Sammanfattningsvis så är det nya läget följande:
Jag kommer jobba
- från och med 2 maj
- som innesäljare (alltså lite samma som förut fast då hette det koordinator)
- på ett litet, ungt och förmodat växande företag (jag är anställd nr fyra)
- ca en kvart hemifrån med bil (och sen sju minuter vidare till lunchdejtplejset)
- 85% av en heltid enligt eget önskat schema (lite kortare dagar och varannan fredag återigen ledig!)
Det känns som att alla förutsättningar finns för att det ska bli bra. :-)
Men lite läskigt är det alltid ändå.
Och så kommer jag inte ha eget rum (får väl se vad de säger när kärran kommer med min ljudanläggning...;-)
fredag 30 mars 2012
torsdag 29 mars 2012
Otillgänglig
Jo det är faktiskt sant! Nu är det påskrivet och klart och jag börjar i maj. Heja mej! :-)
- Bloggat på väg mot skoaffären...
- Bloggat på väg mot skoaffären...
onsdag 28 mars 2012
Uppklarnande på jobbfronten
Nu har jag varit hemma i två månader. Två månader! Det är ju inte så att jag har hunnit tröttna direkt, jag har ju knappt fattat det än. Jag har haft så mycket att göra hemma, plus alla intervjuer, och så barnen som inte får vara så mycket på dagis. Den där tanken att jag skulle träna och sådär har förblivit en tanke. Jag har inte hunnit/prioriterat/varit frisk. Jag förblir alltså en otränad räka.
För att summera lite har jag sedan i mitten på januari gjort totalt tolv intervjuer för sex olika tjänster. Av dessa har två känts riktigt rätt och bra. Först den allra första där tjänsten plötsligt inte var aktuell annars skulle jag fått den, och nu den här sista, A, som dragit ut så mycket på tiden. Jag gjorde första intervjun där i början av februari. Phu!
Det är märkligt det där med magkänslan. Nu på slutet har det stått mellan P och A. Efter första intervjun hos A kände jag "Jaaaa!!" utan att riktigt förstå varför och efter första intervjun hos P kände jag "Njaaa, jooo, eller?" utan att heller förstå varför. Företagen liknar varandra på många sätt och inget var direkt dåligt eller helt fantastiskt. Precis samma känsla hade jag efter de andra intervjuerna. När P tackade för sig kort efter andra intervjun kände jag också att det förmodligen var lika bra. Inga tårar spilldes.
Då var det bara A kvar och till slut så verkar denna otroligt påfrestande väntan ha gett resultat. Det är lite luddigt, men jag verkar ha ett nytt jobb! Jag ska träffa dem i morgon och diskutera detaljerna och jag tänker inte jubla förrän det är helt klart. Men förhandlingsläget är nog hyfsat då jag vet att rekryteraren (hoppetossan) har fått uppdraget att tacka nej till min motkandidat. Nu är det bara att hoppas att magkänslan har haft rätt och att jag kommer hem i morgon med ett brett leende.
I så fall blir det ledigt "på riktigt" fram till maj! :-)
För att summera lite har jag sedan i mitten på januari gjort totalt tolv intervjuer för sex olika tjänster. Av dessa har två känts riktigt rätt och bra. Först den allra första där tjänsten plötsligt inte var aktuell annars skulle jag fått den, och nu den här sista, A, som dragit ut så mycket på tiden. Jag gjorde första intervjun där i början av februari. Phu!
Det är märkligt det där med magkänslan. Nu på slutet har det stått mellan P och A. Efter första intervjun hos A kände jag "Jaaaa!!" utan att riktigt förstå varför och efter första intervjun hos P kände jag "Njaaa, jooo, eller?" utan att heller förstå varför. Företagen liknar varandra på många sätt och inget var direkt dåligt eller helt fantastiskt. Precis samma känsla hade jag efter de andra intervjuerna. När P tackade för sig kort efter andra intervjun kände jag också att det förmodligen var lika bra. Inga tårar spilldes.
Då var det bara A kvar och till slut så verkar denna otroligt påfrestande väntan ha gett resultat. Det är lite luddigt, men jag verkar ha ett nytt jobb! Jag ska träffa dem i morgon och diskutera detaljerna och jag tänker inte jubla förrän det är helt klart. Men förhandlingsläget är nog hyfsat då jag vet att rekryteraren (hoppetossan) har fått uppdraget att tacka nej till min motkandidat. Nu är det bara att hoppas att magkänslan har haft rätt och att jag kommer hem i morgon med ett brett leende.
I så fall blir det ledigt "på riktigt" fram till maj! :-)
måndag 26 mars 2012
Hektisk kalashelg
Den här helgen gick verkligen tokfort. På lördagen upptäckte vi att alla Toves skor var för små och mer lagom till Måns. Plötsligt är det ju vår mer på riktigt och det kändes akut att hon skulle ha något annat än vinterkängor. På eftermiddagen blev det alltså en tur till Väsby och allmänt shoppande. Sneakers, lekgympaskor och gummistövlar till Tove. Strumpor och vantar till båda barnen och lite NY-fynd till de vuxna. Gott fika på hyllan som sig bör.
På kvällen när barnen somnat röjde vi hemmet för kalas. Städade bort alla kvarvarande byggrejor från Måns nya rum och la ut en hoppmadrass och massa kuddar så barnen kunde leka där. När vi väl var klara var det fotbollskväll. Gott! ;-) Kvällen blev ganska tidig då vi ju upptäckt att klockan skulle ställas om. Alltså började kalaset en timme för tidigt, halv nio vintertid!
På söndagen hann man knappt stiga upp och få i sig frukost förrän det var dags och kalasgästerna kom, nyvakna. På sätt och vis var det tur att det var ett förmiddagskalas då Tove knappast skulle orka vänta till eftermiddagen. Fyra stora och tre lite mindre barn lekte glatt fram till fikat och sedan blev det glass med strössel och varsitt rån. Hallonmuffins fanns också. Både Tove och Måns fick ljus att blåsa ut i sin glass eftersom Måns också hunnit fylla år. Sen lektes det ordentligt igen, fiskades fiskdamm, och sedan var kalaset slut. Alla barn var rejält trötta och det var inte så jättesvårt att söva de små när väl lugnet lagt sig. När barnen sov passade vi på att kika på ett grannhus som hade visning. Det som är roligt med det huset är att allt är original från 1976. Golvmattor, tapeter och inte minst planlösningen. Kul att se hur det faktiskt såg ut när husen byggdes en gång i tiden.
Sen var det snart dags att lyfta barnen ur sängarna och stoppa in dem yrvakna i bilen. Vi var bortbjudna till D&B på eftermiddagen. det var längesen vi sågs så det var ju ett himla trevligt initiativ! Vi blev bjudna på mat och fika och var ute och lekte däremellan. D och jag är i ganska lika situation just nu så vi hade en hel del att prata om. Tiden gick jättefort och när vi väl kom hem var det snart välling- och sängdags.
Jag uppdaterade läget med E i telefon innan det var dags även för mig att försöka sova. Det skulle gå dåligt visade det sig, men jag försökte i alla fall. Vardagen kröp sig på där mitt i natten. Onödigt. Det kommer ju säkert ändå inte hända ett dugg i dag.
På kvällen när barnen somnat röjde vi hemmet för kalas. Städade bort alla kvarvarande byggrejor från Måns nya rum och la ut en hoppmadrass och massa kuddar så barnen kunde leka där. När vi väl var klara var det fotbollskväll. Gott! ;-) Kvällen blev ganska tidig då vi ju upptäckt att klockan skulle ställas om. Alltså började kalaset en timme för tidigt, halv nio vintertid!
På söndagen hann man knappt stiga upp och få i sig frukost förrän det var dags och kalasgästerna kom, nyvakna. På sätt och vis var det tur att det var ett förmiddagskalas då Tove knappast skulle orka vänta till eftermiddagen. Fyra stora och tre lite mindre barn lekte glatt fram till fikat och sedan blev det glass med strössel och varsitt rån. Hallonmuffins fanns också. Både Tove och Måns fick ljus att blåsa ut i sin glass eftersom Måns också hunnit fylla år. Sen lektes det ordentligt igen, fiskades fiskdamm, och sedan var kalaset slut. Alla barn var rejält trötta och det var inte så jättesvårt att söva de små när väl lugnet lagt sig. När barnen sov passade vi på att kika på ett grannhus som hade visning. Det som är roligt med det huset är att allt är original från 1976. Golvmattor, tapeter och inte minst planlösningen. Kul att se hur det faktiskt såg ut när husen byggdes en gång i tiden.
Sen var det snart dags att lyfta barnen ur sängarna och stoppa in dem yrvakna i bilen. Vi var bortbjudna till D&B på eftermiddagen. det var längesen vi sågs så det var ju ett himla trevligt initiativ! Vi blev bjudna på mat och fika och var ute och lekte däremellan. D och jag är i ganska lika situation just nu så vi hade en hel del att prata om. Tiden gick jättefort och när vi väl kom hem var det snart välling- och sängdags.
Jag uppdaterade läget med E i telefon innan det var dags även för mig att försöka sova. Det skulle gå dåligt visade det sig, men jag försökte i alla fall. Vardagen kröp sig på där mitt i natten. Onödigt. Det kommer ju säkert ändå inte hända ett dugg i dag.
söndag 25 mars 2012
Jannez i Hallunda
Det blev ingen Gävlemara. Tanken var ju att jag och A skulle röja loss till Shake/Casanovas på fredagen med tillhörande trerätters och hotellnatt. Massa tjejmys kan man sammanfatta det. Å så lite dans. Men nu blev det inställt. Inte maran förstås (även fast jag inte förstår vitsen med att köra den utan oss??) men vår närvaro. Alltså fick det bli det näst bästa(?) dansalternativet för kvällen - Jannez i Hallunda.
Det blev som en normal kväll till Jannez. Jag hade halvkul med mestadels halvdana kavaljerer. Kvällen räddades precis som vanligt till Jannez av några briljanta danser, som jag i och för sig såklart inte skulle vilja låta vara oupplevda, jag behöver all positiv energi jag kan få just nu. Men kvällen var ändå sådär både dansmässigt och psykiskt.
Den största anledningen att dessa kvällar blir sådär är ju egentligen inte bandet. Jannez är ok. De har en del grymma låtar, men en hel del trista också (Hej och hå!) Men bristen på riktigt sällskap är en faktor och den andra är att de överallt drar en publik i vilken jag inte hittar dans som förhöjer bandet. Nu var det visserligen Gävlemara, men trots det över femhundra i Hallunda.
Under kvällen upplevde jag dans från extrem nybörjare (killen jag bjöd upp skrattade nervöst över att vi skulle dansa "tryckare" och tittade på sina fötter över min axel(!)) till No1. Men de flesta danser kan sägas var typ, ok. De enligt mig duktiga dansare som fanns på plats kunde liksom jag inte heller riktigt hålla sig seriösa till musiken, vilket ju är roligt i sig, men det säger ändå en del om kvällen.
Trots detta, några minnesvärda noteringar från kvällen:
- Banden borde generellt sätt spela bättre dansmusik i paus!
- Jag missar alltid gammeldansen! :-(
- Uppskattar oerhört den ökande frekvensen uppbjudningar och återuppbjudningar! Tack, tack, tack!
- Just som man trodde att man inte kunde nå längre i foxen så besöker man plötsligt en ny del av himlen. Yammy!
Det blev som en normal kväll till Jannez. Jag hade halvkul med mestadels halvdana kavaljerer. Kvällen räddades precis som vanligt till Jannez av några briljanta danser, som jag i och för sig såklart inte skulle vilja låta vara oupplevda, jag behöver all positiv energi jag kan få just nu. Men kvällen var ändå sådär både dansmässigt och psykiskt.
Den största anledningen att dessa kvällar blir sådär är ju egentligen inte bandet. Jannez är ok. De har en del grymma låtar, men en hel del trista också (Hej och hå!) Men bristen på riktigt sällskap är en faktor och den andra är att de överallt drar en publik i vilken jag inte hittar dans som förhöjer bandet. Nu var det visserligen Gävlemara, men trots det över femhundra i Hallunda.
Under kvällen upplevde jag dans från extrem nybörjare (killen jag bjöd upp skrattade nervöst över att vi skulle dansa "tryckare" och tittade på sina fötter över min axel(!)) till No1. Men de flesta danser kan sägas var typ, ok. De enligt mig duktiga dansare som fanns på plats kunde liksom jag inte heller riktigt hålla sig seriösa till musiken, vilket ju är roligt i sig, men det säger ändå en del om kvällen.
Trots detta, några minnesvärda noteringar från kvällen:
- Banden borde generellt sätt spela bättre dansmusik i paus!
- Jag missar alltid gammeldansen! :-(
- Uppskattar oerhört den ökande frekvensen uppbjudningar och återuppbjudningar! Tack, tack, tack!
- Just som man trodde att man inte kunde nå längre i foxen så besöker man plötsligt en ny del av himlen. Yammy!
Läs mer om:
dans
fredag 23 mars 2012
Liten anti-gnuss-skola
Diskuterade gnuss med A. Hon undrade hur jag väljer nu förtiden, gnuss eller inte? Själv har hon blivit mer och mer anti men visste inte riktigt hur hon skulle ta sig ur gnussträsket.
När jag tänker efter har jag senaste månaderna nästan uteslutande börjat dansa kind-mot-kind. Jag dansar gnuss med typ två av mina "ordinarie" danspartner. De två är väääldigt duktiga dansare där gnussen inte stör, utan möjligen istället förhöjer dansupplevelsen. Lite tekniskt finlir och lite mysfaktor. Men i övrigt är det i princip kinden som gäller.
Det finns flera stora fördelar med kind-kind insåg jag när vi pratat om det här en stund. Förutom de uppenbara och självklara; att slippa någon annans andedräkt och svett så nära (och då har jag inte ens nämnt infektionsrisken. Alla killar vill man ju knappast ha så nära och när man väl har insett det är det för sent och man härdar ut. Jo, det gör man. Fråga vilken tjej som helst.
Fördel 1: Om du gillar att dansa upprätt och med egen balans så har killen betydligt mindre möjlighet att påverka din egen dans på ett negativt sätt om man dansar kind-kind. Om han har sin panna mot din har han en perfekt hävstång och kan just - stånga dig - fram och tillbaka så att du förlorar kontrollen över din egen balans. Oftast är ju killen längre och då har man liten chans att streta emot som tjej.
Fördel 2: Om du dansar kind-kind så är det inte alls lika naturligt eller enkelt för killen att flytta runt händerna och till exempel placera dem på ditt bakhuvud eller i din nacke. Jag tror aldrig det har hänt (med någon ny/okänd kille) vid kind-kind men däremot har jag upplevt det flertalet gånger vid gnuss. Man kan också misstänka att intimiteten i gnussen gör att det är lätt att killen (eller tjejen för den delen) tar sig såna friheter utan att riktigt bry sig om att känna av läget.
Fördel 3: Dansen blir i många fall så mycket bättre! För det första får killen bättre hållning och därmed balans och så måste han ju börja dansa! "Huvudarbetet" som försvinner måste kompenseras med fotarbete, om det så bara är någon slags grundsteg så gör du killen en tjänst. Snart kommer han förhoppningsvis ledsna på sina egna steg och börjar fundera på om det finns annat man kan göra med fötterna? Han kanske till och med får nya förebilder på dansgolvet när han börjar fatta vilka killar som dansar bäst - på riktigt!
Men hur gör man då om man vill sluta gnussa med allt och alla? Panna-panna är ju nu så självklart och vedertaget i vissa kretsar. Särskilt känsligt med dem som man "alltid" dansat gnuss med. Det finns ju en risk här att killarna tar illa upp och liksom anser sig nedgraderade på mysskalan (vilket ju visserligen är korrekt, men mys för vem undrar jag?)
När jag tar ihop med någon nu, känd eller okänd, så avböjer jag gnuss, verbalt eller rent fysiskt. En del är ju fortfarande vänliga och frågar och då kan man enkelt tacka nej. Annars får man vara övertydlig och helt enkelt flytta sitt huvud eller hela sig till sidan och liksom själv inbjuda till kind-kind. Efter ett tag blir det mer och mer självklart. Eftersom jag i princip inte dansar gnuss alls nu så jag tar fattningen automatiskt utan att det hinner bli några tveksamheter.
Men hur gör man när man råkar ut för en sån axelrull-böj-och-åma-kille då? Mitt svar är enkelt: Jag stretar emot! Det är ju då knappast en kille som jag vill göra intryck på eller som jag kommer längta efter fler danser med så då kör jag mitt eget rejs och tar ifrån så pass mycket att jag kan räta upp mig. Det brukar halta rejält ett tag men sen rätar han plötsligt upp sig lite och det börjar bli begripligt. Om jag är snäll då så anpassar jag mig en aning åt hans håll så att dansen blir aningens mer behaglig utan att tumma för mycket på min egen dans. I bästa fall upptäcker han att det finns andra sätt att dansa på.
Du tjänar aldrig på att vara "duktig flicka". Gå bara med på det som känns bra och rätt, var lite motsträvig och försök hjälpa till att visa vägen istället. Det finns betydligt färre dansgudar där ute än vad killarna själva verkar tro, så välj själv huvudpositioner och handfattningar med största omsorg. Dans ska vara behagligt och roligt. Att bara stå ut gör ingen danskväll bra. :-)
När jag tänker efter har jag senaste månaderna nästan uteslutande börjat dansa kind-mot-kind. Jag dansar gnuss med typ två av mina "ordinarie" danspartner. De två är väääldigt duktiga dansare där gnussen inte stör, utan möjligen istället förhöjer dansupplevelsen. Lite tekniskt finlir och lite mysfaktor. Men i övrigt är det i princip kinden som gäller.
Det finns flera stora fördelar med kind-kind insåg jag när vi pratat om det här en stund. Förutom de uppenbara och självklara; att slippa någon annans andedräkt och svett så nära (och då har jag inte ens nämnt infektionsrisken. Alla killar vill man ju knappast ha så nära och när man väl har insett det är det för sent och man härdar ut. Jo, det gör man. Fråga vilken tjej som helst.
Fördel 1: Om du gillar att dansa upprätt och med egen balans så har killen betydligt mindre möjlighet att påverka din egen dans på ett negativt sätt om man dansar kind-kind. Om han har sin panna mot din har han en perfekt hävstång och kan just - stånga dig - fram och tillbaka så att du förlorar kontrollen över din egen balans. Oftast är ju killen längre och då har man liten chans att streta emot som tjej.
Fördel 2: Om du dansar kind-kind så är det inte alls lika naturligt eller enkelt för killen att flytta runt händerna och till exempel placera dem på ditt bakhuvud eller i din nacke. Jag tror aldrig det har hänt (med någon ny/okänd kille) vid kind-kind men däremot har jag upplevt det flertalet gånger vid gnuss. Man kan också misstänka att intimiteten i gnussen gör att det är lätt att killen (eller tjejen för den delen) tar sig såna friheter utan att riktigt bry sig om att känna av läget.
Fördel 3: Dansen blir i många fall så mycket bättre! För det första får killen bättre hållning och därmed balans och så måste han ju börja dansa! "Huvudarbetet" som försvinner måste kompenseras med fotarbete, om det så bara är någon slags grundsteg så gör du killen en tjänst. Snart kommer han förhoppningsvis ledsna på sina egna steg och börjar fundera på om det finns annat man kan göra med fötterna? Han kanske till och med får nya förebilder på dansgolvet när han börjar fatta vilka killar som dansar bäst - på riktigt!
Men hur gör man då om man vill sluta gnussa med allt och alla? Panna-panna är ju nu så självklart och vedertaget i vissa kretsar. Särskilt känsligt med dem som man "alltid" dansat gnuss med. Det finns ju en risk här att killarna tar illa upp och liksom anser sig nedgraderade på mysskalan (vilket ju visserligen är korrekt, men mys för vem undrar jag?)
När jag tar ihop med någon nu, känd eller okänd, så avböjer jag gnuss, verbalt eller rent fysiskt. En del är ju fortfarande vänliga och frågar och då kan man enkelt tacka nej. Annars får man vara övertydlig och helt enkelt flytta sitt huvud eller hela sig till sidan och liksom själv inbjuda till kind-kind. Efter ett tag blir det mer och mer självklart. Eftersom jag i princip inte dansar gnuss alls nu så jag tar fattningen automatiskt utan att det hinner bli några tveksamheter.
Men hur gör man när man råkar ut för en sån axelrull-böj-och-åma-kille då? Mitt svar är enkelt: Jag stretar emot! Det är ju då knappast en kille som jag vill göra intryck på eller som jag kommer längta efter fler danser med så då kör jag mitt eget rejs och tar ifrån så pass mycket att jag kan räta upp mig. Det brukar halta rejält ett tag men sen rätar han plötsligt upp sig lite och det börjar bli begripligt. Om jag är snäll då så anpassar jag mig en aning åt hans håll så att dansen blir aningens mer behaglig utan att tumma för mycket på min egen dans. I bästa fall upptäcker han att det finns andra sätt att dansa på.
Du tjänar aldrig på att vara "duktig flicka". Gå bara med på det som känns bra och rätt, var lite motsträvig och försök hjälpa till att visa vägen istället. Det finns betydligt färre dansgudar där ute än vad killarna själva verkar tro, så välj själv huvudpositioner och handfattningar med största omsorg. Dans ska vara behagligt och roligt. Att bara stå ut gör ingen danskväll bra. :-)
Läs mer om:
dans
En oväntat social dag :-)
Igår hade jag en ledig dag mitt i ledigheten. Jo, det kändes faktiskt så. Jag var inte hemma och målade, det kan ha varit det. Direkt efter dagislämningen fick jag ett trevligt samtal som tillfälligt skingrade mina orosmoln från senaste dagarnas väntan och sen åkte jag iväg till elementstället. På vägen uppdaterades det via telefon på flera håll. Jag fick den hjälp jag behövde med elementen så nu är det bara att klura klart och sedan beställa.
Sedan åkte jag till Stinsen för lunch med bror. Lite mat och en hel massa blablabla senare åkte han till jobbet igen och jag strosade lite i centrum. Då ringde A och undrade vad jag gjorde. Ville jag fika?? Ja, såklart. Hon kastade sig in i bilen och efter lite mer strosande så fick jag fikasällskap. Vi beställde kaffe och två kulor glass. Kulorna var så enorma att vi bara orkade äta en och en halv!
Sen var det hög tid att åka hem och hämta barn. A och jag hade inte alls pratat klart så hon hängde på hemåt. Jag hämtade barnen på dagis och sedan var de ute och lekte medan jag och A satt på altanen och pratade i solen och när det blev kallt flyttade vi in i uterummet. Kände senare att solen tagit för jag kände mig lite sådär skönt stel i ansiktet. :-)
A åkte så småningom och snart kom bror som skulle byta tillbaka sin bil, presenta Måns och äta middag med oss. Daniel hade jobbgrejer för sig och kom senare. Vi åt och umgicks och sen var det bara att göra sig i ordning för kör och susa iväg till Norrtälje. (Snart ska sommardäcken på, härligt!) Körövningen var som vanligt jätterolig och trevlig och min röst höll oväntat bra trots att jag mest är andraalt i stämbanden just nu.
Efter kören var det några som skulle ha lite After Choir. Alltså obestämd öl på obestämt hak. Jag hängde för en gångs skull på. Jag kommer ju ändå hem när alla sover så vad spelar det för roll om jag kommer lite senare. Det blev nästan en timme innan vi bröt upp. Det är roligt att hinna umgås lite utanför övningstillfällena, och det är väldigt trivsamt och lättsamt även fast ämnena kan vara allvarliga.
Jag snubblade över tröskeln strax efter elva, hungrig som en varg. Två mackor senare var det dags att sova. Måns började gala innan sex. Det var väl onödigt! ;-)
Sedan åkte jag till Stinsen för lunch med bror. Lite mat och en hel massa blablabla senare åkte han till jobbet igen och jag strosade lite i centrum. Då ringde A och undrade vad jag gjorde. Ville jag fika?? Ja, såklart. Hon kastade sig in i bilen och efter lite mer strosande så fick jag fikasällskap. Vi beställde kaffe och två kulor glass. Kulorna var så enorma att vi bara orkade äta en och en halv!
Sen var det hög tid att åka hem och hämta barn. A och jag hade inte alls pratat klart så hon hängde på hemåt. Jag hämtade barnen på dagis och sedan var de ute och lekte medan jag och A satt på altanen och pratade i solen och när det blev kallt flyttade vi in i uterummet. Kände senare att solen tagit för jag kände mig lite sådär skönt stel i ansiktet. :-)
A åkte så småningom och snart kom bror som skulle byta tillbaka sin bil, presenta Måns och äta middag med oss. Daniel hade jobbgrejer för sig och kom senare. Vi åt och umgicks och sen var det bara att göra sig i ordning för kör och susa iväg till Norrtälje. (Snart ska sommardäcken på, härligt!) Körövningen var som vanligt jätterolig och trevlig och min röst höll oväntat bra trots att jag mest är andraalt i stämbanden just nu.
Efter kören var det några som skulle ha lite After Choir. Alltså obestämd öl på obestämt hak. Jag hängde för en gångs skull på. Jag kommer ju ändå hem när alla sover så vad spelar det för roll om jag kommer lite senare. Det blev nästan en timme innan vi bröt upp. Det är roligt att hinna umgås lite utanför övningstillfällena, och det är väldigt trivsamt och lättsamt även fast ämnena kan vara allvarliga.
Jag snubblade över tröskeln strax efter elva, hungrig som en varg. Två mackor senare var det dags att sova. Måns började gala innan sex. Det var väl onödigt! ;-)
torsdag 22 mars 2012
Måns 2 år
Idag fyller vår lilla kille två år! Det är inte bara en klyscha att tiden går fort. Det går betydligt snabbare än så! Det var ju nyss han var en liten parvel. Måns visste själv inte riktigt om sin högtidsdag och tittade yrvaket på oss när vi kom och sjöng i garderoben. Men sen fick han följa med upp på loftet och där låg alla paketen och väntade.
Måns vet vad paket är. Tove är dock så ivrig att hjälpa till att man hela tiden får hejda henne från att slita upp paketen före Måns. Och titta på presenterna före Måns. Men det verkade i alla fall vara en belåten liten kille. Boken som kom från Nina var förstås väldigt spännande. Och en dumper att leka med är ju heller aldrig fel! :-) Från oss kom det kläder och det konstaterades bara kort innan nästa paket.
Idag är det en dagisdag och Måns ska bli firad på sin avdelning. Det är ju första gången så det blir nog roligt och spännande att få vara i centrum. I veckan har vi fått veta att Måns redan i höst kommer flytta upp till samma avdelning som Tove. Det känns bra på alla sätt! :-)
Måns vet vad paket är. Tove är dock så ivrig att hjälpa till att man hela tiden får hejda henne från att slita upp paketen före Måns. Och titta på presenterna före Måns. Men det verkade i alla fall vara en belåten liten kille. Boken som kom från Nina var förstås väldigt spännande. Och en dumper att leka med är ju heller aldrig fel! :-) Från oss kom det kläder och det konstaterades bara kort innan nästa paket.
Idag är det en dagisdag och Måns ska bli firad på sin avdelning. Det är ju första gången så det blir nog roligt och spännande att få vara i centrum. I veckan har vi fått veta att Måns redan i höst kommer flytta upp till samma avdelning som Tove. Det känns bra på alla sätt! :-)
onsdag 21 mars 2012
Beskedslös
"I början på veckan" är ett begrepp som börjar dra ut på tiden. Kanske den här dagen är dagen D? Måndag och tisdag har jag gått som på nålar. Skällt på alla som fått för sig att ringa på min mobil då min puls har flugit i taket varje gång. I går gav jag efter några timmar upp helt men sen blev det lite lugnare då jag fick en förklaring på vad som händer, eller inte händer snarare.
Jag har trots mina nerver fått lite målning gjort. Sista strykningen på räcket sker idag och sedan kan Daniel roa sig med att montera det. När jag målar lyssnar jag på radio i mobillurarna, det får tankarna att skingras.
I går fick vi också middagsbesök av E&M som passade på att fira båda barnen och sedan åt vi gott och pratade länge i uterummet. Givetvis blev det lite husvisning också. I och med besöket blev kvällen väldigt lugn och trevlig. Tisdagsmiddagar är inte så dumma ändå! :-)
För övrigt gillar jag när det är sol på morgonen som idag. Det ger bättre humör än snöstorm...
Jag har trots mina nerver fått lite målning gjort. Sista strykningen på räcket sker idag och sedan kan Daniel roa sig med att montera det. När jag målar lyssnar jag på radio i mobillurarna, det får tankarna att skingras.
I går fick vi också middagsbesök av E&M som passade på att fira båda barnen och sedan åt vi gott och pratade länge i uterummet. Givetvis blev det lite husvisning också. I och med besöket blev kvällen väldigt lugn och trevlig. Tisdagsmiddagar är inte så dumma ändå! :-)
För övrigt gillar jag när det är sol på morgonen som idag. Det ger bättre humör än snöstorm...
måndag 19 mars 2012
Twitter - nu i en blogg nära dig!
Eftersom jag inte får nåt vettigt gjort idag gör jag andra saker. Som att jag har lagt till Twitter här till höger till exempel. Tänkte att det kanske kunde vara ett skojsigt komplement till bloggen. I bloggen skriver jag ju mest långa eller jättelånga inlägg. Och små kommentarer hamnar kanske på FB. Men varför inte här istället? Det här är ju liksom mitt plejs.
Så nu har jag kopplat bort Twitter från FB och lagt till det här till höger istället. När jag kommer igång med det på mer allvar kan man ju även följa mig direkt via Twitter på @Livsdans om man vill :-)
Så nu har jag kopplat bort Twitter från FB och lagt till det här till höger istället. När jag kommer igång med det på mer allvar kan man ju även följa mig direkt via Twitter på @Livsdans om man vill :-)
söndag 18 mars 2012
Hemmapyssel i dimman
Helgen har gått i en förkylningsdimma. Men ändå har vi lyckats få saker gjort. Igår tapetserade vi fondväggen i Måns rum. Det blev så himla fiiint! Bilder kommer så småningom. :-) Daniel har också jobbat med räcket som ska sitta uppe på loftet så man inte ramlar ner till andra våningen. Nu sitter läckra spånskivor där som tillfälligt skydd. Alltså finns det nu mer pinnar att måla för mig igen. Hurra. ;-)
Ännu en vit TV har sedan igår blivit en del av vår inredning. Den står på loftet och är så fin att se på. Ja, vi kan bara titta på just hur fin den är än så länge men det andra löser sig med tiden. Den ska stå mot nyss nämnda räcke också så det är ingen brådska. Vi har bara haft en TV ganska länge nu och har väl inget jättebehov av en till. Än. Men snart kanske det är fler som är uppe efter sju och då är det nog en bra idé.
Måns rum är egentligen ganska så färdigt. Sockeln ska bättras och det ska fixas lite vid fönsterna. Sen råkar det saknas element. Det är lite tokigt. Och min resa till elementstället blev uppskjuten pga sjuka barn. Men den här veckan måste det fixas. Det börjar också bli högaktuellt med en tur till Ikea. Vi ska ju köpa nya sängar och framförallt är det Måns nya säng som det börjar vara lite bråttom med, plus lite annat smått och gott till hans rum. Det ekar därinne just nu men så länge ingen bor där har vi det som målarrum. Praktiskt!
I morgon är det måndag igen. Det gör mig nervös.
Ännu en vit TV har sedan igår blivit en del av vår inredning. Den står på loftet och är så fin att se på. Ja, vi kan bara titta på just hur fin den är än så länge men det andra löser sig med tiden. Den ska stå mot nyss nämnda räcke också så det är ingen brådska. Vi har bara haft en TV ganska länge nu och har väl inget jättebehov av en till. Än. Men snart kanske det är fler som är uppe efter sju och då är det nog en bra idé.
Måns rum är egentligen ganska så färdigt. Sockeln ska bättras och det ska fixas lite vid fönsterna. Sen råkar det saknas element. Det är lite tokigt. Och min resa till elementstället blev uppskjuten pga sjuka barn. Men den här veckan måste det fixas. Det börjar också bli högaktuellt med en tur till Ikea. Vi ska ju köpa nya sängar och framförallt är det Måns nya säng som det börjar vara lite bråttom med, plus lite annat smått och gott till hans rum. Det ekar därinne just nu men så länge ingen bor där har vi det som målarrum. Praktiskt!
I morgon är det måndag igen. Det gör mig nervös.
Scotts i Hallunda
Det var så länge sen jag dansade till Scotts så att jag nästan hunnit glömma att de varit mitt absoluta favoritband under många år. Två och ett halvt år sedan har jag letat fram här i bloggen. Det var deras senaste (sista?) spelning på Yesterday och sedan dess har de knappt spelat i Stockholm.
Kvällen till ära hade vi barnvakt och kunde således åka på dans tillsammans! Det är verkligen inte ofta nu för tiden så det känns ju nästan högtidligt. Jag var inte särskilt frisk men gav mig sjutton på att orka och en alvedon och lite dansadrenalin klarade biffen. Vi hann göra i ordning barnen för läggning innan vi åkte så morfar behövde bara läsa och släcka lampan och så var jobbet klart. :-)
Vi kom fram innan start och började kvällen tillsammans. Det är ju väldigt smidigt och inget jag är bortskämd med precis. Ändå blev jag faktiskt den här gången uppbjuden av en annan till första och fick tacka nej när Daniel var och fixade linserna. Sen var vi igång. Det var ganska mycket folk redan från start.
Daniel och jag dansade första åtta och trots begynnande stökighet på golvet så dansade vi väldigt bra. Kul! Det känns inte att det är så sällan vi faktiskt dansar och det är ju roligt. Parträningen genom åren har gett sina resultat även fast det var mer än två år sedan vi gick nån kurs senast nu. När vi väl dansat färdigt visste jag att det skulle bli en bra kväll då min radar spanat in en hel rad favoriter på plats. Trevligt för mig!
Nu kommer jag inte riktigt ihåg vilken ordning saker och ting skedde med klart är i alla fall att jag före halvtid fick tag på var och en av mina önskade kavaljerer och att både "Died in your arms tonight" och "Lady in red", två av favortifoxarna alla kategorier, lämpligt spelades medan jag dansade med just två av favoritfoxarna alla kategorier. :-P Tack Scotts för den goda smaken!
När en annan favoritlåt "Right here waiting" spelades tog jag en lite ofrivillig sms-paus. Jag hade plötsligt fått ett meddelande som jag hoppas jag tolkar rätt som positivt och det kändes viktigt att svara. Den riktiga pausen tillbringades sen delvis i fikakö och delvis med fikasällskap. Sedan skulle vi pausdansa och då var pausen slut. Då dansade vi till Scotts istället och det var ju ännu bättre.
Under andra halvan av kvällen var jag redan ganska nöjd men lyckades i alla fall få ett par reprisdanser. Har jag nämnt att jag blir lycklig över tillbakabjudningar? Jo. Jag tror jag nämnt det... :-) Jag hade en riktigt bra kväll på det hela taget (trots att jag fick stå och njuta av "Alone" och "All I wanna do" efter en missad uppbjudning) och enda lilla smolket i bägaren var väl att jag inte fattade att jag dansade sista dansen och dansade den helt enkelt med fel kille! Jag begrep ingenting för klockan var ju för lite.
Daniel och jag sågs till extranumret i alla fall. När extra extra, hårdrocksmedleyt, spelades hade min hjärna redan slutat dansa och halsen sa stopp. Men Daniel stod och studsade bredvid i garderobskön (ni som varit med vet ju hur hoppig han blir av hårdrock....! Hahaha!) och jag fick putta iväg honom så han dansade det med nån annan. Sen var det dags att rulla hemåt. Plötsligt var jag så himla trött. Adrenalinet och alvedonen var slut och förkylningen tog över kroppen.
Scotts! Det var så länge sen men många av favoritfoxarna, 80-talshitsen, fanns kvar till min stora glädje. En hel del av övrig repertoar kändes också igen och en del var såklart nytt. En del av det nya var ganska bra men en del var inte alls bra och det känns ju onödigt. Ett så bra band är liksom värda bättre låtar. Om jag fick önska skulle de mest spela sköna 80-talslåtar uppblandat med några aktuella hits och en och annan shuffle bland de snabba så vissa danspartners slutar gnälla. ;-)
Det blir definitivt mer Scotts om jag får möjlighet. Den saken är klar! :-)
Kvällen till ära hade vi barnvakt och kunde således åka på dans tillsammans! Det är verkligen inte ofta nu för tiden så det känns ju nästan högtidligt. Jag var inte särskilt frisk men gav mig sjutton på att orka och en alvedon och lite dansadrenalin klarade biffen. Vi hann göra i ordning barnen för läggning innan vi åkte så morfar behövde bara läsa och släcka lampan och så var jobbet klart. :-)
Vi kom fram innan start och började kvällen tillsammans. Det är ju väldigt smidigt och inget jag är bortskämd med precis. Ändå blev jag faktiskt den här gången uppbjuden av en annan till första och fick tacka nej när Daniel var och fixade linserna. Sen var vi igång. Det var ganska mycket folk redan från start.
Daniel och jag dansade första åtta och trots begynnande stökighet på golvet så dansade vi väldigt bra. Kul! Det känns inte att det är så sällan vi faktiskt dansar och det är ju roligt. Parträningen genom åren har gett sina resultat även fast det var mer än två år sedan vi gick nån kurs senast nu. När vi väl dansat färdigt visste jag att det skulle bli en bra kväll då min radar spanat in en hel rad favoriter på plats. Trevligt för mig!
Nu kommer jag inte riktigt ihåg vilken ordning saker och ting skedde med klart är i alla fall att jag före halvtid fick tag på var och en av mina önskade kavaljerer och att både "Died in your arms tonight" och "Lady in red", två av favortifoxarna alla kategorier, lämpligt spelades medan jag dansade med just två av favoritfoxarna alla kategorier. :-P Tack Scotts för den goda smaken!
När en annan favoritlåt "Right here waiting" spelades tog jag en lite ofrivillig sms-paus. Jag hade plötsligt fått ett meddelande som jag hoppas jag tolkar rätt som positivt och det kändes viktigt att svara. Den riktiga pausen tillbringades sen delvis i fikakö och delvis med fikasällskap. Sedan skulle vi pausdansa och då var pausen slut. Då dansade vi till Scotts istället och det var ju ännu bättre.
Under andra halvan av kvällen var jag redan ganska nöjd men lyckades i alla fall få ett par reprisdanser. Har jag nämnt att jag blir lycklig över tillbakabjudningar? Jo. Jag tror jag nämnt det... :-) Jag hade en riktigt bra kväll på det hela taget (trots att jag fick stå och njuta av "Alone" och "All I wanna do" efter en missad uppbjudning) och enda lilla smolket i bägaren var väl att jag inte fattade att jag dansade sista dansen och dansade den helt enkelt med fel kille! Jag begrep ingenting för klockan var ju för lite.
Daniel och jag sågs till extranumret i alla fall. När extra extra, hårdrocksmedleyt, spelades hade min hjärna redan slutat dansa och halsen sa stopp. Men Daniel stod och studsade bredvid i garderobskön (ni som varit med vet ju hur hoppig han blir av hårdrock....! Hahaha!) och jag fick putta iväg honom så han dansade det med nån annan. Sen var det dags att rulla hemåt. Plötsligt var jag så himla trött. Adrenalinet och alvedonen var slut och förkylningen tog över kroppen.
Scotts! Det var så länge sen men många av favoritfoxarna, 80-talshitsen, fanns kvar till min stora glädje. En hel del av övrig repertoar kändes också igen och en del var såklart nytt. En del av det nya var ganska bra men en del var inte alls bra och det känns ju onödigt. Ett så bra band är liksom värda bättre låtar. Om jag fick önska skulle de mest spela sköna 80-talslåtar uppblandat med några aktuella hits och en och annan shuffle bland de snabba så vissa danspartners slutar gnälla. ;-)
Det blir definitivt mer Scotts om jag får möjlighet. Den saken är klar! :-)
fredag 16 mars 2012
Både kropp och själ i obalans
Gårdagen var en dag med anspänning. Som tur var hade jag lite planerat och jag for hit och dit med barnen och hämtade tapeter och annat. När rekryteraren väl ringde gick adrenalinet upp i topp för att snart självdö när hon bara ville meddela att det var problem att få dag i mina referenser. Jag gav lite tips hur de skulle komma fram. All min energi sögs ur kroppen på några få minuter. Phu! Alltså vet jag ingenting än och vänta är ju det bästa jag vet.....
I går kväll var det som tur var äntligen omstart med kören. Maestro K var tillbaka och det kändes som tiden stått still. Vi har massor av nytt material till nästa konsert och vi körde igenom alltihop i ett flygande fläng. Min röst är inte riktigt med på noterna (haha..) då jag nu känner av barnens hosta lite men det gick ändå ganska bra. Var ensam andrasopran på slutet och det var skönt att känna att de gamla bitarna ändå satt.
Idag har vi startat dagen med ett läkarbesök för att spola Toves öron. Båda barnen var så himla duktiga och lekte snällt och lugn tills det var vår tur och Tove satt så still medan sköterskan spolade öronen. Äntligen hör hon igen! Nu ska jag boka ny tid för öronkoll hos BVC. Skönt också att åtminstone inte bli omedvetet ignorerad när man pratar med henne också. ;-)
Ikväll står dans på schemat och jag förbannar förkylningen som nu intagit min kropp. Men det kan knappast bli värre av lite dans eller hur!?
I går kväll var det som tur var äntligen omstart med kören. Maestro K var tillbaka och det kändes som tiden stått still. Vi har massor av nytt material till nästa konsert och vi körde igenom alltihop i ett flygande fläng. Min röst är inte riktigt med på noterna (haha..) då jag nu känner av barnens hosta lite men det gick ändå ganska bra. Var ensam andrasopran på slutet och det var skönt att känna att de gamla bitarna ändå satt.
Idag har vi startat dagen med ett läkarbesök för att spola Toves öron. Båda barnen var så himla duktiga och lekte snällt och lugn tills det var vår tur och Tove satt så still medan sköterskan spolade öronen. Äntligen hör hon igen! Nu ska jag boka ny tid för öronkoll hos BVC. Skönt också att åtminstone inte bli omedvetet ignorerad när man pratar med henne också. ;-)
Ikväll står dans på schemat och jag förbannar förkylningen som nu intagit min kropp. Men det kan knappast bli värre av lite dans eller hur!?
Läs mer om:
dagbok
torsdag 15 mars 2012
Jag gillar inte spännande
Jag vill ha grå vardag. Spänning passar inte mig. Jag får bara humörsvängningar, ont i magen, hjärtat i halsgropen och andra knasiga symptom. Det som händer just nu står utanför min kontroll och jag gillar kontroll. Kontroll och spännande är som motsatsord.
En ganska oväntad sak som gör mig glad är att jag har kontakt med en oerhört engagerad och proffsig rekryterare. Hon har gett sig den på att få mig i arbete och om/när det blir bom så har hon direkt nåt nytt på gång. Det uppskattas verkligen! Så pass att jag hoppas kunna ge något tillbaka så småningom. Hur det ska ske har jag redan en idé om. :-)
En ganska oväntad sak som gör mig glad är att jag har kontakt med en oerhört engagerad och proffsig rekryterare. Hon har gett sig den på att få mig i arbete och om/när det blir bom så har hon direkt nåt nytt på gång. Det uppskattas verkligen! Så pass att jag hoppas kunna ge något tillbaka så småningom. Hur det ska ske har jag redan en idé om. :-)
onsdag 14 mars 2012
Telefontankar
Igår och idag är mellandagar. Jag är hemma med sjukt barn och gör mest ingenting utom att sköta ruljangsen. Undantaget denna eftermiddagen när jag och grannfrun gjorde gemensam sak i att meja ner häcken som skiljer våra tomter åt. Nu ska den få börja om och bli fin istället för att vara ett otämjt buskage.
Plötsligt ringde mobilen.
I - Hej det är I (ena rekryteraren)
Jag - (Tänker: Iiiii vad vill du??? Ja eller nej, ja eller nej, ja eller nej??) Hej!
I - Hur är det?
Jag - (Men skiiit i deeee!! JA eller NEJ!?!?) Jotack, det är fint. Hur är det själv? (som om jag kunde bry mig mindre!)
I - Jo det är bra......
Jag - (?????????????)
I - Jo bla bla bla bla, så nu undrar jag om du kan mejla mej dina referenser?
Jag - (JAAAAAAAAAAAAAAA!!) Javisst, självklart. Du har dem på mejlen om en stund.
I - Perfekt, då hör vi snart igen.
Jag - (Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!) Ja, vad trevligt. Tack!
I - Hejdå
Jag - (För h-e sköt er nu Ref1 & Ref2!!) Hejhej
Plötsligt ringde mobilen.
I - Hej det är I (ena rekryteraren)
Jag - (Tänker: Iiiii vad vill du??? Ja eller nej, ja eller nej, ja eller nej??) Hej!
I - Hur är det?
Jag - (Men skiiit i deeee!! JA eller NEJ!?!?) Jotack, det är fint. Hur är det själv? (som om jag kunde bry mig mindre!)
I - Jo det är bra......
Jag - (?????????????)
I - Jo bla bla bla bla, så nu undrar jag om du kan mejla mej dina referenser?
Jag - (JAAAAAAAAAAAAAAA!!) Javisst, självklart. Du har dem på mejlen om en stund.
I - Perfekt, då hör vi snart igen.
Jag - (Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!) Ja, vad trevligt. Tack!
I - Hejdå
Jag - (För h-e sköt er nu Ref1 & Ref2!!) Hejhej
tisdag 13 mars 2012
Snart, snart är det dags!!
Hågelby presenterar sommarens dansprogram och jag känner genast små ivrigt lyckliga sommarfjärilar fladdra runt i kroppen! :-)
Modernlistan i år ser ut som följer:
Jag kommer min vana trogen att försöka närvara i så stor omfamning det bara går. ;-) Men jag missar förmodligen de första tre torsdagarna. Det är sista tre repen med kören innan konserten så det vore kanske olämpligt att skolka just då. Sen beror det ju också på om det är fler här hemma som är sugna på dans förstås!24/5 Date 31/5 Expanders 7/6 Casanovas 8/6 Scotts (fre) 14/6 Zlips 21/6 Titanix 28/6 Blender 5/7 Zekes | | 12/7 Dreams 19/7 Perikles 26/7 Shake 2/8 Jannez 9/8 Elisas 16/8 Sannex 23/8 Voyage 30/8 Donnez |
Läs mer om:
dans
Det glamourösa småbarnslivet
Tove är frisk nu men turen (oturen) har gått till Måns. Han har haft pendlande feber mellan 37,5 och 40,2 i två dygn men idag verkar det lite bättre som tur är. Men båda barnen är hemma med mig och inte på dagis. Med febern kommer också skrällig hosta.
Måns som ju normalt sover som en liten prins har inte sovit bra alls de senaste två nätterna. Förra natten var Daniels då jag behövde min skönhetssömn inför måndagens bravader. Jag märkte att Daniel gick ner. Sen märkte jag att han kom upp och slet med sig täcke och kudde och så var han borta. Jag förutsatte att han sov hos Tove. När jag vaknade och väckte Tove för att göra oss redo för dagis och annat så låg Daniel inte alls där.
Alltså måste han vara inne hos Måns där det fortfarande var mörkt och tyst. Jag vågade inte kika in. Man ska nu veta att Måns ju fortfarande sover i sin spjälsäng i klädkammaren. Brevid sängen finns ett golv med...en trasmatta. Mmm mysigt! Daniel hade i alla fall sovit sista timmarna på golvet insvept i sitt täcke och även fast det gjorde ont hade han varit så trött att han inte orkade gå upp till sängen innan han somnade om igen.
Eftersom Daniel skulle upp och jobba idag var nästa natt min. Den började dåligt med att jag hade svårt att somna. Jobbtankarna hade en racerbana mellan magen och tvivelaktiga delar av hjärnan. När jag väl började komma till ro vid halv tolv vaknade Måns. Jag gick ner och klappade om honom men det var som natten innan, han bevakade en. Om man ens tänkte tanken på att lämna rummet sa han "mamma???" Ja, ja, jag är här. Om man ändå gick blev det illtjut med rosslig hosta som följd.
Jag var så sjukt trött och orkade inte försöka någon längre stund och jag började förstå varför Daniel sovit på golvet. Men så långt tänkte jag inte gå. Jag lyfte upp Måns och tog med honom upp på loftet, väckte Daniel och frågade om han ville sova i gästsäng eller om Måns och jag skulle ta den? Daniel försvann ner mot fridefull sömn. Kvar låg jag och en sprattlig Måns. Klockan två somnade han. Då lade jag mig äntligen till ro. Jobbtankarna rensades ut av dansdrömmar. Jag tar till dem vid såna här tillfällen.
Just som jag slappnat av ropade Tove att hon inte kunde sova. Jahapp. Smyga ner till henne och se till att hon självmant lade sig att somna om utan att vara grinig och väcka Måns på köpet. Hon har haft ett hiskeligt humör senaste dagarna. Det gick som tur var vägen. Sen upp igen och sova fram till fem nånting. Då ramlar Måns ur sängen. Och efter ett tag vill han byta blöja. Det behövdes inte alls så jag lyfte tillbaka honom i sängen.
Sen höll vi på lite sådär fram och tillbaka till Tove kom upp och lade sig vid sju. Då fiskade Måns upp Daniels kudde som låg på golvet och lade sig plötsligt att sova en stund. Tove och jag gjorde vårt bästa för att göra detsamma men halv åtta var natten obönhörligt slut.
Nu sover de middag. Det behövs. Jag hade tänkt att jag också skulle sova men nu är jag inte trött. Det kommer ikväll lagom till matchstart. För övrigt har jag en sån tid nu när jag både hoppar till och får ont i magen varje gång telefonen ringer. Men hittills har bara det glada beskedet att tapeterna kommit nått mig.
Måns som ju normalt sover som en liten prins har inte sovit bra alls de senaste två nätterna. Förra natten var Daniels då jag behövde min skönhetssömn inför måndagens bravader. Jag märkte att Daniel gick ner. Sen märkte jag att han kom upp och slet med sig täcke och kudde och så var han borta. Jag förutsatte att han sov hos Tove. När jag vaknade och väckte Tove för att göra oss redo för dagis och annat så låg Daniel inte alls där.
Alltså måste han vara inne hos Måns där det fortfarande var mörkt och tyst. Jag vågade inte kika in. Man ska nu veta att Måns ju fortfarande sover i sin spjälsäng i klädkammaren. Brevid sängen finns ett golv med...en trasmatta. Mmm mysigt! Daniel hade i alla fall sovit sista timmarna på golvet insvept i sitt täcke och även fast det gjorde ont hade han varit så trött att han inte orkade gå upp till sängen innan han somnade om igen.
Eftersom Daniel skulle upp och jobba idag var nästa natt min. Den började dåligt med att jag hade svårt att somna. Jobbtankarna hade en racerbana mellan magen och tvivelaktiga delar av hjärnan. När jag väl började komma till ro vid halv tolv vaknade Måns. Jag gick ner och klappade om honom men det var som natten innan, han bevakade en. Om man ens tänkte tanken på att lämna rummet sa han "mamma???" Ja, ja, jag är här. Om man ändå gick blev det illtjut med rosslig hosta som följd.
Jag var så sjukt trött och orkade inte försöka någon längre stund och jag började förstå varför Daniel sovit på golvet. Men så långt tänkte jag inte gå. Jag lyfte upp Måns och tog med honom upp på loftet, väckte Daniel och frågade om han ville sova i gästsäng eller om Måns och jag skulle ta den? Daniel försvann ner mot fridefull sömn. Kvar låg jag och en sprattlig Måns. Klockan två somnade han. Då lade jag mig äntligen till ro. Jobbtankarna rensades ut av dansdrömmar. Jag tar till dem vid såna här tillfällen.
Just som jag slappnat av ropade Tove att hon inte kunde sova. Jahapp. Smyga ner till henne och se till att hon självmant lade sig att somna om utan att vara grinig och väcka Måns på köpet. Hon har haft ett hiskeligt humör senaste dagarna. Det gick som tur var vägen. Sen upp igen och sova fram till fem nånting. Då ramlar Måns ur sängen. Och efter ett tag vill han byta blöja. Det behövdes inte alls så jag lyfte tillbaka honom i sängen.
Sen höll vi på lite sådär fram och tillbaka till Tove kom upp och lade sig vid sju. Då fiskade Måns upp Daniels kudde som låg på golvet och lade sig plötsligt att sova en stund. Tove och jag gjorde vårt bästa för att göra detsamma men halv åtta var natten obönhörligt slut.
Nu sover de middag. Det behövs. Jag hade tänkt att jag också skulle sova men nu är jag inte trött. Det kommer ikväll lagom till matchstart. För övrigt har jag en sån tid nu när jag både hoppar till och får ont i magen varje gång telefonen ringer. Men hittills har bara det glada beskedet att tapeterna kommit nått mig.
måndag 12 mars 2012
Yeeeeyyy!!
Oktober, Turkiet, Fem stjärnor, All inclusive, Farmor & farfar med barn och barnbarn, (8 vuxna och 4 barn). Bokat och klart! :-D :-D :-D :-D :-D
Pustar ut
Phu! Hemma igen och lite glass i magen. Två viktiga intervjuer avklarade och nu är det bara att vänta och se vad de bestämmer sig för. Allt händer idag och besluten kommer förhoppningsvis innan veckan är slut.
Engelskan gick tillräckligt bra så jag behövde inte skämmas i alla fall.
Minst ett av dessa två möjliga jobb är så pass intressant att jag vill ha det om jag får det. Men först måste de vilja ha mig. Det är alltid nån hake.
Engelskan gick tillräckligt bra så jag behövde inte skämmas i alla fall.
Minst ett av dessa två möjliga jobb är så pass intressant att jag vill ha det om jag får det. Men först måste de vilja ha mig. Det är alltid nån hake.
söndag 11 mars 2012
My English sound so....Swedish... :-(
I reeeally have to work on my English for tomorrow. A little late...nooo plenty of time! But the words and sentences that sound so good in my head didn't at all come out that well from my mouth. More like I havn't spoken it for several years, which - well - is the truth...
Bästa SHAKE!
Titta och lyssna gärna på detta reportage med världens bästa Shake från Ersboda. Särskilt du som inte är i danssvängen. I klippet finns fina exempel på bästa sortens dansmusik enligt mej. :-)
Läs mer om:
dans
Febrig Tove fyllde 4 år
Igår var det den stora fyraårsdagen. Kalas skulle det bli och allt var förberett och planerat. Men, tyvärr, Toves feber vägrar ge sig och vi fick ställa in kalaset i sista stund. Jag var nog mer ledsen för det än Tove som var ganska nöjd bara hon och Måns fick ha en egen fiskdamm och det ordnades förstås.
På morgonen fick hon paket från oss och farmor och farfar. Hon har så bråttom att riva upp paketen att hon knappt hinner titta på vad som finns inuti innan hon tar nästa. Men alla fina hårsaker som kom från farmor fick i alla fall ett "Ååååh vad fiiina!" Men alla presenterna började uppskattas under dagen i alla fall.
En födelsedagsgäst vågade sig hit i alla fall och det var morfar. Han presentade med en fin bok med tomma sidor för Tove att fylla med vad hon vill. Kreativiteten kom direkt och Tove och boken sprang upp på rummet till kritorna.
Trots febern tror jag Tove hade en ganska trevlig dag. Kalaset hoppas vi få till någon annan dag. Vi ska kolla så att alla kompisarna kan bara och att det inte krockar med någon annans kalas.
På morgonen fick hon paket från oss och farmor och farfar. Hon har så bråttom att riva upp paketen att hon knappt hinner titta på vad som finns inuti innan hon tar nästa. Men alla fina hårsaker som kom från farmor fick i alla fall ett "Ååååh vad fiiina!" Men alla presenterna började uppskattas under dagen i alla fall.
En födelsedagsgäst vågade sig hit i alla fall och det var morfar. Han presentade med en fin bok med tomma sidor för Tove att fylla med vad hon vill. Kreativiteten kom direkt och Tove och boken sprang upp på rummet till kritorna.
Trots febern tror jag Tove hade en ganska trevlig dag. Kalaset hoppas vi få till någon annan dag. Vi ska kolla så att alla kompisarna kan bara och att det inte krockar med någon annans kalas.
lördag 10 mars 2012
Uppbjuden till Sannex i Hallunda
Jag har verkligen kommit in i ett dansstim nu. Varje fredag i många veckor i rad har jag dansat och det är skönt för kropp och själ. Jag kom i tid och det var tur. Det visade sig ganska snart att det skulle bli mycket folk och det blev rekordmycket. 520 personer. Man fick köa in och köa till garderoben och redan i första låtarna så var golvet fullt och då hade ändå många inte tagit sig in än.
Kvällen började bra med att jag blev uppbjuden till första dansen. Jag har dock några synpunkter. Knäsittarturen... vad har vi sagt om den?! No, no, no! Jag får såna gubbsjukevibbar av den, och mer än en gång per dans ger rysningar. Sen fox. Jag tror jag antecknat om detta förut nånstans, men att man släpper tjejen och istället sätter båda händerna på hennes höfter för att där markera rytmen i nån takt...är det verkligen ok? Jag är tveksam.
Sedan blev jag plötsligt stående i kommande två låtar. Det var säkert fyrtio tjejer och damer som stod. Fy sjutton för det. Men då händer det som nästan aldrig händer. En av killarna som jag redan hoppats på en dans med byter efter två, har sett att jag står, och banar väg mot mig och bjuder upp! Man blir ju så glad. :-)
Kvällen fortsatte på bästa sätt. Killarna som jag antecknat på min mentala bjuda-upp-lista sökte själva kontakt på golvet en efter en. Jag blev också uppbjuden av två nya killar i första halvlek. Den yngre av dem skrattade jag gott tillsammans med när Sannex sångare gjorde en klockren Ranelid-travesti mitt i någon annan låt.
När jag själv spanat in ett eget uppbjudningsoffer blev jag återigen uppbjuden och "våra" låtar försvann i en annan famn. Men sen hade han den goda smaken att hålla sig i närheten så att vi i alla fall hann med ett par låtar innan paus. Paussällskapet får väl ses som ersättning för utebliven fox. Trevligt!
I paus kom det att pratas om min Dansmissbrukskrönika och hur mina blogginlägg kommer till. Sammanfattningsvis kan man konstatera att om jag hinner fundera på saker som var händer är placerade eller andra knasigheter under själva dansen, och göra små mentala notes till kommande inlägg, då har killen misslyckats. Jag vet ofta vad jag ska skriva redan innan jag åker från en danskväll.
Andra halvan startades med en återuppbjudning som jag hoppas inte är lika skraj att dansa med mig i fortsättningen ;-). Sen fortsatte kvällen som innan. Den andra av kvällens måste-danser stod plötsligt framför näsan och vi fick riktigt bra musik att njuta till. Grymt! En sån kille som mina starkaste konkurrenter inte verkar ha en aning om. Perfekt! ;-)
Kvällen började närma sig sitt slut. Dags att avkräva missade mysfox och så blev det. Andreas i Sannex passade på att köra sin version av "Too much love will kill you". Det är inte en helt enkel foxlåt men jag klagar inte på genomförandet! Man undrar ju efter såna där "moments" hur man liksom alls ska kunna fortsätta kvällen. Men ibland får man inte välja. Om det var kvällens dansklimax så var nästa dans kvällens anti-dito.
Det var dags för sista snabba före sista dansen och jag blev uppbjuden för fox innan jag hunnit blinka. Lustigt att vi pratat krönika i paus för det här visade sig vara en extrem "snabbfoxare". Sannex körde igång med "Rock'n roll is king" och dansgolvet började ösa. Men inte vi. Det visade sig att jag satt i en sorgset gungande gondol på ett i övrigt lyckligt stormande hav. Totalt emot alla naturlagar som till exempel takt och känsla.
En sån där gång när man undrar "Vad är det för takt killen hör? Ser han inte att alla andra har en helt annan rytm? Och hur fasen hamnade jag här??" Nu passar dessutom Sannex på att spela ett never-ending-medley bestående av allsköns buggrepertoar blandat med diverse spex och andra skojigheter. Ooh vad roligt..!
Efter ett antal minuter hade jag bara lust att skrika "SLÄPP UR MIG UR DEN HÄR J-LA GONDOLEN!! G u n g--g u n g--g u n g. Nä. När väl Sannex gör slut på eländet avslutar killen triumferande med ett mindre nedlägg och ansåg nog att det var den bästa gondoltur en flicka nånsin kan få uppleva. Aldrig mer!
Sen var det dags för sista dansen och nu lyckades jag både springa på och bjuda upp en sista kille som jag hoppats få dansa med. Vi har bara dansat en gång förut efter ett tips och det gav mersmak. Den gången vägrade jag ge efter för hans inte så raka fox men nu ville jag verkligen ha bra flyt efter förra åkturen så jag anpassade mig snällt till en början.
Sånt ger efter ett tag ryggont, men i andra låten möttes vi i någon slags gemensam överenskommelse om hållning och det blev riktigt trevlig dans. :-) Och så är han ju himla rolig att bugga med och jag fick skutta loss till extranumren med ett glatt leende. Äntligen!
Kvällen fick därmed ett bra slut och jag åkte hem utan att vara trött. Jag stod bara två låtar på hela kvällen och blev uppbjuden till i princip varje dans. Det har förmodligen aldrig hänt förut och jag skulle nog kunna vänja mig vid det! :-)
Kvällen började bra med att jag blev uppbjuden till första dansen. Jag har dock några synpunkter. Knäsittarturen... vad har vi sagt om den?! No, no, no! Jag får såna gubbsjukevibbar av den, och mer än en gång per dans ger rysningar. Sen fox. Jag tror jag antecknat om detta förut nånstans, men att man släpper tjejen och istället sätter båda händerna på hennes höfter för att där markera rytmen i nån takt...är det verkligen ok? Jag är tveksam.
Sedan blev jag plötsligt stående i kommande två låtar. Det var säkert fyrtio tjejer och damer som stod. Fy sjutton för det. Men då händer det som nästan aldrig händer. En av killarna som jag redan hoppats på en dans med byter efter två, har sett att jag står, och banar väg mot mig och bjuder upp! Man blir ju så glad. :-)
Kvällen fortsatte på bästa sätt. Killarna som jag antecknat på min mentala bjuda-upp-lista sökte själva kontakt på golvet en efter en. Jag blev också uppbjuden av två nya killar i första halvlek. Den yngre av dem skrattade jag gott tillsammans med när Sannex sångare gjorde en klockren Ranelid-travesti mitt i någon annan låt.
När jag själv spanat in ett eget uppbjudningsoffer blev jag återigen uppbjuden och "våra" låtar försvann i en annan famn. Men sen hade han den goda smaken att hålla sig i närheten så att vi i alla fall hann med ett par låtar innan paus. Paussällskapet får väl ses som ersättning för utebliven fox. Trevligt!
I paus kom det att pratas om min Dansmissbrukskrönika och hur mina blogginlägg kommer till. Sammanfattningsvis kan man konstatera att om jag hinner fundera på saker som var händer är placerade eller andra knasigheter under själva dansen, och göra små mentala notes till kommande inlägg, då har killen misslyckats. Jag vet ofta vad jag ska skriva redan innan jag åker från en danskväll.
Andra halvan startades med en återuppbjudning som jag hoppas inte är lika skraj att dansa med mig i fortsättningen ;-). Sen fortsatte kvällen som innan. Den andra av kvällens måste-danser stod plötsligt framför näsan och vi fick riktigt bra musik att njuta till. Grymt! En sån kille som mina starkaste konkurrenter inte verkar ha en aning om. Perfekt! ;-)
Kvällen började närma sig sitt slut. Dags att avkräva missade mysfox och så blev det. Andreas i Sannex passade på att köra sin version av "Too much love will kill you". Det är inte en helt enkel foxlåt men jag klagar inte på genomförandet! Man undrar ju efter såna där "moments" hur man liksom alls ska kunna fortsätta kvällen. Men ibland får man inte välja. Om det var kvällens dansklimax så var nästa dans kvällens anti-dito.
Det var dags för sista snabba före sista dansen och jag blev uppbjuden för fox innan jag hunnit blinka. Lustigt att vi pratat krönika i paus för det här visade sig vara en extrem "snabbfoxare". Sannex körde igång med "Rock'n roll is king" och dansgolvet började ösa. Men inte vi. Det visade sig att jag satt i en sorgset gungande gondol på ett i övrigt lyckligt stormande hav. Totalt emot alla naturlagar som till exempel takt och känsla.
En sån där gång när man undrar "Vad är det för takt killen hör? Ser han inte att alla andra har en helt annan rytm? Och hur fasen hamnade jag här??" Nu passar dessutom Sannex på att spela ett never-ending-medley bestående av allsköns buggrepertoar blandat med diverse spex och andra skojigheter. Ooh vad roligt..!
Efter ett antal minuter hade jag bara lust att skrika "SLÄPP UR MIG UR DEN HÄR J-LA GONDOLEN!! G u n g--g u n g--g u n g. Nä. När väl Sannex gör slut på eländet avslutar killen triumferande med ett mindre nedlägg och ansåg nog att det var den bästa gondoltur en flicka nånsin kan få uppleva. Aldrig mer!
Sen var det dags för sista dansen och nu lyckades jag både springa på och bjuda upp en sista kille som jag hoppats få dansa med. Vi har bara dansat en gång förut efter ett tips och det gav mersmak. Den gången vägrade jag ge efter för hans inte så raka fox men nu ville jag verkligen ha bra flyt efter förra åkturen så jag anpassade mig snällt till en början.
Sånt ger efter ett tag ryggont, men i andra låten möttes vi i någon slags gemensam överenskommelse om hållning och det blev riktigt trevlig dans. :-) Och så är han ju himla rolig att bugga med och jag fick skutta loss till extranumren med ett glatt leende. Äntligen!
Kvällen fick därmed ett bra slut och jag åkte hem utan att vara trött. Jag stod bara två låtar på hela kvällen och blev uppbjuden till i princip varje dans. Det har förmodligen aldrig hänt förut och jag skulle nog kunna vänja mig vid det! :-)
Läs mer om:
dans
torsdag 8 mars 2012
Torsdagsstorm före fredagslugn
Tove har feber och Daniel är hemma och vabbar. Det får man göra även om mamman är arbetslös och hemma. (Tänk att Försäkringskassan har tänkt mer rätt än vår kommun när det gäller detta!) Jag hade en massa planerat idag. Förmiddagen ägnades åt att Måla första svängen på fondväggen i Måns rum. Fiiin! Mina turkosa vänner kommer gilla den. ;-) Sen strök jag nedre trappen en vända så det blev vit och fin. Den hann precis torka så jag hann upp och göra mig i ordning för dagens lunchdate.
Iväg för lunch och diverse ärenden. Mycket trevligt! Hann också boka in en andra intervju på måndag. Måndag blir en tuff dag med två andraronder staplade på varandra varav den ena på engelska. Puh! Jag kommer somna tidigt den kvällen... Sen åkte jag förbi dagis och hämtade upp Måns på hemvägen. Väl hemma strök jag klart fondväggen. Skönt! Nu är det bara att vänta in tapeten och så är det klart. Typ...
Eftermiddagen och kvällen har ägnats åt grubblerier angående nya konvektorer (element) då våra är 35 år gamla och slut. Ännu en djungel att sätta sig in i. Till slut har vi i alla fall kommit till beslutet att jag ska ta en liten resa nästa vecka och fråga de som verkligen vet. Moderna konvektorer har nämligen heeelt andra mått än våra gamla och hur ska man då bäst få det snyggt till en rimlig kostnad?
I morgon är det fredag. Det blir en hemmadag då Toves feber går upp och ner. Stackars liten! Det som är sämst är att hon ska ha sitt livs första födelsedagskalas på lördag och det vore så himla tråkigt att behöva skjuta upp det. För ställa in går ju inte när hon varit så ivrig. Och Tove som är sjuk så himla sällan. Otur! I morgon får vi alltså vara hemma och ta det så lugnt vi kan och hoppas på det bästa.
Iväg för lunch och diverse ärenden. Mycket trevligt! Hann också boka in en andra intervju på måndag. Måndag blir en tuff dag med två andraronder staplade på varandra varav den ena på engelska. Puh! Jag kommer somna tidigt den kvällen... Sen åkte jag förbi dagis och hämtade upp Måns på hemvägen. Väl hemma strök jag klart fondväggen. Skönt! Nu är det bara att vänta in tapeten och så är det klart. Typ...
Eftermiddagen och kvällen har ägnats åt grubblerier angående nya konvektorer (element) då våra är 35 år gamla och slut. Ännu en djungel att sätta sig in i. Till slut har vi i alla fall kommit till beslutet att jag ska ta en liten resa nästa vecka och fråga de som verkligen vet. Moderna konvektorer har nämligen heeelt andra mått än våra gamla och hur ska man då bäst få det snyggt till en rimlig kostnad?
I morgon är det fredag. Det blir en hemmadag då Toves feber går upp och ner. Stackars liten! Det som är sämst är att hon ska ha sitt livs första födelsedagskalas på lördag och det vore så himla tråkigt att behöva skjuta upp det. För ställa in går ju inte när hon varit så ivrig. Och Tove som är sjuk så himla sällan. Otur! I morgon får vi alltså vara hemma och ta det så lugnt vi kan och hoppas på det bästa.
onsdag 7 mars 2012
Onsdagsös
Inskrivning hos Arbetsförmedlingen, vilket skämt! Dels fanns de uppgifter jag skrivit in i förväg inte kvar, fick sitta där på min dyrbara målningstid och knappa in allt igen. Sen fick jag prata med en snubbe som konstaterade att jag enligt datasystemet "bör ha goda chanser till jobb". Sen ska nån höra av sig för en handlingsplan. Jo, tjena! Till vilken nytta?!? Men nu har i alla fall Försäkringskassan fått sitt hoppas jag.
Den här morgonen rivstartade och jag förberedde dagens projekt, målning av nedre trappan, redan innan lämningen på dagis. Jag skurade trappan från svart till vit. Sen lämnade jag barn, gick hem och och lackade första lagret medan jag väntade på att förmedlingen skulle öppna. Sen var jag där, handlade, (kollade på skor men inget köp), och sen hem och lacka lager nummer två innan lunchen som nu är äten. Jag hann inte måla något då lacket andra gången tar betydligt längre tid på sig att torka. Men jag hann uppdatera senaste veckornas händelser med E samt diskuterat tider med en rekryterare undertiden som jag gjort allt annat. Idag kan man inte beskylla mig för att vara lat.
Nu är det torktid, alltså dags för kaffe på maten. Man kan lätt tro att målningen aldrig tar slut. Men nånstans där borta i slutet av tunneln så blir det klart. Jag börjar plötsligt ana ett litet ljus! Härligt! Kollar också på Blocket efter möbler till Måns rum. Det vore ju tråkigt när han nu väl får eget rum om han fick sova på golvet, ha kläderna i en snygg hög vid väggen och bara ha persiennsnörena att leka med.
Den här morgonen rivstartade och jag förberedde dagens projekt, målning av nedre trappan, redan innan lämningen på dagis. Jag skurade trappan från svart till vit. Sen lämnade jag barn, gick hem och och lackade första lagret medan jag väntade på att förmedlingen skulle öppna. Sen var jag där, handlade, (kollade på skor men inget köp), och sen hem och lacka lager nummer två innan lunchen som nu är äten. Jag hann inte måla något då lacket andra gången tar betydligt längre tid på sig att torka. Men jag hann uppdatera senaste veckornas händelser med E samt diskuterat tider med en rekryterare undertiden som jag gjort allt annat. Idag kan man inte beskylla mig för att vara lat.
Nu är det torktid, alltså dags för kaffe på maten. Man kan lätt tro att målningen aldrig tar slut. Men nånstans där borta i slutet av tunneln så blir det klart. Jag börjar plötsligt ana ett litet ljus! Härligt! Kollar också på Blocket efter möbler till Måns rum. Det vore ju tråkigt när han nu väl får eget rum om han fick sova på golvet, ha kläderna i en snygg hög vid väggen och bara ha persiennsnörena att leka med.
tisdag 6 mars 2012
Tisdagssnopen
Jo, med ett P! Jag tog mig äntligen i kragen och traskade ner till arbetsförmedlingen efter att jag lämnat på dagis. Jo, jag har liksom skjutit upp det ett par veckor sådär. Men när jag väl kommer dit har dom stängt! På en tisdag! I ren irritation gick jag och handlade mat och go-glass till kvällens match. Att ChL-slutspelet också har börjat nu är inte så bra för vår hälsa...
Sen gick jag hem och, just det, målade! Jag roade mig med vindstrappen igen. Vore väldigt skönt att stryka den (även) från min lista! Ett par dagar till på den så är den klar. Det är mycket som ska göras samtidigt men just trapporna är ju extra lämpliga att göra när jag är ensam. Polar'n är den enda som kan ställa till det då om han får nåt springa-i-trapporna-ryck.
Igår tog jag mig i kragen och plockade ut lite annonser igen och idag har jag faktiskt ringt och kollat lite angående några jobb. Tyvärr är de som verkar intressantast konsultuppdrag. Det betyder sämre lön och sämre allt. Men det kan vara en bra ingång ändå i brist på annat.
Nu ska jag hämta barn. I uterummet är det just nu 26,3 grader.
Sen gick jag hem och, just det, målade! Jag roade mig med vindstrappen igen. Vore väldigt skönt att stryka den (även) från min lista! Ett par dagar till på den så är den klar. Det är mycket som ska göras samtidigt men just trapporna är ju extra lämpliga att göra när jag är ensam. Polar'n är den enda som kan ställa till det då om han får nåt springa-i-trapporna-ryck.
Igår tog jag mig i kragen och plockade ut lite annonser igen och idag har jag faktiskt ringt och kollat lite angående några jobb. Tyvärr är de som verkar intressantast konsultuppdrag. Det betyder sämre lön och sämre allt. Men det kan vara en bra ingång ändå i brist på annat.
Nu ska jag hämta barn. I uterummet är det just nu 26,3 grader.
Läs mer om:
dagbok
Måndagsrush
Igår var en ganska intensiv dag. Barnen var hemma, som de nu är varje måndag och fredag, och vi började med öppna förskolan. Där hängde vi tills barnen var fulla i magen med korv och det var bara att gå hem och lägga dem. Sen åt jag själv lunch i lugnet i ett solvarmt uterum.
Men lugnet varade inte så länge för jag behövde hinna måla fönsterväggen när de sov så att jag kunde träna med gott samvete på kvällen. Jag hann det jag skulle och lite till innan de vaknade. Sen var det lite fika innan vi sprintade iväg till BVC för Toves 4-årskontroll. Tove är ju fortfarande lite före sin tid och signerade glatt sin gubbe med "TOVE". Övriga tester klarades också galant.
Utom öronen då. Vi har tyckt att hon verkar höra otroligt dåligt senaste veckan, hon klagar på TVn och sådär, och jag har försökt med revaxör utan framgång. Men nu kollade sköterskan i öronen och sa "Ojojojoj det där kommer ni aldrig få ut själva!" Det blir till att spola öronen hos riktiga doktorn. Jahaja. Farhågorna stämde i alla fall och vi får återvända till BVC för hörseltest när öronen är som de ska.
När vi kom hem försvann Tove in till grannen och lekte i väntan på middagen. Efter maten målade jag det sista vita och gjorde rent alla varktyg. Härligt! En bra bit på väg. Nu är det snart första fondväggens tur. :-) Sen var det så småningom dags att cykla iväg till yogan och det var grymt skönt. Man borde träna mer och oftare. Men det vet man ju.
Men lugnet varade inte så länge för jag behövde hinna måla fönsterväggen när de sov så att jag kunde träna med gott samvete på kvällen. Jag hann det jag skulle och lite till innan de vaknade. Sen var det lite fika innan vi sprintade iväg till BVC för Toves 4-årskontroll. Tove är ju fortfarande lite före sin tid och signerade glatt sin gubbe med "TOVE". Övriga tester klarades också galant.
Utom öronen då. Vi har tyckt att hon verkar höra otroligt dåligt senaste veckan, hon klagar på TVn och sådär, och jag har försökt med revaxör utan framgång. Men nu kollade sköterskan i öronen och sa "Ojojojoj det där kommer ni aldrig få ut själva!" Det blir till att spola öronen hos riktiga doktorn. Jahaja. Farhågorna stämde i alla fall och vi får återvända till BVC för hörseltest när öronen är som de ska.
När vi kom hem försvann Tove in till grannen och lekte i väntan på middagen. Efter maten målade jag det sista vita och gjorde rent alla varktyg. Härligt! En bra bit på väg. Nu är det snart första fondväggens tur. :-) Sen var det så småningom dags att cykla iväg till yogan och det var grymt skönt. Man borde träna mer och oftare. Men det vet man ju.
måndag 5 mars 2012
Helg med nya framsteg och familj
Lördagsförmiddagen var seg. Mitt på dagen kom snickarbrodern med stora kapen i högsta hugg och efter att barnen vaknat efter lunchvilan så satte han igång. Alla lister i Måns nya rum lappades ihop och det blev helt där dörren och en del av väggen är ny. På kvällen invigde vi grillen för "våren".
Väldigt god mat blev det som tyvärr intogs under största möjliga barnkalabalik. En sån måltid man bara unnar de vuxna som själva inte har barn och tycker att "Men ni får väl säga till barnen!"..... När barnen somnat såg vi ifatt kvällens match som var stor underhållning i alla fall i en halvlek. Efterrätten underhöll i andra.
På söndagen var det vasaloppsdvala på nedre plan och Daniel var duktig där uppe med slip av spackel. Till lunch anslöt även morfar och när han och barnen sov började jag med målningen i Måns rum. På eftermiddagen blev det en skön promenad i vårsolen och på kvällen, när familjen åkt hem och barnen sov så gjorde vi ett gemensamt ryck med första strykningen och de nya elementen. Härligt när det går undan för en gångs skull! :-)
Väldigt god mat blev det som tyvärr intogs under största möjliga barnkalabalik. En sån måltid man bara unnar de vuxna som själva inte har barn och tycker att "Men ni får väl säga till barnen!"..... När barnen somnat såg vi ifatt kvällens match som var stor underhållning i alla fall i en halvlek. Efterrätten underhöll i andra.
På söndagen var det vasaloppsdvala på nedre plan och Daniel var duktig där uppe med slip av spackel. Till lunch anslöt även morfar och när han och barnen sov började jag med målningen i Måns rum. På eftermiddagen blev det en skön promenad i vårsolen och på kvällen, när familjen åkt hem och barnen sov så gjorde vi ett gemensamt ryck med första strykningen och de nya elementen. Härligt när det går undan för en gångs skull! :-)
lördag 3 mars 2012
Date i Hallunda
Jag förutspådde en chansningskväll och en sådan det blev. Inte lika mycket folk som sist naturligtvis och ganska glest i utbudet. Jag började med att dansa första dansen. Alltid nåt. Sen höll jag mig på golvet genom att både bli uppbjuden och bjuda upp sällandansade. Uppbjudningarna bestod mestadels av nya förmågor (karlar blandat med diverse kufiska figurer) och jag fick ju motion i alla fall.
Man undrar ju ibland hur man ska ro hem ens två låtar. Jag har ju sällan problem med att följa men ibland ser killarna så mysko ut eller håller på med så märkliga rörelser eller minspel att man inte riktigt vet var man ska titta eller hur man ska förhålla sig. Jag brukar försöka le och tänka att snart är det i alla fall över....
Efter någon timme dök äntligen lite äkta danskraft upp i form av toppdans. Nöjet var åtminstone på min sida! Danskvalitet är icke att underskatta. Med lite bra dans i kroppen innan paus och trevligt sällskap av densamma, med vänner, i paus var det i värt att vara kvar i alla fall en liten stund till efter löfte om ytterligare en dans.
Jag blev lite stående efter paus och det är ju alltid irriterande men med några sista danser avklarade så åkte jag hemåt vid elva. Ändå ganska nöjd med kvällen. Men sova är ju också en trevlig sysselsättning.
Date? Jag tyckte de var bättre än senast. Repertoaren är fortfarande väldigt poppig, rolig på sitt sätt, men saknar lite shuffle att skoja i buggen. Men framförallt lät de bättre som helhet och soundet var tajtare och på det hela mer lyssningsbart. Det kan bli fler danser till dem, men gärna med lite fler av de mina som sällskap!
Läs mer om:
dans
fredag 2 mars 2012
Familjefredag bland vårfärger
Idag är Daniel pappaledig och vi är alltså hemma allihop. Vi började dagen med att återigen åka till Arninge med korta stopp på olika ställen. Jag sprang in på K-R och hämtade diverse färgprover, sen släppte Daniel av mig och barnen vid på tapetaffären. Barnen in i lekhörnet och mamman bland färgproverna.
När jag känt mig färdigbeslutad blev det att vänta en stund på Daniel som gjorde andra ärenden undertiden och sen fick han tycka han också. Vi tyckte lika som tur var och tapet beställdes och efter ett bananstopp i solen så åkte vi tillbaka till K-R och jag hämtade en burk med utvald väggfärg. Nu finns alla förutsättningar för målning. Det är som tur är väldigt lite underarbete i detta rum. :-)
Första frappen i vårsolen blev det innan jag valde att tillbringa eftermiddagen i spackeldamm medan Daniel fixade med bil och lekte med barn utomhus. I helgen ska det målas. Så nära är det. Sen kommer tapeten kanske i slutet av nästa vecka. Den skeppas från Frankrike. Så tjusigt. Hoppas den förstår svenska i alla fall så att den kommer trivas.
Ikväll är det min tur att dansa. Det är en chansningskväll. Jag har aldrig gillat Date. Men man kan ju ge banden en chans vartannat år i alla fall, eller hur? Och så vet jag inte om jag får något delikat sällskap. Det visar sig snart. Hoppas kan man ju alltid i alla fall. Motion blir det väl hur som helst.
När jag känt mig färdigbeslutad blev det att vänta en stund på Daniel som gjorde andra ärenden undertiden och sen fick han tycka han också. Vi tyckte lika som tur var och tapet beställdes och efter ett bananstopp i solen så åkte vi tillbaka till K-R och jag hämtade en burk med utvald väggfärg. Nu finns alla förutsättningar för målning. Det är som tur är väldigt lite underarbete i detta rum. :-)
Första frappen i vårsolen blev det innan jag valde att tillbringa eftermiddagen i spackeldamm medan Daniel fixade med bil och lekte med barn utomhus. I helgen ska det målas. Så nära är det. Sen kommer tapeten kanske i slutet av nästa vecka. Den skeppas från Frankrike. Så tjusigt. Hoppas den förstår svenska i alla fall så att den kommer trivas.
Ikväll är det min tur att dansa. Det är en chansningskväll. Jag har aldrig gillat Date. Men man kan ju ge banden en chans vartannat år i alla fall, eller hur? Och så vet jag inte om jag får något delikat sällskap. Det visar sig snart. Hoppas kan man ju alltid i alla fall. Motion blir det väl hur som helst.
Läs mer om:
dagbok
torsdag 1 mars 2012
Sportlovstorsdag med shopping och fika
I morse, efter att vi lämnat Måns, begav vi oss mot Arninge för lite shopping. Vi var där innan butikerna öppnade så vi började med att handla massa mat. Sen var det kalasklänning till Tove, randig pyjamas enligt önskan och en mössa till Måns som stod på inköpslistan. Vi hittade allt vi skulle och Tove valde ut en mössa med barbabarn till Måns.
Andra ärendet var tapetbutiken men då var Tove redan hungrig. Det fick bli ett hamburgerstopp. Vi äter det sällan, oftast blir det på hemväg från flyget, och Tove tycker det både är väldigt gott och spännande. Maten gick ner i oss båda. Man blir hungrig av att titta i affärer. Och det var nog rätt val att äta innan tapeterna.
Väl i tapetbutiken visade jag Tove lekhörnet som jag spanat in senast och hon blev som uppslukad av det som fanns där. Hade inte tid knappt att få veta var jag skulle ta vägen. Jag kunde titta ganska länge innan hon ens kom och kollade var jag var. Ett smart drag av affären!! Till slut kom Tove och sa att hon var trött och när hon låg på mattan nedanför alla mapparna insåg jag att det var dags att vända hem.
Det blev en snabbläggning av Tove då klockan var väldigt mycket. Hon hann i alla fall sova nästan en timma innan det var dags för oss att hämta Måns. Vi väntade ju på gäster så vi skyndade oss lite. När vi väl var hemma igen var gästerna ganska sena så den panikstädning jag gjort innan hade inte behövt vara lika bråttom.
När väl gästerna kom, A med E&L, så blev det fika i uterummet och sen försvann nästan alla barn iväg på lek och vi pratade strunt i ett par timmar innan Daniel kom hem och det var dags att skingras inför middag. Trevligt med besök och barnen var hyfsat trötta när det nu var dags att sova för natten.
Nu har Daniel åkt på dans och jag ska försöka få nåt mer vettigt gjort här hemma. Jag har i alla fall bestämt tapet nu. Känns grymt bra! Nu återstår det bara att se hur fort vi kan få den och sådär. Men fint värre kommer det bli! :-)
Andra ärendet var tapetbutiken men då var Tove redan hungrig. Det fick bli ett hamburgerstopp. Vi äter det sällan, oftast blir det på hemväg från flyget, och Tove tycker det både är väldigt gott och spännande. Maten gick ner i oss båda. Man blir hungrig av att titta i affärer. Och det var nog rätt val att äta innan tapeterna.
Väl i tapetbutiken visade jag Tove lekhörnet som jag spanat in senast och hon blev som uppslukad av det som fanns där. Hade inte tid knappt att få veta var jag skulle ta vägen. Jag kunde titta ganska länge innan hon ens kom och kollade var jag var. Ett smart drag av affären!! Till slut kom Tove och sa att hon var trött och när hon låg på mattan nedanför alla mapparna insåg jag att det var dags att vända hem.
Det blev en snabbläggning av Tove då klockan var väldigt mycket. Hon hann i alla fall sova nästan en timma innan det var dags för oss att hämta Måns. Vi väntade ju på gäster så vi skyndade oss lite. När vi väl var hemma igen var gästerna ganska sena så den panikstädning jag gjort innan hade inte behövt vara lika bråttom.
När väl gästerna kom, A med E&L, så blev det fika i uterummet och sen försvann nästan alla barn iväg på lek och vi pratade strunt i ett par timmar innan Daniel kom hem och det var dags att skingras inför middag. Trevligt med besök och barnen var hyfsat trötta när det nu var dags att sova för natten.
Nu har Daniel åkt på dans och jag ska försöka få nåt mer vettigt gjort här hemma. Jag har i alla fall bestämt tapet nu. Känns grymt bra! Nu återstår det bara att se hur fort vi kan få den och sådär. Men fint värre kommer det bli! :-)
Sportlovsonsdag med bad och brev
Som sagt, det är sportlov och Tove är hemma hela dagarna. I alla fall i går och idag. Igår promenerade vi direkt från dagis (där vi lämnade av Måns) till badhuset. Där var vi ungefär en timme och plaskade i plaskbassängen, busade i den lilla varma och satt och myste i bubbelpoolen. Inte så dumt alls. Tove gillar verkligen att bada och det känns som att hon borde kunna lära sig simma redan i sommar. Ska undersöka den saken.
När man badar får man en "nyckel" som är ett band med en plastplupp på. Den håller man mot valfritt skåp så det låser sig och låser upp sig när man vill gå hem. Jag fick en känsla av att även om det visserligen ju var roligt att bada så var ändå höjdpunkten med hela badhusvistelsen att få ta emot bandet av personalen i kassan, låsa, låsa upp och sedan lämna tillbaka bandet när vi skulle gå.
Första gången jag badade med henne så tyckte hon duscharna var läskiga så jag fick ha henne i famnen. En nakenfis höll en annan liten och hal nakenfis alltså. Men nu gick det bra att duscha och efter badet ville hon till och med ha en egen dusch. Stora framsteg. :-) Allt blir ju liksom lite lättare ju mer de klarar av och vågar själva.
Efter badet gick vi och köpte kalassaker. Tove fyller snart fyra år och ska få ha sitt första riktiga kalas. Några kalas har hon själv varit på redan så hon vet precis vad det innebär. Vi har inte alls tagit itu med detta i god tid utan panikringde runt till berörda familjer och kollade om de kunde komma innan vi ens berättade om planerna för Tove.
Alla kunde. Det är kanske för att de inte är så många. Jag har ju fått lära mig nu att "lika många gäster som år man fyller" är lagom. En utmärkt regel. Tove fyller fyra och skulle då kunna bjuda fyra kompisar. Nu har vi bjudit tre men med tre småsyskon som kommer på köpet kan de bli sju ändå.
När väl Tove fattat vad som var på gång var hon nästan okommunicerbar. Vi skrev korten innan hon skulle sova och vi skulle lägga dem i kompisarnas brevlådor på hemväg från Måns. (Fördelen med att bo i tätort!) Tove skulle absolut ha breven med sig upp i sitt rum och lade dem på byrån. "Du får påminna mig mamma så att jag inte glömmer dem!!" Jo, stor risk...
När man badar får man en "nyckel" som är ett band med en plastplupp på. Den håller man mot valfritt skåp så det låser sig och låser upp sig när man vill gå hem. Jag fick en känsla av att även om det visserligen ju var roligt att bada så var ändå höjdpunkten med hela badhusvistelsen att få ta emot bandet av personalen i kassan, låsa, låsa upp och sedan lämna tillbaka bandet när vi skulle gå.
Första gången jag badade med henne så tyckte hon duscharna var läskiga så jag fick ha henne i famnen. En nakenfis höll en annan liten och hal nakenfis alltså. Men nu gick det bra att duscha och efter badet ville hon till och med ha en egen dusch. Stora framsteg. :-) Allt blir ju liksom lite lättare ju mer de klarar av och vågar själva.
Efter badet gick vi och köpte kalassaker. Tove fyller snart fyra år och ska få ha sitt första riktiga kalas. Några kalas har hon själv varit på redan så hon vet precis vad det innebär. Vi har inte alls tagit itu med detta i god tid utan panikringde runt till berörda familjer och kollade om de kunde komma innan vi ens berättade om planerna för Tove.
Alla kunde. Det är kanske för att de inte är så många. Jag har ju fått lära mig nu att "lika många gäster som år man fyller" är lagom. En utmärkt regel. Tove fyller fyra och skulle då kunna bjuda fyra kompisar. Nu har vi bjudit tre men med tre småsyskon som kommer på köpet kan de bli sju ändå.
När väl Tove fattat vad som var på gång var hon nästan okommunicerbar. Vi skrev korten innan hon skulle sova och vi skulle lägga dem i kompisarnas brevlådor på hemväg från Måns. (Fördelen med att bo i tätort!) Tove skulle absolut ha breven med sig upp i sitt rum och lade dem på byrån. "Du får påminna mig mamma så att jag inte glömmer dem!!" Jo, stor risk...
Vi skriver inbjudningskort
Kvällen bestod av umgänge framför en mycket underhållande fotbollsmatch. :-)
När det var dags att hämta Måns fick jag väcka Tove som sov djupt. När jag väl fick liv i henne satte hon sig rakt upp och sa "JaförnuskavihämtaMånsochjagvetvarbrevenliggerdeliggerpåbyrånochdeskavidelautnu!" Sen hämtade vi Måns och delade ut breven och så lade sig lugnet för ett tag. På eftermiddagen bakade vi först muffins till dagens fikabesök och sen kom grannen I över och sen lekte de alla tre på övervåningen i över en timme medan jag bakade mer och lagade mat. Perfekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)