I helgen har vi inlett operation; byta säng för Tove. Hittills har hon sovit i spjälsängen, smidigt på alla sätt. Hon har heller inte växt ur den på långa vägar för hon är ju en ganska liten tjej. Men. Snart kommer det ju en Filur som kommer att behöva sängen.
Jag tänkte att det kanske är dumt för Tove att känna att lillasyskonet kommer och liksom tar hennes säng. Så då är det bra att byta säng i god tid. Så stod det också i de råd jag fann på nätet; Gärna byta säng många veckor innan bebisen kommer så spjälisen hinner glömmas bort.
Sagt och gjort. I Toves rum står även gästsängen som är en 120cm säng. Perfekt för en eller två (fortfarande någorlunda kära) gäster. Men nu blir sängen alltså Toves. Vi bäddade i ena ändan med hennes saker och buffade upp långsidan med kuddar så hon inte skulle kunna ramla ur. Hon rör sig ju fortfarande tokmycket på nätterna. Det knepiga är att hon ändå kan ta sig ur sängen nu om hon så vill.
Läggningen i lördags blev en procedur modell längre och vi fick ligga hos henne tills hon somnade. Men hon ville absolut inte tillbaka i lilla sängen, det stod helt klart och måste ses som positivt. Sen sov hon hela natten och ropade på morgonen när hon vaknade precis som vanligt. Skönt! Sent på kvällen kom morfar på ett spontant övernattningsbesök och han fick istället sova på golvet och Tove fick sig en glad överraskning när hon kom ner för trappen på morgonen. Morfar!?!
På söndagen skulle hon sova middag i nya sängen. Det gick....inte! Det blev mer eller mindre krig och stumpan ville absolut inte sova. Vi kanske skulle försökt ännu längre om vi inte hade tänkt oss i väg en sväng men vi gav till slut upp istället. Det blev en ny tågutflykt till Täby för lite ärenden och gott fika. Morbror, som kommit över under läggningsproceduren för lite kursuppföljning, följde också med till Toves förtjusning. På hemvägen slocknade hon i vagnen så fort vi kommit av tåget men innan dess märktes det inte att hon inte hade sovit.
Läggningen på kvällen gick bättre även fast Daniel fick ligga hos henne en stund. Skönt så länge det går lugnt till men jag hoppas vi kan styra in henne på att somna själv igen. Det borde gå bara man har bestämt sig tycker jag.
I morse gick jag upp först och började göra mig i ordning i badrummet. Plötsligt hör jag "tass-tass-tass" och dörren öppnas och en busunge tittar in. Hon kom in och gömde ansiktet i badlakanet jag lagt på toaletten. När jag pussat godmorgon skvallrade jag att pappa låg kvar i sängen så då sprang hon in ditt på små raska fötter och kravlade upp och lade sig hos honom och frågade efter "ninning??" (välling) och allt var som vanligt ungefär.
Nästa sak blir dock att lära henne ropa på oss när hon vaknar istället för att gå upp själv. Det är ju dumt om hon börjar springa omkring på nätterna om hon tror det är morgon eller nåt. När hon tidigare ropat och inte fått något svar, eftersom vi konstaterat att det är för tidigt, har hon ju oftast somnat om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar