Tove och nylonstrumporna

Eftersom det varit fina dagar denna veckan utropade jag återigen att "våren är hääär!" på morgnarna och tyckte kort kjol var ett bra alternativ trots minusgraderna på morgonen. Till dessa hade jag hudfärgade nylonstrumpor. Fast det heter inte "hudfärg" på nylonstrumpespråk. För det första är nylonstrumpespråket inte svenska utan engelska, så färgen "hud" skulle bli "skin". Men riktigt så enkelt är det inte heller.

Om man vill ha hudfärgade strumpor kan man välja om man vill likna en kamel (camel), vara solbränd (Sunbrown - OBS! detta är alltså missvisande eftersom de borde vara rosaröda), nysnö (powder), strand (sand) eller helt enkelt naturlig och naken, (natural/nude) vilket kommer närmast sanningen kan man tycka. Det finns även andra avarter som jag inte ens kan tyda som t ex Lyon eller Mink. (???)

Hur som helst. Jag hade strumpbyxor. Tove mindes tydligen inte att hon sett något liknande förut och var fundersam på morgonen. "Kommer du inte frysa mamma?" "Har du verkligen nåt på dig?" Hon var tvungen att klappa på mina ben flera gånger för att säkerställa att det verkligen var nåt där trots att det var osynligt. Jag lovade att jag skulle vara ute så lite att jag inte skulle hinna börja frysa.

På kvällen när vi kom hem skulle jag som vanligt byta om från jobb- till hemmakläder. Då frågade Tove "Ska du ta av dig de där barbena nu mamma?"

I samspråk

Svärmor M ska inte ta i med armarna just nu. Hemma igen efter lunchgrillningen på stranden ser jag henne ändå kånka på stora ryggsäcken.

Jag: - Ska du verkligen bära den där eller borde du bett om hjälp?

M: - Jag tror jag tjures och bär...

Jag: - Det var inte det jag frågade.

M: - Nä, men det var det jag svarade.

Sen skrattade vi gott båda två.

Att välja sina eder med omsorg

Min kära sambo Daniel är en man med lustiga eder. Han har svärord som ingen annan har och då han ofta kombinerar olika termer så blir de inte så grova som de annars skulle kunna vara.

Till exempel kan man höra "piss i busken!", "grisröv!", "pungkross!" när det han gör går mindre bra eller om han kommer på att han glömt något. Detta väcker ofta munterhet hos undertecknad då han sällan själv verkar höra vad som kommer ut ur munnen. :-)

Igår kväll var ett typsikt tillfälle när han efter middagen kom på nåt han glömt. Plötsligt hörs "men Pungen!". Jasså? Sa jag. :-) Efter att samma ord ekat ett par gånger till under kvällen, senast i TV-soffan där vi båda sjunkit ner, var jag tvungen att glatt påpeka att han verkar gilla det där ordet.

"Jaaaa..." sa min älskling "...det är ju som mjukare än 'Kuken!' men hårdare än 'Rumpa!'"
"Hahaha, ja det var ju en helt korrekt analys" sa jag, och så skrattade vi båda två.

Jag har tidigare tänkt att jag borde anteckna alla fantasifulla ord och lista dem här nån gång. Kanske ska börja nu?

Dagens ord

Dagens ord från Tove var att de skulle hem och se på "skidåkningsmatch". Och som alla föräldrar kör vi engelska ord så inte barnen ska förstå och idag hade Daniel varit och köpt "lose weight candy" (lösviktsgodis) Hahahahaha! Bästa godiset!

Snart i tidningen...Yay...eller?

Igår kväll var det kör. Kör med tillägget pressfotograf och reporter för ett reportage om kören inför kommande konserter. Nu ska jag berätta hur bilden kommer se ut:

Vår körledare har många idéer om hur man hittar den perfekta klangen, hur man ska utnyttja kroppens egen kraft på ett ultimat sätt för att sjunga. Och det finns självklart inga som helst hinder för henne att genomföra sina trix på oss.

Jag berättade förra veckan om sugrören. De fick vi öva med även igår. "Klick, klick, klick" sa fotografens kamera. Hm. Sen kom en ny spännande övning som tydligen kom från en rysk pedagog för att hitta "den ryska klangen". Och nu ska du få testa:

Sätt pekfingrarna rakt ut vid öronen, precis framför den där lilla flärpen som man trycker in om man inte vill höra. Där är det hårt. Men om du nu gapar stooort så sjunker pekfingrarna in i som i en liten grop som bildas just där när du öppnar munnen stort. Och så sjunger du: A-a-a-a-a.

"Klick, klick, klick"

Ja, du kan ju förstå att jag ser fram emot bilderna! Reportern gick runt och antecknade några namn på personer som är med på bilderna och gissa om hon frågade mej vad jag hette? Jaaa, självklart! När folk i min hembygd ser den bilden och namnet så kommer de tänka: "Jahaaa, det var sån hon blev, det borde man ju förstått!"

Hahaha!

Mucklor?

Börjar starkt misstänka att vi fått besök av mucklor.
(Ni vet såna som bor hos Pettson och Findus)

"Obekvärligt" och andra Tove-citat

Tove gillar inte sin overall. Inte regnjackan heller. När man ska ta på dem gnäller hon och säger "Jag vill inte ha den, det är obekvärligt!" Faktiskt är det en helt lysande sammanskrivning då man förstår precis hur illa det är.

---

I dag tog jag fram overallen igen eftersom det är lite snö ute:

Tove: "Jag vill inte ha den!"
Jag: "Jo, du måste ha overallen idag."
Tove: "Elin och Mattias har inte overall!"
Jag diskuterar glatt vidare: "Nä, för de kanske inte är ute och leker i snön..."

---

Jag var och hälsade på hos Elin häromdagen och på kvällen skulle jag berätta något för Daniel angående detta. Jag ville inte riktigt avslöja för Tove att jag varit där eftersom hon inte fått följa med:

Jag till D: "Idag när jag var eh...i K*** (där de bor) så blablabla..."
Tove (glatt): "K***! I K*** bor Elin och Mattias!"

---

Tove är duktig på siffror och bokstäver. Hon kan räkna till femton helt själv, säkert längre också om vi kommit på att lära ut mer... Hon kan också nästan alla bokstäver, i alla fall de stora, och stavar sig gärna igenom ord. Dock kan hon inte läsa ut orden vilket avslöjas tydligt ibland:

På väggen i trappan har vi massor av tavlor som morfar målat. En av mina favorittavlor sedan jag var liten står det "NYMÅLAT" på. Tove tittade upp mot tavlorna häromkvällen och började stava ordet, dock baklänges, hon kunde alla bokstäver sånär som på att hon blandade ihop Y med T. "T-A-L-Å-M-T-N" stavade Tove och svepte sedan med handen och läste ut "TAVLOR!"

Likadant har hon gjort när vi skrivit bokstäver tillsammans. "D-A-N-I-E-L....PAPPA!"

Omvänd logik

Jag mötte grannen på väg till dagis. Vi möts ofta på väg då vi hämtar och lämnar med en halvtimmas tidsdifferens. Vi bestämde i går att vi ska ses i eftermiddag. Efter sedvanliga hälsningsfraser har vi denna konversation:

Jag: Vi är hos oss idag va för visst var vi hos er sist?
Hon: (Ser besvärad ut) Alltså...jag har det verkligen jättestökigt hemma så det vore bättre för mig om vi var hos oss...
Jag: ?
Hon: Jo för jag måste verkligen städa!
Jag: Hahaha, ja självklart kommer vi till er, ha en trevlig förmiddag!

Vad heter Alfons pappa?

Det har Tove undrat några gånger nu. Han heter nog bara "Alfons pappa" säger jag, för jag vet inte om något namn.

I morse när hon kom in till mig i sängen sa hon. "Alfons pappa heter Elvin!"

Så nu vet ni det.