lördag 31 december 2011

Gott Nytt!

Daniel firar nyår med att först skruva sig i fingret, två gånger, sen ramla ner (en meter) instrasslad i stegen. Själv ser jag till att tappa bort min nyinköpta tango-blomma dagen innan konsert samt konstaterar att armbågsmärket på armen från måndagens dans inte längre kommer matcha min mörklila klänning utan mer har antagit färgen av gul-svart.

Men det är ju först i morgon det är galakonsert. Ikväll beger vi oss till ett av de gula husen i skogen. Det ska bli trevligt. :-)

Gott Nytt År!

fredag 30 december 2011

Orkesterrep Stjärnklart 2012

Från i onsdags kväll.
Bilden är tagen Av Anders Sjöberg för Norrtelje Tidning.
Se artikeln här.

torsdag 29 december 2011

Mellandagar

Vi jobbar dessa mellandagar. På mitt jobb får man inte ledigt då och Daniel tyckte också han borde jobba. Trots att det var så "dålig" jul så var det bara sex barn från barnens dagis med fem avdelningar som inte är lediga. Det är ändå ganska märkligt. Däribland våra barn. Det är lätt att man får dåligt samvete helt i ondödan då. Dessutom är dagis stängt då de slår ihop olika dagis dessa dagar. Barnen hälsar alltså på på ett annat dagis. Lite läskigt först men sen bara roligt! De är helt slut när de kommer hem.

Det var sagt att Daniel skulle vara ledig i morgon fredag i alla fall så det bara blev tre dagis/arbetsdagar för de som kan. Nu fick jag istället plötsligt order om att vara ledig i morgon då det är betydligt lugnare här än väntat och jag är redan klar med mitt inför nästa vecka. Skönt! Och då passar Daniel på att jobba istället. Så kan det bli.

Jag har det lite extra hektiskt på källarna denna veckan då årets nyårsgala närmar sig. I går kväll var det orkesterrep och körrep i dag är det detsamma. Det tar lite extra på krafterna att åka långt och komma hem sent, men det är som tur är också ganska roligt. Jag har investerat i en ny långklänning som kom på posten igår. Den satt som en smäck. Verkar ju tråkigt att ha likadan klänning två år i rad, inte sant!?

Nyårsgalan verkar vara väldigt populär för det är snart slutsålt på förköpet. 450 av totalt 550 platser är redan sålda. Kul! Det gäller att grejerna sitter. Jag har fem strofer på tyska som inte mitt huvud vill acceptera. Jag kan bara inte lära mig texten! Det är förmodligen för att jag inte begriper den. Övriga utantilltexter börjar dock sitta bra nu och det tur för jag tycker det är svårt att memorera text.

Nu när det blev sanning ska det bli riktigt skönt att vara ledig och hemma med barnen i morgon. Riktigt skönt!

tisdag 27 december 2011

Tomten är far till alla barnen

Jag hoppade visst över att rapportera om själva julfirandet. Kanske för att det var som det brukar ungefär. Julmat till frukost, lunch och middag och sådär. Tove var speedad nanting när det äntligen var dags att öppna baket och hennes energi kan lätt ta kol på alla andras. Vi andra försökte konversera och bli glada över våra presenter medan hon sprang runt och rev och slet i allas paket. En blick på innehållet och sen på nästa!
När vi kom till morfar var det snö. Tove och Daniel hann göra en snölykta som lyste så fint på kvällen. På julafton smälte all snön bort.

Tomten kom i år! Tomten var väl förpackad men Tove konstaterade ändå att den hade både "pappas näsa och pappas huvud". Inte så lättlurad liten dam. Men hon vill nog gärna ändå tro på Tomten och blev kanske ändå lite osäker när Daniel kom hem från "affären" med ett paket mjölk. Måns förstod nog inte så mycket av det där men hämtade i alla fall ett paket av Tomten. De flesta paketen hade ju Tomten lämnat på natten, nu kom han bara förbi med några han glömt.
Morgonpaket öppnas. Pysselbok till Tove och kritor till Måns.
Här "tittas" det på Kalle. Det gör vi för barnens skull.....men vad gör barnen?
Tomten kom förbi
Måns har öppnat paket
Tove är gärna med och hjälper till överallt
Morfar fick allt svårare att öppna paketen

Alla fick julklappar och alla verkade glada. Jag fick faktiskt fyra PT-tillfällen av min snälla sambo så nu har jag inga ursäkter att inte fortsätta på den inslagna linjen. Daniel hade köpt en radiostyrd bil till Måns. Så den lekte han med på kvällen. Daniel alltså. Daniel och bror passade sedan på att ägna sig åt julens andra bastu på kvällen medan morfar sjöng midnattsmässa. Jag ägnade mig att vaka över sovande barn och hus under tiden.
Morgonbus

På juldagen begav vi oss till brors hus i skogen. Det är bra att byta hus i skogen ibland så man inte hinner rota sig. Han bjöd på juldagsmiddag i form av plommonspäckad fläskkarré. Det var perfekt juldagsmat och väldigt gott. Måns tyckte äppelmoset var godast och ville ha en ny klick till varje tugga. Barnen tyckte det var jättekul att vara hos morbror igen och lekte tillsammans. Tove lärde Måns hur man klättrade över sänggaveln och sen gjorde han det trettio gånger på rad. Till slut somnade Måns precis före desserten och sen blev det storm ute och vi åkte hemåt.
En god jul!

Annandag jul var vi hemma igen. Dagen bestod av att leka med julklappar (barnen), pilla på vinden (Daniel) samt laga mat (jag). Bror och morfar kom till middag innan det var dags för alla utom morfar och barnen att åka och dansa. Sen var julen förbi. Den var extremt kort. Som en vanlig helg som sa svischsch.....

Annandagsdans med Blender

Så var det dags igen - Annandagsdans på Yesterday! Den sista? Ja, man vet ju inte. Klart är i alla fall att denna kväll fylldes stället med folk och Yesterday gick från svinkallt till ångande hett på några minuter när dansen började. Jag hade enligt tradition klätt upp mig till julgranskula även denna annandag.

Jag åkte inte ensam denna kväll. Bara en sån sak. Jag och Daniel dansade första dansen tillsammans innan vi önskade varandra lycka till och vimsade iväg åt varsitt håll i vimlet. Sedan bjöd jag upp en duktig kille som säkert inte har en aning om vem jag är men jag har sett honom på tävlingsgolvet och vet att han gjort kometkarriär där. Han är dessutom ur-åhejare. Alltså en sådan som endast tränat för tävling från start och i princip inte dansat ute så att tekniken blivit socialdansanpassad.

Det var ganska intressant att dansa med honom då jag hade den totala teknikmotsatsen i färskt kroppsminne från min förra danskväll. Jag har inga direkta problem att följa åhej-signalerna, även fast det känns en aning kantigt i jämförelse. Jag vet vad jag förväntas göra och hamna men jag gissar att det måste vara väldigt svårt för en nybörjartjej även fast killen i det här fallet är väldigt tekniskt duktig.

Linjebuggen (heter den verkligen så eller har den nåt annat namn?) tycker jag är så mycket tydligare och roligare. Och när man träffar på någon som man matchar med är ju lyckan gjord! Jag upplever att jag kan få utlopp för min egen dans så brutalt mycket mer och hitta samspelet med min partner mer med sådan förning än med åhejsignalerna. Och det är, såvitt jag förstått, i total motsats till vad åhej-tekniken sägs gå ut på. Det tycker jag är ganska konstigt. Och jag kan faktiskt inte se att det är mina brister i teknik som gör skillnaden.

Jag kan än en gång konstatera att det är så mycket folk ute nu som jag inte har koll på. Kanske man missar hur många bra danser som helst? Eller inte. Det är dessutom en hel del nya unga killar som jag drar mig för att bjuda upp även fast de verkar duktiga på grund av tant-faktorn. Men en ny blev det faktiskt genom ett tips. Om killarna visste vilka teknikutvärdering de utsätts för i mitt huvud skulle ingen vilja dansa med mig. Men det är utvecklande för mig:

Den här killen var rolig att bugga med och vi hittade varandra ganska bra trots trängseln. I foxen ville ha gärna böja mig bakåt. Jag antog en väldigt rak hållning och då matchade vi ganska dåligt. Jag kunde ju välja att liksom krypa in under honom men jag har slutat att anpassa mig så det blir dåligt för mig. Foxen blir såklart lite haltande när man saknar andra stödpunkter än knäna men när vi tog ihop till låt nummer två så rätade han upp sig betydligt och anpassade sig därmed så mycket att jag kunde tänka mig att möta upp och vi fick till riktigt bra dans. Det lönar sig att försvara sin egen dansteknik ibland. :-)

En riktig favoritkille dök så småningom upp och bjöd på trevlig dans. Det är så skönt med de här killarna som man bara trivs med - de som alltid gör en nöjd och glad och där man känner sig helt hemma. Med dem rensas istället hjärnan från tankar och man kan bara njuta av musiken och samspelet. Jag är så glad att ni finns! :-)

Det var lite för trångt för att man skulle få ut riktigt bra dans under kvällen och jag har ett blått minne av en klockren armbåge på armen idag. Aj. Men alla mina kavaljerer gjorde sitt bästa och kvällen blev bara bättre och bättre. Sista dansen trodde jag nog att Daniel och jag skulle ta och han gjorde mystiska tecken åt mig innan som jag försökte besvara med andra mystiska tecken. Men när det väl var dags så var han fortfarande uppbjuden och efter att han stått och stirrat dumt ett tag hittade jag P som konstigt nog satt. Bra för mig förstås.

Vi hade ju heller inte hunnit dansa så vi tog väl tolv takter innan Daniel helt plötsligt slitit sig loss och kom och tog över. Lite rörigt kan man tycka men vi dansade i alla fall nästan hela sista låten ihop och sedan extranummerna som var roliga. Nya låten, Adeles "Set the fire to rain" var ju grymt härlig att dansa till och Maria sjunger så fantastiskt! Då gjorde det inget att den allra sista var en lugn låt. :-) P hade som tur var blivit uppbjuden på nytt så hon inte blev lämnad i sticket och alla verkade haft en trevlig kväll.

lördag 24 december 2011

God Jul! :-)

fredag 23 december 2011

Jylpyssel II

Det är ju knappt jag tror på det själv men det verkar bli jul även i år! Två kvällars pyssel har nu gett resultat. Igår kläddes granen av ivriga små händer. Grenarna längst ner var snart nedtyngda av prydnader innan de i smyg spreds vidare över hela granen. Både Tove och Måns tyckte det var jätteroligt och vår gran står nu i hörnet och vittnar om högtid.
När väl våra små tomtar låg i sängen och vi försäkrat att vi inte ska glömma bort att det snart är tjugofyra och att det då är JULAFTON så somnades det och vi stod i köket resten av kvällen. Min andra sats vört bakades, köttullar trillades och julgodiset doppades i choklad. Samtidigt fixades de sista paketen, ströks kläder och skrevs lista. Jag avslutade med att göra fyra små gottepåsar till mina kollegor på kontoret.
Vört på jäsning
Godispåsar

I morse stod klockan på halv sex och sex anslöt jag till julfikat på kontoret. Vi är så många att det blir rejält trångt när alla samlas runt bordet. Vi fick en stor julklappspåse i var, massor av gott bröd och godis från "vår" bagare och så en julklapp som jag ska öppna på julafton. Trevligt!

Nu ska jag ta tag i den här arbetsdagen och sen bär det av mot julehuset i skogen.

torsdag 22 december 2011

Önskelista

Lika bra att försöka i år igen. Sa jag att jag har varit jättesnäll?

onsdag 21 december 2011

Man kan inte sura till Boogie Woogie

Boogie Woogie är förödande för morgonhumöret. Man blir liksom glad. Det går inte att sitta som en säck och känna sig trött. Kroppen börjar studsa, först inuti och sedan fortplantar det sig liksom ut i musklerna och plötsligt börjar även mungiporna få liv. Om alla började dagen med att lyssna igenom en platta med Big Band Boogie Woogie skulle kanske världen se lite bättre ut. I alla fall gladare. :-)

tisdag 20 december 2011

Julpyssel

Mitt inre verkar ha dött pysseldöden. Jag kan inte frambringa så mycket som en knäck i år, än mindre pepparkakshus eller annat pyssligt. Jag har slagit in julklapparna, det kändes nog. Inga fina paket i år heller. Fult papper med missmatchade snören. Ambitionerna måste upp till nästa år. Men då är ju vinden färdig.
Det närmaste att spritsa pepparkakor jag kommer i år. ;-)

måndag 19 december 2011

Söndagsjobb på vinden

På söndagen hade vi tänkt att jag skulle åka med barnen till morfar och Daniel skulle såga gips. Men väglaget var så dåligt så morfar tyckte vi skulle stanna hemma. Då fick vi bestämma om. Istället förberedde Daniel lite annat på vinden på förmiddagen medan barnen lekte nere under mitt vakande öga. De leker verkligen jättebra tillsammans nu stundvis. Mysigt. Nu byggde de ett "hus" där de bodde med sin bebis och plötsligt låg båda och "sov" på varsin kudde i huset. :-)

När barnen sov sött i sina sängar efter lunchen gick jag också upp på vinden och vi började så smått att lägga fast golvet mer på riktigt. Tidigare har det liksom bara legat där i väntan på trapphålet men nu kan man skruva det. Vi hann börja en bit innan barnen vaknade och Daniel fortsatte med att sätta för hålet för den gamla vindsluckan så taket nu är helt i hallen nedanför. När vi fikat ringde grannen som en skänk från ovan och ville återgälda barnvakteriet från dagen innan och båda barnen gick in på andra sidan väggen och lekte en lång stund.
Här ser man nu hålet där trappan ska gå och Daniel har precis börjat sätta igen vindsluckan så golvet kan läggas.

Vi fortsatte då tillsammans med golvet tills middagen och sedan även efter att barnen somnat för natten. Våra barn är förmodligen så vana vid att det spikas, bankas, slamras och sågas så att deras hjärnor verkar sortera in alla såna ljud under sådant man inte behöver bry sig om. De sover sig igenom allt oväsen och vi kan jobba på så länge vi orkar. Det är väldigt skönt att det kan fungera så och säkert en bra grund för deras sömnvanor för framtiden. (Om det inte går så långt att nån måste såga med sticksåg i våningen ovanför för att de ska kunna sova förstås...)

Lördagsgäster :-)

Den här helgen blev en riktigt bra en. Vi hade lite planer innan men det skulle bli något helt annat istället. För det första sov jag bort hela lördag förmiddag. Jag sov på riktigt till kvart över tio. Det händer i princip aldrig. Jag blev förvånad när jag slog upp ögonen och Tove kom instörtande och sa "Det är dags att pigga på sig nu mamma!" Sen var det lunch och halva dan var klar. Sedan fick jag ett infall att vi skulle ha spontanmiddag och våra tänkta gäster stod mitt i marmeladkoket men tackade ja och plötsligt fanns massor att göra.

Vi har äntligen skaffat en ny fläkt till uterummet så nu skulle vi använda det igen och där behövdes ett lyft. Bort med sommarskruden och in med nåt annat. Vi ska ju inte fira jul hemma i år så de gardinerna kändes fel. Men det bev ett par lila istället som gjorde sig mycket bra därute och jag pimpade sedan rummet i matchande ljuslyktor, duk och blockljus. Det blev jättefint och när jag några timmar senare tände alla ljusen blev det hur mysigt som helst.

Vi hade redan laddat med massa god mat men jag var tvungen att komplettera med dryck. Jag gav mig alltså ut på en liten cykeltur till centrum. Vädret måste vara det sämsta man kan tänka sig. Iskallt blask som kom på tvären. Burr! Inte kul på nåt sätt och jag stannade inte ute en sekund mer än nödvändigt. Sen blev det lite städa och fixa innan gästerna kom. Innan gästerna kom kom även grannens barn över så det var fullt ös.

Sen kom till slut E&M. Barnen lekte för fullt och hade först knappt tid att bry sig men snart satte de de ovetande "barnvakterna" i arbete med exempelvis bokläsning innan middagen. Stora tjejerna fick såklar bryt och började spela allan så man blev trött i huvudet. Grannbarnen gick så småningom hem och plötsligt kändes det lugnt med två barn. Det kanske är så man ska göra för att få känna lugnet? Ladda först med massa vilda barn så är inte två så stökigt. :-)

Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och kväll och uterummet kom återigen till sin rätt. Det är så mysigt att sitta därute med tända ljus och äta gott och prata strunt. Man tröttnar liksom aldrig på det. Tack för ultimat sällskap kära vänner!!

söndag 18 december 2011

Underbara Shake på Yesterday

Äntligen dans igen! Jo det känns faktiskt som att det var länge sen. Det var riktigt eländigt väder och jag befarade att få stå i kö i spöregn. som tur var var det ingen kö och jag kom i relativt snabbt. Det var en hel del folk men blev aldrig trångt. Skönt för oss som dansade men tråkigt för arrangören. Alla möjliga långväga verkade ha valt antingen Gävle eller Arboga.

Det är väldigt mycket nytt folk ute nu och det är ju roligt, men man känner ju igen ganska få och det är svårt att ta sig tid att spana in nya offer. Jag startade i kvällen med P. Det verkade ju dumt att inte upprepa vår förra succé till just Shake. Vi har alltid lika roligt och är alltid lika ödmjuka tillsammans. Så även denna gång.

Kvällen fortsatte med en mycket efterlängtad dans. Hur kan hela hösten ha gått utan att jag skämts bort med detta?? Nu när det gått så lång tid hann jag faktiskt ta femton sekunder till teknisk reflektion innan jag hemvant sjönk in i dimman. Det blev plötsligt så tydligt att varenda fotisättning var så mjuk och att det gör sån skillnad! Jag kan bara hoppas att jag motsvarar detta i min egen dans.

Efter fantastisk fox - som alltid - följde lika härlig bugg. Så grymt kul att få dansa ihop till grymma Shakegrabbarna som nu spelar mer och mer äkta rock'n roll. I varje intro känner jag mig som Happy feet, fötterna liksom trummar igång av sig själva. :-) Det är ju inte alltid man har plats att dansa när man får bra musik så jag njöt av varje sekund.

Sedan tog jag sikte mot kvällens tredje måste-dans. Och jag hann nästan fram. Precis innan jag fått kontakt men när hela mitt medvetande redan bjudit upp blev jag genskjuten och uppbjuden. Sådär som att man liksom i slow motion hänger i luften och är såå nära och så får man ändå falla platt till marken och landa i en helt annan situation. Killen som bjöd upp lyckades nästan få mig ur balans i foxen, vilket ju är skickligt på sitt sätt. Jag återvände sedan direkt till föregående danspartner och klagade lite på den "tveksamma pausunderhållningen" mellan våra danser.

Så småningom fick jag tag på nummer tre och bjöd upp så tydligt det går. Att peka med båda händerna - du - och - jag - är svårt att missförstå. :-) Dansen blir bara bättre och det är ett nöje att konstatera att det finns nya som närmar sig topplistan. Efter att ha blivit uppbjuden ytterligare var det paus. En sån där kväll när tiden bara försvann. Lite påfyllning i magen och lite trevnad senare var det dags igen.

Jag och P startade även denna halvlek och pratade ganska mycket strunt under tiden. Plötsligt började jag skratta så där hysteriskt mycket åt nåt som i efterhand inte alls är så roligt, men det var det då. Det där skrattet kommer fram ytterst sällan och jag vet att det är mammas. Jag har som en liten filmsekvens sparad i minnet när vi sitter i köket med några gäster hon plötsligt brister ut i det där skrattet och samtidigt är medveten om att det är för högt för sammanhanget och liksom försöker hejda det med handen. Men det är för sent.

En ny dansbekantskap blev det under kvällen och det var också ganska kul på sitt sätt. För någon vecka sedan skrevs det en blogg på DM om någon som hade blivit lämnad mitt på dansgolvet under en hambo. Hon blev väldigt stött vilket man kan förstå. Plötsligt under min fredagsdans inser jag att jag dansar med hambokavaljeren himself då han drar precis samma story fast från sitt eget perspektiv. Mycket märkligt. Inställning var att "Ja, om det inte funkar efter femtio meter då får man ju sluta, det är inte konstigare än så. Man kan ju inte dansa om man inte synkar." Tänk om jag också tänkte så. Vad många killar jag skulle lämnat mitt på golvet i en bugg. "Ja, vadå, vi synkar ju inte - jag kan dansa och inte du, det är inte konstigare än så...!"

Sen dubblade och tripplade jag kvällens underbara topplista innan kvällen led mot sitt slut. Det blev snart dags att avsluta kvällen och det gör man ju gärna på allra bästa sätt. Och det gick ju riktigt bra. Efter första extranumret "Maniac" fanns det fortfarande spring kvar i Happy-feet-benen och hela kroppen såg fram emot att köra slut på sig i en fartig bugg med lite boogie-feeling. Då säger Larsa i Shake att - nu ska ni får en lugn som sista! What??!? Snacka om att försöka byta sinnesstämning. Det fick bli akutavslappning för att plötsligt bli lagom avspänd för att kunna följa fox igen.

Det var längesen jag var såpass nöjd efter en danskväll trots att jag bara dansade med tre (plus några till). Men det var också längesen jag dansade en hel kväll sist. I alla fall i Stockholm. Nu ska det inte dröja alls länge till nästa dans, bara en vecka, och det ses redan fram emot. Då kommer jag dessutom ha fashionabelt sällskap! :-)

lördag 17 december 2011

After Shake

Smälter kvällen med ett glas mjölk och en hård macka. Sämre kan man definitivt ha det.

- Bloggat i skenet av adventsstjärnan.

fredag 16 december 2011

Hoppas på en toppenkväll

Man ska aldrig ha höga förhoppningar inför en danskväll. Det har jag lärt mig den hårda och bittra vägen. Det brukar ju vara de kvällar man anar det minst som blir allra bäst. Eftersom Yesterday kommer byta till torsdagar i vår så gäller det att passa på. Torsdagar har jag ju sällan möjlighet tyvärr. Den enda dagen i veckan som är helt körd. Men jag hoppas att kundunderlaget finns så att Yesterday överlever. Detta kan annars vara sista säsongen om det inte bär sig. Trist!

Ikväll står fantastiska Shake på scen och jag hoppas att det kommer finnas åtminstone någon briljant buggkavaljer på plats så att man kan dansa så som musiken förtjänar. Det vore fantastiskt roligt!

Inspirerad trots inre uppror

I onsdags hade jag mitt tredje riktiga PT-pass. Nu hade hon fått för sig att vi skulle köra ett pulspass med pulsmätare. Hurray...NOT! Jag är starkt emot alla typer av konditionsträning utom dans. Men konstigt nog så när man väl har sin lektion är det bara att ta utmaningen och göra det absolut bästa man kan. Det finns liksom inga alternativ och jag blir förvånad över vad jag faktiskt ändå klarar av.

Så jag fick köra en cirkelträning med olika övningar som frestade på på olika sätt på tid och hon antecknade vad som hände med min puls och hur jag själv upplevde det under tiden. Resultatet blev ungefär att min egen upplevelse av trötthet stämde ganska väl med siffrorna och vi kunde konstatera att jag nog har tjugo procent kvar upp till min riktiga maxpuls där den ligger om jag nu skulle få för mig att bli vältränad.

Asjobbigt var det i alla fall och min återhämtning är allt annat än bra. Jag kör hårt och blir svimtrött. Min kropp verkar mycket frågande gällande denna plötsliga ansträngning efter alla tidigare års softa inställning. Jag hör mummel innifrån om "typisk trettioårskris!" och "beach 2012 är ju inte förrän om ett halvår!!" men jag väljer att inte lyssna. Helt tvärtemot mina inre röster lade jag och PT-H istället upp en strategi för våren och hoppas nu att Tomten har slagit in många PT-tillfällen åt mig i julklapp.

En notervärd sak efter dessa första pass är att jag märkligt nog har väldigt bra koll på min kropp. Första gången jag gör en ny övning kanske det känns helt omöjligt att göra den rätt men på bara några få försök hittar jag rätt muskler att arbeta med. PT-H säger att hon brukar behöva korrigera mer och oftare under övningarna men att hon låter bli för att hon märker att jag ganska snart känner när det blir fel och korrigerar själv så det blir rätt igen. Alltid nåt!

Förutom att lägga upp en lite längre plan så gick vi tillbaka till den första genomgången av mina upplevda grundförutsättningar gällande kondition, styrka, vardagsstress och allmänna hälsotillstånd. Nu fyllde vi i en ny rad och eftersom jag nu har fått lite mer kläm på vad som är styrkor och svagheter kunde man se saker som antingen redan förbättrats eller att jag hade för lågt självförtroende inom vissa områden. Och även tvärtom -jag trodde kanske att jag var starkare på vissa saker än jag nu upplever när jag väl satt dem på prov.

I framtidsplaneringen önskade jag mig två egna träningsprogram för det vi ska fokusera på. Ett för gymmet och ett för hemmet. Det är ju inte alltid man kan ta sig iväg. Det är snarare sällan. Och då är det bra att ha något handfast att gå efter när man är hemma.

Det helt klart bästa med den här formen av träning är att man faktiskt kommer iväg och får det gjort! Det näst bästa är att det är kul och nyttigt! Det sämsta är att det är svindyrt. Men förhoppningsvis blir det lättare och lättare att träna själv på ett bra, roligt och effektivt sätt. :-)

onsdag 14 december 2011

Lucia på dagis

Igår var det Luciafirande på dagis. Båda våra små troll var med i tåget. De har övat flitigt på sångstunderna och vi har fått lära oss lite nya sånger av Tove som är en hejare på att sjunga. Tove missade ju Luciatåget förra året för då blev hon sjuk precis. I år har hon verkligen sett fram emot det även fast hon inte riktigt vetat vad det är som ska hända. Men hon har informerat oss om att vi ska komma och stå på berget och titta och att vi ska fika efteråt.

Daniel och jag utrustade oss med lämpliga Luciaattiraljer och varsitt barn för utstyrsling. Jag fick på Måns den fem nummer för stora tomtedräkten och han blev så himla söt och go i den. Daniel fick tampas med Tove och Luciakronan. Bilder på henne finns fler i riktiga kameran.
När barnen var påklädda fick föräldrarna gå ut och vänta och vi ställde oss på berget. Jag hade till och med med något att sitta på ifall man skulle sitta men man skulle tydligen stå. Fröken kom ut och informerade om att man inte fick fotografera under själva sången men att man skulle få tid att fota efteråt. De hade satt upp ett rep så inte föräldrarna skulle gå för nära men lik förb. ställde sig många så nära man bara fick vilket gjorde att vi som stod på berget inte såg. Man undrar hur sjutton folk tänker. Om man vill stå nära får man väl sätta sig på huk eller så backar alla och så ser alla sina egna barn. Småbarnsföräldrar är måhända de största egoisterna?(Huvudsaken är att just jag ser mitt barn!)
Barnen var jätteduktiga och sjöng så fint. Tove såg vi som tur var i en lucka hela tiden. Måns såg vi inte alls men jag fick veta att grannen, som satt långt fram på huk och tröstade sin minsta, hade filmat honom och att han kunde alla rörelserna! Roligt!! På slutet gick jag ner och tog det här kortet. Tove står till vänster om trädet och Måns är på nedersta raden någonstans.

Efter tåget var avklarat träffades alla inne på avdelningarna för Luciafika med lussebullar och pepparkakor som barnen bakat. Måns fick följa med till Toves avdelning så att familjen var samlad. Han gillar verkligen att vara där och är inte ett dugg blyg. Han tycker det är spännande med alla leksaker där men nu var det ju fika på gång så han hoppade direkt upp på en stol vid bordet och väntade på serveringspersonalen (jag).
Här är två glada Luciabarn som fått lite fika i magen. När det var dags för mig att gå ville inte Måns sluta fika. Till slut fick jag slita honom från lussebullen och bära iväg honom till sin avdelning. Måns ville inte ta av sig tomtedräkten på hela dagen så när jag kom och hämtade honom var den fortfarande på. :-)

måndag 12 december 2011

Egen design

I helgen ägnade jag mig också åt att färdigställa den här sidan. Nu är den ute och jag är mycket nöjd!

Det lackar mot jul

12 dagar fram till julafton och i morgon är det Lucia. I år ska både Tove och Måns gå luciatåg på dagis så det blir ju intressant att se hur det ska gå. Tove har i alla fall lärt sig massa sånger som vi hört små exempel på.

Jag har inte alls fattat att det är jul och att man ska göra speciella saker då. Jag ser på facebook hur folk rapporterar om pepparkaksbak och annat julpyssel. "Varför gör de sånt redan i oktober?" undrar jag. Trots denna brist på engagemang har jag inhandlat lite julklappar. Det är väl ändå därför vi firar jul eller?

Veckan som gick hade jag min andra riktiga PT-träning. Denna gång fick jag göra bara nya saker och bland annat intervalla kettleball och dunka medicinboll på tid. Efter att ha gjort det femte och sista gången var jag så slut så återhämtningen tog en evighet. Jag vet inte om jag någonsin tagit ut mig så mycket förut. Det kanske var på tiden! Bättre ork ska det bli! Denna gång låg fokus på rygg, armar och bål. Hon avslutade med att stretcha ut och massera min nacke. Ändå kändes det som att jag bar en stor ryggsäck full med sten både torsdag och fredag.

I helgen hände det: Hålet för vindstrappan sågades upp och en hel värld av möjligheter öppnade sig. Möjligheter till jobb alltså. Nu finns det massor att göra vad gäller förberedelser för trappan och även golvet kan skruvas. Förut har vi ju varit beroende av vindsluckan och så länge den användes gick det ju inte att lägga golvet riktigt. Eftersom man nu ser upp till nocken så känns vindsloftet plötsligt lite mer verkligt. :-)

Jag börjar också längta till att få göra i ordning Måns rum. Han börjar kännas lite stor att ha i spjälsängen nu även fast han verkar sova gott i klädkammaren fortfarande. Det kommer kännas stort att få natta honom i en riktig säng. Men så länge vår säng står kvar i rummet så är det omöjligt att ens försöka börja greja där. Rummet är liksom helt fullt som det är nu. Men man får försöka planera och förbereda så gått det går tills det är dags.

fredag 9 december 2011

Besök från Kassjö

Helgen som gick hade vi besök av C&M från Umeå som var hos oss på tjejweekend. Det var efterlängtat från alla tror jag och helgen var jättetrevlig och gick förstås jättefort. Jag var ju borta på fredagskvällen och även ganska seg upp på lördagen så förmiddagen spenderades med lek. Tove och M lekte och lekte och lekte tills det var dags för lunch och sova. På eftermiddagen åkte vi till Väsby och fikade och handlade lite. Det uppskattas alltid i alla fall av oss som är lite större.
Soffmys

På söndagen började vi dagen med att promenera till badhuset. Tove har varit på badhuset två gånger förut men då var hon så liten så det minns hon inte. Måns har aldrig varit där så det var ju väldigt spännande. Vi har bara tänkt att vi borde gå dit väldigt länge. Men nu blev det av och det var ju såklart jätteroligt. Tove var lite skeptisk mot att duscha och så. Hon tyckte nog duschrummet var lite läskigt och konstigt. Men när vi väl kunde börja bada så var allt bara jätteroligt. Den lilla plaskbassängen blev snabbt populär både hos Måns och Tove och även bubbelpoolen var härlig!

Det blir helt klart fler besök på simhallen med barnen i framtiden. Vi ska nog försöka göra det till en återkommande vana. Jag själv har ju alltid älskat vatten och minns fortfarande hur roligt det var att få åka till badhuset. Både när jag var liten och när man var så stor att man fick åka själv med en kompis. Det är ju också oerhört bra för hela kroppen att simma och leka i vattnet. Inte konstigt att man alltid är helt slut när man ska hem.

Resten av dagen gick väldigt fort och snart var det dags för C&M att återvända norrut. Jag skjutsade dem till flyget medan Daniel pysslade hemma och snart var det kväll och natt och ännu en helg hade passerat. En väldigt trevlig och rolig helg ska tilläggas. Man undrar om det är några som tänker kontra med killweekend snart? ;-)

tisdag 6 december 2011

Vilplan på g

Inga kommentarer ;-)
(Eller jo... lampan hänger kanske lite lågt nu...)

måndag 5 december 2011

Lilla fotografen

Vi är just hemkomna från dagis och jobb och jag har ett till synes märkligt paket med hem i bagaget på cykelvagnen. En blombukett! Tove vill gärna öppna alla slags paket men det här ville jag öppna försiktigt och helt själv. Jag hade redan tjuvkikat på jobbet förstås. Snart var pappret av och Tove pep iväg och kom tillbaka med vår kamera i högsta hugg. Tove hejar på medan jag får bort allt plastigt och blött som hållit rosorna vid liv.

- Ta av den där plasten, mamma. Jag ska ta ett kort av dig!
- Ok, mamma, och så sätter du dig ner. Och så ser du glad ut!
- Bra mamma! Nu tar jag kort av dig!
Foto: Tove 3,5 år.

10 korta år!

Först hade vi stora planer, sen lite mindre, sen ännu lite mindre men vad bidde det till slut. Ingenting - till min stora sorg. Det går ju bara inte ihop att fira en högtidsdag i december. Helgerna är liksom fulla med allting annat.

Men i alla fall:

Idag firar Daniel och jag TIO ÅR tillsammans!
Hurra hurra hurra hurraaaaaa!!!



När väl dagen nu är här hade jag till och med glömt bort den! Suck, hur hopplös kan man vara?? Men Daniel mindes bättre (jo, jag vet att det är konstigt) och skickade vackra rosor till mig på jobbet på vår dag!

Och nu har vi åtminstone kommit till beslut att hela familjen ska gå ut och äta ikväll. Alltid nåt.

Julgalan

Så blev det fredag och dags för julgalan med jobbet. Här kommer en klassisk outfit-bild. De är inte så vanliga i min blogg så passa på att titta! ;-) Nytt från topp till tå är det och allt är svart så man ändå inte ser vad som är vad.

Alla åkte tillsammans i gemensam buss och jag hade ju såklart helt missat att man skulle förfesta i bussen på väg in till stan. Nu är det sällan ett problem och jag blev snart erbjuden både ljummet vitt vin i pet-flaska och en utländsk flaska med "whiskeyfärgat innehåll". Jag avböjde glatt båda alternativen. Men ett gott rött vin i tjusigt plastglas var svårare att neka och jag fick vara med på festen.

Efter att nu ha varit med på några sammankomster med jobbet har de börjat vänja mig vid mina dryckesvanor. Ty jag dricker bara det jag tycker i gott och aldrig bara för att. (Ur min synvikel verkar det till exempel idiotiskt att först nosa på en flaska, rynka på näsan och säga fy f-n, och sen ta en klunk för att liksom bekräfta det näsan redan berättat. Men man är olika...)

På julgalan serveras det julmat. Till julmat passar inte vin särskilt bra och själv dricker jag helst inte öl. Julöl kan gå men julmust är ju mycket godare och en av två läskvarianter jag faktiskt dricker. Alltså blev det must till maten. (Här kan man mötas av höjda ögonbryn och åsikter från omgivningen men de har alltså fattat nu att det liksom inte tar.) Dock så tycker jag mycket om snaps till sillen. Alltså blev det snaps till sillen. (Här brukar omgivningen bli högst förvirrad, men nu tänkte de nog bara "Den här tjejen är knäpp - på riktigt!")

Maten var god och bra och jag nöjde mig som vanligt men en tallrik sill, gravad lax och en skinkmacka. Det fanns lite olika sillar i såser, men inga skyltar så man hade ingen aning om vad man faktiskt valde mellan. Sedan om man hittade en sort som man tyckte mycket om så visste man inte heller vad det var man tyckte om och ur vilken burk just den sillen kom. Förhoppningsvis var man redan mätt och slapp leta reda på mer av den goda sillen i blindo.

Gottebord fanns det också men jag var som vanligt redan mätt och nöjde mig med olika praliner som jag sedan åt upp halva av var och en för att provsmaka. Eftersom alla var med ljus choklad med olika ljusa innehåll nöjde jag mig så. Kaffe gick också ner. Jag hade själv liksom kidnappat min bordskavaljer till bordet så att jag visste att jag skulle ha trevligt och det hade jag. (Man ska inte lite på slumpen på såna här tillfällen.)

Vi satt precis i mitten av den stora hallen och den fyrkantiga plattformen bredvid vårat bord visade sig mycket riktigt vara en liten scen och vårt bord dukades snart av helt för att bli catwalk som artisterna använde emellanåt. När showen började hade man plöstligt både Brolle och Danny på tafsavstånd. Många kort och filmer blev det under showen kan jag säga. Killarna hade också sina dregelobjekt och då filmade jag killarna istället. Hahaha.

Jag hade inga förväntningar alls på showen men det var en GRYM show. En del av Sveriges artistelit rockade loss i kanske en och en halv timme och vi bjöds på mycket schlager, rock och rock'n'roll innan den långa hårdrocksfinalen! Sjukt grymma artister! Vi fyra som satt i min ände av bordet hade så otroligt kul under hela showen och sjöng med och dansade konstant i våra stolar tills vi var helt slut när showen var över. När Brolle drog några Rock'n'roll-låtar var det väldigt svårt att stanna i stolen kan jag säga! Sväng och ös över alla bredder.
Perelli bjuder på schlager
Jessica Andersson kör disco
Brolle....
Perelli igen. I hårdrocksfinalen. Jösses vad hon kan sjunga!

Någon halvtimme efter att showen var avslutad gick bussen hemåt. Den nu väldigt splittrade och, vad gäller alkoholhalt, något ohomogena flocken samlades så småningom ihop igen och vi kunde åka. Även fast man var sugen på att stanna kvar och dansa så var det ju skönt med gratistaxi nästan hem till dörren. Jag var ändå inte hemma förrän halv två efter en riktigt rolig kväll! :-)

torsdag 1 december 2011

Som ett helkroppsblåmärke bara

I morse var jag varm och go när jag vaknade. Sådär som man är när man kryper ner i sängen nyduschad och sover så sött som bara en PT-tränad småbarnsmamma kan göra. Kroppen var varm och inte stel. När jag väl kom iväg till jobbet började den kallna och träningsvärken började krypa på mig. Just nu känns kroppen öm. Sådär så att man inte riktigt vill sträcka på sig för då vet man att det stretar överallt.

Men det är inte så farligt. Dock låter jag mig inte luras! Jag vet att dag två är värst. I morgon ska jag på julbord med jobbet. Jag hoppas kunna ta mig framåt gåendes. Jag ska dessutom inviga mina höga svarta stövlar med snörning. Det kan bli en rolig syn. Jag hade på förhand hoppats att de skulle vara till min fördel...

onsdag 30 november 2011

Övning ger träning

Värt att notera från senaste dagarna:

Måndag: Äntligen yoga igen. Det var många veckor sedan nu! Det var riktigt skönt och jag fick även skön träningsvärk. Inte fy skam.

Tisdag: Ett första litet steg mot den nya trappen togs. Virke till vilplanet är nu inköpt och tavlorna i trappen nerplockade. Själva trappan verkar omöjlig att beställa. Den är bara nästan beställd hela tiden. Kanske vi kan få den i januari. Hoppas går ju.

Onsdag: Idag har varit en dag på jobbet och många tankar därefter. Plötsligt känner jag mig bara som en lös bricka i ett spel som jag inte får vara med och spela. Det känns svårt att slappna av i det även fast det bara är att se tiden an då jag ju ändå inte kan påverka just nu. Lite ledsen och mycket frustrerad!

Den andra delen av idag var min första riktiga PT-träning. Det var riktigt kul och asjobbigt på en och samma gång. Någon liten övning var jag faktiskt riktigt bra på och det var lätt att inse att jag borde kunna se resultat på allt det andra ganska snabbt och det peppar förstås. När jag gick därifrån kändes kroppen ungefär som en död fisk. Jag var glad att det var nedförsbacke på hemväg från dagis.

Med tanke på hur kroppen kändes efter passet inser jag att jag kommer ha svårt att ta mig ur sängen i morgon bitti. Jag hoppas att det kommer kännas som skön träningsvärk och inte bara total förlamning. Jag vet vad jag gissar på.

Pannkakskalas

Söndagen var en liten dagen-efter dag. Två sega och två pigga (barnen). Morfar som var barnvakt kvällen innan hann bli nyklippt innan han begav sig. Jag och barnen åkte på fyraårskalas mitt på dagen. Där serverades lämpligt nog pannkakstårta. Perfekt. Jag hade undrat hur det skulle bli med maten när kalaset var mellan elva och ett. Båda barnen verkade ha väldigt kul på kalaset men var ändå glada när det var dags att åka hem.
Tio stora tjejer mumsade på kalaset
Måns och pannkakstårtan
Det lektes

Medan vi var på kalas var Daniel på vinden och pillade med takfönstret. Resten av söndagen hände inte så mycket. Det var segare än segast och efter att det var min tur att få håret kapat sjönk vi ner i soffan när barnen väl kommit i säng. Helgen kändes märkligt kort.

tisdag 29 november 2011

En dag i goda vänners lag!

I helgen var det dags för den efterlängtade födelsedagspresenten! På midsommarafton då jag fyllde år fick jag en behandling på Centralbadet av våra vänner E&M och B&D. I presenten ingick även sällskap av två vänninor. Trevligt! Vi bokade in denna lördag för länge länge sen då det var den dag vi kunde alla tre. Eller alla sex. För snart smiddes det fler planer för dagen. Medan vi tjejer var på stan skulle grabbarna ses för ölprovning, guitar hero och så småningom en gemensam middag för oss allihop.

Jag, E & B sågs mitt på dagen på Centralbadet och fick våra behandlingar samtidigt klockan ett. Jag hade valt idrottsmassage. Det verkade göra mest nytta och aj vad det var skönt (och är fortfarande...!) Rygg, skuldror och axlar fick sig en ordentlig genomkörare och den där halvtimmen gick otroligt fort. Vi lullade ut från olika behandlingsrum och samlade oss ett tag i Centralbadets värme drickandes vatten innan vi var redo att ta oss ut i vimlet.

Vi hittade ett jättebra lunchplejs där man även kunde sitta nere i källaren. Där var det lugnt och skönt och vi åt varsin stor sallad och pratade och pratade och pratade. Efter att ha avhandlat diverse ämnen var det dags för fika och vi bytte ut dukningen på bordet mot fika av olika slag. Sedan avhandlades nya ämnen i rask takt tills vi började fundera på när vi var välkomna hem. Killarna skulle ju tillaga en trerätters meny åt oss så vi hade verkligen nåt att se fram emot.

Vi tog oss hemåt och i soffan satt våra tre älsklingar och smakade av öl. En del av maten var förberedd och resten skulle tillredas när det var dags. Vi fick något i våra glas och sedan fick vi tjejer snart ta över soffan då våra kockar drog sig mot köket. Förättssallad. Helstek oxfile med italiensk potatiskaka, smörstekta skogschampinjoner, krämig savoykål och rödvinssås. Vaniljpannacotta med hallon. Allt detta goda bjöds vi på och åt tills vi höll på att spricka.
Tre kockar i samråd
(För att få vara med var man tvungen att ha fyrkantiga bågar och så fick man inte ha nåt hår för då behöver man ingen kockmössa..!)

Daniel firade dagen med att slå en ofrivillig volt i vardagsrummet. Han undrar fortfarande hur det gick till. Min slutsats är att man ska undvika breakdanceövningar efter ölprovning. Eller överhuvudtaget kanske.

Alla dagens trevligheter och all mat gjorde att det snart var dags att rulla hem åt olika håll. Daniel och jag åkte taxi mot metropolen och B&D verkar ha tagit sig hem utan missöden denna gång.

Tack allihop för en fenomenalt trevlig dag! Vi säger alltid att "Det här borde vi göra snart igen!" och så blir det inte så. Så den här gången vill jag som omväxling säga att "Det här borde vi göra snart igen!" och så hoppas jag att det blir så!!! :-)

lördag 26 november 2011

Kindbergs i Hallunda

Äntligen tog jag mig iväg till södra änden av länet på lite dans. Det är märkligt att Hallunda känns så långt bort då det ju faktiskt är närmare dit än till Hågelby.

Hallunda är ett väldigt bra dansställe på alla sätt och vis. Om man ska gnälla över nånting så är det väl i så fall skenorna i golvet men de stör ändå förvånansvärt lite.

När jag kom hade Kindbergs precis börjat spela och hu vad det lät mycket "dansband". Inte alls som jag mindes. Och visst har de emellanåt lite väl mogen repertoar för min smak men snart visade de sin bästa sida - de snabba låtarna! Så grymt sköna svängiga låtar som inbjuder till massa busigt fotarbete. När det dessutom finns plats som det finns i Hallunda så är lyckan gjord.

Det som var synd men ganska väntat var det var ordentligt glest på kavaljerer som kunde göra musiken och mitt danssug rättvisa. Men några fanns det och före paus fick jag några fantastiska danser att njuta av fram till nästa danskväll.

Efter paus rann danskvällen ut i sanden då mina tilltänkta gått hem och jag inte var sugen på att bli runtdragen på måfå. Jag satte mig snart i bilen, upptäckte att jag faktiskt var rejält trött, men var ändå ganska nöjd. Dansadrenalinet hade gjort sitt.

Kindbergs får definitivt fler chanser, men då ska jag se till att ha kvalificerat sällskap. :-)

- Bloggat på väg

onsdag 23 november 2011

<div> Ny web </div>

Häpp häpp. Gissa vem som tagit över körens hemsida när fd webmaster slutat? Joho, det var ju jag förstås. Och jag vill ju gärna göra om den, typ NU!, så det har jag roat mig med två senaste kvällarna. Det var länge sen jag skrev någon som helst kodsnutt så det var nog bra med lite repetition. Fint blir det tycker jag. Ja, vad som helst är ju en förbättring om man ska vara lite krass.

Nu ändrar jag vilt efter helt och hållet mitt eget tycke så jag måste kolla lite med styrelsen först men snart ska ni få se resultatet. :-)

tisdag 22 november 2011

Körhelg på Åland II

I helgen var jag återigen med kören på Åland. Det var en väldigt musikalisk resa med många känslor. Eftersom vi inte på förhand visste något om framtiden efter februari så har energin i kören varit lite på lågvarv. Senaste övningen märkte jag ändå en plötslig skillnad och det kändes som att vi var på väg upp igen. Nu när vi sågs fick vi både tillfälle att musicera ihop som vi gör när vi är som allra bäst och möjlighet att ventilera alla tankar och känslor.

Även fast inga beslut togs om framtiden känns det nu positivt och med en tro på en framtid. Just nu vet vi att vi har tre konserter innan sommaren och så får vi se vad som händer sen. Nu känns det också så pass säkert att det plötsligt är hög tid att börja fylla ut stämmorna igen, då vi haft några bortfall under hösten. Ni som vill gå på konsert kan boka in nyårsdagen och 12 februari så länge. Sedan blir det en försommarkonsert som ännu inte har något bestämt datum.

Vi repeterade en del på vårt aktuella material och fick även lite musikteori inom ämnet klang, med tonande exempel. Andra dagen fick vi jobba med improvisation och fick bland annat en häftig upplevelse där några fick sitta och blunda och resten röra sig runt dem och tona deras namn. När man själv fick sitta var upplevelsen både som en skön uppmärksamhet och lite otäckt krypande. Hos mig väcktes känslan av älvor och andra väsen som lockar i skogen. Mäktigt!

Stället där vi var på var ännu bättre nu än sist vad gäller maten. Riktigt bra middag på kvällen och även fukosten var snäppet bättre. Det var inte beställt någon efterrätt denna gång heller men nu var jag förberedd och hade med mig tryfflar från båten till samtligas kaffetår. Det var uppskattat.

Efter middagen samlades vi i en av stugorna och jammet var snart i full gång. Förvånandsvärt snabbt övergick det finstämda till fullt ös och alla släppte verkligen loss. Man kan sammanfatta det som att sällan har så många musikaliska människor låtit så illa tillsammans under så lång tid. Hahaha. Jag filmade och spelade in en del ljudklipp under kvällen som minnesvärda(?) bevis på detta.

Min känsla när vi åkte hem var att den gemensamma känslan av samhörighet och en vilja att fortsätta sjunga tillsammans stärktes ordentligt under helgen och även de som varit mest skeptiska till körens överlevnad fick lov att tänka om. Vi har för trevligt och det låter för bra helt enkelt och vi har allt att vinna på en fortsättning! :-)
Åland i november

söndag 20 november 2011

Sista dansen till Wahlströms

Det blev Wahlströms på Yesterday igår. Wahlströms har jag inte dansat till sedan Öland 2010 och då var de så trista att jag bestämde mig för att det fick vara nog. Men nu var ju danssuget stort och de ska ju ändå lägga ner snart.

Det var ganska mycket folk på plats och jag kom precis innan start. Lyckades bjuda upp till första och höll mig sedan på golvet. Jag hade turen att springa på godbitarna och njöt av varje sekund. Wahlströms starka sida är de snabba låtarna och det finns en och annan därute som faktiskt kan dansa bugg fortfarande. Grymt kul!

Wahlströms lät annars exakt som vanligt. Den enda skillnaden var väl att de verkar ha gått ner 50kg som grupp sedan sist jag såg dem. Det här var med all sannolikhet sista gången jag dansade till dem och det gör mig inte så mycket. Men jag undrar hur det kommer gå för deras groupie nedanför scenen? Snacka om att tappa fotfästet i tillvaron...

Jag dansade fram till paus och sedan åkte jag så fort det var möjligt. Det var så grymt skönt för både kropp och själ att få dansa igen men eftersom jag inte skulle få någon sovmorgon var det också skönt att komma hem i tid, ta en lång dusch, och somna innan tolv.

- Bloggat på väg

fredag 18 november 2011

Hyfsat frisk = omstart

Ännu en arbetsvecka har snart passerat. Jotack, jobbet går väldigt bra men med en ganska störande gren av frustration. Jag tänker och tänker och tänker och tänker men att få tankar till handling är fanimej inte alltid så lätt. Oerhört frustrerande!

I onsdags var jag äntligen på mitt första pass med PT-H. Detta pass gick ut på att undersöka grundförutsättningarna och hitta en plan för vad vi ska koncentrera oss på. Bara lagom jobbigt och mest kul. H verkade väldigt kunnig och det hon kom fram till kändes som det stämde bra överens med vad jag behöver och vill. Hon verkade också tycka att det var roligt att ha mig som kund och att personkemin stämmer känns ju som en förutsättning för att man ska få ut max.

I går var jag på kören igen efter två veckors uppehåll. Riktigt bra och roligt och det känns som att energin kom tillbaka lite för egen del. Nivån har snäppat upp betydligt och nu blir det till att jobba själv om resultatet ska bli bra till på nyårsdagen. I helgen är det kör som gäller fast då med vår fd dirigent och det ses fram emot med många blandade känslor. Får se vad det resulterar i.

Ikväll är det kanske äntligen dags för lite dans igen. Det känns som tre evigheter sen och jag vet inte om jag minns hur man gör. Det skulle vara roligt att träffa på några favoriter ikväll, det känns som att det var riktigt längesen. Men bandet och konkurrensen gör att det är tveksamt. Jag borde ju egentligen sova då jag ska upp tidigt, men om det blir kul så är det mer värt. Undrar om man ska sätta sig framme vid scenen idag? Hahahaha

tisdag 15 november 2011

Vilket är/var ditt "innegäng?"

Jag kan tydligen inte låta bli att fortsätta kommentera det där inlägget?? Ja, för er som inte fattade varför jag för en kort stund var inne kan jag klargöra att man måste vara inloggad för att läsa alla de spännande kommentarerna till ursprungsinlägget.

Jodå, jag vet varför jag inte kan låta bli. Jag tycker det är provocerande och onödigt att peka ut folk slumpvis och ge dem negativa egenskaper utan att känna dem eller ta reda på fakta. Jag tycker det är provocerande då jag mycket väl förstår vilka som menas och varför. Plus att man kan misstänka att en och annan även räknar in undertecknad enbart pga vilka jag dansar med.

Egentligen är jag av exakt samma åsikt som mintia94 men jag valde att angripa problemet från ett annat håll då jag kanske någonstans hoppas att folk ska öppna ögonen och reflektera över att deras verklighet kanske bara är deras.

Mintia94 skrev:
Jag vet vilka "Innegänget" är!

1. Det är alla som är bättre på att dansa än vad jag är.
2. Alla som känner fler dansare.
3. Alla som jag nån gång hört talas om att de nobbat - skit samma om de nobbat just mig, för jag har ju ändå inte vågat bjuda upp de där ouppnåeliga...

Klockrent! Precis så tror jag också det är och om jag velat ha ovänner skulle jag säkert skrivit det själv. Det är ju alltid lättare att tycka att andra är dumma än att fundera över sin egen inställning. Precis som för Tove 3,5 år...

Jag minns tydligt "innegänget" som fanns när jag började dansa. Fy sjutton vad duktiga de var och vad kul de verkade ha! Och vad de verkade känna mycket folk, och banden, och.... Jävla snobberi!!

Eller så kanske det inte fanns ett innegäng...? För med tiden har de forna "medlemmarna" liksom luckrats upp och bara blivit en del av det allmänna dansvimlet. Med något undantag tycker jag inte heller att de är de bästa dansarna längre. Visst har jag blivit nekad en dans av någon av dem. Men den personen ger jag aldrig chansen igen. Som alla som någonsin sagt nej till mig.

För oss som är stammisar är ju några personer, som faktiskt är runt min ålder(!), nästan utpekade som det här spännande "innegänget" på Y. Så grymt duktiga och trevliga dansare! Jag kan absolut förstå om folk känner sig hotade av deras skicklighet och danslycka. Själv ser jag det bara positivt med lite konkurrens... ;-)

måndag 14 november 2011

Barnhelg

Från i onsdags till igår var jag hemma själv med barnen. Min pappa är noga med att jag inte får skriva när jag är ensam hemma så därför kommer nu en liten efterhandsrapport. Daniel har varit i Dubai med jobbet. Där var det varmt i luften, varmt i vattnet, varmt i poolen, god mat etc etc. Jag är ju såklart inte avundsjuk alls utan helt enkelt bara glad för hans skull att han blir bjuden på spännande utlandsresor helt utan mej. Verkligen roligt...

Jag har vetat om detta väldigt länge och hade planerat helgen perfekt. Barnvakt av bror på torsdagen så jag kunde vara med på kören, barnvakt av morfar på fredagen så jag kunde fröjda mig på dans. Besök hos bror på lördagen och besök av A&E på söndagen så tiden skulle gå. Jättebra plan på förhand.

Sen blev jag ju förkyld. Jag är fortfarande förkyld, det vill liksom inte gå över. Detta plus att elektrikern sköt upp sitt besök till torsdagen för att koppla om elen på vår övervåning gjorde att jag fick skippa kören och bror blev ledig. Tidigare under veckan vann morfar plötsligt en fototävling (ni kan se kortet här ) och vann därmed två teaterbiljetter till fredagen. Min dans var därmed extremt hotad och självdog när morfar och bror gick tillsammans på teatern.

Både torsdags- och fredagskvällen förflöt istället mumsandes hallon med vit choklad och vaniljglass i brist på mysfox. Ja, vad gör man inte? Tröstäta är ändå ganska gott utom för samvetet. Det som dock var väldigt positivt är att vi nu kan tända lamporna på övervåningen och har fått lite el även på loftet. :-)
Såhär såg det ut i torsdags när jag kom till dagis. Gullpluttar!

På lördagen gick faktiskt planerna i lås. Måns fick lek hos grannarna medan jag var med Tove på lekjumpa. Sedan åt vi lunch och så fick de sova på väg ut till bror. Sen blev det fika, leka och kratta löv för hela slanten. Morfar kom också lagom till middagen och vi kom hem ganska sent.
Måns äter gröt
Tove fikar

Söndagen blev utan kompisbesök till mig. Jag och barnen började dagen med att städa huset för alla eventualiteter. Tove plockade själv undan i sitt rum och i lekrummet och ville också dammsuga sitt rum själv. Sånt applåderas glatt av mamman. Sen kom grannen I kom över och hon och Tove lekte och hade jättekul hela förmiddagen. Måns fick också vara med på ett hörn ibland. Så småningom var det dags att sova och då fick jag veta att Daniel var i Munchen och skulle komma hem till middagen.
Städhjälp

Vi bestämde att eftermiddagens aktivitet fick bli att hämta pappa på Arlanda. Det tyckte förstås barnen var roligt och några timmar senare togs pappan emot av de små glada barnen. Trekvartsbyxor verkade aningen kallt tyckte jag. Barnen fick varsin mjukisdromedar som köpts i världens högsta byggnad. Båda barnen sov med sina dromedarer i natt. Pluttarna.
På väg till bilen för att hämta hem pappa!

Nu är allt som vanligt igen. Daniel ligger i sin säng (istället för att Tove ligger där när man vaknar) och plötsligt var det måndag och vardag. Helgen som kommer är det mammans tur. Då ska jag utomlands. Fast Åland är ändå inte riktigt samma sak...

fredag 11 november 2011

Skönare att sitta i soffan?

Måns börjar vara intresserad av pottan. Han verkar nu säga till innan det har hänt något och vill sitta på pottan. Hittills har det inte hänt nåt i själva pottan men ambitionen är den rätta. Idag kom han faktiskt och pekade på blöjan och sa typ "di-da" som jag tolkade som att han ville kissa. Han sprang iväg till pottan och satte sig glatt. Jag sprang efter och tyckte att det blir en helt annan grej om vi tar av byxor och blöja först.

Sen höll han på och satte sig och ställde sig och satte sig och ställde sig och...ja länge och väl och jag uppmuntrade tålmodigt. Detta var mitt i vällingstunden vid TVn och efter ett tag tog filmen slut och Tove ville ha hjälp att sätta på något nytt. Jag sa till Måns att sitta kvar och att jag snart var tillbaka. Jag gick in i vardagsrummet för att fixa filmen. Måns struttade snabbt efter och gled upp i soffan utan blöja. Aj då, tänkte jag och satte på en ny film.

Sen gick jag runt bordet för att lyfta upp Måns men det var redan för sent. Kiss i soffan. Perfekt. Tove insåg vad som hänt och flydde upp på armstödet. Tur man inte har textilsoffa såna här gånger. Fixa Måns och fixa soffa.

Man får se det positiva - han visste i alla fall att han behövde kissa!

tisdag 8 november 2011

Äntligen är jag inne!

Vem har inte önskat att vara en i innegänget!?! Och nu har jag tydligen lyckats såhär på ålderns höst. Läs och njut. ;-)

Grå men trevlig helg

Helgen gick som tåget. Vi hade ju besök från Umeå och eftersom himlen var mossigt grå konstant så fick man roa sig bäst det gick. På lördag hade Tove lekgympa och farmor och farfar var med och hejade på medan jag var hemma och stökade i köket. Efter lunch bar det ut till brors nya plejs i skogen för en fika, lite prat och pyssel. På kvällen blev det grillat i uterummet. Sista grillningen för i år? Sedan blev det ännu en spelkväll.

På söndagen blev det lite shopping. Vi åkte till Väsby allihop och fyndade både det ena och det andra. Lunch blev det också innan vi åkte hem. Jag hade varit uppe med barnen på morgonen och sov middag tillsammans med Tove i en timma innan det var dags att göra middag. Sedan var vistelsen över för denna gång och farmor och farfar vinkades av vid flyget av Tove. Hon längtar redan tills nästa gång! :-)
Soffmys

Nära är bäst!

Jag har varit lite hemlig runt det där men nu när allt är klart kan jag ju förklara lite. Ni kanske minns att bror flyttade till Malung. Låååångt bort! Usch så ledsen jag var ett tag, liksom för barnens skull, att de skulle förlora kontakten med morbror och sådär. Och jag var lite rädd att han skulle bli kvar där långt bort i ingenstans. Men sen när skolan var slut kom han tillbaka.

Ett problem med att fixa nytt jobb var ju att man måste ha nånstans att bo. Och undertiden han funderade på det så bodde han hos oss. Vi har alltså varit tre vuxna hemma under en ganska lång tid, för tiden gick fort, och det gick riktigt bra och hade mest fördelar. Barnvakt, promenadsällskap och snickarhjälp till exempel. Men mest av allt hade jag ju aldrig behövt vara orolig för det där med kontakten med barnen.

Varje dag bror kom hem från jobbet möttes han av en likadan kram som jag och Daniel så nu ser de små morbror som en självklar del av familjen. Och bror har sett barnens alla sidor. Även de där som inte visas när de har barnvakt eller man har gäster. Det är tryggt och roligt för oss allihop.

Och för några veckor sedan blev affären klar och bror har nu efter tretton veckor flyttat vidare in i sitt fina gula hus i skogen, bara en halvtimma bort från oss. Så nu finns han på nära håll igen och det är jag så jätteglad för! Stället har en härlig atmosfär och man trivs direkt. När allt är i ordning som han vill ha det kommer det bli underbart bra och jag ser fram emot många framtida besök där!

Nu kan vi alltså hälsa på i morfars gula hus i skogen eller i morbrors gula hus i skogen. Nånting får mig att tycka att de blir alltmer lika de där två. :-)

måndag 7 november 2011

Man är alltid nummer två...

Jag och Tove var uppe och lekte en stund i lördags. Hon serverade mg te och mackor på sängen och var så himla söt och rar så jag slogs av stundens mysighet och gav henne en stor kram.

Jag: -Jag älskar dg!
Tove: -Ja, och jag älskar farfar!

fredag 4 november 2011

Prosit!

Förkyld igen. Det är så otroligt trist! Igår blev det ingen kör för det var ju ingen idé alls. Och vad gäller kören så är framtiden väldigt oviss efter vår konsert i februari. Vår fantastiska maestro är av livet tvungen att sluta leda oss och det är så tråkigt så att jag gråter. Men det kanske blir nån ordning på det också och förhoppningsvis leder det till något bra i slutändan.

Hemma i huset är farmor och farfar på besök och det är roligt. Det var längesen vi sågs och jag vet inte om farmor och farfar eller barnen är gladast att få busa tillsammans igen. Idag är de hemma allihop och ska baka bullar. Så mysigt! Mamman och pappan jobbar och får smaka på resultatet när vi kommer hem. :-)

Ikväll skulle vi ut och dansa var det tänkt. Båda två tillsammans och sådär. Vi får se vad min förkylning säger under eftermiddagen. Annars är det stor risk att soffan får ett besök. Eller så blir det spelkväll. Vi hann med ett första Settlersparti igår och nu är vi tre som vill ha revansch!

Rutiner is da shit!

Jag inser att jag slarvar med barnrapporteringen. De små växer ju så det knakar, särskilt Måns förstås som nu har slagit sig till ro i sin nya vardag. Jag måste säga att det fungerar riktigt bra nu med våra vardagsbestyr. Efter den första stenhårda veckan där mamma Frida tjatade in de nya rutinerna så vet både Tove och Måns vad som gäller och det är därmed hyfsat eller kanske till och med väldigt enkelt.

Tove klär i princip på sig alla kläder själv och vill gärna hinna ner innan Daniel åkt. Hon tar de färdiga vällingflaskorna och ställer på vardagsrumsbordet så Måns är serverad när han kommer ner. Det äts välling och tittas på Timmy och Fågelvägen 3 medan jag fixar och trixar på övervåningen för att få mig själv i ordning.

När fåglarna sjungit klart (hur många specialskrivna sånger har de gjort till det där programmet??!) så stänger Tove av TVn och det är dags för tandborstning och påklädning. Måns har nu kommit till det stadiet när man plötsligt ser att buset tänds i blicken och han börjar testa vad som händer om man till exempel springer iväg istället för att komma som mamma säger. Men det är milt än så länge. Om man inte jagar honom utan väntar så kommer han snart.

Båda barnen bär sina väskor och låter sig hjälmas och sättas i vagnen innan det bär iväg. Det är bara uppför hela vägen till dagis och vissa mornar går det hur fint som helst att bara trampa på och vissa mornar känns benen så otroligt sega. Om man då kliver av cykeln för att istället dra den uppför backen hör man från lilla kommentatorn där bak i vagnen "Sådär brukar inte pappa göra!"

På dagis tas skorna av och Tove tar sina grejer och försvinner in på sin avdelning och jag och Måns går till hans. Han är ganska ivrig nu, vet precis hur allt ska vara och att mockasinerna ska på innan man får gå. Men sen säger jag att han får gå och då springer han iväg till lekhallen alldeles själv (där samlas alla morgonbarnen för frukost) och börjar leka medan jag går in till Toves avdelning och prickar för henne och kollar att allt gått bra. Hon tar av sig själv och hänger upp allt på sina olika ställen.

Jag kommer sist till lekhallen och byter fraser med fröknar och säger hejdå till barn. Måns kommer och sträcker upp armarna, men inte för att bli upplyft utan för att ge en hejdåkram! :-) Sen hojar jag nerför backen till jobbet. När det är dags att hämta går det lika bra. Om de är inne hämtar jag Tove först, prickar för och hon tar på allt utom skor som vi tar med till nästa avdelning där vi hämtar Måns innan vi åker hem. Hemma är det soffan som gäller för de väldigt trötta barnen medan mamman lagar mat i lugn och ro.

Enligt mina erfarenheter med våra barn tar det tre dar (eller nätter om det är sömn man trasslar med) att sätta en ny rutin. Sen funkar det liksom. De där tre dagarna eller nätterna kan kännas otroligt dryga trots att de bara är tre. Men det är så värt det! :-)

Ska försöka komplettera med lite kort så småningom...

onsdag 2 november 2011

Snörvel

Idag är jag förkyld. Idag skulle jag träffa min blivande PT för första gången. Kan det vara min kropp som reagerar i rent självförsvar?

söndag 30 oktober 2011

Shake på Fyris Park

Tanken var ju att det skulle dansas på fredagskvällen. Höstens första besök i Hallunda stod på dagordningen. Men...nånting hände på vägen. "Alla" verkade antingen åka till Arboga och dansa till Expanders, till Uppsala och dansa till Shake eller stanna hemma och ladda för tävling långtbortistan.

Jag har blivit för slö för att åka några längre sträckor för dans. Särskilt nu när det är mörkt och kallt men jag blev ändå så pass intresserad av Uppsala-alternativet (det är faktiskt ganska nära dit när allt kommer omkring) att jag skickade iväg en samåkningsförfrågan per sms. Två sekunder senare hade jag fått en smidig destination att bli upplockad på och betänketiden var slut. Dags att börja packa väskan.

Snart var vi fem på väg i en bil till Uppsala. Fyris Park visade sig vara ett otroligt bra danshak. Riktigt stort och bra dansgolv och minst lika mycket sittytor på båda sidor. En sida för cafégäster och en sida för matsäckstomtar. Uppsalaklientelet började snart fylla lokalen så att det blev precis lagom med folk utan att vara trångt. Shake slog an första tonen och P och jag tog golvet i befoxning. Första dansen var grymt bra. Det är alltid lite farligt att sätta ribban så där med en gång. Lycka till ni andra liksom...

Före paus höll jag igång riktigt bra och dansade med ett par nya och några andra stjärnor. Kvällens roligaste danser blev med ett kärt återseende från stan. Vi har inte dansat på jättelänge och det var väldigt trevligt att få chansen igen och chansen tog flera gånger. Kanske lite förvånande var det så grymt kul att bugga ihop. Vi kanske inte gjort det så mycket tidigare? Men det gick väldigt bra och han gav mig precis lagom med utrymme för att faktiskt dansa ut i buggen. Det känns att man är lite svulten på bra bugg och det är ju så KUL när man får till det.

Shake är ju numera ett man-band. Och nu känns det som att de hittat sin nya identitet efter en del letande och repande. Det är som ett helt nytt band och så tror jag de känner också. De har lagt till ganska mycket nytt, framförallt de snabba låtarna och de tror jag kommer bli deras nya kännetecken. Det är inte ofta man får så många äkta bugglåtar levererade så det är bara att njuta. Det märks också nu att Shake trivs ihop och har kul tillsammans på scen. Ibland känns det som att de är grabbarna som står hemma i morsans garage och bara lirar - fast på ett bra sätt! :-)

Efter paus blev jag trött. Jag kom nästan inte igång alls, det var som att kroppen rostat ihop av fikatåren. Några fler danser blev det innan det sa stopp och jag blev sittandes en hel lång stund. Men jag led inte av det. Jag var alltför nöjd med det jag fått ut av kvällen dittills och passade på att njuta av musiken och scenfägringen en stund. Sista dansen ville jag dock gärna dansa men mitt tilltänkta objekt var upptaget och jag blev uppbjuden istället. Så dansa fick jag ju...

Men sen smet jag och fick till min glädje ett par riktigt bra extranummer. Jag tyckte lite synd om Shake som blev framklappade en extra gång trots att de ville packa ihop och åka mot Skellefteå. Men så kan det gå om man spelar så grymt bra buggmusik. Då vill man ha mer när man väl får chansen. "Jag tror inte ni förstår hur långt 92 mil är!" sa Larsa, men sen spelade de glatt en extra låt och alla var mer än nöjda och glada. Det var länge sen jag tyckte det var så roligt att dansa bugg och jag fick verkligen mersmak! :-)

Efter diverse procedurer kom vi iväg hemåt och jag landade i sängen vid tre. Fördelen med att köra själv är att man kan dra direkt när man är klar. Men det har sina fördelar att åka baksäte också. Och som extra bonus fick jag ju lära mig en ny dansterm! Haha! ;-)