Daniel firar nyår med att först skruva sig i fingret, två gånger, sen ramla ner (en meter) instrasslad i stegen. Själv ser jag till att tappa bort min nyinköpta tango-blomma dagen innan konsert samt konstaterar att armbågsmärket på armen från måndagens dans inte längre kommer matcha min mörklila klänning utan mer har antagit färgen av gul-svart.
Men det är ju först i morgon det är galakonsert. Ikväll beger vi oss till ett av de gula husen i skogen. Det ska bli trevligt. :-)
Gott Nytt År!
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
torsdag 29 december 2011
Mellandagar
Vi jobbar dessa mellandagar. På mitt jobb får man inte ledigt då och Daniel tyckte också han borde jobba. Trots att det var så "dålig" jul så var det bara sex barn från barnens dagis med fem avdelningar som inte är lediga. Det är ändå ganska märkligt. Däribland våra barn. Det är lätt att man får dåligt samvete helt i ondödan då. Dessutom är dagis stängt då de slår ihop olika dagis dessa dagar. Barnen hälsar alltså på på ett annat dagis. Lite läskigt först men sen bara roligt! De är helt slut när de kommer hem.
Det var sagt att Daniel skulle vara ledig i morgon fredag i alla fall så det bara blev tre dagis/arbetsdagar för de som kan. Nu fick jag istället plötsligt order om att vara ledig i morgon då det är betydligt lugnare här än väntat och jag är redan klar med mitt inför nästa vecka. Skönt! Och då passar Daniel på att jobba istället. Så kan det bli.
Jag har det lite extra hektiskt på källarna denna veckan då årets nyårsgala närmar sig. I går kväll var det orkesterrep och körrep i dag är det detsamma. Det tar lite extra på krafterna att åka långt och komma hem sent, men det är som tur är också ganska roligt. Jag har investerat i en ny långklänning som kom på posten igår. Den satt som en smäck. Verkar ju tråkigt att ha likadan klänning två år i rad, inte sant!?
Nyårsgalan verkar vara väldigt populär för det är snart slutsålt på förköpet. 450 av totalt 550 platser är redan sålda. Kul! Det gäller att grejerna sitter. Jag har fem strofer på tyska som inte mitt huvud vill acceptera. Jag kan bara inte lära mig texten! Det är förmodligen för att jag inte begriper den. Övriga utantilltexter börjar dock sitta bra nu och det tur för jag tycker det är svårt att memorera text.
Nu när det blev sanning ska det bli riktigt skönt att vara ledig och hemma med barnen i morgon. Riktigt skönt!
Det var sagt att Daniel skulle vara ledig i morgon fredag i alla fall så det bara blev tre dagis/arbetsdagar för de som kan. Nu fick jag istället plötsligt order om att vara ledig i morgon då det är betydligt lugnare här än väntat och jag är redan klar med mitt inför nästa vecka. Skönt! Och då passar Daniel på att jobba istället. Så kan det bli.
Jag har det lite extra hektiskt på källarna denna veckan då årets nyårsgala närmar sig. I går kväll var det orkesterrep och körrep i dag är det detsamma. Det tar lite extra på krafterna att åka långt och komma hem sent, men det är som tur är också ganska roligt. Jag har investerat i en ny långklänning som kom på posten igår. Den satt som en smäck. Verkar ju tråkigt att ha likadan klänning två år i rad, inte sant!?
Nyårsgalan verkar vara väldigt populär för det är snart slutsålt på förköpet. 450 av totalt 550 platser är redan sålda. Kul! Det gäller att grejerna sitter. Jag har fem strofer på tyska som inte mitt huvud vill acceptera. Jag kan bara inte lära mig texten! Det är förmodligen för att jag inte begriper den. Övriga utantilltexter börjar dock sitta bra nu och det tur för jag tycker det är svårt att memorera text.
Nu när det blev sanning ska det bli riktigt skönt att vara ledig och hemma med barnen i morgon. Riktigt skönt!
Läs mer om:
dagbok
tisdag 27 december 2011
Tomten är far till alla barnen
Jag hoppade visst över att rapportera om själva julfirandet. Kanske för att det var som det brukar ungefär. Julmat till frukost, lunch och middag och sådär. Tove var speedad nanting när det äntligen var dags att öppna baket och hennes energi kan lätt ta kol på alla andras. Vi andra försökte konversera och bli glada över våra presenter medan hon sprang runt och rev och slet i allas paket. En blick på innehållet och sen på nästa!
På juldagen begav vi oss till brors hus i skogen. Det är bra att byta hus i skogen ibland så man inte hinner rota sig. Han bjöd på juldagsmiddag i form av plommonspäckad fläskkarré. Det var perfekt juldagsmat och väldigt gott. Måns tyckte äppelmoset var godast och ville ha en ny klick till varje tugga. Barnen tyckte det var jättekul att vara hos morbror igen och lekte tillsammans. Tove lärde Måns hur man klättrade över sänggaveln och sen gjorde han det trettio gånger på rad. Till slut somnade Måns precis före desserten och sen blev det storm ute och vi åkte hemåt.
När vi kom till morfar var det snö. Tove och Daniel hann göra en snölykta som lyste så fint på kvällen. På julafton smälte all snön bort.
Tomten kom i år! Tomten var väl förpackad men Tove konstaterade ändå att den hade både "pappas näsa och pappas huvud". Inte så lättlurad liten dam. Men hon vill nog gärna ändå tro på Tomten och blev kanske ändå lite osäker när Daniel kom hem från "affären" med ett paket mjölk. Måns förstod nog inte så mycket av det där men hämtade i alla fall ett paket av Tomten. De flesta paketen hade ju Tomten lämnat på natten, nu kom han bara förbi med några han glömt.Morgonpaket öppnas. Pysselbok till Tove och kritor till Måns.
Här "tittas" det på Kalle. Det gör vi för barnens skull.....men vad gör barnen?
Tomten kom förbi
Måns har öppnat paket
Tove är gärna med och hjälper till överallt
Morfar fick allt svårare att öppna paketen
Alla fick julklappar och alla verkade glada. Jag fick faktiskt fyra PT-tillfällen av min snälla sambo så nu har jag inga ursäkter att inte fortsätta på den inslagna linjen. Daniel hade köpt en radiostyrd bil till Måns. Så den lekte han med på kvällen. Daniel alltså. Daniel och bror passade sedan på att ägna sig åt julens andra bastu på kvällen medan morfar sjöng midnattsmässa. Jag ägnade mig att vaka över sovande barn och hus under tiden.Morgonbus
På juldagen begav vi oss till brors hus i skogen. Det är bra att byta hus i skogen ibland så man inte hinner rota sig. Han bjöd på juldagsmiddag i form av plommonspäckad fläskkarré. Det var perfekt juldagsmat och väldigt gott. Måns tyckte äppelmoset var godast och ville ha en ny klick till varje tugga. Barnen tyckte det var jättekul att vara hos morbror igen och lekte tillsammans. Tove lärde Måns hur man klättrade över sänggaveln och sen gjorde han det trettio gånger på rad. Till slut somnade Måns precis före desserten och sen blev det storm ute och vi åkte hemåt.
En god jul!
Annandag jul var vi hemma igen. Dagen bestod av att leka med julklappar (barnen), pilla på vinden (Daniel) samt laga mat (jag). Bror och morfar kom till middag innan det var dags för alla utom morfar och barnen att åka och dansa. Sen var julen förbi. Den var extremt kort. Som en vanlig helg som sa svischsch.....
Annandagsdans med Blender
Så var det dags igen - Annandagsdans på Yesterday! Den sista? Ja, man vet ju inte. Klart är i alla fall att denna kväll fylldes stället med folk och Yesterday gick från svinkallt till ångande hett på några minuter när dansen började. Jag hade enligt tradition klätt upp mig till julgranskula även denna annandag.
Jag åkte inte ensam denna kväll. Bara en sån sak. Jag och Daniel dansade första dansen tillsammans innan vi önskade varandra lycka till och vimsade iväg åt varsitt håll i vimlet. Sedan bjöd jag upp en duktig kille som säkert inte har en aning om vem jag är men jag har sett honom på tävlingsgolvet och vet att han gjort kometkarriär där. Han är dessutom ur-åhejare. Alltså en sådan som endast tränat för tävling från start och i princip inte dansat ute så att tekniken blivit socialdansanpassad.
Det var ganska intressant att dansa med honom då jag hade den totala teknikmotsatsen i färskt kroppsminne från min förra danskväll. Jag har inga direkta problem att följa åhej-signalerna, även fast det känns en aning kantigt i jämförelse. Jag vet vad jag förväntas göra och hamna men jag gissar att det måste vara väldigt svårt för en nybörjartjej även fast killen i det här fallet är väldigt tekniskt duktig.
Linjebuggen (heter den verkligen så eller har den nåt annat namn?) tycker jag är så mycket tydligare och roligare. Och när man träffar på någon som man matchar med är ju lyckan gjord! Jag upplever att jag kan få utlopp för min egen dans så brutalt mycket mer och hitta samspelet med min partner mer med sådan förning än med åhejsignalerna. Och det är, såvitt jag förstått, i total motsats till vad åhej-tekniken sägs gå ut på. Det tycker jag är ganska konstigt. Och jag kan faktiskt inte se att det är mina brister i teknik som gör skillnaden.
Jag kan än en gång konstatera att det är så mycket folk ute nu som jag inte har koll på. Kanske man missar hur många bra danser som helst? Eller inte. Det är dessutom en hel del nya unga killar som jag drar mig för att bjuda upp även fast de verkar duktiga på grund av tant-faktorn. Men en ny blev det faktiskt genom ett tips. Om killarna visste vilka teknikutvärdering de utsätts för i mitt huvud skulle ingen vilja dansa med mig. Men det är utvecklande för mig:
Den här killen var rolig att bugga med och vi hittade varandra ganska bra trots trängseln. I foxen ville ha gärna böja mig bakåt. Jag antog en väldigt rak hållning och då matchade vi ganska dåligt. Jag kunde ju välja att liksom krypa in under honom men jag har slutat att anpassa mig så det blir dåligt för mig. Foxen blir såklart lite haltande när man saknar andra stödpunkter än knäna men när vi tog ihop till låt nummer två så rätade han upp sig betydligt och anpassade sig därmed så mycket att jag kunde tänka mig att möta upp och vi fick till riktigt bra dans. Det lönar sig att försvara sin egen dansteknik ibland. :-)
En riktig favoritkille dök så småningom upp och bjöd på trevlig dans. Det är så skönt med de här killarna som man bara trivs med - de som alltid gör en nöjd och glad och där man känner sig helt hemma. Med dem rensas istället hjärnan från tankar och man kan bara njuta av musiken och samspelet. Jag är så glad att ni finns! :-)
Det var lite för trångt för att man skulle få ut riktigt bra dans under kvällen och jag har ett blått minne av en klockren armbåge på armen idag. Aj. Men alla mina kavaljerer gjorde sitt bästa och kvällen blev bara bättre och bättre. Sista dansen trodde jag nog att Daniel och jag skulle ta och han gjorde mystiska tecken åt mig innan som jag försökte besvara med andra mystiska tecken. Men när det väl var dags så var han fortfarande uppbjuden och efter att han stått och stirrat dumt ett tag hittade jag P som konstigt nog satt. Bra för mig förstås.
Vi hade ju heller inte hunnit dansa så vi tog väl tolv takter innan Daniel helt plötsligt slitit sig loss och kom och tog över. Lite rörigt kan man tycka men vi dansade i alla fall nästan hela sista låten ihop och sedan extranummerna som var roliga. Nya låten, Adeles "Set the fire to rain" var ju grymt härlig att dansa till och Maria sjunger så fantastiskt! Då gjorde det inget att den allra sista var en lugn låt. :-) P hade som tur var blivit uppbjuden på nytt så hon inte blev lämnad i sticket och alla verkade haft en trevlig kväll.
Jag åkte inte ensam denna kväll. Bara en sån sak. Jag och Daniel dansade första dansen tillsammans innan vi önskade varandra lycka till och vimsade iväg åt varsitt håll i vimlet. Sedan bjöd jag upp en duktig kille som säkert inte har en aning om vem jag är men jag har sett honom på tävlingsgolvet och vet att han gjort kometkarriär där. Han är dessutom ur-åhejare. Alltså en sådan som endast tränat för tävling från start och i princip inte dansat ute så att tekniken blivit socialdansanpassad.
Det var ganska intressant att dansa med honom då jag hade den totala teknikmotsatsen i färskt kroppsminne från min förra danskväll. Jag har inga direkta problem att följa åhej-signalerna, även fast det känns en aning kantigt i jämförelse. Jag vet vad jag förväntas göra och hamna men jag gissar att det måste vara väldigt svårt för en nybörjartjej även fast killen i det här fallet är väldigt tekniskt duktig.
Linjebuggen (heter den verkligen så eller har den nåt annat namn?) tycker jag är så mycket tydligare och roligare. Och när man träffar på någon som man matchar med är ju lyckan gjord! Jag upplever att jag kan få utlopp för min egen dans så brutalt mycket mer och hitta samspelet med min partner mer med sådan förning än med åhejsignalerna. Och det är, såvitt jag förstått, i total motsats till vad åhej-tekniken sägs gå ut på. Det tycker jag är ganska konstigt. Och jag kan faktiskt inte se att det är mina brister i teknik som gör skillnaden.
Jag kan än en gång konstatera att det är så mycket folk ute nu som jag inte har koll på. Kanske man missar hur många bra danser som helst? Eller inte. Det är dessutom en hel del nya unga killar som jag drar mig för att bjuda upp även fast de verkar duktiga på grund av tant-faktorn. Men en ny blev det faktiskt genom ett tips. Om killarna visste vilka teknikutvärdering de utsätts för i mitt huvud skulle ingen vilja dansa med mig. Men det är utvecklande för mig:
Den här killen var rolig att bugga med och vi hittade varandra ganska bra trots trängseln. I foxen ville ha gärna böja mig bakåt. Jag antog en väldigt rak hållning och då matchade vi ganska dåligt. Jag kunde ju välja att liksom krypa in under honom men jag har slutat att anpassa mig så det blir dåligt för mig. Foxen blir såklart lite haltande när man saknar andra stödpunkter än knäna men när vi tog ihop till låt nummer två så rätade han upp sig betydligt och anpassade sig därmed så mycket att jag kunde tänka mig att möta upp och vi fick till riktigt bra dans. Det lönar sig att försvara sin egen dansteknik ibland. :-)
En riktig favoritkille dök så småningom upp och bjöd på trevlig dans. Det är så skönt med de här killarna som man bara trivs med - de som alltid gör en nöjd och glad och där man känner sig helt hemma. Med dem rensas istället hjärnan från tankar och man kan bara njuta av musiken och samspelet. Jag är så glad att ni finns! :-)
Det var lite för trångt för att man skulle få ut riktigt bra dans under kvällen och jag har ett blått minne av en klockren armbåge på armen idag. Aj. Men alla mina kavaljerer gjorde sitt bästa och kvällen blev bara bättre och bättre. Sista dansen trodde jag nog att Daniel och jag skulle ta och han gjorde mystiska tecken åt mig innan som jag försökte besvara med andra mystiska tecken. Men när det väl var dags så var han fortfarande uppbjuden och efter att han stått och stirrat dumt ett tag hittade jag P som konstigt nog satt. Bra för mig förstås.
Vi hade ju heller inte hunnit dansa så vi tog väl tolv takter innan Daniel helt plötsligt slitit sig loss och kom och tog över. Lite rörigt kan man tycka men vi dansade i alla fall nästan hela sista låten ihop och sedan extranummerna som var roliga. Nya låten, Adeles "Set the fire to rain" var ju grymt härlig att dansa till och Maria sjunger så fantastiskt! Då gjorde det inget att den allra sista var en lugn låt. :-) P hade som tur var blivit uppbjuden på nytt så hon inte blev lämnad i sticket och alla verkade haft en trevlig kväll.
Läs mer om:
dans
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
Jylpyssel II
Det är ju knappt jag tror på det själv men det verkar bli jul även i år! Två kvällars pyssel har nu gett resultat. Igår kläddes granen av ivriga små händer. Grenarna längst ner var snart nedtyngda av prydnader innan de i smyg spreds vidare över hela granen. Både Tove och Måns tyckte det var jätteroligt och vår gran står nu i hörnet och vittnar om högtid.
När väl våra små tomtar låg i sängen och vi försäkrat att vi inte ska glömma bort att det snart är tjugofyra och att det då är JULAFTON så somnades det och vi stod i köket resten av kvällen. Min andra sats vört bakades, köttullar trillades och julgodiset doppades i choklad. Samtidigt fixades de sista paketen, ströks kläder och skrevs lista. Jag avslutade med att göra fyra små gottepåsar till mina kollegor på kontoret.
Nu ska jag ta tag i den här arbetsdagen och sen bär det av mot julehuset i skogen.
När väl våra små tomtar låg i sängen och vi försäkrat att vi inte ska glömma bort att det snart är tjugofyra och att det då är JULAFTON så somnades det och vi stod i köket resten av kvällen. Min andra sats vört bakades, köttullar trillades och julgodiset doppades i choklad. Samtidigt fixades de sista paketen, ströks kläder och skrevs lista. Jag avslutade med att göra fyra små gottepåsar till mina kollegor på kontoret.
Vört på jäsning
Godispåsar
I morse stod klockan på halv sex och sex anslöt jag till julfikat på kontoret. Vi är så många att det blir rejält trångt när alla samlas runt bordet. Vi fick en stor julklappspåse i var, massor av gott bröd och godis från "vår" bagare och så en julklapp som jag ska öppna på julafton. Trevligt!Nu ska jag ta tag i den här arbetsdagen och sen bär det av mot julehuset i skogen.
torsdag 22 december 2011
onsdag 21 december 2011
Man kan inte sura till Boogie Woogie
Boogie Woogie är förödande för morgonhumöret. Man blir liksom glad. Det går inte att sitta som en säck och känna sig trött. Kroppen börjar studsa, först inuti och sedan fortplantar det sig liksom ut i musklerna och plötsligt börjar även mungiporna få liv. Om alla började dagen med att lyssna igenom en platta med Big Band Boogie Woogie skulle kanske världen se lite bättre ut. I alla fall gladare. :-)
tisdag 20 december 2011
Julpyssel
Mitt inre verkar ha dött pysseldöden. Jag kan inte frambringa så mycket som en knäck i år, än mindre pepparkakshus eller annat pyssligt. Jag har slagit in julklapparna, det kändes nog. Inga fina paket i år heller. Fult papper med missmatchade snören. Ambitionerna måste upp till nästa år. Men då är ju vinden färdig.
Det närmaste att spritsa pepparkakor jag kommer i år. ;-)
Läs mer om:
dagbok
måndag 19 december 2011
Söndagsjobb på vinden
På söndagen hade vi tänkt att jag skulle åka med barnen till morfar och Daniel skulle såga gips. Men väglaget var så dåligt så morfar tyckte vi skulle stanna hemma. Då fick vi bestämma om. Istället förberedde Daniel lite annat på vinden på förmiddagen medan barnen lekte nere under mitt vakande öga. De leker verkligen jättebra tillsammans nu stundvis. Mysigt. Nu byggde de ett "hus" där de bodde med sin bebis och plötsligt låg båda och "sov" på varsin kudde i huset. :-)
När barnen sov sött i sina sängar efter lunchen gick jag också upp på vinden och vi började så smått att lägga fast golvet mer på riktigt. Tidigare har det liksom bara legat där i väntan på trapphålet men nu kan man skruva det. Vi hann börja en bit innan barnen vaknade och Daniel fortsatte med att sätta för hålet för den gamla vindsluckan så taket nu är helt i hallen nedanför. När vi fikat ringde grannen som en skänk från ovan och ville återgälda barnvakteriet från dagen innan och båda barnen gick in på andra sidan väggen och lekte en lång stund.
När barnen sov sött i sina sängar efter lunchen gick jag också upp på vinden och vi började så smått att lägga fast golvet mer på riktigt. Tidigare har det liksom bara legat där i väntan på trapphålet men nu kan man skruva det. Vi hann börja en bit innan barnen vaknade och Daniel fortsatte med att sätta för hålet för den gamla vindsluckan så taket nu är helt i hallen nedanför. När vi fikat ringde grannen som en skänk från ovan och ville återgälda barnvakteriet från dagen innan och båda barnen gick in på andra sidan väggen och lekte en lång stund.
Här ser man nu hålet där trappan ska gå och Daniel har precis börjat sätta igen vindsluckan så golvet kan läggas.
Vi fortsatte då tillsammans med golvet tills middagen och sedan även efter att barnen somnat för natten. Våra barn är förmodligen så vana vid att det spikas, bankas, slamras och sågas så att deras hjärnor verkar sortera in alla såna ljud under sådant man inte behöver bry sig om. De sover sig igenom allt oväsen och vi kan jobba på så länge vi orkar. Det är väldigt skönt att det kan fungera så och säkert en bra grund för deras sömnvanor för framtiden. (Om det inte går så långt att nån måste såga med sticksåg i våningen ovanför för att de ska kunna sova förstås...)
Lördagsgäster :-)
Den här helgen blev en riktigt bra en. Vi hade lite planer innan men det skulle bli något helt annat istället. För det första sov jag bort hela lördag förmiddag. Jag sov på riktigt till kvart över tio. Det händer i princip aldrig. Jag blev förvånad när jag slog upp ögonen och Tove kom instörtande och sa "Det är dags att pigga på sig nu mamma!" Sen var det lunch och halva dan var klar. Sedan fick jag ett infall att vi skulle ha spontanmiddag och våra tänkta gäster stod mitt i marmeladkoket men tackade ja och plötsligt fanns massor att göra.
Vi har äntligen skaffat en ny fläkt till uterummet så nu skulle vi använda det igen och där behövdes ett lyft. Bort med sommarskruden och in med nåt annat. Vi ska ju inte fira jul hemma i år så de gardinerna kändes fel. Men det bev ett par lila istället som gjorde sig mycket bra därute och jag pimpade sedan rummet i matchande ljuslyktor, duk och blockljus. Det blev jättefint och när jag några timmar senare tände alla ljusen blev det hur mysigt som helst.
Vi hade redan laddat med massa god mat men jag var tvungen att komplettera med dryck. Jag gav mig alltså ut på en liten cykeltur till centrum. Vädret måste vara det sämsta man kan tänka sig. Iskallt blask som kom på tvären. Burr! Inte kul på nåt sätt och jag stannade inte ute en sekund mer än nödvändigt. Sen blev det lite städa och fixa innan gästerna kom. Innan gästerna kom kom även grannens barn över så det var fullt ös.
Sen kom till slut E&M. Barnen lekte för fullt och hade först knappt tid att bry sig men snart satte de de ovetande "barnvakterna" i arbete med exempelvis bokläsning innan middagen. Stora tjejerna fick såklar bryt och började spela allan så man blev trött i huvudet. Grannbarnen gick så småningom hem och plötsligt kändes det lugnt med två barn. Det kanske är så man ska göra för att få känna lugnet? Ladda först med massa vilda barn så är inte två så stökigt. :-)
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och kväll och uterummet kom återigen till sin rätt. Det är så mysigt att sitta därute med tända ljus och äta gott och prata strunt. Man tröttnar liksom aldrig på det. Tack för ultimat sällskap kära vänner!!
Vi har äntligen skaffat en ny fläkt till uterummet så nu skulle vi använda det igen och där behövdes ett lyft. Bort med sommarskruden och in med nåt annat. Vi ska ju inte fira jul hemma i år så de gardinerna kändes fel. Men det bev ett par lila istället som gjorde sig mycket bra därute och jag pimpade sedan rummet i matchande ljuslyktor, duk och blockljus. Det blev jättefint och när jag några timmar senare tände alla ljusen blev det hur mysigt som helst.
Vi hade redan laddat med massa god mat men jag var tvungen att komplettera med dryck. Jag gav mig alltså ut på en liten cykeltur till centrum. Vädret måste vara det sämsta man kan tänka sig. Iskallt blask som kom på tvären. Burr! Inte kul på nåt sätt och jag stannade inte ute en sekund mer än nödvändigt. Sen blev det lite städa och fixa innan gästerna kom. Innan gästerna kom kom även grannens barn över så det var fullt ös.
Sen kom till slut E&M. Barnen lekte för fullt och hade först knappt tid att bry sig men snart satte de de ovetande "barnvakterna" i arbete med exempelvis bokläsning innan middagen. Stora tjejerna fick såklar bryt och började spela allan så man blev trött i huvudet. Grannbarnen gick så småningom hem och plötsligt kändes det lugnt med två barn. Det kanske är så man ska göra för att få känna lugnet? Ladda först med massa vilda barn så är inte två så stökigt. :-)
Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och kväll och uterummet kom återigen till sin rätt. Det är så mysigt att sitta därute med tända ljus och äta gott och prata strunt. Man tröttnar liksom aldrig på det. Tack för ultimat sällskap kära vänner!!
söndag 18 december 2011
Underbara Shake på Yesterday
Äntligen dans igen! Jo det känns faktiskt som att det var länge sen. Det var riktigt eländigt väder och jag befarade att få stå i kö i spöregn. som tur var var det ingen kö och jag kom i relativt snabbt. Det var en hel del folk men blev aldrig trångt. Skönt för oss som dansade men tråkigt för arrangören. Alla möjliga långväga verkade ha valt antingen Gävle eller Arboga.
Det är väldigt mycket nytt folk ute nu och det är ju roligt, men man känner ju igen ganska få och det är svårt att ta sig tid att spana in nya offer. Jag startade i kvällen med P. Det verkade ju dumt att inte upprepa vår förra succé till just Shake. Vi har alltid lika roligt och är alltid lika ödmjuka tillsammans. Så även denna gång.
Kvällen fortsatte med en mycket efterlängtad dans. Hur kan hela hösten ha gått utan att jag skämts bort med detta?? Nu när det gått så lång tid hann jag faktiskt ta femton sekunder till teknisk reflektion innan jag hemvant sjönk in i dimman. Det blev plötsligt så tydligt att varenda fotisättning var så mjuk och att det gör sån skillnad! Jag kan bara hoppas att jag motsvarar detta i min egen dans.
Efter fantastisk fox - som alltid - följde lika härlig bugg. Så grymt kul att få dansa ihop till grymma Shakegrabbarna som nu spelar mer och mer äkta rock'n roll. I varje intro känner jag mig som Happy feet, fötterna liksom trummar igång av sig själva. :-) Det är ju inte alltid man har plats att dansa när man får bra musik så jag njöt av varje sekund.
Sedan tog jag sikte mot kvällens tredje måste-dans. Och jag hann nästan fram. Precis innan jag fått kontakt men när hela mitt medvetande redan bjudit upp blev jag genskjuten och uppbjuden. Sådär som att man liksom i slow motion hänger i luften och är såå nära och så får man ändå falla platt till marken och landa i en helt annan situation. Killen som bjöd upp lyckades nästan få mig ur balans i foxen, vilket ju är skickligt på sitt sätt. Jag återvände sedan direkt till föregående danspartner och klagade lite på den "tveksamma pausunderhållningen" mellan våra danser.
Så småningom fick jag tag på nummer tre och bjöd upp så tydligt det går. Att peka med båda händerna - du - och - jag - är svårt att missförstå. :-) Dansen blir bara bättre och det är ett nöje att konstatera att det finns nya som närmar sig topplistan. Efter att ha blivit uppbjuden ytterligare var det paus. En sån där kväll när tiden bara försvann. Lite påfyllning i magen och lite trevnad senare var det dags igen.
Jag och P startade även denna halvlek och pratade ganska mycket strunt under tiden. Plötsligt började jag skratta så där hysteriskt mycket åt nåt som i efterhand inte alls är så roligt, men det var det då. Det där skrattet kommer fram ytterst sällan och jag vet att det är mammas. Jag har som en liten filmsekvens sparad i minnet när vi sitter i köket med några gäster hon plötsligt brister ut i det där skrattet och samtidigt är medveten om att det är för högt för sammanhanget och liksom försöker hejda det med handen. Men det är för sent.
En ny dansbekantskap blev det under kvällen och det var också ganska kul på sitt sätt. För någon vecka sedan skrevs det en blogg på DM om någon som hade blivit lämnad mitt på dansgolvet under en hambo. Hon blev väldigt stött vilket man kan förstå. Plötsligt under min fredagsdans inser jag att jag dansar med hambokavaljeren himself då han drar precis samma story fast från sitt eget perspektiv. Mycket märkligt. Inställning var att "Ja, om det inte funkar efter femtio meter då får man ju sluta, det är inte konstigare än så. Man kan ju inte dansa om man inte synkar." Tänk om jag också tänkte så. Vad många killar jag skulle lämnat mitt på golvet i en bugg. "Ja, vadå, vi synkar ju inte - jag kan dansa och inte du, det är inte konstigare än så...!"
Sen dubblade och tripplade jag kvällens underbara topplista innan kvällen led mot sitt slut. Det blev snart dags att avsluta kvällen och det gör man ju gärna på allra bästa sätt. Och det gick ju riktigt bra. Efter första extranumret "Maniac" fanns det fortfarande spring kvar i Happy-feet-benen och hela kroppen såg fram emot att köra slut på sig i en fartig bugg med lite boogie-feeling. Då säger Larsa i Shake att - nu ska ni får en lugn som sista! What??!? Snacka om att försöka byta sinnesstämning. Det fick bli akutavslappning för att plötsligt bli lagom avspänd för att kunna följa fox igen.
Det var längesen jag var såpass nöjd efter en danskväll trots att jag bara dansade med tre (plus några till). Men det var också längesen jag dansade en hel kväll sist. I alla fall i Stockholm. Nu ska det inte dröja alls länge till nästa dans, bara en vecka, och det ses redan fram emot. Då kommer jag dessutom ha fashionabelt sällskap! :-)
Det är väldigt mycket nytt folk ute nu och det är ju roligt, men man känner ju igen ganska få och det är svårt att ta sig tid att spana in nya offer. Jag startade i kvällen med P. Det verkade ju dumt att inte upprepa vår förra succé till just Shake. Vi har alltid lika roligt och är alltid lika ödmjuka tillsammans. Så även denna gång.
Kvällen fortsatte med en mycket efterlängtad dans. Hur kan hela hösten ha gått utan att jag skämts bort med detta?? Nu när det gått så lång tid hann jag faktiskt ta femton sekunder till teknisk reflektion innan jag hemvant sjönk in i dimman. Det blev plötsligt så tydligt att varenda fotisättning var så mjuk och att det gör sån skillnad! Jag kan bara hoppas att jag motsvarar detta i min egen dans.
Efter fantastisk fox - som alltid - följde lika härlig bugg. Så grymt kul att få dansa ihop till grymma Shakegrabbarna som nu spelar mer och mer äkta rock'n roll. I varje intro känner jag mig som Happy feet, fötterna liksom trummar igång av sig själva. :-) Det är ju inte alltid man har plats att dansa när man får bra musik så jag njöt av varje sekund.
Sedan tog jag sikte mot kvällens tredje måste-dans. Och jag hann nästan fram. Precis innan jag fått kontakt men när hela mitt medvetande redan bjudit upp blev jag genskjuten och uppbjuden. Sådär som att man liksom i slow motion hänger i luften och är såå nära och så får man ändå falla platt till marken och landa i en helt annan situation. Killen som bjöd upp lyckades nästan få mig ur balans i foxen, vilket ju är skickligt på sitt sätt. Jag återvände sedan direkt till föregående danspartner och klagade lite på den "tveksamma pausunderhållningen" mellan våra danser.
Så småningom fick jag tag på nummer tre och bjöd upp så tydligt det går. Att peka med båda händerna - du - och - jag - är svårt att missförstå. :-) Dansen blir bara bättre och det är ett nöje att konstatera att det finns nya som närmar sig topplistan. Efter att ha blivit uppbjuden ytterligare var det paus. En sån där kväll när tiden bara försvann. Lite påfyllning i magen och lite trevnad senare var det dags igen.
Jag och P startade även denna halvlek och pratade ganska mycket strunt under tiden. Plötsligt började jag skratta så där hysteriskt mycket åt nåt som i efterhand inte alls är så roligt, men det var det då. Det där skrattet kommer fram ytterst sällan och jag vet att det är mammas. Jag har som en liten filmsekvens sparad i minnet när vi sitter i köket med några gäster hon plötsligt brister ut i det där skrattet och samtidigt är medveten om att det är för högt för sammanhanget och liksom försöker hejda det med handen. Men det är för sent.
En ny dansbekantskap blev det under kvällen och det var också ganska kul på sitt sätt. För någon vecka sedan skrevs det en blogg på DM om någon som hade blivit lämnad mitt på dansgolvet under en hambo. Hon blev väldigt stött vilket man kan förstå. Plötsligt under min fredagsdans inser jag att jag dansar med hambokavaljeren himself då han drar precis samma story fast från sitt eget perspektiv. Mycket märkligt. Inställning var att "Ja, om det inte funkar efter femtio meter då får man ju sluta, det är inte konstigare än så. Man kan ju inte dansa om man inte synkar." Tänk om jag också tänkte så. Vad många killar jag skulle lämnat mitt på golvet i en bugg. "Ja, vadå, vi synkar ju inte - jag kan dansa och inte du, det är inte konstigare än så...!"
Sen dubblade och tripplade jag kvällens underbara topplista innan kvällen led mot sitt slut. Det blev snart dags att avsluta kvällen och det gör man ju gärna på allra bästa sätt. Och det gick ju riktigt bra. Efter första extranumret "Maniac" fanns det fortfarande spring kvar i Happy-feet-benen och hela kroppen såg fram emot att köra slut på sig i en fartig bugg med lite boogie-feeling. Då säger Larsa i Shake att - nu ska ni får en lugn som sista! What??!? Snacka om att försöka byta sinnesstämning. Det fick bli akutavslappning för att plötsligt bli lagom avspänd för att kunna följa fox igen.
Det var längesen jag var såpass nöjd efter en danskväll trots att jag bara dansade med tre (plus några till). Men det var också längesen jag dansade en hel kväll sist. I alla fall i Stockholm. Nu ska det inte dröja alls länge till nästa dans, bara en vecka, och det ses redan fram emot. Då kommer jag dessutom ha fashionabelt sällskap! :-)
Läs mer om:
dans
lördag 17 december 2011
After Shake
Smälter kvällen med ett glas mjölk och en hård macka. Sämre kan man definitivt ha det.
- Bloggat i skenet av adventsstjärnan.
- Bloggat i skenet av adventsstjärnan.
fredag 16 december 2011
Hoppas på en toppenkväll
Man ska aldrig ha höga förhoppningar inför en danskväll. Det har jag lärt mig den hårda och bittra vägen. Det brukar ju vara de kvällar man anar det minst som blir allra bäst. Eftersom Yesterday kommer byta till torsdagar i vår så gäller det att passa på. Torsdagar har jag ju sällan möjlighet tyvärr. Den enda dagen i veckan som är helt körd. Men jag hoppas att kundunderlaget finns så att Yesterday överlever. Detta kan annars vara sista säsongen om det inte bär sig. Trist!
Ikväll står fantastiska Shake på scen och jag hoppas att det kommer finnas åtminstone någon briljant buggkavaljer på plats så att man kan dansa så som musiken förtjänar. Det vore fantastiskt roligt!
Ikväll står fantastiska Shake på scen och jag hoppas att det kommer finnas åtminstone någon briljant buggkavaljer på plats så att man kan dansa så som musiken förtjänar. Det vore fantastiskt roligt!
Inspirerad trots inre uppror
I onsdags hade jag mitt tredje riktiga PT-pass. Nu hade hon fått för sig att vi skulle köra ett pulspass med pulsmätare. Hurray...NOT! Jag är starkt emot alla typer av konditionsträning utom dans. Men konstigt nog så när man väl har sin lektion är det bara att ta utmaningen och göra det absolut bästa man kan. Det finns liksom inga alternativ och jag blir förvånad över vad jag faktiskt ändå klarar av.
Så jag fick köra en cirkelträning med olika övningar som frestade på på olika sätt på tid och hon antecknade vad som hände med min puls och hur jag själv upplevde det under tiden. Resultatet blev ungefär att min egen upplevelse av trötthet stämde ganska väl med siffrorna och vi kunde konstatera att jag nog har tjugo procent kvar upp till min riktiga maxpuls där den ligger om jag nu skulle få för mig att bli vältränad.
Asjobbigt var det i alla fall och min återhämtning är allt annat än bra. Jag kör hårt och blir svimtrött. Min kropp verkar mycket frågande gällande denna plötsliga ansträngning efter alla tidigare års softa inställning. Jag hör mummel innifrån om "typisk trettioårskris!" och "beach 2012 är ju inte förrän om ett halvår!!" men jag väljer att inte lyssna. Helt tvärtemot mina inre röster lade jag och PT-H istället upp en strategi för våren och hoppas nu att Tomten har slagit in många PT-tillfällen åt mig i julklapp.
En notervärd sak efter dessa första pass är att jag märkligt nog har väldigt bra koll på min kropp. Första gången jag gör en ny övning kanske det känns helt omöjligt att göra den rätt men på bara några få försök hittar jag rätt muskler att arbeta med. PT-H säger att hon brukar behöva korrigera mer och oftare under övningarna men att hon låter bli för att hon märker att jag ganska snart känner när det blir fel och korrigerar själv så det blir rätt igen. Alltid nåt!
Förutom att lägga upp en lite längre plan så gick vi tillbaka till den första genomgången av mina upplevda grundförutsättningar gällande kondition, styrka, vardagsstress och allmänna hälsotillstånd. Nu fyllde vi i en ny rad och eftersom jag nu har fått lite mer kläm på vad som är styrkor och svagheter kunde man se saker som antingen redan förbättrats eller att jag hade för lågt självförtroende inom vissa områden. Och även tvärtom -jag trodde kanske att jag var starkare på vissa saker än jag nu upplever när jag väl satt dem på prov.
I framtidsplaneringen önskade jag mig två egna träningsprogram för det vi ska fokusera på. Ett för gymmet och ett för hemmet. Det är ju inte alltid man kan ta sig iväg. Det är snarare sällan. Och då är det bra att ha något handfast att gå efter när man är hemma.
Det helt klart bästa med den här formen av träning är att man faktiskt kommer iväg och får det gjort! Det näst bästa är att det är kul och nyttigt! Det sämsta är att det är svindyrt. Men förhoppningsvis blir det lättare och lättare att träna själv på ett bra, roligt och effektivt sätt. :-)
Så jag fick köra en cirkelträning med olika övningar som frestade på på olika sätt på tid och hon antecknade vad som hände med min puls och hur jag själv upplevde det under tiden. Resultatet blev ungefär att min egen upplevelse av trötthet stämde ganska väl med siffrorna och vi kunde konstatera att jag nog har tjugo procent kvar upp till min riktiga maxpuls där den ligger om jag nu skulle få för mig att bli vältränad.
Asjobbigt var det i alla fall och min återhämtning är allt annat än bra. Jag kör hårt och blir svimtrött. Min kropp verkar mycket frågande gällande denna plötsliga ansträngning efter alla tidigare års softa inställning. Jag hör mummel innifrån om "typisk trettioårskris!" och "beach 2012 är ju inte förrän om ett halvår!!" men jag väljer att inte lyssna. Helt tvärtemot mina inre röster lade jag och PT-H istället upp en strategi för våren och hoppas nu att Tomten har slagit in många PT-tillfällen åt mig i julklapp.
En notervärd sak efter dessa första pass är att jag märkligt nog har väldigt bra koll på min kropp. Första gången jag gör en ny övning kanske det känns helt omöjligt att göra den rätt men på bara några få försök hittar jag rätt muskler att arbeta med. PT-H säger att hon brukar behöva korrigera mer och oftare under övningarna men att hon låter bli för att hon märker att jag ganska snart känner när det blir fel och korrigerar själv så det blir rätt igen. Alltid nåt!
Förutom att lägga upp en lite längre plan så gick vi tillbaka till den första genomgången av mina upplevda grundförutsättningar gällande kondition, styrka, vardagsstress och allmänna hälsotillstånd. Nu fyllde vi i en ny rad och eftersom jag nu har fått lite mer kläm på vad som är styrkor och svagheter kunde man se saker som antingen redan förbättrats eller att jag hade för lågt självförtroende inom vissa områden. Och även tvärtom -jag trodde kanske att jag var starkare på vissa saker än jag nu upplever när jag väl satt dem på prov.
I framtidsplaneringen önskade jag mig två egna träningsprogram för det vi ska fokusera på. Ett för gymmet och ett för hemmet. Det är ju inte alltid man kan ta sig iväg. Det är snarare sällan. Och då är det bra att ha något handfast att gå efter när man är hemma.
Det helt klart bästa med den här formen av träning är att man faktiskt kommer iväg och får det gjort! Det näst bästa är att det är kul och nyttigt! Det sämsta är att det är svindyrt. Men förhoppningsvis blir det lättare och lättare att träna själv på ett bra, roligt och effektivt sätt. :-)
Läs mer om:
dagbok,
personligt,
träning
onsdag 14 december 2011
Lucia på dagis
Igår var det Luciafirande på dagis. Båda våra små troll var med i tåget. De har övat flitigt på sångstunderna och vi har fått lära oss lite nya sånger av Tove som är en hejare på att sjunga. Tove missade ju Luciatåget förra året för då blev hon sjuk precis. I år har hon verkligen sett fram emot det även fast hon inte riktigt vetat vad det är som ska hända. Men hon har informerat oss om att vi ska komma och stå på berget och titta och att vi ska fika efteråt.
Daniel och jag utrustade oss med lämpliga Luciaattiraljer och varsitt barn för utstyrsling. Jag fick på Måns den fem nummer för stora tomtedräkten och han blev så himla söt och go i den. Daniel fick tampas med Tove och Luciakronan. Bilder på henne finns fler i riktiga kameran.
När barnen var påklädda fick föräldrarna gå ut och vänta och vi ställde oss på berget. Jag hade till och med med något att sitta på ifall man skulle sitta men man skulle tydligen stå. Fröken kom ut och informerade om att man inte fick fotografera under själva sången men att man skulle få tid att fota efteråt. De hade satt upp ett rep så inte föräldrarna skulle gå för nära men lik förb. ställde sig många så nära man bara fick vilket gjorde att vi som stod på berget inte såg. Man undrar hur sjutton folk tänker. Om man vill stå nära får man väl sätta sig på huk eller så backar alla och så ser alla sina egna barn. Småbarnsföräldrar är måhända de största egoisterna?(Huvudsaken är att just jag ser mitt barn!)
Barnen var jätteduktiga och sjöng så fint. Tove såg vi som tur var i en lucka hela tiden. Måns såg vi inte alls men jag fick veta att grannen, som satt långt fram på huk och tröstade sin minsta, hade filmat honom och att han kunde alla rörelserna! Roligt!! På slutet gick jag ner och tog det här kortet. Tove står till vänster om trädet och Måns är på nedersta raden någonstans.
Efter tåget var avklarat träffades alla inne på avdelningarna för Luciafika med lussebullar och pepparkakor som barnen bakat. Måns fick följa med till Toves avdelning så att familjen var samlad. Han gillar verkligen att vara där och är inte ett dugg blyg. Han tycker det är spännande med alla leksaker där men nu var det ju fika på gång så han hoppade direkt upp på en stol vid bordet och väntade på serveringspersonalen (jag).
Här är två glada Luciabarn som fått lite fika i magen. När det var dags för mig att gå ville inte Måns sluta fika. Till slut fick jag slita honom från lussebullen och bära iväg honom till sin avdelning. Måns ville inte ta av sig tomtedräkten på hela dagen så när jag kom och hämtade honom var den fortfarande på. :-)
Daniel och jag utrustade oss med lämpliga Luciaattiraljer och varsitt barn för utstyrsling. Jag fick på Måns den fem nummer för stora tomtedräkten och han blev så himla söt och go i den. Daniel fick tampas med Tove och Luciakronan. Bilder på henne finns fler i riktiga kameran.
När barnen var påklädda fick föräldrarna gå ut och vänta och vi ställde oss på berget. Jag hade till och med med något att sitta på ifall man skulle sitta men man skulle tydligen stå. Fröken kom ut och informerade om att man inte fick fotografera under själva sången men att man skulle få tid att fota efteråt. De hade satt upp ett rep så inte föräldrarna skulle gå för nära men lik förb. ställde sig många så nära man bara fick vilket gjorde att vi som stod på berget inte såg. Man undrar hur sjutton folk tänker. Om man vill stå nära får man väl sätta sig på huk eller så backar alla och så ser alla sina egna barn. Småbarnsföräldrar är måhända de största egoisterna?(Huvudsaken är att just jag ser mitt barn!)
Barnen var jätteduktiga och sjöng så fint. Tove såg vi som tur var i en lucka hela tiden. Måns såg vi inte alls men jag fick veta att grannen, som satt långt fram på huk och tröstade sin minsta, hade filmat honom och att han kunde alla rörelserna! Roligt!! På slutet gick jag ner och tog det här kortet. Tove står till vänster om trädet och Måns är på nedersta raden någonstans.
Efter tåget var avklarat träffades alla inne på avdelningarna för Luciafika med lussebullar och pepparkakor som barnen bakat. Måns fick följa med till Toves avdelning så att familjen var samlad. Han gillar verkligen att vara där och är inte ett dugg blyg. Han tycker det är spännande med alla leksaker där men nu var det ju fika på gång så han hoppade direkt upp på en stol vid bordet och väntade på serveringspersonalen (jag).
Här är två glada Luciabarn som fått lite fika i magen. När det var dags för mig att gå ville inte Måns sluta fika. Till slut fick jag slita honom från lussebullen och bära iväg honom till sin avdelning. Måns ville inte ta av sig tomtedräkten på hela dagen så när jag kom och hämtade honom var den fortfarande på. :-)
måndag 12 december 2011
Egen design
I helgen ägnade jag mig också åt att färdigställa den här sidan. Nu är den ute och jag är mycket nöjd!
Det lackar mot jul
12 dagar fram till julafton och i morgon är det Lucia. I år ska både Tove och Måns gå luciatåg på dagis så det blir ju intressant att se hur det ska gå. Tove har i alla fall lärt sig massa sånger som vi hört små exempel på.
Jag har inte alls fattat att det är jul och att man ska göra speciella saker då. Jag ser på facebook hur folk rapporterar om pepparkaksbak och annat julpyssel. "Varför gör de sånt redan i oktober?" undrar jag. Trots denna brist på engagemang har jag inhandlat lite julklappar. Det är väl ändå därför vi firar jul eller?
Veckan som gick hade jag min andra riktiga PT-träning. Denna gång fick jag göra bara nya saker och bland annat intervalla kettleball och dunka medicinboll på tid. Efter att ha gjort det femte och sista gången var jag så slut så återhämtningen tog en evighet. Jag vet inte om jag någonsin tagit ut mig så mycket förut. Det kanske var på tiden! Bättre ork ska det bli! Denna gång låg fokus på rygg, armar och bål. Hon avslutade med att stretcha ut och massera min nacke. Ändå kändes det som att jag bar en stor ryggsäck full med sten både torsdag och fredag.
I helgen hände det: Hålet för vindstrappan sågades upp och en hel värld av möjligheter öppnade sig. Möjligheter till jobb alltså. Nu finns det massor att göra vad gäller förberedelser för trappan och även golvet kan skruvas. Förut har vi ju varit beroende av vindsluckan och så länge den användes gick det ju inte att lägga golvet riktigt. Eftersom man nu ser upp till nocken så känns vindsloftet plötsligt lite mer verkligt. :-)
Jag börjar också längta till att få göra i ordning Måns rum. Han börjar kännas lite stor att ha i spjälsängen nu även fast han verkar sova gott i klädkammaren fortfarande. Det kommer kännas stort att få natta honom i en riktig säng. Men så länge vår säng står kvar i rummet så är det omöjligt att ens försöka börja greja där. Rummet är liksom helt fullt som det är nu. Men man får försöka planera och förbereda så gått det går tills det är dags.
Jag har inte alls fattat att det är jul och att man ska göra speciella saker då. Jag ser på facebook hur folk rapporterar om pepparkaksbak och annat julpyssel. "Varför gör de sånt redan i oktober?" undrar jag. Trots denna brist på engagemang har jag inhandlat lite julklappar. Det är väl ändå därför vi firar jul eller?
Veckan som gick hade jag min andra riktiga PT-träning. Denna gång fick jag göra bara nya saker och bland annat intervalla kettleball och dunka medicinboll på tid. Efter att ha gjort det femte och sista gången var jag så slut så återhämtningen tog en evighet. Jag vet inte om jag någonsin tagit ut mig så mycket förut. Det kanske var på tiden! Bättre ork ska det bli! Denna gång låg fokus på rygg, armar och bål. Hon avslutade med att stretcha ut och massera min nacke. Ändå kändes det som att jag bar en stor ryggsäck full med sten både torsdag och fredag.
I helgen hände det: Hålet för vindstrappan sågades upp och en hel värld av möjligheter öppnade sig. Möjligheter till jobb alltså. Nu finns det massor att göra vad gäller förberedelser för trappan och även golvet kan skruvas. Förut har vi ju varit beroende av vindsluckan och så länge den användes gick det ju inte att lägga golvet riktigt. Eftersom man nu ser upp till nocken så känns vindsloftet plötsligt lite mer verkligt. :-)
Jag börjar också längta till att få göra i ordning Måns rum. Han börjar kännas lite stor att ha i spjälsängen nu även fast han verkar sova gott i klädkammaren fortfarande. Det kommer kännas stort att få natta honom i en riktig säng. Men så länge vår säng står kvar i rummet så är det omöjligt att ens försöka börja greja där. Rummet är liksom helt fullt som det är nu. Men man får försöka planera och förbereda så gått det går tills det är dags.
fredag 9 december 2011
Besök från Kassjö
Helgen som gick hade vi besök av C&M från Umeå som var hos oss på tjejweekend. Det var efterlängtat från alla tror jag och helgen var jättetrevlig och gick förstås jättefort. Jag var ju borta på fredagskvällen och även ganska seg upp på lördagen så förmiddagen spenderades med lek. Tove och M lekte och lekte och lekte tills det var dags för lunch och sova. På eftermiddagen åkte vi till Väsby och fikade och handlade lite. Det uppskattas alltid i alla fall av oss som är lite större.
På söndagen började vi dagen med att promenera till badhuset. Tove har varit på badhuset två gånger förut men då var hon så liten så det minns hon inte. Måns har aldrig varit där så det var ju väldigt spännande. Vi har bara tänkt att vi borde gå dit väldigt länge. Men nu blev det av och det var ju såklart jätteroligt. Tove var lite skeptisk mot att duscha och så. Hon tyckte nog duschrummet var lite läskigt och konstigt. Men när vi väl kunde börja bada så var allt bara jätteroligt. Den lilla plaskbassängen blev snabbt populär både hos Måns och Tove och även bubbelpoolen var härlig!
Det blir helt klart fler besök på simhallen med barnen i framtiden. Vi ska nog försöka göra det till en återkommande vana. Jag själv har ju alltid älskat vatten och minns fortfarande hur roligt det var att få åka till badhuset. Både när jag var liten och när man var så stor att man fick åka själv med en kompis. Det är ju också oerhört bra för hela kroppen att simma och leka i vattnet. Inte konstigt att man alltid är helt slut när man ska hem.
Resten av dagen gick väldigt fort och snart var det dags för C&M att återvända norrut. Jag skjutsade dem till flyget medan Daniel pysslade hemma och snart var det kväll och natt och ännu en helg hade passerat. En väldigt trevlig och rolig helg ska tilläggas. Man undrar om det är några som tänker kontra med killweekend snart? ;-)
På söndagen började vi dagen med att promenera till badhuset. Tove har varit på badhuset två gånger förut men då var hon så liten så det minns hon inte. Måns har aldrig varit där så det var ju väldigt spännande. Vi har bara tänkt att vi borde gå dit väldigt länge. Men nu blev det av och det var ju såklart jätteroligt. Tove var lite skeptisk mot att duscha och så. Hon tyckte nog duschrummet var lite läskigt och konstigt. Men när vi väl kunde börja bada så var allt bara jätteroligt. Den lilla plaskbassängen blev snabbt populär både hos Måns och Tove och även bubbelpoolen var härlig!
Det blir helt klart fler besök på simhallen med barnen i framtiden. Vi ska nog försöka göra det till en återkommande vana. Jag själv har ju alltid älskat vatten och minns fortfarande hur roligt det var att få åka till badhuset. Både när jag var liten och när man var så stor att man fick åka själv med en kompis. Det är ju också oerhört bra för hela kroppen att simma och leka i vattnet. Inte konstigt att man alltid är helt slut när man ska hem.
Resten av dagen gick väldigt fort och snart var det dags för C&M att återvända norrut. Jag skjutsade dem till flyget medan Daniel pysslade hemma och snart var det kväll och natt och ännu en helg hade passerat. En väldigt trevlig och rolig helg ska tilläggas. Man undrar om det är några som tänker kontra med killweekend snart? ;-)
tisdag 6 december 2011
måndag 5 december 2011
Lilla fotografen
Vi är just hemkomna från dagis och jobb och jag har ett till synes märkligt paket med hem i bagaget på cykelvagnen. En blombukett! Tove vill gärna öppna alla slags paket men det här ville jag öppna försiktigt och helt själv. Jag hade redan tjuvkikat på jobbet förstås. Snart var pappret av och Tove pep iväg och kom tillbaka med vår kamera i högsta hugg. Tove hejar på medan jag får bort allt plastigt och blött som hållit rosorna vid liv.
- Ta av den där plasten, mamma. Jag ska ta ett kort av dig!
- Ok, mamma, och så sätter du dig ner. Och så ser du glad ut!
- Bra mamma! Nu tar jag kort av dig!
- Ta av den där plasten, mamma. Jag ska ta ett kort av dig!
- Ok, mamma, och så sätter du dig ner. Och så ser du glad ut!
- Bra mamma! Nu tar jag kort av dig!
10 korta år!
Först hade vi stora planer, sen lite mindre, sen ännu lite mindre men vad bidde det till slut. Ingenting - till min stora sorg. Det går ju bara inte ihop att fira en högtidsdag i december. Helgerna är liksom fulla med allting annat.
Men i alla fall:
När väl dagen nu är här hade jag till och med glömt bort den! Suck, hur hopplös kan man vara?? Men Daniel mindes bättre (jo, jag vet att det är konstigt) och skickade vackra rosor till mig på jobbet på vår dag!
Och nu har vi åtminstone kommit till beslut att hela familjen ska gå ut och äta ikväll. Alltid nåt.
Men i alla fall:
Idag firar Daniel och jag TIO ÅR tillsammans!
Hurra hurra hurra hurraaaaaa!!!
Hurra hurra hurra hurraaaaaa!!!
När väl dagen nu är här hade jag till och med glömt bort den! Suck, hur hopplös kan man vara?? Men Daniel mindes bättre (jo, jag vet att det är konstigt) och skickade vackra rosor till mig på jobbet på vår dag!
Och nu har vi åtminstone kommit till beslut att hela familjen ska gå ut och äta ikväll. Alltid nåt.
Julgalan
Så blev det fredag och dags för julgalan med jobbet. Här kommer en klassisk outfit-bild. De är inte så vanliga i min blogg så passa på att titta! ;-) Nytt från topp till tå är det och allt är svart så man ändå inte ser vad som är vad.
Alla åkte tillsammans i gemensam buss och jag hade ju såklart helt missat att man skulle förfesta i bussen på väg in till stan. Nu är det sällan ett problem och jag blev snart erbjuden både ljummet vitt vin i pet-flaska och en utländsk flaska med "whiskeyfärgat innehåll". Jag avböjde glatt båda alternativen. Men ett gott rött vin i tjusigt plastglas var svårare att neka och jag fick vara med på festen.
Efter att nu ha varit med på några sammankomster med jobbet har de börjat vänja mig vid mina dryckesvanor. Ty jag dricker bara det jag tycker i gott och aldrig bara för att. (Ur min synvikel verkar det till exempel idiotiskt att först nosa på en flaska, rynka på näsan och säga fy f-n, och sen ta en klunk för att liksom bekräfta det näsan redan berättat. Men man är olika...)
På julgalan serveras det julmat. Till julmat passar inte vin särskilt bra och själv dricker jag helst inte öl. Julöl kan gå men julmust är ju mycket godare och en av två läskvarianter jag faktiskt dricker. Alltså blev det must till maten. (Här kan man mötas av höjda ögonbryn och åsikter från omgivningen men de har alltså fattat nu att det liksom inte tar.) Dock så tycker jag mycket om snaps till sillen. Alltså blev det snaps till sillen. (Här brukar omgivningen bli högst förvirrad, men nu tänkte de nog bara "Den här tjejen är knäpp - på riktigt!")
Maten var god och bra och jag nöjde mig som vanligt men en tallrik sill, gravad lax och en skinkmacka. Det fanns lite olika sillar i såser, men inga skyltar så man hade ingen aning om vad man faktiskt valde mellan. Sedan om man hittade en sort som man tyckte mycket om så visste man inte heller vad det var man tyckte om och ur vilken burk just den sillen kom. Förhoppningsvis var man redan mätt och slapp leta reda på mer av den goda sillen i blindo.
Gottebord fanns det också men jag var som vanligt redan mätt och nöjde mig med olika praliner som jag sedan åt upp halva av var och en för att provsmaka. Eftersom alla var med ljus choklad med olika ljusa innehåll nöjde jag mig så. Kaffe gick också ner. Jag hade själv liksom kidnappat min bordskavaljer till bordet så att jag visste att jag skulle ha trevligt och det hade jag. (Man ska inte lite på slumpen på såna här tillfällen.)
Vi satt precis i mitten av den stora hallen och den fyrkantiga plattformen bredvid vårat bord visade sig mycket riktigt vara en liten scen och vårt bord dukades snart av helt för att bli catwalk som artisterna använde emellanåt. När showen började hade man plöstligt både Brolle och Danny på tafsavstånd. Många kort och filmer blev det under showen kan jag säga. Killarna hade också sina dregelobjekt och då filmade jag killarna istället. Hahaha.
Jag hade inga förväntningar alls på showen men det var en GRYM show. En del av Sveriges artistelit rockade loss i kanske en och en halv timme och vi bjöds på mycket schlager, rock och rock'n'roll innan den långa hårdrocksfinalen! Sjukt grymma artister! Vi fyra som satt i min ände av bordet hade så otroligt kul under hela showen och sjöng med och dansade konstant i våra stolar tills vi var helt slut när showen var över. När Brolle drog några Rock'n'roll-låtar var det väldigt svårt att stanna i stolen kan jag säga! Sväng och ös över alla bredder.
Någon halvtimme efter att showen var avslutad gick bussen hemåt. Den nu väldigt splittrade och, vad gäller alkoholhalt, något ohomogena flocken samlades så småningom ihop igen och vi kunde åka. Även fast man var sugen på att stanna kvar och dansa så var det ju skönt med gratistaxi nästan hem till dörren. Jag var ändå inte hemma förrän halv två efter en riktigt rolig kväll! :-)
Alla åkte tillsammans i gemensam buss och jag hade ju såklart helt missat att man skulle förfesta i bussen på väg in till stan. Nu är det sällan ett problem och jag blev snart erbjuden både ljummet vitt vin i pet-flaska och en utländsk flaska med "whiskeyfärgat innehåll". Jag avböjde glatt båda alternativen. Men ett gott rött vin i tjusigt plastglas var svårare att neka och jag fick vara med på festen.
Efter att nu ha varit med på några sammankomster med jobbet har de börjat vänja mig vid mina dryckesvanor. Ty jag dricker bara det jag tycker i gott och aldrig bara för att. (Ur min synvikel verkar det till exempel idiotiskt att först nosa på en flaska, rynka på näsan och säga fy f-n, och sen ta en klunk för att liksom bekräfta det näsan redan berättat. Men man är olika...)
På julgalan serveras det julmat. Till julmat passar inte vin särskilt bra och själv dricker jag helst inte öl. Julöl kan gå men julmust är ju mycket godare och en av två läskvarianter jag faktiskt dricker. Alltså blev det must till maten. (Här kan man mötas av höjda ögonbryn och åsikter från omgivningen men de har alltså fattat nu att det liksom inte tar.) Dock så tycker jag mycket om snaps till sillen. Alltså blev det snaps till sillen. (Här brukar omgivningen bli högst förvirrad, men nu tänkte de nog bara "Den här tjejen är knäpp - på riktigt!")
Maten var god och bra och jag nöjde mig som vanligt men en tallrik sill, gravad lax och en skinkmacka. Det fanns lite olika sillar i såser, men inga skyltar så man hade ingen aning om vad man faktiskt valde mellan. Sedan om man hittade en sort som man tyckte mycket om så visste man inte heller vad det var man tyckte om och ur vilken burk just den sillen kom. Förhoppningsvis var man redan mätt och slapp leta reda på mer av den goda sillen i blindo.
Gottebord fanns det också men jag var som vanligt redan mätt och nöjde mig med olika praliner som jag sedan åt upp halva av var och en för att provsmaka. Eftersom alla var med ljus choklad med olika ljusa innehåll nöjde jag mig så. Kaffe gick också ner. Jag hade själv liksom kidnappat min bordskavaljer till bordet så att jag visste att jag skulle ha trevligt och det hade jag. (Man ska inte lite på slumpen på såna här tillfällen.)
Vi satt precis i mitten av den stora hallen och den fyrkantiga plattformen bredvid vårat bord visade sig mycket riktigt vara en liten scen och vårt bord dukades snart av helt för att bli catwalk som artisterna använde emellanåt. När showen började hade man plöstligt både Brolle och Danny på tafsavstånd. Många kort och filmer blev det under showen kan jag säga. Killarna hade också sina dregelobjekt och då filmade jag killarna istället. Hahaha.
Jag hade inga förväntningar alls på showen men det var en GRYM show. En del av Sveriges artistelit rockade loss i kanske en och en halv timme och vi bjöds på mycket schlager, rock och rock'n'roll innan den långa hårdrocksfinalen! Sjukt grymma artister! Vi fyra som satt i min ände av bordet hade så otroligt kul under hela showen och sjöng med och dansade konstant i våra stolar tills vi var helt slut när showen var över. När Brolle drog några Rock'n'roll-låtar var det väldigt svårt att stanna i stolen kan jag säga! Sväng och ös över alla bredder.
Perelli bjuder på schlager
Jessica Andersson kör disco
Brolle....
Perelli igen. I hårdrocksfinalen. Jösses vad hon kan sjunga!
Någon halvtimme efter att showen var avslutad gick bussen hemåt. Den nu väldigt splittrade och, vad gäller alkoholhalt, något ohomogena flocken samlades så småningom ihop igen och vi kunde åka. Även fast man var sugen på att stanna kvar och dansa så var det ju skönt med gratistaxi nästan hem till dörren. Jag var ändå inte hemma förrän halv två efter en riktigt rolig kväll! :-)
torsdag 1 december 2011
Som ett helkroppsblåmärke bara
I morse var jag varm och go när jag vaknade. Sådär som man är när man kryper ner i sängen nyduschad och sover så sött som bara en PT-tränad småbarnsmamma kan göra. Kroppen var varm och inte stel. När jag väl kom iväg till jobbet började den kallna och träningsvärken började krypa på mig. Just nu känns kroppen öm. Sådär så att man inte riktigt vill sträcka på sig för då vet man att det stretar överallt.
Men det är inte så farligt. Dock låter jag mig inte luras! Jag vet att dag två är värst. I morgon ska jag på julbord med jobbet. Jag hoppas kunna ta mig framåt gåendes. Jag ska dessutom inviga mina höga svarta stövlar med snörning. Det kan bli en rolig syn. Jag hade på förhand hoppats att de skulle vara till min fördel...
Men det är inte så farligt. Dock låter jag mig inte luras! Jag vet att dag två är värst. I morgon ska jag på julbord med jobbet. Jag hoppas kunna ta mig framåt gåendes. Jag ska dessutom inviga mina höga svarta stövlar med snörning. Det kan bli en rolig syn. Jag hade på förhand hoppats att de skulle vara till min fördel...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)