En olycka kommer sällan ensam

Idag när jag var på öppna förskolan med Tove blev det plötsligt ett väldigt pådrag nere vid järnvägskorsningen. En bil hade hamnat mellan bommarna när tåget kom och bilen släpades framför tåget ända in på perrongen. Ett par hundra meter. Ambulanshelikoptern kom och hämtade bilföraren som var svårt skadad. Att han ens var i liv verkar konstigt när man ser resterna av bilen. En Toyota Avensis. En av mammorna som kom hade sett när det hände.

Man vet ju inte varför olyckan hände men det är så olustigt att det är två svåra olyckor med tåget på två veckor. Hoppas det här skyndar på ombyggnaden av "röda korset". Tanken är att tåget ska lyftas upp så bilarna kan köra under en bro. Det kommer bli både bättre och säkrare.

Tog bilden med mobilen på hemväg

Höftträning till Big and Chunky

I kväll återstartade vår kurs med en ny omgång. Nu har Lotta bytt ut uppvärmnings-aerobicen mot afropower. Inte mindre jobbigt precis! Jag gissar att det bara är Lottas kurser som börjar på det sättet. ;)

Idag fick vi träna snurrar, snurrar och snurrar. Och sen höfter. Jag KAN inte höfter. Bäcken är jag skitbra på, men höfter, jag har liksom inga leder där riktigt, så det är skitsvårt! Och ont gör det också efter Lottas "små" övningar. Men det man inte kan ska man ju öva på och jag har ju själv bett om det så jag ska bli bättre.

Slutligen, Henke & Lottas favvolåt just nu som vi får träna till minst en gång per kväll: Big and Chunky!

Rörd

Fick ett meddelande igår som gjorde mig alldeles rörd och glad. Att få oväntad uppskattning för saker som man gör betyder mycket. Så många fina ord på så få rader. Tack!

Två dagar kvar i frihet

Ja, så illa är det. Från och med onsdag ska Daniel vara pappaledig. Och jag ska.....???? Ja, vad ska jag göra?? Kanske jag får veta nåt av chefen när vi hörs idag. Ovisshet är inte riktigt min starka sida.

Jag känner att jag borde ta till vara på de här dagarna på nåt sätt. Frågan är hur? Jag ska i alla fall ta en promenad i solen med Tove när hon vaknar. :)

En helkväll i Södertälje

Tanken var alltså att vi skulle fira Linbuggentriumfen med lite socialdans i Södertälje, liksom på hemväg. Efter många turer fram och tillbaka om var vi egentligen skulle ta vägen innan dansen började, hamnade vi hemma hos A-M för middag och uppfräschning. Elin och jag var ett par väldigt tacksamma middagsgäster eftersom vi var väldigt hungriga och några tortillas gick ner med en väldig fart.

Efter maten blev det (ännu mer) tjejsnack, dusch, nya kläder och nytt smink innan vi fortsatte till förfesten som var hos en kille i klubben. Det droppade in lite folk vartefter och vi hade det bara bra. Det är så trevligt att träffas utanför dansen och vissa människor är bara så lätta att umgås med och tycka om. :)

Klockan åtta började dansen som var en nonstop på folkets hus. Det var nästgårds så vi var där precis när dansen började. Det var ganska tomt i början och Elin och jag tog några schyssta danssteg med varann en stund tills vi båda kände att vi ville hålla i nåt mer testosteronfyllt. ;)

Ett par favoriter var på plats och de gjorde kvällen förstås, utan dem hade det kanske inte blivit så mycket, men jag dansade med flera andra också och hade riktigt roligt. Det är så skönt att kunna vara i olika sammanhang nuförtiden där man kanske inte känner så många och ändå känna sig helt avslappnad.

Det dök också upp en kille som jag sett en gång förut men inte hann dansa med då. Nu fick jag chansen till ett par riktigt bra Refreshmentlåtar och vi dansade helt grymt rolig bugg! Det är så kul när man hittar nån som det funkar så bra med på en gång.

Jag hade hunnit bli rejält danssugen under tävlingen förstås och hade massa dans i mig som bara ville ut. Men jag undrar vad som har hänt med med mina fötter sista tiden. De gör massa steg och skutt som jag liksom aldrig har godkänt och jag har en stark misstanke om att mitt ofrivilliga fotarbete varken ser graciöst eller smidigt ut. ;) Bra att kursen börjar på måndag igen så jag får chans att styra upp det.

Elin var väldigt trött efter tävlingen både i kropp och själ och jag var väl inte heller jättepigg så när jag fått de sista härliga danserna jag önskat mig för kvällen så drog vi oss hemåt. Vi hade vi det laget avverkat en vanlig danskväll rent tidsmässigt eftersom det var nonstop och var riktigt nöjda.

Måste skriva nåt om banden som avslutning. Svänzons som var riktigt förskräckligt dåliga sist jag dansade till dem lät nu som ett vettigt band igen och har helt ok repertoar. Positivt! Dark Island Band spelade blandad musik men mycket 50- och 60-tal. En del som jag inte kände igen alls. Men det lät riktigt bra och hade en grym sångare. Kul med nåt nytt och jag dansar gärna till dem igen! :)

Linbuggen 2009

Lördagen hade jag och Elin en riktig heldag. Kvart över sju lämnade jag min metropol för att plocka upp Elin en halvtimme senare för vidare färd mot Linköping. Det var absolut värsta tänkbara skitväder. Helt grått och dimmigt och slaskigt. Inte vad jag sett framför mig precis, jag hade tänkt det skulle vara en fin vårdag jag.

Efter att ha poppat CC & Lee i bilen kom vi fram den tid vi tänkt. Det var full träning i lokalen och Elin kilade iväg åt sitt håll för att leta reda på Peter, dagens tävlingspartner. Jag bokade upp ett par fina platser på läktaren och gick för att leta reda på en varm kopp te. Som tur var för mig hittade jag både te och någon att kramas med på vägen dit. :)

Sen stötte jag ihop med en man som jag dansat med en gång, men mer vet jag inte om honom. Det här med att vara igenkänd från bloggen och DM är lite märkligt. Det händer inte alldeles sällan att jag stöter på folk som vet vem jag är men själv står man där och "öh.....?". Men det är alltid trevlig att träffa sociala och glada människor som förhoppningsvis gillar det jag gör. Både på dansgolvet och bakom tangentbordet.

Elin och Peter hade hittat varandra och min supporterkompanjon för dagen, Elins moster Ninni, dök också upp och vi letade oss ner till våra platser medan de tävlande gick och prövade några danssteg. Kanske ska nämna att det var den enda träning de gjorde tillsammans innan denna tävling. För en Jack'n'Jill och ett par danser på maffiafesten gills väl inte riktigt..?

Elin tävlade i BVC för första gången. I och med att Peter är BSA-dansare så blev det så. Det var för övrigt inte så jättemånga kända par för mig att heja på denna dag konstigt nog. Men några fanns det i alla fall att skrika åt. Det var uttagning i BVC så de gick ut allra först och gick vidare som vi hoppats och trott. Även kvarten gick bra och de gick vidare till semi. Hur kul som helst!

Jag ägnade heaten åt att filma. Nackdelen med det är att man inte kan låta nåt då för i så fall skriker man rätt in i kameran. Men jag såg dansen fint på min lilla display i alla fall och det såg så bra ut så. Mjukt och smidigt. Semifinalen dansades och det såg bra ut...men...hm...hände det nåt där?

Jag kilade ner efter semin för att höra hur det gick och mötte två som var helt säkra på att de skulle åka ut med tekniskt fel. jaha, så var det med det. Det var kul så länge det varade. Mellan semifinalerna och finalerna var det en lång paus och de enda resultat som inte ropades upp innan pausen var BVC's. Suck. Låååång väntan på domen.

Vi satt tillsammans nere i hörnet när det var dags att få resultatet och det första numret som ropades upp var.....deras!! Vrååål!! Helt sjukt roligt! Finalplats första gången i en ny klass och utan att ha tränat ihop. Eftersom Elin i princip gett upp efter den eventuella missen i semin så blev det till att ladda om för att prestera i finalen och jag studsade upp på läktaren igen.

Finalrundan gick kanonbra och sen blev det ännu en nervös väntan på resultatet. Plötsligt ser jag att om de skulle ta sig in på dansgolvet därifrån vi satt så var de tvungna att passera ett rep. Jag kunde se inre bilder av att Elin fick med sig rep med stolpar in på dansbanan i farten och när jag sa det till henne så hade hon också alltför lätt att se det framför sig. Så de la upp en plan för att slippa repet om så behövdes. Haha. Sådär är det när man känner varann bra.

Det var sex par i finalen och fem skulle få poäng. Det vore så surt att va de som blev utan så jag, som sett siffrorna innan, hoppades verkligen att det skulle gå vägen. Trean ropades upp först, det lät nästan precis som deras nummer så nerverna gjorde sig ordentligt påminda. Och tvåa blev....Elin och Peter!! En liten dans in på banan och upp på pallen. Så grymt!!

Jag fullföljde dagens uppdrag och fotade prispallen förstås. Ett riktigt bra slut på en bra tävlingsdag och det var två glada och lite trötta tjejer som satte sig i bilen mot vårt stopp i Södertälje.

Fyyyy!

Såg just buggen på Let's Dance. Det var verkligen helt förskräckligt. Det fick vilket BSD-heat som helst att verka graciöst och tekniskt riktigt. Undrar just varför de kallar det bugg? Och varför är de så noga med tekniken i alla andra danser?

Ser fram emot morgondagen

Ikväll har jag en hemmakväll medan Daniel är och dansar. Jag ska upp med tuppen i morgon för att vara Elins privatchaufför, mentala coach, massör och hejarklack på morgondagens tävling i Linköping. Kul ska det bli!

Efter tävlingen ska vi bege oss hemåt fast vi gör ett helkvällsstopp i Södertälje på vägen. Först lite tillfixning, mat och umgänge och sedan dans till Svänzons och Dark Island Band. Svänzons har vi inte dansat till sedan sommaren 2007 och de har bytt lite folk och repertoar sedan dess (tack och lov) så det ska bli intressant att höra hur de låter nu. Dark Island Band är nya för mig men det fanns en hel del att lyssna på på hemsidan som fick mig i utmärkt dansmood så det ska bli riktigt kul att få dansa till dom. :-D

Ny krönika

Nu har jag lagt ut min första "riktiga" krönika på DM. Den heter "Netikett - om gott uppförande". Och så en bildkopia för er oinvigda.

Bra start på slutet av veckan

Jag var på intervju i morse. På Solnajobbet. Det blev bestämt igår eftermiddag. Det kändes förvånansvärt bra. Jättefint ställe och trevlig chef. En av de sakerna som jag varit mest skeptisk mot, resvägen, kändes ok idag och de verkar ha en positiv attityd till flex och då behöver köer inte vara något problem. Ska visst träffa någon mer chef nästa vecka och sen får vi se hur det blir. Det står mellan mej och en till.

Pappa ryckte in och passade Tove på förmiddagen medan jag var iväg och vi åt lunch tillsammans innan han åkte hemåt. :)

Vårtecken

Påskliljorna i uterummet doftar helt underbart mycket vår!

Fångad på bild

Fritidsotografen och dansaren Lars Ålander har en egen fotosida. Jag och Tove har fått vara med på ett hörn under rubriken "Fånga ögonblicket..." Han skriver fint om bilden:

"Kärleken mellan mor och dotter fångad i en ögonblicksbild. Frida var inte medveten om kameran, men blev glad över bilden när den väl fångats. Den talar ganska mycket för sig själv..."

Det är ett av mina absoluta favoritfoton och vi har precis satt upp det i vardagsrummet. Jag har tidigare lagt upp det i bloggen under rubriken "En bild säger mer än tusen ord".

Våffeldagen

Igår var jag iväg en sväng till Elins jobb och spanade in vår blivande festlokal. Blir nog bra. :) Sen åkte jag vidare till Täby med en liten inköpslista som jag betade av innan jag åkte hem. Hittade allt jag skulle ha, gitarrställ, röd luvtröja till Tove och den sista men kanske viktigaste detaljen till min vårfestutstyrsel. ;)

Impulsshoppade också två CD-skivor. Det är oerhört sällan som jag köper musik nuförtiden men plötsligt händer det. Är nu stolt ägare av CC & Lee's album samt Måns Zelmerlöws nya. Gillar Måns jag, som en sann fjortis. *Iiiiiii!!*

På kvällen kom bror över med en matkasse som innehöll ingredienser till soppa och våfflor med hjortronsylt. Det var tur det, annars hade det nog inte blivit nån middag. Gott var det också! :)

Trevlig onsdagspresent

Jag fick en present på posten idag. Deklarationen. Den visade på femsiffrigt tillbaka. Tack så mycket! :-D

Ännu en hemsk olycka

I morse blev en elvaårig flicka påkörd av tåget vid "vår" obevakade övergång här i Vallentuna. Hon vårdas nu för livshotande skador. :*( Övergången är precis den som vi och bror använder när vi går till varandra. Det finns såna där U-böjar som man får snirkla sig igenom men det är ändå lätt att inte tänka så mycket på tåget. Speciellt om man pratar i mobilen eller lyssnar på musik. Det är andra gången sen vi flyttade hit som någon blir påkörd just där. Sist var det två femtonåringar på en moped. En överlevde. Jag hoppas det blir en ordentlig debatt den här gången som gör att de tar tag i säkerheten där.

Det blir inte lättare precis

Nästan alla jobb i min bransch går nuförtiden genom olika bemanningsföretag och rekryteringsfirmor. Det gör allting lite omständligare för mig som sökande. Bara en sån sak som att det oftast inte står i annonsen vilket företag man ska jobba på och exakt vart det ligger. Två faktorer som för mig kan vara avgörande för om jag ens är intresserad av jobbet.

Nästa sak är att man först ska bli godkänd av rekryteringsfirman genom intervju för att ens få se sin eventuellt blivande arbetsplats och träffa de personer man ska arbeta med för ännu en intervju. Det kan alltså vara väldigt lång väg att gå innan jag ens vet om arbetet kan va nåt för mig.

En för mig helt ny sak dök precis upp på mejlen. Det jobb som verkade intressant förra veckan som jag sökte var genom någon slags rekryteringsfirma. Man fick skriva in uppgifter på deras hemsida och sedan ladda upp brev och CV. Bra så.

Men nu kom detta mejl:

Hej!

Här kommer nästa steg i processen i form av en inledande intervju online med fokus på resultat och prestationer. Den andra delen består av en personlighetsbaserad test för att få en profil. Räkna med ca en timme sammanlagt för detta. På grund av många sökande till tjänsten, uppskattar vi om du har möjlighet att göra detta steg senast inom de närmsta dagarna.

Sedan fick jag en internetadress och en kod. Jag ska göra testet i morgon tänkte jag. Ska bli intressant att se hur det går till. Undrar om det är sådant här som kommer gälla i framtiden? Ju färre människor vi behöver möta IRL desto bättre eller?? Kan ett internettest verkligen ge en rättvisande bild av en sökande? Vad får jag själv ut av detta? Förmodligen ingenting.

Undrar också hur många som har fått ett sånt här mejl? Ska jag se det som att jag klarat första gallringen? *jublar ironiskt*

Sol och snöstorm om varann

Idag har varit en lugn och trevlig dag. Tove och jag var på öppna förskolan hela förmiddagen. Vi var bara fyra där så man hann prata av sig ordentligt. Skönt faktiskt. Det är inte bara jag som sitter i en knasig jobbsits precis.

På eftermiddagen har jag suttit en del i uterummet som har värmts upp av solen. Plötsligt var det snöstorm utanför. Konstigt väder! Det speglar mitt sinne just nu.

Jag har väntat på att chefen ska ringa idag och meddela om det blir någon intervju eller inte men hon har inte hört av sig. Det blir till att fortsätta vänta utan att försöka tänka på det så mycket.

Oavsett vad som händer i veckan ser jag fram emot lördag då jag ska få åka iväg och bara vara mig själv och inte mamma hela dagen. Det ska bli riktigt skönt och kul på alla sätt!

Skönt för kroppen

Har varit och simmat igen. Så himla sköööönt! Jag kan verkligen ta i nu, känner hur det tar på skuldror, axlar och armar. Precis de områden som behöver tränas mest. Kändes som att jag simmade bort massor av negativ energi ur kroppen. Avslutade med avslappning i bubbelpoolen. Aaaahh....

Allt är en fråga om inställning..

..och nu har jag insett att min måste bytas. Nya fakta har fått mig att förstå att det kanske brinner i knutarna vad gäller jobb och det är bara att anpassa sig och se fram emot vad det än nu är. Lika bra att försöka göra det bästa av situationen. För min skull - och för Daniels skull. Det gäller bara att i största möjliga mån försöka undvika berg-och-dal-banan hoppas - bli besviken.

Gott med kiwi

Tove hittade en kiwi. Jag minns nu att jag gav henne den för någon vecka sen för att hon skulle få känna på det håriga skalet. Jag minns också att jag undrade vart den tog vägen sen. Det vet jag fortfarande inte, men jag vet att Tove hittat den nu i alla fall.

Den var väldigt mogen så Tove bestämde sig för att äta upp den. Det gick tydligen jättebra att äta den med skalet på och Tove blev så grön och fin av sitt mellanmål. :)

Helg med Tove och Elin

Det var riktigt skönt att vakna i ett helt tomt hus i lördags morse. Just för att jag inte gjort det sen gud vet när. Kunna sitta i soffan och äta frukost i lugn och ro, helt tyst i huset. Rofyllt. Jag hade dessutom hela förmiddagen på mig att ta det lugnt i min ensamhet.

Vid tolv var jag dock tillfixad och körde iväg mot Brottby för att hämta upp Elin för fortsatt färd mot Edsbro. Det är nämligen så att Elins ena syster och min pappa är bosatta i samma lilla håla och det var dit vi var på väg. Första stoppet blev således hos pappa, där vi hämtade upp Tove och sen fortsatte vi till Emma, Stefan och dottern Maja som bor på en gård en bit därifrån. Maja är lite yngre än Tove men Tove sökte direkt kontakt. Hon är verkligen intresserad av andra barn.


Vi var kvar några timmar, fikade och kollade på alla genomförda och planerade projekt. Trevligt med folk som renoverar med bra smak i gamla hus! :) Tove höll igång hela tiden och när vi väl skulle åka hem var det perfekt sovtid så jag tänkte att hon skulle slockna på två sekunder i bilen. Hon sover ju nästan alltid i bilen oavsett tid. Men icke. Tove grät hela vägen hem och fortsatte hemma ett långt tag innan hon till slut slocknade i sin säng av ren utmattning. Det var andra dagen i rad som hon liksom fastnade i skrik och gråt. Hon som nästan aldrig varit ledsen hittills.

Elin och jag blev helt utmattade av allt skrik och efter middag i uterummet slappnade vi av i soffan med varsin drink. Vi var sociala framför varsin dator och sen slocknade vi också ganska tidigt.

Tove vaknade kvart över sex. Det hade hon gjort hos pappa också. Hurra - not! Det var bara för mig att gå upp. Jag försökte underhålla lilla damen med så små medel som möjligt under morgontimmarna tills Elin vaknade och vi åt gemensam frukost. Planen för dagen var shopping. Vi åkte efter lunch och Tove som inte sovit nåt sen kvart över sex slocknade på en gång i bilstolen. Trodde hon skulle sova vidare i vagnen sen, men det blev bara de tio minuterna på väg.

Vi var i centrum några timmar och kikade i affärer. Elin hittade lite som hon behövde och jag hittade nåt som jag kanske inte behövde. ;) Vi fikade en goood fika på mitt favoritfik och Tove fick banan och vinkade åt de andra barnen på fiket. Tove somnade i vagnen först vid halv fyra, när vi snart skulle åka hem. Jag lämnade av Elin vid tåget på vägen och sen åkte jag hem med Tove. Hon sov vidare en dryg timme i bilstolen. Sen vaknade hon och var ledsen.

Sedan följe den tredje skrikperioden på tre dagar. Vad har hänt? Ja, man fattar verkligen ingenting. Hon ville inte sova eller äta. Bara vara hysteriskt ledsen. Hon ville inte sitta hos mig några längre stunder så jag tittade på henne när hon gick fram och tillbaka och grät och grät. Efter någon timme var jag rejält less jag också och släckte ner hela nedervåningen så det var mörkt, tog henne i famnen och gick från ände till ände på huset fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hon tystnade faktiskt så småningom. Bror ringde så vi pratade lite när jag gick där och då var Tove lugn.

Helt plötsligt pekade hon på nåt och lät som hon brukar när hon ser nåt intressant och då var hon plötsligt sig själv igen. Jag släppte ner henne på golvet och hon började leka precis som inget hade hänt. Hon undrade nog varför mamma såg ut som ett spöke i ansiktet och kunde nog inte gissa att hon just tagit första steget till att bli utan syskon eftersom jag precis innan tänkt tanken att "det räcker nog med ett barn...".

Sen testade jag med lite mat igen och hon smaskade glatt i sig hela portionen gröt och ville ha mer så jag gjorde en halv portion till som gick åt. Sen kom pappa Daniel hem. Vilken lycka!!

Det har både varit en jättetrevlig helg och en jobbig helg. Trevligt att umgås med Elin som alltid och våra utflykter var väldigt lyckade. Jobbigt att Tove har visat denna nya sida av sig själv. Kanske är det en utvecklingsfas, kanske sviter från att hon var sjuk. Inte vet jag, men jag hoppas hon inte ska ha en sån skrikperiod idag också.

Fjäderlätt?

En kille som jag dansade med i fredags sa att jag var som en fjäder. Jag hoppas att han menade lätt som en fjäder och inte att jag studsade fram som en stålfjäder....boing...boing..... ;)

Dagens citat

“Uppträd alltid som en anka - var lugn och oförarglig på ytan men paddla som en djävul under vattnet.” (Jacob Braude)

Är det inte precis så det känns att leva mest hela tiden? Man låtsas ha koll på läget men i själva verket kämpar man som fan med sig själv och att improvisera fram sitt liv.

Mysdanskväll - mot alla odds

Jag kom till slut iväg till Mälarsalen och Jannez igår. Men fortfarande klockan åtta var jag inte så säker på det.

Tove kändes plötsligt pigg och som sig själv när hon vaknade efter att ha sovit middag. Jag ringde till pappa och sa att vi skulle komma ut ändå. Åkte dit, Tove kändes pigg och började leka. Skönt! Jag kände mig inte alls pigg utan full av onda tankar och oro i kroppen så att jag knappt fick ner maten jag blev bjuden på. Here we go again, tänkte jag.

Jag ville åka strax efter åtta hemifrån för att vara i god tid så jag åkte från pappa strax efter sex och var hemma sju. Tänkte pusta i soffan en stund innan jag gjorde mig i ordning, för jag kände mig helt ur slag och demonerna satt verkligen på axeln och hånskrattade åt mig.

Efter bara några minuter ringde pappa och jag hörde Tove gråta i bakgrunden. Hon hade gråtit sedan jag åkte, vägrade äta nånting och vägrade sova. Jaha. Jag blev ännu mer knäckt förstås. Att hämta henne igen tar en timme att komma ut och vid det laget skulle hon säkert ha somnat. Jag rådde att gå ut en sväng med henne vagnen så kanske hon skulle slappna av. Ok, sa pappa, vi försöker det, vi hörs före åtta.

Jag orkade inte göra mig i ordning, för jag ville inte stå med full dans-make-up och vara tvungen att åka ut till pappa igen. Jag ringde åtta och då hade hon somnat i vagnen och vi kom överens om att jag kunde åka och dansa. Då blev det fullt tillfixningsrejs och dessutom hade jag slut på frukt och var tvungen att kasta mig in på coop för att köpa bananer. En sån här dag ville jag verkligen inte åka utan.

20.36 lämnade jag Vallentuna. Så sen har jag nog aldrig varit till en dans. Jag hatar att vara sen och så började jag fundera på om jag skulle ha nån chans att hitta parkering så dags. Jag visste ju att mitt mående bara var psykiskt även fast det blir väldigt fysiskt, men jag försökte skaka av mig det på vägen in för att ha en rolig kväll. Det gick ändå ganska fort in och jag hittade en lucka där jag brukar ha tur. Jag har blivit en jäkel på att fickparkera kan jag säga! Det var ingen kö in så jag var färdig och på plats lagom till femte låten. Hittade en kille från "klubben" så jag kom upp på dansgolvet direkt. Phu....andas uuuuut!!

Jag ska nog inte skriva så mycket om själva dansen utan jag kan sammanfatta det som att jag fick de danser jag kom dit för och att den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge. Men SÅ gott! :-D

Dessutom fick jag ett par bonusbugg med Kenneth i andra paus och jag kan bara säga att vi rockade som FAN! Helt sjukt bra var vi i typ 180-tempo. Så kul att kunna dansa loss när det fanns plats och definitivt kvällens bästa bugg.

Jag åkte hem efter andra paus eftersom jag var väldigt trött men så nöjd man kan vara med en danskväll. Det var så skönt att känna att kvällen fått mig att glömma allt jobbigt för en stund och jag log nog hela vägen hem. När jag väl låg i sängen somnade jag på en halv sekund och sov bekymmersfritt som en liten dansprinsessa hela natten. :)

Slutkörd

De här dagarna har verkligen sugit musten ur mig. Har nog varit lite på helspänn hela tiden eftersom det här är en ny situation och jag måste klara av den ensam. Jag har tagit vara på tiden bra ändå känns det som och gjort det som behövts och så.

Igår när jag var som mest utmattad ringde min chef om ett jobb hon har på gång åt mig. Jag borde bli glittrande glad förstås men känner ingen som helst entusiasm. Jobbet är i Solna och det är helt åt h-e för mig. Själva arbetet verkar ok fast inte wow.

Jag hade verkligen hoppats att jag skulle hitta ett jobb där jag ville stanna den här gången. Nåt där jag känner att jag har en framtid. Det är så otroligt jobbigt att hela tiden söka nåt annat. Och det är jobbigt att alltid vara den som har ångest över jobbet här hemma. Vore en härlig känsla att se fram emot att gå till jobbet igen. Det var längesen känns det som.

Samtalet igår knäckte mig totalt. Jobbsituationen blev plötsligt så påtaglig och jag kände mig så ensam och ledsen en stund. Sen tog jag mig i kragen och ringde och pratade med både Daniel, Nina och Elin för att få lite stöd. Sen kändes det bättre.

Jag hade verkligen behövt träffa lite folk och tänka på något annat ikväll och jag har sett fram emot dans och kanske lite umgänge innan. Risken är bara att jag somnar mitt i en fox. Jag vet fortfarande inte om Tove är pigg nog att hälsa på morfar över natten. Men man lever på hoppet.

Krönikör för Dansmaffian

Det var det det handlade om, det där jag inte kunde säga nej till. DM-bossarna frågade om jag ville bli krönikör för Dansmaffian - med officiell rätt att tycka. Jag är ju ganska bra på att tycka, på gott och ont, så det vore ju rent korkat att tacka nej.

DM har redan en krönikör, Stefan Bratt, som tidigare har skrivit för Får Jag Lov och Nya Wermlandstidningen. Så jag ser det som en ära att bli tillfrågad och en utmaning att prestera något bra. Jag har idag publicerat min första text, jag gjorde som Stefan och började med en presentation av mig själv.

Du som är medlem på Dansmaffian kan läsa texten där och för dig som inte är medlem har jag gjort en bildkopia här. :)

Omtyckt trots allt

Jag borde verkligen ta och styra upp min självbild lite. Jag har fått en hel del väldigt positiva ord från nya människor jag träffat genom dansen. Och varje gång blir jag lika förvånad. Senast i morse fick jag veta av en person som flyttat "hem" att det enda personen kommer sakna med Stockholm är jag. Jag blev alldeles rörd och glad och jag förstår inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna de orden. När någon säger att jag är godhjärtad eller oego så undrar jag alltid hur de kan tycka det?

Min bild av vad folk tycker om mej säger någonting helt annat. Den finns kvar sedan mina unga tonår och späddes på med råge för några år sedan. Om man får höra något negativt om sig själv från någon som man verkligen tycker om kan det ta så oerhört hårt och djupt. Även fast det kanske inte alls var meningen. Det går så väldigt mycket fortare att bryta ner någons självkänsla än att bygga upp den igen.

Lång egentid

Tove somnade vid två igen och sov sen i drygt tre timmar. Det brukar hon aldrig göra, men jag hoppas att hon sov sig frisk. Jag fick helt plötsligt jättelång tid på mig att njuta i uterummet och passade på att sy fast alla paljetter på ett linne jag köpt. De var visserligen redan ditsydda men satt så himla dåligt att flera höll på att ramla av redan innan jag använt det.

Tre timmar, 250 paljetter och sju CD-skivor senare är jag klar och nöjd. Jag har undertiden fått riktig ljus- och värmeterapi i uterummet hela eftermiddagen med fötterna och kaffekoppen på bordet. Inte helt fel. Såna här eftermiddagar vill jag gärna ha fler! :)

En liten stund av njutning

Nu känner jag mig så himla duktig. Tove somnade för en dryg timma sen och jag har utnyttjat tiden perfekt. Dels städat undan allt så det är fint här igen. Sen hade det dykt upp ett riktigt bra jobb till mig så jag har författat ett skräddarsytt brev och skickat in en ansökan.

Under tiden har uterummet hunnit bli varmt av solen och eftersom jag inte kan sitta här sen (eftersom Tove helst inte ska kräkas på mattan) och eftersom vi inte kommer kunna gå ut i solen (eftersom jag inte vill ha vagnen nerkräkt) så passar jag på att sitta här nu en stund med en kopp fika och njuta. Rascal Flatts spelar i högtalarna här ute och de får mig alltid att må så bra. Aaaah!! :)

Daniel åkte i rättan tid...

Daniel åkte till Trysil tidigt i morse. Tove och jag har således några dagar hemma själva. Jag har ganska mycket planer så det ska bli trevliga dagar har jag tänkt. Problemet är bara att Tove kräks. Vi har hittills varit förskonade från magsjuka, tack och lov, men nu började hon igår kväll, sov sen hela natten, men har fortsatt idag. Kanske nåt hon plockade med sig från öppna förskolan? Det verkar inte vara nån jättemagsjuka för så länge jag bara stoppar i henne vätskeersättning går det bra. Det insåg jag efter tredje klädbytet på en timme... Frågan är hur man ska veta när hennes mage är redo för något annat?

Tove verkar inte hängig för övrigt utan mest förvånad över vad som händer, hon är lite gnällig men det är ju inte så konstigt, hon är ju säkert hungrig också. Att ge vätskeersättning var femte minut är lite tjatigt men Tove verkar tycka om det i alla fall och sätter sig glatt i mitt knä för några nya skedar.

Jag har klarat mig än så länge, jag blir väldigt sällan magsjuk *peppar peppar*, och jag hoppas att Daniel klarar sig också så inte semestern blir förstörd för honom och de elva han bor med. :-/ Jag hoppas det går över till i morgon så helgen kan få bli som jag har planerat, det borde kunna göra det tycker jag. Lite positivt tänkande har aldrig skadat.

Akta er för Windows Live Messenger 2009

Där finns inga delade mappar kvar. En av de absolut bästa sakerna med msn! *snyft snyft*. Måste undersöka om jag kan få tillbaks version 8.5. Som tur är har jag inte uppdaterat min "riktiga" dator. Bara den bärbara... Dessutom är 2009an mycket fulare och svårare att se vad som är vad tycker jag. Varför försämra nåt som var så bra???

Ett par timmar senare har jag nu äntligen hittat en 8.5a som funkar. En engelsk men vem bryr sig. Phu!

Mamma med vårkänslor

Idag ville jag göra något och vad kan passa bättre en grå dag som denna än lite shopping? Jag och Tove for iväg och jag hade en ganska lång inköpslista. Mest kosmetika för ovanlighetens skull. Jag lyckades fixa det mesta på listan och sen kunde jag bara inte låta bli att köpa lite sommarkläder till Tove. Jag har sett dem i katalogen och blev liksom kär. Och då får man handla har jag hört. :) Ni som känner mig vet ju att jag inte är så mycket för det rosa och sockersöta. Men det finns ju kläder som är både söta och lite tuffa. Och Tove måste ju få vara flickig också ibland. Byxorna är somrigt korta leggings och så köpte jag också en röd tunika med vita prickar att matcha med men den fanns ingen bild på.

Dansoptimism

Ibland känns det verkligen som att jag planerar allting bak och fram. Jag vet till exempel redan vad jag ska ha på mig på dansen på fredag, men inte om jag kommer iväg...

Den dyrbara långsamheten

Dagens inlägg i Korvasbloggen är helt underbart! Det handlar om att ta vara på tiden och varandra. Och att det kanske är de där sakerna man stör sig på som också gjort att man älskar någon. Den dyrbara långsamheten - LÄS!

Full rulle på öppna förskolan

På förmiddagen i dag har Tove och jag varit på öppna förskolan. Vi går dit olika dagar nu eftersom hon är för stor för babycafeet. Idag var det full fart där med massa barn och även äldre barn. Måndagar är en sån dag föräldrarna är lediga och då kommer de med äldre syskon också.

Tove trivs jättebra bland alla barn och är totalt oblyg. Hon fick vara med några stora tjejer när de byggde en koja idag och hon går och går och går och går. Hon har lite dåligt tålamod med sångstunden, vill hellre röra på sig än sitta still. Det nyaste hon har upptäckt på förskolan är rutschkanan. Hon kan klättra upp själv, fast jag är med och passar lite, och sen håller jag i henne när hon åker ner. Jättekul tydligen.

Det känns jättebra att vara där för både Tove och jag får vänja oss vid andra barn i olika åldrar och hon är ju så snäll och full av energi hela tiden. Hon är både intresserad av de riktigt små barnen och de större och leker med allt möjligt. När de kommer in någon så springer hon till ytterdörren och tar emot, pekar och vinkar. :)

I två och en halv timma höll hon igång helt outtröttlig. Sedan var JAG trött och ville gå hem. Tove somnade snabbt i vagnen förstås och sover fortfarande gott ute på altanen.

Skönt att röra på sig

Från början var det tänkt att jag skulle dansa till Shake i Skultuna igår. Men när mina ordinarie sällskap inte kunde åka så blev det för jobbigt. Jag hade inget riktigt danssug heller. Fredagens dans var ok men inte wow för jag var inte så sugen helt enkelt och den känslan höll i sig.

När jag inte kom iväg på dans blev jag segare och segare ju längre dagen led och till slut kände jag att kroppen faktiskt ville ha lite motion. Det var så oerhört länge sen jag hade den känslan, men den är skön. Jag kom på att simhallen var öppen en timma till så jag gick dit och simmade min kilometer. Det var jätteskönt och jag känner att jag kan ta i lite mer för varje gång.

Kanske var det bra att jag inte åkte och dansade för nu känner jag suget igen. Det är ingen kurs den här veckan och nästa så jag hoppas verkligen på lite dans på fredag. Men den som lever får se.

Hemmahelg

Den här helgen är en av de få vi bara är hemma. Annars är vi (jag) ganska duktiga på att boka upp oss med massa roliga saker. Igår känns det som att jag mest sov men på eftermiddagen gjorde vi ett ryck och fick till en trerätters i uterummet tillsammans med far och bror inför Melodifestivalen. Både gott och nyttigt. Hrm..

Idag är en småfixardag. Jag har äntligen beställt kort på Tove som vi ska sätta upp i vardagsrummet. Det har stått tomma ramar där ett tag nu. Daniel håller på och förbereder sig inför årets skidresa. Han drar till Trysil på onsdag och jag och Tove får klara oss på egen hand några dagar. Det ska nog gå fint. Jag får hitta på nåt att göra så tiden inte kryper fram och så hoppas jag på att kunna dansa nåt, men då måste det ordna sig med barnvakt. Helgen har jag uppbokad med Elin så det kommer bli trevligt värre. :)

Det är skönt med en hemmahelg ibland även fast jag lätt blir lite rastlös eftersom jag är hemma även i veckorna. Men sen är det full fart några helger framåt med dans av olika slag och en fest ska vi nog också klämma in. Vi har också prellat ett nytt kryssningsdatum. Kan bli nåt! :-P

Tove har tofsar

Tove med min mobiltelefon

Tove på sin bil med finfina tofsar!

Tofsarna bakifrån och så en pappa också. :)

Hela familjen på dans igen

Igår åkte familjen samt Elin till Yesterday och dansade till Zlips. Vi har inte haft med Tove på dans på fyra månader och just därför tyckte jag det var dags igen. Bara för att vänja henne och oss vid det. Lite fundersamma var vi över hur det skulle gå, hon är ju så mycket mer medveten nu, men hon somnar tidigare nu så hon borde vara trött och kunna somna.

När vi kom var det en gubbe som tydligen pratat med Daniel förut som kom fram och undrade om vi hade hörselskydd åt Tove för "det kommer bli väldigt dunkigt och högt ljud och det är inte alls lämligt". Visst, sa jag, vi har hörselskydd med. Han hade tydligen arbetat hela sitt liv med barn och öron så han visste vad han pratade om. Bra och trevligt att folk bryr sig. MEN. Sen gav han sig inte utan fortsatte påpeka hur olämpligt det var och blabla. Jag kände igen honom så han borde veta att vi vet vad vi gett oss in på. Det var ju inte precis första gången vi besökte Yesterday. Det är en sak att bry sig i all välmening men det blir något annat när man plötsligt känner det dåliga samvetet komma krypande. Det är inte roligt att känna sig "utpekad" som en dålig förälder.

Nåja, vi rullade ner i hörnan där vi brukar hålla till. Iskallt! Burr. Det finns en glasvägg därnere och vi ställde vagnen i hörnet bakom den den här gången, tänkte att det borde avskärma ljudet ännu mer. Daniel tyckte vi skulle testa att lägga henne innan det började. Jag var skeptisk, men vi satte på henne hörselskydden och la henne i vagnen. Hon kan i princip inte röra sig alls där eftersom hon dessutom sitter fast i selen. Daniel la filten över vagnen så hon fick ett eget litet tält och det var nog nyckeln till framgång.

Tove började med att gråta hjärtkrossande. Jag kom på att hon inte kom åt sin tumme, så jag tog bort vantarna och pysslade fram hennes små händer i overallen. Sen grät hon ett par minuter, hittade tummen och somnade. Och sen sov hon H E L A kvällen!! Hon är verkligen en makalös liten dam.

Det var inte alls lika mycket folk som det brukar vara när Zlips är på Yesterday. Jag tror att det främst berodde på tävlingen som är idag. Det var ändå ganska svårdansat för de som var där passade på att ta plats. Daniel och jag började med att dansa och dansade även efter paus och sista. Roligt, länge sen vi var ute på riktigt tillsammans.
Jag var inte så laddad och orkade inte springa runt och jaga. Satt på kanten och hoppas nån "bra" skulle passa på att bjuda upp, men det är ju oftast att hoppas för mycket. Blev också förbisedd av en som jag trodde ville dansa med mig. Kanske han kände likadant men ibland orkar man inte alltid vara den som tar initiativen. Några kompisar och en oväntad toppfavorit var på plats och det gjorde att kvällen ändå blev en helt ok kväll. Vi dansar så sällan nu men har en väldigt bra gemensam känsla i båda danserna så det är väldigt roligt.

Jag har sällan jättebra kvällar till Zlips nu för tiden. Visserligen beror danskvaliten mest på folket och så men det är mycket av deras musik jag går inte igång på. Känns som att det mesta går i samma tempo och det händer inte så mycket. Visserligen är de jämna och har vissa guldkorn. Men det drar ändå ner. Tyvärr.

Det bästa med kvällen var att det gick så himla bra med Tove. När vi kom hem så gjorde Daniel en vanlig läggningsrutin och hon somnade om på stört. Lilla gullegumman. :)

Ölandsminnen

Plötsligt har någon i Boogie Lovers hittat sina bortglömda Ölandsfoton och lagt ut dessa på hemsidan. Vi var med på en hel hög så jag har gjort ett litet kollage. :)

Jag börjar verkligen längta till sommaren. Ljumma kvällar, grönt gräs, blå himmel, varmt vatten, tänk vad härligt!!

PS: OM du ser bilderna i en grå ruta så har du slarvat med att uppdatera din Internet Explorer till nr7. Skäms på dig! (IE6 läser inte png-formatet korrekt.)

Ibland är det bara att tacka och bocka

Jag har fått ett erbjudande ifrån DM-bossarna som jag egentligen inte kan tacka nej till. Så jag antar att jag får tacka ja helt enkelt.

Jobb och blogg=sant?

Tänk om jag kommer jobba så hårt sen att jag inte kommer hinna med bloggen. (Haha, jag hör själv hur absurt det låter..) Men tänkt om. Bloggen är ju som en kär vän jag gärna vill hinna med.

Hur skulle det kännas om du gick in här som vanligt i morgon (eftersom ett besök på min blogg självklart är en del av surfvardagen...) och rubriken är "Nu är det slutbloggat" och sista inlägget är skrivet? Och sen kom det aldrig nåt mer.

Jag har varit med om det på ett par bloggar jag följt. Plötsligt har det bara varit slut och det har liksom känts lite tomt även fast jag ganska snabbt kommit över det. Men det är ändå något speciellt med att följa någons liv och/eller tankar.

Nu tror jag inte det kommer hända än på länge. Finns annat jag nog skulle sluta med innan. Typ äta och sova kanske. Nädå. Men det finns annat som jag säkert kan dra ner på. I värsta fall får jag väl fixa en toa-laptop för långsittningar...

Ett dygn med Tove - 12 månader

Dags att skriva ner igen hur det är just nu för om en månad har jag ju glömt det.

Tove sover hela natten och vaknar runt halv åtta. Hittills har jag ammat på morgonen men nu ska jag sluta med det inför att jag ska börja jobba. Jag tror inte det blir några problem varken för henne eller mej. Jag har kunnat vara borta från henne två dygn utan att jag känt av det alls och hon verkar inte sakna det de morgnar hon bara får välling istället.

Sen när jag orkar så går vi upp, jag klär på mig och Tove och sen går vi ner. Ett tag var det nästan hopplöst att byta blöja på skötbordet för hon snodde runt som en tokig och gnällde och tyckte allt var pest. Jag brukar därför byta på henne i farten på golvet i badrummet på morgnarna men på dagarna är hon riktigt lugn nu igen så det brukar gå smidigt att lägga upp henne. Skönt.

Dags för välling, 3 dl. Sen är det dags för mig att äta frukost vilket jag förhoppningsvis får göra ifred medan Tove leker. Om vi bara är hemma på dan så brukar Tove leka tills hon blir trött och vill sova. Nu får hon själv krypa upp för trappen om hon vill, det tycker hon är roligt. Och hon brukar somna runt kvart i elva med tummen i mun.

Hon brukar sova upp till 1,5 timme på förmiddagen och sedan är det lunch. Nu äter hon riktig mat, det jag råkar ha hemma, i ganska stora portioner. Hon dricker vatten ur en spillvänlig mugg med en ventil så att hon får suga i sig vattnet. Hon brukar få frukt som efterrätt. Kiwi, päron och passionsfrukt är populärt.
Sen är det full fart igen fram till tre då det är mellanmål. En banan är det vanligaste. Ska försöka införa lite yoghurt nu också och det verkar som hon tycker om det. Igår fick hon hålla bananen själv och ta tuggor och det tyckte hon var jättefestligt. Jag skalade ner lite grann och så gav jag den till henne. Då tittade hon fram och tillbaka mellan mig och bananen och andades så där lite högt som hon brukar när hon blir ivrig. Och när hon var säker på att hon verkligen skulle få den så tog hon den försiktigt. Och så åt hon och det gick ganska bra, jag hjälpte till med skalet emellan bara.

Daniel kommer hem runt halv sex och det är en liten högtidsstund för Tove. Hon springer oftast till dörren och vill kramas med pappa. Sen är det middag vid sex samtidigt som vi äter och samma mat också om det passar. Annars blir det gröt till middag.

På kvällen är Tove ofta väldigt pigg och glad och vill leka och titta i böcker. Om man sitter på golvet kan hon backa mot en och sätta sig i knät med en bok eller så klättrar hon upp i famnen. Det är väldigt mysigt.

Vi har flyttat fram läggningen nu till ca kvart över åtta så hon får kvällsvällingen, 2 dl, en stund innan så hon hinner leka lite till emellan. Sedan är det nattning och det går fortfarande lika smidigt. Hon springer till grinden och vinkar när man frågar om hon vill sova, sen får hon krypa upp för trappan om hon vill. Sen är det blöjbyte, pyjamas och tandborstning innan läggning. Hon tar oftast tummen när man lägger henne i sängen och somnar efter en liten stund. Ofta utan ett ljud, ibland ligger hon och pratar lite och spelar speldosa innan hon somnar.

Det var ett dygn. Det är ganska smärtsamt att den här tiden snart är slut för mig. Jag vet inte riktigt hur det ska gå att vara borta hela dagarna (om jag nu får nåt att jobba med). Men alldeles snart är det pappa Daniels tur att ta över.

20 dagar kvar...och sen??

Jag har varit föräldraledig i drygt ett år. Det har varit ett väldigt bra år på alla sätt. Men nu är det snart slut. Tjugo futtiga dagar kvar. Sen ska jag börja jobba. Har jag hört.

Det är faktiskt märkligt att jag inte har fått ångest på riktigt över det än. Omställningar är inte precis min starka sida även fast jag blivit bättre på det. Att vara i den här situationen är egentligen någonting som borde stressa upp mig ordentligt men jag försöker nog mest låta bli att tänka på det.

Faktum är ju att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska göra om tjugo dagar. Om jag kommer ha något jobb att gå till alls och om det i så fall är ett riktigt jobb som jag ska engagera mig i eller om det är nåt jag ska sitta av tiden på i väntan på nåt annat. Eller om jag får gå hemma med lön helt enkelt. Daniel vill ju bli föräldraledig nu hur det än blir och det unnar jag honom verkligen.

Jag har sökt några få jobb själv som verkat intressanta men jag har inte hört något förstås. Än har jag ingen panik att söka vad som helst för jag har ju trots allt en anställning än så länge och jag tror att de är ganska rädda om mig på bemanningsföretaget. Men den här lågkonjunkturen kom ganska olägligt kan man säga. Nyss var det arbetstagarnas marknad och nu är det arbetsgivarnas. Konkurrensen om jobben har hårdnat snabbt och det finns ganska lite att söka just där jag vill jobba och att ha relativt nära till jobbet är viktigt för mig.

Nu gäller det att fortsätta hålla huvudet kallt och se det som spännande istället för skrämmande...

Födelsedagstårtan

Tove undrade varför vi tände eld på maten...

..men första tårtan verkade klart godkänd

Slut!

Tove 1 år!!!

Idag har lilla tjejen födelsedag. Ett helt år har gått sedan hon började pocka på uppmärksamhet att det var dags att komma ut i stora världen. Tänk vilken tur att det blev just en liten Tove. Så underbar och fin och go på alla sätt.

Första kortet som vi mms:ade till våra familjer morgonen efter födseln.

Ett år går otroligt fort och när man är så liten så händer så otroligt mycket på denna korta tid. Från att vara ett litet hjälplöst knyte helt beroende av mammas bröst till en väldigt tänkande, tyckande och fullt rörlig liten person.

Taget med mobilen snart två dygn efter förlossningen, när Tove vaknat efter att ha sovit nästan ett dygn. Det fick bli ett mms till vänner och dansvänner.

Tove förstår mycket mer än man tror och hon pysslar med allt möjligt. Jag har fösökt skriva ner lite här och kanske fyller på det här inlägget under dagen. Även lite fler bilder ska det bli så småningom. Men snart får vi besök och ska vara lite sociala istället.

Födelsedagsfin

Lite av det Tove roar sig med just nu:

• När man gör i ordning välling ställer hon sig med uppsträckta armar och bankar på kylen eftersom micron står ovanför den.


• Så fort någon hostar, nyser eller harklar sig så härmas hon genom att hosta till lite. Det blir ganska lustigt när man är några stycken som umgås för man tänker inte på hur ofta folk faktiskt gör nåt av det förrän hon sitter där och härmas.Hon säger också några ord som vi förstår. "Bann" är banan, "baba" betyder pappa, "bo-tta" betyder borta.


• Hon gillar att vinka och vevar även med båda armarna i en väldig fart när hon är ivrig eller glad.


• Hon är duktig på att tömma lådor. T ex så drar hon undan spegeldörren till vår garderob i sovrummet, drar ut en trådback och slänger alla underkläder som låg i runt omkring sig på golvet.


• Hon har lärt sig att klättra upp för trappen och tycker det är väldigt kul. Nedför går också fast inte lika fort. Hon kliver gärna upp på första trappsteget där grinden sitter och står och skakar den.


• Hon tycker det är roligt att bli jagad av oss eller Polarn (som ibland leker lite ovetandes med Tove). Hon tycker också om när man leker kurragömma med henne så hon får leta eller att man hoppar fram och skräms. Då skrattar hon jättemycket.


• När man frågar om det är dags att sova springer hon till trappen.


• När man frågar om vi ska byta blöja springer hon till tvättstugan.


• Bilen som hon fick av Nina kan hon sätta sig på själv genom att trä över ena benet, hon kan däremot inte sparka sig fram än för hon når bara ner med ett ben i taget. Hon trycker på knapparna som gör att det kommer melodier och ljud men de man måste vrida på har hon inte kommit på hur man gör med än.


• En av de riktigt onödiga sakerna hon gör är att hon biter i soffbordet om hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet! Vårt dyra nya ekbord har nu finfina ränder och gropar efter små sylvassa tänder. Hon ger sig också på TV-bänken när man tar bort henne från bordet.

Kryssning med Shake

Hemma igen efter en härligt avslappnad kryssning med bästa bandet. Shake såklart. Jag, Daniel, Micke och Maria gjorde Östersjön osäker denna gång. Vi bodde vägg i vägg nere i källaren denna gång, undrar hur vi hamnade där? Det var ju inte precis fullt på båten.

Vi startade vår vana trogen med lite mat och jättegott vitt vin. Sedan gled vi in i danssalongen och pratade strunt med andra chansen i bakgrunden. Star pilots åkte ur, snyft snyft, Johan Becker, mums mums. Scottarna åkte också ur men det var ingen skräll direkt.

Så småningom vankades det dans och vi Shakade hela natten lång. Det var konstigt nog bara några enstaka dansmänniskor på båten förutom oss och gott om plats på dansgolvet, framförallt på slutet. Vi kunde därför dansa loss riktigt bra och roligt. Daniel och jag upptäckte igen att vi faktiskt kan dansa riktigt bra ihop. Vi dansar så sällan tillsammans nu förutom på träning och när det är trångt ute så blir det ju inte på samma sätt.

Jag fick syn på en kille jag dansat med en gång på Yesterday. Han verkade vara där med kompisar som inte dansade och sökte lite efter folk runt golvet som det såg ut. Jag vågade mig på att bjuda upp med bra fox som minne. Det visade sig att han druckit en hel del och var extra kramig, han ville gärna prata mycket och hålla om mina kinder samtidigt så jag fick försöka snirkla mig ur bäst jag kunde. Men han var så glad så glad att jag bjudit upp och blablabla... Jag frågade om han haft kul och han sa att han och hans kompisar "festat loss som fan", "jo jag märker det" sa jag. Dansen blev inte så bra, jag hade fullt upp med att hålla mig ifrån hans mun och jag lyckades klara mig med en puss på örat som tack för dansen till slut. Phu! Killen ser ut som en riktig knutte, typ en meter breda axlar, men han var kelig som en liten nallebjörn. Haha.

Kvällen gick så sjukt fort. Svisch så var klockan två och dansen var slut. Då blev det självklart nattmacka och nu hade de lite disco vid cafeet så vi satt där och pratade och diggade musik till det slutade. Daniel var i sitt bästa partymood och när vi väl kom ner i hytten var det svårt att få tyst på honom. Jag började filma honom med nya kameran (som vi köpte i fredags) och då lugnade han sig lite. Tänkte Daniel skulle få se vad jag får stå ut med ;) och det blev några helt galna filmer som vi har skrattat gott åt nu.
Vi sov jättegott och länge. Skönt, för förra kryssningen sov jag knappt alls. Vi knallade upp till cafeet vid halv tolv och Micke och Maria kom nästan precis samtidigt så vi sågs lagom till frukost igen. Sen blev det tax free, köpte ny parfym eftersom den gamla (äntligen) tagit slut. Hoppas denna blir bra. Man blir ju ganska snabbt drogad där i parfymshoppen. Sen drog vi oss upp mot danssalongen igen, genomled karaoken och dansade några danser när Shake var på scenen igen.

Sen var det slut. Den här kryssningen gick rekordfort. Jag fattar inte var tiden tog vägen. Förra gången var vi så många men det kändes ändå som att det var en längre kryssning, att man hann dansa mer då. Vi hade i alla fall jättetrevligt och nu är det bara att spana in ett nytt datum. :)

Tove var hos morfar och har haft en rolig helg. Morfar var jättesnäll och körde hit henne när vi kommit hem så vi slapp den extra åkturen på elva mil. Lägger ett par foton som kom på mejlen. :)

En harpalt?Den lilla trappan som Tove tränar att gå upp och ner i.
Morfar har satt dit en ledstång som stöd.

Rolig dans till Sannex

Precis hemkommen ifrån Mälarsalen och Sannex. I sista stund kom jag på att det kanske fanns möjlighet att få skjuts och de plockade upp mig fem minuter senare. Skönt. Det var trevligt att ha sällskap in och det var ju det sociala jag var ute efter.

Vi kom in i ganska god tid och Sven, den enda bra kille som jag visste skulle vara där och min räddning för kvällen var redan på plats. Det var karlöverskott, hela "hyllan" var full av dem men en ganska medioker dansnivå. Det fanns några bra dansare också som tur var. Det blev aldrig så mycket folk att det kändes trångt och det förhöjer alltid dansnivån flera snäpp för min egen del.

Jag dansade nästan hela tiden men med väldigt få. En ny ung kille jag inte dansat med förut som hade potential och var trevlig, en riktig välgörenhetsdans med en karl som jag mest undrade vad sjutton han höll på med (jag smet efter två bugg) och en annan ung kille som mest såg ut att lida när vi dansade.

Sen dansade Sven och jag resten i princip. Tretton danser à två låtar plus tre extranummer om jag räknade rätt. Vi dansar grymt bra och har så roligt ihop att det inte blir enahanda fast vi dansar många danser på rad. Det är också väldigt få, kanske inte nån annan, jag kan dansa så mycket med under en kväll utan att känna mig som värsta stalkern.

Sannex levererade bra tycker jag. Det lät bättre nu än på kryssningen på alla sätt, även repertoaren var snäppet bättre. Många roliga bugglåtar som man kunde plocka mycket i och en hel del bra fox. "Right here waiting" ihop med "Fields of gold" är ju en god karamell. Jag tror de har framtiden för sig.

Jag är jätteglad att jag tog mig iväg till slut för jag har verkligen haft en jättetrevlig kväll, både dansmässigt och socialt och kvällen gick fort och det var länge sen den gjorde det på Mälarsalen.

Nu blir det till att ladda om för helgens kryssning! :-D

Socialbehov

Jag har bestämt mig för att åka och dansa ikväll. Trots att det är mycket som talar för att det inte kommer bli någon jättehöjdarkväll. Allt beror på ens egen inställning som vanligt och jag vet faktiskt inte om jag har rätt inställning. Sannex på Mälarsalen drar inte så mycket bra folk och det är dessutom maffiafest i helgen som många sparar sig till.

Men jag är i så stort behov av att träffa andra folk nu så det får bli hur det vill. Socialbehovet är större än socialdansbehovet. Eftersom jag är hemma i stort sett jämt känner jag mig smått lappsjuk ibland och även fast vi ska vara sociala i helgen känner jag mig inte det minsta manad till soffan ikväll. Och jag vet att det kommer dyka upp lite trevligt folk att prata med om det nu inte finns några killar att dansa med.

Skulle vara skönt att åka med någon bara. Lite surt att ta bilen dit alldeles själv tycker jag. Men jag är lite sent ute för att ragga skjuts.

Toves namnsdag

Elin upplyste just mig per sms att Tove har namnsdag idag. Jag hade noll koll faktiskt och kände ett litet sting av dåligt föräldrasamvete. Så nära födelsedagen också, hur tänkte vi egentligen?? ;)
Men eftersom det är Toves namnsdag idag så kan jag passa på att upplysa om att Tove är ett fornnordiskt kvinnonamn, den danska varianten av Tova och en feminin form av Tor. Namnet började användas i Sverige på 1800-talet. Under flera år på 1990-talet var Tove ett av de 70 vanligaste tilltalsnamnen. Det har också använts som mansnamn sedan början av 1800-talet. Mansnamnet Tove är en smekform av Torvald och Torvid. Idag är det dock mycket vanligare som kvinnonamn.

Dansfoton

Nu har jag skapat en ny etikett som heter dansfoton så att det ska bli lättare att hitta dem bland alla andra kort. Sen är det frågan vad som är ett dansfoto? Är det ett foto med dansare på eller är det ett foto med dansare som dansar? Viss skillnad faktiskt. Men jag har taggat dansare som dansar och några andra dansrelaterade foton i alla fall.

Jag minns helgen som gick

Jag minns Öviksmaran

Livsdansbandslistan I

Jag har hittills inte skrivit ner nån topplista över de band jag helst åker och dansar till, men nu är det dags. Bara för att se hur den kommer att förändras över tiden. :)

1. Shake - of course!
2. Blender & Scotts
4. Zlips
5. Jannez
6. Titanix
7-12. Utan inbördes ordning: Wahlströms, Casanovas, Expanders, Sannex, Carina Jaarneks, Kindbergs

Även fast det finns fler band så kvalar de inte in på listan just nu...

Mysigt att sova tycker Tove

Elin passade Tove för första gången i måndags och det gick hur bra som helst. Hon lekte och var glad och somnade sen lika tryggt som vanligt.

Nu när man frågar om hon vill sova springer hon till grinden i trappen och börjar vinka. Sen vinkar hon åt mej när jag har pussat godnatt och pappa Daniel bär upp henne för trappan. Efter läggningsbestyren tar hon tummen när man lägger ner henne i sängen och när man säger godnatt ler hon och vinkar när man lämnar rummet. Sedan somnar hon inom några minuter och sover ca tolv timmar. Världens underbaraste lilla. Hon är så himla fin!!! Man blir nästan tårögd när man står och tittar på det sött sovande knytet.

Idag är det en vecka till ettårsdagen.

Två tjejer anno 1992

Rotade lite i fotoalbumen hemma hos pappa och hittade det här! Inte så bra kvalitet men du kanske känner igen oss ändå?? ;)

Bra träningskväll igår

Igår på träningen lossnade det på riktigt. Killarna fick träna på att tänka "out of the box" alltså bryta sina vanliga mönster och Daniel var så himla duktig och vi kunde röja på bra på slutet. Vi tränade även på fotvariationer och man borde verkligen köra lite spegelträning hemma på lediga stunder (vilka jag har ganska gott om just nu) men det kommer att stanna vid ett borde. Vissa saker blir bara inte av även fast det säkert skulle göra mycket för dansen.

När har hon lärt sig det här??

Ebbacuppen och dans till Expanders

Helgen har bestått av danstävling. På lördagen hämtade jag upp Elin och vi begav oss till Brännkyrkahallen för att se bugg i de låga klasserna. Vi tänkte vara där så att vi hann se Nippe, Lina och Ellens dubbelbuggsdebut men kom ungefär en minut försent. (Som tur var har Ellen lagt ut en film på sin blogg så nu har jag sett i alla fall, gillar framförallt Ellens startskratt, haha!)

Vi hejade fram alla par vi kände efter bästa förmåga och var på riktigt bra humör hela dagen. Det är så skönt att va iväg med Elin för vi är båda lika förtjusta i att mingla och kramas med allt roligt folk. Vi känner också lite olika människor så man får chans att träffa lite nya människor. Elin tycker att det är lika festligt varje gång jag presenterar henne som "min bästis Elin". Hihi.

Efter tävlingen åkte vi hem till Elin och åt middag och fullkomligt dog i soffan. Luften bara gick ur och vi fick verkligen anstränga oss för att komma igång och göra oss i ordning inför dansen. Vi kom fram precis när det skulle börja och det var lite mer folk där än förra gången (för två år sedan.)

Jag vet inte, men jag kom inte riktigt igång under kvällen, satt mest och tittade och orkade inte jaga rätt på de jag helst ville dansa med. Några guldkorn fanns där men jag visste att bara ett av dem skulle jaga mej också. Det var en några riktigt bra dansare på plats som jag aldrig dansat med men det blev inte av den här gången heller. Jag känner mej bara inte "inne" nog för att bjuda upp vissa. Knasigt och dumt. De kanske tycker jag verkar läskig också, vad vet jag.

Några toppdanser blev det i alla fall under kvällen men vi åkte innan det slutade för att orka med söndagen. Expanders är inget för mig. Fortfarande inte. Jag önskar de skulle spela fler mysfoxlåtar, de "lugna" som de mest spelar är inget jag går igång på. Lite synd var det också att det inte blev nån jubileumsdans. Hade varit lite symboliskt roligt.

På söndagen åkte vi hela familjen mot Brännkyrkahallen och hämtade upp Elin på vägen igen. Det var länge sen Tove fick vara med ute i dansvimlet nu. Alltför länge sen. Vi kom strax före paus och Tove ägnade hela pausen åt att fara runt och hälsa på folk. Det var en annan familj där och en liten pojke sträckte ut handen mot Tove som tog den så de höll i varann en stund. De var så himla söta.

Tove spanar ut mot allt folk i entréhallen

När tävlingarna började igen var Tove tvungen att ha på sig sina hörselskydd och det gick ganska bra. Hon ville ta av dem när hon blev sittande för länge oaktiverad men när hon fick springa omkring så brydde hon sig inte om dem alls. Hon är helt oblyg för andra människor och trivdes i flera olika famnar. Det är jättemysigt att ha henne med även fast det blir lite pyssligt. Och det är klart att man blir stolt och glad när folk säger att hon är så söt.

Hela familjen på danstävling

Lina lånade Tove en stund

Vi hejade allt vad vi kunde på alla som vi känner men det blev tyvärr inga topplaceringar. Kul i alla fall att se massa bra dans och jag hoppas och tror att våra hejarop bar fram de tävlande lite extra. Tove klappade i händerna och vinkade också ibland så jag tror att hon tyckte det var lite roligt i alla fall.

Vågade vägra bjuda upp till Titanix

Hög tid att avlägga rapport om hur det gick med mitt socialdansexperiment. :) Det gick alltså ut på att jag bara fick bjuda upp en enda utvald kille under kvällen, annars skulle jag inte dansa om jag inte blev uppbjuden. Yesterday var, ovanligt men ganska väntat, tomt. Det droppade in lite folk vartefter men blev aldrig ens i närheten av fullt eller stökigt. Pinsamt dålig uppslutning från Stockholms yngre dansare! Visst att det var Ebbaqupp i helgen men om det hade varit ett mer känt band är jag säker på att det hade varit fullt ändå.

Den enda killen jag "fick" bjuda upp, en långväga toppfavorit, dök först inte upp alls! Men som tur var kom han efter en halvtimme. Skönt att veta att man har några toppdanser att se fram emot under kvällen. Blev uppbjuden till första dansen av Puman och fick en riktigt bra start. Efter några danser med henne är man uppmjukad precis överallt. Dessutom extra mjuk eftersom hon bjöd på nackmassage innan dansen började! Tack, tack, tack!! AJ, så skönt det var!

Sen blev jag uppbjuden på golvet av en BL-kursare som jag träffade i torsdags. Modigt. Tror det var hans första besök på Yesterday. Sen satte jag mig i min uppbjudningsglugg och hoppades på tur. Faktum var att jag blev uppbjuden hela kvällen så jag fullföljde strategin tiden ut och blev bara sittandes de första fyra låtarna efter paus. Jag blev uppbjuden av både kända, okända och igenkända. Från riktiga bottennapp till bra och glada dansare i varierande ålder. Många jag förmodligen aldrig skulle ha dansat med annars.

Jag tror att det gick så bra för att det var så lite folk, att det inte var så många "elit"-dansare på plats samt att det var någorlunda jämna par. En Zlipskväll är jag säker på att jag skulle bli sittande i princip hela kvällen. Kanske jag vågar (och har råd att) testa det en dag.

Det krävs ju lite mod att göra på det där sättet. Man får vara beredd att dansa precis hur som helst. Bottennappet blev en karl som höll så hårt i foxen att jag egentligen inte behövde förflytta mig själv och det värsta av allt - han avslutade med ett nerlägg så jag hamnade raklång typ 1 cm ovanför golvet. Och det hatar jag!!!! Blääääääää!!! Jag tycker det är så otroligt nedvärderande på något sätt och dessutom har det inget med dans att göra. När det snabba låtarna kom frågade han om jag gnussade, och jag svarade att jag gärna dansar bugg till snabba låtar. Phu, tur det, annars hade jag nog haft grova nackfel nu.

Det blev ganska många danser med toppfavoriten till slut, vi dansade även sista dansen och det var en perfekt avrundning på kvällen, alltid lika bra och mysigt. Det krävs ofta bara en toppfavorit för att göra en danskväll. Men våra absolut bästa danser under kvällen var ett par galet röjiga bugg. Vi har typ bara dansat bugg en gång till en låt förut. Men jäklar vad vi rockade!! Så sjukt kul! Det fanns ju rejält med plats så det var bara att ösa!

Och Titanix, ja, jag gillar verkligen deras musik. De spelar mycket bra bugglåtar enligt mej och det saknar jag nu för tiden hos en del band. De har dessutom en hel del mysiga fox och lite andra låtar än de man dansar till jämt. De låter bra musikaliskt och de sjunger bra. Ett framtidsband helt klart!!

Enda minuset var att de spelade "From this moment" som sista låt. En riktigt Shania-Twain-vacker låt men hopplöst svår att dansa till. Tycker ofta banden väljer en fööör långsam eller av annan anledning svår låt som sista. Men en av Titanix' bästa foxlåtar var "You got a friend", måtte jag bara få dansa den med någon riktigt bra någon gång...!

Sammanfattningsvis en annorlunda men rolig danskväll. Jag var på riktigt bra humör på hemväg och innan jag klev ur bilen på parkeringen diggade jag loss för mig till Vocal Six' Bee Gee's medley. Då är man glad att ingen granne är ute och rastar hunden mitt i natten eller så. ;)