När jag väl tagit mig hem via affären och dagis, en halvtimma senare än vanligt, när Tove och jag besegrat den höga snövallen som plogats upp framför vårat hus och alla snöiga kläder var avtagna och upphängda, då var jag så himla trött. Bara tanken på att ge sig ut om en timma igen fick mig att sjunka ner i en hög i soffan. Jag ringde Daniel så han skulle säga till mig att stanna hemma och sen gjorde jag det med hyfsat gott samvete. Det är nog klokt att börja lyssna på kroppen lite nu faktiskt.
Vi skulle egentligen haft barnvakt eftersom Daniel var ute med jobbet och jag övertalade barnvakten att ändå komma över och umgås eftersom jag nu blev hemma. Jag förklarade att det också ingick skottning i besöket, för det orkade jag bara inte, men att det blev semla som belöning. Det gick som tur var hem så jag fick både hjälp och kvällssällskap och Tove behövde inte heller bli besviken.
Jag gick sedan och lade mig i hyfsad tid men somnade inte förrän Daniel kommit hem och ett tag efter det. Sen blev det en orolig natt tyvärr men jag är i alla fall på benen idag. Ikväll är det inga större planer heller så det är ganska skönt och ovanligt för att vara en fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar