Sen har jag faktiskt också varit på en wcs socialdanskväll i BDKs regi, med nybörjar-prova-på. Det var också en medioker kväll när jag först blev ganska irriterad på inställningen hos arrangören och sen att jag inte fick dansa tillräckligt. Inte så social danskväll kan man sammanfatta.
Men nu tänkte jag glömma gamla trista dansminnen och inviga sommaren på mitt favoritdansgolv i Hågelby. Sommaren dök faktiskt plötsligt upp även vädermässigt med sol och värme och jag satt först bara och andades och varvade ner och mina system verkade påminnas om att det är det här som är livet. Inte den där stressen som tagit över mig senaste två veckorna. Min Ölandslängtan väcktes också på riktigt!
Sen var det tyvärr inte helt lätt att ta sig upp på golvet eller väl där hitta någon att dansa med. Och även denna kväll tyckte jag att jag fick många svar att "jag är upptagen". Så himla tråkigt det är! Jag började ganska snabbt tappa sugen men efter en trevlig paus återkom lite krafter. På slutet av kvällen fick jag plötsligt flyt och fick dansa några danser efter varandra, dock av skiftande kvalitet. Men det var ju dansa jag var där för.
Hur skulle kvällarna överhuvudtaget bli något utan tjejfoxarna?
Jag kände mig trött och sliten på slutet och när det var dags för fyra sista låtarna och jag inte såg någon lämplig kände jag att det fick vara nog. Jag gick på toa, satte sen på mig min danströja och traskade iväg mot utgången. Men jag hann inte så långt.
Vid dansbanans sista stolpe stod plötsligt en okänd kille som sett intressant ut under kvällen men som jag inte fått tag på. Jag bromsar plötsligt in och tar en chansning. Tänkte lite bränd att han "är väl upptagen" han med, men fick ändå för mig att fråga. Och tänka sig, han var där för att dansa. Det var bara att hänga av sig tröjan igen och bege sig upp för en sista dans.
Och vilket fynd! Först blev det en snabb låt med jättebra och rolig bugg. Och sen sista-dansen-foxar av rätta kalibern med riktigt grymma låtar till. Tack Expanders! När vi båda tackat ödmjukt och utbytt information om tilltalsnamn, normala geografiska position och framtidsplaner (Öland? Yes!) satte jag mig i bilen med ett sånt där underbart fånigt leende. Och jag kunde knappt tro att kvällen ändå blev räddad till slut. :-)