Veckans begivenheter

Det är äntligen torsdag igen. Det betyder kööööör! En veckas uppehåll känns som evigheter så det ska bli så himla kul! :-) Som tur är har den här veckan liksom bara svischat till. I tisdags var jag på överflyttningssamtal på dagis för att utvärdera hur allt fungerade när Tove började på den nya avdelningen. Och vi var överens om att det gick väldigt smidigt.

På tisdagskvällen fick jag äntligen min efterlängtade massage! Som det behövdes! Mina skuldror och axlar, deltamuskeln heter den visst, har tagit mycket stryk efter och jag ska dit igen om två veckor för en ny omgång. Ser redan fram emot det.

När jag kom hem från massagen kom det spekulanter på bilen och sen var den såld. 48 timmar tog det från när vi lade ut den. Heja!

Hej då min gröna pärla, det var nio fina år vi hade tillsammans!

I går var jag iväg och åt lunch med världens bästa lunchdejt. Det kändes som att det var ett tag sen även fast vi hann göra några snabba uppdateringar i fredags kväll. Det var så mycket jag ville hinna prata om så att jag nästan hade punktat en dagordning i huvudet. Allt hanns som tur var med. Måns var duktig nog och sov i vagnen ända fram till kaffet så vi hade fullt fokus på det som skulle avhandlas.

När jag åkte hem blev det ett snabbstopp i huset för att byta lite kläder och möta upp med grannen. Vi gick och hämtade Tove på dagis och sen blev det promenad i solen med lekpark och fika som mål. Eftermiddagen gick medan vi fikade hembakta muffins och tjejerna lekte och bråkade om vartannat. Precis som vanligt. Men roligt verkade de ändå ha.

Eftersom det inte blev nån ÖF för mig och Måns igår beslöt jag i morse att gå dit en sväng idag istället. Torsdagar är väldigt lugna där (igår hade det varit 48 bebisar där varav en trillingtrio!) och jag tänkte att om jag går dit och tar en kopp kaffe så får jag min morgonpromenad av bara farten eftersom det är ca två kilometer dit från dagis. Måns tycker det är spännande att titta på de andra barnen och ligger och magtränar. Och nu går han faktiskt upp på alla fyra och balanserar några sekunder! Krypandet är nära... :-)

I eftermiddag blir det nog en lång promenad till. Vädret är ju så fint och målet med jeansen är ju så nära. Det är märkligt att kroppen liksom verkar omformas utan att det direkt syns på vågen. Jag är ju siffernörd och gillar mätbara tal, men där går jag bet.

Och ikväll, kööööör, just det har ju redan skrivit det. Nu är det väl bäst jag övar lite då!

Med mål i sikte

I arbetslivet är det självklart med mål. Det finns en vision och ett syfte med hela verksamheten och både ekonomiska och andra mål ska uppnås på väg dit. För att uppnå företagets huvudmål på bästa sätt krävs det att alla samarbetar mot samma mål. Det sätts därför ofta upp även personliga mål och delmål och man har regelbundna utvecklingssamtal för att följa upp hur det går.

En del relationsexperter menar att något liknande också kan behövas i ett förhållande. Att allt för många bara lever på utan gemensamma drömmar, mål och visioner. Jag tror det kan ligga en hel del i det. Att det är lättare att börja leva sida vid sida i slentrian istället för att leva livet ihop. Att sätta upp mål, delmål och utvärdera var man befinner sig nu och då, kanske kunde rädda ett och annat äktenskap?

Nu är vi inga drömmare. Här i huset finns inga svåruppnåeliga resplaner, husköpstankar eller vad man nu kan tänkas drömma om. Vi har det liksom så bra som det är. Vi är nöjda med tillvaron, har det vi behöver och har råd med det vi vill göra. Ändå kändes det där med något gemensamt mål som en bra idé och för snart ett år sedan bestämde vi oss för ett sånt: Att bli skuldfria.

Det kanske låter trist. Ett ekonomiskt mål. Men efter att ha läst, vridit och vänt på det ett bra tag känns det som en mycket bra plan att äga sitt eget boende på riktigt. För vad vet vi om framtiden? Och målet är inte att bli skuldfria innan vi dör utan att bli skuldfria i god tid.

A-m-o-r-t-e-r-a. Ojojoj vilket tråkigt ord. Men egentligen är det ju ganska roligt. Det handlar ju egentligen om att faktiskt börja äga det man bara påstår sig äga. Att inte ha en privatekonomi som är beroende av reporäntan. Och man måste ju inte månadsamortera (om man inte har topplån vill säga). Man kan göra det lite när man har lust, i större svosch så det liksom märks.

Sedan vi köpte huset har vi ägt knappt en tredjedel. Om man räknar kvadrat så är det ju inte ens övervåningen. Sen årsskiftet äger vi redan sex procentenheter mer än då. Det känns väldigt bra och målet känns inte alls oöverkomligt. Att som äldre aldrig behöva oroa sig över ränteläget, den stressfriheten går ju inte att mäta, men jag tror många hade önskat att de haft eller tagit den möjligheten.

Ett första delmål kommer uppnås i förtid, vid årsskiftet. :-)

Tove leker

Tove leker i hallen med en liten playmobilflicka.

"Nu ska hon åka"
"Hej då!"
"Hon ska åka och spela gummibandy!"

Min trotjänare till försäljning

En helg är återigen till ända. I lördags var det höstfest på byn med diverse jippon, uppträdanden, mat och försäljning. Vi var där några timmar mitt på dagen och tittade på det som var roligast för Tove. Hon hade nog en toppendag och fick med sig ballonger hem. Vilken lycka!

Kvällen tillbringade vi djupt nedsjunkna i TV-soffan. Vi tittar sällan på program när de går utan jag lagrar på boxen och så kollar vi när vi har lust. Nu var det de sista två Idol-uttagningarna samt en Arg snickare som vi plöjdes igenom och eftersom det är inspelat slipper man ju också all irriterande reklam. Programmen blir på det sättet en tredjedel kortare än om man ser dem live.

När vi satt där i soffan satte vi upp målet för denna dag - fixa i ordning bilen för försäljning och få ut den på annons. Daniel tog utsidan och jag insidan på förmiddagen och nu ligger den ute. Första samtalet har också trillat in men inget bud än. Det kan ju gå så himla fort. Sist vi sålde en bil på Blocket var den borta inom 24 timmar. Nu är det bara att luta sig tillbaka och hoppas. Jobbet är gjort.

Byggare Tove

Nybadad i ny pyjamas :-)

Casanovas på Yesterday

Och så bar det äntligen av på dans igen efter sex veckors danstorka. Det var verkligen på tiden. Även fast jag är så van så känner jag av upphållet på olika sätt. Både socialt- och konditionsmässigt.

Jag hade tänkt att jag inte skulle vara där för tidigt. Hade ingen lust att komma till ett ekande tomt Yesterday igen. Jag tänkte att "en sån här kväll är det ju ingen kö så jag åker dit till fem i". Sagt och gjort. När jag kom fram var det kö ända upp för backen. Skiiiit! Där stod man och hörde den första låten dra igång därinne. Typiskt. Och bakom mig fylldes det bara på. Men in kom jag till slut och jag hade en gratiskväll då jag fyllt mitt klippkort alldeles lagom i våras. Dansa gratis är ju alltid trevligt!

Men det är ganska värdelöst att komma sådär några låtar in. Det är svårt att komma upp på golvet och jag blev sittande lite i början. Men sen kom en smidig katt och fick fart på mina fötter och efter det dansade jag resten av kvällen sånär på ett par låtar.

Ganska mycket känt folk var där förstås men det var ojämt mellan bra tjejer och bra killar. Jag insåg ganska snabbt att det inte var nån idé att jaga. Jag var inte på tårna och skulle bara springa vilse. Strategin blev då denna: Eftersom jag inte skulle lyckas bjuda upp nån jag ville dansa med och för att inte bli uppbjuden av nån jag inte ville dansa med så siktade jag in mig på nya. Redan innan paus hann jag faktiskt avverka hela tre nya. Bra facit för att vara på Y.

Under kvällen fick jag en hel del uppmärksamhet för mitt lila linne. Flera var fram och gav komplimanger och någon undrade hur det jag hade under fungerade egentligen. Det var ganska lustigt eftersom det varken är nytt eller direkt oanvänt och ingen har nånsin kommenterat det förut.

I pausen hann jag med dubbla fikasällskap. Kanske var den extra lång? Och efter pausen hittade jag en ung kille som jag har riktigt kul i buggen med. Han ger mycket utrymme för mina fötter att leka och samspelet fungerar väldigt bra. Kul!

Casanovas var Cassa i halsen denna kväll och spela därför en något mixad repertoar med låtar som krävde så lite som möjligt, därför gjorde de väl en halvdan spelning. Därtill tog de en extra 5-minuterspaus före halv ett för att klara av sista halvtimmen. Oh! Tänkte jag, det var ju det bästa som kunde hända. Nu går säkert folk hem. Och det gjorde de, och lämnade lite mer dansgolv åt oss som var smarta och stannade kvar. Sista halvtimmen fast det alltså betydligt bättre plats att dansa på och jag hade riktigt kul när jag dansade ända in i mål.

Jag hade befarat att jag skulle bli trött under kvällen med tanke på att jag kvällen innan däckade i soffan redan klockan åtta. Men jag var inte alls trött utan fick massor av energi av att vara tillbaka där jag trivs allra bäst! :-)

Mamma tupp

Igår morse vaknade jag med en perfekt frisyr modell tuppkam. Sån där som jag försöker få till ibland men som alltid ramlar ner efter ett par danser. Men nu, en vanlig onsdag fanns den där, fixad och färdig, klockan sju på morgonen. Bara att fatta vinken och spraya.

Jag frågade Tove innan vi gick till dagis om hon tyckte mamma var fin i håret. "Mm, alldeles luggig!" sa Tove.

Det är alltså förklaringen till att det var en mamma med tuppkam på babycafét igår. Man ska inte kämpa emot naturen. ;-)

Bläddrar ivrigt i katalogen

Jag har börjat bli klädköparsugen. Det var väldigt länge sen sist och har mest att göra med att jag ser nya jobbet och en helt annan vardag skymta där framme. Jag har kikat lite i kataloger och på nätet och försöker hitta min linje i höstmodet. Det går väl sådär.

Jag tar bara ut två dagar föräldrapenning i veckan och Daniel har gått ner lite i tid så man kan utan att ljuga säga att vår gemensamma inkomst är betydligt mindre än vanligt. Lite bättre blir det när Daniel tar över då han plockar ut fem dagar i veckan och jag jobbar fullt, åtminstone till hösten. Även om ekonomin ändå flyter har inte klädshopping direkt känts prioriterat.

Nu till poängen med detta inlägg: Jag börjar ändå alltså bli köpsugen och vad händer? Jo, äntligen har min uppsägningstid gått ut och min slutlön kommer. Den består av intjänade semesterdagar. Det visade sig att jag inte hade nån riktig koll för det blev mer än dubbelt så mycket mot vad jag trodde! En väldigt trevlig avskedspresent!

Shopshop!

Man måste röra på sig om man ska gå ner i byxorna!

I måndags fm var vi på ÖF enligt schemat och på eftermiddagen gick vi dryga timmens promenad i det sköna vädret. Det var jättemysigt för Tove var så duktig. Jag har drillat henne senaste veckorna att hon måste gå på vänstersidan innanför vagnen på gångvägarna eftersom det kan komma cyklar och mopeder (modeped enl. T) och om det är bilväg, även om vi går på trottoaren, så är det hålla handen som gäller om hon ska gå själv.

Hon sprang glatt före men höll sig på sidan på gångvägarna genom skogen och plockade kottar och kvistar och gjorde nya upptäckter. Hon verkade ha så roligt och så fort vi närmade oss bilvägen så kom hon självmant med sin lilla hand eftersom "det kan komma bilar!". Hon gick nästan halva promenaden själv och vilade sen upp sig i vagnen.

I måndags kväll var jag på showdans igen. Det har bara blivit roligare för varje gång, förmodligen för att man blir duktigare. I måndags var det dags för ny koreografi igen och det kändes verkligen att rörelserna var lättare att fånga upp i kroppen nu och jag kunde göra det med styrka. Nu börjar det alltså bli riktigt bra träning också och det kändes i kroppen när jag traskade hem. Härligt!

(Det blir ju inte så muskelkrävande när man för varje rörelse tänker "eh...just ja...höften åt höger, den där foten ska vara rakt ner med vikt, den där andra foten...vart ska den???...ah böjt ben med tå i och de där flaxande sakerna - armarna - ska visst flaxa med kontroll i ett visst mönster...och sen ska vi visst titta åt vänster.... AH, där satt den! Sablar det är redan dags för nästa...eh...vänster, höger, snurr, peka i taket....nähä med vänstern....etc...")

Tisdagen var en hemmadag då det var ruskväder. Eftermiddagen tillbringades hos grannarna där jag och grannfrun (fniss) E försökte få styr på två vilda 2,5åringar och två gnälliga 0,5åringar. Pust och stön. Men vi han få ett och annat ämne avhandlat däremellan samt äta en äppelpaj. Även fast det självklart är jättetrevligt välkomnade jag lugnet hemma när det var så dags.

I går var det ju strålande vackert väder. Jag och Måns var på ÖF på förmiddagen och myste. Jag packade lite frukt till dagishämtningen och såg fram emot ännu en lång promenad. Jag hade skickat iväg ett mess ett par timmar innan för att höra om E skulle med men hade inte fått svar. När vi hunnit en bit ringde hon och hade precis sett mitt meddelande.

Hon var också ute och vi var turligt på väg mot samma punkt så vi sammanstrålade och traskade resten av biten gemensamt. Barnen fick leka nere vid sjön medan vi solade lite innan vi fortsatte hemåt. Återigen var Tove jätteduktig att både gå och följa "promenadreglerna". Även om det har varit lite bråkigt att få till dem så känns det nu som att Tove är glad och stolt över att "göra rätt". Ännu ett bevis på att barnen verkligen vill ha ramar och rättesnören, hur mycket de än kämpar emot innan man når dit.

Idag är det torsdag med den lilla ändringen att körövningen är inställd. Toktråkigt tycker jag. Det är ju nåt jag ser fram emot varje vecka. Nu blir det förmodligen ännu en tv-kväll istället. Vi har häckat där en del denna veckan faktiskt. Även idag är det fint väder så jag ska nog promenera ännu en eftermiddag. Det känns bättre att häcka sen då.

En annan anledning till promenerandet är att jag har en mission att komma i mina vanliga jeans nu. Det börjar bli bråttom för det enda paret som passar nu börjar gå sönder. De har spruckit vid båda knäna och snart kommer det bli kallt. Plus att jag gillar att bära hela kläder. Ett ålderstecken kanske. De "riktiga" jeansen går på sen en tid, det är egentligen inte problemet. Problemet är att en liten del av kroppen då inte får plats och istället trycks upp ovanför byxkanten med en "ahhphuuu!" Det tycker jag inte är snyggt! Alltså; mindre mat och mer motion!

Och mer motion ska det snart bli! Äntligen har jag lite dans i sikte!! Sex veckors upphåll är väldigt onödigt, det känns ju som att man inte längre vet hur man gör. Men det brukar ordna sig efter några foxsvep och några buggskutt. Tre och en halv timmes hårdkörning hoppas jag på! Får jag lov?

Måns fyller halvåret!

Idag är den stora sexmånadersdagen! Måns har verkligen blivit en riktig liten myskille. Han är med på noterna, studerar, kämpar på golvet, ler och gosar. Han vill gärna komma nära och känna och nyps rejält med sina små händer.

Nu har han börjat röra på sig. Han skjuter sig bakåt med händerna precis som Tove gjorde. Man lämnar honom på filten på golvet och några minuter senare har han backat in bakom gitarrerna i hörnet. Han ligger och gungar på magen och sprattlar med armar och ben så rumpan guppar. Det märks att han vill framåt. I måndags kväll såg vi första tendensen till att försöka lyfta upp rumpan för att komma på alla fyra.
Måns älskar att äta. Invänjningen på mat gick ju ursnabbt och vi har legat före schemat nu ett tag. Smakportionerna har redan blivit hela måltider som han smaskar i sig i rekordfart men nu får han också börja dricka vatten till maten och det verkar han tycka om jättemycket. Från sex månader kan man också börja ge välling så det har jag köpt hem nu. Han äter gärna frukt också och det finns inget stopp. Han gapar så länge man matar. Det gäller att själv begränsa.

Måns börjar nu bli duktig på att somna själv, även utan napp. Vi lägger honom runt sju, i samband med att vi nattar Tove. Sen sover han till halv sex. Då vill han ha mat. Sen kan han om man har tur somna om en stund i vår säng så man själv får en extra lur. Halv sex är på tok för tidigt men det är ändå fantastiskt skönt att få sova i ett sträck så länge. Jo, det blir ganska länge eftersom vi lägger oss hyfsat tidigt.
Han sover sen oftast en slummer tidig förmiddag i samband med dagispromenaden och sen lägger jag honom efter att han ätit lunch och det börjar fungera bra. Sen sover han kanske inget mer förrän kvällen, men oftast är jag ute nåt med vagnen och då passar han på att ta sig en lur. Det är bra för annars är han jättetrött redan klockan sex.

Måns tycker att andra barn är spännande och allra mest spännande är storasyster Tove. Han blir jätteglad när hon kommer nära och när hon busar med honom. På ÖF kan han ligga länge och studera de andra barnen och han verkar tycka att sångstunden är märklig men ganska rolig.

Det var det jag kommer på nu. Det är så roligt att följa utvecklingen! Alla likheter och olikheter med Tove och få lära känna den lilla personen Måns. Han känns på det hela taget väldigt nöjd, harmonisk och lågmäld i sina känslouttryck och det känner vi ju igen. Väldigt skönt även för oss!

Jag och lilla Måns

Han är så jättesöt och härligt charmig vårt lilla gos!

Tur man är rik och frisk

Så blev det med det valet. Alltför många verkar se till sin egen möjliga lilla vinning. Ja, om det nu är någon vinning. Om skatten på arbete sänks måste pengarna tas någon annanstans alternativt kvaliteten minskas för att maskineriet ska fortsätta snurra. Men det är det många som inte verkar begripa.

Inte heller att långsiktighet måste börja styra de ekonomiska besluten. RUT hit och RUT dit, vem fan bryr sig om det sen när oljan blir svindyr och Sverige har byggt ny kärnkraft istället för att börjat ställt om till förnybar energi. Energi för framtiden. Eller de fattiga är ännu fattigare, de sjuka ännu sjukare, hyresrätterna ännu färre, barngrupperna ännu större etc etc...

Jag hade hoppats på en ny regering med visioner. För framtiden. För barnens framtid.

Kanske nästa gång.

Min temafärgade valvakegino hjälpte inte ett dugg. Men den var god!

En ovanligt viktig söndag

Igår kom Daniel hem och det var mysigt att ses igen. Jag är inte direkt van vid att han är borta nu förtiden så bara ett litet ynka dygn märks. Men jag har faktiskt börjat planera så smått för en egen liten tripp, iväg från familjen mot lite dans över ett par nätter. Bara att planera det känns trevligt. Men det är ett bra tag dit.

Idag tog Daniel barnen och åkte iväg på lite shopping. Dels för att Tove skulle få åka tåg men mest för att han ville provpilla på en ny mobil som man kan ha dubbla SIMkort i. Får se om det blev nåt handlat. Tyst det blev i huset igen när jag blev helt ensam.

Jag hade uppdraget att röja undan lite grejer undertiden. Så nu har jag motionerat upp och ner för trappan och vidare uppför vindstegen fram och tillbaka ett antal gånger och däremellan upp och ner på olika stolar. Nu är bland annat det som bara blev utskuffat ur klädkammaren när sängen skulle in undanstuvat på ett mer ordnat sätt. Sovrummet är således snart fritt från bråte igen. De tyngsta grejorna får Daniel hjälpa till att få upp på vinden.

I eftermiddag är det lekgympa nummer två för Tove och jag hoppas hon tycker det är riktigt kul. Får se vem av oss som följer med henne dit.

Idag är det valdag så kvällen ska ägnas åt att hoppas in i det sista. Ska fundera ut något lämpligt valvakefika tills dess.

Läs gärna Fotbollsfruns och Jonas Gardells inlägg om att välja.

Gräsänka med sällskap...

Igår åkte Daniel tidigttidigt. Han är på kickoff med jobbet sedan dess och kommer hem i eftermiddag någongång. Tove kom också in till mig tidigt. Onödigt tidigt. Men vi segade på i sängen tills jag tyckte att det var ok att kliva upp. Det är ganska mysigt att ligga och dra sig med båda barnen liggande kors och tvärs i sängen.

På förmiddagen var det ÖF. Det var lagom full fart där och Tove hade roligt. Numer har jag med lunch till Måns dit så det ska bli någon ordning på hans tider. Det tog ett tag att pyssla iordning allt och han satt i stolen redo med hakklapp och väntade. När jag sitter klar och ska mata och lite disträ pratar med en annan förälder ser jag plötsligt hur han sitter och lutar sig så nära maten det bara går och andas jätteivrigt. Som en liten hund. Han var så himla söt och det var tydligt att han ville åt innehållet i skålen. Allt gick åt med god aptit.

När vi kommit hem och jag fått båda barnen i säng kom morfar och knackade på. Han har sen hållit oss sällskap under Daniels bortavaro. Jag lagade höstgryta som vi efter promenaden åt i uterummet med regnet piskande på taket och när barnen åter var i säng bänkade vi oss framför Tvn och såg valdebatten. Det var lite en jäspning tycket jag men vi skrattade också gott några gånger. För att orka med denna långa debatt blev det plommonpaj med grädde till kaffet. Någonstans måste man ju få ny energi ifrån.

Måns slog rekord i natt och sov i ett sträck fram till halv sex! Då fick han mat men han ville tyvärr inte sova mer sen. Tove kom också efter en stund och när klockan började närma sig halv sju sa jag att hon kunde gå ner till morfar. Sen hörde jag hur de pysslade nere medan jag och Måns mornade oss lite till och sen gjorde oss i ordning. Ännu en promenad har avverkats under förmiddagen idag och nu efter lunch har alla till slut trynat in. Endast mamman är vaken.

Ikväll finns det chans till dans. Jag trodde tidigare i veckan att jag faktiskt skulle åka men just nu känns det som väldigt avlägset. En kväll i soffan med Daniel lockar mer.

Taggad S2a

Tid för att uppdatera senaste dagarna. I torsdags kväll var det dags för kör. Jag var tokladdad när jag åkte eftersom vi nu ska kasta oss över den nya repertoar som vi bara nosade på lite i våras. Konserteftersnack, repertoarinfo och sen igång. Väldigt kul!

I pausen passade jag på att ta upp lite funderingar jag haft angående instuderingstakten med körledaren och nu känns det mer uppstyrt och jag kommer få veta exakt vad som gäller. Hur mycket som ska övas på och vad. Skönt! Hittills har det lite känts som att de goda ambitionerna har haft svårt att omvandlas i praktik.

Jag hade en jättetrevlig kväll på övningen och känner mig mycket mer taggad nu efter konserten som blev så lyckad. Självförtroendet fick sig en puff i rätt riktning och det ska bli riktigt kul nu att repa in nytt till de konserter som är inplanerade! :-)

Stellan Skarsgårds valtal

Mycket lyssningsvärt om vart vi är på väg med alliansens utförsäljning av Sverige. Jämförelse med USA, världens mest privatiserade land, och varför vi måste rösta rätt NU! Om fyra år kan det vara för sent.
Se klippet här!
Visste ni t ex att Sverige ligger på tredje plats i världen när det handlar om lägst spädbarnsdödlighet. USA ligger på 44 plats, strax efter Kuba. Likadant ser det ut vad gäller annan sjukvård, utbildning och många andra saker. Trots att de lägger ner mest skattepengar i världen. Skrämmande och mycket intressant. Det är sånt här som nästan gör mig sugen på att engagera mig politiskt.

Var dag är blott en vardag

Jag är ju som bekant föräldraledig. I våras var det bitvis skitjobbigt. Varje dag kändes som ett berg att bestiga och överleva på bästa sätt. De dagar då Tove inte gick på dagis kändes evighetslånga och jag fick kämpa med mig själv och henne varje dag. Det var helt enkelt inte alltid så roligt.

Nu är det enorm skillnad. Det beror nog på olika saker. Främst att både Tove och jag vant oss vid att vi har en bebis i familjen och att jag är mer psykiskt stabil än jag var i början och helt enkelt orkar mer. Att jag nu har en utstakad väg klar efter ledigheten spelar säkert också in.

En tredje sak som gör skillnad är att Toves dagisschema nu synkar bättre med ÖF så vi kan hänga där de förmiddagar hon inte går på dagis. Det blir då inga hellånga hemmadagar som jag måste hitta på aktiviteter till. Jag tror att både Tove, Måns och jag trivs lika bra på ÖF. Nu går jag dit även på babycafét med bara Måns när Tove är på dagis. För att det är så mysigt.

Vardagarna känns nu som just vardagar. Inte konstigare än så. Inga berg att bestiga utan mer normal terräng. Dagarna går betydligt fortare nu och jag känner att tiden börjar susa iväg. Det är inte så jättelång tid kvar på min ledighet. Det känns plötsligt som att det kommer gå fort. Jag kanske ska tjuvstarta på jobbet några dagar redan i december och snart är vi ju där.

Men jag ser fram emot det. Det ska bli så spännande med nya jobbet. Jag tänker mer och mer på det, min nya roll och vad den kan innebära, och jag börjar bli sugen på att köpa nya kläder. Daniel ska vara hemma ett bra tag och det ser han fram emot. Det blir en ny tid. Och det känns väldigt positivt! :-)

Natt nummer två

Visst är det spännande det här med att lära sig sova! Inte!??? Det kan jag inte förstå...

Hur som helst så somnade ju Måns själv på ett hyfsat sätt igår kväll. Jag vaknade av att han gnydde först klockan fyra. Det var väldigt länge sen jag fick så lång obruten sömn kan jag säga. Måns smågnydde och gnällde och jag halvsov och lyssnade omvartannat och vi båda var på väg upp flera gånger för att ge honom nappen, men så verkade det som att han somnade om.....nä nu gnydde han igen...och så höll det på fram till fem ungefär. Då fick han nappen och somnade bums och vaknade vid halv sju när Tove kom. Då fick han mer än gärna mat.

Natt nummer två gick alltså strålande om man jämför med natt nummer ett. Ungefär tre nätter tror jag det tog för Tove att lära sig sova hela natten. Ett och annat bakslag förstås, men i princip.

Det är en annorlunda känsla att vakna utsövd! Det borde ni testa nån gång. ;-)

Har rensat tårkanalerna

Daniel är och danstränar. Jo faktiskt. Han blev inringd för nån annan som inte kunde. Parträning. På tiden att han dansar lite kan man tycka. Hoppas knäet håller.

Barnen sover sött. Måns somnade själv ikväll, på en sådär tio minuter, medan jag nattade Tove. Sen lade sig lugnet i stugan.

Nu har jag sett kvällens avsnitt av Biggest loser som jag följer. Det amerikanska originalet alltså. Det blev en gråtstund. Herregud vad andra människors öden kan vrida ur själen på en. För att man är empatisk och har tillräcklig fantasi för att direkt i sitt inre uppleva åtminstone en bråkdel av hur det skulle kännas om något liknande hände i ens eget liv. Efter att ha känt bråkdelen får man sätta stopp för fantasin annars drunknar man i känslor som ändå bara är imaginära. Men riktiga ändå på något vis. För att man själv har människor man älskar runt omkring sig som absolut inte får gå förlorade.

Jag har även sett den ack så bleka svenska kopian av BL. Det är ju samma koncept men originalet är bara så mycket snyggare på något sätt. Det får den svenska att kännas väldigt lågbudget och konstlad. Men huvudsaken är ju att de lyckas inspirera någon. Det är ju kärnan i programmet.

Nu ska jag rensa hjärnan med lite känslobefriad Champions League. Och snart kommer Daniel hem och gör mig sällskap.

Måns i pratartagen

Sorry att bildkvalitén är så kass. Ska mixtra med den sen. Bloggen verkar inte gilla filen riktigt...

Att lära sig sova - i egen kuppe

Det är tid för barn nummer två att lära sig somna och, kanske ännu svårare, somna om själv. Lilla Måns börjar ju bli stor. Han sitter numera med vid lunch och middag och får sin egen mat imatad och han får fruktskrap till mellanmål när Tove får frukt. Det är bara någon vecka kvar till halvårsdagen. Då får han även börja äta välling och dricka vatten till maten, istället för att jag lägger till bröstmjölk som efterrätt. Amning endast morgon och kväll närmar sig med stormsteg.

Men tillbaka till sovat. Igår natt fick jag nog. Måns stökade, gnydde, gnällde, fick mat, gnällde ändå, blev buren, vaggades och gudvetvad i olika omgångar hela natten kändes det som. Sen vaknar han ändå pigg som en mört kvart i sex och tycker nog att jag har ett extra fult morgontryne när jag tittar elakt på honom genom smala ögonspringor.

Det har gått hyfsat att få honom att somna själv på dagen och på kvällen. Ibland är han för trött så han bara somnar utan att märka att han "somnar själv" så de gångerna gills inte. Men de gångerna han har somnat själv mer på riktigt har inte tagit alltför lång tid och han har inte blivit alltför arg. Det har varit ungefär som med Tove. Mellan fem och tjugo minuter. Då tittar vi till och pussar godnatt igen med jämna mellanrum.

Men att somna om själv verkar vara lögn. Vi blir enormt störda på nätterna eftersom Måns sover i vårt sovrum och att flytta in honom till Tove går ju inte så länge han inte sover ordentligt. Och det är ju svårt för honom att lära sig somna om själv om vi studsar upp för minsta gnäll, för att inte Tove ska vakna och för att vi själva vill SOVA! Rent näringsmässigt behöver han inte heller äta på nätterna, mamman (dvs jag) utnyttjas bara som tröstsnuttetutte.

Därför tog jag ett resolut beslut igår och kastade ut lite klädförvaring ur klädkammaren och knuffade in sängen där. Så nu har Måns fått en egen "jättemysig" barnkammare bland resten av kläderna och allt annat skrot som vi har därinne. Nu har vi alltså en extra vägg mellan Måns och Tove och det lugnar våra nattnerver lite. Plus att vi har en vägg mellan honom och oss. Även fast dörren står lite på glänt så är det stor skillnad.

Första natten i sitt nya krypin vaknade Måns halv tolv och störtvägrade somna om. Han var så himla arg! Det är otroligt hur mycket en halvåring kan låta. Gråtskrikvråla. Det är lätt att börja inbilla sig att han har jätteont eller nånting när man ligger där och lyssnar och väntar ut ilskan. Vi var upp några gånger i var och gav honom nappen igen och lugnade honom och till slut så somnade han i princip själv. Ok, jag medger att jag vaggade sängen lite.

Men sen sov han till halv sex eller nånting ditåt. Då fick han mat. Alltså ingen mat under natten, vaknade bara en (dock helt galen) gång som vi märkte av. Måste ses som ett ok facit för första natten.

Det är väldigt påfrestande att höra sitt barn skrika, det sitter ju i generna att man ska trösta, mata och bära. Men man själv och inte minst barnet har ju igen den här "processen" miljoner gånger sen. När barnet känner trygghet i att somna och somna om helt själv. Att sova hela nätterna längtar väl alla småbarnsföräldrar efter. Snart är vi där hoppas jag. Hela familjen.

Måns sover middag i detta nu

PS: Annat som varit positivt med omflyttningen är att:
1. Jag dammsög under klädförvaringen i klädkammaren *host*
2. Vi fick tillbaka vårt "dansgolv" i sovrummet
3. Vi rensade ut lite kläder eftersom förvaringen flyttats och minskat

Vilken fest!

Igår var vi hemma hos E&M och åt middag. Jättegott och trevligt precis som vanligt. Till efterrätt var det jordbubbs- och rabarberpaj som vi alla lovprisade med uttryck som "Mmmmm!!" och "Mums!". Tove föll in i det allmänna Mmmandet med "Vilken fest!" och vi andra fick oss ett fniss. :-)

Lekgympa

Idag var första gången på lekgympan för 2-3 åringar som jag anmält Tove till. Jag tänkte att det kunde vara en rolig aktivitet för henne utöver dagis. Dels för det sociala, att träffa andra barn och att följa andra vuxna ledare, och dels för rörelsen i sig.

När vi kom dit var det en dagiskompis och ett annat barn där som vi kände igen från ÖF och det kändes nog bra för Tove. I övrigt var det en jättestor grupp och massor av föräldrar. Gruppen ska delas i två till nästa gång då de utbildat nya barnledare så det kommer bli kanon tror jag. Vi föräldrar som kände igen varandra såg till att våra barn hamnade i samma grupp.

Tove verkade väldigt trygg i situationen. Hon satte sig på en dyna i ringen direkt och vi drog oss tillbaka. Hon satt där och väntade duktigt på att det skulle börja och sen följde hon ledarens instruktioner så gott hon kunde och uppfattade. Som mamma blev jag stolt över att hon hanterade den helt nya situationen så bra.

Tove sitter närmast kameran i vitt och svart

Alla föräldrar fick gärna gå ut så det inte skulle bli så trångt och vi var väl typ - fyra - som gjorde det. Resten stannade kvar och "hjälpte" sina barn genom gympan. Det verkade otroligt rörigt och jag tror barnen blev förvirrade av alla vuxna. Men Tove verkade ha roligt och lekgympan i sig verkade vara på en alldeles lagom nivå för henne. När det blir en mindre grupp och inga föräldrar tror jag det kommer bli toppen och någonting Tove kommer längta till varje vecka. :-)

Bejublad konsert i Väddö kyrka

Konserten igår gick kanonbra. Repet kändes sådär, det var lite rörigt och det var svårt att vänja sig vid den enorma akustiken och få till ljudet så alla hörde och hördes. Men att sista repet är förvirrat är enligt vår maestro positivt då alla skärper sig till tusen på konserten. Och så skedde. Tonerna satt där de skulle, vi kom ihåg vart vi skulle stå och gå och vart pärmarna skulle ta vägen.

Ett av körens paradnummer på konserten, Suite de Lorca, som är ett väldigt mäktigt och spännande verk, blåste iväg publiken i sista delen och applåderna ville nästan aldrig ta slut. Helt underbart att få ett sådant gensvar! Vi har kanske heller aldrig gjort det bättre och det var härligt att framföra det i kyrkan där efterklangen lade till det lilla extra.

Jag var ju aldrig med på konserten i våras, som ni kanske minns, utan stannade hemma med min stora mage. Jag hade ju alltså aldrig hört och upplevt programmet som en helhet innan igår och jag tyckte det var väl avvägt trots eller tack vare blandningen. Det var en ren njutning att mellan körens insatser bara få sitta och lyssna på Mallets egna nummer och solistnumren.

När vårt sista nummer, As you are, klingat ut ville publiken inte gå hem och vi fick framföra vårt extranummer, Bred dina vida vingar, som en mjuk och känslofylld avslutning på konserten. Efteråt träffade jag en del bekanta som hade fullt sjå att torka tårarna efter att liksom ha uppfyllts av musiken. Då har man lyckats! Jag själv var nästan i samma tillstånd, det är märkligt vad musik kan nå rätt in i själen.

Det var roligt att vara tillbaka i kyrkan där jag firat alla mina skolavslutningar och gått en del luciatåg. Det var roligt att hälsa på några bekanta ansikten från förr (som såklart inte kände igen mig först eftersom jag såg lite annorlunda ut då) och jag kan nu stolt säga att jag hamnat helt rätt i den här kören. Jag trivs och vi är förbaskat bra! :-)

PS: Vår nästa helt egna konsert, "Sakral ljuskonsert", är 19 februari i Norrtälje kyrka. Mer och kontinuerlig information finns på RoVos facebooksida och på hemsidan.

Tillbaka till hemön i morgon

Idag har jag röstat. Rödgrönt förstås. Jo, både och faktiskt. En äkta rödgrön röra kanske? Skönt att ha det gjort i alla fall. Nu är det bara att vänta och se. Det vore ju trevligt men inte troligt med en förändring. Framförallt för de som redan har det riktigt tufft.

Annars då? Jotack, livet har sin gilla gång. Men inte en dans så långt ögat når tyvärr. Det är ett glapp på några veckor mellan sommar- och höstdans och eftersom jag räknar in dansen som en del av min motion så står jag alltså still just nu. Bokstavligt. Jag behöver fortfarande röra mig mer för att ta mig i mina finjeans så där helt och fullt. Sådär så det är både helt bekvämt och helt snyggt. Det är verkligen synd att vi inte har någon dansklubb i närheten!

Daniel håller äntligen på och hobbycad:ar lite på bygglovshandlingarna till vårt vindsprojekt. Det vore en rejäl skräll om vi får igenom våra idéer, men man måste ju ändå försöka. Vi bor ju i radhus och då får man inte bygga om hur som helst eftersom det ska vara enhetligt och sådär. Men om vi skulle få bygglov så skulle det kunna bli riktigt bra tror vi.

I morgon är det den stora konsertdagen. på förmiddagen har jag lite barnjour och sen ska jag bege mig ut till min forna hemö, iklädd lila och svart, för vår konsert i jazzton tillsammans med Mallet Jazz Trio. Det känns som om jag inte varit i hemtrakterna på en sådär femton år, så är det ju inte, men det kommer kännas mycket skumt tror jag. Det är så mycket blandade känslor som bubblar upp. Men mina ögon kommer spreta ut genom bilrutorna för jag är ju väldigt nyfiken på vad som förändrats sen sist.

Nu kom jag på att jag borde ta med mig blommor. Jag kommer ju för en gångs skull kunna besöka min farmor och farfars grav.

Tove 2,5 år

Idag är Toves 2,5-årsdag. Vi firade den genom att på förmiddagen leka på öppna förskolan och på eftermiddagen möta Daniel när han kom hem från jobbet för att sen göra gemensam fika på V-tunas coffeehouse, Café Biscotti.

Två och ett halvt år. Stor men liten på alla sätt. Hon bygger nu pussel på 20 bitar helt själv och de jag tagit fram med 50 bitar är jag helt säker på att hon också klarar. Men hon vill gärna att man ska sitta där och "hjälpa till". Som om man nu hade tillåtelse att lägga nån bit!

Idag kollade hon i Måns' skål och frågade mig: "Är det gröt eller??" Hon säger också nu: "Mamma lyssna på mig!" Hon berättar saker hon gjort eller ska göra för "okända" så att de förstår vad hon menar och kan ha en riktig dialog. Det är både imponerande och charmigt. På dagis säger de att de glömmer att hon är en -08 eftersom hon pratar så bra, rättar de andra barnen och över huvudtaget fungerar så bra i verksamheten.

Tove älskar att sjunga. Eller hon älskar sångstunder snarare. På ÖF är hon mycket noga med att föreståndarinnan ska passa tiden, "Visaren är rakt upp!" och hon är väldigt ivrig på att städa undan alla leksaker som man måste göra innan sångstunden. Hon börjar vara riktigt duktig både på texterna och att göra rörelserna till sångerna. Om hon nu kan koncentrera sig. Hon sjunger däremot inte med någon melodi än men tonernas längd har hon koll på när hon stavar sig igenom. "Helgdagsrock åt faaaaar, söndagskjol åt moooor" och sådär.

Jag får nu oftast sjunga för Tove när det är min tur att natta och vi har en sångbok sen jag var liten som vi bläddrar i. jag har fått uppdatera min hjärnbank mycket kan jag säga. Varje nattning avslutar jag med Trollmor och Nu i ro, slumra in. På Trollmor buffar jag hennes kinder på varje "buff" och sista gången på näsan, så det är nu såklart ett måste. På "slutsången" (som vi kallar Nu i ro) stryker jag hennes hår så hon ska bli lugn och avslappnad och om jag glömmer det så säger hon till. Mycket mysigt!

Gilla-knappen

Om ni testat att trycka på "Gilla"-knappen under mina inlägg så har ni kanske sett att ert namn dyker upp där. Känns det obekvämt? Jag vill bara berätta att det är bara dina Facebookvänner som ser ditt namn, för alla andra står det bara "En person gillar detta." Så nu vet ni det.

Sarek feat. RoVo

Ni kanske minns att min kör höll på att spela in bakgrundskör till Sarek under förra året? Nu finns ett par ljudspår att lyssna på på Sareks MySpacesida; Strömpolska och Magiska sekunder.

Trevlig lyssning! :-)

Rutiner, rutiner

Jag är fortfarande liiiite förkyld men nu har jag ändå återtagit kommandot över mitt liv. Jag har kommit igång igen med morgonpromenad och dansträning. Härligt! Man blir ju knasig att bara hålla sig lugn. Och så äter man hela tiden. Sånt som man inte ska.

Det är skönt att ha kommit in i rutinerna igen. Nu ska jag också försöka få till lite rutiner för Måns. Lite sovrutiner mer på allvar. Han brukar nu somna före halv åtta på kvällen, och det känns ju fantastiskt, men sover lite hipp som happ på dagarna. Så fort han åker i vagnen somnar han ju, och det är inte så mycket att göra åt, men jag tänkte att han i alla fall ska få ett ordentligt sovpass mitt på dagen.

Igår och idag har jag gett honom hans lunch före elva och sedan har han fått sova ganska direkt efter maten, precis som vi gör med Tove. Han har visat lite ögongnugg då så det har fungerat bra. Även att somna själv. Det känns bättre för mig att träna honom på att somna själv när inte Tove är hemma och kan bli störd.

Jag tänkte att det kan ju vara smart att sätta sova-efter-lunch-rutinen nu under hösten så Daniel åtminstone får en liten lugn stund mitt på dagen sen när han ska vara hemma med en ettåring och en treåring. Bra att grunda lite liksom. Pappan kommer nog ha det han gör ändå.

Om föräldrarna och pengen

Lars Ohly har visst nämnt ordet "bröstpump" i en utfrågning angående föräldrapengarna och blivit utskälld av diverse förståsigpåare. Tänk vad mycket dumt man slipper bry sig om när man inte följer nyhetsflödet!

Men bloggar följer jag och där blir man upplyst om det som kan va viktigt. Angående detta finns nämligen idag en artikel på Aftonbladet debatt om detta och den är det bästa jag läst på länge: Pappan viktigare för barnet än amningen *Applåder och busvisslingar*

Och som en liten extra pralin vill jag gärna delge er Fotbollsfruns tankar i ämnet: Att dela lika & Vad fan jobbar en pappa med? Det sistnämnda inlägget är så bra och roligt skrivet. Det blir så tydligt hur sned debatten blir hela tiden när tänket är gammalt och ingrott. Pinsamt sned för att vara 2010.

Tove ser er!

Jag pratade i mobilen första delen av vår morgonpromenad och "lägger sen på luren" (sånt gör man ju inte längre nej).

T: "Vem var det?"
F: "Det var Elin"
T: "Våran Elin?" (Visst är det charmigt att vi liksom har en egen!)
F: "Nä, Elin grannen. Isabells mamma"
T: "Elin är hemma hos Micke och Maria"
F: "Nähää du, jag tror Elin är på sitt jobb"
T: "Mattias är hemma hos Micke och Maria?"
F: "Nä, han är nog också på sitt jobb. Alla är på jobbet nu för det är vardag."
T: "Micke och Maria är hemma hos sig"
F: "Vet du att jag tror att de också är på jobbet. Maria jobbar ju ganska nära där vi bor"
T: "Hon åker tåg till jobbet!"
F: "Jag vet inte, men jag skulle tro att hon åker bil"
T: "Nä, Micke och Maria jobbar inte. De är hemma och sover"
T: "Ja, de ligger och sover nu!"

Och så var helgen förbi

Helgen gick lika fort som vanligt. På lördagen gjorde vi en liten tågutflykt till Täby för att åka tåg och uträtta några ärenden. Tove fick en ny mössa, Daniel nya strängar och jag nya skor (kan man tänka sig!) Ett par av ballerinatyp med slejf i skinn. Finfina märkesskor för halva priset. Behövs till konsert och fest då mina andra har deformerat sig till tofflor. Bra köp tror jag! :-) Kvällen var ganska trött och vi la oss tidigt. Måns och Tove somnade samtidigt vid tio över sju. Det är verkligen inte illa!

Igår tog vi en tur ut till morfar trots att vi vuxna var lite krassliga på olika sätt. Vi tog det lugnt och roade oss bland annat med att paja morfars Internet i hopp om att få igång scannern (Ja, ni hör ju själva, helt sjukt!), samt spela spel, äta och fika i olika omgångar. Morfar och Tove hann också med en liten skogspromenad med blåbär, en kantarell och en KarlJohanssvamp som resultat. Blåbären hade hamnat direkt i magen men svamparna blev en del av middagen.

En lugn dag som följdes av en lugn kväll. Vi somnade tio och det var nog tur det med tanke på att vi fick sova väldigt dåligt i natt. Måns spökade för oss till och från och ville inte alls sova utan bara gnälla. Kanske en svit av att han mumsat i sig en hel(!) banan på eftermiddagen? Nåja, när han äntligen sov gott igen vid halv sju ropade Tove "Klaaaaar!" från toaletten och så var cirkusen igång.

En kaka till kaffet??

I vår affär har de just nu extrapris på Ballerina kladdkaka. 3 för 30kr. Vanligtvis kostar ett paket 15,90kr eller nåt sånt. Ni förstår vilken besparing, var tredje paket gratis kan man säga. Eftersom dessa kakor har viss åtgång i vårt hus, i alla fall när jag är hemma vilket jag alltid är, så slog jag självklart till!

Dagen efter var jag i affären igen och tänkte att de där paketen är väl snart slut så jag köpte tre till eftersom det fortfarande var rabatt. De fick inte plats i det vanliga skåpet utan jag la dem i vårt "bunkringsskåp" som är bra just när vi köpt lite extra.

Igår kväll var Daniel och handlade. Han hade ju ingen aning om mitt andra inköp så han köpte tre paket han också och upptäckte överflödet när han skulle lägga dem i skåpet. Nu har vi alltså nio paket Ballerina Kladdkaka hemma. Som gjort för att få totalt karaktärsbryt och svulla i sig ett helt paket när man är i behov av lite kladdkaketröst. "För det märks ju ändå inte..."

Tur man har karaktär alltså.....

Konsertkväll

Så bar det ut till Nortan i går kväll igen för ett stycke konsert. Jag blev sen av helt egen idiotisk "planering" men jag skyller också lite på infartstrafiken som jag inte alls hade räknat med. Jag missade därför den ack så viktiga uppsjungningen, extra viktig med tanke på min förkylningsslitna röst. Jag hoppade i alla fall in och repade det som var kvar.

När vi var klara blev det till att sjunga upp lite själv och få i sig nåt att äta för att sen gå ner och se det första framträdandet. Det var av modell "speciellt" och jag blev segare för varje nummer. Som tur var var det en kvarts paus innan vi skulle sjunga så man hann väcka kropp och röst igen.

Vårt framträdande gick riktigt bra. Jag var inte nervös och det var väldigt skönt. Tonerna satt och alla fokuserade. Vi hade också äran att ha kompositören till ett av styckena på plats och han spelade fint jazzpiano som intro till oss. Publiken verkade mycket nöjd med vad de hört och vi kunde gå av scenen med raka ryggar. Det var väldigt kul att sjunga och nu ser jag riktigt fram emot vår "riktiga" konsert på lördag, 11 sep kl. 16.00 i Väddö Kyrka. Kom och se!

Efter vårt framträdande och eftersacket stannade jag kvar en stund och såg fortsatt program men smet sen hem mot fotbollsfredagsmys med sambon. Det var såklart synd att missa slutet av det fina programmet men det kändes ändå som rätt val när jag väl kom hem.

Fredag med konsertkväll

Morgonen var kaos i form av en tjej som vägrade ta på sig skorna och en mamma som vägrade hjälpa till eftersom hon kan själv. Resonemanget gick ungefär:

"Ta på dig skorna nu!"
"Nä!"
"Vill du inte gå till öppna förskolan?!"
"Joo!"
"Då måste du ta på dig skorna"
"Nää!"
*gnäll och gråt*

etc etc etc...

Jag blir till slut helt galen av sånt där men på något vis kom vi i alla fall iväg och blev sams på vägen dit. På ÖF var det lugnt och skönt och Tove hade roligt och jag trevligt. Både hon och Måns somnade i vagnen på hemväg men Tove vaknade ändå för pannkaka och somnade sen om. Tuuuur!

Jag var på repet igår men tog det lugnt med rösten. Ikväll är det konsertdags. Hej och hå. Det är inga lätta bitar vi sjunger så det är till att vässa formen till ikväll. Och så ska jag stryka lite kläder. Grönt och vitt ska det va i bästa Miljöfestivalanda.

Hemma med mysMåns

Ännu några dagar har passerat i förkylningsdimman. Förhoppningen var att vakna kärnfrisk idag så jag med säkerhet kan sjunga konsert i morgon. Så blev det inte riktigt förstås. Men jag ska i alla fall repa idag och så får jag se hur det känns. Om rösten stannar hos mig.

Jag är hemma med myskillen Måns på dagarna som ni vet och han blir mysigare för varje dag som går. Nu får man en otrolig kontakt och han är så söt så man bara vill krama och krama. Han har varit med på ÖF några gånger nu och verkar tycka att det är spännande och roligt. Han ligger nöjt och tittar på de andra barnen, sitter med tyst under sångstunden i mitt knä och de stora ögonen registrerar allt.

Måns har nu börjat äta riktigt bra. Han tycker om gröten och får nu en hel portion till middag. Han har nu provat potatis, palsternacka, morot, ärtor, majs, blomkål och broccoli. Allt verkar till belåtenhet. I tisdags var jag huslig och gjorde första köttpurén och det har han också accepterat helt och fullt. (Tror jag det för den är verkligen jättegod!) Sen ammar jag som tillägg fortfarande. Svårt att veta om och när han är mätt.

(Den som tycker det verkar präktigt att göra barnmaten själv borde tänka om. Tänk vad mycket glasburksläpande och pengar man sparar. Och sen är det ju plättlätt och faktiskt lite kul att göra maten själv. När man väl har gjort några satser är det ju bara att välja kuber från frysen varje dag. Smidigt. Och sen är ju puréerna så himla GODA! Mums!)
Måns sover dock inte hela nätterna än och det är ju synd. Han vill äta minst en gång runt ett-två och sen vaknar han tidigt på morgonen och är så glad och nöjd. Vi är inte lika nöjda men det går inte att göra så mycket åt. Han är ju i alla fall glad.

Måns blir mer och mer en kille att räkna med i familjen. Han börjar ta allt större plats med sin lilla personlighet och det är verkligen härligt. En annan sak som är härligt är att han nu somnar tidigt på kvällen, runt halv åtta. Efter halv åtta är det alltså bara Daniel och jag vakna och vi undrar vad som hände?

Måns har nu storlek 68 i kläderna. Idag har han på sig bodyn som Tove har på första kortet i det här inlägget! ;-)