Tanken var ju att det skulle dansas på fredagskvällen. Höstens första besök i Hallunda stod på dagordningen. Men...nånting hände på vägen. "Alla" verkade antingen åka till Arboga och dansa till Expanders, till Uppsala och dansa till Shake eller stanna hemma och ladda för tävling långtbortistan.
Jag har blivit för slö för att åka några längre sträckor för dans. Särskilt nu när det är mörkt och kallt men jag blev ändå så pass intresserad av Uppsala-alternativet (det är faktiskt ganska nära dit när allt kommer omkring) att jag skickade iväg en samåkningsförfrågan per sms. Två sekunder senare hade jag fått en smidig destination att bli upplockad på och betänketiden var slut. Dags att börja packa väskan.
Snart var vi fem på väg i en bil till Uppsala. Fyris Park visade sig vara ett otroligt bra danshak. Riktigt stort och bra dansgolv och minst lika mycket sittytor på båda sidor. En sida för cafégäster och en sida för matsäckstomtar. Uppsalaklientelet började snart fylla lokalen så att det blev precis lagom med folk utan att vara trångt. Shake slog an första tonen och P och jag tog golvet i befoxning. Första dansen var grymt bra. Det är alltid lite farligt att sätta ribban så där med en gång. Lycka till ni andra liksom...
Före paus höll jag igång riktigt bra och dansade med ett par nya och några andra stjärnor. Kvällens roligaste danser blev med ett kärt återseende från stan. Vi har inte dansat på jättelänge och det var väldigt trevligt att få chansen igen och chansen tog flera gånger. Kanske lite förvånande var det så grymt kul att bugga ihop. Vi kanske inte gjort det så mycket tidigare? Men det gick väldigt bra och han gav mig precis lagom med utrymme för att faktiskt dansa ut i buggen. Det känns att man är lite svulten på bra bugg och det är ju så KUL när man får till det.
Shake är ju numera ett man-band. Och nu känns det som att de hittat sin nya identitet efter en del letande och repande. Det är som ett helt nytt band och så tror jag de känner också. De har lagt till ganska mycket nytt, framförallt de snabba låtarna och de tror jag kommer bli deras nya kännetecken. Det är inte ofta man får så många äkta bugglåtar levererade så det är bara att njuta. Det märks också nu att Shake trivs ihop och har kul tillsammans på scen. Ibland känns det som att de är grabbarna som står hemma i morsans garage och bara lirar - fast på ett bra sätt! :-)
Efter paus blev jag trött. Jag kom nästan inte igång alls, det var som att kroppen rostat ihop av fikatåren. Några fler danser blev det innan det sa stopp och jag blev sittandes en hel lång stund. Men jag led inte av det. Jag var alltför nöjd med det jag fått ut av kvällen dittills och passade på att njuta av musiken och scenfägringen en stund. Sista dansen ville jag dock gärna dansa men mitt tilltänkta objekt var upptaget och jag blev uppbjuden istället. Så dansa fick jag ju...
Men sen smet jag och fick till min glädje ett par riktigt bra extranummer. Jag tyckte lite synd om Shake som blev framklappade en extra gång trots att de ville packa ihop och åka mot Skellefteå. Men så kan det gå om man spelar så grymt bra buggmusik. Då vill man ha mer när man väl får chansen. "Jag tror inte ni förstår hur långt 92 mil är!" sa Larsa, men sen spelade de glatt en extra låt och alla var mer än nöjda och glada. Det var länge sen jag tyckte det var så roligt att dansa bugg och jag fick verkligen mersmak! :-)
Efter diverse procedurer kom vi iväg hemåt och jag landade i sängen vid tre. Fördelen med att köra själv är att man kan dra direkt när man är klar. Men det har sina fördelar att åka baksäte också. Och som extra bonus fick jag ju lära mig en ny dansterm! Haha! ;-)
söndag 30 oktober 2011
torsdag 27 oktober 2011
Tanken föder känslan
Nu är jag lite stolt över mig själv. Innan jag skrev föregående inlägg kände jag plötsligt hur jag krympt och tagit på mig någon slags offerroll. Det är sånt där som är så lätt att se och påpeka när det händer andra. Att leva som man lär är värre.
Jag är stolt över att jag just denna gång faktiskt lyckades ta ett steg åt sidan och se på mig själv utifrån, se med mogna ögon på vad jag egentligen lät ske, och att jag lyckades göra någonting åt det. Jag tycker fortfarande jag sammanfattade det hela bra i min pepptext. Den kommer jag nog gå tillbaka till nästa gång jag halkar dit. För jag vet att det blir fler gånger.
När jag vaknade på tisdagen var det tydligt att jag bestämt mig för att aktivt göra en förändring hos mig själv. Vända energin rätt. Aktivt höja mig själv och min omgivning istället för att slött följa spiralen neråt. Det tar förstås lite tid men ganska snabbt och med små medel får man lön för mödan. Energi på uppgång studsar snabbt tillbaka på en och för varje gång man gör ett sådant här medvetet val att vända sina tankar så borde det gå lättare och snabbare.
Att känslor är ett resultat av tankar är självklart för mig nuförtiden. Och vetskapen om att man helt själv kan välja vad man tänker inger förstås ett stort hopp och enorma möjligheter. Den enda man kan ändra är som bekant sig själv, men många andra dras lätt med på vägen som en ren bonus och belöning. :-)
Jag är stolt över att jag just denna gång faktiskt lyckades ta ett steg åt sidan och se på mig själv utifrån, se med mogna ögon på vad jag egentligen lät ske, och att jag lyckades göra någonting åt det. Jag tycker fortfarande jag sammanfattade det hela bra i min pepptext. Den kommer jag nog gå tillbaka till nästa gång jag halkar dit. För jag vet att det blir fler gånger.
När jag vaknade på tisdagen var det tydligt att jag bestämt mig för att aktivt göra en förändring hos mig själv. Vända energin rätt. Aktivt höja mig själv och min omgivning istället för att slött följa spiralen neråt. Det tar förstås lite tid men ganska snabbt och med små medel får man lön för mödan. Energi på uppgång studsar snabbt tillbaka på en och för varje gång man gör ett sådant här medvetet val att vända sina tankar så borde det gå lättare och snabbare.
Att känslor är ett resultat av tankar är självklart för mig nuförtiden. Och vetskapen om att man helt själv kan välja vad man tänker inger förstås ett stort hopp och enorma möjligheter. Den enda man kan ändra är som bekant sig själv, men många andra dras lätt med på vägen som en ren bonus och belöning. :-)
Läs mer om:
jobb,
personligt
måndag 24 oktober 2011
Våga växa!
Vad lätt det är att trilla dit. Välja den enkla vägen, framför den betydligt jobbigare men mer mogna. Det är lätt att vara lat. Lätt att skylla på någon annan. Lätt att lämna över ansvar och skjuta ifrån sig saker i stället för att ta itu med dem.
Jag måste visa mig själv att jag är värdig den jobbiga vägen. Jag vet att den här processen får mig att växa om jag tar den. Om jag tar den enkla krymper jag.
En stor del i det här är att göra aktiva val. Välja en inställning som ger maximal utdelning i det man vill uppnå. Som man frågar får man som bekant svar.
Våga vara vuxen och inte smita. Välj växa!
Pepp pepp!
Jag måste visa mig själv att jag är värdig den jobbiga vägen. Jag vet att den här processen får mig att växa om jag tar den. Om jag tar den enkla krymper jag.
En stor del i det här är att göra aktiva val. Välja en inställning som ger maximal utdelning i det man vill uppnå. Som man frågar får man som bekant svar.
Våga vara vuxen och inte smita. Välj växa!
Pepp pepp!
Läs mer om:
jobb,
personligt
Besök på Oktobermaran
Gävlemaralördag. Två bruttor och tillika mammor, jag och A, begav sig mot Gävle vid lunchtid på lördagen. Vi checkade in på vårt fina hotell och hann ta en liten cityrunda innan det var dags för piff. Man kan nog säga att vi var ungefär så taggade som mammor och tillika dansdivor kan vara. Och kanske inte först och främst för dansen utan mest för chansen att ha tid att umgås och äta gott bara vi, med precis så mycket skvaller och tjejsnack vi nånsin kunde presetera. (Mycket!!)
Trots sällskapet så lyckades vi faktiskt hela tiden vara i tid. ;-) Vi hann göra oss i ordning och gå ner till restaurangen precis lagom för att hinna äta våra rätter i lugn och ro och sedan ta oss till Parken nästan tills det började, vilket också var ambitionen. Maten var fantastisk. Jag valde det kanske dyraste på hela menyn, mot mitt ekonomiska sinne men för mitt smaksinne, och jag blev inte besviken. Sa jag att maten var fantastisk? Vinet var också mycket smakfullt för att inte tala om sällskapet.
Det är så skönt att det finns själar med samma upplevelser av dans som en själv, som man dessutom kan dela med sig till och få diskutera och bekräftat att man inte är ensam och konstig som tänker och känner på ett visst sätt. Sen blev det en kort taxiresa innan vi kunde göra entré på Oktobermaran med Blender och Shake.
Det var ca 1200 pers på plats i denna fantastiska danslokal. Förmodligen Sveriges bästa. För dansgolvet, storleken, antal sittplatser och inte minst luftkonditioneringen. Sällan har så många bytt kläder så lite under så många timmar. Första halvan av kvällen hade jag lite otur. Var alltid vilse utan bekanta ansikten. Blev uppbjuden av lite gubbs som inte direkt gjorde dansmaran rättvisa och sådär. Men ett kärt mysfoxåterseende blev det i alla fall och vi såg till att hålla kvar varann tills vi var nöjda. Om man nu kan bli nöjd?
Jag fångade in A efter några timmar för en välförtjänt fika. Hon hade haft en riktigt bra första halva och vi smaskade glatt i oss av fikat innan vi snart tog oss tillbaka till salongerna. Fler byten skulle fällas. Andra halvan blev betydligt bättre för min del. Plötsligt infann sig lite tur och jag fick tag på de jag mest av allt hoppats få en dans med. Såna här tillfällen dyker det ju upp lite långväga favoriter som man inte gärna vill missa.
Jag fick återigen en dans med killen som gör mig så lycklig trots att han är så ung men så otroligt begåvad. Jag har svårt att önska mig något mer av en fox och vill helst aldrig sluta dansa. Efter att ha följt honom några danser ställer man sig frågan: Hur svårt kan det va??! Om han, som är under tjugo, kan prestera detta borde fler kunna. Hur är det möjligt att någon så ung kan glida förbi hela den stora massan och placera sig i det absoluta toppskiktet?
Han gör uppenbarligen alla rätt. Alla. Själv kan jag bara njuta och hoppas att resten av hans följerskor har förstånd nog att uppskatta det de får till skänks. Även fast jag helt klart begriper att unga killar helst vill dansa med unga tjejer kan jag bara hoppas att danskvaliten är viktigare än ålderskillnaden, i alla fall ibland. I alla fall när det gäller mig. ;-)
Flera bra danser följde varandra där sista timmarna ända tills kroppen plötsligt sa stopp. Halv ett var klockan och jag övervägde sista dansen. Det fanns bara ett aktuellt alternativ och han var knappast till för mig denna kväll så jag beslöt att följa maraavslutet från sidan. Det gjorde mig inte så mycket. Jag hade fått ut det jag behövde av kvällen.
Vi tog bussen tillbaka till stan och analyserade de sista killarna mellan nattmackstugorna. Snart kunde vi krypa ner i de sköna hotellakanen. Det är inte svårt att somna efter en marakväll. Jag vaknade när det var ljust i rummet. Det händer aldrig hemma. Då är det nån som börjar ropa inifrån mörkret. Nu var klockan nio. Jag kunde somna om en stund. Underbart! Hotellet var vänliga nog att inte stänga frukosten förrän klockan elva.
Att äta frukost efter en marakväll är inte heller svårt. Jättehungrigt! Snart var allt välplacerat nere i magen och det var dags att bege sig. På hemvägen gjordes de sista analyserna innan tröttheten slog till. Jag fick skjuts ända hem. Borta bra och hemma också bra. Men det blir fler såna här små äventyr för mig och A, det är jag helt säker på. Båda var otroligt nöjda med vårt gemensamma dygn. :-) Tack bästa A för ditt magnifika sällskap!
Kanske dyker det upp nån dansbild här sen om jag råkade fastna på nån...
Trots sällskapet så lyckades vi faktiskt hela tiden vara i tid. ;-) Vi hann göra oss i ordning och gå ner till restaurangen precis lagom för att hinna äta våra rätter i lugn och ro och sedan ta oss till Parken nästan tills det började, vilket också var ambitionen. Maten var fantastisk. Jag valde det kanske dyraste på hela menyn, mot mitt ekonomiska sinne men för mitt smaksinne, och jag blev inte besviken. Sa jag att maten var fantastisk? Vinet var också mycket smakfullt för att inte tala om sällskapet.
Det är så skönt att det finns själar med samma upplevelser av dans som en själv, som man dessutom kan dela med sig till och få diskutera och bekräftat att man inte är ensam och konstig som tänker och känner på ett visst sätt. Sen blev det en kort taxiresa innan vi kunde göra entré på Oktobermaran med Blender och Shake.
Det var ca 1200 pers på plats i denna fantastiska danslokal. Förmodligen Sveriges bästa. För dansgolvet, storleken, antal sittplatser och inte minst luftkonditioneringen. Sällan har så många bytt kläder så lite under så många timmar. Första halvan av kvällen hade jag lite otur. Var alltid vilse utan bekanta ansikten. Blev uppbjuden av lite gubbs som inte direkt gjorde dansmaran rättvisa och sådär. Men ett kärt mysfoxåterseende blev det i alla fall och vi såg till att hålla kvar varann tills vi var nöjda. Om man nu kan bli nöjd?
Jag fångade in A efter några timmar för en välförtjänt fika. Hon hade haft en riktigt bra första halva och vi smaskade glatt i oss av fikat innan vi snart tog oss tillbaka till salongerna. Fler byten skulle fällas. Andra halvan blev betydligt bättre för min del. Plötsligt infann sig lite tur och jag fick tag på de jag mest av allt hoppats få en dans med. Såna här tillfällen dyker det ju upp lite långväga favoriter som man inte gärna vill missa.
Jag fick återigen en dans med killen som gör mig så lycklig trots att han är så ung men så otroligt begåvad. Jag har svårt att önska mig något mer av en fox och vill helst aldrig sluta dansa. Efter att ha följt honom några danser ställer man sig frågan: Hur svårt kan det va??! Om han, som är under tjugo, kan prestera detta borde fler kunna. Hur är det möjligt att någon så ung kan glida förbi hela den stora massan och placera sig i det absoluta toppskiktet?
Han gör uppenbarligen alla rätt. Alla. Själv kan jag bara njuta och hoppas att resten av hans följerskor har förstånd nog att uppskatta det de får till skänks. Även fast jag helt klart begriper att unga killar helst vill dansa med unga tjejer kan jag bara hoppas att danskvaliten är viktigare än ålderskillnaden, i alla fall ibland. I alla fall när det gäller mig. ;-)
Flera bra danser följde varandra där sista timmarna ända tills kroppen plötsligt sa stopp. Halv ett var klockan och jag övervägde sista dansen. Det fanns bara ett aktuellt alternativ och han var knappast till för mig denna kväll så jag beslöt att följa maraavslutet från sidan. Det gjorde mig inte så mycket. Jag hade fått ut det jag behövde av kvällen.
Vi tog bussen tillbaka till stan och analyserade de sista killarna mellan nattmackstugorna. Snart kunde vi krypa ner i de sköna hotellakanen. Det är inte svårt att somna efter en marakväll. Jag vaknade när det var ljust i rummet. Det händer aldrig hemma. Då är det nån som börjar ropa inifrån mörkret. Nu var klockan nio. Jag kunde somna om en stund. Underbart! Hotellet var vänliga nog att inte stänga frukosten förrän klockan elva.
Att äta frukost efter en marakväll är inte heller svårt. Jättehungrigt! Snart var allt välplacerat nere i magen och det var dags att bege sig. På hemvägen gjordes de sista analyserna innan tröttheten slog till. Jag fick skjuts ända hem. Borta bra och hemma också bra. Men det blir fler såna här små äventyr för mig och A, det är jag helt säker på. Båda var otroligt nöjda med vårt gemensamma dygn. :-) Tack bästa A för ditt magnifika sällskap!
Kanske dyker det upp nån dansbild här sen om jag råkade fastna på nån...
fredag 21 oktober 2011
Tur med vädret på kickoff-turen :-)
Dagens eftermiddag innehöll en kickoff-utmaning. En ridtur. Vi fick veta i måndags vad vi skulle göra och det har nog varit en och annan fjäril som fladdrat på firman sedan dess. Inte för att någon kanske skulle erkänna det men det har ändå märkts på olika vis. Själv har jag också varit lite spänd. Kanske inte direkt för min egen skull, just detta med islandshästar har jag ett ganska intensivt förflutet med även fast det var några år sedan nu. Men med kunskap följer också riskmedveten på gott och ont.
Alla som kunde vara med var det och vi var totalt sjutton personer. Jag kunde rida. Alltså bara jag. Sedan var det sexton råbarkade nybörjare. På stallgården rullade servicebilarna in en efter en med hantverkare av allehanda slag i full företagsloggad arbetsmundering. Tillsammans är de inte en brokig samling utan stallägaren, som försökte att inte verka så orolig, kunde konstatera att "ni ser ju likadana ut allihop!" De är bara lite olika stora. En del jättestora faktiskt. Jag hade undrat om det verkligen fanns hästar till våra största killar men det ordnade sig.
Hästarna stod färdiga åt oss när vi kom och efter lite procedurer fick alla hjälp att sitta upp. Sedan fick vi gå några varv på ridbanan innan vi gav oss ut. Ett långt tåg med sjutton av oss och tre ledare skrittade och töltade sedan runt i markerna i en dryg timma. En och annan obestämbar gångart prövades nog också. Men allt gick lugnt till och ingen ramlade av. Skönt! Vi hade sån otrolig tur med vädret då höstsolen visade upp naturens bästa sida.
Jag satt mest och njöt och försökte se om killarna runt mig så de inte bleknat utan hade roligt och fick ut något bra av äventyret. Jag som var veteran i sammanhanget fick en väldigt bra häst visade det sig. Han hade varit med i ungdoms-SM två gånger och gick fortfarande delvis som tävlingshäst. Jag fick lite instruktioner hur han skulle ridas och vi kom ganska bra överens.
När vi var tillbaka välbehållna med båda fötterna på stallbacken igen bjöds vi på kaffe och bulle i caféet som hörde till. Det var en ganska ödmjuk samling som smaskade i sig fikat innan var och en for hem till sitt. Det kändes som att alla lite ofrivilligt satt och smälte senaste timmarnas upplevelse med hästar, natur och gemenskap. Själv kände jag mig konstigt nog ödmjukt stolt över allihop. Och teamet när det är som allra bäst.
Alla som kunde vara med var det och vi var totalt sjutton personer. Jag kunde rida. Alltså bara jag. Sedan var det sexton råbarkade nybörjare. På stallgården rullade servicebilarna in en efter en med hantverkare av allehanda slag i full företagsloggad arbetsmundering. Tillsammans är de inte en brokig samling utan stallägaren, som försökte att inte verka så orolig, kunde konstatera att "ni ser ju likadana ut allihop!" De är bara lite olika stora. En del jättestora faktiskt. Jag hade undrat om det verkligen fanns hästar till våra största killar men det ordnade sig.
Hästarna stod färdiga åt oss när vi kom och efter lite procedurer fick alla hjälp att sitta upp. Sedan fick vi gå några varv på ridbanan innan vi gav oss ut. Ett långt tåg med sjutton av oss och tre ledare skrittade och töltade sedan runt i markerna i en dryg timma. En och annan obestämbar gångart prövades nog också. Men allt gick lugnt till och ingen ramlade av. Skönt! Vi hade sån otrolig tur med vädret då höstsolen visade upp naturens bästa sida.
Jag satt mest och njöt och försökte se om killarna runt mig så de inte bleknat utan hade roligt och fick ut något bra av äventyret. Jag som var veteran i sammanhanget fick en väldigt bra häst visade det sig. Han hade varit med i ungdoms-SM två gånger och gick fortfarande delvis som tävlingshäst. Jag fick lite instruktioner hur han skulle ridas och vi kom ganska bra överens.
När vi var tillbaka välbehållna med båda fötterna på stallbacken igen bjöds vi på kaffe och bulle i caféet som hörde till. Det var en ganska ödmjuk samling som smaskade i sig fikat innan var och en for hem till sitt. Det kändes som att alla lite ofrivilligt satt och smälte senaste timmarnas upplevelse med hästar, natur och gemenskap. Själv kände jag mig konstigt nog ödmjukt stolt över allihop. Och teamet när det är som allra bäst.
Utlovade bilder
onsdag 19 oktober 2011
Ny övervåning
Helgen som gick var en sån där renoveringshelg igen. Övervåningen fick lite omflyttade väggar och tre nya dörrar sattes in. Himla bra blev det. Den nya planlösningen känns väldigt naturlig och det känns fint trots att inget på något sätt alls är klart. Ingen färg, inga lister å sådär. Men en sak i taget.
I Toves rum flyttades dörren några decimeter åt vänster och den lilla ändringen gjorde att hon fick en helt ny och bättre möblering i sitt rum. Nu öppnas också dörren åt andra hållet så den inte står mitt ut i rummet när den är öppen utan mot väggen istället.
I och med att inte elen är inkopplad än så får man nu gå in i vårt sovrum och trycka på knappen bakom dörren för att tända lampan i klädkammaren och så men det får ses som en bieffekt. Så snart el-K har tid med oss så blir det ju nytt och rätt på alla sätt. Även all el på loftet är färdigdragen och redo att kopplas in.
Barnen var utlånade till morfar över natten för att vara ur vägen för allt damm och oväsen. Det hade inte heller gått så bra att jobba om de skulle sova middag där uppe och så. En extra bonus blev en barnfri middag i uterummet första byggkvällen. Tre rätter som sig bör när man renoverar och den förrätten läggs på minnet till kommande middagar. :-)
Jag möblerade om och städade ordentligt i Toves rum innan barnen kom hem och hon såg jätteglad ut och tyckte det var "jättefint!". Och hon hade svårt att somna på kvällen för att hon ville leka i sitt nya rum. Jag var själv jättenöjd både med möblering och städning och börjar se fram emot att inreda loftet så småningom.
Bilder?? Ja...sen när jag hinner... :-)
I Toves rum flyttades dörren några decimeter åt vänster och den lilla ändringen gjorde att hon fick en helt ny och bättre möblering i sitt rum. Nu öppnas också dörren åt andra hållet så den inte står mitt ut i rummet när den är öppen utan mot väggen istället.
I och med att inte elen är inkopplad än så får man nu gå in i vårt sovrum och trycka på knappen bakom dörren för att tända lampan i klädkammaren och så men det får ses som en bieffekt. Så snart el-K har tid med oss så blir det ju nytt och rätt på alla sätt. Även all el på loftet är färdigdragen och redo att kopplas in.
Barnen var utlånade till morfar över natten för att vara ur vägen för allt damm och oväsen. Det hade inte heller gått så bra att jobba om de skulle sova middag där uppe och så. En extra bonus blev en barnfri middag i uterummet första byggkvällen. Tre rätter som sig bör när man renoverar och den förrätten läggs på minnet till kommande middagar. :-)
Jag möblerade om och städade ordentligt i Toves rum innan barnen kom hem och hon såg jätteglad ut och tyckte det var "jättefint!". Och hon hade svårt att somna på kvällen för att hon ville leka i sitt nya rum. Jag var själv jättenöjd både med möblering och städning och börjar se fram emot att inreda loftet så småningom.
Bilder?? Ja...sen när jag hinner... :-)
tisdag 18 oktober 2011
Minnen av sommardans i parken
Plötsligt dyker det upp bilder som var värda att vänta på. Dessa två är från olika kvällar i Hågelbyparken i juli och jag kan inte mer än trivas! :-D
fredag 14 oktober 2011
Hon vet nog inte vad hon gav sig in på...
Jag fick en halvtimmes gratis PT-konsultation på mitt träningsplace. Plötsligt hade jag bokat och betalat fem riktiga PT-tider fram till jul. Hur gick detta till???
- Bloggat från min iPhone
- Bloggat från min iPhone
Läs mer om:
träning
torsdag 13 oktober 2011
Vardagsanpassning
Det är ju den här veckan den nya tiden visade sig börja eftersom Måns var sjuk sin första riktiga dagisvecka. Min vardag kommer nu se ut på detta viset:
06.10 Klockan ringer.
06.14 Klockan ringer igen. Jag går förhoppningsvis upp och klär på mig. (Har ni märkt vad gärna man vill sova mycket (ännu mer) nu när det blivit så mörkt!?)
06.20 Jag hämtar Måns som är vaken men seg och försöker med mild röst (först) få liv i Tove. Jag klär på Måns. Tove klär på sig själv i enlighet med klädhögen jag förberett kvällen innan och pyjamasen börjar nu efter några dagar landa där den ska i sin låda.
06.30 Vi går ner. Barnen får vällingen som den ömma fadern förberett och en kvarts Bompa hinns med. Timmy och de där pippifåglarna som sjunger hela tiden. Undertiden gör jag mig klar med fix på övervåningen och jag brer min macka som jag tar med till jobbet.
06.50 Fåglarna slutar sjunga och det är dags för tandborstning (nere) och påklädning nummer två. Tove klär på själv det hon kan. Jag jagar och klär Måns. Det blir mer kläder för var dag som går nu. Huga.
07.00 Nu ska vi vara utanför dörren. Helst ska även båda barnen hamnat i cykelvagnen, fastspända och med hjälmar på. Mamman ska också ha fått på sig ytterkläder, fått med barnens väskor, egen väska, ev matlåta, mackan....
07.15 Lämna av barn och kläder på två avdelningar. Pussa hej då och vinka till fröknar som inte får nån puss.
07.20 På jobbet. Phu!
Jobba, fika, jobba, luncha, jobba, fika, jobba.
15.45 Stänga, släcka, låsa, iväg till dagis. Hämta båda barnen, prata med fröknar, klä på, ner i cykelvagnen.
16.00 eller snarare något senare är vi hemma. Tove klär av sig ytterkläderna, jag hjälper Måns och båda barnen lägger själva skor, vantar och mössa i sina korgar (snart funkar det nog utan tjat), jag hänger upp jackor.
16.15 Tove är trött och får se TV, Måns "hjälper till" att laga mat genom att rycka i ugnsluckan eller släpa stolen till diskbänken och hälla ut allt vatten han hittar över bänken sig själv och övriga som råkar vara i vägen.
17.00 Pappa Daniel kommer hem, efterlängtad av samtliga och möts av pussar och kramar. Sen äter vi under ro och tystnad (HAHA) och så småningom blir det kväll och vi andas.
Slut!
06.10 Klockan ringer.
06.14 Klockan ringer igen. Jag går förhoppningsvis upp och klär på mig. (Har ni märkt vad gärna man vill sova mycket (ännu mer) nu när det blivit så mörkt!?)
06.20 Jag hämtar Måns som är vaken men seg och försöker med mild röst (först) få liv i Tove. Jag klär på Måns. Tove klär på sig själv i enlighet med klädhögen jag förberett kvällen innan och pyjamasen börjar nu efter några dagar landa där den ska i sin låda.
06.30 Vi går ner. Barnen får vällingen som den ömma fadern förberett och en kvarts Bompa hinns med. Timmy och de där pippifåglarna som sjunger hela tiden. Undertiden gör jag mig klar med fix på övervåningen och jag brer min macka som jag tar med till jobbet.
06.50 Fåglarna slutar sjunga och det är dags för tandborstning (nere) och påklädning nummer två. Tove klär på själv det hon kan. Jag jagar och klär Måns. Det blir mer kläder för var dag som går nu. Huga.
07.00 Nu ska vi vara utanför dörren. Helst ska även båda barnen hamnat i cykelvagnen, fastspända och med hjälmar på. Mamman ska också ha fått på sig ytterkläder, fått med barnens väskor, egen väska, ev matlåta, mackan....
07.15 Lämna av barn och kläder på två avdelningar. Pussa hej då och vinka till fröknar som inte får nån puss.
07.20 På jobbet. Phu!
Jobba, fika, jobba, luncha, jobba, fika, jobba.
15.45 Stänga, släcka, låsa, iväg till dagis. Hämta båda barnen, prata med fröknar, klä på, ner i cykelvagnen.
16.00 eller snarare något senare är vi hemma. Tove klär av sig ytterkläderna, jag hjälper Måns och båda barnen lägger själva skor, vantar och mössa i sina korgar (snart funkar det nog utan tjat), jag hänger upp jackor.
16.15 Tove är trött och får se TV, Måns "hjälper till" att laga mat genom att rycka i ugnsluckan eller släpa stolen till diskbänken och hälla ut allt vatten han hittar över bänken sig själv och övriga som råkar vara i vägen.
17.00 Pappa Daniel kommer hem, efterlängtad av samtliga och möts av pussar och kramar. Sen äter vi under ro och tystnad (HAHA) och så småningom blir det kväll och vi andas.
Slut!
Läs mer om:
dagbok
måndag 10 oktober 2011
Mor och dotter på tu man hand
I lördags var det dags för en liten tjejdag. Först åkte jag och Tove och åt lunch på gyllene måsen. Det tycker Tove såklart är jätteroligt och denna gång fick hon dessutom "leksaken" till Happy Meal då det var en Pippibok! Bra sånt.
Efter lunch fortsatte vi mot Kungsängen och Brunnasnurren. Det är en årligen återkommande danstävling i BRR och denna gången var det endast höga klasser i bugg samt Jack 'n Jill som ju är lite extra kul att titta på. Jag hade inte haft en tanke på att ta med Toves hörselkåpor och i början när vi kom var det väldigt högt ljud. Sen drog vi oss undan lite från dansgolvet och då blev det bättre.
Jag tror att Tove hade ganska roligt på tävlingen. Hon hade inte så mycket tålamod med själva dansmomentet förstås men det gick ju bra att springa runt och leka också. Och fika. Och äta godis. Hon undersökte allt som gick att undersöka och vi gjorde också ett besök på läktaren där det också gick att leka.
Själv hade jag en riktigt trevlig dag då jag fick chans att titta på lite bra dans och bli inspirerad. När jag ser alla de där duktiga tjejerna så kan man fundera på hur man själv står sig. Nu är ju socialdans och tävlingsdans två vitt skilda saker. Men ändå. När jag ser hur de rör sig känner ju hur länge sedan jag tränade dans själv. När man tränar tänker man ju hela tiden aktivt på vad man gör, hur man rör armar, höfter, hur man tar stegen. På socialdans tar man bara förningen, duckar för andra och så får resten sköta sig själv. Kanske det är dags att leta reda på en lämplig kurs igen? Om så bara för en dag.
Men främsta anledningen att åka på tävling är nästan ändå att träffa folk och mingla med likasinnade. Dels känner jag ju en del av de tävlande och sen så är det fler som är som jag - som kommer som publik för att kika på lite dans och träffas och fika. Jag träffade en del i lördags som jag annars väldigt sällan stöter på. Nästan hela stuggatan från Öland kunde jag räkna in till exempel.
Övrigt att kommentera kring själva tävlingen var väl cup-förfarandet under BVA-finalen. Ett bra grepp då man fick chans att se de duktigaste dansarna som fick visa upp sig lite extra. Som vanligt på danstävling blir man sjukt mycket danssugen. Kanske ändå mest när "Flen" spelades som pausmusik. Ack ljuva Christine, som jag saknar hennes röst som så lätt smekte in en i foxdimman.
Tove var rejält trött på slutet och vi åkte innan Jack 'n Jill var helt avslutat. Då hade alla de jag känner åkt ut. I första finalrundan var det enda deltagande barnet det stora blickfånget. En liten tjej som var så grymt duktig. Takt, steg och förning satt som en smäck utan några vidare konstigheter utom de traditionella armrörelserna och man blev riktigt glad av att se henne dansa. Vad månde det bliva?
Resultatet av dagen var en nöjd Tove som fått äta massa godis och en nöjd mamma som fått alla anledning att längta till dansgolvet igen. Tove sov hela vägen hem och jag drömde. Så kan det bli.
Efter lunch fortsatte vi mot Kungsängen och Brunnasnurren. Det är en årligen återkommande danstävling i BRR och denna gången var det endast höga klasser i bugg samt Jack 'n Jill som ju är lite extra kul att titta på. Jag hade inte haft en tanke på att ta med Toves hörselkåpor och i början när vi kom var det väldigt högt ljud. Sen drog vi oss undan lite från dansgolvet och då blev det bättre.
Jag tror att Tove hade ganska roligt på tävlingen. Hon hade inte så mycket tålamod med själva dansmomentet förstås men det gick ju bra att springa runt och leka också. Och fika. Och äta godis. Hon undersökte allt som gick att undersöka och vi gjorde också ett besök på läktaren där det också gick att leka.
Själv hade jag en riktigt trevlig dag då jag fick chans att titta på lite bra dans och bli inspirerad. När jag ser alla de där duktiga tjejerna så kan man fundera på hur man själv står sig. Nu är ju socialdans och tävlingsdans två vitt skilda saker. Men ändå. När jag ser hur de rör sig känner ju hur länge sedan jag tränade dans själv. När man tränar tänker man ju hela tiden aktivt på vad man gör, hur man rör armar, höfter, hur man tar stegen. På socialdans tar man bara förningen, duckar för andra och så får resten sköta sig själv. Kanske det är dags att leta reda på en lämplig kurs igen? Om så bara för en dag.
Men främsta anledningen att åka på tävling är nästan ändå att träffa folk och mingla med likasinnade. Dels känner jag ju en del av de tävlande och sen så är det fler som är som jag - som kommer som publik för att kika på lite dans och träffas och fika. Jag träffade en del i lördags som jag annars väldigt sällan stöter på. Nästan hela stuggatan från Öland kunde jag räkna in till exempel.
Övrigt att kommentera kring själva tävlingen var väl cup-förfarandet under BVA-finalen. Ett bra grepp då man fick chans att se de duktigaste dansarna som fick visa upp sig lite extra. Som vanligt på danstävling blir man sjukt mycket danssugen. Kanske ändå mest när "Flen" spelades som pausmusik. Ack ljuva Christine, som jag saknar hennes röst som så lätt smekte in en i foxdimman.
Tove var rejält trött på slutet och vi åkte innan Jack 'n Jill var helt avslutat. Då hade alla de jag känner åkt ut. I första finalrundan var det enda deltagande barnet det stora blickfånget. En liten tjej som var så grymt duktig. Takt, steg och förning satt som en smäck utan några vidare konstigheter utom de traditionella armrörelserna och man blev riktigt glad av att se henne dansa. Vad månde det bliva?
Resultatet av dagen var en nöjd Tove som fått äta massa godis och en nöjd mamma som fått alla anledning att längta till dansgolvet igen. Tove sov hela vägen hem och jag drömde. Så kan det bli.
fredag 7 oktober 2011
Fredagsledig
Igår fanns det fortfarande tvivel gällande huruvida Måns ögon var redo för dagis eller ej. Alltså fick han stanna hemma. Från början var det ju tänkt att jag faktiskt skulle vara ledig idag men då var det inte tänkt att Måns skulle vara ledig hela långa veckan. Summa summarum är jag hemma idag med både Måns och Tove men under ursäkten VAB istället för ursäkten Föräldradag.
Den första varannan-lediga fredagen blev således ledig helt av sig självt utan att jag ens behövde fundera på om det överhuvudtaget gick att vara ledig från jobbet eller ej. Med två relativt friska barn som orkar leka dessutom. Måns skulle nog kunnat vara på dagis idag trots allt men hur ska man veta? Dessutom vill de väl att man de ska vara friska någon dag innan man släpper tillbaka dem i flocken.
På förmiddagen besökte vi ÖF och jag möttes av Ys stora famn. Ska bli trevligt att träffa henne lite kontinuerligt framöver igen. :-) Efter att ha proppat i sig pannkakor sover nu båda barnen sött medan himlen har öppnat sig liksom från sidan ute. Det piskar mot stenläggningen utanför fönstret och även om jag är sugen på att hämta posten i lådan som är sju meter från ytterdörren så inser jag att det inte är värt att behöva vrida ur både kläder och brev efter promenaden.
Istället får jag kanske ta mig en funderare på vad det blir till fredagsmiddag innan fotboll och sedan dans för vissa. Och en latte till kanske? Ja tack!
Den första varannan-lediga fredagen blev således ledig helt av sig självt utan att jag ens behövde fundera på om det överhuvudtaget gick att vara ledig från jobbet eller ej. Med två relativt friska barn som orkar leka dessutom. Måns skulle nog kunnat vara på dagis idag trots allt men hur ska man veta? Dessutom vill de väl att man de ska vara friska någon dag innan man släpper tillbaka dem i flocken.
På förmiddagen besökte vi ÖF och jag möttes av Ys stora famn. Ska bli trevligt att träffa henne lite kontinuerligt framöver igen. :-) Efter att ha proppat i sig pannkakor sover nu båda barnen sött medan himlen har öppnat sig liksom från sidan ute. Det piskar mot stenläggningen utanför fönstret och även om jag är sugen på att hämta posten i lådan som är sju meter från ytterdörren så inser jag att det inte är värt att behöva vrida ur både kläder och brev efter promenaden.
Istället får jag kanske ta mig en funderare på vad det blir till fredagsmiddag innan fotboll och sedan dans för vissa. Och en latte till kanske? Ja tack!
Läs mer om:
dagbok
torsdag 6 oktober 2011
Tredelad VAB med Måns
Måns är sjuk sin första riktiga dagisvecka. Det är ju ganska typiskt men säkert inte ovanligt alls. Ögoninflammation. I söndags eftermiddag insåg vi att han inte kunde vara på dagis och både jag och Daniel behövde vara på jobbet (Daniels första arbetsdag på nio månader och jag hade möte på förmiddagen). Morfar var hos oss och åt middag och jag kom på att Måns helt enkelt kunde få följa med morfar hem och vara där på måndagen. Han var ju inte sjuk mer än att ögonen rann.
Så blev det. Vi packade ihop en övernattningsväska till Måns och han fick åka hem till morfar och sova. Jag var lite orolig för hur Tove skulle reagera då Måns aldrig förut åkt bort utan henne. Men hon frågade bara en extra gång varför Måns skulle till morfar och nöjde sig med svaret att han var sjuk och inte fick gå på dagis. Måns själv verkade ganska nöjd då jag satte honom i morfars bil och han fick sin snutte att gosa med under resan. Han sov gott förstås. Väl hemma hos morfar blev det väl en liten lekstund och sedan välling medan sängen gjordes i ordning. Han hade sedan somnat utan ett pip.
I måndags morse undrade Tove när Måns skulle komma hem. Det var nog lite ovant att äta morgonvällingen själv utan någon lillebror att ligga och sparka på i soffan. Måns och morfar var inne och lekte hela måndagen och verkade lika nöjda båda två att få ha umgåtts med bara varandra på dagen. De kom tillbaka till oss lagom till middag och Måns hade gått stolt från bilen med sin lilla ryggsäck på ryggen. Tove sprang till dörren och skrek "Mååååååns!" och gav lillebror en attackkram.
Under kvällen märkte vi tyvärr att ögonen inte var bättre och jag skulle vara hemma med Måns på tisdagen. Men jag hade lite jag ville fixa på jobbet först så Måns fick assistera mig ett par timmar. Det gick ganska bra. Han är bra på att fika men han tyckte lagret var läskigt, där ville han INTE vara! Jag fick det jag måste få gjort. Jag hade skrivit en liten lista hemma så jag skulle vara effektiv. Det fungerade bra tills Måns kom på att han nådde en knapp på min dator - avstängningsknappen!
Igår och idag är Daniel hemma istället. I går kväll såg ögonen dock betydligt mycket bättre ut. De var inte alls svullna längre och blicken var klar och full med bus igen. Skönt. Vi hoppas att han ska kunna gå i morgon trots att det bara är en dag. Det kan vara bra för honom att minnas dagis så det inte blir för långt uppehåll. Annars är det min tur att vara hemma. Jag skulle ju egentligen varit ledig.
Så blev det. Vi packade ihop en övernattningsväska till Måns och han fick åka hem till morfar och sova. Jag var lite orolig för hur Tove skulle reagera då Måns aldrig förut åkt bort utan henne. Men hon frågade bara en extra gång varför Måns skulle till morfar och nöjde sig med svaret att han var sjuk och inte fick gå på dagis. Måns själv verkade ganska nöjd då jag satte honom i morfars bil och han fick sin snutte att gosa med under resan. Han sov gott förstås. Väl hemma hos morfar blev det väl en liten lekstund och sedan välling medan sängen gjordes i ordning. Han hade sedan somnat utan ett pip.
I måndags morse undrade Tove när Måns skulle komma hem. Det var nog lite ovant att äta morgonvällingen själv utan någon lillebror att ligga och sparka på i soffan. Måns och morfar var inne och lekte hela måndagen och verkade lika nöjda båda två att få ha umgåtts med bara varandra på dagen. De kom tillbaka till oss lagom till middag och Måns hade gått stolt från bilen med sin lilla ryggsäck på ryggen. Tove sprang till dörren och skrek "Mååååååns!" och gav lillebror en attackkram.
Under kvällen märkte vi tyvärr att ögonen inte var bättre och jag skulle vara hemma med Måns på tisdagen. Men jag hade lite jag ville fixa på jobbet först så Måns fick assistera mig ett par timmar. Det gick ganska bra. Han är bra på att fika men han tyckte lagret var läskigt, där ville han INTE vara! Jag fick det jag måste få gjort. Jag hade skrivit en liten lista hemma så jag skulle vara effektiv. Det fungerade bra tills Måns kom på att han nådde en knapp på min dator - avstängningsknappen!
Igår och idag är Daniel hemma istället. I går kväll såg ögonen dock betydligt mycket bättre ut. De var inte alls svullna längre och blicken var klar och full med bus igen. Skönt. Vi hoppas att han ska kunna gå i morgon trots att det bara är en dag. Det kan vara bra för honom att minnas dagis så det inte blir för långt uppehåll. Annars är det min tur att vara hemma. Jag skulle ju egentligen varit ledig.
tisdag 4 oktober 2011
Projekt vindsloft har ryckt
Minns ni vinden? Sist jag gjorde en bilduppdatering såg det ut så här. Då hade precis takfönstret kommit i och det kändes som ett stort steg. Sedan dess har det isolerats klart, plastats, bråkats med ventilation, satts glespanel, pillats med el...
Man kan nu luras att tro att det snart är klart. Men haa haa haa, det är det inte alls. Det saknas något ganska viktigt. En trappa!! Men den är inte beställd än och vi lär få vänta på den ganska länge också. Tills dess finns det dock lite lister, el och annat att pilla med för att inte tala om att det ska sågas upp ett jättestort hål i golvet...
Övervåningen ska också byggas om lite då den nya trappan annars skulle gå upp inifrån vårt sovrum. Efter att taket på vinden var klart gav sig bror i kast med den nya sovrumsväggen till det rum som ska bli Måns. Nu har vi alltså ett lite mindre sovrum än nyss och med en extra dörr. Lite rörigt är det men väldigt verkligt! :-)
Plast och gles på plats. Phu! Skönt att slippa andas isolering mer! Väggarna på sidorna är också reglade. De är visserligen inte så höga (25cm) men de är dock väggar!
Gavlarna har fått vägg av återanvända skivor. Mycket tjusigt!? Röran antyder att arbetet är i full gång. Det här är gaveln där trappen kommer bli, de andra korten är tagna mot andra gaveln.
Här har det kommit upp Easy Cover på de båda gavlarna. Det gjorde vi en sen kväll och plötsligt blev det helt! Elen är också dragen och loftet är plötsligt redo för ytbeklädnad!
Här har det kommit upp Easy Cover på de båda gavlarna. Det gjorde vi en sen kväll och plötsligt blev det helt! Elen är också dragen och loftet är plötsligt redo för ytbeklädnad!
Den stora "nu-händer-det"-helgen. Daniel har satt väggskivorna under veckan och sedan hjälptes bror och Daniel åt med bröstlisten och takskivorna som liksom står i listen. Gavlarna har också målats vita sedan förra bilden.
Ta daaa!! Vitt och fint. Fint och vitt. Ett vindsrum blev det. Allt som känts skräpigt är nu gömt. Härligt! Så här ser det ut däruppe precis just nu.
Man kan nu luras att tro att det snart är klart. Men haa haa haa, det är det inte alls. Det saknas något ganska viktigt. En trappa!! Men den är inte beställd än och vi lär få vänta på den ganska länge också. Tills dess finns det dock lite lister, el och annat att pilla med för att inte tala om att det ska sågas upp ett jättestort hål i golvet...
Övervåningen ska också byggas om lite då den nya trappan annars skulle gå upp inifrån vårt sovrum. Efter att taket på vinden var klart gav sig bror i kast med den nya sovrumsväggen till det rum som ska bli Måns. Nu har vi alltså ett lite mindre sovrum än nyss och med en extra dörr. Lite rörigt är det men väldigt verkligt! :-)
lördag 1 oktober 2011
Avslutningskväll på Göta Lejon
Veckan som gick var ju Daniels sista under den sammanhängande pappaledigheten. I går morse, den allra sista dagen, tassade jag iväg innan han och barnen hade vaknat. På bordet låg ett meddelande till den ovetande pappan.
Efter någon timme förstod jag att de vaknat och att han upptäckt mitt påhitt då det kom ett sms. Då hade han alltså läst att vi skulle tillbringa kvällen på Göte Lejon. Först under intag av en utvald trerättersmeny och för att sen se "Romeo & Julia - musikalen" från fjärde raden. Det verkade vara en glad sambo som hörde av sig när han lämnat Måns på dagis. Tove var hemma med lite feber för andra dagen. De övriga detaljerna, som barnvakt, resa etc klargjordes och sedan var det bara att se fram emot kvällen.
Jag gick hem lite tidigare från jobbet och vi klädde upp oss lite lagom för vår kväll på tu man hand. Bror kom innan vi skulle gå, glatt välkomnad av båda barnen, och vi begav oss mot tåget. Väl framme vid teatern var vi aningen tidiga så vi slank in på en bar bredvid teatern så länge. En sån där utomkroppslig känsla infann sig. Förflyttad från sin egen verklighet in i någon annans kropp. Någon som brukar besöka söder barer för en eftermiddagsdrink.
Snart var det ändå mat. Restaurangen ligger högst upp i Göta Lejon och visade sig ha riktigt bra mat. Kan rekommenderas innan ett framtida teaterbesök. Vi hade förbokad mat så det var bara att slå sig ner och bli serverad. Vi lärde oss att om man hade en ouppdrucken vinflaska kunde man ha sitt bord och återvända dit i pausen.
Vi hade grymma platser. Fjärde raden på parkett i närkontakt med skådespelarna. Föreställningen var inte jättebra - den var FRUKTANSVÄRT bra. Musiken, känslorna, scenografin, danskoreografin och utförandet av densamma. Den är bara synd och skam att storyn ska sluta så in i bängen sorgligt så det sista man får göra är att snyfta. Men innan dess var det en föreställning med väldigt mycket humor. Måns Zelmerlöw som vi båda uppskattar sen tidigare överraskade trots det med sin sångtalang. Otroligt bra i allt från känslig a cappella till fullt pådrag!
Vi var två nöjda som så småningom drog oss hemåt. Härligt med en helkväll på tu man hand. Så där som det var lite mer förut. Nu känns det som att det inte alls behöver dröja så länge tills nästa gång. :-)
Efter någon timme förstod jag att de vaknat och att han upptäckt mitt påhitt då det kom ett sms. Då hade han alltså läst att vi skulle tillbringa kvällen på Göte Lejon. Först under intag av en utvald trerättersmeny och för att sen se "Romeo & Julia - musikalen" från fjärde raden. Det verkade vara en glad sambo som hörde av sig när han lämnat Måns på dagis. Tove var hemma med lite feber för andra dagen. De övriga detaljerna, som barnvakt, resa etc klargjordes och sedan var det bara att se fram emot kvällen.
Jag gick hem lite tidigare från jobbet och vi klädde upp oss lite lagom för vår kväll på tu man hand. Bror kom innan vi skulle gå, glatt välkomnad av båda barnen, och vi begav oss mot tåget. Väl framme vid teatern var vi aningen tidiga så vi slank in på en bar bredvid teatern så länge. En sån där utomkroppslig känsla infann sig. Förflyttad från sin egen verklighet in i någon annans kropp. Någon som brukar besöka söder barer för en eftermiddagsdrink.
Snart var det ändå mat. Restaurangen ligger högst upp i Göta Lejon och visade sig ha riktigt bra mat. Kan rekommenderas innan ett framtida teaterbesök. Vi hade förbokad mat så det var bara att slå sig ner och bli serverad. Vi lärde oss att om man hade en ouppdrucken vinflaska kunde man ha sitt bord och återvända dit i pausen.
Vi hade grymma platser. Fjärde raden på parkett i närkontakt med skådespelarna. Föreställningen var inte jättebra - den var FRUKTANSVÄRT bra. Musiken, känslorna, scenografin, danskoreografin och utförandet av densamma. Den är bara synd och skam att storyn ska sluta så in i bängen sorgligt så det sista man får göra är att snyfta. Men innan dess var det en föreställning med väldigt mycket humor. Måns Zelmerlöw som vi båda uppskattar sen tidigare överraskade trots det med sin sångtalang. Otroligt bra i allt från känslig a cappella till fullt pådrag!
Vi var två nöjda som så småningom drog oss hemåt. Härligt med en helkväll på tu man hand. Så där som det var lite mer förut. Nu känns det som att det inte alls behöver dröja så länge tills nästa gång. :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)