onsdag 28 november 2012

Börjar kunna det här nu

Vab igen! Nu förkylning och feber för Tove. Jag har varit hemma med båda barnen idag och vi har ägnat oss åt att göra så lite som möjligt. Tove har sovit ganska mycket och sen har det setts mycket film. Tingeling och My Little Pony. Det som är hetast just nu.

När båda barnen sov passade jag på att baka en långt i från perfekt men väldigt onyttig kaka som vi hade till fikat. Det är den negativa sidan med såna här dagar. Man sitter mest still och äter vad man hittar och om man inte hittar nåt tillräckligt onyttigt så ser man till att fixa nåt.

Till råga på allt glömde jag helt bort att avboka min lunchdejt så nu står det ett-ett i den tävlingen...

Vem som bestämmer?

"Aj vad ont jag får i ryggen" gnäller Daniel för sig själv.
"Men varför sitter du på den där pallen?" undrar jag.
"Någon tog min stol..!"

måndag 26 november 2012

Helgaktiviteter

Helgen kom och försvann med diverse hemmaaktiteter som klädrensning samt lite shopping med barnen. De börjar bli så stora nu! Nu åker vi till centrum utan vagn. Nackdelen med det är att man inte har nåt att lägga alla jackor och påsar i...

På helgerna försöker vi nu potträna Måns så smått och det börjar faktiskt äntligen gå framåt även om han inte gärna tar några egna initiativ ännu. I morse vaknade han med torr blöja så då fick han prova på pottan med gott kissresultat. När han var klar reste han sig upp och sa: "Blää, luktar illa! Luktar katt-mat!"  Stackars Polarn, tänkte jag...

På söndagen var vi på lekgympaavvslutning hela familjen. Måns fick också göra det han kunde på den stora hinderbanan och tyckte såklart att det var jättejätteroligt! Han ska få börja på gympa nästa termin och det ska bli kul att se om han är lika trygg som vanlig även om inte Tove är med på samma gympa. Och det är ju fortfarande ett par månader innan det börjar så det hinner ju hända lite till i utvecklingen på olika sätt.

Förväntansfull lekgympakille 

Ett par träningskvartar har det också blivit och nu Daniel monterat upp en stång i ett dörrhål som man också kan dra sig upp på - har jag hört. Stången har stått i en garderob i minst ett år och väntat. Det som var lite tokigt var att när den spändes fast så gick karmen isär. Inte så stadig konstruktion kanske...

fredag 23 november 2012

Fredagsfika med bästa sällskapet

För mig har det varit en ganska vanlig fredag förutom att jag tog bussen i morse. Barnen hade däremot en riktig superfredag. Direkt på morgonen tog Daniel med dem till badhuset och det tycker de ju är så roligt. Måns "simmade" själv för första gången med sina puffar och var förstås mycket stolt över det.

Efter vilan så tog de en biltur och hälsade på mig på jobbet för första gången. Vi har tänkt på det ett tag men det har alltid varit någon som är sjuk. Nu äntligen blev det av och det tyckte de förstås var jättekul. Jag tyckte också det var jättekul, mest för att Daniel äntligen fick träffa min kollegor som jag pratar om hela tiden. :-)

De hade med sig fika och vi åt bullar och drack kaffe. Sen fick de leka sista stunden innan det var dags för mig att sluta jobba. Sen fortsatte eftermiddagen med presentinköp till morgondagens barnkalas och sen hamburgare på välkänd dito restaurang. Jättekul tycker barnen eftersom det är ganska sällan.

Ikväll är jag ovanligt nog hemma med de sovande barnen, lämnad i soffan bakom en bunke med glass medan älsklingen är och dansar till Blender. Jag har blivit mer och mer danssugen under veckan men sen slog ryggen till på hemväg och efter min träningskvart som inte var särskilt bekväm känns soffläget ändå helt ok. Och den bästa dansen finns ju kvar.

 

Snö(sk)gubbe?

I morse innan jag åkte till jobbet hade Tove redan ritat ett tag. Och så kom hon springande med sin teckning:

"Titta mamma! Jag har ritat en snögubbe! Med kvast och hatt och snopp!"
"Jaha vad fint....eehhh va?!?"
"Titta här!"
"Ja, titta! Brukar snögubbar ha snopp?"
"Han kissar med den."


torsdag 22 november 2012

Andras dåliga val får stå för dem

Lunchdate idag. Alltid lika trevligt och utvecklande. Dagens ämne resulterade i någon slags slutsats om att ha överseende utan att för den skull förlåta. Intressant. Det handlar som vanligt om att göra ett aktivt val och inte bara låta tanken löpa och därmed känslorna känna fritt. Ska fundera vidare på det. :-)

Kall om händerna på jobbet


Provar att använda de fina handledsvärmarna jag fick av pappa förra julen. :-)

tisdag 20 november 2012

Ännu roligare att dansa själv

Det borde vara varningstext på dansfilmer på YouTube, "Att titta på dansfilm kan göra dig beroende" eller "Att titta på dansfilm kommer att ge dig ett svårtillfredsställt dansbehov". Men så otroligt frustrerande det är att titta på en film där ljudet inte synkar! Man får försöka se och höra var markeringarna egentligen skulle ha passat fint in.

Jo, jag fastnade. Det var dock länge sen. Det var väldigt länge sen jag var på någon tävling nu också. Jag tog med Tove på Brunnasnurren förra året men i år var det ingen snurr så då blev det inget. Lite synd då jag tror hon skulle tycka det var roligare nu.

Jag tycker att det vore ju faktiskt himla kul att dansa med nån herrejössesgrym buggsnubbe snart igen. Bara så du vet..


Ensam på kontoret idag

New styles

 I söndags var jag på danskurs. Jo det är sant! Och det var ju flera evigheter sedan jag deltog på en kurs senast. Det var dock ingen pardanskurs utan tjejstyling med världens bästa A. Anledningen till att jag var där över huvudtaget var att jag fick för mig att det kunde vara en kul dag för mig och E på tu man hand. Det var en jättebra idé ända tills E låg i feberfrossa. Så då fick jag gå själv. A var ju där så jag behövde inte känna mig ensam.

Vi var sexton stycken tror jag med i snitt  en hyfsad nivå på deltagarna. Vi fick öva på att göra medvetna rörelser, vi la till lite nya steg i variationsbanken och tränade slow och lite av varje. Jobbigt och kul som sjutton. Det finns ju alltid nya saker att lära sig det ska man ha helt klart för sig. Socialt blev det också en trevlig dag.

När jag kom hem väntade morfars födelsedagstårta som bror och barnen bakat under förmiddagen. Sedan blev det mycket god familjemiddag i uterummet med tända ljus. Morfar skulle också få sin present och barnen fick tillsammans bära fram den och de sjöng "Ja må han leva" så fint och Tove utbringade ett fyrfaldigt leve för morfar. Presenten var en en varm och skön jacka som han ska synas i där ute i mörka skogen.

En helg som svischade förbi kan man lugn säga. Och så skönt att alla är friska nu!

måndag 19 november 2012

På tu man hand :-)

I lördags var det vår kväll på stan. Vi såg fram emot det allt mer under veckan och det var så trevligt att få klä på sig en klänning, vinka av barnvakt och barn och sedan vandra till tåget hand i hand med älsklingen. Vi var ju bjudna på middag på fin restaurang i stan och oj vad gott och trevligt det var!

När vi hade satt oss och fått något att dricka kom servitrisen med en hälsningen från A som önskade oss en trevlig kväll. :-) Sedan valde vi en femrätters överraskningsmeny som bestod av två förätter, en varmrätt, ostbricka och efterrätt. Till detta gott att dricka. All mat var mycket god och förrätt nr två och efterrätten var helt fantastiska. Smaklökarna njöt!

Det var två väldigt nöjda och mätta som lämnade restaurangen för att skynda till aktivitet nr två som var bio. Vi går ju aldrig på bio utan ser film hemma istället. Men nu hade vi biocheckar som vi utnyttjade och efter en stressig promenad och jakt på toaletter på en fullpackad filmstad så satt vi till slut i våra biofotöljer, lite lagom fnissiga.

Sen såg vi nya Bondfilmen som var så där lagom bra och underhållande att tiden gick fort och sen var det dags för en betydligt lugnare promenad genom staden mot vårt tåg. Vi var båda väldigt nöjda med vår extremt goda, trevliga och billiga kväll på stan. Vi kommer att återvända till restaurangen när tillfälle bjuds, det är säkert. :-)

fredag 16 november 2012

Tove läser och skriver!

Det är inte klokt vad stor hon har blivit vår Tove. Hon har humör som en fyraåring, den saken är klart. Men däremellan så är det full fart på alla fronter. Det leks, numera även med kompisar hemma eller hos kompisen. De kommer överens på dagis och kastar sig över första förälder som dyker upp. Plötsligt är det så nästan varje dag. Toves bästa kompisar har alla väldigt trevliga och vettiga föräldrar. Bra!

Det största framsteget för Tove just nu är det här med läsandet och skrivandet. Hon har ju varit intresserad av bokstäver väldigt länge och nu verkar har hon ha knäckt koden! Hon började stava sig igenom ett papper från försäkringskassan och plötsligt skriver hon långa listor med ord och mycket är helt rätt och det mesta är helt rätt enligt hur det faktiskt låter.

Ett av de första säkrare bevisen på att hon faktiskt kommit på det är teckningen nedan. Jag har på begäran ritat av hennes nalle och hon har färglagt. Resten har hon ritat själv och sedan har hon skrivit: "MIN NALE! E AVMÅLAD" Fantastiskt tycker såklart de stolta föräldrarna! Fyra och ett halvt lite drygt är hon alltså nu. 

 
På dagis har barnen egna pärmar där de sätts in alster, foton, berättelser och annat smått och gott. En sak som alla har i sin pärm är ett papper som är delat på tre. I översta rutan får de skriva sitt namn på hösten det år de fyller tre år. I mittenrutan när de är fyra och i nedersta rutan när de är fem. Då kan de själva jämföra och själva tydligt se sin egen utveckling. Fyraåringarna fnissar åt hur de skrev när de var tre och sådär. Tove kunde skriva "TOVE" redan när hon var tre. Nu hade hon skrivit "SALMAN" (Skalman, vilket är det fyraåringarna kallas) "Jag skrev "Skalman" sa Tove till en mycket häpen fröken. "Jaha, får du plats med ditt namn också?" Då skrev hon dit "TOVE" i ett hörn. Detta hände ett par veckor innan teckningen ovan. :-)

Vidare stretar vi på med engelskan där vi utgår från pekböckerna med massor av ord. Där sätts mamman på prov med allt svårare ord. "Struts" ingick till exempel inte i mitt ordförråd. Eller vad sägs om "skottkärra"? 

Sedan har hon också lärt sig stå på huvudet mot en vägg.

Mitt jobb

Sedan någon månad tillbaka har lugnet lagt sig på jobbet. Vi har nu en oerhört skön atmosfär utan spänningar i gruppen. Luften är hög, självironin och gliringarna haglar precis som när man trivs som bäst. Väldigt skönt och i och med detta finns nu alla möjligheter till gemensam utveckling ditåt det är tänkt. Ty det finns en tung omsättningsökningsplan i bakgrunden. Denna plan förutsätter också att vi ska bli fler. Just nu har vi blivit vi färre.

Såhär ser vi ut:
Säljare A (som enligt sig själv är en säljare som också tar vissa beslut.. Dvs: det här är chefen och ägaren.)
Säljare S (en skön snubbe med precis min humor som har jobbat med A i ganska många år nu.)
Innesäljare F (en grym administratör och personlighet utan i sammanhanget någon som helst ödmjukhet, alltså jag själv)

Ja, det är vi som är själva företaget. Vi blev fyra när jag började, men nu är vi alltså tre.

Sen har vi lite hjälp:
Ekonom T (som jobbar för oss en dag i veckan på eget bolag men sitter i rummet bredvid mig och räknas till företaget som min kära kvinnliga kollega och som gör luften fri när testosteronnivån börjar stå väl högt.)
Intern lager/gymkille J (som fikar, äter och trivs hos oss fast ingen vet varför, anställd hos grannen - har jag hört.)
Intern lagersnubbe J (vars hår blir mer och mer yvigt ju mer stressad han är, anställd hos grannen.) 
Extern lagersnubbe F (som jag träffat en gång men kommunicerar med dagligen via mejl och telefon.)

Ja, det var det hela. A grubblar som bäst på vem nästa person i företaget ska bli. Vad är nästa drag? Vad behöver vi? Vem behöver vi? Det är verkligen ingen lättviktig fråga. Själv är jag övertygad om att vi tre kan ta oss ganska långt på egen hand. Det är ingen panik än.

Jag passar på att njuta av att just nu ha eget rum och få bestämma själv över det mesta i mitt jobb. Det är inspirerande att veta att all utveckling inom mitt eget område tacksamt tas emot och det är jag som är ansvarig för det. Bara jag.

Och i morgon ska vi, Daniel och jag, njuta av presenten jag fick för gott samarbete fram till min fasta anställning. En middag för två på finfin restaurang, bordet bokat av chefen och med notan betald. Den gesten känns allt större ju mer jag tänker på den.

Knappt jag vågar skriva detta, men det känns helt klart som att jag hamnat rätt! :-)

Vardagsbestyr

Våra barn har hela tiden varit så friska att vi är bortskämda med att alltid kunna vara på jobbet. Under Toves första dagisår hade vi två vabdagar. Även under Måns första år passera kräksjukor och annat obemärkt förbi. Nu har det varit lite mer att ta hänsyn till och det är då man inser att man trivs på jobbet och det är ju skönt på sitt sätt. Ingen av oss behöver heller känna något dåligt samvete från jobbet när man är hemma och det känns ju skönt att vi båda har moderna arbetsgivare. Sen om man vill så går det fint att jobba hemifrån också. Bara jag har med mig allt kan jag klara av det löpande riktigt bra.

I går kväll var det dags för kör igen. Det kändes längesen även fast det bara var en veckas uppehåll. Igår var jag plötsligen ensam sopran. Jaha, det var ju tur att man repat texterna flitigt då det kändes som att jag var solist mest hela tiden. Men det är en rolig utmaning och kören känns så trygg nu så det finns inget att frukta.

I och med att jag bara har en timma hemma mellan jobb och kör funderade jag på hur min kvart skulle hinnas med. Men när maten fått smälta en kvart drog jag fram matan och gjorde mina övningar. Barnen vill också vara med på sina mattor och de stretade på bra. Tove hittade också på nya övningar vi kunde göra. Så krångliga som möjligt. Svårt att veta exakt vad vi tränade ibland men det är ju roligt med sällskap och det blev en välutnyttjad kvart på flera sätt. :-)

Ett omöjligt mål?

Ännu en vecka med sjukdom och vab. I onsdags morse hann jag bara komma in på jobbet innan jag fick vända och hämta barnen igen då Toves mage var dålig. Hon var egentligen inte så sjuk men det var ju skönt att få vara hemma tills det gick över. Efter lunch hade jag två pigga och väldigt hungriga barn igen så då förstod man att det inte var så allvarligt.

På kvällen var det invigning av Zlatans arena. Jo, nu heter den så. Tänk att en träningslandskamp kunde framkalla sån stämning och glädje, även långt efteråt. Jag har med intresse följt medierna och inte minst det politiska efterspelet då Zlatan & Co också tryckte dubbarna i ansiktet på SD och gav lite extra glöd och intresse åt frågan om vem som får kalla sig svensk. Eftersom vi följer fotboll i allmänhet någorlunda aktivt och Zlatan i synnerhet gläds jag extra mycket åt att se hur idrotten kan bygga broar och hur Zlatans starka profil ger tyngd åt detta.   

måndag 12 november 2012

En kvarts träning och en och en halv timme film om dagen

Igår återvände äntligen min energi efter att ha varit slumrande i flera veckor som det känns. Plötsligt fick jag mer gjort hemma än jag fått totalt sett under en månad. Väldigt skönt att bara få go with the flow när det väl händer. Jag skurade bort sjukdom ur hela huset och avslutade med att baka bullar och träna min kvart. Sen var jag mer än värd en dusch och lite TV-mys med Daniel.

Daniel och jag har fastnat för serien som går nu om Arne Dahl (även om vi ser den lite mer koncentrerat än den visas på TV). Väldigt bra! Jag läste hela bokserien för några år sedan och tyckte böckerna var både spännande och hade ett underhållande språk (rekommenderas alltså!) och jag tycker det fångats även på filmerna. När sista boken var utläst var det som att förlora gemenskapen med en del av familjen så det känns trevligt att återknyta kontakten nu. :-)

Hur det går med min träningsutmaning? Jo tack fint! Jag har varit väldigt duktig med min utmaning om jag får säga det själv. Gjort en kvart varje kväll utom när jag var på mässan och kom hem mitt i natten. (Jo det kändes så i alla fall.) Förra måndagens yoga satt kvar i låren ända till i lördags! Jag fattar inte riktigt hur det kom sig, men ikväll är det hur som helst dags igen. Kul.

lördag 10 november 2012

Det blir inte alltid som man vill

I går var den stora danskrocken. Shake i Fyris park och Zlips i Hallunda. Nu skulle jag ju inte behöva välja för danskvällen och därmed dilemmat var Daniels. Han ha dock dragits med min tidigare sjuka under veckan och igår blev han riktigt dålig samtidigt som Tove visade började visa magsjuketendenser.

Jag fick således åka och dansa om jag så ville och orkade. Men kraften var inte där den skulle. Det kändes så långt bort och tillika jobbigt. Fortfarande klart utpumpad sedan onsdagen och en familj med sviktande hälsa. Sån där man hela tiden känner efter själv också. Jag blev, om  än lite surmulen, hemma. Det blev en soffkväll med älsklingen och tidigt sova istället.

Och det var ju tur det.

Klockan två på natten bröt Toves magsjuka ut på riktigt och jag hjälpte henne första timmarna innan Daniel fick ta över. Stackars lilla tappra unge. Idag har förhoppningen väckts att det gått över. Hoppas!!

Jag missade kanske en, nej två, kanonkvällar. Säkert äntligen bra dansare på plats och allt och det var ju på tiden. Men vad gjorde det att ni var där när jag var hemma? Snopet va!? ;-)

På mässa med många timmar hem

I onsdags var det dags att åka till Jönköping på mässa. Jag åkte bil ner med chefen som var mer sen än någonsin. Vi kom ner halv ett istället för elva. Då var min kollega i montern både väldigt kissnödig och hungrig...  Väl på plats gick jag ett varv på denna jättemässa. Fyra enorma hallar med underleverantörer inom - allt!

Det mesta gick mig såklart obemärkt förbi, men jag snokade lite runt våra konkurrenters montrar då jag hittills bara hört konkurrenterna nämnas vid namn tills nu. Nu kunde jag bilda mig en uppfattning om hur de profilerar sig och vad de har för produkter. Sedan letade jag efter min tidigare arbetsgivare N som brukar ställa ut på just denna mässa. Kanske kunde det finnas någon gammal kollega att morsa på. Men de fanns tyvärr inte där, bara alla deras konkurrenter.

Efter min långa rundvandring skaffade jag oss lite fika och sen hängde jag med grabbarna i montern. Jag trodde eftermiddagen skulle kännas väldigt lång, men när vi väl började skoja i montern så gick tiden ganska snabbt. Jag tillförde ju inget rent säljmässigt men fanns i bakgrunden och lyssnade och lärde. Sen fick jag tillfälle att hälsa på några av våra befintliga kunder och kontakter som kom förbi och det är ju väldigt mycket värt.

När mässan stängde åkte jag hemåt med tåg. Jag hade köpt en ceasarsallad på Pressbyrån att äta när jag väl bytt till snabbtåget. När jag hoppat av regionaltåget i Nässjö visade det sig att nästa tåg var tolv minuter sent. Jag började bli väldigt hungrig, jag hade ätit väldigt lite under dagen, och dessutom insåg jag att min anslutning hem redan spruckit. Jag skulle inte komma hem förrän framåt midnatt! :-(

Väl på snabbtåget öppnade jag hungrigt min sallad som innehöll massa gammal sallad, lite kyckling, parmesan och krutonger och.... nä! Ingen dressing!!! Nu var jag INTE nöjd! Knaprade i mig det som var gott och ratade det mesta av salladen. Gick till bistron och fyllde på med en macka som tyvärr inte heller smakade i mitt nu väldigt trötta och huttriga tillstånd. Jag åt några tuggor för överlevnad och kröp sedan ner under min stora jacka och blundade.

Jag sov inte bra men jag sov i alla fall en del och till min lättnad körde tåget faktiskt ikapp sin försening! Jag hann med mitt sista tåg hem och klev innanför dörren före elva. Inte alltför stark men äntligen hemma! Just då kändes det inte som att utflykten var värd resan men i efterhand var den såklart det.

fredag 9 november 2012

På't igen!

Tisdag kväll var jag på massage igen. Min massös förklarade försynt att min kropp skulle må bra av lite muskler och inte alls må dåligt av lite träning. Vilket påhopp! Jag som tränar sååå regelbundet... Nja nje jag vet ju att hon har rätt. Resten av tiden på bänken klurade jag på det där. För jag hinner verkligen inte annat än undantagsvis ta mig iväg mer en en kväll i veckan till gymet, även fast jag har årskort.

Men medan jag låg där smidde jag en plan. En kvart om dagen i en månad, hemma på golvet. Fokus på mage och rygg. Jag har övningar, boll och matta. För en ynklig kvart finns inga ursäkter. Man kan ta en kvart på morgonen, en kvart medan maten står i ugnen, en kvart framför tvn eller en kvart innan kvällsduschen. Efter bara två veckor hoppas jag märka någon liten skillnad. Hoppas jag inte gör mig besviken nu!

måndag 5 november 2012

Kvällspromenad

Dreams i Hallunda

I fredags var det dags för dans igen. Dreams, som jag dansat till en gång förut, i Hallunda. Jag åkte dit utan större förhoppningar. Känns som den eran är över när kanonkvällarna avlöste varandra. Verkar som majoriteten av de jag har dansat med senaste åren har slutat synas till. Visserligen vet jag att en hel del bebisar har fötts senaste två åren och jag är såklart glad att killarna satsar på familjen, men det vore ändå roligt att få sig en dans ibland. Eller har jag fel? Är det bara i Hallunda de inte syns till?

Hur som helst, Dreams spelar väldigt ojämnt och de låtar som är riktigt bra väger upp. De var framförallt i början lite för poppiga, de slaktar en del lugna (t ex Somebody like you), men har oftast fin känsla i det rent musikaliska. Och band som spelar finfina snabba boogie woogie med läckert piano förlåter jag nästan vad som helst!

Eftersom det inte fanns så många kavaljerer att glädjas åt utom fantastiska P, och jag snabbt blev uppbjuden av farbröder som tyckte jag var "mysig" om jag inte bjöd upp själv så blev det till att vara lite smart. De duktiga dansare som fanns på plats var de där unga som brukar hänga just i Hallunda. Jag är ju lite dumfeg att bjuda upp dem, men nu fick det bli så. Det är ju så roligt att dansa bugg med killar som har lite studs i fötterna! Och de såg tillräckligt oförstörda ut efteråt för att jag ska kunna bjuda upp igen med gott samvete. :-)

Återigen räddade P en stor del av kvällen, jag vet faktiskt inte hur tråkigt det skulle vara om vi inte hade varandra? Jag skulle nog inte ens vara så sugen på att åka på dans så ofta om utbudet ska fortsätta vara så.... halvdant. Men några riktigt bra danser väger alltid upp. Och nästa gång hoppas jag få ytterligare dansant sällskap!

lördag 3 november 2012

Gillar sovmorgon


Särskilt när det här händer innan man vaknar! :-)

fredag 2 november 2012

Lön för mödan

Om ni undrar varför jag uppdaterar så sporadiskt mot vad jag gjort tidigare är förklaringen ganska enkel: Jag jobbar på jobbet! Jo, det är faktiskt sant. I och med att jag nu är en av tre så har jag ganska mycket att göra vilket också faktiskt är roligt. Betydligt roligare att jobba på jobbet än att peta näsan.

Denna vecka har gått otroligt fort då jag har förberett det sista inför mässan som är nästa vecka. Jag har hållit i hela tjottabalongen och nu sjösätts snart projektet. Vår monter byggs på söndag och på tisdag börjar det på riktigt. Jag hoppas att vi får valuta för tiden och pengarna.

Eftersom jag arbetar ihop med två säljare är det såklart dessa som bemannar montern under mässan, men jag ska också åka dit en dag för att få se resultatet av höstens arbete, träffa lite folk och bilda mig en bredare uppfattning om branschen. Det ska bli riktigt kul!

Just idag går min provanställning över i en fast dito och det innebär förutom trygghet och trivsel även en lyft i plånboken som förhandlades redan i våras. Nice! :-)

För övrigt så har senhösten slagit till med full kraft med allt vad det innebär med mörker, halka, vinterdäck och annat elände. Men ikväll ska jag lysa upp med lite dans igen. Hoppas det blir en riktigt bra fredagskväll.

Tjingeling!