onsdag 30 januari 2013

Zumba

Jo nu har genomgått mitt första Zumba-pass på gymet. Innan det var dags att gå så var det dags att klä sig. Hm...lite dansaktigt visste jag ju och enligt zumba-sidor verkade nästan vad som helst som går att röra sig i "gälla", Tajts, pösbyxor, kjol eller shorts. Praktiskt. Mina ganska bortglömda dansträningsbyxor hittades i lådan och ett linne och..hm...skor då? Gärna två-delad sula, jaha. Mina än mer bortglömda danssneakers fick grävas fram. Kul att få ett ny användning för dem! :-)

PT-H var det som hade passet och då kan man lite på att det blir full fart. Nu var detta ju bara ett enda pass så jag kan inte säga hur zumba liksom "är" i allmänhet, men just detta passet bestod av korta kombinationer av steg, mycket salsainspirerat i grunderna, fast mer träning än dans. Jag var rädd att det skulle vara längre koreografier som på aerobics, då är det ju svårare att hänga med som nybörjare, men så var det alltså inte.

Jag hängde med hur bra som helst och hade väldigt lätt att plocka upp steg och rörelser i min egen kropp. Nästan förvånande lätt och det kändes roligt att faktiskt ha nytta av sina tidigare erfarenheter från olika träningsgolv. Efter första repetitionerna kunde jag riktigt ta i och ut steg och rörelser och det var medryckande musik som gjorde det lätt att orka. Jag orkade köra hårt hela passet och var rejält blöt efteråt vilket var en ganska ovan men positiv känsla.

Jo, Zumban av kardemumban är att passet gav mersmak! Om man gillar att dansa i allmänhet och kan visualiserar sig själv i ett coolt house/latino/jazz-nummer så har man definitivt kul och får ruskigt bra träning samtidigt! :-)

måndag 28 januari 2013

Arma armar

Just som jag trodde jag var frisk hade min förkylning och jag en liten reunion i helgen. Mina planer på att vara fysiskt aktiv gick därmed i stöpet. I stället ägnade jag mig år inredningstankar mer i stillhet. Men ikväll fick eventuell ohälsosamhet ge vika för träning. Jag missade förra måndagen och det är dåligt nog. Det är en helig träningskväll eftersom det är då det är yoga.

Ikväll inledde jag med en halvtimme i gymmet innan yogan men fokus på armarna. Tanken är ju att jag med lite vilja och kämpaglöd ska bli starkare än en räka. Och visst har jag säkert blivit ganska mycket starkare rent procentuellt. Men det säger egentligen ingenting då jag fortfarande bara kan jämföras med en aningen lite större räka. Nu antecknade jag i alla fall vad jag använde för vikter i maskinerna så jag kan se mina önskade förbättringar nästa gång. Jag gillar när det går att mäta.

En halvtimme är alldeles tillräckligt för att jag ska vara både trött och less. Armarna som spagetti lagom till det ganska tunga yogapasset. Det är i alla fall en skön kombo med styrketräningen och yogan. Yogan kör ju hårt med alla småmuskler samt mage och rygg och om man redan är trött i armar och ben så får de musklerna jobba ännu mer.

Nu är det snart läggdags och medan jag skrivit det här har jag kalasat på en klassisk apelsinsallad. Gott! Ska bli intressant att se om det blir jobbigt att lyfta tandborsten sen.

Ojojoj vilken stor tjej vi har!


Klädkammare i nöd

Så himla snyggt vi har det, inte sant? Klädkammaren är just nu ett rum bestående av rester från alla de andra renoveringarna. Som en avsågad vägg mitt i till exempel. Sedan är den numera vårt enda inomhusförråd sedan vinden blev en del av boendet. Och det är väl främst av den anledningen vi ska göra ett större ingrepp, så det blir större. Att det kommer bli fantastiskt bra och fint är ju extra bonusar.

Här är vår vänstra vägg med två originalgarderober som dessutom har olika knoppar. Ja, varför inte liksom? Här ska det istället bli en stor garderob med skjutdörrar. Kanske med spegelglas? Gaveln mot hyllan ska vara öppen så man kommer åt hyllan inifrån garderoben. (Smart va!)


Här är vår högra vägg från båda hållen. Här ska väggstumpen (där gamla dörren satt) och spegelgarderoben (som förr befann sig i vårt gamla sovrum) bort. Sedan ska hela väggen flyttas ut mot takfoten så att den blir typ 30cm hög. In mot snedtaket framför denna vägg kommer det stå tre byråar med hjul. Bakom dessa kommer det finnas stuvutrymme för till exempel flyttlådor. Gången i mitten kommer också bli bredare än den är nu.

Lagerhyllan längst in kommer få en till lägre sektion på högra sidan under snedtaket och sedan förses med ett draperi så vi slipper se allt skrot. Lilla hyllan bakom dörren kommer bytas ut mot någon annan mer lämpad för skor. Bokhyllan står bara där tills vidare för att den blev över från vårt gamla sovrum.

Och så ska det förstås ytskiktas i form av nytt golv, färg på vägg och i tak och så lite belysning som pricken över i. Klart! Ehum... jag återkommer med rapport i vår, sommar, höst eller vinter. För det är lite ovisst när det här projektet egentligen kommer bli. Den kanske jobbigaste delen av detta projekt är att allt som finns i detta utrymme måste, just, utrymmas. Alltså måste det existera någon annanstans. Det vill säga - överallt!

söndag 27 januari 2013

När bytte "klädkammare" namn till "walk in closet"?

Häpp! Nu är jag redan här igen. Jag ville bara nedteckna att vi nu bestämt hur vi ska ha det. Inga backar utan byråer. Johoorå det kommer bli så himla bra. Och sen en spegelskjutdörr där på andra sidan. Fint och snyggt och bra på alla vis. Och det som är lite roligt med detta är ju att man liksom kan sätta igång utan att direkt sätta igång. Alltså, man behöver inte riva för att börja byta inredning. Perfekt!

Sen det här med "walk in closet". Var det bara förr på nittonhundratalet när vi fortfarande använde vårt eget språk som vi kallade rummet för kläder för "klädkammare"? Vi som fortfarande minns svenskan kan väl gå ihop och fortsätta med dessa retro-begrepp? :-)

In i kammaren

Under en sen timme i går löste vi plötsligt en klädkammargåta. Hur och var vi ska få plats med hängande kläder efter ombyggnationen. Som vanligt när en sånt knut plötsligt löses upp så inspirerar det till en hel rad med annat problemlösande. Hittills har vi bara haft en vag bild av hur klädkammaren ska inredas. Plötsligt upptäcker jag mig själv spanandes på Blocket efter ny förvaring samt skissande på upphängning av draperi i snedtak. Intressant.

Vet ni att Elfa-system är jäääättedyrt? Ja, det vet ni säkert. Men visste ni att Ikeas motsvarande system inte håller den kvalitet man kunde önska? Vi har fem trådbacksstativ från Ikea varav två är mina, två är Daniels och ett är gemensamt. Mina två har liksom böjt ut sig i ramen så att backarna nu faller ner i varandra. Daniel tycker det är märkligt att mina beter sig så och inte hans?

Min teori är att jag drar mina lådor in och ut kanske tio gånger oftare än han gör, även fast det egentligen inte förklarar varför stativen bågnat. Det är hur som helst mycket, jag betonar m-y-c-k-e-t, irriterande. Lösningen att dra ihop dem med spännband är inte jättetrendig... Dagens impuls är att byta till Elfa då de också har en annan typ av tätare backar som ger ett mindre rörigt intryck. Det är störande att en renovering som egentligen skulle kunna vara ganska billig skulle kunna dra iväg många tusen på satans backsystem.

Det som är lite synd är att vi inte har tid att sätta igång med klädkammaren nu när vi ändå har planerat en del. Men helgerna fram till april är uppbokade med först Vasaloppsträning och sedan kurser. Sen är det ju tänkt att vi ska sätta i gång med uterummet så snart det går. Vi får se hur det blir. Man får njuta av planerandet så länge.

fredag 25 januari 2013

Fredag kväll i lugnet

Efter att ha vabbat även två dagar efter helgen blev det till slut tre dagars jobb som slut på veckan. Något veckovill och förvirrad över att det var torsdag på tisdag blev det lika snabbt fredag och helg igen! Nu börjar både jag och barnen vara riktigt pigga igen och döless på att vara hemma. I morgon ska vi försöka ta oss ur huset en sväng. Äntligen!

Ikväll är jag hemma med de sovande barnen medan den fina fadern fröjdas på dans. Jag har umgåtts med diverse olika skärmar parallellt och nu börjar det bli läggdags. I övrigt har jag lekt leken "Vem kan hitta Snuttis?" Svaret är ingen. Snuttis är borta. Jag har letat överallt där jag kan komma på. Måns måste ha gömt Snuttis på nåt alldeles nytt och fantasifullt ställe. Som tur är kunde han somna utan sin snutt.

Gonatt!

Omstart

Nu har vi haft vår kickoff. Eller snarare vår omstart eller nystart. Dels för att företaget nu fått en ny ägarbild och dels för att andra halvan av året var himla rörig. Det kändes nog bra för alla att, efter att ha kommenterat lite siffror och så, lägga tvåtusentolv bakom oss. Nu finns alla möjligheter att göra bättre.

Efter mötet så kände jag lite extra energi som kom susande. Det finns hur mycket som helst som man kan hugga tag i, engagera sig i och grotta ner sig i. I och med att vi är så få så är man ju automatiskt en stor del av företaget. Samtidigt finns det utrymme för att ta en ännu större del i anspråk om man nu vill. Det måste man säga är väldigt inspirerande.

Det som avgör hur man utvecklas inom företaget är lust, tid och ork. För min egen del måste jag ta någon slags beslut om vad och hur mycket jag vill. Inte göra saker halvhjärtat. Men ibland är det svårt att komma igång, både att ta ett beslut och att ta ett första steg in i någonting nytt. Det är alltid mycket lättare att göra det som hela tiden hamnar överst på skrivbordet. Det som brinner. Inte det som behöver hjälp att få glöd.

Nu finns det ett antal områden där jag kan göra skillnad som märks. Det gäller att våga bestämma sig och sedan sätta igång. Det som är väldigt positivt och definitivt underlättar är att alla ansträngningar uppmärksammas med tacksamhet.

Nystart. Dags att sätta full fart framåt?

Föräldrar på grönbete

Den långa helgen tog till slut slut. Den sista dagen avfirades med en utekväll med E&M på Cirkus där vi åt gott och såg Johan Glans i "World tour of Skandinavien". Det var en väldigt trevlig och rolig kväll på alla sätt och det var ganska tydligt att det var småbarnsföräldrar som var ute på galej. Maten var också mycket bra och att de glömde ta betalt för vårt vin gjorde inte så mycket. :-)

Denna kväll bokade vi in för otroligt länge sedan när jag av en slump ramlade över biljettsläppet. För E&M var det första gemensamma utekvällen med barnvakt. Inte för oss, men samtidigt kände vi att det blivit lättare att komma ut på sånt här nu. Det har aldrig varit svårt att vakta våra barn men nu är de så pass stora att de snudd på lägger sig själva, och barnvakterna är snälla och ställer upp utan större problem. Särskilt om det är en vardagskväll.

Alltså är det nu dags att boka in nästa evenemang! :-)

måndag 21 januari 2013

Ensam helg med blandat sällskap

För mig blev den här helgen väldigt lång. Både i positiv och negativ bemärkelse. Jag visste ju att jag skulle vara ensam med barnen från torsdag till söndag. Nu somnade Måns med trettionio graders feber på onsdagskvällen och det var tydligt att "hemma" verkligen betydde hemma. Inte jobba. Måns vaknade turligt nog med trettiosju grader och sedan dess har han faktiskt varit feberfri. Men både barnen både hostar och snorar.

Torsdagen blev en synnerligen produktiv dag av oväntat slag. Måns har ju precis fått börja ha kalsonger istället för blöja. Denna helg har vi provat på riktigt och han har även sovit utan blöja på natten! (Yeyyyy!!) Vårt stora skötbord har därmed gjort sitt för länge sen. Det har tagit upp halva badrummet och varit välfyllt med diverse saker. Inte bara blöjor.

Nyduschad och nöjd kalsongkille visar "trädet".

Sedan första pottdagen tändes ett liten längtan i mej att få slänga ut det där skötbordet. Denna längtan har sedan vuxit sig starkare och nu skedde det. Jag satt i ett par timmar på badrumsgolvet och skurade badrumskåp och skötbord och slängde och rensade bland alla saker så att allt skulle få rum på nya platser. Sedan klick-klick med mobilen och ut på Blocket. Aaaah!

Natten mot fredag blev helt kaotisk då jag lät Måns sova tre timmar på dagen för att säkert bli frisk. Han somnade sent och vaknade halv elva och kunde inte somna om. Det slutade med att han och jag hade picknick på välling och ostmacka i våra sängar klockan halv ett på natten. Sedan somnade vi äntligen!

På fredag morgon vaknade jag i sällskap av en förkylning. Attacksnuva. Väldigt onödigt då jag bokat barnvakt för danskväll och det ena med det tredje. Dagen ägnades åt att dammsuga huset varvat med deg i soffan. Sedan trotsade jag förkylningen som säkert skulle bli värre ändå och åkte och dansade enligt rapport nedan. Innan dess hade jag bjudit far och bror på fetaost och rosépepparbakad lax. Smask!

Hej då!
Lördagen var väntat seg. Pappa vinkades av och broder vaknade så småningom och vi insåg att det inte fanns en enda ambition hos någon av oss att göra någonting av dagen. Det blev ett stilla umgänge kan man säga. Jag hyfsat förkyld och lite synd om. Efter middag kom ett par och hämtade skötbordet (Jaaa!) och detta firades med några danssteg på den stora ytan som uppenbarade sig när det försvann ur badrummet.

På kvällen spelade vi otippat TP. Jo, först gick det väldigt bra. Plupparna pluppade ner i sina plupphål en efter en och man tänkte att det här går ju fort. Men sen fastnade vi på sista pluppen som liksom inte gick att hamna på och travade runt där fram och tillbaka under en timme eller så. Till slut fick jag gå segrande ur den nu ganska trötta striden efter en synnerligen jämn match.

I går var en minst lika seg dag. Jag gjorde en kraftansträngning och åkte och handlade för veckan och sedan sjönk jag djupt ner i soffan. Bror vinkades av efter lunchkaffet och efter middagen kom Daniel hem från sitt skidläger. Vi överraskade med det stora badrummet och Tove hade såklart ritat presenter. Sedan blev det en ganska tidig kväll.

Men - det är på något vis fortfarande helg. Jag hade räknat med att jobba idag. Men Daniel tyckte barnen hostade så mycket på morgonen och jag var inte svårövertalad att stanna under täcket. Ännu en dag hemma med barnen alltså även fast jag har jobbat undan lite. Det är ändå skönt att vara hemma för jag är ju inte alls frisk. Som en rödnäst tomte med tröttmössa. Får se hur det blir i morgon, på kvällen ska vi i alla fall ut på galej som bokades för väldigt länge sen och har setts fram emot sedan dess! Så då kommer jag vara frisk, i alla fall några timmar. :-)

lördag 19 januari 2013

Voyage i Hallunda

Äntligen äntligen var det dags för en vanlig hederlig danskväll igen. I Hallunda, stället som numera får räknas som någon slags hemmaplan. Jag hade både lyckats få barnvakt och chaufför och när bror och jag kom fram så var det redan svårt att hitta parkering. Men vi fick en plats längst bort och efter att ha stått lite i kö och lämnat in våra kläder så började bandet plötsligt spela utan förvarning. (I alla fall inget högtalarutrop på damernas där jag befann mig..)

Bror och jag tog oss an det redan ganska fulla dansgolvet tillsammans. Han trixade med massa steg som jag skuttande försökte följa och sådär. Ibland gick det bra, ibland inte lika bra. Men vi hade roligt i alla fall och våra följande danser under kvällen var fyllda av en blandning av briljans och knas kan man säga.

Jag har ju klagat lite på utbudet den senaste tiden men igår fanns äntligen en helt litet pärlband av lämpliga kavaljerer till bara mig. I alla fall valde jag att se det så. De killar man kan förvänta sig att hitta i Hallunda valde att vara där allihop samma kväll och flera hade dessutom den goda smaken att bjuda upp mig vilket ju är ett smidigt sätt att jaga på! Nu när jag tänker efter blev jag nog uppbjuden åtminstone fem gånger vilket måste ses som någon slags rekord.

Alldeles i början av kvällen återsågs jag och bästa P. Det är ju helt sjukt vad vi dansar bra. Vi har nu passerat det där föra- och följastadiet och verkar istället tänka och känna med samma celler för musik och takt. Grymmarns! Det enda som är dåligt med såna danser är att man blir väldigt frågande till vad övriga på dansgolvet har för roll under kvällen? Vad ska man liksom ha dem till??

Sen bjöd jag upp en kille som jag inte dansat med på länge trots att vi passerat varann ute ofta. Våra tidiga danser, då han inte bodde här, minns jag som riktiga höjdare. Sedan känns det som att han blivit så populär (på ett dåligt sätt) att jag inte orkat bry mig. Men igår fick han alltså chansen igen. Han är väldigt duktig i både bugg och fox. Men. Jag upplevde det som att han gjorde det svårt för mig att följa i foxen. Han höll väldigt tajt och jag kände mig lite upplyft (rent fysiskt) vilket gjorde att jag fick svårt med min egen balans.

Kanske måste han hålla i många tjejer så för att de ska hänga med i hans svängar? Men jag kan dansa själv och tyckte inte jag kunde göra mig själv rättvisa i följandet. Därtill är det omöjligt att veta om han tycker det är roligt. Även om man får en extra tajt omhållning efter en fox så är det omöjligt att veta om det är för att det var något extra eller bara av ren artighet om det inte följs av ett leende. Men det ska ju inte vara enkelt. (Att bjuda tillbaka är ju dock ett strålande sätt att visa att danstycke uppstod.)

Ja, sen var det väl inget mer att värde att berätta?

Hahahaa, skoja bara! Ytterligare två och en halv toppfavorit (utöver P) hade letat sig ut från sina gömmor! Så trevligt för mig när halvan bjöd upp och jag lyckades jaga rätt på de andra två före och efter paus. Och lite tur med låtarna därtill. Det är alltid kul att känna att även om det var längesen man sågs så finns det inga som helst tveksamheter i den gemensamma dansen. Därmed inte sagt att långa uppehåll på något sätt är nödvändiga eller bra. ;-)

Nummer ett bevakade som vanligt sin position på ett tillfredsställande sätt och nummer två och jag fick också tillfälle att prata om lite gemensamma framtidsplaner. Blir nog bra och jag får säkert tillfälle att återkomma till det. Under sista delen av sprang P och jag om varann på ett olyckligt sätt vilket resulterade i att det inte blev någon mer dans. Illa! Jag fick sitta lite och stal sedan ett par andra tjejfox innan sista dansen närmade sig. Jag gillar inte riktigt när överenskommelser är mentala. Då kanske man ändå står där med lång näsa när man upptäcker att det bara var man själv som kommit överens. Men ibland funkar det ju.

Det var mycket trevligt att få dansa bra dans ända in i kaklet även fast bandet inte riktigt gick vår väg ända fram. Extranumret var egentligen bara en avtackning vilket kan vara tacksamt om man råkat ur askan i elden. Men om det finns tillfälle att verkligen få köra slut på sig är det ju lite synd. Kvällen fick ändå ett kvalitativt slut. :-)

Slutligen - Voyage! Jag är visserligen lite färgad av att J på keyboard är en herrejössesbra dansare och därmed VILL jag liksom gilla bandet. Men jag var väldigt nöjd med det mesta jag hörde. Sångerskan var ju otroligt bra och det var tydligen att detta inte var något av hennes första hundra gig. Det var tajt och bra  musikaliskt, både tillsammans och individuellt.

Repertoaren som är det viktigaste av allt var väldigt mycket 80-tal vilket gillas skarpt. Några shuffle, kan alltid bli fler och många härliga lugna. Det är dock viktigt att tänka på att hårdrocksballader ska ha mer känsla än styrka, så det inte blir gapigt. Voyage gav definitivt mersmak och det kommer bli många danser till dem i framtiden. Ett tips från coachen vad gäller snabba låtar är att utforska Shakes nedlagda repertoar, där finns många godbitar att hämta. Först till kvarn eller...? :-P

Sammanfattningsvis en riktigt rolig kväll! Äntligen! :-D

torsdag 17 januari 2013

Vardagen är åter

Idag är det torsdag. Måns hade hög feber i går och idag är det jag som är hemma med barnen. I morgon skulle jag vara hemma föräldraledig men vi får väl se vad pengarna får för etikett. Måns är i alla fall piggare idag. Skönt det! Även fast de små lätt får hög feber så blir man lite orolig. Vi skulle ha kickoff idag, en nystart. Men min kollega har varit sjuk hela veckan utan tecken på att bli piggare och så Måns då. Nystarten fick vänta.

I morgon och i helgen hade jag hoppas att vi skulle göra lite roliga saker jag och barnen. Nu får vi först se när vi är friska. Veckan började i alla fall ganska bra med ett dubbelpass pilates - yoga. Jag har inte kört pilates förut men det var ju som väntat likt yoga med stretch och avslappning, men däremellan körde man ett pass med boll och det var ju sjukt jobbigt. Som alla övningar med den där bollen.

I tisdags var det äntligen dags för massage igen. Min tid i december fick jag boka av så det var längesen nu. Skönt som alltid var det och jag fick lite cred för min träning sedan sist. Det var ju där alltihop startade.

onsdag 16 januari 2013

Vintervittring

Helgen som gick innehöll förutom en jättetrevlig lunch och eftermiddag med goda vänner på lördagen, körens föreställning Vintervittring på söndagen. Vi har repat till den under senhöst och vinter och plötsligt var det dags. Föreställningen hölls i en ganska kylig lokal, ca tio grader var det därinne, och trots att publiken visste om detta faktum, kom de. Det var den största publik vi haft på en egen konsert, ganska exakt tvåhundra personer. Kul!

Själva var vi påbyltade som små tomtar allihop vilket var en ganska skön kontrast till vår mer vanliga tjusiga konsertklädsel. Det som var svårt i denna föreställning var all text om eld, is, rimfrost och snö som skulle kunnas utantill, och sen vart vi skulle stå och gå. Det är alltid lika spännande att se om vi får det att sitta så inte hälften springer runt helt förvirrade och undrar vilket nummer som kommer nu. Men det gick riktigt bra.

Vi satte i princip allt och vi hade roligt under tiden. Jag är också tillräckligt nöjd med min egen solistinsats. Publiken var väldigt positiv under och efter föreställningen och vi fick även fina ord i tidningen i måndags. Det var en nöjd kör och nöjda artister som sade hejdå för några veckors paus innan vi ses igen. Nedan ses lite minnesglimtar från föreställningen.

lördag 12 januari 2013

Tortillapizza

Gillar du pizza? Gillar dina barn pizza? Tar det emot att göra egen deg? Blir det alltid för mycket bröd? (Ja, det blir det!)

Jag får en känsla av att alla redan vet det här och att det är vi som är sena, men vi har just upptäckt varje barnfamiljs (och alla andras) stora dröm - tortillapizzan!

1. Sätt ugnen på 175-200 grader.
2. Lägg tortillabröd i önskat antal och önskade storlekar på bakplåtspapper på plåt.
3. På med någon typ av tomatsås och valfria pizzaingredienser och ost överst. Här kan man ju använda vad man hittar hemma (t ex korv, majs och lökstrimlor) eller förbereda sig lite och lyxa (t ex parmaskinka, oliver och mozarella).
4. In i ugnen tills osten smält och innan brödet blir mörkt.

MUMS!!!!

PS1: Ett lass ruccola ovanpå efter ugnen lyfter vilken korv-pizza som helst.
PS2: Enkla tomatsåsen: Blanda krossade tomater, pressad vitlök, oregano, salt och peppar direkt i burken. Mosa tomaterna lite med en gaffel under utsmetningen på tortillabröden.
PS3: Tortillabröd går utmärkt att frysa så överblivna bröd kan alltid ligga i frysen och vänta på akut pizzanödighet.

LYCKA TILL!

torsdag 10 januari 2013

Avslutningsdans med världens bästa Shake

Det blev så att jag åkte till Gävle för att vara med och avsluta Shake's framgångsrika karriär. Att de slutar kan man ha många åsikter och känslor om. Som att det är sorgligt, att ett viktigt kapitel tar slut, att det är en otrolig dansmusikalisk förlust, att dansa kommer bli mindre roligt i framtiden. Och så vidare. Jag skulle kunne hylla Shake högt och länge för deras goda smak och känsla för dansmusik och jag hoppats de gjort tillräckligt stora musikaliska avtryck för andra band att ta efter.

Nu på slutet har det varit deras snabba repertoar som skiljt sig mest från mängden på ett väldigt positivt sätt. Genom den senare kvartettens svängiga låtar har de har bjudit upp till bugg vilket jag saknat mycket. Och sedan kommer jag sakna Jörgen sång, i största allmänhet. I början förknippade jag hans röst väldigt mycket med Jannez, vilket var naturligt, men utvecklingen sedan dess har gått spikrakt uppåt och man har hört hur mycket han gillat det han gjort.

Rent dansmässigt var kvällen ungefär vad man kunde förvänta sig. Gissar att det var ca tusen personer på plats, av vilka sexhundra var tjejer. En hel del bra dansare förstås även om mina manliga dansfavoriter saknades. Jag dansade ändå mestadels och hade en helt ok kväll. Jag fick njuta av bra bugg i några av de snabbare låtarna, även om jag saknat det totala samspelet länge. S och jag återsågs faktiskt för en dans och det var ju återigen länge sedan nu, på maran förra hösten.

Det som var bäst denna kväll var att jag faktiskt var där och delade den. När alla extranummer spelats och det var dags att packa ihop fick jag möjlighet att byta några ord med killarna, önska lycka till och tacka. Jag fick frågan när jag dansade till dem för första gången och det var i Brännkyrkahallen efter Ebba-cupen 2007. Den kvällen minns jag märkligt nog alldeles tydligt. Men det är en helt annan historia.

lördag 5 januari 2013

Nyår 2012

Detta nyår firades enligt plan och på rätt dag. En bra start. :-) Jag hade i vanlig ordning pimpat uterummet för fest och komponerat en meny som kändes spännande.

Rödbetscarpaccio med saffransvinegrett och getostcrème
Kyckling med granatäpple och färska fikon
Youghurtglass med kardemumma, mandel och varma lingon

Förrätten var ny på min repertoar, men lät spännande, och varmrätten väl beprövad. Jag var lite orolig över efterrätten eftersom Tove dagen innan fick slicka skålen och rynkade på näsan med orden "Det smakade inte som det skulle." Och visst, det var ju inte kungen som skulle komma, men jag tycker nånstans att våra allra bästa vänner och familjen ska ha det allra bästa. :-)

Nyårsbordet med förrätten serverad

Gästerna kom vartefter under eftermiddagen och serverades vit glögg. Morfar och morbror spelade och barnen dansade i väntan på maten. Efter att vår minsta gäst, Oskar, ätit sin gröt och somnat i resesängen satte vi oss småningom till bords. Oskar sov sen förbi för- och varmrätt så att föräldrarna fick äta i lugn och ro.

Alla tre rätterna blev kanon. Rödbetorna blev perfekt mjuka, crèmen gick att göra "ägg" av och kompositionen var en bra sådan. Jag tyckte jag gjorde mycket gryta till varmrätten men när vi var klara var både gryta, ris och sallad slut sånär som på ett par majskorn i botten av skålen. Efterrätten blev även den väldigt bra även om jag ska göra den med mindre kardemumma en annan gång. Mina egna tillagda lingon var  ju pricken över i. Nöjd kock med andra ord! :-)

Efter att ett par timmar gått ganska fort under ätande, och efter att vi tänt tomtebloss ute med barnen, var det dags för nattning och lugnet sänkte sig. Då tog vi fram Alias som sedan roade oss till vi närmade oss tolvslaget. Man kan inte säga att förklaringarna blev rappare ju närmare tolvslaget vi kom... :-)

Medan vi hällde upp lite bubbel började kommuninvånarna visa fyrverkerimusklerna. Och det var inte lite de kostat på. Vi stod i uterummet (ty det regnade stundvis detta nyår) på första parkett och såg den ena fina pjäsen efter den andra i all oändlighet tills vi helt enkelt ledsnade. 

Sen kalasade vi på lite ostar och sedan var det snart godnatt. Alla gäster sov över och det tror jag bidrog till den avslappnade kvällen. Ingen behövde känna stressen av att ge sig ut och hem. Det var bara att krypa ner när det kändes dags. Tack allihop för en kalastrevlig kväll! :-)

På nyårsdagen vaknade huset upp bit för bit. På förmiddagen passade E och jag på att ta en promenad med barn i varsin vagn. Även fast mina är aningen stora nu går det bra att gå med dem i cykelvagnen. Det var så mysigt eftersom det kändes som det var första gången vi gick sådär tillsammans, som två mammor. :-)

Måns tränar tal

Morbror E tränar S-uttal med Måns.

E:  Kan du säga "snö"
M:  Nö!
E:  Sss-nö
M:  S-nö!
E:  Braaa! Kan du säga SySter?
M:  Jag kan faktiskt säga "lampa".
M:  S-lampa!

onsdag 2 januari 2013

Årskrönika 2012

Tuff start
Förra året blev det ingen årskrönika. Jag hade inte förberett någon och den andra januari briserade den tickade bomben. Sen blev det inte så viktigt. Det var egentligen synd, för det var på många sätt ett bra år. framförallt ett riktigt bra första halvår, när jag själv tyckte att jag mådde så bra som någon människa kan göra. Jag lärde mig mycket under det där året. Jag tog kanske det sista stora klivet i den personliga utveckling jag strävat efter, in i självkänslan. Sen finns det massa små steg kvar att ta i olika riktningar, och det är ju tur, annars skulle det ju bli lite tråkigt.

Arbetslivet
Sen blev det då tyvärr som det blev. Skilsmässan från mitt förra jobb var tung och svår. Att det inte skulle vara personligt är ett skämt. Det var så personligt som någonting kan vara och det tog tid innan jag kunde ta mig ut helt och hållet på andra sidan. Nästan ett år. Men kanske var det inte tyvärr ändå, även fast det var pissjobbigt. Med facit i hand blev det faktiskt så himla mycket bättre. Ett arbetsliv med större känslomässigt lugn, många skratt och fina framtidsutsikter. Det här känns som på riktigt och min kapacitet både uppskattas och kommer till verklig nytta.

Första månaderna på året minns jag som att jag målade en trappa om och om igen och när den torkade sökte jag jobb och sprang på intervjuer. Sen fick jag jobb och var ledig på riktigt sista en månaden innan jag började i maj. Sedan jobbade jag sju veckor innan jag var ledig sex veckor. En lagom start. Efter semestern tog jag över ansvaret helt för mitt arbetsområde. Sedan följde en tid med lite turbulens, problem som fanns innan jag kom till företaget. Mitt på hösten blev jag ensam på rummet på ett ganska abrupt sätt och sedan dess har harmonin smugit sig på oss bit för bit.

I december började i alla fall jag känna att möjligheterna till en riktigt nystart är nära och trevligheterna runt jul gjorde att känslan stärktes. Nu känns det som att vi är företaget. Och tillsammans är vi starka.

Barnen
Barnen fyllde 2 och 4 år i mars. Måns utveckling har förstås gått i rekordfart under året. Framförallt är det ju språket som gör den stora skillnaden. Nu pratar han väldigt bra vad gäller hela meningar och full fart med orden. Dock är det inte alls rent utan ett otränat öra hör mest "Tote-ko-me-paket-ti-mej-å-då-ble-ja-itte-alls-jädd" Särskilt om han är uppspelt och ska berätta nåt kan det vara svårt att hänga med i svängarna.

Den andra stora händelsen som har inträffat precis nu sista veckorna är att han från att vara helt ointresserad på en månad gått från att kissa på pottan för första gången till att säga till själv när han vill gå på toaletten och är nu i princip torr. Plötsligt händer det!

Tove är en stor tjej nu. Hon vill inte sova längre på dagarna och är sådär fantastiskt humörsvängig som fyraåringar liksom är. Det växlar snabbt mellan "Mamma, du är dum, alla är dumma!" och "Mamma är bäst, gosemamma!". Hon ritar fantastiska teckningar i en fantastisk fart, och hon gör teckningar i present åt alla som tycker kan behöva en.

Tove har i princip lärt sig att läsa och skriva under hösten. Man märker att hon läser överallt nu där det står saker. Och hon skriver mycket utan hjälp. Självklart inte helt rättstavat men hon skriver som det låter och man förstår vad det står. "Gåt nyt år Matijas" är ett exempel från häromdagen.

Det är också mycket kompisar nu. Hon vill leka med den ena och den andra och helst flera samtidigt. Tove är också nu väldigt medveten om vad som händer i tiden. Att när det är jul ska julgranen fram och man ska göra paket och Tomten kommer. Och så ska man tända ljus på advent.

Hemmet
Vi gjorde klart vindsloftet, vårt mysiga sovrum och där tillbringar vi nu våra nätter. Jag är så glad att vår idé blev verklighet och att vi tillsammans är så händiga att det egentligen inte kostade så mycket mer än materialet. Och så tid och svett förstås. Gud vad Daniel slet däruppe i isolerdammet ett tag. Usch!

Sen kläckte jag idén om att bygga ut uterummet. Och så rev vi bort altanen och där är vi nu. Men fortsättning följer i vår när snön försvunnit och vi förhoppningsvis löst en del problem vi stött på. Som att våra glasprofiler har slutat tillverkas...

Dansen
26 danstillfällen i år på 8 olika ställen om jag ska tro min evenemangslista på DM, och jag tror den är ganska tillförlitlig. Det blir i snitt en dans varannan vecka och jag kan inte riktigt begripa hur det gick till. Det känns som jag dansat ungefär hälften så mycket. Noteras kan att Yesterday lagt ner dansverksamheten och det finns ingen dans på nära håll numera. Hallunda är en del av orsaken till detta men är förlåtna då de nu ordnar moderndans varje fredag, på bra tid, i bra lokaler till bra pris.

Träningen
Jag hade kommit igång lite med PT och det där i slutet av förra året. Sen föll allt. Jag fick ransonera mina utgifter och gymkort ingick inte då. Sen kom jag igång så smått igen med yogan och det är ju så kul och så bra. Och nu på slutet har jag äntligen kommit igång med mer kontinuerlig hemmaträning. Det är så skönt när man får det att funka en längre tid. Jag har redan märkt skillnad på yogan och för varje vecka kan jag se att jag blivit lite starkare. Även fast framstegen hela tiden är små så märks dem och gör skillnad för fortsatt träning. Må det hålla i sig. Heja heja!

Livet
Sammanfattningsvis kan man säga att året har varit väldigt bra sånär som på den tuffa starten. Allt flyter nu på och är ganska roligt. En lagom färgglad vardag, precis som jag vill ha det. En hel del finns också att se fram emot under 2013. Ett par byggen, som är lite roliga och mycket jobbiga under tiden, men mycket roliga och inget jobbiga när de är klara. Under våren väntas en kusinbebis och sen kommer sommaren med Öland och annat härligt.

Fortsättning följer 2013. Häng gärna med! :-)

HA ETT FANTASTISKT NYTT ÅR!