På andra sidan

Ja, så känns det nästan. Det var så mycket jobb och stress med jobbet inför flytten att när det väl var klart gick luften ur. Nu har det gått flera veckor men jag har hållit mig ordentligt sysselsatt även fast det inte synts här.

Det har varit mycket fokus på kören då vi repat intensivt med R inför höstens första lilla framträdande som blev väldigt lyckat. Väldigt känslomässigt och mycket glädje. Vi har också hunnit träffas bara vi tjejer för två mysiga rep och så har vi haft en helt fantastisk workshophelg med K som också innefattade så mycket glädje och gemenskap. Verkligen bra för själen. Vi kom också fram till mycket bra tillsammans, både i diskussioner och i röstutforskning under helgen.

Det har ramlat på oss nya roliga uppdrag fram till och med nyår så det kommer verkligen bli en hektisk körhöst. Det ses fram emot men måste planeras för energimässigt. Kören kommer också försöka ha kvar kontakten med R vilket också känns roligt och viktigt. Han blev så snabbt en del av vår körfamilj.

Dansen har också hunnits med. Vi har varit på ett jättebra WCS-läger tillsammans, jag har invigt danshösten på Fyris tillsammans med A och varit på två socialkvällar på WD. Jag har också kört några dansträningskvällar med showdans och sen också hunnit bestämma mig för att sluta med det då jag behöver prioritera kören senare i höst.

Vi har också hälsat på hos morfar och kokat lingonsylt av eget plock för första gången.

Förra veckan kvitterade jag ut min extra semestervecka som jag bestämt mig för att ha hemma själv. Det var ett mycket bra beslut och det var sköna dagar med träning, umgänge med E och barnen och lunch med A på dagarna och sen energi över till mina kvällsåtaganden. Man borde varje höst ha några dagar för sig själv att ladda på!

Tänk ändå vad mycket jag hunnit med på några veckor! Idag har jag och Måns ledig fredag och jag börjar känna mig krasslig så det är soffläge för oss. Men det känns som bra tajming då helgen är ledig och själen är glad.

Förkyld och stressad men ganska roligt ändå

Början av juni har för mig mest bestått av en jätteförkylning kombinerad med väldigt mycket stress. Stress över allt som ska hinnas med i form av barnaktiviteter som picnicar och avslutningar, presenter till fröknar och dessutom läkarbesök. Sen på detta jobbaktiviteter för oss båda plus ett allt större arbetstryck inför semester, stängning och stundande flytt.

Med jobbet var vi åter igen på CW där man lagar fin mat som man sen äter tillsammans. Det var även denna gång väldigt trevligt och givande. Och maten var mycket god!

 Jag och T lagade Steak salad med bakade tomtater, salta mandlar och friterad chevre. MUMS!

Trots att jag fortfarande inte var helt frisk genomförde jag också festivalen Körkraft helt på egen hand under helgen som gick. Ingen annan från kören hakade på, så jag gjorde mina workhops under dagarna och åkte sen hem. Som tur var lyckades jag få trevligt sällskap till lunch både lördag och söndag så jag även fik ut lite socialt av helgen. Dock var det en något märklig körfestival då insåg att jag inte hade sjungit så mycket under de tre dagarna.

Sommaren visade sig under fredagen och Stockholm blev fantastiskt!

Körvåren med R

Nu är det bara ett enda ynkligt rep kvar innan kören tar sommarlov. Senaste veckorna har varit så fantastiskt roliga och givande och alla i kören har verkligen skärpt till sig och gör sitt bästa. Repetitionerna med R har ett väldigt högt tempo och ingen felaktig ton går obemärkt förbi. Fascinerande att sjunga för någon som hör allt. Och då menar jag allt!

Väldigt många roliga citat blir det också som efter att vi sjungit igenom en sång vi (tycker vi) kan:  "Okeej, hur viktigt är det att ni sjunger rätt?" eller "På sida åtta, takt 76 sjunger basarna den här tonen, och det är fint. Men det är fel. Men det är den här tonen som står i noterna." Eller "Var det väldigt länge sen ni sjöng den här sången?" Och numera klassikern efter att ha tragglat några takter: "Det är inte perfekt, men det köper jag."

Vi hade sån otrolig tur att vi fick tag på en dirigentvikarie som inte bara kan repetera med oss utan även höjer vår kompetens. Nu är bara frågan hur vi bäst kan ta tillvara denna nya bekantskap. Han känns lite för bra för att släppa helt när E kommer tillbaka. Nåt att klura på. R verkar själv tycka att vi är lite roliga så det är ju tur för oss.

Vi hade två torgsjungningar i fredags och efter dem hade vi vår avslutningsfest, även fast det är ett rep kvar. En riktig trevlig kväll med massor av god mat med Amerikanskt tema. Härligt och roligt! Jag är tyvärr riktigt förkyld och sångerna på torget tog min röst så att jag inte kunde sjunga på kvällen, men jag hade ändå en trevlig afton.

Det känns som vanligt väldigt tomt att vara utan kören hela sommaren. Men tiden brukar ändå gå fort. Vi vet heller inte nu riktigt hur hösten kommer te sig så det blir spännande att se.

Dobrogosz Mass - igen

Strax efter att vi haft vår konsert fick herrar och sedan även altar förfrågan om att stärka upp en annan konsert med samma mässa. Nu med kompositören själv vid flygeln. Konserten var i Täby, och jag passade på att gå och titta på mina kompisar i Tibble kyrka. En väldigt häftig lokal och en härlig konsert! :-)

Dirigentauditions

Vi har haft ett par mycket intressanta rep med kören senaste torsdagarna. Då vår ordinarie dirigent gått på mammaledighet är vi plötsligt utan repetitör. Tanken är dock att vi ska ha en grym vikarie under några månader. Två personer har kommit fram som kandidater och dessa har nu besökt oss varsin torsdag för ömsesidig prova-på.

Väldigt spännande hur två för oss helt nya personer tog sig an uppdraget. De hade fått samma två stycken att arbeta med och hade en dryg timme på sig att sjunga upp oss och känna på och lära ut. Det visade sig att det var två totalt olika personer, som hämtade från varsin ytterkant av dirigentskalan. De hade också väldigt olika bakgrund och vi skulle nog kunna ha nytta av båda två, fast till helt olika saker.

Efter andra audition snackade kören ihop sig och valde person nummer ett. En ung kille som verkar vara otroligt duktig. Mitt intryck var att vi kommer utvecklas musikaliskt med honom och att repen kommer ha väldigt hög klass och stort fokus. Han hörde allt och det gavs inget utrymme för något som inte var tillräckligt bra.

Det ska bli väldigt spännande att se hur repen framöver kommer te sig och om första intrycket stämde med verkligheten eller hur det kommer bli när samtliga slappnat av lite. I morgon är det dags för första repet!

Kultursöndag

 I söndags var det dags för vårens stora konsert. Vi kände oss faktiskt ganska väl förberedda så genrepet handlade om att stämma av med stråkar och pianist och håll vår dirigent vid god energi. Detta var ju det sista vi gjorde tillsammans innan hennes mammaledighet. Jag hade en känsla av att det skulle bli väldigt lite folk, och när jag hörde att det var fem förköp så kändes det lite olustigt.

Men skeptiska jag fick så jag teg då det blev fullsatt med runt hundra personer i publiken. Jättekul! Hela konserten gick också strålande bra och publiken var översvallande nöjd vilket ju är så man vill ha det. :-) Efter konserten gick vi ut och åt ett gäng ur kören och det är alltid trevligt att få eftersnacka lite.

 Vokalensemble och musiker

När jag ätit klart tackade jag för mig och begav mig mot söder för lite dans. Det skulle vara två veckors uppehåll sedan på socialdansen så jag ville inte helt missa den här kvällen. Extra roligt denna kväll var att jag skulle få sällskap av lunchdejt A som skulle pröva sina vingar på detta dansgolv. Kul! Jag kom lite före henne och hann upp på golvet innan hon också dök upp och jag lotsade henne rätt.

Sen dansade vi tills kvällen var slut med bara ett litet fikaavbrott. Vi hade båda väldigt roligt och A var överraskad över att det faktiskt var precis så avspänt som jag beskrivit det. En väldigt bra kväll som kommer följas av fler!

Körigt

Den här veckan är en riktig körvecka. I onsdag hade vi ett gig för vår största sponsor kan man säga. Det gick riktigt bra trots lite panik hos undertecknad över ett sent påkommet extranummer där jag tappade texten på repet och sjunger inte jag rätt sjunger alla fel känns det som... Men i skarpt läge gick det bra och efter giget var energin kören hög. Mycket bra då vi har konsert på söndag.

Sen torsdag kväll, vanligt rep. Fokus, fokus och fokus är det som gällt denna terminen. Full fart hela repet och även lite spännande info inför resten av terminen och början av hösten, då vi behöver en vikarierande dirigent.

På söndag är det så konsert med pianist och stråkar. En mer klassisk körkonsert denna gång där vi rör oss från klassiskt till jazz på en förhoppningsvis förtjänsfullt sätt. Spännande ska det bli hur vi lyckas knyta ihop säcken denna gång och om det kommer att komma någon publik. Vi hoppas på ett ganska dåligt väder...

Kul ska det bli hur som helst!

Körworkshop

Aningen sent fortsätter min rapportering om förra helgen. Efter en massiv dansdag på Stockholm Westie Festival var det bara till att vakna till liv och bege sig till Skeppsholmen och workshop i scenisk kör med Anci Hjulström.

Större delen av kören var på plats, det var kul att äntligen ses i gen och vi hade en väldigt härlig dag tillsammans, full med nya intryck. Mycket av det som togs upp och provades har vi redan testat eller använder oss av. Men det kom upp några nya detaljer som vi kan använda eller som vi absolut borde tänka på och implementera i våra förberedelser för konsert. Mycket bra och rolig workshop!

När jag kom hem var jag så otroligt trött i huvudet efter två högintensiva dagar. Ibland har man det så otroligt bra och givande.

Nyårsdagsgalan

De sista mellandagarna efter hemkomsten från Umeå bestod för egen del av förberedelser inför Nyårsdagsgalan. Det var många olika bud på vad vi skulle vara med på och noter kom i sista stund på mejlen i olika omgångar. Spännande! Jag och tre andra tjejer i kören var dessutom tillfrågade att vara bakgrundssångerskor på en av solisternas sånger. Jättekul och en jättefin sång.

Den extra sången gjorde att de två repkvällarna före Nyårsaftonen blev extra långa. Ena dagen sågs vi en stund innan och repade igenom stämmor och form och sedan var det främst ett ljudtekniskt rep samt rep med orkester och pianist mellan halv sju och halv tio. Det var mycket att ta in och man måste vara fokuserad hela tiden.

Andra dagen sågs vi strax före fem för att kolla ljudet och sjunga igenom vår extra sång och sedan var det en och en halv timme innan vi skulle repa med kören. Då gick tre av oss ut och åt tillsammans. Trevligt! Sen var det rep med solister och orkester samt eget rep på scenen hela kvällen fram till tio. Då var man bra trött!

Rep med solister och orkester på scenen

Sen var det Nyårsafton och vilodag. Vi var som tur var bortbjudna till E&M och behövde bara dyka upp och bli omhändertagna. Skönt! Det blev en lugn och väldigt trevlig kväll!

Dagen efter var det till att vara i Norrtälje kvart i tolv. Jag blev smidigt nog hämtad av bror och vi åkte tillsammans ut. Efter en kort uppsjungning var det genrep i några timmar. Pianisten avslutade senaste repet med att trampa snett och ramla ner. Han skadade handleden så illa att han blev gipsad och på genrepet dök det upp en annan pianist. Som tur var var han ett proffs och allt fungerade hur bra som helst.

 

På genrepet från kulissen

Genrepet gick väldigt bra och vi hade sen en dryg timme på oss att byta och och äta lite. Kören hann också samla ihop sig på scenen för en ny och aktuell gruppbild innan publiken släpptes in. Sen drog snart konserten igång!

 

Grymmaste och snyggaste kören!

Hela konserten gick otroligt bra. Ställena vi haft problem med på repen satt nu och vi fick mycket fin respons från publiken. Även vår "doa"-låt tillsammans med Ellinor Videfors (fantastisk!) gick fint och fick fina applåder. Alla byten när vi skulle gå upp och ner gick bra och publiken fick lite gospelfeeling när vi sjöng med Donald Perry, en helt fantastisk artist från USA. Hans soul-falsett är så grym!

I pausen var jag och några från kören ute bland den fikande publiken och delade ut lappar om vår nästa konsert. Det var roligt då man fick mycket positiv direktrespons. Dessutom träffade man på en del gamla bekanta. Även andra akten gick mycket bra, även våra sånger tillsammans med världsartisten Anne Sofie von Otter och hela konserten avslutades med stående ovationer från en mycket  nöjd publik! Härligt!

Slutnummer med alla på scenen

Jag hoppas verkligen att det blir en ny nyårsdagsgala redan nästa år för det är så roligt och lärorikt. Kören hade mer att göra än nånsin i år och det är väldigt utvecklande med olika typer av musik och instruktioner i sista stund. En riktigt nyårsboost! :-)

Körgig

I fredags var vokalensemblen anlitade för ett körgig inför ett kanske par hundra sittande middagsgäster. Det är kul med de där gigen. Roligt att klä upp sig på kvällen och dra väg i mörkret, mötas upp, sjunga upp, dra igenom och sen uppträda.

Det är alltid lite äventyrligt då sällan vet vad man har att förvänta sig på förhand. Hur vi ska få plats, var vi ska stå och hur det kommer tas emot. Denna gång var det väldigt svårsjunget då det var ett ljuddämpande tak som stack ut där vi stod. Vi hörde varandra dåligt men kom nog ändå undan med hedern i behåll.

Efter halva vårt framförande gick vi tjejer över lokalen för att sjunga en sång på ett annat ställe. Då tog en av rektorerna i sällskapet tillfället i akt att gå upp och hålla tal! Vi blev ganska förvånade men försökte se så tålmodiga ut som möjligt när hon hotade att redogöra för sina tjugofem senaste arbetsår.

Så småningom kunde vi alla fall slutföra vårt uppdrag och vi var nöjda när vi packade ihop. Vi hade fått helt ok respons och klarat av det vi skulle göra på ett bra sätt. Innan jag gick ut genom entrén så kom det en snubbe springande och ropade mitt namn. Så fick jag en väldigt kärvänlig kram som jag plötligt undrade om jag skulle kunna ta mig ur.

Men då kom jag också på vem snubben var. En kollega från förra jobbet. En av de riktigt bra killarna. Vi pratade en stund om vad som hänt och skett och det var en liten bonus att ha fått en liten återkontakt sådär helt utan förvarning. Han var en av dem som jag aldrig hann säga hejdå till.

En bra kväll med härliga gänget!

Glöd och Collabro

Den senaste tiden har det hänt nåt inombords. Den lilla glöden jag ständigt bär med mig har plötsligt börjat låga och växt sig allt starkare. Det har säkert flera olika anledningar. Kanske är jag just nu extra mottaglig för inspiration, men det känns som det började för några månader sedan med intryck från olika håll.

Sen har jag läst, lyssnat och sett och blivit mer och mer inspirerad och sugen på att omsätta detta i ett eget uttryck. Det handlar förstås om det jag kanske tycker allra mest om att ägna mig åt. Dansen och sången. Det finns så mycket inom dessa områden som är outforskat eller helt enkelt bara utnyttjat till en liten del. Och nåt jag lärt mig med åren är att jag ska ta såna här känslor på allvar.

Vad gäller dansen så känns det som att det inte längre räcker att dansa någon fredag ibland. Jag vill ha mer än så. Att dansa är bra för livet! Vi har av olika anledningar inte gått någon danskurs på åratal. En anledning är ju de små barnen, men de börjar bli större nu och kanske är det därför känslan har väckts igen. En impuls fick mig att boka in oss på en ny kurs i WCS.

Vi gick ju förmodligen rikets allra första kurs i denna dans redan för sex år sedan. Men sen tog annat vid. Nu är det bara någon vecka kvar och det är snart dags för en dagskurs. Kul! Daniel och jag dansar ju bara undantagsvis tillsammans så detta är positivt på flera sätt. Sedan hoppas vi att den nya dansföreningen också ska ge oss ytterligare gemensamma danstillfällen så småningom.

Den andra delen är sången. Jag har blivit så himla inspirerad av Collabro, sånggruppen som vann BGT. Det är flera saker i deras framträdanden och framtoning som får mej att rysa. Dels har de var och en röst och sångteknik som gör mej inspirerat avundsjuk och deras röster flätas in i varandra så delikat i de smakfulla arrangemangen.

Men ännu större är deras sätt att förhålla sig till presentationen och till varandra. Självkänslan och självförtroendet i de raka ryggarna och stålet i blickarna går inte att ta miste på och vaggar in publiken i en skön trygghet. Och när harmonierna sitter perfekt  i vissa passager bekräftar de varandra och den gemensamma prestationen genom leende ögonkast vilket jag tycker är helt underbart att se.

De bekräftar även varandra genom naturlig kroppskontakt både innan och efter ett framförande vilket känns lite ovanligt, kanske framförallt för tjugoåriga grabbar. Säkert har deras bakgrunder inom musikal och teater en stor roll i denna framtoning och naturlighet. Härligt är det i vilket fall och att alla skulle stärkas av lite mer fysisk omtanke råder väl inga tvivel.

Många av dessa saker pratar vi om och jobbar med regelbundet i kören. Hur vi förhåller oss till varandra i ensemblen när vi uppträder syns väl från publiken och det är viktigt att bibehålla och uppmuntra en sammansvetsning av gruppen.

Jag har nu börjat känna ett sug efter att jobba mer aktivt med min egen sångteknik och se vad jag egentligen är kapabel till vid sidan om körklangen. För många år sedan tog jag en del sånglektioner, men nu har jag jobbat aktivt med rösten i så många år i kören att jag tycker att jag borde kunna börja om på en annan nivå. Som tur är har jag nog möjlighet att få in detta på schemat ganska snart och det ska bli spännande! :-)

Bejublad konsert

De sista två veckorna har delvis präglats av ökat fokus inför höstens första framträdande med vokalensemblen. Vi har repat igenom gammalt material från tidigare konserter, tagit med oss mindre element från vår workshophelg och lagt på lite ny koreografi.

Inför denna konsert har det känts väldigt bra då vi haft lagom med tid att repa klart och vi hade en färdig föreställning på konsertdagen. Vi har också kommit ett steg längre med några stycken sedan förra konserten och till exempel fått med mer koreografi då musiken känns trygg.

Förutom de ordinarie repen har vi haft egna små repkvällar och det är alltid väldigt trevligt! Så mysigt att träffas bara tjejerna och repa och umgås över en fika. Sista veckan har också biljetterna börjat gå åt, kanske delvis på grund av ett fint inför-reportage i tidningen.

I fredags var det då dags och jag var ledig med Måns och vaknade med en hotande förkylning. Hela dagen gick åt till packning och förberedelse mentalt och praktiskt. Daniel passade på att vara borta med jobbet hela helgen och E hade ställt upp som barnvakt till barnens förtjusning. Vi hann äta en snabb middag tillsammans innan det var dags för mig att susa iväg.

När jag kom fram till Brenneriet där vi skulle uppträda för första gången möttes jag av denna skylt:

Det gjorde såklart att energin höjdes ännu mer. Det kändes så himla kul, särskilt som Brenneriet aldrig varit utsålt tidigare. Vi hade att se fram emot många nya ansikten i publiken. Vi gjorde några placeringskontroller och lämnade sen lokalen för uppsjungning. Efter lite kassatrassel i baren som drog ut på serveringstiden var det så dags att börja.

Hela ensemblen var väldigt laddad och vi gick in för första akten av två kortare akter. Efter tredje stycket, som var det första med koreografi mot publiken, ville applåderna nästan inte ta slut! Så kul! Redan där var kvällen uppenbart i hamn. :-)

När vi tog paus och minglade med publiken var det redan då människor som tackade och stämningen var väldigt uppsluppen. Andra akten gick av bara farten och applådtacken efter sista numret, extranumret och extra extra numret varm långa och varma.

Efter konserten höll vi nästan på att lyfta av all energi som vi fått och det kändes viktigt att hinna ta emot en del tack från publiken och att även tacka varandra för gott samarbete. Sedan var det bråttom hem att hinna eftersnacka med Elin och försöka ta sig ner på jorden igen.
 

 

Alla härliga tjejerna tillsammans

Roligt är det också att vi har ett nytt roligt projekt att ta oss an nu. Ny nyårsgala står på agendan. :-) 

Inspirerande helg

I helgen var jag med min fina kör och hade workshop med världens bästa K, körens grundare och hjärta. Det var en jättefin helg på väldigt många sätt. Vi gjorde väldigt mycket improvisationsövningar, arbetade med olika delar av sånginstrumentet, gestaltade musiken och slappnade av i sköna afrikanska sånger.

Vi hade också ett grupparbete gällande nutid och framtid för kören. Det är ju olika vad man har för förväntningar och förutsättningar för sitt deltagande. Nyttigt och viktigt. Jag hoppas styrelsen kommer ta fram ett dokument för gemensamma ramar kring detta.

Vi hade vår helg på min hemort så vi passade också på att se oss om lite i omgivningarna och återbekanta oss med våra gamla miljöer. Det känns som om det hör till ett annat liv. Märkligt. Men så är det ju också på många sätt.

Helgen som helhet var som att vara insvept i en kärleksfull bubbla och det var tråkigt att den måste ta slut. Vi åkte därifrån inspirerade och upplyfta. Jag fick sällskap med K en bit på väg hem och vi hann också uppdatera lite mer om vad som hänt i livet sedan sist. En trevlig avslutning på en härlig helg!

Upploppsraka

Har jag nämnt att detta är en intensiv period? Jomenvisst, så är det. Projektet tar mycket av vår lediga tid, både med aktion och planering och parallellt med det så har det också varit väldigt mycket med kören senaste veckorna. Både mindre gig och en stor och tung konsert och sommarfest. Det har varit till att ta en dag i taget och liksom klara av sak efter annan.

Idag pustar jag ut hemma efter den senaste smått hysteriska veckan med projektet och tre tokintensiva kvällar med kören. Vi hade vår stora konsert i fredags och jag har aldrig tidigare varit så trött efter en konsert. Vi var tvungna att vara tokkoncentrerade hela tiden för att ta oss igenom den och det kändes som man sprungit ett maratonlopp när det var över. Sen var det trevligt med fest som avslutning. Men nu är det i alla fall sommarlov på sångfronten vilket är välbehövligt.

Sedan sist har vi också hunnit ha besök av E&M en riktig sommardag med vattenlek för barnen och skuggfika för di vuxne. Även A har hunnit hälsa på mig en eftermiddag när jag var ensam med barnen och hon hade inte heller något särskilt för sig. Vi styrde upp lite bildmaterial och låg sedan på en filt och pratade om livet innan vi lagade middag tillsammans.

På projektfronten går det framåt men har varit lite motigt med kanske den viktigaste pusselbiten. Men nu är den faktiskt i hamn och förhoppningsvis har det nu löst sig för framtiden som vi hoppats. Jag har fört lite dagbok över projektet vartefter så kanske kommer det här sedan en projektbeskrivning när allt är klart. Vi kommer behöva fortsätta en del även under semestern, men när skolan börjar ska vi kunna andas ut på riktigt.

Efter att ha varit så intensivt upptagen så länge med andra saker är det väldigt svårt att förstå att det bara är ett par veckor till vi ska till Öland. Det känns lite stressande just nu att behöva vara borta en hel vecka och orka packa och planera inför, men det är säkert precis det vi behöver.

Kören firade nyåret med "Gutår!"

Bara för att vi haft ett långt härligt jullov betyder det inte att vi legat på latsidan. För egen del har jag haft en konsert med vokalensemblen att se fram emot. I och med att vi haft ganska lit reptid inför denna konsert träffades vi först för stämrep under mellandagarna, tjejstämmor och killstämmor för sig. Detta är ett väldigt trevligt sätt att umgås på. Vi tjejer brukar ligga lite före killarna och har bara haft ett stämrep tidigare men jag tror det kommer bli fler nu, om inte annat för att det är så trevlig att ses!

Denna gång bjöd A in till middag innan repet. Eftersom det är väldigt sällan jag och mina övriga väninnor hinner ses bara vi så är det så trevligt att ha ett helt gäng andra trevliga tjejer att umgås med, jag menar, nu när vi måste ju ändå repa! ;-) Det var en mycket trevlig middag och så småningom ett bra och effektivt rep. Vi hade tjatat till oss en till tjejlåt som vi repat in helt på egen hand och vi hann sätta lite koreografi till den också under kvällen.

Efter nyår hann vi också med ett gemensamt genrep i konsertlokalen. Vi var åter i Elimkapellet som är vår favoritlokal att sjunga i. Den har bra akustik och är så dynamisk med bland annat scenen som har den fina trappan. Igår var det konsertdags och det blev fullt hus! Kul! Konserten gick på det stora hela mycket bra och publiken fick även vara med och sjunga lite denna gång.

Eftersom vi haft lite tid att repa sjöng vi fyra stycken i mindre grupper denna gång, vilket både vi och publiken uppskattade samt att vi ju hade våra tjej- och killåtar som vi också tycker är väldigt roliga att göra. Jag var med i två mindre grupper var av den ena sjöng från läktaren när vi släckt ner lokalen sånär som på tända ljus. Denna stämning hade mottagits mycket bra av publiken. :-) Publiken verkade vara mycket nöjd överhuvudtaget då man fick många tack på väg ut även från folk man inte känner. Kul!

 

Nocturne 

Efter konserten gick större delen av kören ut och åt tillsammans. Det är så trevligt att göra det, framförallt om man inte har någon familj som varit på plats som man kan dela upplevelsen med. Då hinner man prata igenom sina egna och andras reaktioner på konserten och sen prata om allt möjligt och bara umgås och ha trevligt. En väldigt trevlig kväll blev det och vi både öppnade och stängde restaurangen för kvällen.

Tidningen var på plats igår under konserten så nu kan vi hoppas på en fin recension till i morgon. :-)

Pappa har fotat kvintetten.

Fredagskvällsnöjen

Helgen började bra med vårt lilla kör-gig som var ett 15-20 min program för en jubileumsmiddag. Vi kom från lite olika håll och samlades i ett konferensrum på slottet där det var. Lite härligt att se alla dyka upp finklädda bara sådär en sen fredagskväll. Vi sjöng upp och gick igenom hur vi skulle kunna få plats att sjunga och hann även igenom sångerna innan vi fick veta att det var dags.

Klockan var då 21.45 och vi sjöng till desserten. Som vanligt vid sådana här tillfällen var det en knepig lokal och vi fick stå på en enda lång rad längs honnörsbordet. Men allt gick bra och jag tycker responsen var bra från vår publik. Snart var vi klara och det var bara att önska varandra trevlig helg och åka hemåt med betydligt mer energi.

Roligare att vara frisk och stark

Den här veckan började ju så bra. Jag känd mig äntligen frisk och stark nog att åter kasta mig i bassängen för ett lite tuffare simpass. Skönt för hela mej. Sen i tisdags så var det efterlängtad Sh'bam. Tyvärr var det fel instruktör, men jag visste det innan jag åkte så jag slapp få besvikelsen kastad över mig där och då. Men det är slående hur olika ett och samma pass kan te sig med olika instruktörer. Från ytterligheterna läcker och cool dans till hopp-och-släng-fys.

Men så igår, vad nu, ont i halsen!? Jag har ju varit sjuk till och från nu i ett par månader redan. Suuuck! Dagens bodypump fick bokas av och jag får försöka ladda för att orka sången ikväll i stället. Efter stressen inför förra konserten försöker jag nu öva duktigt i god tid på det jag behöver kunna så jag ska vara lite lugnare.

I denna övning ingår några Bellmantexter som kan tyckas omöjliga och få in i huvudet. Det blir så när man inte riktigt förstår dem fullt ut och orden tycks stå i en märklig ordning. Istället för att få någon slags känsla för meningen staplar man bara orden på varandra och försöker få in dem i muskelminnet.

Som tur är är jag ledig i morgon och det ska bli så skönt så. Jag får hoppas på lite extra sova och bara vila upp mig hemma med barnen. Sen på kvällen är det ett betalgig med kören så då är det bara att köra på igen!

Sommarfest och sommarfix

I och med att jag var ledig i fredags var det långhelg. Daniel var också hemma sin sista sjukskrivna dag. Då energin har börjat återvända i huset hade vi hoppats på att komma lite vidare med vårt bygge. Men regnet hängde i luften alternativt öste ner. Jag var dessutom seg efter danskvällen. Istället för bygge blev det lekland som tidigare var lovat till lördagen när jag skulle vara borta hela dagen. Så där for barnen runt och lekte och lekte och vi fikade och pratade och tittade när vi så ombads.

På lördagen hade jag heldagsevenemang med kören. Uppe i Grisslehamn av alla ställen. Först repade vi lite, sen traskade vi iväg för ett kort framträdande utomhus, sen traskade vi tillbaka, repade lite till och sen var det konsert. Det var ingen stor publik, men de var väldigt nöjda. Vi gjorde en mycket bra konsert och vi packade ihop och begav oss vidare mot Ortala där vår avslutningsfest skulle äga rum.

Att ha fest med kören är så otroligt trevligt! Alla hade fått en uppgift med bidrag till buffén och snart var bordet dukat med läckerheter. Vi satt först ute och sedan i ett uterum till timmen blev sen. Jag hade tänkt att jag skulle åka hem i tid men så blev det såklart inte. Så otroligt god mat, fin sång, ful sång, rolig sång och så mycket skratt. Kören rymmer nu sån värme att man bara vill fortsätta umgås och det var svårt att slita sig och veta att vi inte ska ses på ett par månader.

Söndag morgon fick jag lite sovmorgon. Skööönt! Sen jobbade vi faktiskt på med uterummet där bit efter bit kom på plats och det blev både snyggare och tätare vartefter. Vi ska ha vår traditionella fest på Midsommar och i år kommer vi sitta i uterummet för första gången. Ty vi har ju ingen altan ännu. Det ska bli ganska skönt då man slipper oroa sig för vädret och vi har märkt att det är möjligt att sitta där även fast det är smällhett ute.

 

Mittstolpen, dvs skarven. En illustration över hur man lappar ihop gammalt och nytt.  :-)

Uterummet kommer ju inte vara klart tills på fredag (vi måste ju ha något att göra på semestern också ;-) men såpass i ordning att man kan sitta där utan större problem. Golv, väggar och tak finnes!

Återseenden

Körrepet igår var riktigt kul. Det blir ju sån skjuts när vi repat själva innan och vilken skillnad det gör när vi plötsligt är jämna i stämmorna! K var snudd på imponerad hon också och var vi var lika lyckliga att se henne igen som hon att se oss tror jag. Även fast konsertprogrammet är ganska mastigt med enbart ny repertoar så kommer det nog gå fint. :-)

Idag har jag varit och simmat på lunchen. Så skönt och så bra på alla sätt och vis. På slutet tog jag i på ett lite nytt sätt. Kanske att min armträning börjar visa lite resultat i bassängen? Det känns mycket bra hur som helst och att komma iväg till bassängen en gång i veckan känns som ett rimligt mål.

Det bästa med att träna på lunchen är att man ju redan gjort sitt när man kommer hem och kan sjunka ner i soffan framför lämplig CL-match utan att känna att man har dålig karaktär. :-)

Blandade övningar

Måndag betyder yogaträning. Så kul det är! Igår kom jag lite senare än jag gjort sista gångerna för mitt inför-pass i gymmet men jag hann ändå göra ett litet ryck där och kom ner i yogasalen i flygande fläng precis innan start. Sen var det ett jättebra pass med lite nya övningar och lite korrigeringar som gjorde skillnad. Härligt!

Tisdag betyder kör. Inte i vanliga fall men just idag då övningen blivit flyttad. Nu har vi haft flera veckors uppehåll och det ska bli så himla kul att köra igång på riktigt igen! Spännande då K är tillbaka, vilket känns som evigheter sedan efter den intensiva hösten med E. Vi har fått massor av nytt material så nu är det bara att hugga i. 26 maj är det konsert. Det känns snart.