Söndagsös

Helgen var verkligen fullspäckad med roliga saker. På söndag eftermiddag åkte jag ut till Norrtälje för att delta på Miljöfestivalen för andra året i rad. Kören hade ett litet program på fyrtio minuter. Det var väldigt roligt och det gick himlans bra. Publiken gav också en väldigt fin respons. Som grupp känns det som att vi nu är väldigt säkra på varandra och det vi gör tillsammans. Kul!

Körtjej i grönt och vitt i sann Miljöfestivalanda

Efter konserten var det dags att bege sin mot höstpremiären på Yesterday. Men först lite mat i magen. Jag hade tänkt ta nåt på vägen men fick istället sällskap av K som också var hungrig. Det blev ett riktigt krogbesök till mina ögon och magens stora glädje. Vi satt och åt och pratade både länge och väl och snart var det bara en kvart kvar till dansen skulle börja och jag hade ännu inte lämnat Norrtälje.

Oxfilétoast! Klart värd att missa lite dans för...

Jag lämnade till slut av K och gasade mot dans. Jag blev bara en halvtimme sen och efter ett snabbt ombyte var jag redo att äntra golvet. Det var förvånansvärt lite folk. Det fanns helt enkelt en del plats att dansa på och det brukar ju vara positivt för kvaliteten. Kvaliteten på dansarna var också hög så det var inte svårt att ha roligt. Uppbjuden blev jag också flera gånger.

P är alltid givande att dansa med. Denna gång lyckades hon muntligen guida mig genom hela lokalen under en låt (prata och dansa samtidigt!) och dessutom när fyra låtar var avdansade stod min önskade kavaljer precis bredvid och tackade sin dam. Så oerhört praktiskt! (När man åker Ps högkvalitativa danstaxi får man önska sig nästa dans (resmål) innan resans start..)

Jag blev också uppjuden av två nya kavaljerer som båda bjöd på riktigt bra dans. Den första med ovanligt bra foxteknik och den andra med oväntat fint flyt i foxen. Kul! Ibland får man en knäpp på näsan när man dömt hunden efter håren på förhand och det är ju alltid utvecklande för den egna karaktären.

Färdigdansad och lite farlig. Duschen nästa!

Efter en myyyysdans med en av favvokillarna som nu måste ses som bubblare så var det dags att åka hem, något i förtid. Dagens aktiviteter hade kommit ifatt och jag var trööött. Insikten att en arbetsdag var nära förestående gjorde att jag tog mig i kragen och återvände till hemmet, duschen och sängen.

En fantastiskt trevlig söndag. Också!

Familjedag på Skansen

Spontanitet är inte vår bästa sida sen det kom barn i huset. Framförallt inte sedan barnen blev två. Det är mycket som går bort för att det känns som mer besvär än nytta. Tar mer energi än det ger. Men igår slog plötsligt spontaniteten till och vi ändrade våra dagsplaner att ta tillvara den sista(?) sommardagen på stranden till att ta tillvara den sista sommardagen på Skansen.

Far och bror begav sig nämligen dit på förmiddagen för att delta i Riksspelmansstämman där. Vi åt lunch hemma och sen packade vi ihop och åkte mot Djurgården vi också i förhoppning om sovande barn i bilen. Väl inne på Skansen gjorde vi djurparken i ett huj, hittade resten av familjen inne på en gård där vi fikade, sen blev det miniskansen och lekpark vid stora scenen medan scenprogrammet med folkmusikeliten underhöll. Dagen avslutades med gemensam middag på Stora gungan.

Det var en jättemysig dag på alla sätt. Familjen var samlad och vädret var ljumt ända till kvällen och man behövde inte ens ta på en tröja. Hela familjen fick mersmak på Skansen då båda barnen fick ut mycket av besöket. Det blir fler gånger!

Karusell

Kisse

Glass

Livs levande spelmän

Klättring

Middag

Dansband på ingång

Snart börjar det nya livet - x2

Den här veckan bara gick. Vardagen är plötsligt på sin plats och Tove har börjat på dagis lite igen. Igår fick jag semesterlönen. Det var mer än trevligt. I går repade jag med kören igen. Det var också trevligt. På söndag ska vi sjunga en liten konsert på Miljöfestivalen i Norrtälje. Sen tänkte jag smita från festivalen för att åka och dansa lite. Förkylningen är äntligen (nästan) över så jag är värd lite skojig motion.

Nästa vecka ska det nya livet börja. Ni vet det där som man börjar varje nytt halvår. Varje halvår ska man bli duktig och träna, planera veckomatsedel, äta nyttigt....vara snäll...etc... Mitt nya liv som börjar på måndag är tänkt att innehålla en lunchsimning i veckan utöver den vanliga motionen, dans och yoga. Jag försöker redan nu va lite duktig med maten så alla fina kläder jag har i garderoben ska sitta som de är tänkta.

Om några få veckor (3 oktober) börjar ett annan sorts nytt liv och det är att jag byter av som serviceförälder. Så snart Måns är inskolad är det jag som ska både hämta och lämna. Det blir säkert skojigt i vinter när jag ska få på båda kläder, extra tröja, overall, två(!) raggsockor, två(!) stövlar, två(!) vantar och en mössa. Men jag har ju tid att vänja mig tills dess...

En bra sak med att Måns börjar dagis är att jag ska gå ner lite i tid. Bara lite, men ändå lite. Och så ska jag ta ut varannan fredag som föräldradag. Det lät kanske lite slätstruket men den hela innebörden av den meningen är: LÅNGHELG VARANNAN VECKA!!! WHOHOOO!! Jag har fått klartecken på jobbet och jag tror och hoppas att det ska fungera bra i praktiken med mitt arbete. :-)

M&Ms bröllop

Åter till lördagens event. M&Ms bröllop. De var så jättevackra när de tågade in i kyrkan med alla barnen. Jag är jätteglad att jag fick vara en del av deras vigselceremoni. På något sätt kom jag extra nära och det blir ett minne för livet. Vigseln var fin med mycket sång och tårögda gäster. På väg ut ur kyrkan fick gästerna såpbubblor i små champagneglasformade behållare som de kunde blåsa runt brudparet. Jättefint!

Sångerska

Det var ordnat med buss för gästerna mellan kyrkan och mottagningen. Daniel och jag hoppade in i E&Ms bil stället och hann besöka deras nattläger för mitt ombyte från sångerska till middagsgäst. Perfekt. Sen fick vi skjuts till mottagningen och hann dit precis före brudparet. Det regnade lite när brudparet kom och när alla hunnit in under partytältet för välkomstskål och snittar öppnade sig himlen. Men vad gjorde det.

Inne på slottet var det dukat till bröllopsmiddag. Ett enda långt bord genom alla de små rummen. Jag hade Daniel snett över bordet och Elin på vinkavstånd. En känd bordsherre och en ny bekantskap. Vi hade väldigt trevligt under hela middagen och det enda jag saknade var mitt tal. När jag väl satt där kände jag att borde ha tagit mig tid att skriva ett och att det inte hade varit ett dugg nervöst. Nåt har hänt?

Maten var jättegod även om det uppstod viss förvirring vid bordet när salladen kom in(?). Efterrätten var magnifik. Jag är ju mest en förrättsmänniska men efterrätten var verkligen perfekt för denna stund. Söt och sval. Så småningom var det bröllopstårta och kaffe på övervåningen. Där visades också lite bilder och filmer från möhippan och svensexan. :-)

Bröllopsgäster

Medan vi drack kaffe hade borden på nedre plan stuvats undan och dansgolvet uppenbarade sig. Bandet spelade en riktigt bra blandning av dansmusik så alla kunde trivas och vi som känner varandra genom dansen hade alla chanser att skutta loss. Daniel och jag hade både jättekul och mysigt under hela kvällen.

Plötsligt lyste kandelabrar upp ett dukat bord ute på slottsgården. Vickning! En alldeles perfekt sådan med ostar, kex, frukt, bröd, grönsaker och kallskuret. Så otroligt mumsigt! Den var då den bästa vickningen jag någonsin ätit och jag lägger den på minnet för framtida fester.

Självklart såg jag till att få mig en dans med brudgummen under kvällen och passade även på att kramas lite extra med bruden. Brudparet gav sig så småningom av i taxi mot hotell och stundande bröllopsresa och vi hade bokat taxi till strax efter. Det var helt lagom och efter att vi släppt av E&M åkte vi hemåt väldigt nöjda med dagen och kvällen.

Snart på väg hem

Jag hoppas och tror att M&M hade en jättefin och kärleksklycklig dag. Jag tycker få passar så otroligt bra ihop och de är så fina tillsammans. All lycka!

Tack Elin för bilderna! :-)

Å hur gick det då??

Joho det gick faktiskt så himla braaaaaa! Jag är störtnöjd med lördagen på alla sätt och vis. Jag och K anlände till den pyttelilla kyrkan i god tid så vi hann öva båda sångerna flera gånger. Kyrkor är ju fantastiska på det sättet att man behöver sjunga 10 procent för att det ska höras 100 procent. Sång blir vacker i kyrkor helt enkelt och det är ju tacksamt för den (mig) som ska sjunga. :-)

Kyrkan var så liten att vi som skulle musicera inte fick plats i koret utan fick hålla till i kyrkans bakre del där också orgel och piano fanns. Jag stod alltså i mittgången under ett valv bakom alla gäster så både de och brudparet fick vrida på sig för att se mig. Höra gick ju bra ändå. Det var lite oväntat att stå där men inte till någon alls nackdel för nervositeten då jag ju "inte syntes".

Första sången "Du är allt" av Sonja Aldén var önskad av bruden och den sjöngs direkt efter inmarchen. Jag lyckades sjunga helt rätt alla tre verserna och K spelade fint till. I början höll rördheten på att ta mig då de ju plötsligt stod där på riktigt så fina och skulle ju faktiskt gifta sig! SNYYYYFT! Jag lyckades i alla fall samla mig efter första stroferna och sjunga istället för att tänka. Den eventuella rördhet som hördes ut till publiken smittade ju så alla satt där och och torkade tårarna. :-)

Nästa sång "Ännu doftar kärlek" av Marie Fredriksson var önskad av brudgummen och sjöng efter tillkännagivandet. Den tyckte jag var svårast på förhand att få till men jag är riktigt nöjd med resultatet och tackar K för utmärkt coaching! Nu var det lättare att sjunga utan att svaja på grund av känslostormar. Skönt! Och jag kände i alla fall själv att jag lyckades förmedla texten på ett fint sätt.

Både jag och K var väldigt nöjda med sångerna och det verkade alla andra också vara. Under dagen och kvällen fick jag faktiskt oväntat mycket fin respons från kända och okända så det värmde och stärkte. Jag är stolt över att jag tackade ja till att sjunga på deras bröllop och jag är stolt över hur jag lyckades genomföra det. Både inför mig själv vad gäller nervositet och sånt och inför brudparet vars tacksamhet och glädje jag fick under kvällen. Puss på er! :-)

Nöjd sångerska efter väl förrättat värv

(Tar gärna emot bilder från kyrkan om någon har. Daniel filmade med vår kamera...)

Nu är det faktiskt jäkligt nära!

Nu är det fredag. Då är det alltså lördag i morgon. Tänka sig! I morgon ska jag på bröllop. Fast det har jag nästan inte fattat även fast jag tjatat om det en del här. Jag har fattat att jag ska vara på en vigsel men inte på det som följer efter. Jag kommer bli förvånad när jag upptäcker att det kommer serveras mat och så. Men trevligt ska det såklart bli.

Nu är det kanske dags att skriva ut i klartext vad som händer i morgon: M&M gifter sig och jag ska sjunga två sånger de önskat för dem under vigseln. Hej och hå. Trots att jag vet att jag är nervös innerst inne har jag varit förvånansvärt cool tills nu. Igår repade jag för andra gången med K, min eminenta pianist. Då blev det plötsligt lite på riktigt, pulsen steg och jag fick lite svårt att sova när jag väl kom i säng. Förkylningen? Jo, den hänger kvar men jag ska nog klara av att sjunga i alla fall. Wish me luck!

Igår hade vi också återsamling med kören och det var ett märkligt återseende då vi alla fått samma tråkiga besked tidigare i veckan. Efter en timmes diskuterande om framtiden kom vi gemensamt fram till en plan för hur vi ska genomleva hösten och jag tror alla var vid ganska gott mod efter det.

Sedan blev det rep inför vårt nästa gig. Det ska bli riktigt kul och så får vi återse Sarekarna igen. Skivan släppt förresten 1 septeber och jag får den på lådan vilken dag som helst. :-)

Och buffalotröjan är på!

Jag lade ju ut en länk till caller-Freddies hemsida för någon dag sedan. Daniel hade gått in där och snokat runt lite och hittat den här bilden! Nån som känner igen nån?

Det där känns som att det var i ett annat århundrade men det var det faktiskt inte. Det står ju 2004 på bilden. Men ojojoj. Vi leker leken "flytta tändsticksask" och det är helt normalt om någon undrar. I alla fall under en ungdomssquaredancepartyhelg i....Bålsta(?).

Ser fram emot nästa vecka

Inte av någon bättre anledning än att helgen är över, så och förhoppnigsvis förkylningen. Från och med måndag kommer mitt vanliga glada jag ha återvänt, jag kommer glittra, dansa till Spotify på jobbet och vara sådär charmig som bara jag kan vara.

Eller nåt sånt.

_ _ _!

Idag har jag bara fula ord att skriva. Det fulaste av dem alla heter: F-Ö-R-K-Y-L-D!

Jag har plötsligt utrustats med näsdropp, ögonsvid, nysnödighet och hängigt allmäntillstånd.

Kommer säkert bli hes lagom till lördag.

Positivt tänkande? Näe inte jag inte!

Lite gladare men trött i mössan

En ganska bra dag på jobbet idag. Kundintensivt med två månaders planering i huvudet på en gång. Många samtal och post-itlappar men bara glada kunder tack och lov. Phu!

Jag är hyfsat trött i huvudet när jag kommer hem från jobbet. Det är svårt att orka med skrik och trassel hemma. Därtill en lika trött sambo som varit hemma med båda hela dagen. Håller vi sams tills middagen ligger i magen är allt vunnet.

Ikväll kanske det blir ett gemensamt ryck på vinden igen. Igår gick jag upp, men Daniel svor så mycket att jag gick ner igen. Visserligen kunde man kanske lära sig en och annan ny fantasifull ed men jag hade inget behov just då.

Bara tisdag. Det här är en konstig vecka.

Ledsen igen!

Jag begriper inte varför jag måste vara ledsen hela tiden när jag i grunden ju är glad. Fick ett trist men aningen befarat besked på hemmamejlen igår kväll och jag blev till min förvåning jätteledsen. Gråt, gråt.

Kanske var det droppen som behövdes för att bägaren skulle rinna över. Tidigare på dagen hade jag dessutom blivit utskälld av en kund. Jag kan nu konstatera att jag även blir ledsen om någon säger dumma saker, framförallt när det inte finns fog för det.

Kanske är också känslorna lite extra på ytan inför lördag. Det kanske är så nervositeten visar sig? Jag har nämligen undrat var den håller hus...

Trivs med två armar

Jag hade ett sår på armen, sen hade jag ett stort sår, sen flera sår.... Alla såren gör ont och jag började undra om armen tänkte ramla av lagom till lördagens bröllop.

Doktorn....stöööön, sitta och vänta på på lättakuten...blääää.... Men, jag kom sen på att jag har tillgång till något så fint som företagshälsovård.

Företagshälsovård visar sig vara en bra förmån.

1. Jag ringde i morse och fick en tid(!) samma dag(!) hos en snäll doktor.
2. Jag åkte dit till tio och fick meducin mot vad det nu än kunde vara som försökte gnaga sönder min arm (fästingar, streptokocker eller bara ren ondska..)
3. Om några dagar ska såren vara borta.
4. Klart! :-)

Ledsamt och tungt

Arbetsveckan tuffade på i lagom maklig takt. Det känns som att kundläget nu är under kontroll igen. Vad gäller andra delen av jobbet så finns det något som gnager lite. Magkänslan är inte helt lugn och tillfreds och jag vet inte riktigt varför det är så. Men om det är något så lär jag bli varse. Kanske är det helt enkelt så att smekmånaden är över?

Veckan var för övrigt harmonisk fram till fredag lunch när sorgen som drabbat företaget under sommaren fick anledning att komma fram i ljuset. Det blev mycket prat och många känslor, hos liten som hos stor. Det var helt omöjligt att inte drabbas känslomässigt och på eftermiddagen blev det inte mycket annat gjort än bearbetning. Men svåra saker måste ju bearbetas så det är egentligen av godo även fast det är jobbigt. Jag hade svårt att släppa taget även när jag kom hem. Tankarna fortsatte snurra ända tills jag delat med mig hemma av vad jag fått ta del av under dagen.

På kvällen blev det födelsedagsmiddag i förskott för bror och han bakade dessutom en superfin och smaskig gräddtårta till kvällsfikat. :-) Kvällen blev sen inte så lång. Vi var eftertrötta och Daniel skulle iväg tidigt i morse. Som tur var blev natten lugn.

Sannex i Hågelby

Det hände sig så att jag och Daniel kom iväg tillsammans på sommardans även denna vecka! Jag hade förväntat mig en stor och ganska ung publik. Det kom en stor och inte alls så ung publik. När utbudet scannades av hittade jag en hel del bra danser till Daniel men inga till mig. Skumt! Därmed inte sagt att det inte fanns någon att dansa med.

Daniel och jag dansade första och sen gick jag av för lite fix. Efter det slog jag mig ner vid dansbanan och kikade lite. Plötsligt ser jag någon som ser bekant ut komma in på parken. Men det kunde väl inte vara...? Jag var lite osäker ända tills jag fick en vink. Plötsligt ser jag mig själv rusa upp och springa fram med utsträckta armar och skrika "Whiiiiiiiiii!!!" Men det gjorde jag förstås bara i tanken. Jag är lite för gammal och lite för civiliserad för det. Men jag reste på mig i alla fall och steppade fram och gav honom en stor och varm kram.

Fantastiska J, en av mina toppfavoriter! Jag har bara saknat honom i nästan två år! Om man är topp fem är man efterlängtad, det går inte att komma ifrån. Han hade plötsligt grävt upp sig själv ur lindyträsket och råkat åka till samma dansgolv som jag. Självklart dansade vi ett knippe låtar på raken. Så grymt trevligt!! Jag blir så otroligt glad när någon dansar så bra och att det känns så välbekant trots att det var så länge sen.

Kvällen fick en rejäl skjuts av detta oväntade uppdykande för sedan rullade det på och jag bjöd upp och blev uppbjuden till höger och vänster och snabbt som attan var det paus. Det blev lite fika i backen tillsammans med älsklingen som också hade haft en bra första halva. Efter paus trillade det in några fler riktigt bra danser innan jag återigen plockade upp J vid dansbanekanten och vi fick en av Sannex riktigt fina foxlåtar till skänks. Dansen innan hade jag slösat bort både "Right here waiting" och "Fields of gold" men vad vet man? Kvällen avslutades med glad sambodans till Sannex riktigt galna extranummer i långa rader. Fullt ös till sista svettdroppen. Kuuuul!!

Sannex gav ett blandat intryck denna gång. Det låter jättebra, tight och bra mixat. De verkar ha riktigt kul på scen och Andreas Olssons soloversioner av bland annat Queens "Too Much Love Will Kill You" är högkvalitativa (även fast just den låten är omöjlig att dansa till). Repertoaren är lite ojämn. En hel del kanonlåtar blandat med svårdansade exempel och vissa "hur tänkte de nu?". Sista och extra spelades i alla fall med bravur! All heder och grabbarna.

Det här var med all sannolikhet min sista Hågelbydans för säsongen då kören drar igång nästa vecka med två rep innan första gig och den måste ses som en värdig avslutning. Toppfavoriter sätter ju alltid en guldkant, ännu mer när det var så länge sedan, och inte minst trevligt med bästa sambosällskapet. :-)

PS: Varje gång vi dansar till Sannex påpekar Daniel hur lik sångaren är Freddie Ekblad, sq-caller , och jag är faktiskt beredd att hålla med. Freddie är ju dessutom också en hejare på att sjunga. :-)

Your choice - your mistake!

På DM finns just nu ett långt uttömmande inlägg om nobbning på dans. Mycket bra skrivet och även många bra kommentarer efter. För egen del har beteendet förändras under åren. Jag har aldrig nobbat kategoriskt men ett tag (förmodligen under en väl maskerad självförtroendekris) dög bara ett fåtal. Jag höll mig undan övriga. Tackade också nej ibland.

Nu, när tryggheten i mig själv och vad jag kan prestera på ett dansgolv är god, tackar jag nästan nej för sällan utan "javisst!" faller över läpparna innan jag hinner ta ett genomtänkt beslut. Ibland undrar man verkligen varför man gav sig in i leken som man redan på förhand misstänkte var en åktur av mindre behagligt slag. Då handlar det oftast om "gubbar" eller helt enkelt någon i den ohomogena gruppen "konstiga typer"!

Om det däremot visar vara en mer eller mindre nybörjare så gör det mig mindre även om det kan vara lite farligt för hälsan om det är trångt. Nybörjarna brukar inte vara för hårdhänta eller för närgångna. Det är de som hållit på länge och därför tror att de kan som är det.

Om jag blir uppbjuden tackar jag alltså i princip alltid ja. Även om jag inte ens på förhand begriper vad personen har för kön... *host host* (Öland...)

Vad gäller mina egna uppbjudningar så bjuder jag självklart i första hand upp dem som jag vet är bra på att dansa. Om ingen finns till hands väljer jag ibland att stå så någon frivillig kan bjuda upp mig, ibland drar jag mig undan och avstår dansen helt men vill jag verkligen dansa bjuder jag upp någon ny som ser trevlig ut. Allt beroende på humöret för stunden.

Ibland blir jag nobbad. Det är surt oavsett eventuell ursäkt. Mest surt för att man kan ha svårt att hinna få tag på någon annan. Även om killen säger nej av anledning tröjbyte, vila, dricka eller vad det nu må vara ser jag det som en ren nobb. Skulle han faktiskt vilja dansa med mig följs såna ursäkter nämligen alltid av "vänta lite jag ska bara..." eller en bokning om fyra låtar. Ett nej utan detta ser jag som att killen helt enkelt är en idiot som inte begriper bättre och jag bjuder aldrig någonsin upp honom igen om jag inte glömt hur han såg ut.

Mer långsint än så är jag inte... ;-)

Bra jobbat idag!

Dag nummer ett efter semestern avklarad. Det blev en bra dag. Efter lite chitchat med da boss satte jag mig överst på en stor pappershög och gnagde mig neråt. Jag kom faktiskt ända ner till skrivbordet. När dagen började närma sig slut tyckte jag faktiskt att jag hade hyfsad koll på läget och de kunder som ringt under dagen hade jag tursamt nog kunnat ge besked som de var nöjda med. Ett helt gäng med nya och för mig okända kunder låg också på bordet och de hann jag också nästan administrera klart. Da boss har varit flitig med försäljningen medan jag varit borta.

Jag hann träffa alla på kontoret och något av det första jag fick höra i morse var "Äntligen!!". Sånt masserar egot. Man vill ju gärna vara efterlängtad. :-) Även en del av övrig personal hann passera och bytas något ord med. Det sista jag gjorde för dagen var att gå ut och styra om "mitt" lager som stod utspritt. Nu står det på sina rader redo att levereras. Allt är i sin ordning. I morgon är en ny dag!

Njuter av sommaren

De här senaste dagarna har varit så himlans sköna! Perfekt väder ute för mig, varmt men inte stekande sol. Som gjort för att min sista semestervecka ska vara fin och härlig. Vi har varit och badat flera dagar i sträck och barnen har lekt med grannbarnen både hemma och på stranden.

På vår gräsmatta har plötsligt en luftmadrass flyttat in. Barnen får leka på den i förhoppning att den ska gå sönder lagom till sommaren är slut så vi kan slänga den sen. Men det är inte bara barnen som uppskattar den blå madrassen. Även mamman tycker den var riktigt gosig och trivs bättre än väntat där. Med eller utan sällskap! :-)

Ännu ett par sanningar

Jag blir alltför sällan imponerad av folk men när jag blir det så blir jag det med glädje. Jag blir så glad när någon är så pass skicklig på det de gör att jag är tvungen att imponeras. Det kan vara yrkesskicklighet, social kompetens, oväntade kunskaper och färdigheter i vardagen eller varför inte en fantastisk (eller oväntad) danstalang.

Jag får emellanåt nyhetsbrev i form av krönikor skrivna av Charlie Söderberg. I nästan varenda krönika lyckas han plita ner några rader som är sanningar för mig även om jag aldrig skrivit ner dem på det sättet. Det är imponerande! (Sen att texterna ska göra reklam för hans pengaskola kan man bortse ifrån om man vill.)

I sommarens första krönika "Allt är inte relativt!" diskuteras hur vi mäter vår rikedom. Där skriver han bland annat följande:

"Just idag funderar jag på hur rikedom ofta beräknas som något relativt och hur korkat det faktiskt är. Vi mäter nämligen inte hur rika vi är som en jämförelse mellan hur vi har det och hur vi vill ha det. Utan vi mäter det som en jämförelse mellan hur vi har det och hur andra har det.

[...]

Tänk om vi alla fokuserade lite mindre på vad alla andra har och istället tittar på vad vi har och kanske framför allt på vad som skulle göra vårt liv rikare. Tänk om vi skulle sluta fokusera på vad som är vanligt, rimligt, praktsikt och istället fokusera på vår dröm om vårt liv."

I sommarens andra krönika "Rikedom är att inte ha semester!" skriver Charlie om behovet av semester - eller kanske om behovet av att arbeta. Ett par stycken ur texten lyder:

"Man skall vara försiktig med vad man säger, särskilt till sig själv. Det har som ni vet en tendens att bli sant. Det här med att jobb är det jobbiga och ledighet är njutningen är en ”sanning” som vi har uppfunnit först ganska nyligen.

Innan industrialismen pratade man lite om vare sig jobb eller ledighet. Man gjorde helt enkelt det man gjorde och försökte finna glädje i det som fick ens liv att fungera. Om man klarade det då, med all det elände som fanns då, varför kan vi inte göra samma sak nu?"

Mycket tänkvärt och nyttigt att bli påmind om att faktiskt tänka själv!

PS: Om du också vill få nyhetsbreven i mailboxen går det att anmäla sig till dem via länkarna.

Snart dags för nypremiär

Nu är det sista riktiga semesterdagen för sen är det helg. Och sen är det slut. Neeeej, det är ju då det börjar igen - jobbet! Och egentligen har jag ju inte semester utan jag är föräldraledig de här sista två veckorna. Och precis just nu är det sant att jag är en ledig förälder då båda barnen sover sött i sina respektive sängar. :-) Daniel är och köper material till vinden. 150 meter gles och tre balar isolering. Ska bli intressant att se hur han lyckats få plats med det på bilen.

På måndag börjar alltså jobbet igen och efter sju veckors ledighet är känslorna lite blandade. Jag har på sätt och vis släppt jobbet helt under ledigheten och eftersom stället dessutom var igenbommat fyra av veckorna var det inte så svårt att koppla bort. På ett annat sätt har jag byggt upp en del spänningar i kroppen inför nystarten och jag har försökt bena ut vad de beror på.

Mest beror det på att det här jobbet, till skillnad mot mina tidigare, är väldigt personligt. Det handlar om mig i min roll och vad jag kan bidra med till företaget och det handlar om alla de andra, som kollegor, medarbetare och inte minst - som människor! Om man talar om att det är korta beslutsvägar inom platt organiserade företag så känns det här nästan som hud mot hud (bildligt talat alltså!)

Om man gör något bra så får man återkoppling på två sekunder vilket ju är fantastiskt. Det stärker, bygger självförtroenden och sammanhåller. Om man gör något mindre bra är återkopplingen lika snabb och det är självklart svårare att ta just då även fast man i grunden uppskattar det. Det finns väl inget sämre om man låter en medarbetare göra fel en längre tid och ingen säger något!

I mina två senaste yrkesroller har jag också haft en ganska låg position vilken är smidigt då man bara kan göra exakt det man måste och det är ganska lätt att gömma sig bakom arbetsuppgifter, regler, skrivbord eller annat som finns till hands. Här är det inte alls så. Här måste jag vara på tå, i framkant och ha energi så det räcker för flera när så behövs. Den rollen är lätt att spela när jag är på mitt bästa humör, utsövd, mätt osv... Andra dagar tar det på betydligt mer då jag aktivt faktiskt måste spela rollen. Kanske är det så det är att köra samma teaterföreställning kväll efter kväll?

En annan sak som finns i bakhuvudet inför jobbstarten är det tråkiga besked som jag fick på hemväg från Öland. Jag vet inte om eller hur det bearbetats nu under den första arbetsveckan och om och hur det egentligen borde handskas med inom företaget.

Nu ska de sista dagarna av ledigt tas tillvara för att överladda batterierna inför måndagen. Då kommer ingen kunna missa att jag äntligen är tillbaka!! ;-)

Casanovas i Hågelby

Det blev dans även denna torsdag. Jag gillar den trenden för jag vet att det snart är slut och mina torsdagar fylls av skönsång istället. Den här torsdagen var lite extra speciell då vi hade, just det, barnvakt! Det betydde att vi helt enkelt kunde åka tillsammans på en sommardans hemmavid! Nu dansade vi ju tillsammans på Gräsmyr loge alldeles nyligen så snart blir det tjatigt.. ;-)

Den här kvällen var ytterligare speciell då det var fler som krupit fram ur sina hålor. Vi kom dit i god tid och gjorde sällskap med varsin kaffe med E&M som redan var där. Snart kom även D&B och ytterligare en E och så var filtarna fulla. Eftersom jag åkt själv alla gånger i sommar utom sista två fick min första filtkväll i parken. Tokigt det har blivit!

Det var ganska fullt i parken då folk från här och där och lite längre bort letat sig dit. Daniel och jag dansade de bokningsbara danserna första, första efter paus och sista. Däremellan hann jag med en hel rad andra duktiga killar. Jag blev uppbjuden ett par gånger, först av en kille som jag inte dansat med på evigheter och det var annorlunda nu. Jag förstod hans fox bättre och imponerades av att jag aldrig kände hans fötter förflytta sig utan han bara flöt fram. Måste titta noga på hans fotisättningar nästa gång jag ser honom och hoppas begripa hemligheten! En ny kille bjöd också upp och jag bjöd själv upp ett tips. Bra resultat på den fronten för att vara min hemmapark kan jag tycka.

Några storfavoriter var också på plats och jag hade tur med låtarna med en av tre. Casanovas spelade sämre foxrepa än senast och de föll tydligt in i den trista trenden som många band kör. Det vill säga att de loopar åtta låtar med principen: 2 snabba med drag/sväng+ 2 mysfox, 2 halvtempobugg + 2 halvtempo-/upptempofox. I mina dansöron är det fyra bra danslåtar som följs av fyra betydligt sämre danslåtar. Då vill man ju helst bjuda upp favoriterna till de fyra bra. Om de fyra låtarna precis har varit bör man vänta fyra låtar innan man bjuder upp och då är killen förmodligen upptagen och sen tog kvällen slut...

De band som står högst i kurs hos mig (t ex Shake och Blender) spelar inte på detta viset utan man kan förvänta sig enligt min smak bra låtar i princip hela tiden vilket uppskattas! Casanovas gjorde alltså en likadan spelning igår som jag tyckte de gjorde tidigare innan jag tyckte att de började bli riktigt bra. Onödigt kan man tycka.

Dessutom spelar de, vilket inte heller är alldeles ovanligt bland banden, en alltför svårdansad låt (förmodligen ett alltför långsamt och lite dolt grundtempo) som en av de sista och det är taskigt mot alla killar som ska försöka ge oss tjejer den sista ultimata foxupplevelsen för kvällen. När jag tittar ser jag tusen varianter av misslyckade tolkningar av takten på golvet.

Men kvällen var ändå väldigt bra som helhet. Vädret var kanon och sällskapet likaså. Jag fick tag på nästan alla som jag ville dansa med eller så fick de tag på mig. Mina vader var missnöjda från start (troligen efter min powerwalk med vikter på fötterna kvällen innan) men Daniel och jag körde ändå på till sista tonen av sista extranumret klingat ut. :-) Hur vaderna kändes i morse vill jag helst inte tänka på...

Projekt vindsloft fortskrider

Vårt vindsprojekt hackar vidare framåt. Vi har ju varit borta ganska mycket så då blir det såklart inget gjort men vår ursprungliga plan håller än (även om Daniel har svårt att fatta det och är lätt stressad över att det bara är två månader kvar av pappaledigheten...)

När vi kom hem från Umeå stod vindsfönstret först på listan. Det hade kommit lagom till att vi åkte och nu visste vi att vi hade ett par dagars bygghjälp om bara vädret kunde hålla sig torrt under helgen. Det visade sig bli exemplariskt väder så allt gick enligt plan. :-)

Så länge vi inte kapat upp hålet för den nya trappan kan man inte ana hemma att där pågår ett byggprojekt. Precis som jag ville att det skulle vara. Så länge det går kommer vi använda oss av luckan i taket och det lilla byggdamm som singlar ner sopas upp.

Här nedan några bilder på hur det ser ut egentligen där uppe på loftet:

Större än såhär är det alltså inte. Eller så kan man säga att såhär pass stort är det alltså ändå! :-) Jag har några centimeter kvar när jag står raklång under nocken, sen får man ducka. Bilden är tagen sista april och vi har tömt vinden på skräp. Nu ska golvet ska plockas bort och reglas om.

Här har Daniel gjort om golvet. Sånt där tråkgöra då det inte syns att man faktiskt gjort nåt. Jag har isolerat halvan mot gaveln. Där hoppas vi att vi ska kunna sova i framtiden. Bilden är tagen vid midsommar.

Brorsans rumpa dokumenteras härmed. I helgen gjorde killarna alltså ett hål i taket. Det här är andra halvan av vinden, där trappan kommer vara. Man kommer komma upp precis under det blivande fönstret.

Nu är det snart klart! Daniel jobbar med plåtarna på utsidan.

Färdigt! Nu kan vi kika ner på grannarna. :-) I och med att fönstret nu är i blev det för det första lite dagsljus däruppe istället för kolsvarta mörkret. För det andra kan vi nu komma vidare med isolering och sedan innertak. Fortsättning följer...

Sista semesterveckan

Jag kan tycka att det är svårt att ledsna på att vara ledig. Jag liksom stortrivs! Nu är jag inne på min sjunde och sista semestervecka och jag har inga problem alls med att få dagarna att gå.

Den här veckan är vi hemma och skrotar. Badar lite och fixar lite hemma. Igår började resten av firman att jobba igen och jag har redan hunnit möta två av våra bilar på vägen. Då började det brännas. Snart är det dags. Men det ska ändå bli kul att börja igen. Kul och intressant.

Men först ska jag lata mig några dagar till. Skönt ska det bli! :-)

Hög tid för repetition

Idag ska jag ut till min gamla hemkommun och träffa min ackompanjatör inför mitt sånguppdrag. Det är tydligen bara tre ynka veckor kvar. Jag undrar vart min nervositet är?? Men jag behöver knappast oroa mig över att den inte kommer komma... Jag undrar om jag har en förkylning i antågande. Det vore typiskt när jag och resten av familjen faktiskt varit frisk hittills i sommar.

Utan mat - en mardröm

I morse när jag sov sovmorgon drömde jag att jag och Å, en gammal squaredancekompis som jag inte sett sen dess, åkte till Boogielovers julfest. Hon i full sq-outfit och såna kläder såldes också på plats. Lokalen var sig inte riktigt lik men folket var där.

Väl på plats kom jag på att jag glömt att förhandsanmäla mig eftersom jag bestämt mig så sent så jag skulle inte få nån mat. Möjligen kunde jag få komma på eftersläppet några timmar senare. Å hade betalat och fick mat. Ganska grinig blev jag innan jag vaknade..

Men när jag vaknade var jag väldigt sugen på att gå på fest! Undrar när det är nån sån? :-)