Jul jul strålande jul

Julhelgen har passerat i en väldig fart. Vi åkte upp i lördags. Med bil. Det var första gången som vi åkte mot Umeå i bil sedan barnen kom. På senare år har vi bara flugit. Men nu skulle det kosta över tiotusen för familjen trots att vi tyckte vi var ute i god tid och då fick vi tänka om.

Vi fick låna en bärbar DVD att ha i bilen och det var ju en riktigt höjdare när barnen började ledsna. På med en film och sen helt lugnt i en och en halv timme! Vi åkte tidigt på lördagen och han förbi Gävletrakten innan det blev stopp. Resan gick smidigt trots lite dåligt väder och vi hann fram ill Sundsvall lagom till lunch och var framme i umeå vid fyra.

Det är så härligt när vi kommer fram, för även om det var ett halvår sedan barnen träffade farmor och farfar på riktigt (de ser dock varann nu och då via Skype) så var det som att de sågs i går. Och så är det även med övriga familjen med tillhörande sambosar. Det är aldrig någon inkänningstid utan alla möts med stora kramen från barnen. 

Dagen innan julafton hade vi lite olika uppgifter. Barnen skulle klä och dansa kring granen. Jag bakade vörtbröd. Pappa och jag roade oss också med stämsång till gitarr, ibland ur huvudet och ibland a vista ur pappas sångbok. På kvällen hade gubbarna bastu och vi gummor spelade Settlers. Trots alla bestyr på dagen hade Tove väldigt svårt att somna på kvällen. Klart förväntansfull och spänd inför Tomten. 

Maja och Tove  hjälps åt att klä granen

 Sen dansades det både här och var. För att barnen tyckte det var så roligt, särskilt Maja. Men morfarfar med alla sina barn och barnbarn verkade ha lika kul som vi som tittade på. Här dansas det tipp-tapp. 

Julafton var full av aktivitet med fika och mat som sig bör. Sen väntade vi på Tomten. Och plötsligt såg barnen en tomte utanför. Men han gick in hos grannen. Så typiskt! Men ganska kort därefter kom han till oss. Vilken tur! Barnen var inte rädda alls. Tove var mest orolig över att Tomten verkade ha fler paket till Måns än till henne, men det jämnade ju ut sig till slut. Det gick också bra att krama Tomten. Vi vuxna kan konstatera att efter årets jul lever tomtemyten kvar i allra högsta grad. Tove funderade bara lite på kvällen att "Det såg ut som Tomten hade en mask".

 Måns tittar koncentrerat på Kalle i morbrors knä.

Sen kom äntligen den efterlängtade Tomten!

Vi var många så paketen var också många. Vi vuxna ger också varann paket för att vi tycker det är barnsligt roligt. Efter uppackningen kunde konstateras att nästan inga kläder packats upp. Däremot biljetter, böcker och godsaker. Barnen fick två nya "hus". Ett av oss och ett av farmor och farfar. Det var ju lite otajmat men båda var begagnade och gratis. Så kan det gå. (När vi kom hem fick vi fixa lite nya möbler med plats för att leka med hus samt förvaring.) På kvällen spelades det åter spel.

 Måns och Maja spanar in vad Nils fått i paketet

Så här glad blev farfar över sin julklapp! :-)

Juldagen blev en liten mellandag. Eftersom det inte var lika kallt som dagarna innan var vi ute i backen med barnen och åkte bob och skrana. Roligt! Tove var jättemodig och ville åkta själv med boben ända uppifrån toppen. De tyckte det var roligt att ligga på en vuxens rygg på skranan. Det tyckte jag också, särskilt när jag åkte uppepå bror. Hahaha! Efter juldagsmiddagen gick jag och Daniel över till Es nya radhus sedan en vecka tillbaka och kikade. N kom också över och spelade spel. 

På annandags morgonen åkte far och bror hem tidigt. Farmor och jag gick och kollade lite mellandagsrea och sedan åkte vi ut till N&J. Där var det fika och småningom middag. Vi passade på att spana in det pågående övervåningsprojektet och nästa gång vi kommer lär vi inte behöva klättra upp från utsidan på en stege. Fint kommer det bli, och som ett helt nytt hus tror jag! :-)

(Det är märkligt med oss husägare. Att när man ser nån annans pågående projekt med isolering och damm så blir man ändå sugen på att sätta igång lite själv hemma. Och man har ju alltid ett projekt på lut...)

Måns frågade på julaftonens morgon: "Komme' Jöjgen i dag me?"
Ja, sa jag, han kommer hit snart. "Jaaaaa, Ja älska' Jöjgen!!"

Sedan var vår vistelse över. På torsdag morgon tog vi oss iväg hemåt igen. Resan hem gick också väldigt bra. Vädret och väglaget var bättre än på väg upp och vi kom hem på eftermiddagen. Vi kan konstatera att det kommer bli fler bilresor uppåt i framtiden, i alla fall när vi ska vara uppe ett tag, som på semestern. Och någon typ av filmmackapär kommer införskaffas inför nästa långresa, som förmodligen går till Öland. 

Vi åkte hemåt i sol(!)uppgången! :-)

Väl hemma igen packade vi upp alla barnens julklappar tillsammans med dem så de fick se i lugn och ro vad det var de fått egentligen. De hade liksom inte riktigt ro på julafton. Många fina leksaker och böcker var det, men ändå ganska lagom mycket. När de packades upp i julaftonshetsen kändes det som att det var mycket mer! Sen fick alla saker flytta in på sina platser i respektive rum.

En fin och väldigt snöig jul!

Några av 40 försök att få en bra julbild..

Go' Jul

Känner ni julefriden? Nja, snart kanske den sänker sig här i alla fall. Vi har ett par barn som är hyfsat entusiastiska. Men morgonpresenterna med pyssel räcker i alla fall en bit. Snart är alla här och det börjar på riktigt.

Stora julekramen till er! Kraaaaam

Det lider mot jul

Igår var vi på jobbet på julbord på Fjäderholmarna. Ojojoj vad fint! Som små små delikata munsbitar rakt igenom att njuta av. Därtill trevlig omgivning och service. Och när vi gick av båten föll exakt lagom täta snöflingor, precis som på film. Vi åt ett ganska tidigt julbord och därför gick vi sedan vidare till lämpligt hak och umgicks tills vi var nöjda. En mycket trevlig kväll!

Nu är sista arbetsdagen innan det blir jullov med allt vad det innebär. Idag ska vi roa oss med lite inventering inför årsskiftet så att vi sedan kan vända blad på allvar. Det ska bli skönt. Det har varit några månader som spökat lite för oss och jag hoppas innerligt att vi sett slutet på det nu. Lite julavslutningsfika ska vi också hinna med.

Barnen och Daniel är hemma idag så jag fick sovmorgon i morse vilket ju passade bra. Nu på förmiddagen är de på badhuset och myser. Sedan blir det väl reseförberedelser för hela slanten resten av dagen. Jag försöker bortse från den långa resan och bara se fram emot att komma fram. Det ska verkligen bli så trevligt!

Jag hoppas ni som läser också börjar ha lite julstämning och att julen kommer bli så bra och fin som ni hoppas!

Äntligen lite tö

Klappat och klart

Josåatt nu är julklapparna under kontroll och granen står så grön och grann i stugan. Vår egen sats vörtbröd ligger i frysen och väntar. Smakbiten sa att det var bästa resultatet på flera år. Jag börjar fatta att det snart är jul och se börjar verkligen fram emot att träffa alla. Ska bli så mysigt. Nu när klapparna är klara börjar jag se fram emot att de som ska få dem ska få öppna dem. När det bara att hålla tummarna för att ett fint väder och väglag är med oss på resan.

Jag fortfarande ganska duktig med mina kvartar och igår tog jag ut mig rejält med lite armträning i gymmet innan ett ganska tufft yogapass. Jag alternerade fyra olika gymmaskiner för armarna och det kändes riktigt bra och va roligt. Armarna är det som jag tycker är svårast att träna hemma eftersom jag är så himla klen. När armarna tyckte det var jobbigt med hårtvätten i duschen efteråt insåg jag att det kan bli en jobbig onsdag. Idag är det mest bara lite stela känningar. Men jag vet nog.

Dan före dan före....till avresedan

Är det bara jag som tycker att den här hösten gått rekordfort? Jag tycker höstar brukar vara sega men november var ungefär en dag lång och sen var det plötsligt december och nu är det en ynklig vecka kvar till jul. Under veckan passerade Lucia med ett helt litet tomtetåg på dagis. För mig var det årets sista körövning på kvällen. Så snart jul och nyår är över så är det dags för konsert. 13 januari. Läs mer på RoVos hemsida. Alla är såklart väldigt välkomna och förköpet har dragit igång.

I fredags hade vi en lugn hemmakväll konstigt nog och vi passade på att försöka oss på lite julkänsla med stämningsfull musik, glögg och paketinslagning. Det gick ganska bra, i alla fall så att man började ana vad som väntar bakom kröken. Det är ju snart dags.

I går var vi i Huddinge till våra vänner T&R med barn. E&M med barn var också där. Vi ses alldeles för sällan allihop och det var så trevligt så. Barnen hittade varandra snabbt och var duktiga att äta middag vid ett eget bord. Intressant iakttagelse! Vi bjöds på glöggfika och trerätters middag och mådde så gott man kan göra. När det började bli sent kröp barnen upp i olika knän och myste lite. De var också väldigt nöjda med dagen och kvällen när det var dags att åka hem. 

Idag ska vi klä granen och ha pepparkakshusplundring. Kanske en något udda kombination men pepparkaksmonstret Tove kan inte vänta längre. Det känns ändå som en bra tredjeadventsysselsättning. Om vi skulle fira jul hemma är sannolikheten stor att huset skulle få överleva julen och ätas upp lite dammigare.

Hej hopp, bara några få dagar kvar.

Glad Lucia på er!

När mamma är borta... :-)

Rapport

Lördagen försvann i en heldags körworkshop med efterföljande fest. Det var en väldigt givande dag och den befäste ytterligare det vi redan vet. Att vi är riktigt bra. Föreställningen som vi har framför oss kommer bli riktigt spännande och bra. Nu fick vi ju liksom kläm på helheten. Jag kunde också konstatera min egen utveckling då det som plötsligt presenterades inte kändes särskilt konstigt eller nervöst. Middagen efteråt var som alltid jättetrevlig och det är ju som bekant ett mycket bra sätt att umgås.

I söndags var vi till badhuset med barnen. Måns har nu lärt sig "simma själv" med sina puffar så man slipper hålla i honom hela tiden vilket gör det hela mycket roligare och enklare. Båda barnen tycker det är jätteroligt med badhuset och bubbelpoolen är extra rolig. Stora bassängen däremot tycker de är ganska kall. Tove skulle nog tycka att simskola var både rolig och lärorik så det ska kollas upp igen vad det finns för möjligheter för det.

Igår flög jag till Umeå över dagen. Det var lite konstigt. Och lite onödigt att vara i Umeå utan att hälsa på nån, men det var ju inte anledningen denna gång. Det var kundbesök tillsammans med boss. Det var en ganska trevlig dag på det stora hela men jag var otroligt trött när det var dags att åka hemåt.

Hur det går med träningen? Jotack, de allra flesta dagarna har jag gjort min kvart och en månad har gått vilket var det första målet. Känns bra. Det är också tydligt att det gjort nytta. Särskilt på yogan märker jag det. Nu försöker jag också åka tidigare till yogan om jag har möjlighet och köra lite i gymmet innan. Det enda som saknas är lite dans som belöning. Men nån gång så..

Skitsnö

Jo, för nu ställdes Shakes allra sista spelning i Stockholm in! De har visst fastnat i nån driva i Gävletrakten. Jag har sett fram emot denna fredagskväll hela hösten och hoppade dessutom över dansen förra veckan till förmån för denna. Så utomordentligt sorgligt.

Istället blev det nu ingen dans alls för min del. Väglaget lockar inte att ut och åka om man inte "måste" och jag har en lång dag framför mig i morgon så sova blev nu prioriterat. Men skit skit skit!

Och snön föll

Egentligen gillar jag ju vintern. Egentligen. Och så länge vägarna hålls snöfria och torra så kan jag tänka mig att fortsätta göra det. Men som det är nu så - nej! Jag har blivit nästan ohälsosamt rädd för halkan. Att jag ska köra av vägen, eller att någon som inte kör efter väglag ska komma krockandes, och allra värst en buss eller lastbil. Jag håller liksom andan varje gång jag möter ett tyngre fordon.

Två senaste vintrarna körde jag ju knappt bil, jag var ledig och sen jobbade jag på gångavstånd. Tänk vad bra jag hade det! Nu odlar jag min egen rädsla istället vilket är skit. Igår tog jag mig till jobbet för jag hade inte datorn hemma. Men vid lunchtid sa trafikradion saker som "Åk inte ut om ni inte måste" och "Om ni kör i diket, räkna inte med att få hjälp idag!" Hjäääälp sa jag och packade ner jobbet och åkte hem.

Efter att ha borstat bort en decimeter snö från bron satte jag mig vid köksbordet och smaskade i mig en matlåda jag hämtat upp på vägen. Sen kändes livet helt ok. Tyst och tomt hus, hemmajobb med egen latte medan snön bara vräkte ner utanför. Efter ett tag började jag fundera på hur jag skulle få hem barnen. Det är inte särskilt långt och jag ville inte ut med bilen igen. Cykelvagnen var bara att glömma.

Det fick bli stora overallen på (en sån som barnen har fast för mig) och en pulka med fårskinn i släptåg. Innan jag gick fick jag borsta bort en ny decimeter från bron. Barnen fick som tur var plats i pulkan båda två och eftersom det mest sluttar nerför på hemvägen blev promenaden betydligt lättare än vad jag trodde. Tove och Måns tyckte såklart att det var jätteroligt att åka pulka från dagis.

Väl hemma ville de leka ute och hittade igen gungorna (!) i trädgården medan jag skottade vår lilla uppfart. Det tog sin tid, kanske mest för att grannfrun också skottade, eller alltså vi pratade ganska mycket också... Men barnen var så glada och när vi kom in var de rosiga och hungriga och hallonkrämen jag kokat innan jag gick till dagis var perfekt.

När Daniel skulle komma hem visste vi inte riktigt. Han åker ju tåg eller buss och både tåg och buss hade stått helt stilla hela eftermiddagen. Till slut beslöt sig de som egentligen skulle spela innebandy att de ändå skulle göra det för hem kom de ju ändå inte och T-banan gick. Efter träningen hade tåget äntligen börja gå igen så märkligt nog kom han hem samma tid som vanligt en onsdag. Perfekt.

På kvällen blev jag så sjukt trött! Jag borde lagt mig åtta men var lite orolig och somnade säkert först halv elva ändå. Och så fastnade jag i en fotbollsmatch. Men det var ändå ganska mysigt. Även Polar'n gillar de där soffstunderna på kvällen när det bara är vi. Som synes nedan. :-)

Allra finaste Oskar :-)

EliTias = SANT

I lördags var det dags för senaste tidens smussel att få komma ut i ljuset. Det var dags för hemligt bröllop! Lördagsmorgonen började således med piff, påklädning av klänning och kostym, packande av väska och paket. Sedan vinkade vi av barn och barnvakter och försvann ut i snön och kylan. Men det stod en varm bil och väntade och snart var vi hos E&M för ytterligare förberedelser.

Lite fix med brudens hår, lite barnpyssel och sen var det dags att åka till själva vigseln som skedde i närliggande slott. Vi visste inte riktigt var vi skulle eller så men vi siktade på den största slottsporten. Där mötte en typisk slottsgubbe och hälsade välkommen. Jaha - tänkte vi, när vi mötte ett större sällskap i kapprummet - nu halkar vi med på en rundvisning i slottslokaliteterna. Men det var bara förra brudparet med sällskap.

Vigselförrättaren var en glad dam som gärna pratade om barn och barnbarn. Hon undrade om Elin och jag var systrar. HAHAHA sa vi. Sen undrade hon om jag orkade hålla Oskar. Jahaha, sa jag, jag har tyngre hemma. Ojdå, sa hon, och när hon fick veta att de var tre och fem år blev det "OJDÅ! Det var bra jobbat!!" Eh... Mattias kommenterade efteråt att "Ja, du är ju ändå bara trettitre!" Hahaha!

Trots att damen var lite snurrig så tycker jag det blev en fin liten vigsel och Oskar var nöjd så länge han fick se mamma och pappa framifrån. Han passade på att bonda lite med en dörrknopp också som vi återvände till när det blev lite oroligt. Mamman och pappan svarade båda rätt på frågan "Tager du..?" och ringarna passade. Efteråt tog vi lite kort innan vi begav oss mot den sena bröllopslunchen.

Skål för de allra finaste nygifta!

Sen hade vi lite mellantid med sov för Oskar och sådär. Vi blev himla sega och det kändes ett tag precis som att vi väntade på Tomten. Men plötsligt vaknade Oskar och vi samlade ihop oss och åkte mot Djurgården där bröllopsmiddagen skulle gå av stapeln. Men först lite champagne och frukt på rummet där de äkta makarna skulle tillbringa natten.

Väl till bords insåg vi ganska snart att de missat nåt vid bokningen. Vi satt inklämda och bakom ett långbord med skrålande julbordsätande herrar. Efter en lite orolig stund lyckades Daniel få oss förflyttade till ett betydligt lugnare och mysigare ställe med en sprakande eldstad inom synhåll. Så skönt! Sen kunde vi slappna av och äta de goda rätterna.

Men var det nu tre eller fyra rätter ? Och vad var det egentligen i soppan? Är det någon som har en servett och vem har en efterrättsgaffel? Och var tog smöret egentligen vägen? Ja, många frågor kunde vi ställa oss under det nu goda humöret. Oskar tog en tupplur under huvudrätten men vaknade igen till desserten. Det är klart att han inte ville missa talet!

 
Oskar och jag lärde känna varandra lite bättre under dagen :-)

Jodå, eftersom både brudens och brudgummens fäder saknades hade jag självklart totat ihop några rader och jag tror Elin tänkte börja gråta direkt, men sen skrattade de mest. :-) Det togs väl emot på alla sätt och efter att vi smaskat i oss den nu delvis smälta efterrätten var vi mätta, nöjda och trötta. Vi förflyttade oss till närliggande fåtöljer för lite andning innan det var dags att skiljas åt.

Vi åkte taxi hela vägen hem. Det är inte ofta men det var det verkligen värt. Det var himla kallt ute och jag hade i princip bara ben. En varm bil från dörr till dörr var nästan en förutsättning för ett bra slut på en lyckad dag.

All kärlek till er! Puss och kram!

1 December

Man kan väl påstå att snön kom lagom till första december och första advent! Tove är nu på benen igen och efter att vi gjort huset adventsdugligt igår var vi ute en lång stund och åkte i vår pyttelilla backe. Jätteroligt tyckte vi alla tre!

Julen närmar sig med stormsteg och även fast vi ska fira borta känns det lite stressande. Alla helger fram till jul är också mer eller mindre uppbokade. Men det är egentligen mest lite julklappar som ska ordnas med.

Tove minns definitivt det här med julkalender att öppna och den på TV. Nedräkningen kan börja!

Nu tycker jag att solen kan få komma fram så världen blir sådär gnistrande vintervit. Det skulle bli en fin inramning på helgen. :-)

Börjar kunna det här nu

Vab igen! Nu förkylning och feber för Tove. Jag har varit hemma med båda barnen idag och vi har ägnat oss åt att göra så lite som möjligt. Tove har sovit ganska mycket och sen har det setts mycket film. Tingeling och My Little Pony. Det som är hetast just nu.

När båda barnen sov passade jag på att baka en långt i från perfekt men väldigt onyttig kaka som vi hade till fikat. Det är den negativa sidan med såna här dagar. Man sitter mest still och äter vad man hittar och om man inte hittar nåt tillräckligt onyttigt så ser man till att fixa nåt.

Till råga på allt glömde jag helt bort att avboka min lunchdejt så nu står det ett-ett i den tävlingen...

Vem som bestämmer?

"Aj vad ont jag får i ryggen" gnäller Daniel för sig själv.
"Men varför sitter du på den där pallen?" undrar jag.
"Någon tog min stol..!"

Helgaktiviteter

Helgen kom och försvann med diverse hemmaaktiteter som klädrensning samt lite shopping med barnen. De börjar bli så stora nu! Nu åker vi till centrum utan vagn. Nackdelen med det är att man inte har nåt att lägga alla jackor och påsar i...

På helgerna försöker vi nu potträna Måns så smått och det börjar faktiskt äntligen gå framåt även om han inte gärna tar några egna initiativ ännu. I morse vaknade han med torr blöja så då fick han prova på pottan med gott kissresultat. När han var klar reste han sig upp och sa: "Blää, luktar illa! Luktar katt-mat!"  Stackars Polarn, tänkte jag...

På söndagen var vi på lekgympaavvslutning hela familjen. Måns fick också göra det han kunde på den stora hinderbanan och tyckte såklart att det var jättejätteroligt! Han ska få börja på gympa nästa termin och det ska bli kul att se om han är lika trygg som vanlig även om inte Tove är med på samma gympa. Och det är ju fortfarande ett par månader innan det börjar så det hinner ju hända lite till i utvecklingen på olika sätt.

Förväntansfull lekgympakille 

Ett par träningskvartar har det också blivit och nu Daniel monterat upp en stång i ett dörrhål som man också kan dra sig upp på - har jag hört. Stången har stått i en garderob i minst ett år och väntat. Det som var lite tokigt var att när den spändes fast så gick karmen isär. Inte så stadig konstruktion kanske...

Fredagsfika med bästa sällskapet

För mig har det varit en ganska vanlig fredag förutom att jag tog bussen i morse. Barnen hade däremot en riktig superfredag. Direkt på morgonen tog Daniel med dem till badhuset och det tycker de ju är så roligt. Måns "simmade" själv för första gången med sina puffar och var förstås mycket stolt över det.

Efter vilan så tog de en biltur och hälsade på mig på jobbet för första gången. Vi har tänkt på det ett tag men det har alltid varit någon som är sjuk. Nu äntligen blev det av och det tyckte de förstås var jättekul. Jag tyckte också det var jättekul, mest för att Daniel äntligen fick träffa min kollegor som jag pratar om hela tiden. :-)

De hade med sig fika och vi åt bullar och drack kaffe. Sen fick de leka sista stunden innan det var dags för mig att sluta jobba. Sen fortsatte eftermiddagen med presentinköp till morgondagens barnkalas och sen hamburgare på välkänd dito restaurang. Jättekul tycker barnen eftersom det är ganska sällan.

Ikväll är jag ovanligt nog hemma med de sovande barnen, lämnad i soffan bakom en bunke med glass medan älsklingen är och dansar till Blender. Jag har blivit mer och mer danssugen under veckan men sen slog ryggen till på hemväg och efter min träningskvart som inte var särskilt bekväm känns soffläget ändå helt ok. Och den bästa dansen finns ju kvar.

 

Snö(sk)gubbe?

I morse innan jag åkte till jobbet hade Tove redan ritat ett tag. Och så kom hon springande med sin teckning:

"Titta mamma! Jag har ritat en snögubbe! Med kvast och hatt och snopp!"

"Jaha vad fint....eehhh va?!?"

"Titta här!"

"Ja, titta! Brukar snögubbar ha snopp?"

"Han kissar med den."

Andras dåliga val får stå för dem

Lunchdate idag. Alltid lika trevligt och utvecklande. Dagens ämne resulterade i någon slags slutsats om att ha överseende utan att för den skull förlåta. Intressant. Det handlar som vanligt om att göra ett aktivt val och inte bara låta tanken löpa och därmed känslorna känna fritt. Ska fundera vidare på det. :-)

Kall om händerna på jobbet

Provar att använda de fina handledsvärmarna jag fick av pappa förra julen. :-)

Ännu roligare att dansa själv

Det borde vara varningstext på dansfilmer på YouTube, "Att titta på dansfilm kan göra dig beroende" eller "Att titta på dansfilm kommer att ge dig ett svårtillfredsställt dansbehov". Men så otroligt frustrerande det är att titta på en film där ljudet inte synkar! Man får försöka se och höra var markeringarna egentligen skulle ha passat fint in.

Jo, jag fastnade. Det var dock länge sen. Det var väldigt länge sen jag var på någon tävling nu också. Jag tog med Tove på Brunnasnurren förra året men i år var det ingen snurr så då blev det inget. Lite synd då jag tror hon skulle tycka det var roligare nu.

Jag tycker att det vore ju faktiskt himla kul att dansa med nån herrejössesgrym buggsnubbe snart igen. Bara så du vet..

Ensam på kontoret idag

New styles

 I söndags var jag på danskurs. Jo det är sant! Och det var ju flera evigheter sedan jag deltog på en kurs senast. Det var dock ingen pardanskurs utan tjejstyling med världens bästa A. Anledningen till att jag var där över huvudtaget var att jag fick för mig att det kunde vara en kul dag för mig och E på tu man hand. Det var en jättebra idé ända tills E låg i feberfrossa. Så då fick jag gå själv. A var ju där så jag behövde inte känna mig ensam.

Vi var sexton stycken tror jag med i snitt  en hyfsad nivå på deltagarna. Vi fick öva på att göra medvetna rörelser, vi la till lite nya steg i variationsbanken och tränade slow och lite av varje. Jobbigt och kul som sjutton. Det finns ju alltid nya saker att lära sig det ska man ha helt klart för sig. Socialt blev det också en trevlig dag.

När jag kom hem väntade morfars födelsedagstårta som bror och barnen bakat under förmiddagen. Sedan blev det mycket god familjemiddag i uterummet med tända ljus. Morfar skulle också få sin present och barnen fick tillsammans bära fram den och de sjöng "Ja må han leva" så fint och Tove utbringade ett fyrfaldigt leve för morfar. Presenten var en en varm och skön jacka som han ska synas i där ute i mörka skogen.

En helg som svischade förbi kan man lugn säga. Och så skönt att alla är friska nu!

På tu man hand :-)

I lördags var det vår kväll på stan. Vi såg fram emot det allt mer under veckan och det var så trevligt att få klä på sig en klänning, vinka av barnvakt och barn och sedan vandra till tåget hand i hand med älsklingen. Vi var ju bjudna på middag på fin restaurang i stan och oj vad gott och trevligt det var!

När vi hade satt oss och fått något att dricka kom servitrisen med en hälsningen från A som önskade oss en trevlig kväll. :-) Sedan valde vi en femrätters överraskningsmeny som bestod av två förätter, en varmrätt, ostbricka och efterrätt. Till detta gott att dricka. All mat var mycket god och förrätt nr två och efterrätten var helt fantastiska. Smaklökarna njöt!

Det var två väldigt nöjda och mätta som lämnade restaurangen för att skynda till aktivitet nr två som var bio. Vi går ju aldrig på bio utan ser film hemma istället. Men nu hade vi biocheckar som vi utnyttjade och efter en stressig promenad och jakt på toaletter på en fullpackad filmstad så satt vi till slut i våra biofotöljer, lite lagom fnissiga.

Sen såg vi nya Bondfilmen som var så där lagom bra och underhållande att tiden gick fort och sen var det dags för en betydligt lugnare promenad genom staden mot vårt tåg. Vi var båda väldigt nöjda med vår extremt goda, trevliga och billiga kväll på stan. Vi kommer att återvända till restaurangen när tillfälle bjuds, det är säkert. :-)

Tove läser och skriver!

Det är inte klokt vad stor hon har blivit vår Tove. Hon har humör som en fyraåring, den saken är klart. Men däremellan så är det full fart på alla fronter. Det leks, numera även med kompisar hemma eller hos kompisen. De kommer överens på dagis och kastar sig över första förälder som dyker upp. Plötsligt är det så nästan varje dag. Toves bästa kompisar har alla väldigt trevliga och vettiga föräldrar. Bra!

Det största framsteget för Tove just nu är det här med läsandet och skrivandet. Hon har ju varit intresserad av bokstäver väldigt länge och nu verkar har hon ha knäckt koden! Hon började stava sig igenom ett papper från försäkringskassan och plötsligt skriver hon långa listor med ord och mycket är helt rätt och det mesta är helt rätt enligt hur det faktiskt låter.

Ett av de första säkrare bevisen på att hon faktiskt kommit på det är teckningen nedan. Jag har på begäran ritat av hennes nalle och hon har färglagt. Resten har hon ritat själv och sedan har hon skrivit: "MIN NALE! E AVMÅLAD" Fantastiskt tycker såklart de stolta föräldrarna! Fyra och ett halvt lite drygt är hon alltså nu. 

 

På dagis har barnen egna pärmar där de sätts in alster, foton, berättelser och annat smått och gott. En sak som alla har i sin pärm är ett papper som är delat på tre. I översta rutan får de skriva sitt namn på hösten det år de fyller tre år. I mittenrutan när de är fyra och i nedersta rutan när de är fem. Då kan de själva jämföra och själva tydligt se sin egen utveckling. Fyraåringarna fnissar åt hur de skrev när de var tre och sådär. Tove kunde skriva "TOVE" redan när hon var tre. Nu hade hon skrivit "SALMAN" (Skalman, vilket är det fyraåringarna kallas) "Jag skrev "Skalman" sa Tove till en mycket häpen fröken. "Jaha, får du plats med ditt namn också?" Då skrev hon dit "TOVE" i ett hörn. Detta hände ett par veckor innan teckningen ovan. :-)

Vidare stretar vi på med engelskan där vi utgår från pekböckerna med massor av ord. Där sätts mamman på prov med allt svårare ord. "Struts" ingick till exempel inte i mitt ordförråd. Eller vad sägs om "skottkärra"? 

Sedan har hon också lärt sig stå på huvudet mot en vägg.

Mitt jobb

Sedan någon månad tillbaka har lugnet lagt sig på jobbet. Vi har nu en oerhört skön atmosfär utan spänningar i gruppen. Luften är hög, självironin och gliringarna haglar precis som när man trivs som bäst. Väldigt skönt och i och med detta finns nu alla möjligheter till gemensam utveckling ditåt det är tänkt. Ty det finns en tung omsättningsökningsplan i bakgrunden. Denna plan förutsätter också att vi ska bli fler. Just nu har vi blivit vi färre.

Såhär ser vi ut:
Säljare A (som enligt sig själv är en säljare som också tar vissa beslut.. Dvs: det här är chefen och ägaren.)
Säljare S (en skön snubbe med precis min humor som har jobbat med A i ganska många år nu.)
Innesäljare F (en grym administratör och personlighet utan i sammanhanget någon som helst ödmjukhet, alltså jag själv)

Ja, det är vi som är själva företaget. Vi blev fyra när jag började, men nu är vi alltså tre.

Sen har vi lite hjälp:
Ekonom T (som jobbar för oss en dag i veckan på eget bolag men sitter i rummet bredvid mig och räknas till företaget som min kära kvinnliga kollega och som gör luften fri när testosteronnivån börjar stå väl högt.)
Intern lager/gymkille J (som fikar, äter och trivs hos oss fast ingen vet varför, anställd hos grannen - har jag hört.)
Intern lagersnubbe J (vars hår blir mer och mer yvigt ju mer stressad han är, anställd hos grannen.) 
Extern lagersnubbe F (som jag träffat en gång men kommunicerar med dagligen via mejl och telefon.)

Ja, det var det hela. A grubblar som bäst på vem nästa person i företaget ska bli. Vad är nästa drag? Vad behöver vi? Vem behöver vi? Det är verkligen ingen lättviktig fråga. Själv är jag övertygad om att vi tre kan ta oss ganska långt på egen hand. Det är ingen panik än.

Jag passar på att njuta av att just nu ha eget rum och få bestämma själv över det mesta i mitt jobb. Det är inspirerande att veta att all utveckling inom mitt eget område tacksamt tas emot och det är jag som är ansvarig för det. Bara jag.

Och i morgon ska vi, Daniel och jag, njuta av presenten jag fick för gott samarbete fram till min fasta anställning. En middag för två på finfin restaurang, bordet bokat av chefen och med notan betald. Den gesten känns allt större ju mer jag tänker på den.

Knappt jag vågar skriva detta, men det känns helt klart som att jag hamnat rätt! :-)

Vardagsbestyr

Våra barn har hela tiden varit så friska att vi är bortskämda med att alltid kunna vara på jobbet. Under Toves första dagisår hade vi två vabdagar. Även under Måns första år passera kräksjukor och annat obemärkt förbi. Nu har det varit lite mer att ta hänsyn till och det är då man inser att man trivs på jobbet och det är ju skönt på sitt sätt. Ingen av oss behöver heller känna något dåligt samvete från jobbet när man är hemma och det känns ju skönt att vi båda har moderna arbetsgivare. Sen om man vill så går det fint att jobba hemifrån också. Bara jag har med mig allt kan jag klara av det löpande riktigt bra.

I går kväll var det dags för kör igen. Det kändes längesen även fast det bara var en veckas uppehåll. Igår var jag plötsligen ensam sopran. Jaha, det var ju tur att man repat texterna flitigt då det kändes som att jag var solist mest hela tiden. Men det är en rolig utmaning och kören känns så trygg nu så det finns inget att frukta.

I och med att jag bara har en timma hemma mellan jobb och kör funderade jag på hur min kvart skulle hinnas med. Men när maten fått smälta en kvart drog jag fram matan och gjorde mina övningar. Barnen vill också vara med på sina mattor och de stretade på bra. Tove hittade också på nya övningar vi kunde göra. Så krångliga som möjligt. Svårt att veta exakt vad vi tränade ibland men det är ju roligt med sällskap och det blev en välutnyttjad kvart på flera sätt. :-)

Ett omöjligt mål?

Ännu en vecka med sjukdom och vab. I onsdags morse hann jag bara komma in på jobbet innan jag fick vända och hämta barnen igen då Toves mage var dålig. Hon var egentligen inte så sjuk men det var ju skönt att få vara hemma tills det gick över. Efter lunch hade jag två pigga och väldigt hungriga barn igen så då förstod man att det inte var så allvarligt.

På kvällen var det invigning av Zlatans arena. Jo, nu heter den så. Tänk att en träningslandskamp kunde framkalla sån stämning och glädje, även långt efteråt. Jag har med intresse följt medierna och inte minst det politiska efterspelet då Zlatan & Co också tryckte dubbarna i ansiktet på SD och gav lite extra glöd och intresse åt frågan om vem som får kalla sig svensk. Eftersom vi följer fotboll i allmänhet någorlunda aktivt och Zlatan i synnerhet gläds jag extra mycket åt att se hur idrotten kan bygga broar och hur Zlatans starka profil ger tyngd åt detta.   

En kvarts träning och en och en halv timme film om dagen

Igår återvände äntligen min energi efter att ha varit slumrande i flera veckor som det känns. Plötsligt fick jag mer gjort hemma än jag fått totalt sett under en månad. Väldigt skönt att bara få go with the flow när det väl händer. Jag skurade bort sjukdom ur hela huset och avslutade med att baka bullar och träna min kvart. Sen var jag mer än värd en dusch och lite TV-mys med Daniel.

Daniel och jag har fastnat för serien som går nu om Arne Dahl (även om vi ser den lite mer koncentrerat än den visas på TV). Väldigt bra! Jag läste hela bokserien för några år sedan och tyckte böckerna var både spännande och hade ett underhållande språk (rekommenderas alltså!) och jag tycker det fångats även på filmerna. När sista boken var utläst var det som att förlora gemenskapen med en del av familjen så det känns trevligt att återknyta kontakten nu. :-)

Hur det går med min träningsutmaning? Jo tack fint! Jag har varit väldigt duktig med min utmaning om jag får säga det själv. Gjort en kvart varje kväll utom när jag var på mässan och kom hem mitt i natten. (Jo det kändes så i alla fall.) Förra måndagens yoga satt kvar i låren ända till i lördags! Jag fattar inte riktigt hur det kom sig, men ikväll är det hur som helst dags igen. Kul.

Det blir inte alltid som man vill

I går var den stora danskrocken. Shake i Fyris park och Zlips i Hallunda. Nu skulle jag ju inte behöva välja för danskvällen och därmed dilemmat var Daniels. Han ha dock dragits med min tidigare sjuka under veckan och igår blev han riktigt dålig samtidigt som Tove visade började visa magsjuketendenser.

Jag fick således åka och dansa om jag så ville och orkade. Men kraften var inte där den skulle. Det kändes så långt bort och tillika jobbigt. Fortfarande klart utpumpad sedan onsdagen och en familj med sviktande hälsa. Sån där man hela tiden känner efter själv också. Jag blev, om  än lite surmulen, hemma. Det blev en soffkväll med älsklingen och tidigt sova istället.

Och det var ju tur det.

Klockan två på natten bröt Toves magsjuka ut på riktigt och jag hjälpte henne första timmarna innan Daniel fick ta över. Stackars lilla tappra unge. Idag har förhoppningen väckts att det gått över. Hoppas!!

Jag missade kanske en, nej två, kanonkvällar. Säkert äntligen bra dansare på plats och allt och det var ju på tiden. Men vad gjorde det att ni var där när jag var hemma? Snopet va!? ;-)

På mässa med många timmar hem

I onsdags var det dags att åka till Jönköping på mässa. Jag åkte bil ner med chefen som var mer sen än någonsin. Vi kom ner halv ett istället för elva. Då var min kollega i montern både väldigt kissnödig och hungrig...  Väl på plats gick jag ett varv på denna jättemässa. Fyra enorma hallar med underleverantörer inom - allt!

Det mesta gick mig såklart obemärkt förbi, men jag snokade lite runt våra konkurrenters montrar då jag hittills bara hört konkurrenterna nämnas vid namn tills nu. Nu kunde jag bilda mig en uppfattning om hur de profilerar sig och vad de har för produkter. Sedan letade jag efter min tidigare arbetsgivare N som brukar ställa ut på just denna mässa. Kanske kunde det finnas någon gammal kollega att morsa på. Men de fanns tyvärr inte där, bara alla deras konkurrenter.

Efter min långa rundvandring skaffade jag oss lite fika och sen hängde jag med grabbarna i montern. Jag trodde eftermiddagen skulle kännas väldigt lång, men när vi väl började skoja i montern så gick tiden ganska snabbt. Jag tillförde ju inget rent säljmässigt men fanns i bakgrunden och lyssnade och lärde. Sen fick jag tillfälle att hälsa på några av våra befintliga kunder och kontakter som kom förbi och det är ju väldigt mycket värt.

När mässan stängde åkte jag hemåt med tåg. Jag hade köpt en ceasarsallad på Pressbyrån att äta när jag väl bytt till snabbtåget. När jag hoppat av regionaltåget i Nässjö visade det sig att nästa tåg var tolv minuter sent. Jag började bli väldigt hungrig, jag hade ätit väldigt lite under dagen, och dessutom insåg jag att min anslutning hem redan spruckit. Jag skulle inte komma hem förrän framåt midnatt! :-(

Väl på snabbtåget öppnade jag hungrigt min sallad som innehöll massa gammal sallad, lite kyckling, parmesan och krutonger och.... nä! Ingen dressing!!! Nu var jag INTE nöjd! Knaprade i mig det som var gott och ratade det mesta av salladen. Gick till bistron och fyllde på med en macka som tyvärr inte heller smakade i mitt nu väldigt trötta och huttriga tillstånd. Jag åt några tuggor för överlevnad och kröp sedan ner under min stora jacka och blundade.

Jag sov inte bra men jag sov i alla fall en del och till min lättnad körde tåget faktiskt ikapp sin försening! Jag hann med mitt sista tåg hem och klev innanför dörren före elva. Inte alltför stark men äntligen hemma! Just då kändes det inte som att utflykten var värd resan men i efterhand var den såklart det.

På't igen!

Tisdag kväll var jag på massage igen. Min massös förklarade försynt att min kropp skulle må bra av lite muskler och inte alls må dåligt av lite träning. Vilket påhopp! Jag som tränar sååå regelbundet... Nja nje jag vet ju att hon har rätt. Resten av tiden på bänken klurade jag på det där. För jag hinner verkligen inte annat än undantagsvis ta mig iväg mer en en kväll i veckan till gymet, även fast jag har årskort.

Men medan jag låg där smidde jag en plan. En kvart om dagen i en månad, hemma på golvet. Fokus på mage och rygg. Jag har övningar, boll och matta. För en ynklig kvart finns inga ursäkter. Man kan ta en kvart på morgonen, en kvart medan maten står i ugnen, en kvart framför tvn eller en kvart innan kvällsduschen. Efter bara två veckor hoppas jag märka någon liten skillnad. Hoppas jag inte gör mig besviken nu!

Kvällspromenad

Dreams i Hallunda

I fredags var det dags för dans igen. Dreams, som jag dansat till en gång förut, i Hallunda. Jag åkte dit utan större förhoppningar. Känns som den eran är över när kanonkvällarna avlöste varandra. Verkar som majoriteten av de jag har dansat med senaste åren har slutat synas till. Visserligen vet jag att en hel del bebisar har fötts senaste två åren och jag är såklart glad att killarna satsar på familjen, men det vore ändå roligt att få sig en dans ibland. Eller har jag fel? Är det bara i Hallunda de inte syns till?

Hur som helst, Dreams spelar väldigt ojämnt och de låtar som är riktigt bra väger upp. De var framförallt i början lite för poppiga, de slaktar en del lugna (t ex Somebody like you), men har oftast fin känsla i det rent musikaliska. Och band som spelar finfina snabba boogie woogie med läckert piano förlåter jag nästan vad som helst!

Eftersom det inte fanns så många kavaljerer att glädjas åt utom fantastiska P, och jag snabbt blev uppbjuden av farbröder som tyckte jag var "mysig" om jag inte bjöd upp själv så blev det till att vara lite smart. De duktiga dansare som fanns på plats var de där unga som brukar hänga just i Hallunda. Jag är ju lite dumfeg att bjuda upp dem, men nu fick det bli så. Det är ju så roligt att dansa bugg med killar som har lite studs i fötterna! Och de såg tillräckligt oförstörda ut efteråt för att jag ska kunna bjuda upp igen med gott samvete. :-)

Återigen räddade P en stor del av kvällen, jag vet faktiskt inte hur tråkigt det skulle vara om vi inte hade varandra? Jag skulle nog inte ens vara så sugen på att åka på dans så ofta om utbudet ska fortsätta vara så.... halvdant. Men några riktigt bra danser väger alltid upp. Och nästa gång hoppas jag få ytterligare dansant sällskap!

Gillar sovmorgon

Särskilt när det här händer innan man vaknar! :-)

Lön för mödan

Om ni undrar varför jag uppdaterar så sporadiskt mot vad jag gjort tidigare är förklaringen ganska enkel: Jag jobbar på jobbet! Jo, det är faktiskt sant. I och med att jag nu är en av tre så har jag ganska mycket att göra vilket också faktiskt är roligt. Betydligt roligare att jobba på jobbet än att peta näsan.

Denna vecka har gått otroligt fort då jag har förberett det sista inför mässan som är nästa vecka. Jag har hållit i hela tjottabalongen och nu sjösätts snart projektet. Vår monter byggs på söndag och på tisdag börjar det på riktigt. Jag hoppas att vi får valuta för tiden och pengarna.

Eftersom jag arbetar ihop med två säljare är det såklart dessa som bemannar montern under mässan, men jag ska också åka dit en dag för att få se resultatet av höstens arbete, träffa lite folk och bilda mig en bredare uppfattning om branschen. Det ska bli riktigt kul!

Just idag går min provanställning över i en fast dito och det innebär förutom trygghet och trivsel även en lyft i plånboken som förhandlades redan i våras. Nice! :-)

För övrigt så har senhösten slagit till med full kraft med allt vad det innebär med mörker, halka, vinterdäck och annat elände. Men ikväll ska jag lysa upp med lite dans igen. Hoppas det blir en riktigt bra fredagskväll.

Tjingeling!

Oskars kalas

Jo, jag vet att det är en vecka sen nu men jag har ju varit lite rörig i min rapportering på sistone så varför inte fortsätta på inslagen väg. Oskar är barnens lill-kusin. Jaa, inte en riktig kusin som i släkt men en riktig kusin som i kärlek. I lördags hade Oskar namnkalas och kalas är ju alltid roligt!

Barn i kalaskläder från Turkiet

På kalaset var det massor av barn och när den lilla, men mycket känslosamma, ceremonin var avklarad och maten äten så var det full lek. Som tur var hade någon tänkt till och tagit med massor av leksaker. En väldigt trevlig eftermiddag blev det och vi vuxna hann uppdatera läget med T&R och också boka en middagsdejt. Trevligt!

När vi fikat kladdkaka med polly i (mums!) och barnen lekt ännu mer var alla till slut helt uttröttade och vi åkte hemåt. Tacksamt nog hade de placerat kalaset i vår ände av världen så vi hade en kort resa hem och en mycket lätt läggning framför oss. :-)

Mer synd om mig

Igår var jag på konferens hela dagen. Idag var jag äntligen tillbaka på jobbet! Jag ligger ju en vecka efter så det var på tiden. Men säg den lycka som varar för evigt. Ett par timmar in på arbetsdagen händer det som inte fick hända. Jag blir sjuk igen!

Jag fattar inte vad som hände, jag har nämligen inte känt mig sjuk och fick ingen som helst förvarning att kroppen var i obalans. Men det var bara att åka hem. Jag samlade ihop alla tänkbara papper och tog med mig alltihop hem.

Sen har jag jobbat ifatt så mycket jag orkat idag. Har fortfarande inte känt mig sjuk. Hungrig som bara den vid middagen och svalde en hamburgare. Sen drack jag Proviva till och hoppades att magen skulle gilla mig ändå.

Undrar när det här ska sluta?

Scotts i Hallunda

Efter två månader fanns det plötsligen ett utrymme för dans igen. Jag åkte alltså söderut för första gången för hösten, mot Hallunda och Scotts. Jag visste att det inte skulle finnas så många skojiga killar där med tanke på Oktobermarans samtidiga rasande i Gävle, men jag visste i alla fall att jag skulle få sällskap av bästa kavaljinnan P.

Jag räknade övriga kända kavaljerer till två. P och jag höll således fast vid varandra så mycket vi orkade under kvällen, till vår egen förtjusning skall sägas. Jag bjöd upp en ny med gott resultat och blev också uppbjuden av en gubbe som svängde så mycket på kroppen under buggen att jag blev lite sjösjuk. Men sen smet jag.

Kvällen gick ganska snabbt, jag dansade mest hela tiden och under fikat avhandlades arbetssituationerna på ömse håll. Min trötthet som jag kände under hela dagen slog till slut ner mig och jag smet före sista dansen (trots så bra låtar!) och var ändå ganska nöjd.

Scotts lämnar en del att önska, men många lugna fina hits finns där och det ska man inte ta ifrån dem. De hade ju definitivt också höjts av lite fler killar på plats då mitt danshumör liksom varierar med storleken på utbudet.

Nu ska det inte ta två månader till nästa dans.

Sjuk

Jag är sjuk sedan i söndags. Det ger sig liksom inte och nu börjar jag tycka väldigt synd om mig själv. En vanlig förkylning hade varit varmt välkommen istället för detta. Då hade jag ändå kunnat jobba nu när jag är nästan bra. Nu får jag stanna hemma. En dag till. Och så en till. Suck!

Trötthet botas bäst med dans?

Efter den innehållsrika måndagen rusade resten av veckan på i tokfart. Igår var det en mycket trött körövning. Alla var trötta tror jag. Vi orkade inte ens repa tiden ut utan slutade lite tidigare. Hemkörning i kolsvart och regn. Nu är det höst på riktigt.

Idag är det tack och lov en ledig fredag för mig. Jag är fortfarande ganska trött. Som att hösten har lagt på ett lock. Men jag hoppas kvällens aktivitet kan pigga upp. Det är dags för lite dans! Det var verkligen länge sen nu.

Det är märkligt det där, först dansar man jättemycket och ofta överallt och sen tar det huxflux bara slut och man blir borta från dansbanorna i månader. Jo, det är faktiskt två månader sedan jag dansade sist. Eftersom jag i-n-t-e direkt motionerat på något annat sätt heller så lär jag bli varse hur min kondition ser ut. Jag är i alla fall ganska säker på att min trötthet inte bara beror på hösten utan även brist på motion.

Äntligen måndag!

Måndagen var en dag som började med ett litet jubel då jag slog på mobilen och läste recensionen på konserten redan i sängen. Sedan fortsatte det uppåt på väg till jobbet då jag på uppkommen bygglovsanledning ringde ett samtal som hängt över mig men resulterade i än mer energi. Äntligen föll den stenen!

Strax efter det bokades en lunch med chefen in för samma dag med anledning av att min provanställning snart kommer omvandlas till en tillsvidaretjänst. Det är bara någon vecka kvar nu sedan är jag alltså åter fast anställd! Mycket tillfredsställande. Under lunchen avhandlades mest vad som hänt hittills och hur vi går vidare. Det har ju varit lite turbulent måste man säga.

Sedan överraskades jag också med en present för gott arbete så här långt. En fin middag för mig och älsklingen inne i stan. Mycket trevligt!! (Barnvakt ingick inte, jag frågade.. ;-)

Det är ju sällan så många energigivande händelser inträffar ens samma vecka men nu var det på samma dag. Jag firade lite med att smälta alltihop med ett long-time-no.see yogapass.

Själva måndagsbegreppet klingar lite bättre just nu faktiskt. :-)

Bygglovshandlingar

I lördags fick vi plötsligen klartecken på bygglovet! Det är snart vinter känns det som så det är ingen tid att förlora. Två entusiaster gav sig ut för att förbereda genom att flytta växter och annat som behöver vara ur vägen. Efter en timme började det regna - ordentligt. Men det var i alla fall skönt att börja med nånting.

Det vore väldigt skönt att ha lite markarbete gjort innan snön så att våren kan ägnas åt bygge med trä.

Förändelse

Lördagen var först intensiv med konserten som blev otroligt lyckad, sedan trevligt avslappnad med efterföljande utemiddag i goda körvänners lag. Jag hade en lite mer framträdande roll just denna konsert och jag är nöjd med min insats även fast man alltid tycker man kunde göra bättre och nervositeten tog mig lite. Den fantastiska recensionen var dock som en extra lyckospark i efterhand. :-)

Tänk vilken tur att jag blev en del av denna ensemble! Det är så utvecklande musikaliskt men ger även väldigt mycket annat på olika plan. Efter den här konserten känner jag att både kören som helhet och jag själv tagit ännu ett steg framåt. Nu beger vi oss raskt vidare in i nästa projekt som framförs i januari. Det blir helt annorlunda då det är en föreställning med flera frontartister.

Norrtelje tidning började sin recension så här: "Konserten inleds med en enda röst. Frida Xs klara sopran skickar ut starka och uttrycksfulla folkvisetoner, som fyller hela konsertlokalen i Härjedalshalling. Hon får svar från kören, som sluter upp från olika håll och tar plats på scenen."

Kören i sin helhet

Det var också av intresse att läsa tidningens tolkning av mitt ord "Förändelse". "Det är ett namn som fångar känslan av förändring i musiken och tonen av vemodstyngd höst, med tid för eftertanke och stillhet."

På resort i Side, Turkiet

Turkiet i Oktober visade sig vara en mycket bra idé. Vädret var lite omväxlande men hela tiden varmt. Det åskade stundvis på morgnar och kvällar men de flesta dagar var det sol- och badväder. Vi var åtta vuxna och fyra barn mellan 2,5 och 4,5. Fyra familjer, en ursprunglig med tre små nya inuti kan man säga. Vistelsen var angenäm på alla sätt och vis. Hotellet var enormt på alla sätt, bufférna var större än störst och det var rent och snyggt. 

Poolområdet var också väldigt stort, tempererat och inte alls trångt. Det fanns gott om plats att vräka ut sig fast vi var så många. Det som förvånade mig under resan var hur lite vi vuxna ändå hann umgås under veckan. Det var inte många stunder man satt still och kunde konversera. Alltid var det nån som skulle ha dricka, glass, banan eller behövde gå och kissa. Och var det inte barnen så var det man själv. 

Morfar, Emma och Maja

Måns gillar äppeljos i solstol

Borta i runda delen bodde vi, de andra bodde i delen bredvid.

Måns gillade också stora poolen.

Tove visar upp sin borste och en fin sten som hon hittat.

Under måltiderna var det likadant. Varje familj hade fullt upp med att få tag på mat och i sig densamma att man inte hann prata med de andra. Ändå försökte vi byta runt lite runt borden, åtminstone på lunchen. Barnen hade hur kul som helst, med bad och glass varje dag. På kvällarna fanns det mini-disco som var jätte-jätteroligt men också nästan för spännande. Dessutom var barnsångerna på engelska eller tyska och det gjorde ju inte saken lättare. 

Daniel testar någon procent av efterrättsbuffén.

Tove showar efter maten på den Turkiska á la carten.

Hela gänget i väntan på mini-disco. Denna ganska sena kväll blåste det lite.

Tove lärde sig ändå sångerna, för nu sedan vi kommit hem har vi fått höra dem och hon har gjort rörelserna till. Jag visste det! Hon lärde sig också "simma" i stora poolen själv med puffarna utan att någon höll i. Och så lärde hon sig vissla. Måns myste i vattnet. I början tyckte han att rutchbanorna i barnpoolen var jätteroliga. Men efter ett par små krockar, en mellan Måns och ett annat barn och en mellan Måns läpp och en stege så ville han inte åka mer. Tove började mer avvaktande men tyckte efter ett tag att framförallt den lilla snälla vattenrutchbanan var rolig.

Här testar vi att bada i havet. Farfar, jag och Tove. Det kändes som nästan trettio grader. Helt fantastiskt skönt! Men en svår strand med enbart slipade stenar som rullade undan när man skulle ta sig upp.

Jämfört med havet var poolen kall med bara 27 grader. Här badar Theo, Jörgen, Emma, Maja och Nils.

Dagarna flyter i efterhand lite i varandra, som det ska vara. Barnen åt inte så himla mycket vid måltiderna, kanske var det för mycket att titta på? Men varje frukost tog vi med oss kokta ägg och varje middag bunkrade vi med små bananer. Dessa stoppade vi sedan i dem mellan måltiderna. Ett ägg i var gick alltid ner. Konstigt nog! Själv njöt jag nog mest av att varje frukost återigen få äta nylagad omelett. Smask!

Sista dagen när vi väntade på att få flyga hem blev det dagsregn.

Vi ägnade oss mest åt att spela spel och bygga pussel.

Vissa ägnade sig också åt att sova bort lite tid.

Lite interiör på slutet: Hissarna i den runda delen där vi bodde på nedersta våningen. 

Vi åkte upp högst upp och titta ner på reception och lobby. Huga!

Resorna gick över all förväntan. Barnen är ju vana att flyga men resdagarna blev ju ändå ganska långa med transfer och hela flygplatsprocedurerna. Enda sammanbrottet var vid säkerhetskontrollen på hemvägen när Tove vägrade gå själv. Så grinig så att vi fick putta henne igenom, en på ena sidan och en på andra. Vi hade fått väcka henne efter bussresan och hon var nog inte helt vaken. När hon senare piggat på sig mindes hon inte alls att vad som hänt.

Trött kille, när Daniel inte orkade bära honom mer, i väntan på bagaget på Arlanda.

Väl på flyget hem somnade barnen ganska snart. Måns sov sedan hela vägen hem, genom bagagehämtning, buss- och bilåkning. När jag lade ner honom i sin egen säng öppnade han plötsligt ögonen och jag fick klä av honom lite. Sedan sa han "Gonatt mamma!" och somnade om. Då var klockan 04.30. Tove tog sig genom Arlanda till fots men sov i bilen och somnade också om snabbt hemma. Skönt! vi kröp ner klockan tio i fem. Då fick det äntligen vara natt!

Tillbaka på hemmaplan och dags för Förändelse!

Jodå, vi är hemma igen! Efter en skön semester tillsammans med hela Daniels familj i ett hotellkomplex som heter duga. Jag hoppas hinna uppdatera med lite bilder i morgon. Sedan vi landade tidigt på torsdag morgon har det gått i ett. Torsdagen ägnade vi mycket åt att sova eftersom vi kröp ner i sängarna först klockan fem.

På kvällen väntade genrep med kören för mig och dels drog det ut på tiden och dels hade vi mer på agendan än att repa den kvällen så jag kom hem först halv tolv! Som tur var sov jag gott när väl tankarna skingrades och hade lite extra sovmorgon då barnen inte skulle lämnas på dagis.

Arbetsdagen igår var högintensiv kan man säga. Ett berg med dokument som behövde åtgärdas på olika sätt och jag ägnade all tid åt att komma ifatt och även åt att uppdatera läget med kollegorna såklart. Även fast jag var otroligt trött när dagen började närma sig sitt slut så var jag nöjd med min insats. Nu när vi bara är tre på jobbet blir det ännu mer tydligt att man är borta, men jag lyckades ändå ta mig ikapp såpass att början av nästa vecka känns säkrad. Skönt!

Idag är det dags för konserten Förändelse. Mitt eget ord. Tanken är att det ska beskriva någon slags evig förändring eller att ingenting är sig likt över tid. Vi sjunger några mycket kända stycken i en eller flera nya genrer än de är tänkta från början. Och så lite klassisk RoVo-repertoar på det. I den här konserten kommer jag märkas lite mer än tidigare. Och inte bara på grund av min knallblå klänning. :-)