Andra gången Blender på två veckor. Men knappt ett år sedan jag besökte Trombon för första och enda gången. Jag fick sällskap i bilen från Solna och vi kom fram till Södertälje i alldeles lagom tid. Ganska mycket känt dansfolk strömmade till precis efter oss och jag funderade om det skulle bli trångt. Men när vi kom upp var dansgolvet betydligt större än jag mindes och lokalen även lite fräschare. Det är Öviksmarahelg denna helg men det verkade som att de duktiga dansare som inte åkt dit åkt till Södertälje istället. I alla fall fanns det en hel del killar åt just mig att beta av. :-)
Kvällen gick väldigt fort och det är ju ett säkert tecken på att man har roligt. Jag bjöd upp en del och så fort jag inte gjorde det blev jag faktiskt uppbjuden. Så trevligt!! (Visserligen hade jag tänkt att killarna faktiskt kunde få passa på då det var ganska jämna par, så jag jagade inte så hårt. Men de som ändå inte tog chansen att ge mig den lilla extra egoboosten kan ha fått sig en dans till slut i alla fall. Jag vet, väldigt snällt av mig, men nästa chans kan ju dröja läääänge... ;) Nåja, uppbjuden blev jag av både kända och okända, fler gånger än jag minns att räkna nu. Några jag själv skulle bjudit upp, några från "klubben" men även några för mig helt nya fick jag en dans med.
Det blev så att jag dansade i princip alla låtar plus några sköna blues i pausen. Soft bugg när den är som bäst. Sen kom någon galen upptempo som nästan tog andan ur mig. Så gick det med den vilan. Jag tyckte Blender hann spela alla sina snabbaste bugglåtar i går så det var bara att trampa på även fast jag foxade en del. Phu!!! Jag orkade kanske inte egentligen, men jag lät bli att känna efter så mycket. Jag har ju 50% extra blod i kroppen som ska syresättas nu och lungorna ligger ihoptryckta någonstans strax under nyckelbenen känns det som men jag har inga direkta sviter efter det idag i alla fall.
Det är nästan märkligt för den här veckan har jag haft ont lite här och där. Framförallt lite ischiaskänningar bak i benen så jag har haltat runt lite på jobbet. Det är sådär så det hugger plötsligt och jag inte kan stödja på benet. Men på dansgolvet händer det inte. Det enda är sammandragningarna som är ganska jobbiga nu men de är det liksom bara att dansa förbi. Benavståndet i foxen blir just då ännu längre och jag får leta kontakt men det funkar ändå. Jag vet att jag skrev det förra gången också; men det är märkligt att det kan vara jobbigt att promenera 200 meter men att det går så bra att dansa en hel kväll!
Jag dansade ända in i mål minus extranummerna då vi gav oss hemåt. Jag släppte av passagerarna i Solna och hade kvar min vanliga jobbresväg hem. Och fy vad den var lång! Det var halt på hemväg så jag körde visserligen lugnt men jag blev ändå förvånad att klockan blev så mycket innan jag kom i säng. Strax före tre kröp jag ner nyduschad i renbäddad säng och hittade en varm hand att hålla innan jag somnade. Mysigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar