Årskrönika 2008

Nu har det gått ett år sedan jag skrev förra årets krönika. Sedan dess har nåt stort men litet hänt, Tove! För ett år sedan var jag fortfarande gravid och dansade sen hela januari och februari. Min sista danskväll var till Scotts den 22 februari. Det var två veckor innan Filuren kom ut och vi fick chansen att lära känna vår lilla goa tjej.

Jag minns de första veckorna med Tove som amning, amning, amning. Och ont gjorde det. Jag var ganska matt och kände mig lite låst hemma i soffan även fast det var mysigt. Sex veckor efter förlossningen gjorde jag min comeback på socialdansgolvet och det var så himla kul att komma ut och röra på sig och träffa lite folk igen. Redan då syntes det inte direkt att jag varit gravid.

Tove har ju färgat det mesta annat som hänt under året men tack vare framförallt morfar som ställt upp flera hela helger så har vi ändå kunnat vara iväg på lite saker på tu man hand. Daniels jobbs jubileumsresa, dansläger, tre fester och två kryssningar. Tack vare Jenny har vi också kunnat gå parträningen under hösten vilket har gett oss väldigt mycket.

Sommaren kändes väldigt lång och startade på riktigt på Öland. Ölandsveckan blev riktigt härlig med fint väder, bra dans och trevligt umgänge. Att dansa varannan kväll kändes som en bra lösning. Tyvärr lämnade veckan efter sig en aningen besk eftersmak och några frågetecken inför nästa år.

Under våra sju veckors semester hann vi med mycket. Bäsksjö-Umeå trippen var den enda långresan förutom Öland och väl hemma igen började vi vår renovering. Sen innehöll sommaren väldigt mycket dans förstås med Tove oftast sovandes vagnen i Hågelbyparken.

Hösten försvann med en rasande fart. Mycket renovering, dans och umgänge med familj och vänner har det blivit och det har varit jätteroligt att följa Toves utveckling. Hon har blivit väldigt rörlig och är med på allt som händer.

Jag har tänkt väldigt mycket i år. På varför jag är som jag är och hur jag ska kunna ändra på det som jag inte trivs med hos mig själv. Kanske blir det så naturligt när man får barn, man vill ju inte föra vidare ett beteende som man själv inte riktigt står för. Men jag har även blivit påverkad av andra människor på olika sätt under året. Förra året skrev jag om nya dansvänner och de kontakterna har både blivit fler och djupare och det gör mig verkligen glad. Det är väldigt trevligt med nya bekantskaper och att få känna sig omtyckt och uppskattad, vilket inte alls är en självklarhet för mig. Det har stärkt mig mycket i mitt arbete med mig själv.

Det som har varit tråkigt under året är att jag lärt känna två människor helt oberoende av varandra som jag sett/ser som mina vänner men som visat sig ha dubbla personligheter. En sida som man verkligen tycker om och vill lita på och kalla vän och en annan sida där lögner och manipulation används för att få folk att agera efter vad som passar dem.

Jag förstår att de här personerna har problem men jag har ändå väldigt svårt att förhålla mig till ett sånt beteende. Jag måste kunna lita på mina vänner helt och fullt och om man en gång upptäckt det här beteendet tar det tid att våga känna förtroende igen. Det går, men det måste verkligen finnas en vilja att reparera och ta sig ur beteendet. Man blir väldigt lyhörd och ifrågasättande.

Året som kommer har ett stort frågetecken. Jag ska börja jobba men vet inte vart och hur det kommer bli. Jag ser inte riktigt fram emot att gå på intervjuer igen och jag är inte särskilt jobbsugen alls just nu men det ska bli skönt att få en större inkomst igen.

Tove kommer fylla ett år och börja gå på riktigt. Vi kommer förmodligen dansa en hel del och åka till Öland vecka 27. Det är allt jag kan sia om just nu men jag ser fram emot ett nytt år fullt av nya spännande dagar!

GOTT NYTT ÅR!

Skål!

Bloggåret 2008

Det är beroendeframkallande att skriva blogg. Jag ser det som en lite kåserande bilddagbok och det är ju extra roligt om någon vill läsa det man skriver. Men det är också ganska ansvarsfyllt. Det är oftast inte någon som kontrollerar att det jag skrivit är rätt och riktigt eller moraliskt förkastligt innan jag publicerar mina texter. Därför försöker jag vara försiktig med namn och skriver en del mellan raderna ibland så bara inblandade parter kanske förstår allt.

Jag försöker undvika meningslösa inlägg av typen "dagens outfit" eller "det här åt jag idag". Jag skriver heller inte så mycket om mitt förhållande, det känns för privat. Men bara för att jag inte skriver om det så betyder det inte att det inte finns eller att det är dåligt. Att jag njuter av att dansa betyder inte att jag älskar Daniel mindre för varje mysig dans om nu någon trodde det. Kanske kan till och med dansen främja ett förhållande enligt principen "reta aptiten borta men ät hemma"... ;)

Under året har jag skrivit 430 inlägg med det här. Det är i snitt ett och en snutt om dan, bra jobbat av mig tycker jag! Och om du orkat läsa hälften så är det bra jobbat av dig! ;) En årskrönika kommer i morgon också som avrundning på året som gått.

Bloggen har laddats 23000 gånger under året och har haft i snitt 1900 besök per månad med en uppåtgående trend varje månad. Det är mer än dubbelt så många besök nu i december som i januari. Kul kul. (Mina egna besök registreras inte.)

Slutligen vill jag tacka alla Er läsare för att ni har följt mig under året som gått. Det har varit ett minst sagt händelserikt år! Jag blir jätteglad för era kommentarer och hoppas att de ska bli ännu fler nästa år så jag får lära känna Er lite också! Kramar till er alla!

Svårt att somna

Jag har senaste åren bara behövs snudda kudden för att somna. Senaste tiden har det där däremot ändrats. Även fast jag är hur trött som helst kan jag nu ligga vaken i flera timmar innan jag somnar. Inte så pass vaken att det blir riktigt jobbigt som tur är utan lite i halvdvala sådär.

Förmodligen beror det på att jag ammat på nätterna och så och även fast Tove nu sover väldigt bra så är sömnen störd. Jag ägnar oftast tiden åt att tänka på trevliga saker, mysig dans, roliga händelser. Vad som helst som inte känns som ett problem. För problem ska man inte tänka på nattetid, då har de en tendens att bli riktigt stora.

Det här är inte jättejobbigt men ganska irriterande. De gånger man lägger sig sent, som efter dans eller som på kryssningen, är det så onödigt att vara vaken ännu ett par timmar innan man somnar till fram på morgonkvisten. Någon som har några sovtips?

Host host

Jag hatar att vara sjuk. När förkylningen har satt sig som en tröttmössa över huvudet. När man hostar, hostar, hostar och snorar. Speciellt när man har lite tidspress att bli frisk. För på nyårsafton vill jag inte sitta inlindad i en filt med febertermometern i munnen och titta hålögt på de andra som festar loss. Nej, då vill jag va i mitt esse!

Mina vanliga dunderkurer rekommenderas inte under amning så jag vet inte riktigt vad jag ska ta till. Får försöka med traditionell tråkig vila. Framför tvn, i soffan, med datorn i knät. Ja, så får det bli. Tur att det finns en del julgodis kvar att trösta sig med.

Plötsligt händer det..

Idag är det den stora kabeldragardagen. Ja, Daniels stora dag alltså, när tekniken i vardagsrummet äntligen ska kopplas ihop. Jag försöker hålla mig ur vägen, det brukar låta så illa när han håller på med just det. Om jag hade haft en scanner hade jag lagt in ritningen han gjort över hur alla sladdar ska dras. Den är riktigt fascinerande. ;)

Krax

Jag har ignorerat min förkylning i ganska många dagar men nu går det liksom inte längre. Hostar och kraxar som en gammal skata. Trist. Men jag har tre dagar på mig att bli frisk innan nyår i alla fall. Borde gå hyfsat om jag lyckas ta det lugnt.

Igår morse åkte våra julgäster hem till Umeå så huset blev plötsligt lite tomt. Förmiddagen ägnades åt att röja upp efter vårt julfirande. Sen fick vi fikabesök av Emil och hans gäster från Årjäng, Kent och Monica. (kesi och mosi för DM-nördar red. anm.) Vi hann prata och fika lite i uterummet innan det var dags för besökarna att förbereda sig för kvällens danser på olika håll. Trevligt!

På kvällen tog vi det ganska lugnt. Jag försökte komma ihåg hur man spelade canasta som jag och mamma alltid spelade. Med hjälp av en kortoxe och mitt eminenta minne gick det ganska bra och vi lyckades spela ett par partier innan det var dags att sova. :)

Annandagsdans

Igår var det traditionsenlig dans till Blender på Yesterday. Jag, Daniel och Nina åkte dit och Elin mötte upp oss på plats. Även bror med långväga vänner kom dit med hjälp av mig så vi var riktigt många som slöt upp runt ett bord.

Innan dansen så var det lite återträff med kryssningsfolket, så trevligt att träffas igen och kramas och prata lite. Kanske kanske kommer vi ha en lite mer rejäl återträff snart, men det hänger på om de inser att det inte är längre från Södertälje till Vallentuna än från Vallentuna till Södertälje.... ;)

Det var mycket folk på plats, tydligen tjejöverskott också men jag satt inte en enda dans utan blev både uppbjuden och bjöd upp smidigt. Hann dansa med flera som jag sällan dansar med, ett par nya stjärnskott, ett par som jag helst inte dansar med alls och så några av de vanliga godingarna förstås. Bjöd upp en kille som jag inte dansat med förut men sett på DM och blivit nyfiken på. Riktigt bra foxare, bättre än jag trodde faktiskt, och det blev flera danser under kvällen. Svårt att låta bli att bjuda upp igen när man får sån respons, det är ju alltid bra för självförtroendet.

Sen bjöd jag upp en kille som jag dansat med i Umeå ett par gånger. Vi fick några kanonlåtar precis innan paus. Förut har jag tyckt att vi funkar bäst i foxen, men herrejösses vad bra vi var på bugg! Det var så galet kul! (Precis det där som jag efterfrågade efter Skultuna sist.) Jag fick tag på honom igen till extranummerna och då fanns det ju lite yta också och dansa loss på. Dansglädje så det heter duga. Så underbart när man får den där laddningen även i buggen, när man utmanar varann och leker till musiken. Whohooo!

Jag tror att alla i sällskapet hade en bra kväll. Min var i alla fall riktigt trevlig och gick fort som sjutton. I början var det stökigt och jag blev trampad förvånandsvärt många gånger. Har ett riktigt snyggt nytt märke på foten idag. Men vad gör det när dans är så KUL!!

Tre små steg

Tove har blivit allt stadigare bara under helgen känns det som och gått runt med allas hjälp. Nyss så höll Nina bara händerna framför henne och då gick hon tre steg helt själv. Sa ju att hon skulle göra det i jul! :-D

Julhelgen

Nu ska jag ändå försöka sammanfatta julen lite. Vi åt julbord, öppnade paket, åt gröt och spelade spel. Som vanligt ungefär. Det var en fridefull jul med familjen samlad och det var julmysigt i uterummet. Det där med att dra ner på paketen gick ungefär som vanligt men alla fick bra klappar i alla fall. Tove fick massor av nya kläder precis som vi önskat oss. Hon fick också två leksaker, en bebisdocka av oss och ett fotoalbum på familjen av Nina. Båda sakerna har varit väldigt spännande.

Min bästa klapp var Jill Johnsons senaste skiva. Jag hade visst sagt att jag önskade mig den så Daniel hade varit och köpt(!) den. Det var ett och ett halvt år sedan jag fick en riktig skiva sist. På min födelsedag. (Jag fyller ju år exakt ett halvår från julafton.) Den enda saken som vi annars önskat oss var en örontermometer och det fick vi också. Perfekt. Så smidigt när Tove blir sjuk.

Tove har lärt sig spela på läppen under julen så nu gör hon det lite nu och då och det ser ju så gulligt ut. Sen är det en faslig fart på benen. Vi har haft en pall nere i vardagsrummet som hon skjutit framför sig fram och tillbaka och hon har vett att gå runt och ta ett nytt tag när det tar stopp. Och så ser hon jättelycklig ut och kontrollerar att vi ser henne.

Igår, Juldagen, var vi hemma hos pappa och promenerade och umgicks. På kvällen spelade vi mer spel och även Emil kom över igen. Idag blir det aktiviteter på lite olika håll innan det ska dansas ikväll. Jag, Daniel och Nina blir det som åker till Yesterday. Jag ska också var chaufför till Emil och hans gäster. Tror det kommer bli en bra kväll även fast jag har väldigt ont i halsen. (Dumt!)

Farmor och farfar är äntligen här igen!

Tove är väldigt medveten om kameran
och vill gärna se hur bilden blev sen

Om man hejar på Tove sträcker hon upp handen och hejar tillbaka

Tove med faster Emma

Min mätta familj

Tove med alla sina julklappar

Tre glada och en otålig..

Man blir lite trött av att fira jul, då är pappa mysig

God Jul!

Julafton är här och jag önskar alla Er mina bloggläsare en riktigt god och fridefull jul! Det känns som att det kommer bli en riktig mysig julafton trots att det inte är någon vit jul. Paketberget under granen ser också lovande ut. :) Stor Julkram!

Julfint

Dagen har ägnats åt att handla julmat och att städa och pynta och nu är hemmet förhoppningsvis förberett för jul. I natt kommer våra långväga gäster och sen blir det fullt ös i några dagar med final på Yesterday på fredag. Det ska både bli kul och... ja, bara kul faktiskt, även fast jag är lite trött just precis nu. I morgon när man vaknar finns det plötsligt gäster här. Det är alltid lika märkligt när det kommer folk när man sover.

Har idag skrivit den historiska julklappsetiketten "God Jul Tove önskar Mamma och Pappa". Det kändes stort. :) Jag har också klätt vår första julgran i det här huset.

Kryssning med Sannex

Nu så, kryssningen! Tio vuxna och två barn drogo ut till sjöss. Jag, som självutnämnd reseledare, hade bjudit in dansvänner från norr till söder (av Stockholm..) Vi var fyra Vallentunesare (Jag Daniel, Micke och Maria), fyra Södertäljebor (Cenny, Anne-Marie, Sven och Sussie) samt däremellan tillskott från Sumpan (Dompan) och Traneberg (Elin). Barnen (som inte är så jättesmå) såg vi faktiskt bara till vid middagen sen roade de sig på egen hand. Hur får man dom att bli så?? ;)

Det första som händer på båten är att Daniel upptäcker att mitt fina linne som jag använt en gång har spruckit i ryggen. Jaha, det syntes inte jättemycket men det hade förmodligen gått sönder mer om jag dansat i det. Det fick vara på i alla fall under middagen.

Vi började vår resa med lite smaskig a la carte och gott vin. För mat, det är en trevlig sysselsättning. Både gott och trevligt var det och tre rätter slank ner i lagom takt. Mitt under middagen bestämmer sig mitt pärlhalsband för att gå av. Jaha, vad bra det går allting! Det blev en bra mix runt bordet och Elin och jag hamnade ganska långt ifrån varann, som tur är förstår vi varann på håll och hade också hunnit prata av oss under elva mil när vi körde ut Tove till morfar.

När vi var klara med maten blev det lite stress ner till en hytt för att se finalen av Dansbandskampen. (Dansnördar som vi alla är...) Jag spurtade också förbi informationen för att plocka upp nål och tråd och ner till vår hytt för att hämta nåt annat att ha på mig så länge, samt ett nytt halsband. Sen blev det lite syjunta under finalen så jag skulle kunna va snygg under dansen. L-K vann som väntat, men Shake borde gått vidare istället för CC & Lee.

Sen var det dags för dans. Elin och jag var först i danssalongen, bokade upp en fin soffa och avböjde galant oönskade kavaljerer tills resten av sällskapet dök upp. Sen var det till att dansa resten av kvällen och det var riktigt kul! Det fanns hyfsat med plats och inte alltför farliga människor var uppe och stuffade. Vi var jämna par den här gången och det gjorde faktiskt oerhört stor skillnad. Dansglädjen var på topp hos alla tror jag. :)

Från början var det ju tänkt att Shake skulle spela på den här resan men Dansbandskampen kom i vägen kan man säga. Sannex ersatte på vår resa och klarade det med godkänt. De har bytt två medlemmar sen sist jag dansade till dem och en del i deras repertoar skulle jag gärna se att de bytte ut. Det spelar en lite för spretig mix för min smak. "Tusen bitar" i sista dansen liksom....hrm...

När jag precis hade dansat med Daniel kom en utländsk kille fram till mig och ville bara säga att han tyckte jag var så fin och så ville han veta vad jag hette. Daniel höll sig kvar vid min sida så killen förstod att vi hängde ihop. Men efter en stund när jag satt vi vårt bord igen så kom han igen med papper och penna. Han ville att jag skulle skriva mitt namn för han skulle få en dotter i jul och ville döpa henne efter mig. "Lycka till" sa jag och tänkte mest på vad hans tjej skulle tycka om det.. ;)

Efter dansen blev det lite nattmat och sen hjälpte vi till att stänga discot. Sen blev det sängen för mig, var ändå vaken nästan hela natten, så jäkla irriterande. Men det kan jag skriva ett annat inlägg om.

Söndagen gick så himla fort. Som vanligt. Åt väl frukost vid elvatiden och gänget samlade ihop sig i en soffa lagom till karaoken och sen var det dans (nu var vi inte jämna par längre...konstigt... ;) ) och sen var det över. Ja, ungefär så faktiskt. Sen blev det att rejsa av båten eftersom vi hade bråttom att hämta Tove.

Jag hade himla kul hela resan och skulle gärna ta en reprisresa fram i mars eller så. (Januari och februari känns lite för fulla redan...) Det är faktiskt otroligt vilka bra danser man kan få på ett så litet dansgolv... ;) Stora kramen till er alla som var med och på återseende!!

Mätt och nöjd reseledare

Kryssningslycklig

Helgens kryssning var precis hur lyckad som helst! Som jag förstod så var alla var riktigt nöjda och det är ju roligt när man har styrt ihop nåt. Jag är så glaaaad just nu! Blir lite mer text i morgon. Nu väntar ett varmt bad och en mjuk säng...

Julkort från Lolcats

Jag kikar in på lolcats nu och då när jag vill få mig ett gott skratt. Jag skulle lätt kunna lägga in sånt som jag tycker är roligt därifrån varje dag på bloggen men inser att det skulle bli lite tjatigt. Men idag blir det en liten julhälsning i alla fall...

Liten ordlista: Gay apparel= rolig utklädnad, mortal peril= dödlig risk

Förbereder inför helgen

Brorsan frågade försynt på msn idag om jag var sjuk. Vadårå?? undrade jag. "Jo, du har ju inte skrivit nåt i bloggen idag" ;). Så det är väl bäst att skriva nåt då för att föregå alla eventuella sjukdomsrykten...

Jag fixar inför jul faktiskt. Har rullar en jäkla massa köttbullar idag, strukit stora röda duken, handlat sista julklappen och lite annat smått och gott. Igår bakade jag tre satser bröd. Jag är inte helt tappad bakom spisen faktiskt, jag tycker till och med att det är riktigt kul när jag väl kommer igång, men startsträckan är lång. Bit för bit ska det bli jul i huset och det är tänkt att det ska var klart lagom tills våra besökare dyker upp på tisdag morgon. Tiiiidigt.

Medan jag pysslar på ser jag fram emot helgen som bara den. Ett riktigt najs avbrott mitt i julstöket. Massor med dans och umgänge med ett helt gäng vänner ska det bli så det kommer bli precis hur trevligt och roligt som helst!!! Ska försöka låta bli att bli övertänd innan dess bara... :)

Hört från tvättstugan

Daniel byter blöja på Tove: "Undrar om jag inte ser att du är lite lik mej ibland faktiskt. Det är därför du är så söt.."

God karaktär

Jag hittade ett par sååå fina stövletter idag som jag bara ville ha!! Men jag köpte dem inte och det tyder på ovanligt god karaktär för att vara jag. Så god att jag nästan är värd att köpa de där stövletterna i morgon istället...

Tove 9 månader

Nu äntligen något för dig som mest läser den här bloggen för Toves skull (och säkert är ganska less på att läsa om dans, dans och åter dans...) :)

Tove har nu passerat niomånadersdagen. Hon har alltså funnit längre tid nu utanför min mage än i min mage. Ett ganska intressant perspektiv tycker jag. Det man kan säga om Tove är att det är full fart. Hon roar sig själv mest hela dagarna. Pillar och grejar och sliter och river i allt hon når, vilket nu är en hel del.

En favoritlek är att slänga bort alla skor från skohyllan, en annan är att krypa runt med en sko i ena handen. Hon gillar stora och små bollar och kan kasta tillbaka bollen om man rullar den till henne. Hon är väldigt intresserad av att öppna lådor och skåp. Hon är också ganska duktig på att stänga dem igen, ibland med fingrarna emellan. Daniel skruvade fast barnspärrar på kökslådorna i går kväll och gissa hur många gånger idag som jag har blivit förvånad över att lådan inte går att öppna... just det, rätt svar är: ALLA gånger! ;)

Mina älsklingar

Tove rör sig runt i huset i en faslig fart nu. Hon kryper väldigt fort och går väldigt bra också nu med lite stöd mot väggen eller möblerna. Hon står helt själv ibland utan att vara medveten om det när hon plötsligt börjar undersöka nånting med båda händerna. Hon har också tagit ett steg från väggen till Daniel. Känns som att det inte är så långt bort att hon börjar gå själv. Kanske på julafton?

Tove har sovit jättebra en tid nu, så när jag är inte är utvilad beror det snarare på att jag varit ute och dansat. Hon somnar klockan nio varje kväll och sover till på morgonen nån gång. Oftast till runt halv sju då jag ammar och sen sover vi vidare till runt nio. :) Ibland har hon inte vaknat alls förrän vid halv nio så det är rena semestern att vara hemma med henne.

Tre generationer

Jag ammar bara morgon och kväll. Men det känns inte som att det finns så mycket mjölk kvar så hon får välling också på kvällen. Annars äter Tove det mesta man stoppar i henne. Ja, även det hon stoppar i sig själv. Kattmat är favoriten. ;) Jag försöker laga mat nu till oss så att hon också kan äta samma sak. Man får tänka bort salt och socker bara så är det mesta ok. Sen är det gröt och frukt som gäller. Jag har hittills inte köpt en enda burk med barnmat, känner mig riktigt duktig. Fruktpureburkar däremot har jag köpt en del för frukt är ju så knepigt.

Man tänker att nu hon ska få testa kiwi, så köper man kiwi, stenhård, får ligga och mogna, det tar två veckor, sen är den plötsligt rutten. Jaha, så gick det med det. Men nu ska jag köpa så få såna burkar som möjligt, nu kan hon ju tugga så bra så den mesta frukten är bara att hacka i bitar och så får hon stoppa i sig en bit i taget. Dessutom tycker jag att det inte alltid smakar rätt i de där burkarna. Man köper en som det står päron på, och så smakar den banan. Och då visar det sig när man läser att det är ju nästan lika mycket banan som päron i burken. :(

Banan är annars favoriten och en hel banan slinker lätt ner i den där pyttekroppen. Vart tar den vägen? Den är liksom lika stor som hennes ena arm!!

Jag har varit dålig på att lägga ut bilder på Tove nu på ett tag, så jag lägger in ett helt gäng nu från Umeåresan. De första två, från MAX och flyget har vi tagit och resten är från Nina. Men först en liten gå-och-prata-film.

Dansbilder av SusannaMagdalena

Några foton från söndagens dans. SusannaMagdalena var där med sin kamera och både jag och bror hade turen att fastna ett par gånger. Man kanske kan börja misstänka att jag föredrar män utan hår som är lite kortare än mig... ;) Jag dansar i alla fall med Niklas, först i mitten av kvällen och sen sista dansen. Och Emil dansar med Jenny. :)

Om socialbugg

I går kväll när jag satt och pratade med Pelle på scenkanten (den där andra scenen) i Skultuna kom jag att tänka på en sak. På DM skrivs det om fox i bloggar, artiklar och i forum, det stöts och blöts sida upp och sida ner. Gnuss eller inte gnuss, dansteknik, dirty foxx, dålig fox, fantastisk fox. Jag vet för jag är ju likadan.

Men buggen då? Vi satt där under två snabba låtar och tittade ut över det buggande folkhavet och FY vad illa majoriteten faktiskt dansar bugg. Där kan man verkligen snacka om olika stilar! Jag har bit för bit insett att jag är betydligt mer kräsen i buggen än i foxen. Hur ofta händer det att jag får chans att jubla efter ett par grymma bugg? Inte så ofta faktiskt. Det är nästan bara med toppfavoriterna. Foxnivån är faktiskt högre. De flesta tar sig runt golvet på ett någorlunda behagligt sätt, om så bara med lång, lång, kort, kort.

I buggen borde koll på omgivningen vara fokus nummer ett för killen. Annars måste ju jag ha det själv för att inte råka illa ut. Och jag är ganska bra på att ha ögon överallt. Lite för bra kanske. Lätt att jag tappar fokus från dansen. Men jag gillar inte blåmärken. Särskilt inte i ögonhöjd.

De lite sämre killarna sätter istället fokus på att göra de där coola turerna eller hinna med så mycket så möjligt eller så många varv runt golvet som möjligt under två låtar. Tryggt och säkert borde vara nyckelorden. Då spelar det inte så stor roll om dansen är basic. Hellre det. Bättre att göra det man faktiskt kan på ett bra och mjukt sätt.

Positivt är i alla fall att massor av folk går buggkurser. Men jag undrar ändå lite om det inte är åhej/linje-krocken som ställt till det lite för många killar och även för buggutvecklingen. Endast en talangfull minoritet kan lära sig dansa vettig socialbugg med åhejteknik på några terminer enligt mej. Och det är så oerhört känsligt nu det där med vilken teknik man gillar och vilken teknik man dansar. Inte för att man direkt har nåt val på socialgolvet som tjej.

Jag har börjat dansa mer och mer fox av just den här anledningen. Hellre en halvbra snabbfox än en halvfarlig bugg. Men jäklar vad härligt det är när man får röja loss med nån av mästarna! När man får det där underbara samspelet i buggen, ojojoj. Perfekt musikanpassning och två par ögon som lyser, ger och tar. Whohooo!!! Fick mig en sån åktur igår och nu blev jag jäkligt sugen på fler! :)

Syskonhelg med dans

Den här helgen har jag tillbringat ganska mycket i sällskap av min bror. Fredagskvällen tillbringade vi framför TVn allihop och hejade fram Kevin som självklar idolvinnare. Ojojoj, han kan bli stor!!

I lördags var jag hemma hos bror och hjälpte honom att slänga saker. Jag gillar ju att slänga även andras saker när de inte klarar av det själva.. ;) Det är otroligt vad befriande det är att bli av med massa junk även fast det inte ens är mitt eget. Sen fixade vi också med två datorer som stått som spöken alltför länge.

På lördagskvällen var det dansbandskamp och vi hejade fram Shake till finalen. Kul att de får chans att visa upp sig ännu en gång. Ett riktigt intressant finalfält som verkligen visar på vilken bredd det finns inom dansmusiken. LK, Scotts, CC & Lee, Shake och Bengt Hennings. Alla med sitt eget uttryck. Tippar på att Jannez kommer ta sig till finalen också. De har bredast publik så det borde ha störst chans. Men Zlips skulle vara roligare eftersom de sticker ut mer.

I går kväll åkte bror och jag till Skultuna och dansade. Blender på scenen. Jag hade inga riktiga förväntningar för kvällen för jag visste inte riktigt vilka som skulle dit. Men det blev en riktigt bra kväll med mycket bra dans. Jag dansade med ett par nya riktigt duktiga foxkillar och fick tag på och blev uppbjuden av några favoriter under kvällen. Några "gubbar" fick tag på mig också, så jag dansade snällt av de danserna.

Om man räknar in de två gubbarna så blev jag uppbjuden fem gånger under kvällen vilken nästan är rekord. Jag tror att det var ganska jämnt fördelat och då blir det ju alltid så mycket lättare att få en rolig kväll. Jag var riktigt nöjd på hemvägen i alla fall.

30 sek vitvaror med Peter Settman

Jag skrattar sällan högt framför TVn men ibland händer det. Kan man annat än älska den här mannen??

American Sweden

Varför spelar alla affärer amerikans julmusik? Vad är det för fel med våra svenska sånger? Det strålar en stjärna, stilla natt, Betlehems stjärna, Jul jul...osv.. Är det för att gamla körtjejer inte ska klämma i med överstämman inne på Gina Tricot?

Dans och sånglekar

Igår kväll blev jag kallad över till bror för att lyssna på musik, klappa till musik, dansa till musik och prata om musik. Och fox. Allt detta på grund av nåt jag råkade berätta som han råkade replikera med nåt som jag var tvungen att ställa honom mot väggen för att se om han verkligen stod för. Och det gjorde han visst efter lite funderande. Låter det allvarligt? Det är det också. Dans kan va allvarliga saker. ;)

Efter att vi dansat klart så kom vi in på sånglekar eftersom jag häromdagen började lalla på en sång som inte funnits i mitt medvetande på.. ja....säg femton år eller nåt. Vi har växt upp med sånglekar då mamma var en hejare på att leda såna och brorsan hade hennes gamla anteckningar i en pärm. Listor över vad vi lekt när och med vilka och så. Och då var vi ju tvungna att försöka komma på de där sångerna och vad man egentligen gjorde.

Det var verkligen roligt att se hur två hjärnor (minnesarkivsgubbarna ni vet...) jobbade för högtryck och grävde sig tillbaka till strofer från femton-tjugo år tillbaka. Vissa titlar kände vi så väl igen och en av oss kom på början och den andra kunde fylla i med några fler textrader och så vidare. Många var helt borta, men plötsligt kom hela sången nedtrillande och leken också. Vissa lekar är ju faktiskt väldigt roliga och vore synd att glömma bort. man vet aldrig när man kan få nytta av dem.

Lite jobbsnack mitt i julstöket

Min chef ringde mig idag. Min riktiga chef på bemanningsföretaget. Jag har haft lite dåligt samvete att jag inte har varit dit än och visat upp Tove men tiden bara går och jag har liksom aldrig vägarna förbi där.

Hon undrade om lite status inför våren och så och skulle prata med min andra chef här i veckan om hur det såg ut på min arbetsplats. Bara för att ha lite koll på läget. Sen skulle vi höras igen och boka in en fika i januari så det blir av att vi ses.

Jag har varit lite småorolig nu när den här lågkonjunkturen lurar att det ska bli svårt att få nytt jobb och så, jag vill verkligen inte tillbaka till mitt gamla nu när jag liksom redan "slutat", men chefen sa att de inte har märkt nån nedgång hittills och förra lågkonjunkturen märkte de inte heller av så det var ju ett lugnande besked.

För övrigt har jag lite svårt att fatta att jag ska börja jobba igen så småningom. Det känns som om jag aldrig kommer kunna göra ett bra jobb igen. Lägga manken till liksom. Men om jag hamnar på rätt ställe där jag får lite stimulans så borde det ordna sig.

De enda sakerna jag riktigt saknar från jobbet är: 1. Gratis massage varannan vecka. 2. Äta god lunch ute. (3. Mattias, redovisningschefen, om jag måste sakna nån kollega..)

En till dansant mamma

Jag är inte ensam danstjej på öppna förskolan visade det sig. En av de andra mammorna hittade mig på Dansmaffian i går kväll och idag sågs vi på babycaféet och hade plötsligt massor att prata om. Jag känner inte igen henne sen förut för hon har inte varit ute på några år, men jag känner väl till hennes två systrar. Kanske, kanske kan jag få med henne ut på dans igen. Hon verkade ganska sugen och det verkar vara dags att våga lämna över bebisansvaret på hennes man för en kväll. Hennes son är bara fyra dagar äldre än Tove.

Till er som blev oroliga

Min tillfälliga attack häromdagen visade sig vara just tillfällig. Dessutom har jag en hyfsat god teori om vad som hände och varför så det känns ganska bra. Och det hade ingenting med min vikt att göra om nu nån trodde det. Det har det heller aldrig haft.

Och om nu nån är orolig för min vikt så kan jag berätta att jag pratade med min husläkare sist jag träffade henne och hon sa att det inte var nåt att oroa sig för så länge jag mår bra i övrigt. När jag slutar amma kommer det stabilisera sig. "Men du behöver ju inte snåla med smöret!" sa hon. ;) Och jag mår ju bra i övrigt. Jag vet hur det blir om man går ner i vikt för att man inte får i sig tillräckligt med näring. Det syns ganska snart på huden och märks framförallt på orken.

Kram på er som bryr er! Kraaaaam!

Julfestpingla

Kärringen mot strömmen

Nu har jag rutit i på DM angående Dansbandskampen. Så nu känner jag mig jäkligt nöjd med mig själv. ;)

Dansbandskampen VII

Jäsp, lite tröttsamt är det ju. Men lördagskvällens dansbandskamp förde ändå fram favoritbandet Shake på ett alldeles strålande sätt och jag tror de har stor chans att få en juryröst till finalen. Inte för att de har nån chans att vinna, men det är ju inte det viktiga. LK kommer ju förmodligen att vinna.

Shake framförde sina låtar med bravur, både Peppe och Christine är såååå begåvade sångare och de har ju ett sound som får en att smälta på dansgolvet. Det är få band som gör mig så danssugen. Jag tyckte bara de kunde filmat lite mer på snygg-Johan under första låten så Shake kunde få några av snygg-Henriks röster. ;)

Zlips...hm...jag gillar Zlips för att de är glada och trevliga och jag respekterar att de kör sitt race, men jag gillar inte deras nya funkiga rep som nu bara innehåller några enstaka riktiga bugglåtar och ett fåtal underbara foxlåtar, typ Golden eye. Jag tyckte också att framträdandena var lite för mycket.

För övrigt så är det ett himla gnäll på Dansmaffian om det här programmet. Att inte "de bästa" banden går vidare och så vidare och så vidare. Istället för att gnälla borde alla sveriges dansare istället skriva på en lång krama-Peter-Settman-lista som tack för att han fört upp danskulturen i ljuset och bidragit till en möjlig framtid för vår underbara hobby.

Om du inte redan upptäckt det så finns det massa knasiga klipp att titta på och en hel del att läsa på svt.se/dansbandskapen. Bland annat så har LK och Scotts varje vecka fått utmaningar av webreportern Frida, de har fått leka charader, dansa dirty fox med varann och lite sånt och så finns det en massa intervjuer och Fridas dansskola förstås. Buggtränarna är "våra egna" Henke och Lotta. :)

Shake - bästa bandet!

Julfesten som tog slut

Det blev en resa till Södertälje och Boogie lovers julfest igår kväll. Toves morfar kom hit och höll ställningarna under kvällen och natten så jag och Daniel kunde åka på festen tillsammans för en gång skull! :)

Fick som vanligt nu förtiden lite klädproblem. Hade en ny riktigt läcker festtop men brallorna jag hade hoppats kunna ha till var plötsligt väldigt förstora. De satt på höfterna istället för i midjan och nja...jag passar faktiskt väldigt dåligt i 'baggy'. Jag testade lite andra dåliga alternativ och fick välja det minst dåliga. Trekvartsmjukisar till min fina festtop. Jaja. Jag har inte gått ner mer i vikt men kroppen har visst slankat till sig ännu mer ändå. Har säkert femton par byxor som jag inte kan använda just nu. Julfina naglar hade jag i alla fall. :)

Nåja, till festen kom vi i alla fall i lagom tid. De flesta hade hunnit dit och slagit sig ner vid borden och så gjorde även vi. Det var fri placering även denna gång och då är ju chansen faktiskt lite större att få lite roliga människor till bordet. Vilket vi fick. Alla bekanta sånär som på en. Trevligt.

Efter maten och traditionsenligt luciatåg, (i år utan lieman men med två haschtomtar och en lucia som fick springa ifatt) röjdes det undan för dans. Tyvärr så är det här andra festen i rad som jag inte mått riktigt bra. Det känns faktiskt riktigt surt. Men under kvällen så blev det bättre och på slutet kom jag igång och det började kännas bra och roligt att dansa.

Musiken under kvällen var tyvärr under all kritik enligt mig och när det äntligen blev två hyfsade foxlåtar så dog förstärkaren och därmed festen. Precis när jag började känna att jag var med i matchen och var tillräckligt pigg att hålla igång några timmar till. Typiskt. Men det kändes lika bra att åka hem.

Kvällen var trots allt ändå riktigt lyckad, jag hann prata med en del trevligt folk om både det ena och det andra. Bland annat att min värsta farhåga inför vårens foxkurs besannats! Fy faaan säger jag bara. (Ursäkta språket, men det var ändå milt uttryckt jämfört med det jag sa igår...)

Nu känns det riktigt kul att vi har ett till dansevent att se fram emot innan jul! Jag är säker på att det kommer bli kanontrevligt och en perfekt avrundning på detta intensiva dansår!

Faaaan

Idag fick jag plötsligt påhälsning av ett gammalt spöke som jag trodde att jag en gång för alla motat tillbaka och stängt in i garderoben. Ett spöke som jagat mig till och från genom åren men nu har jag inte låtit det komma åt mig på flera år även fast jag känt ibland att det flåsat mig i nacken.

Men idag plötsligt så lät jag det slå ner mig till marken och jag blev så liten så liten igen. Och så ensam. Och så otroligt rädd. Rädd att hamna där igen där jag var förut. Som tur var fanns bror där som en räddande ängel. Vad skulle man göra utan sin familj?!

Det jag pratar om är matrelaterad ångest. Jag förstår de som har haft ätstörningar, som anorexi och bulimi, att det aldrig riktigt försvinner utan man bär det med sig genom livet som ett hot mot sitt välbefinnande.

Nu hoppas jag att jag vaknar i morgon som en ny människa och att de övriga helgplanerna kan fortskrida som det är tänkt. Kram

I just can't stop loving you

Just nu är jag helt såld på den här låten. Vilken sjukt underbar foxlåt, med massa kul ställen man kan lägga in små finesser dessutom. Jag hoppas att Scotts kommer att ta upp den. :-P

Gnägg

Jag är i stort behov av klippning. Jag är inte helt olik en shetlandsponny just nu. Vilken tur att min frisör kommer hit idag! Elin passar också på att hälsa på och bli av med några tåtar. Trevligt att kombinera nöje med nöje liksom.

Plink plonk

Tove har kommit på att hon når upp på pianot. Och att det låter när man trycker på tangenterna. Så nu är det synnerligen moderna arrangemang som hörs här i huset.

Ont, det gör ont...

Tove är ganska bra på att göra illa sig. Men hon är också ganska bra på att göra illa mig! Ett populärt sätt att göra illa sig är att öppna ett skåp, sätta ena handen i dörren och smälla igen skåpet med andra. Annars är det mest det där lilla, stenhårda huvudet som används till att försöka krossa saker med eller att landa på. Hon gråter inte särskilt länge, men man ser att det gör ont.

Fast ibland låter det DUNK! och man tänker att shit, nu slog hon halvt ihjäl sig, men då tittar hon bara upp frågande på en och undrar varför man kommer springande. Det är ganska tydligt att det gör ondast om man är trött och om man är tillräckligt ivrig efter något betyder smärta ingenting!

I morse vaknade hon bredvid mig och lyste upp med ett leende. Godmorgon sa jag. Godmorgon sa hon tillbaka genom att skalla min läpp. Aj! Här försöker man göra sig fin inför dans och fest, med nya kläder, klippning och annat, men vad hjälper det om man får gå dit med fläskläpp, tänkte jag. Knappast att nån kommer se nånting annat!

En annan sak som Tove tycker är bra är att nypa mig. Dels tar hon gärna tag i ansiktets olika delar, t ex en kind, en näsvinge, en läpp, ett öra, och så borrar hon in sina små vassa naglar och drar. Som för att få loss en bit och spara.

Men det värsta är när jag ammar. (Tack och lov gör jag det nu bara morgon och kväll!) Men då ligger hon med handen som är uppåt och verkligen nyper mig i skinnet på bröstkorgen. Och jag kan säga att det gör såååååå ont! Jag vill bara skrika. Jag har gjort det några gånger också och då har hon tittat upp på mig och skrattat. Lilla otäcka unge!

Sen har hon nu testat att bita mig i bröstvårtan också. Behöver jag nämna att   det   gjorde   ont!!?

Julklappsjakt

Idag har Tove och jag varit och shoppat loss. Vi åkte till vårt nya favoritcentrum som är ganska stort men ganska tomt på folk. Skönt! Väl hemma igen kan jag konstatera att jag fixade i stort sett allt på listan. Endast ett par små frågetecken kvarstår angående julklapparna. Vi har kommit överens om att inte köpa så mycket, bara runt en hundring sådär och det känns skönt. Dels för att man sparar pengar och dels för att man inte behöver några fler saker!

Hittade också en ny top till julfesten på lördag (hade tänkt mig nåt rött men det blev svart som vanligt...) och ett par jeans på rea. Måste dock prova jeansen hemma nu i lugn och ro, det blir liksom ingen ordning när jag har Tove med mig och vagnen måste stå utanför provhytten. Jag provade jeans i samma storlek som jag hade i gymnasiet och de gick på. Ganska sjukt. Men jag köpte snäppet större, dels har jag vant mig vid att gå omkring och loda i för stora byxor (det var ju liksom obekvämt när de satt för tajt... ;) ) och dels så hoppas jag kunna ha dem ett tag.

Dansa eller inte - det är frågan

Jag börjar tveka inför fredag. Hade ju tänkt åka till Yesterday själv med Tove. Men tänk om hon tänker vara vaken hela kvällen. 150kr i sjön. och Wahlströms är ju inte direkt några man bara kan sitta och lyssna på, i alla fall inte utan att bli svagt illamående. ;)

Gäller att det dyker upp några riktiga foxhunkar så det blir värt det i så fall. Att de få danserna jag kanske får blir riktigt kanonbra. Eller att jag hittar nån som kan hjälpa mig passa Tove. Att sitta hemma själv är ju inte riktigt min grej när det finns dans på nära håll. Hm.

Veckans bild

Kikade in på Blenders hemsida och vad hittade man där?! Jo, bekanta ansikten på veckans bild. :) Daniel och Anneli håller i sig i räcket till Birkascenen. Det var lite trångt...

Tove och Sigrid

Tove har ju som bekant tillbringat helgen hos morfar och det har gått lika bra som vanligt. När vi kom och skulle hämta så vaknade Tove precis och var lite förvirrad först när jag lyfte upp henne men efter några minuter visste glädjen inga gränser. Ben och armar gick som propellrar och så det gladaste leendet. Det känns i hjärtat ska jag säga!

Under helgen fanns det dessutom en kompis på plats, Ewas barnbarn Sigrid. De två unga fröknarna hade lyckats leka lite tillsammans. Bland annat har de rullat bollen till varann som vi har övat lite med Tove. Så söta!

West coast swing

Den här helgen har vi tillbringat hos Swedish swing society dansandes west coast swing. Jag hade ganska höga förväntningar inför kursen och de infriades faktiskt. Arild Lekanger, norrmannen som höll kursen, var en kunnig och duktig pedagog och fick hela gruppen att trivas. På lördagen gick vi igenom grunder och ett antal grundturer och fortsatte på söndagen med lite fler turer plus lite styling och det som gör west coast till west coast.

Deltagarna på kursen höll en hög nivå vilket var väldigt glädjande. Killarna (som vanligt hann jag inte prata med några tjejer) hade vitt skilda bakgrunder som salsa, lindy, boogie och linedance. Jag kände bara igen några få ansikten. Lindykillarna hade naturligt klart lättast för sig och det blev riktigt bra dans på en gång med ett par av dem.

Man känner liksom direkt när man får en "dansare" i handen och jag blev ju nästan förbannad när jag tänkte på att jag nog aldrig kommer att få ta en fox med nån av dem... ;) Lindyvärlden verkar va en egen avskärmad liten sektion.

Själva dansen, west coast swing, gillade vi ju skarpt redan innan vi provat och den känslan håller. Det är en väldigt soft dans med precis det jag gillar, snygg hållning, mycket fria rörelser och en stor portion samspel och sensualitet. Ser fram emot en eventuell fortsättningskurs!

Middag och gammtjo

Igår när jag kom hem från pappa så var Daniel och Elin redan hemma och hade dumpat sig i varsin soffhörna. Elin och jag började raskt ta igen en månads frånvaro från varandra så Daniel fann det bäst att gå upp och lägga sig för att slippa höra allt tjatter.

Efter att vi så småningom fixat till oss åkte vi ner till centrum och Våning Ett där vi intog vår middag bestående av varsin god köttbit och Elin och jag skålade för vår återförening. Våning Ett är vårt stamställe som jag verkligen kan rekommendera. Jättegod mat till bra pris. Mätta och belåtna packade vi in oss i bilen och styrde mot Mälarsalen.

Kvällen började ungefär som sist till Jannez. Jag tyckte de spelade ganska trista låtar i början av kvällen men sen blev det bättre och bättre. Jag hade allt som allt en riktigt rolig danskväll och det berodde inte bara på mitt lilla glas rött. ;)

Rätt som jag satt och degade efter första sex danserna eller nåt så kom en toppfavorit och gjorde min kväll. Sista danserna innan paus blev det prima dans och sen blir det ju som bekant gammtjo när Jannez spelar. Jag spanade efter Daniel men såg inte till honom (han och Elin hade visst hittat varann) och blev istället uppbjuden av toppfavoriten. Och det, kan jag säga, va en riktig skräll! Trodde faktiskt att det aldrig skulle kunna hända (just till gammeldansen alltså..), så jag blev så himla glad!

Men eftersom jag i princip aldrig har dansat gammeldans så blev detta eldprovet förstås. Ni som hängt med i bloggen vet ju att jag ringde brorsan och bad om hjälp innan Jannez spelade på Hågelby i somras. Ni som inte läser flitigt eller har glömt allt kan läsa nu istället om vår Telefonhambo. Jag har sedan denna lektion bara fått pröva mina hambovingar en enda gång med nån som kan.

Men det gick faktiskt himla bra om jag får säga det själv. Jag kanske inte håller rätt och så och min balans svajade betänkligt på första dalsteget efter snurrarna, men ändå. Shottis är ju en kakbit och sen snoa... Kanske var det inte så smart av mig att anta utmaningen på hur många varv jag skulle klara av eftersom jag inte nånsin lärt mig eller övat på att dansa snoa. (Men det är ju inte helt olikt shottis, gå och snurra liksom, hur svårt kan det va...) Jag fick en känsla av att hornen växte ut på min kära danspartner men jag är övernöjd med min prestation och det va SÅ KUL!! Jag skulle kunna bli proffs, haha. Jag borde räknat varven...

Resten av kvällen var jag duktig och bjöd upp flera killar som jag sällan dansar med, bland annat ett par riktiga buggproffs och det gick finfint. Riktigt skoj. Sen fick jag plötsligt syn på en kille jag aldrig sett förut som foxade runt i mitten till de snabba låtarna. Kastade mig över honom och ojoj jösses vilken foxare. Han konstaterade att vi aldrig dansat förut och det var ju kanske inte så konstigt eftersom han var på besök från Luleå! Pratade lite med honom i andra pausen och passade på att boka sista med honom, vet ju aldrig när man får se honom igen. Riktigt mysigt att få dansa Jannez sista låtar, jag har ofta fått sitta dom.

Jannez på Mälarsalen är enligt många två onda ting av två, därför är det få av de vanliga favoriterna på plats, men jag hade en riktigt rolig kväll denna gång. Sen att jag inte lyckades somna förrän vid sex på morgonen och bara fick tre timmars sömn är bara så irriterande med tanke på att jag verkligen hade chansen att sova utan avbrott för en gångs skull.

Effektiv vaggvisa

Pappa satt och spelade och trallade en godnattvisa för Tove som skulle sova eftermiddag. Sen blev det alldeles tyst. Ah, nu har hon somnat, tänkte jag. Och det hade hon. Och pappa med. Med gitarren i knät.

Idag känns det lite vemodigt att lämna henne här (hos morfar). Vet inte varför. Men hon är ju bara så go! Kanske är det för att vi trots allt ska vara "hemma" i helgen. Även fast vi i princip bara kommer sova hemma, och kanske inte så många timmar heller.

Hemska tanke

Läste att det faktiskt stod mellan Scotts och Jannez senast i DBK. Larz-Kristerz hade flest röster. Förutom insikten att svenska folket röstar ganska konstigt så inser jag ju att jag kunde hjälpt till att rösta bort Scotts till Jannez fördel! Nu blev det ju inte så som tur var annars hade jag förmodligen fått höra det ett tag av nån... ;)

Danshelg på g

Torsdagar har blivit lite som en lång förberedelse inför helgen. Den här torsdagen är inget undantag då vi har fullt schema. I morgon förmiddag ska jag åka ut med Tove till morfar där hon ska tillbringa hela helgen, så jag måste packa inför det. Trots att hon är så liten blir det ganska mycket packning, med vagn, kläder, mat och allt.

Sen ska jag åka hem på eftermiddagen för då kommer Daniel hem med Elin!! Tjohooooooo!! Vi tre ska passa på att gå ut och äta en god middag och sen ska vi dansa till Jannez på Mälarsalen. Det blir nog perfekt med ett glas vin till maten så kommer man i lagom Jannez-på-Mälarn=Finlandsfärja-stämning. ;)

Sen på lördag är det dags för helgkursen i west coast swing. Det ska bli väldigt spännande. Jag hoppas att det är bra folk som anmält sig till kursen så att det blir hög kvalitet. Det bli nog två intensiva kursdagar och på lördagskvällen är det också socialdans för de som vill. Jag är ganska säker på att vi vill!! Direkt efter kursen bär det av mot morfar och hämtning av lilla damen. Vi har alltså en riktigt härlig danshelg att se fram emot!

Omskriven II

Puman har skrivit en blogg på DM om dansen i söndags. Där fick jag vara med på ett hörn. :) Läs hela hennes blogg här.

Hur som helst så fick jag kvällens första dans med Frida, som jag inte hunnit med sedan i somras någon gång, men som jag gärna dansar med. Frida är, för er som inte haft glädjen att upptäcka det själva, riktigt mysig och följsam att dansa med och ligger högt på min favoritlista. Kvällen öppnades med stil, med andra ord.

Tack för dansen säger jag och sparar citatet här som minne!

Till fots

Tove har nu börjat förflytta sig med fötterna. Tidigare har hon dragit sig upp och kikat vid till exempel soffbordet, men sedan satt sig ner och krupit en bit och sen ställt sig upp på nästa spännande ställe. Nu går hon längs kanten istället och flyttar händerna vartefter. På så vis så går det ju mycket snabbare och man måste vara mycket mer alert att plocka undan allt man glömt framme.

Det var länge sen jag la in foton nu men det är för att jag inte sitter vid min stationära dator eftersom vårt nät fortfarande inte funkar. Får komplettera i efterhand.

Kursslut

Igår var det sista gången på vår kurs. Det är inte klokt vad fort det har gått. Och det har verkligen gett mycket, vi är definitivt bättre dansare nu än i somras och det var ju det som var poängen. Sista grejen jag fått påpekat med min dans är nu högerarmen. Jag ska ha ett mellanrum mellan kroppen och armen och sen så får jag passa så jag inte tappar axeln. Vi tränade slow och då blir saker och ting väldigt tydliga.

Vi vill verkligen fortsätta nästa termin nu när vi kommit igång så bra och vi anmälde oss till nästa kurs utan att ha barnvaktsfrågan fixad. Kursen kommer gå på måndagar i vår och det borde passa våra presumtiva barnvakter bättre. Kanske vi kan sätta upp ett rullande treveckorssystem eller nåt.

Dirty talk

Att det flirtas en hel del på dansgolvet är ju ingen hemlighet precis, inte heller att många träffar sin livspartner där, även fast majoriteten inte är ute för att ragga. Men nu har jag läst den värsta raggningsrepliken hittills. Det var Mathias som dansade med någon (ny, okänd) på Dansbandskampen (dansen efteråt skulle jag tro). Efter första foxen säger hon: "Fan, du får det ju att rinna floder där nere på mig - Är du singel?"

Jag veeet! Man blir ju mörkrädd. Tänk dig motsvarande kommentar från en manlig dansare och man skulle springa från golvet med ett "Iiiiiiiii!" Visst vet jag tjejer som skulle kunna säga nåt sånt på skoj till en killkompis utan att blinka. Men då ska man ändå känna varann väldigt bra.

Själv är jag på tok för pryd för att uttrycka mig så grovt och har heller inget behov av det. Även fast bror försöker luttra mig emellanåt genom att ringa och berätta hantverkarskämt. Och efter en riktigt bra fox är jag ungefär lika stum som en guldfisk. Kanske lyckas jag mumla ett "tack" och kanske jag ser killen i ögonen och hoppas att orden ska gå fram på telepatisk väg.

Kommer att tänka på en liten anekdot från Öland. Det var mingelfest för Blenders nya skiva så folket var samlade mellan stugorna. Jag står och pratar med en killkompis från Boogie Lovers och frågar med tanke på sillbordet vi ska vara med på under eftermiddagen "Var det vid sex ikväll?" Han tittar på mig som om jag var från en annan planet, både förvånad och chockad och frågar "Ursäkta??!" "Ja, var det klockan sex ikväll?" frågar jag igen oförstående. Då säger han "Hahaha, jag tyckte du frågade 'Ska du ha sex ikväll?' och tänkte att det där lät inte som nåt som brukar komma från Frida!" Så ovanligt är det alltså att jag tar upp dylika ämnen. :)

1 månad kvar till jul

Hjäääääääälp! Till dess ska både det ena och andra hinnas med. Dels inför själva julfirandet som ska ske här hemma i vårt uterum med förhoppnigsvis lika mycket snö som nu utanför. Dels massa andra roliga saker, som west coast swing-kurs, julfest, dans, dans och dans. Jag gör visst inget annat nu förtiden. Men jag fungerar ju så, jag har alltid bara tid med ett intresse för jag går helt upp i dem, och sen tröttnar jag helt plötsligt och börjar med nåt annat. Får hoppas jag inte tröttnar än på ett tag bara...

Shake i Skultuna

Det blev till slut bestämt att bror och jag skulle åka iväg till Skultuna och dansa. Zlips hade ställt in så det var Shake som spelade istället vilket var ännu mer attraktivt enligt mig. Vi kom fram precis innan det började trots att det var nån som hade somnat på soffan och att det var lite snöigt. Det kom också en bil från Stockholm innehållande både gamla och nya vänner så det var riktigt kul att träffa dom igen. Och så visste man att man hade några bra danser säkrade för kvällen.

Första dansen blev min vana o-trogen en tjejfox. En bra och rolig uppvärmning. Efter första två danserna satte jag mig i en av fönstergluggarna och spejade. Då dansade en danskompis förbi som jag hejade på. Då stannade han mitt i dansen, gick fram till mig, gav mig en kram och ett uppskattande ögonkast och sa "vad fin du är ikväll!". Blir man glad av sånt? Jaaaaa, det blir man! Och han kunde såklart lätt räkna med en dans senare under kvällen. :)

Det droppade in ganska mycket folk men det var ändå dansbart till skillnad från i fredags så det var väldigt kul. Roligt när man kan dansa avslappnat och spejsa loss lite i buggen. Det fanns ett par måsten på listan. Överst en toppfavorit som jag inte dansat med sen i juli. Tyvärr var det som vanligt massvis med tjejer så det gällde att vara på hugget. Jag behövde ändå knappt sitta nåt under kvällen och jag dansade bara med riktigt duktiga killar.

En favorit var där som är lite av en doldis men han dansar både jättebra bugg och fantastisk fox. Man bara flyter runt golvet. Så härligt! Han bjöd tillbaka i andra halvlek och dessutom blev jag uppbjuden av en ny (för mig) kille som var hur bra som helst! (Hur ofta händer det på en skala?) Två uppbjudningar under kvällen är 100% mer än en vanlig danskväll så då får man vara glad. (Jag blir ju i snitt uppbjuden en gång per kväll och den statistiken håller alltför väl.)

Jag jagade toppfavoriten hela kvällen men den killen syns bara inte. Hittade honom lagom till två sista danserna. Han var visst bokad på sista men jag fick honom ändå på nåt vis. Trevligt att dansa sista och just med honom också. :)

Vi hade blivit varnade för oväder men vi märkte inget av det på vägen hem. Vi hann avhandla allehanda ämnen under vår färd och det är alltid lika intressant. Vi har många liknande tankar och funderingar angående mycket och kan faktiskt prata om allt. Nu pratade vi mest om dans, dansfolk, favoriter och hur våra danskretsar ser ut egentligen och hur de har förändrats med tiden. Det är alltid lika intressant att diskutera folk, särskilt de som man inte förstår sig på.

Nåt fel som är trasigt

Vårt Internet funkar inte alls. Först slutade det funka lite. Bara det är konstigt. Mejl och MSN funkade och Dansmaffian. Verkar som jag har nån direktlina dit för ingen annan sida funkade. Men sen pajade de grejerna också så nu sitter man här - på grannens oskyddade trådlösa nät. Tur man har goda grannar som inte vet bättre.. ;)

För Frida utan Internet är som....ja jag vet inte...men det är inte hållbart nån längre stund i alla fall..

En makalös liten dam

I lördags morse när jag lov och sov dansruset av mig som bäst var Daniel och Tove uppe och grejade lite. Tove stod vid soffbordet och plockade upp ett koppunderlägg som hon höll i ena handen. Sen höll hon i det med båda händerna... Hon stod så och vinglade lite i säkert tjugo sekunder innan hon satte sig ner på rumpan. Pappa Daniel stod bakom och passade och jublade. Tänk vad man missar när man är lite trött.

Dansbandskampen VI

Men skiiiit! Man kan ju bli knasig för mindre. Till och med JAG röstade fyra gånger på Jannez bara för att de hade en chans att slå ut f-cking Larz Kristerz. Men det är nånting fel nånstans hos det där svenska folket. Bläääää.

Men jag blev i alla fall himla danssugen och om bara några dagar är det dags att dansa just till Jannez, tyvärr på Mälarsalen, men jag kanske får chansen att bjuda upp Mr Deutgen. Det kunde ju va kul! :-P

Ett minne på foten

Jag har ett minne efter danskvällen igår, ett blått minne, ett blått blåmärke faktiskt, i form av en ganska stor bula på foten. Det gjorde så förbaskat ont!!! Blev trampad när jag dansade med en yngling som inte riktigt var torr bakom öronen. Han trodde nog det däremot.

Ett förtydligande angående nattens bistra tankar. Bjud gärna upp mig!!!! Går även utmärkt att boka mig till sista! Om det nu inte framgick...

Bu för att sitta på sista

Kvällen blev en helt ok kväll men lämnar efter sig en känsla av...ja, melankoli för att uttrycka det positivt, bitterhet för att uttrycka det negativt. ;)

Det där med sista låtarna. Man vill ju gärna dansa dom men om man inte bokat dom med nån så är det inte troligt det finns nån kvar att bjuda upp. Om inte Daniel är med så brukar jag försöka boka sista låtarna om jag kommer ihåg det. Jo jag. Har det nånsin hänt att nån kille frågat? Neeej, just det, killarna pysslar ju inte med sånt där som att bjuda upp och det... :(

Så jäkla förbannat trist att sitta!!! Speciellt när Blender spelar så BRA låtar på slutet. :( Jag blev nästan ledsen på riktigt.

NU ska jag sova.. puss och gonatt

Charmigaste ungen!

Tove har just lärt sig sina första konsonanter och nu pratas det väldigt mycket här hemma. De roligaste lekarna är annars att stå och dra i värmeskåpets lucka (under ugnen) för då kan hon samtidigt se sig själv i ugnsluckan. Hon gillar att bita i allt, står gärna och biter i bordskanten på soffbordet till exempel. Hon gillar också och stå och titta på tv och om det är musik står hon och diggar genom att gunga i knäna, i takt förstås.

Allt med speglar är kul och att dra sig upp på alla tänkbara och otänkbara ställen. Hon är duktig på att sätta sig ner igen sen, de enda gångerna hon har ramlat är när det hon hållit i inte varit så stabilt. Ett blomblad till exempel. Hon drar sig också upp i ens byxben, så det gäller att knyta till mjukisbyxorna ordentligt runt midjan nu.. ;)

Squaredancesugen...också!

Häromveckan när jag åkte bil med brorsan så kom vi att prata om squaredance. Jag är den enda i min familj som dansar och de andra två har aldrig fattat vitsen eller varit med och sett hur det kan vara "på riktigt". Men bror var nu intresserad och jag började berätta om hela grejen. Och ju mer jag berättade ju mer började jag sakna squaredansen och alla vännerna där!

Vi har nu inte dansat squaredance sedan vi var på Danish square dance convention i juni 2007! Det är helt galet länge sen. Vi har i alla fall börjat planera nu för att samla ihop gänget igen till Påskfestivalen som är den bästa dansen på året. Både Elin och Nina verkar på så det bådar gott. Det är ju bra om vi är några stycken om vi ska ha Tove med oss. Det ska bli intressant att se om vi minns nåt.

Kikade runt lite på Youtube på squaredanceklipp och det har lagts ut en del faktiskt. Hittade oss på ett klipp från Påskfestivalen förra året. Jag och Daniel i vitt längst ut till höger och Nina är också med i samma square. Kortaste tjejen i svart. Vi dansar basic, den lägsta nivån, och alla festivalens fem callers är på scenen så troligen är det "farwell dance" alltså festivalens allra sista timme då de bara kör basic så alla kan vara med. Ganska kasst klipp på det hela taget, ljudet ligger lite efter så man kan tro att vi vet allt i förväg.. ;) och klippet är också spärrat för att lägga in här men här men kolla in den här länken istället. Vi är ju ändå med. :)

Hittade ett klipp med en av våra svenska favvocallers , Stefan Sidholm. Han kör "earth quake shake" som inte är nåt call men ett typexempel på callernas makt. Vi dansare gör snällt allt vi blir tillsagda. Stefan har i alla fall en av squaredancevärldens bästa röster och jag hoppas man kan urskilja det lite här i alla fall. Klippet är från Country Jamboree i höstas. En festival som vi brukar åka på men inte denna gång. Det dansas Plus som är tredje nivån.

4 x Blender å lite fox

Det har plötsligt varit väldigt mycket dans till Blender. Mälarn 17 okt, Estraden 2 nov, Birka 8 nov och så i morgon på Yesterday 20 nov. Fyra gånger på en månad är nog rekord. Vilken tur att jag tycker Blender är bra! De levererar alltid, har väldigt bra och blandad repertoar, massor med bra foxlåtar och Maria har blivit sååå grym sångerska som ger allt på scenen och är dessutom alltid lika söt.

Jag börjar verkligen se fram emot dansen i morgon. Bra dans gör ju att man bli sugen på ännu mer bra dans och mina två senaste danstillfällen har varit GrrrrMmmm!! Kryssningen ja... och sen i fredags på Ersboda. Ju mer jag tänkt på de där bästa danserna i fredags desto mer inser jag hur bra det egentligen var.

Att dansa med 'honom' var som en korsning mellan brors foxstil och den bästa känslan jag ibland får med en viss toppfavorit. Och DET kan jag säga var ingen dålig kombination! Dels var det oerhört lätt att följa, det kändes otroligt hemvant, men han dansade inte "enkelt" om man så säger och dels så måste vi båda varit väldigt öppna känslomässigt för att "ta in" den andra, annars infinner sig inte den där känslan. (Var det där begripligt?) Och detta var vår andra dans! Ser fram emot nästa...! :-P

Inser att det måste va ganska likt det många tjejer upplever när de dansar med bror Emil. Hans foxstil/teknik plus känslan, och då är det inte svårt att begripa att han är så poppis. När vi dansar med varann så eftersträvar vi ju inte ens att få till den där känslan, det skulle ju bara bli konstigt, utan det blir mer fokus på teknik, föra och följa och lite bus. :)

Aaaa-da a-da da

Säger Tove plötsligt. Högt och ljudligt! =)

Fulltecknad

Det är snart ett nytt år. I min kalender har jag bara en sån där översikt över 2009 och den börjar nu bli ganska fullklottrad, i alla fall de första månaderna. Behöver en ny kalender med andra ord. Ganska trevligt att ha en sån att bläddra i tycker jag, även fast det säkert är ute. Bär ju inte med mig datorn i handväskan precis (även om jag skulle vilja ;) ). Är lite sugen på en personlig kalender även fast den är lite stor. Nina har en sån som jag är lite avis på.. :P

Men egentligen är det ju smidigt att ha kalendern i mobilen, slippa en sak till att släpa på liksom. Skulle gärna ha mobilen synkad med Outlook men visst måste man ha nån slags företags-abonnemangs-tjosan för det? Nån som kan och vet?? Knappa in allt manuellt i mobilen känns sådär, men man kanske vänjer sig.

Får heja på håll

Hade en liten idé om att åka med till Götene i helgen och heja på Elin som ska tävla. Bara för att få träffa Elin faktiskt. Nu har vi inte setts sedan höstfesten och det är ju snart en månad sen! Saknar!!!!

Vi får liksom inte till det. Elin far hit och dit och fram och tillbaka och när hon är ledig så är jag borta. Vi har dansträning olika kvällar och Elin har inte ens varit ute någon fredag på länge så vi har inte ens hunnit ha nåt pausprat. Som tur var finns telefonen och MSN så vi håller oss så uppdaterade det går.

Men alltså Götene...det är precis hur långt som helst dit! Snacka om lång resa för kort tävling. Då vägde det plötsligt över till Yesterday's fördel. Att dansa till Blender på fredagkvällen kändes liiiite roligare än att åka bil hela lördagen. Men vi måste ses snart, så här kan vi faktiskt inte ha det!

Pappa Pensionär

Idag fyller pappa pensionär. Jag är ute hos honom och äter tårta och sen blir det middag med familjen ikväll när resten slutat jobba. Tove har klänning dagen till ära. Man känner nästan inte igen henne, så ovanligt är det.
Jag satte mig vid pianot ett tag och hittade lite gamla goda noter som jag gillade att spela för en så där tio år sen. Med lite övning sitter de i fingrarna igen. Det blir till att kopiera och ta hem. Då kanske jag kommer igång att spela lite igen. Pianot är ju faktiskt stämt nu efter fyra år.

Undertiden lekte pappa med Tove som började bli trött och gnällig. Plötsligt var de försvunna bägge två och huset var märkbart tyst. Hittade de både sovandes sött tillsammans på sängen. Och där ligger de än. :)

Apropå uppbjudning

På DM finns en blogg just nu där en ny danstjej undrar hur man ska bära sig åt för att bli uppbjuden.

Signaturen Jana kommenterar:
"Jag har gett upp det där med att bli uppbjuden. Jag bjuder upp själv så slipper man problemet. Jag tycker det är tufft som tjej att bli uppbjuden. Det blir ju lixom inte bättre än man gör sig. Att bara stå o vänta är ju inte så kul"

Och Nel kommenterar:
"Jag är nu inte kille, men jag skriver under på det Jana skriver. Om jag ska få dansa med dom jag VILL dansa med så får jag styra upp det själv för dom är oftast så poppis så det gäller att kämpa lite. Dom hinner knappt släppa en danspartner så står 10 nya i kö... Bearbeta rädslan genom att lära känna några få och sen vidga ditt kontaktnät utifrån dom. Works like a charm!!"

Svenjo kommenterar ovanstående kommentarer:
"Lyssna på Jana och Nel! Det är två av de mest bildsköna och populära danstjejerna som uttalat sig, och måste de jaga så måste alla jaga... Det är riktigt läskigt till en början, men lönar sig verkligen i längden.."

Och Jennie L sammanfattar:
"Ja, jag håller med Svenjo. Om de duktigaste tjejerna måste jaga - då fattar man krisen."

Sängsällskap

Inatt drömde jag nåt om att Scotts brukade sova i min säng (de var väldigt små...) men sen kom jag på att det var Polar'n som brukade sova där... :-D Kanske för att jag låg inklämd mellan honom och Tove fram på småtimmarna. Att så små varelser kan ta så stor plats!

Jag och Daniel på Birka

Jag på Ersboda

Jag dansar med Tojjetok på Ersboda. Jag var lite orolig att den här bilden skulle va riktigt hemsk men den blev ju ok. Jag håller bara på att tappa tröjan...och så är det verkligen dags att klippa sig...och gå upp i vikt kanske...