Tänk vad länge det har varit såhär nu. Varenda liten kvist är fortfarande täckt av snökristaller efter flera veckor. Och när solen kommer fram gnistrar hela världen. Jag minns inte att kylan har hållit i sig såhär länge någon gång sedan jag "blev stor".
Igår kväll trotsade jag kylan och tog mig äntligen en välbehövlig promenad. Det har varit hopplöst lite rörelse för mig senaste veckorna, ja månaderna till och med, så det är på tiden att jag kommer igång. Nu har jag ju inte ens dansträningen och denna vecka är det heller ingen socialdans.
Jag gillar dock inte att promenera själv och väljer väl upplysta huskantade gator när jag gör det. Det gör det kanske inte lika mysigt att gå men det känns säkrare i alla fall. Man tycker ju att vi bor på en lugn liten ort men det händer ändå saker. Senast för någon vecka sen blev en tjej nerslagen och rånad ganska nära oss. Det var väl på natten men ändå, det borde inte hända.
Förut promenerade vi väldigt mycket båda två men nu fungerar det inte riktigt med tiderna. Tove somnar ju klockan sju och då måste en stanna hemma. Innan dess hinns det inte riktigt med. Så det är bara sin egen krage man har att ta tag i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar