onsdag 13 januari 2010

Varför gå kurs när man redan kan?

Igår fick jag en kommentar från Karin till mitt senaste foxkursinlägg med bland annat följande frågor:
Om man kan socialfoxdansa och har gjort det i kanske 25 år, dvs det är ett stort intresse, skulle man fortfarande ha behållning, som tjej att ta en kurs i fox "bara för att"....
Vad är det som man kan lära sig?
Nu bor jag allt för långt ifrån för att besöka just Er kurs, men bara för att nyfiket höra vad som är så bra med att gå kurs? Förutom att man lär känna nya goa dansmänniskor och låter sig inspireras av nya ledare?
Kanske någon mera har synpunkter kring kurs o foxdans, eller erfarenhet, och kan eller vill svara här? Om det inte blir en allt för konstig diskussion i Livsdans bloggen?

Bra fråga tycker jag och du har väl till största delen besvarat den själv. Om jag går kurs i något jag redan tycker mig behärska relativt väl är det nog främst av anledningarna; att ha roligt, träffa folk, bli inspirerad och aktivt fräscha upp mina kunskaper genom att få tänka till. Sedan är det ju med dans som så mycket annat - man blir aldrig fullärd!

Olika instruktörer lär ut saker på olika sätt, har kanske olika stil och olika tänk. Det har ju varit tydligt inom buggen senaste åren med åhejtekniken som utmanat linjebuggen men även inom foxen har det plötsligt börjat spreta grenar åt lite olika håll och det tycker jag är intressant. På socialgolvet syns nu flera olika stilar och vi tjejer får ju ta det vi får. Eller? Vi kanske har mer att säga till om stilmässigt än så?? Det är i alla fall en av de frågor jag tar upp på vår kurs. :-)

Om någon annan har tankar om dessa frågor får ni gärna kommentera!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för svaret...Hoppas någon till kommer med ett inlägg...
Dans är ju så himla skoj.

Men när det gäller att gå en kurs så fegar jag...inte för att man redan är fullärd (för det blir man väl aldrig) utan lite för att jag är rädd att bli besviken, att inte få så mycket aha-upplevelser, att det kanske ska va på ett så perfekt sätt när man dansar efter att ha gått kurser.
Jag foxxar nog mest av gammal van, på ett visst vis, men busar till det lite ibland när jag känner för det, och dansar redan med en massa olika/unika personer så det känns som vad gör en kurs för skillnad?

Men som du/ni menar så finns det kanske oupptäckta grenar att ta tag i...även för en tjej?

Och jo nog har jag nog svara själv på frågan, att det är väl för att träffa nya roliga människor man går en kurs o få inspiration till något nytt...

Kanske någon vill svara på vad som var nytt/roligast/unikt på den senaste foxkursen så man får en liten indikation vad typ av kurs man ska spana efter om man får för sig att våga sig ut välkänt dansgolv, men...på okänt(kurs)vatten?

Lycka till med kursandet, Ha en bra dag!

/Karin, igen.

Anonym sa...

Jo, jag kan försöka mig på en kommentar.. Och jag tänker bara fox nu, bugg har jag nog lämnat bakom mig..

Jag är också till mångt och mycket självlärd, eller snarare vän-lärd, och har aldrig sett nån poäng med att gå kurs. Däremot har jag lite då och då stött på härliga kavaljerer som jag velat skicka litegrann på kurs ibland..

Men så gick jag en foxkurs för ett år sen, mest för att det verkade bli en happening i danskretsar. Dels fick jag bekräftat att mitt egensnickrade resonemang om dansen baserat på erfarenhet stämmer väl med dem som kan teoretisera.

Förutom det fick jag en aha om det egna ansvaret som tjej i dansen. Jag brukade nog känna innan att jag befann mig lite "i kavaljerens våld" under dansen, att hans stil och förning var det som satte ramarna. Och det är det väl till viss del, men det handlar ju om kommunikation, så om jag inte tar ansvar att visa eller säga vad som funkar och inte, mer eller mindre direkt, så händer ingen utveckling för någon av oss.

Sen får man tillfälle att öva på denna verbala och fysiska kommunikation med andra som är lika utvecklingsbenägna och eperimentella, vilket kan underlätta om man även vill bli mer direkt på socialdans, själv tycker jag att det är lätt att man faller tillbaka i sån extrem artighet ute på dans att man inte vågar säga när nåt blir fel, men med lite finess i taktiken tror jag att man kan ändra mer på det.

Sen får man ju nöta lite basicgrejer som man alltid tillämpar men inte alltid reflekterar över, vilket kan göra susen i detaljerna..

Ja, det var väl lite så jag tänkte när jag läste inlägget. Kändes lite knepigt i självbilden att anmäla mig till kurs efter 12 år på sociagolvet där jag inte upplevt några större brister i min egen prestation (ohygglig brist på självkritisk kan förekomma), men efteråt såg jag det nog mer som en workshop.

Hälsar
Li

Anonym sa...

Tack Li...Nån annan som har kommentarer?

/Karin igen, igen =)

Frida sa...

Bra där Li. Jag var ju med på samma kurs som du och det var nog ett väl valt tillfälle då nivån var förhållandevis hög.

Kul att du också tar upp det här med tjejens asvar och den artighet man lätt lägger sig till med på socialgolvet. Även fast det kanske tom gör ont! Nyttigt som tjej att visa var skåpet (killen) ska stå för en gångs skull! ;)

Anonym sa...

Hej! Ni är grymma, Brudar, fast jag inte känner någon av Er, att Ni törst säga till på socialgolvet...

Något som man kanske kan lära sig på en kurs alltså att det är OK att styra upp det hela, jag biter mig i tungan de gånger man haft lust att förbättra någon detalj, men oftast så är jag så imponerad av killarna hur dom orkar föra/bestämma en hel kväll och att det för det mesta blir en skojig dans....

Eller så är jag bara bortskämd med de bästa killarna för min smak/stil!?

Näe jag tror jag hyllar alla danskillar som för som en GUD!!!

Ha en bra dag alla dansare och tack för en trevlig blogg!

/Karin, 3:e gången.