fredag 12 juni 2015

Expanders på Hågelby

Jag inser att jag faktiskt missat att skriva om min senaste danskväll. Jag var ju på sista fredagen i Fyris park, då det var Sannex och publikrekord och alla killar antingen var upptagna eller "upptagna" hela tiden och jag var sur som en surtant till slut. Kanske därför jag aldrig skrev om den kvällen? Den var inte värd att minnas.

Sen har jag faktiskt också varit på en wcs socialdanskväll i BDKs regi, med nybörjar-prova-på. Det var också en medioker kväll när jag först blev ganska irriterad på inställningen  hos arrangören och sen att jag inte fick dansa tillräckligt. Inte så social danskväll kan man sammanfatta.

Men nu tänkte jag glömma gamla trista dansminnen och inviga sommaren på mitt favoritdansgolv i Hågelby. Sommaren dök faktiskt plötsligt upp även vädermässigt med sol och värme och jag satt först bara och andades och varvade ner och mina system verkade påminnas om att det är det här som är livet. Inte den där stressen som tagit över mig senaste två veckorna. Min Ölandslängtan väcktes också på riktigt!

Sen var det tyvärr inte helt lätt att ta sig upp på golvet eller väl där hitta någon att dansa med. Och även denna kväll tyckte jag att jag fick många svar att "jag är upptagen". Så himla tråkigt det är! Jag började ganska snabbt tappa sugen men efter en trevlig paus återkom lite krafter. På slutet av kvällen fick jag plötsligt flyt och fick dansa några danser efter varandra, dock av skiftande kvalitet. Men det var ju dansa jag var där för.

Hur skulle kvällarna överhuvudtaget bli något utan tjejfoxarna?

Jag kände mig trött och sliten på slutet och när det var dags för fyra sista låtarna och jag inte såg någon lämplig kände jag att det fick vara nog. Jag gick på toa, satte sen på mig min danströja och traskade iväg mot utgången. Men jag hann inte så långt.

Vid dansbanans sista stolpe stod plötsligt en okänd kille som sett intressant ut under kvällen men som jag inte fått tag på. Jag bromsar plötsligt in och tar en chansning. Tänkte lite bränd att han "är väl upptagen" han med, men fick ändå för mig att fråga. Och tänka sig, han var där för att dansa. Det var bara att hänga av sig tröjan igen och bege sig upp för en sista dans.

Och vilket fynd! Först blev det en snabb låt med jättebra och rolig bugg. Och sen sista-dansen-foxar av rätta kalibern med riktigt grymma låtar till. Tack Expanders! När vi båda tackat ödmjukt och utbytt information om tilltalsnamn, normala geografiska position och framtidsplaner (Öland? Yes!) satte jag mig i bilen med ett sånt där underbart fånigt leende. Och jag kunde knappt tro att kvällen ändå blev räddad till slut. :-)

Toves första skolavslutning

I onsdags var det skolavslutning för Tove. Hennes första och våran första som föräldrar. Det är ett sånt där moment då det verkligen känns att tiden går och att man är vuxen på riktigt. Vår stora sjuåring har nu slutat förskoleklass och är nästa år en ettgluttare!

Det var en förväntansfull tjej på morgonen

Eftersom skolan är ny för oss och det var många år sedan vi var på någon skolavslutning så visste vi inte riktigt vad vi hade att förvänta oss. Men vi skulle ha med oss fika, det visste vi. Vi åkte hela familjen och först var det avslutningsmorgon för barnen med sin fröken och vi fick bevittna klassens mysiga morgonritualer. 

dSen var det sags att samlas ute på gården där det var en scen uppställd. Tove hade blivit lottad att få vara med i kören som var blandad F-6 och fick gå upp två gånger på scenen och sjunga. Det var mycket sång och musik (kanske väl många sånger?) och även stipendieutdelning. Sist tackades niorna av genom att gå upp på scenen och ta emot sina slutbetyg från lärarna och en ros från förskolebarnen. Det var väldigt trevligt ordnat, dock lite onödigt långt program.

Tove sjunger med skolkören

Efter att vi äntligen fått sjunga Den blomstertid blev det fika. Det var inte helt sköna vindar ute så vi fikade i klassrummet i stället. Efter fikat och presenter till lärarna åkte vi till mitt jobb där jag blev avsläppt och de andra åkte vidare till lekland. Klockan fyra kom de och hämtade mig och vi åkte vidare till Stinsen och lyckades både shoppa skor och lite kläder till barnen och en kavaj till Daniel. Sen fick vi också lov att äta innan vi åkte hem betydligt senare än planerat. En riktigt bra avslutningsdag.

onsdag 10 juni 2015

Förkyld och stressad men ganska roligt ändå

Början av juni har för mig mest bestått av en jätteförkylning kombinerad med väldigt mycket stress. Stress över allt som ska hinnas med i form av barnaktiviteter som picnicar och avslutningar, presenter till fröknar och dessutom läkarbesök. Sen på detta jobbaktiviteter för oss båda plus ett allt större arbetstryck inför semester, stängning och stundande flytt.

Med jobbet var vi åter igen på CW där man lagar fin mat som man sen äter tillsammans. Det var även denna gång väldigt trevligt och givande. Och maten var mycket god!

 Jag och T lagade Steak salad med bakade tomtater, salta mandlar och friterad chevre. MUMS!

Trots att jag fortfarande inte var helt frisk genomförde jag också festivalen Körkraft helt på egen hand under helgen som gick. Ingen annan från kören hakade på, så jag gjorde mina workhops under dagarna och åkte sen hem. Som tur var lyckades jag få trevligt sällskap till lunch både lördag och söndag så jag även fik ut lite socialt av helgen. Dock var det en något märklig körfestival då insåg att jag inte hade sjungit så mycket under de tre dagarna.

Sommaren visade sig under fredagen och Stockholm blev fantastiskt!