söndag 31 mars 2013

Välkommen våren!

Förr var vi alltid i Örebro på påsken på obligatorisk Påskfestival. Men nu var det några år sedan. Det är synd på sätt och vis för vi hade alltid en otroligt rolig helg och vädret var alltid kanon som jag minns det. Innan vi åkte brukade vi byta till sommardäck och sedan satt vi ofta ute med näsan mot solen och åt våra mackor med tonfiskröra eller varför inte en dumlekaka. (När dessa smakminnen nu dyker upp känns det mycket dumt att inte vara där just nu!) Sedan barnen kom och vi också dragit ner på squardansandet till i princip noll och intet har det inte blivit mer än en festival. Då var Tove ett år.

Senaste åren har familjen lyckats samla ihop sig ute hos morfar och så gjorde vi även i år. Tove åkte ut redan på Skärtorsdagen för att träna skidor och var så lycklig att få sova hos morfar två nätter alldeles själv. Och de hade haft fullt upp förstod vi när vi kom dit. Tove visade sina skidkonster direkt när vi kom och när vi kom in så kom plötsligt en liten påskkärring åkande på sin kvast. Sedan visade det sig också att den lilla påskkärringen kunde ta några stråktag på minsta fiolen och lyckan lyste i ögonen.


Vi hade skramlat ihop en liten påskbuffét som bestod av de bästa bitarna av sån här högtidsmat. Ägghalvor med rom, sill, potatis, gravad lax och rökt sik samt en grön sallad till det. Vad mer kan man behöva? Intet mer, då vi efter denna måltid fick sitta och pusta en lång stund innan vi ens orkade tänka tanken att sätta på kaffe. Inte barnen förstås. De har en annan matsmältningsmekanism som gör att allt de stoppar i sig omgående omsätts till lekenergi. Detta gör i sin tur de pustande vuxna ännu tröttare.

Efter kaffe och dessert blev det traditionell påskbastu för de som ville och båda barnen fick ta en dusch och satt faktiskt sen och myste i värmen en lång stund innan det var helt uppvärmt. Sen var det trötta barn som till slut fick mjölk och påskkakan, som Tove och morfar bakat, framför TVn innan hemfärd. Glad Påsk!


Halva Påskdagen har vi nu tillbringat på ett lekland. Vi har lekt och de outtröttliga barnen har lekt ännu mer. Vi åt även lunch där och lekte lite till innan vi till slut åkte hem med två helt färdiga barn som slocknade fort i bilen. Sedan vi kom hem har vi sedan röjt på varsitt sätt. Jag har vårstädat, Daniel har byggt. Sen var vi ute en stund hela familjen och tog ett första handtag i trädgården, på de delar som tinat fram. Perenner klipptes bort och äppelträdet blev beskuret. Nu kan våren gärna komma på riktigt. vi är redo!

Blender på Hallunda FH

Efter mer än en månads dansuppehåll var det så dags att dansa själv igen. Med farhågan att det skulle vara massor av folk på grund av den lediga fredagen försökte jag vara i någorlunda tid för att få parkering och det  gick bra. Men det var ändå redan ganska fullt och man kunde redan där ute misstänka hur kvällen skulle bli. Väl inne hann jag både få på skorna och socialisera lite innan dansen började.

Jag fick en stabil första dans och en repris på andra dansen. Vid det laget hade jag kunnat konstatera att flera av "mina" förare tagit sig ut på dans och att kvällen hade alla chanser att bli lyckad. Enda smolket i bägaren var det stora antalet dansare som inte besöker dansbanorna så frekvent och dansade lite åt alla håll. Trots att jag dansade med gräddan av förare så gick det inte helt smärtfritt. Eller som P uttrycker det i sin blogg om samma kväll "Inte så mycket dansriktning, inte så mycket förflyttning, inte så mycket hänsyn." 

Det var väldigt länge sen jag dansade till Blender. Så länge sen att de faktiskt lagt in några nya låtar sen sist. Jag gillar Blender trots att de kör många av sina egna låtar (som jag ändå kan sjunga med i förvånandsvärt bra) för de spelar i övrigt väldigt bra covers och den musikaliska kvaliteten går inte att klaga på. Klaga kan man däremot göra på kapellmästaren som är en mästare mest på att sprida dålig stämning på golvet då pratar för mycket strunt och tigger om applåder vilket gör att man inte vill applådera alls. Men P sa klokt att "vi kan ju klappa åt de fyra som inte pratar".

Trots finfina danser med en favorit efter annan var jag märkbart kursskadad under kvällen. Efter att ha studerat kursdeltagares förning och fötter under flera helger i rad fanns tekniktänket aktivt i huvudet och analyserna gick höga. Inte vad som var bra och dåligt, det var ju ändå mina favoriter vilka jag själv utsett till gräddan av förare - själva facit, utan varför det var så bra och vad föraren gjorde som gjorde att jag gjorde som jag gjorde. Typ..

Vissa saker skulle man vilja filma för att begripa. I vissa snurrar måste jag till exempel sätta ner tårna om varandra på ett särskilt sätt för att det ska funka, men jag har ingen aning om hur killen sätter sina fötter för att det ska bli just så. Jag känner ju bara förningen (som man får lära sig sker från bröstkorgen om man går en kurs för bl a mig.)

I paus hann jag både vara social och reda ut ett föra-följa problem i bugg på begäran. Jag hann också byta några ord med min nyfunna bekantskap M som jag gillat skarpt sen första stund. Bror brukar säga att man ska samla på bra människor och hon är en verkligen sådan. Kanske dessutom en lämplig mentor i föräldraskap för framtiden.

Jag dansade sen kvällen ut. Blender är bra på sista låtar och extranummer. All cred för det. Jag var trött på slutet men nöjd med kvällen. Nästa gång ska jag njuta mer och tänka mindre. På nåt sätt blev det ändå för lite dans. Det blir till att ta sig ut snart igen. Jag börjar se fram emot Hågelbysäsongen även fast jag kommer få haka på den sent som det verkar. Åtta veckor kvar.

lördag 30 mars 2013

Glad Påsk!

Tove har varit hos morfar sen skärtorsdagskvällen och detta hade hänt sedan dess. :-)

fredag 29 mars 2013

Tove och nylonstrumporna

Eftersom det varit fina dagar denna veckan utropade jag återigen att "våren är hääär!" på morgnarna och tyckte kort kjol var ett bra alternativ trots minusgraderna på morgonen. Till dessa hade jag hudfärgade nylonstrumpor. Fast det heter inte "hudfärg" på nylonstrumpespråk. För det första är nylonstrumpespråket inte svenska utan engelska, så färgen "hud" skulle bli "skin". Men riktigt så enkelt är det inte heller.

Om man vill ha hudfärgade strumpor kan man välja om man vill likna en kamel (camel), vara solbränd (Sunbrown - OBS! detta är alltså missvisande eftersom de borde vara rosaröda), nysnö (powder), strand (sand) eller helt enkelt naturlig och naken, (natural/nude) vilket kommer närmast sanningen kan man tycka. Det finns även andra avarter som jag inte ens kan tyda som t ex Lyon eller Mink. (???)

Hur som helst. Jag hade strumpbyxor. Tove mindes tydligen inte att hon sett något liknande förut och var fundersam på morgonen. "Kommer du inte frysa mamma?" "Har du verkligen nåt på dig?" Hon var tvungen att klappa på mina ben flera gånger för att säkerställa att det verkligen var nåt där trots att det var osynligt. Jag lovade att jag skulle vara ute så lite att jag inte skulle hinna börja frysa.

På kvällen när vi kom hem skulle jag som vanligt byta om från jobb- till hemmakläder. Då frågade Tove "Ska du ta av dig de där barbena nu mamma?"

onsdag 27 mars 2013

Skillnaden på en singelkurs

I söndags, medan Daniel härjade med barnkalas, hade jag och P vår sista foxkurs för våren. Denna gång för singlar. Fjorton par skulle det vara men det var nog tolv tror jag. Att ha singlar visade sig vara annorlunda än par även fast vi ju lär ut samma sak. Detta var en nybörjarkurs. Jag funderade lite på vad som var annorlunda och kom fram till att den stora skillnaden mot att ha par var den sociala osäkerheten.

När paren kommer till kurserna så känner de varann bra, väldigt bra till och med eftersom de flesta är livskamrater. De är trygga med varandra och därmed tryggare i  hela situationen även fast den i sig är ny. De vet också att de ska dansa med sin partner hela kursen igenom. När de kommer har de varandra att prata med i första hand och den sociala osäkerheten är därmed löst. Den tryggheten smittar av sig på en själv som instruktör och det är lätt att vara avslappnat social.

Singeldansarna däremot, de kommer själva, känner ingen och känner en stor social otrygghet när de kommer. De vet inte riktig var de ska göra av sig själva, om de ska ta kontakt eller sitta och vänta. När vi dessutom var i en jättelik lokal blir det ännu närmare till hands att sprida ut sig och avvakta, långt ifrån varandra, på ett trygghetsavstånd. Där ifrån sina olika hörn funderas det på vad de andra är för ena och hur det kommer gå att dansa ihop.

Otryggheten som jag beskrivit ovan smittar lätt av sig. Vart skulle jag själv ta vägen? Vad ska man säga och göra eller hur ska man bete sig för att hjälpa tryggheten på traven. Jag hade inget bra svar på det där och då och det ska jag fundera på till nästa gång. När väl kursen började var det som att alla andades ut då någon tog kommandot över situationen och sa vad man skulle göra.

Kursen gick bra och enligt plan och resultarade förhoppningsvis i några nyväckta danssjälar. Det var oväntat mycket lovord från kursdeltagarna efteråt och det är ju alltid roligt. Nu är det sommarlov från kurserna men troligtvis så blir det nya tag i höst. :-)

måndag 25 mars 2013

Barnkalas

På söndagen var det äntligen dags för det stora barnkalaset. Eftersom vi planerat in detta en dag när jag var borta så hjälpte jag Daniel att förbereda och önskade sen lycka till och for iväg. Daniel fick styra upp kalaset med tio barn mellan tre och fem år alldeles själv och det gick ju tydligen fint även fast han var rätt slut när det var avklarat. Barnen verkade mycket nöjda att ha fått leka med alla kompisar och många fina (men en del för dyra!) paket hade de också fått.

Eftersom Tove fyllde fem år hade hon fem kompisar och Måns som fyllde tre hade tre kompisar. Stora barnen vid stora bordet och små barnen vid lilla bordet. Det serverades muffins som Tove och jag bakat, pepparkakor och sedan glass med strössel och vaniljrån. Perfekt förmiddagsfika med andra ord.

Här mumsas det muffins i väntan på glassen.
Sen lektes det, bland annat med en loppa som grannbarnen hade med sig, och kalaset avslutades såklart med den obligatoriska fiskdammen.

Middagsdags

I lördags var det äntligen dags att få till vår uppskjutna middag hos E&M. Så himla trevligt att vara bortbjuden på mat ibland. Extra trevligt när det serveras flera rätter. Barnen tycker det är SÅ roligt att hälsa på och Oskar verkar också tycka det är roligt med barnbesök. När jag och barnen var där senast så märkte man tysdligt att Oskar fick upp ögonen för Måns, en stor kille att hänga med. :-)

Det lektes och stojades och pratades och tittades igenom kläder och det ena och andra förutom att vi åt god mat. Jag ska särskilt minnas efterrätten med fruktsallad på jordgubbar, kiwi, ananas, vindruvor och physalis med sås på vit choklad. Barnen gillade det också trots att frukten var blandad. Smask!

Tove och Måns fick småningom välling framför TVn i sovrummet och det verkar dom tycka är så mysigt. Härligt att vara hos vänner och ha det så bra! :-)

söndag 24 mars 2013

I Källaren hos Cajsa

Nu är det hög tid att rapportera om förra veckans kick-off. Lite sen kick-off kan man tycka men partydelen av den blev liksom uppskjuten pga olika orsaker. Men nu var det dags att åka in till stan efter jobbet och laga och äta mat tillsammans. Det började bra med att S glömde en systempåse med Champagne i taxin. När vi satte oss i taxin hade vi tre påsar. När vi gick ut hade vi bara två. Av taxin syntes bara avgaserna.

Vi startade kvällen på en närliggande pub i väntan på en av två tänkta lagerkillar då en tyvärr blivit sjuk. Väl ihopsamlande gav vi oss sedan av mot kvällens event. Vi gick in i den supermysiga butiken. Tänk att få handla i en sån matbutik varje dag! Ner mellan två hyllor gick en smal stentrappa till en källare med ett stort tre-kök-i-ett-kök.  Där stod också bordet dukat för oss. Vi blev indelade i matlag, ett per rätt och fick våra recept att gå igenom.

Sedan fick vi ta varsin korg och gå upp och "handla" i butiken de råvaror som saknades. Trevligt. :-) Efter det var det bara att sätta igång. Jag var i huvudrättsgruppen där vi tillredde vildsvinsstek på vinegrettfrästa svartrötter med svamprisotto. Vi är uppenbarligen ett gäng ganska vana kockar så allt gick som smort och smakade fantastiskt gott vartefter rätterna inmundigades.

Goda och väl utvalda drycker serverades till ur våra (två) påsar. En sak som slog mig är ju att dessertvin är fruktat underskattat! För mig som inte är så förtjust i avec (för starkt, för sött, för otäckt) så är ju dessertvin ett trevligt alternativ då man ända alltsom oftast tar kaffet och avecen till desserten när man dinerar i hemmiljö. Tror jag får investera i dessertvinsglas samt dryck att hälla där i. :-)

Kvällen blev så sen som det var möjligt med tanke på hur länge Cajsas kök ville vara öppet. Sen blev det taxi hem genom hela norrort då vi tog en tillsammans innan jag till slut fick avsluta resan själv. Det var en mycket trevlig kväll med många glada skratt på slutet. Ett härligt gäng. Och snart blir vi en till. :-)

lördag 23 mars 2013

Måns 3 år

I fredags var den stora dagen för vår lilla kille. Han börjar bli en riktig liten busunge och clown som är väldigt trygg i alla sammanhang och gärna tokar sig för att få lite extra uppmärksamhet. Han börjar också låta som små killar uppenbarligen gör när de leker. Mycket. Förutom att göra ljud när han leker hörs han även mest hela tiden för att man inte ska missa att han finns där.

Måns pratar såklart väldigt mycket nu och ibland förstår man allt och ibland inte alls. Men även fast han inte pratar så rent så märker man att ordförrådet utvecklas i en rasande fart. Han kan uttrycka vad han känner, tänker och vill på ett väldigt bra sätt. En stor skillnad på Måns och Tove är att Måns är mycket känsligare. Om man bråkar med honom blir han ledsen och vill kramas för att bli tröstad. (Tove bara bråkar tillbaka och hur man än höjer rösten så har hon ett högre läge att kontra med.)

Eftersom Toves födelsedag just passerat visste ju Måns vad det var frågan om. Nu var det hans tur att öppna paket! Och han förhörde sig om Emil skulle komma under dagen. Morfar hade varit barnvakt kvällen innan så han var på plats redan på morgonuppvaktningen.

Att få paket i sängen är bra tyckte Måns

Redan dagen innan när Måns var hemma från dagis med pappa hade de varit i affären och Måns hade fått välja vilken tårta han skulle ha på fördelsedagen. En med jordgubbar på blev det. Och Måns tyckte att just jordgubbarna var godast och ville nog egentligen bara ha dem och inte så mycket tårta.

Måns har som synes redan ätit upp och spanar nu in mina jordgubbar

Morbror löste av morfar under dagen och tillsammans presentade de Måns med en Emil-dress. Måns gillar mycket att klä ut sig och springer ofta omkring i en "älvklänning" och är "Silverdagg" (från Tingeling-filmerna). Nu fick han en ny utklädningsdress och detta resulterade i att vi fick återse Emil-filmerna under helgen eftersom det var ett tag sen och Måns kanske inte mindes riktigt.
Emil x 2

Det var Måns födelsedag det. Jag tror han var nöjd med den och han visste ju att det stora roliga kalaset väntade ett par dagar senare.

torsdag 21 mars 2013

Journalanteckning

Jag är fortfarande förkyld. Inte sådär galet som det har varit utan det har liksom stabiliserat sig till en mer normal snuva som inte tänker ge sig i första taget. Vad sämre är är att Måns också verkar vara förkyld nu. Host och hes. Inte bra. I morgon fyller Måns tre år och på söndag är det stora barnkalaset.

Två viktiga milstolpar passeras när Måns fyller tre år: Han ska börja få lördagsgodis och han får ha nagellack om han vill (det vill han såklart.) Tove får dock inte ha nagellack längre för hon biter på naglarna nu. Kanske att hon slutar när Måns får ha lack.

På kalasdagen flyr jag fältet och har vårens sista planerade foxkurs. Daniel får skojas med tio barn alldeles själv. Perfekt. Men innan dess ska vi återigen försöka äta middag hos E&M. Alltså får alla gärna bli friska NU!

Ikväll är det kör. Men inte för mig. Jag missar andra repet i rad då jag denna gång ska ut på galej med jobbet. Vi ska laga mat under överinseende av en kock och sedan ska vi äta samma mat. Och dricka vin och prata strunt. Det blir säkert kalasbra. Särskilt eftersom hela arbetslaget verkar tröttare än tröttast och gäspade ikapp under morgonkaffet. Blir nog inte så sent kan jag tro.

söndag 17 mars 2013

Kurshelgen som gick

Lördag och söndag passerade med kurs, lite helg, kurs, lite helg. Den sista "lite helg" är precis just nu. Nu när jag kan summera två kursdagar i rad måste jag säga att jag är nöjd med utfallet. Elva par började som nybörjare på lördagen och sex av dem var även med på fortsättningskursen i dag. Jag är faktiskt lite överraskad hur mycket man kan lära sig och utvecklas på två gånger fyra timmar. Fortsättningskursen hamnade ändå på en relativt avancerad nivå.

Det är ju extra intressant det här med par som är par även utanför dansgolvet. Man kan konstatera att det finns väldigt många olika sorters människor och att de ibland verkar para ihop sig lite hur som. Men oftast kan man ändå se varför de är tillsammans. Det är spännande att se hur och hur mycket man kan hjälpa till med då par som är par på riktigt gärna och konstant diskuterar sinsemellan vad som egentligen är rätt och varför det blir fel.

Jag gillar konceptet på den här kursen, det är perfekt med två plus två timmar. De som går kursen orkar inte ta in mer och vi som leder är också ganska färdiga efter den tiden. När det slutar klockan tre kommer man dessutom hem ganska tidigt och får en hel del timmar hemma också och hinner med lite känsla av helg. De par som gick kurs båda dagarna kom en lång väg på sin foxresa och i slutet av dag två hade de både prövat på en hel del steg och snurrar och fått riktigt bra ordning på grunderna.

Nu kanske det blir en till kurs innan sommaren eller så blir det inte så. Det vet vi snart. Sen skulle det vara kul med ett par repriser på denna helg under hösten. :-)

fredag 15 mars 2013

Status quo inför stundande kurshelg

Om ni undrar är jag fortfarande sjuk. Fortfarande därför synd om. Ingen direkt märkbar förbättring har skett trots att förkylningen och jag nu umgåtts hela veckan. Jobbet har varit lite upp och lite ner både beroende på sig självt och på min åkomma. Kvällens middag hos vänner fick ställas in pga sjukdom på grunda av nyss omnämnda dito. Jaha vad trist.

Både lördag och söndag är det danskurs för ivriga par som betalat dyrt. Inte för att bli hostade på utan för att lära sig fox och sedan lite mer fox. Jag hoppas att jag ska vara så pigg i morgon att jag kan leverera och inspirera och orka på alla sätt. Det är bara att kämpa på och fejka om så behövs. Jag hoppas det blir en rolig helg och att jag kommer ut på andra sidan frisk som en nötskrika.

onsdag 13 mars 2013

Ganska synd om

Jag är sjuk. I måndags kl tio på förmiddagen blev jag förkyld. Det var som att bihålorna plötsligt attackerade resten av huvudet med infektion och plötsligt satt jag med pyttesmå röda ögon och undrade varför jag var på jobbet. Måndagsträningen blev därmed iställd till mitt förtret och jag fick snällt tillbringa kvällen i soffan.

Tisdag morgon vaknade jag i en välbekant dimma. Ungefär allt var dåligt. Ett extra spännande symptom var min ena framtand som hade fått en förkylningsknäck och bestämt sig för att tok-ila hela dagen. Så fort jag satte någon kall eller varm dryck till munnen satt jag snart istället och höll händerna för munnen med ett "Iiiiii"-läte. Till detta kom att så fort jag andades med munnen ilade det i tanden och i och med att näsan var täppt... Otroligt jobbigt och väldigt synd om!

I morse när jag vaknade var det inte bättre, bara annorlunda. Jag började dagen med en lång och varm dusch i förhoppning om att smälta bort det som satt fast bakom pannbenet. Lite host och harkel senare var jag redo för ännu en arbetsdag. Konstigt nog funkar det bra när man väl kommer igång. Tanden har lugnat sig något tack och lov.

I morgon är det kör och sedan närmar sig helgens danskurser med stormsteg. Dags att bli frisk nu alltså!

tisdag 12 mars 2013

Tove är 5 år!

I söndags fyllde vår förstfödda fem år. Fem år som föräldrar och barn har alltså passerat även fast jag minns de första dygnen med henne på BB tydligt och det känns som ganska nyss hon var en liten plutt som sa "Titta nu!?" så fort man skulle filma. Tove är en typisk femåring kan man säga. Hon vet bäst, kan allt och vill gärna bestämma hur det ska vara och gå till. Jag vet att det är typiskt för femåringar för jag har träffat hennes kompisar och jämfört.. :-)

När man är fem år är man också väldigt medveten om vad en födelsedag är och innebär. Man får paket och tårta och så får man ha kalas någon annan dag. Det är lite jobbigt att vänta på det där kalaset dock. Tove frågade kvällen innan om vi skulle komma till hennes säng på morgonen. "Jag kanske går upp och ritar när jag vaknar, men så fort jag hör er skyndar jag mig ner i sängen igen."


Och så blev det. Fast de lekte på morgonen och jag gick och hämtade Måns och Tove fick lägga sig. Morbror var också vaken och på plats och snart spelades det och sjöngs "Ja må hon leva". Några paket fanns det också att öppna och hon gillade allihop även fast Pinkie Pie saknades, den rosa partymylittleponnyn.


På kortet har hon kläder hon fick i present och som hon absolut ville ha på sig på födelsedagen. Så det måste ses som lyckat. På förmiddagen åkte hon med pappa och köpte tårta denna gång. Hon fick välja vilken hon ville ha i tårtdisken. På eftermiddagen var Tove ute och lekte med grannbarnen I&J. När de förstått att det fanns tårta fick vi snart extra fikagäster även om J först hade lite svårt att bestämma sig för om det var värt att lämna mamma hemma för lite tårta.


På bilden är det fyra glada barn som väntar på att få ta första biten. Tove hade paxat rosen eftersom det var hon som fyllde år. Morfar kom också på besök och när barnen fikat klart kalasade vi vuxna på resterna i lugn och ro i det solvarma uterummet. Av morfar fick Tove en korsordsbok som hon fastnade för direkt. Sen lekte och lekte barnen ända fram till middagen. Det blev spontant två rätter till middag som avslutning på födelsedagen. Jag tror Tove var väldigt nöjd med sin dag och hon somnade helt utmattad på kvällen. :-)

Ledig och foxkurs

Nu har det gått en massa dagar igen. I fredags var jag ledig och jag och barnen var hos E&O och lekte hela förmiddagen och det var så himla trevligt. Vi var ute en liten stund i en närliggande lekpark och så åt vi lunch tillsammans och hann fika lite innan vi gav oss iväg åt olika håll. Vi hemåt. Fredagskvällen blev lugn i väntan på helgen. Jag har varit så trött på kvällarna sista tiden så det kändes inte som någon god idé att åka och dansa.
 En nyfiken Oskar i vintersol :-)

På lördagen var jag hjälpdansare på en avancerad foxkurs. Det var en oväntat hög nivår på deltagarna och det gjorde det extra roligt och svårt. Ju mer subtila problem desto svårare att hitta felet kan man säga. Det var ett trevligt gäng hjälpledare på kursen och en och annan känd deltagare. När man efter att ha dansat med trettio olika i rad plötsligt får dansa med en känd och kär så blir det ju också extra tydligt hur bra det faktiskt kan vara och att det ändå är enorm skillnad på bra och ok dans och fantastisk dans.

onsdag 6 mars 2013

Återseenden

Körrepet igår var riktigt kul. Det blir ju sån skjuts när vi repat själva innan och vilken skillnad det gör när vi plötsligt är jämna i stämmorna! K var snudd på imponerad hon också och var vi var lika lyckliga att se henne igen som hon att se oss tror jag. Även fast konsertprogrammet är ganska mastigt med enbart ny repertoar så kommer det nog gå fint. :-)

Idag har jag varit och simmat på lunchen. Så skönt och så bra på alla sätt och vis. På slutet tog jag i på ett lite nytt sätt. Kanske att min armträning börjar visa lite resultat i bassängen? Det känns mycket bra hur som helst och att komma iväg till bassängen en gång i veckan känns som ett rimligt mål.

Det bästa med att träna på lunchen är att man ju redan gjort sitt när man kommer hem och kan sjunka ner i soffan framför lämplig CL-match utan att känna att man har dålig karaktär. :-)

tisdag 5 mars 2013

Blandade övningar

Måndag betyder yogaträning. Så kul det är! Igår kom jag lite senare än jag gjort sista gångerna för mitt inför-pass i gymmet men jag hann ändå göra ett litet ryck där och kom ner i yogasalen i flygande fläng precis innan start. Sen var det ett jättebra pass med lite nya övningar och lite korrigeringar som gjorde skillnad. Härligt!

Tisdag betyder kör. Inte i vanliga fall men just idag då övningen blivit flyttad. Nu har vi haft flera veckors uppehåll och det ska bli så himla kul att köra igång på riktigt igen! Spännande då K är tillbaka, vilket känns som evigheter sedan efter den intensiva hösten med E. Vi har fått massor av nytt material så nu är det bara att hugga i. 26 maj är det konsert. Det känns snart.

In i kammar'n med hammar'n

Alltså nu är det ju så att Daniel tycker att riva är så roligt att han inte kunde vänta en enda dag till. Man är olika. Ett riktigt skitgöra med geggdammig gammal isolering och allmän bråte. Men konstruktör'n klurar nu som mest på olika lösningar för hur det här ska bli som allra bäst. Under tiden får man frysa om fötterna i hallen, ty så blir det när man slår bort en isolerad vägg i mars.

Det är tur att åtminstone vi kan visualisera det färdiga resultatet

Alla de där kablarna är Daniels spontdragna parabolsladdar till alla våningar (som hittils varit gömda i kattvinden. Men det som göms....)

söndag 3 mars 2013

I brist på Vasalopp

En vecka har gått utan bloggrapport. Det är väl egentligen inte för att det inte hänt nåt utan snarare att jag haft mycket att göra. I måndags åt jag lunch med E&O vilket jag tyckte var perfekt för eftersnack efter hippan. (Jag ställde in vår lunch förra veckan och skyllde på lunchmöten och annat, bara för att jag inte vågade träffa E i rädsla för att försäga mig bara ett par dagar innan.) Jättetrevligt var det förstås och mysigt att prata lite med Oskar som har blivit så pratsam och utåtriktad. :-)


Jag har varit stundvis ensam på jobbet och inte haft ett enda problem att fylla tiden, plus att det varit månadsskifte vilket innebär lite extra pyssel och tänk i mitt arbete. Jag hade tänkt göra min andra lunchsimning men efter ett gymbesök i veckan hade jag plötsligt gjort nåt som gjorde ont upp i nacken så det blev inget simmat.

Daniel har varit sjuk och barnen hostiga. Eftersom Daniel har haft Vasasloppet i sikte var det bråttom att bli frisk. Raspiga luftrör var sämsta tänkbara. Han kände efter in i det sista men vid fredag lunch meddelade han det vi egentligen redan visste. Att dra på sig nån långdragen förkylning eller utsätta sig för direkt fara är det ju inte värt så han blev tvungen att stanna hemma. :-(

Istället fick vi den här helgen liksom ledig. Det var ju inte planerat att vi skulle vara hemma båda två. Jag hade planerat in dans i fredags men sen kom familjen och filmkväll stod för dörren hemma plus att det var för få som drog för att jag skull orka ta mig iväg. Efter att fredagen slutat i kaos på jobbet var det ett skönt beslut på vägen hem. Soffan kändes lugn och trygg.

Och eftersom vi var hemma med "inget att göra", vad tror ni vi började med? Jo, klädkammaren förstås! Såhär såg det ut från början. Igår gjorde vi den stora utflytten då klädkammaren tömdes på allt som stod där. Det gick förvånansvärt bra då vi hade en gemensam plan som blev som vi tänkt. Allt känns konstigt nog ändå ur vägen. Sen fick Daniel äntligen användning av kofoten igen. Man har olika nöjen...

Tomt var det här!

I Måns rum har vi "gömt" den stora lagerhyllan under renoveringen.
Fint va!? :-)

Den här morgonen började med det bästa av alla små meddelanden man kan få på sin telefon! :-) Annars är det idag är det Vasalopp, men bara på TV. Hemma är det fortsatt riv, barnaktiviteter och förberedelse inför veckan som kommer. Trevlig söndag!

lördag 2 mars 2013

Fruhippa för Elin

Det var kanske lite tyst från mig i slutet av förra veckan. Orsaken var att jag förberedde det sista inför en supertopphemlig möhippa, nämligen Elins. Efter att ha ringt hit och dit, mejlat, chattat, beställt och handlat i ett par månaders tid så var det äntligen dags i lördags! Så kuuul! Vi var åtta förväntansfulla tjejer och en alldeles ovetande som skulle tillbringa en toppendag tillsammans.

Dagen gick såklart helt och hållet i Elin-anda för tanken var att E skulle få ha roligt och trivas hela dagen utan alltför mycket oroliga funderingar om vad som skulle hända.Vi började således med en traditionell kidnappning då vi tågade in med tutor till en E som först inte fattade nånting. Sen gick det småningom upp ett ljus när hon fick på sig dagens outfit med en mask med röda plymer.

För att fira detta bjöd vi på champagne och för att vi och E skulle överleva fram till lunch bjöd vi också på morotskaka. Ty morotskaka är en E-favorit. Medan E hann ta en dusch och packa väskan enligt en listan hon fått blev vi övriga bjudna på kaffe av den äkta mannen som såklart vetat om spektaklet ett bra tag. Han vinkade sedan av sin fru med sonen i famnen och önskade henne en trevlig dag.

Fru Elin på väg mot okänt mål

Vi åkte med en fortfarande ganska chockad E in till city mot en danslokal i en källare. När E kom in genom porten överraskade ytterligare två väninnor till Es förvåning och glädje. Sedan kom vi ner i lokalen och det byttes om till dansskor. Efter en stund kom vår instruktör och tillika min lunchdate A in i lokalen och satte oss i gungning. Vi hade hittat på att vi skulle göra en Broadway-inspirerad koreografi där E skulle få vara stjärnan.

Och vad kan vara mer Broadway än hattar och käppar? Nä, just det. Och såna hade jag köpt in till allihop vilket var en liten överraskning även för de andra tjejerna. :-) Jag hade hjälpt Elin att välja kläder hemma så att det skulle synas att hon var speciell. Vi andra hade förberett oss med svarta linnen och byxor. As koreografi och utlärning var hur bra och rolig som helst och gruppen klarade det oväntat bra som helhet. Alla hade verkligen jätteroligt och blev småningom ganska fokuserade på uppgiften. På slutet filmade vi några vändor att ha kvar som ett fortsatt minne.

Gruppfoto på showdansgruppen "Elin och hattarna"

Efter dansen så drog vi vidare i sällskap med A till en närliggande sushirestaurant (för, jo just det, Elin gillar skarpt) som visade sig servera helt otroligt god och fantastiskt upplagd sushi. De små bitarna serverades på en dimma av ånga och det var nytt för oss allihop. Kul! Maten tog lite tid att få men försvann desto snabbare ner i magen. Jag som hade tidsplanen tickande i huvudet var glad över att det gick ganska fort då det snart var dags för nästa aktivitet. 

Vi skiljdes åt mot två bilar och återsågs en stund senare i Sollentuna där vi skulle på spa. Här väntade juice, frukt, pool och bastu med ansiksmask, scrub och hårinpackning. Vi tillbringade några sköna timmar tillsammans i denna miljö och det var väldigt avslappnat och härligt efter dansurladdningen. Sedan var det dags för piff och fix och färd mot middagen. Jag, M&T tog bilen i förväg medan resten fick åka med den fina plymfrun på bussar och tåg.

Tror ni att en viss seghet infann sig efter klockan fyra i en bil efter en lång dag och två timmars bastu? Svar Ja. Men väl hemma hos mig, jo där var dagens sista anhalt, satte jag full fart medan de andra två fixade sig klart. Jag hade förberett så mycket det bara gick, bordet var dukat, kött färdigt, potatis till gratängen skalad och så vidare. Men det fanns ändå en hel del att göra. Jag förberedde gratäng och T kom ner och realiserade förrätten efter att jag gett henne en visuell bild ur mitt huvud.

Sen kom M och tog tag i sallad och annat fix. De andra tjejerna fastnade lite på ett tåg som stod still men de gjorde inte så mycket, för när de väl kom var allt preciis klart. Förrätten stod uppdukad på bordet, ljusen var tända, vinet var upphällt i karaffer och gratängen togs rykande ur ugnen. Det var egentligen bara att sätta sig till bords och det var precis vad vi gjorde. Elins fruhippemeny var denna:

Brieost med jordgubbe, päron, physalis & valnötter med balsamico
och grissini 
på en bädd av ruccola. 
Tmjandoftande kallmarinerad fläskfilé med potatisgratäng och grönsallad
Citron- och limepaj

Till middagen hade B förberett några sånger till E. Möhippesånger som var väldigt bra och roliga. A hade med sig ett quiz om Mattias som vi fick försöka svara på. Man måste säga att vi var ganska usla på det. Men det var roligt att få höra lite barndomsanekdoter om Mattias för oss som liksom missat hans första dryga 30 år. Middagen blev lång och härlig och jag har aldrig tidigare gjort så många latte på rad till desserten. Vilken tur att vi försett oss med så många glas. :-)

Förrätt

Fruhippesånger

När vi ätit och druckit och sjungit oss nöjda var det dags att titta på filmen från dansen. Det kändes som dansen varit dagens höjdpunkt för hela gänget och vi hade absolut inget att skämmas för när vi såg filmen. Den är nu jätterolig att ha kvar som minne!

Efter en väldigt lång dag började gästerna droppa av och E sattes i en taxi med sina nattgäster (som M bäddat och handlat frukost till under dagen) strax efter midnatt. Kvar i huset var jag och T och vi satte oss och smälte dagen över en kopp te innan vi tog oss i säng frampå småtimmarna.

Jag är så otroligt nöjd med hela dagen. Den var så värd all planering och det bästa var såklart att den fyllde sitt syfte - Elin hade en toppenrolig dag med alla sina goa väninnor! En dag att minnas för alla som var med.