tisdag 31 augusti 2010

Internet ser dig

Fick för mig att Googla min mamma. Hon dog innan Internet slog igenom. Samma år vet jag att jag kom i kontakt med den första PCn, en 486:a. Ändå fanns hennes namn lagrat i två gamla dokument som av någon anledning lagts upp och sparats för eftervärlden. Man kan ju fundera på hur mycket information det kommer finnas kvar om oss som nu är aktiva inom yrkesliv och föreningsliv!? Kanske en guldgruva för släktforskare i framtiden, men även för andra mindre snälla individer och nätverk.

Själv har jag vartefter skickat mejl hit och dit för att få mitt namn bortrensat där jag inte längre tycker att jag hör hemma. Jag har också upptäckt att om man skriver något på en allmän Facebooksida, t ex en fansida eller i en grupp, så syns det snart i Google. Men då kan man ju gå tillbaka och sudda inläggen ifall de blivit inaktuella. (Jag begriper att allt säkert finns kvar ändå för de som är bra på att göra utgrävningar bland ettor och nollor men det är i alla fall inte lika lättillgängligt.)

Jag har också börjat fundera på att göra en förteckning över alla ställen där jag har inloggningsuppgifter, alltså där jag är kund eller har någon slags konto. Mest med tanke på om det skulle hända mig något. Frågan är var och i vilken form en sån förteckning bör förvaras för att det ska vara säkert? Tar tacksamt emot idéer!

Inställt pga sjukdom

Varför känns det alltid som att när man precis kommit igång med allt så blir man sjuk? Det kanske hör till sakens natur men det är ändå irriterande. Nu har jag redan missat en danskväll, (vilket plötsligt ger ett uppehåll på typ sex veckor, dvs alldeles för länge!), ett showdanstillfälle och min massagetid (som jag fick en ny om fyra veckor). På fredag har kören konsert och det vore ju lämpligt att vara frisk då! Gärna redan på sista repet på torsdag. Vi får väl se.. :-(

måndag 30 augusti 2010

Ett dygn just nu

Läste om hur dygnet såg ut när Måns var två månader. Nu ser det ut ungefär såhär en vanlig vardag med dagis:

01:45 Måns vaknar och vill ha mat. Annars blir han jättearg!
05:00 Måns vaknar och ligger och jollrar jättesött. Ganska länge ligger han så innan han börjar bli otålig och höljudd. Då flyttar vi honom till vår säng och jag försöker söva honom med mat. Det går ibland. Oftast ligger han och pratar med oss nån timme (till vår förtjusning....) innan han slumrar igen en stund.
06:00-06:30 Tove vaknar och äter vällingen som Daniel gjort i ordning. Om hon sover när han går ställer han den utanför hennes dörr så hon kan hämta den där när hon vaknar.
07:00 Jag är tvungen att gå upp när jag t ex hör att Tove klättrar upp på toaletten eller ropar "KLAR!" Fram till åtta pysslar vi med påklädning, frukost, tandborstning och sånt där.
08:15 Nu är vi oftast klara att gå till dagis. Bara det att Tove börjar först nio. Därför blir femminuterspromenaden istället förtiofem minuter.
09:00-14:00 Tove har roligt på dagis och Måns och jag har roligt för oss själva. Oftast är vi bara hemma och pysslar, myser, leker och tar det lugnt. Måns sover i vagnen på dagispromenaden och oftast ett längre pass mitt på dagen någon gång. Måns och jag äter också lunch (två-tre "bitar"puré för Måns) runt elva. Om Tove är hemma sover hon efter lunch i ca två timmar.
14:00-16:45 Vi hämtar Tove, äter frukt och försöker hitta på något att göra för att få eftermiddagen att gå. Middag ska också helst förberedas eller lagas.
16:45 Pappa Daniel kommer hem och vi äter middag runt 17:00. Måns får en portion gröt. Sedan är det blandad lek en stund.
18:30 Välling för Tove
19:00 Läggning för Tove
19:30-20:00 Läggning för Måns
20:00 -> Ah ljuva vuxentid! (Vad gör vi nu???)

PS: Jag förstår att merparten av er läsare tycker sånt här är totalt ointressant men det är bra för mitt arma minne!

Tove sorterar

Tove har börjat organisera och sortera. Kanske har hon det i blodet. Plötsligt har hon samlat ihop massa saker på bordet eller på golvet och lägger dem i en viss ordning, flyttar runt och tillbaka tills hon blir nöjd. På bilden har hon samlat och lagt i ordning diverse saker från uterummet och altanen på golvet och är i full färd med att hämta poolen. :-)

Jäsp

Livet som bebis måste vara underbart. Man får sova så mycket man vill och när man håller på att vakna är det ofta någon där som gungar en tills man somnar om igen.

Så fort jag försöker somna om är det någon där som försöker få mig att vakna igen. "Mamma titta på mig! Blunda inte!"

söndag 29 augusti 2010

Söndagskväll

Helgen lider mot sitt slut. Förkylningen har haft mig i ett allt fastare grepp dag efter dag tyvärr. Kanske kanske att jag känner mig lite klarare i huvudet nu ikväll? Eller så är det bara det är man snart ska få sova igen.

Idag stod shopping med fika på eftermiddagsprogrammet. Vi velade hit och dit om vi skulle orka ta oss iväg. Jag kände mig riktigt sänkt på förmiddagen men till slut tog vi oss iväg i racerfart. Tror det var rekord för oss från beslut till att hela familjen med nödvändiga grejor satt i bilen.

Vi började med att fika gott. Det är ju väldigt trevligt men också bra träning för Tove som inte är så bra på att sitta still. Nu börjar hon ju växa ur barnstolarna och kan således "smita". Sen sprang jag mest runt och försökte hitta det som skulle hittas medan Daniel passade Tove (som var pigg som en nötskrika) på lekmattan. Plötsligt var sista ärendet gjort och butikerna hissade ner sina jalusier med en lättnadens suck. Så var det med det.

Kvällsplanerna hade ju tidigare handlat om dans förstås men det förstod jag redan igår att det var kört. Så istället blir det soffan och så hoppas jag att jag är betydligt piggare i morgon!

This boots was made for me!

Har senaste veckan känt skriande behov av gummistövlar. Jag måste ju ut i ur och skur vare sig jag vill eller inte och hämta och lämna på dagis såväl som att aktivera oss i största allmänhet. Mina gamla stövlar sa upp sig för ett par somrar sen och de hade förtjänat pensionering för länge sen. Hög tid att skaffa nya med andra ord.

En av punkterna på dagens shoppinglista var alltså gummistövlar. Gärna blommiga eller nåt som stack ut. Inte trista gröna. Jag ska ju mest ha dem på småpromenader så det behövdes inga Tretorn eller så. När jag nästan gett upp hoppet såg jag plötsligt en förglömd skoaffär i centrumet och jag gick in, såg dem, betalade och gick ut. I'm in lööööv!

Här kommer en idolbild med diverse "rekvisita":
Klicka här för detaljförstoring.. ;-)

Liten kräftskiva och rejäl förkylning

Torsdagens aktiviteter gick fint. Min frisör trollade fram mitt ansikte igen när hon klippte bort nåt kilo hår. Sen bar det av hemåt med ett lunchstopp hos lunchdejten. Väldigt trevligt som vanligt och jag hoppas vi hinner ses för lunch då och då även i höst. På kvällen åkte jag ut till min kör trots förkylningen. Vi har ju bara ett par rep fram till konsert. Min röst höll till fikat sen fick jag lov att vara tyst. Ajdå.

På fredagsmorgonen började jag med att baka fyra pyttepajer modell västerbottenost. Sen gick jag med barnen på ÖF. Det var ju bara jag som var sjuk och det var lugnare för mig att sitta där och dricka kaffe än att härja här hemma. Föreståndarinnan var också förkyld så jag hade inte så dåligt samvete. På eftermiddagen packade vi ihop oss och åkte ut till morfar i skogen. Med oss hade vi diverse kräkftskivetillbehör inklusive pajerna samt ingredienser till denna efterrätt.

Morfar hade bunkrat med kräftor och vi styrde i ordning en riktigt trevlig kräftskiva och förutom diverse avbrott för barn med olika slags behov så hade vi det riktigt mysigt slurpandes våra kräftor. Pajerna var smaskiga så det receptet ska sparas. Senare på kvällen intog vi kaffet och nämnd efterrätt framför tvn. Mycket gott!

Vi sov kvar hos morfar allihop och natten blev något rörig då Måns helt enkelt var rörig. Inte något drömläge för att sova bort förkylningen precis. När den första riktiga höstmorgonen (6 grader ute) blivit lite varmare av solen gick vi på en promenad allihop. Tove somnade i vagnen och det borde ha väckt våra misstankar. När vi kom hem till lunch hade hon feber och resten av dagen sov hon i princip bort. Hon är väldigt redig och känner själv att hon vill sova och är inte det minsta gnällig när hon har feber.

Jag sov lite på dagen och tog det lugnt framför tvn resten av eftermiddagen och hoppades att det skulle göra mig frisk. Jag har ingen feber men är idag fortfarande inte ett dugg frisk. Så tråkigt så! Får se om jag och Tove kommer orka med dagens planerade aktiviteter. Det skulle underlätta tillfrisknandet om man fick sova en hel natt nån gång!

torsdag 26 augusti 2010

Fnys

Jag har känt att den krupit på mig i några dagar. Förkylningen. Attans otur. Skyller allt på Tove som också snorar lite. Idag har den blommat ut och jag kommer snart se ut som en rödnäst tomte. Fast hoppas inte. Idag har jag för en gång skull späckat schema. Lämna Tove, in till stan kapa ponnymanen, lunchdejt på hemväg, hämta Tove och sen kören ikväll. Bli frisk NU!!

onsdag 25 augusti 2010

En dansbubbla fångad på bild

Jag har dansat lite här och där i sommar. Mest där. En och annan dansbild har jag fastnat på men ingen som känts värd att publicera. Mest är det svettdrypande gnussfoxbilder som sällan blir så läckra.

Vad gäller fox är det många som letar och emellanåt finner den ultimata upplevelsen; Där man dansar som i en bubbla som när sista tonerna klingar ut spricker och man förvånat upptäcker att man inte var ensamma på dansgolvet! Jag håller med om att känslan är häftig.

Väldigt få verkar ha upptäckt att man faktiskt kan få samma häftiga upplevelse av annan dans. Även bugg. När båda har total närvaro och föra-följa snarare känns som tankeöverföring. Då är man ett. Grymt!!

Här är en dansbild från sommaren som jag verkligen gillar. För jag tycker den visar just det. Trots det galna tempo som var.

tisdag 24 augusti 2010

Gröt var visst smaskens!

Hela smakportionen gick ner. Mums sa Måns!

Med Måns på BVC

Idag har Måns och jag varit på BVC för vaccination nummer två. Det gick över förväntan trots att andra sprutan är ganska elak. Måns blev ledsen en jättekort stund men lät sig snabbt tröstas och leendet kom tillbaka.

Vi mätte och vägde som vanligt. Måns hade blivit en cm längre på två veckor men hade däremot gått ner i vikt, 150g. Det fanns egentligen ingen förklaring till det, han har ju inte varit sjuk eller så. Sköterskan tyckte inte vi skulle grubbla på det eftersom allt annat verkar fint. Jag ska återkomma om fyra veckor och kolla läget.

Den enda förklaringen jag kunde komma på är att det har känts lite som att han senaste dagarna inte verkar helt mätt efter matningarna. Mjölken kanske inte riktigt räcker till helt och fullt längre och därför har vi ju börjat med smakportioner nu. Men idag har jag också köpt gröt som jag hoppas han ska tycka om. Då kan han i alla fall få ett grötmål om dagen att fylla ut med tills han vant sig mer vid maten.
Lilla prinsen!

söndag 22 augusti 2010

Måns smakar mat

Nu var det dags att införa lite mat till Måns. Potatis utblandat till mos med bröstmjölk börjar man med enligt konstens alla regler.

Du kan se här till höger vad Måns tyckte om det. Faktum är att även fast han inte ser så nöjd ut på bilderna så högg han efter skeden om och om igen och hela den pyttelilla portionen jag gjort i ordning gick åt. Han tyckte det var läskigt när potatisen åkte ner i halsen men ville ändå ha mer och gärna styra in maten i munnen själv. Det bådar gott för framtiden.

Tove verkade tycka att det var kul att Måns fick vara med vid bordet även fast han satt i hennes stol och hon hejade på och uppmuntrade sin lillebror.

Så här kul var det att få sitta med vid bordet för första gången!

Nu har jag förberett de första puréerna som kommer efter potatisen och det känns riktigt kul att denna nya fas i Måns liv nu har börjat. Tove har ju alltid varit matglad och jag tror och hoppas att Måns är likadan. Han kan nog dessutom behöva lite extra näring nu när han blivit så stor.


Tovecitat från Umeå

Jag kom och tänka på ett annat Tove-citat som bör skrivas ner. När vi var uppe i Umeå nu på semestern var vi tjejer samlade en eftermiddag och kväll. Tove är ju inne i en period då hon gärna vill bestämma hur allt ska vara och vad alla ska göra och blir det inte som hon tänkt så kan ni ju gissa vad som oftast händer... precis grinigt blir det. Men:

Nina satt och gullade med Maja som låg på en filt på golvet. Tove stegade fram och förklarade högt och surt för Nina:

"Du får inte titta på Maja! Det är Emmas Maja!"
"Jaha, men då får jag ju inte titta på dej heller" sa Nina lugnt "för du är ju Fridas Tove" och så knep hon ihop ögonen så hon inte kunde se Tove.

Tove blev tyst en kort stund och man såg hur hon tänkte hårt därinne i det lilla huvudet. Den utvecklingen hade hon ju inte räknat med, det verkade ju väldigt tråkigt om inte Nina kunde titta på henne. Efter en stunds tystnad tog hon glatt till orda igen och pekade:

"Ska vi leka med bollen??!"

Konsensus blir alltså; om du inte kan vinna en diskussion - avled uppmärksamheten på något helt annat! Och vi vuxna fick väldigt roligt förstås.

Makalösa Tove

Igår eftermiddag höll Daniel på att ramla av stolen. Han och Tove skulle läsa en bok som heter "Vem är arg". Tove tog den och började peka på titeln med stora bokstäver på framsidan: V-E-M Ö-R A-R (tvekan och lite hjälp från en förstummad pappa) -G. Efter denna smått sensationella händelse var ju Daniel att kolla om hon kunde det en gång till och även lite andra bokstäver, men då blev det inte lika klockrent resultat. Var det en lyckträff?

Tove har ju ett fantastiskt bra språk. Igår när jag skulle åka och träna sa jag till Daniel att jag skulle låna hans cykel. När jag sa hejdå ropade Tove "Kör försiktigt på pappas cykel mamma!"

Idag åt vi rabarberkräm till lunch. I min familj har vi alltid smulat knäkebröd på krämen. Och det man växt upp med ser man ju som självklart och helt normalt även fast andra kan tycka det är knäppt. Daniels familj har inte samma vana och tittar därför konstigt på mig och mitt smulande.

Tove hade fått kräm med mjölk och en knäckemacka med ost av Daniel. Jag kom sist till bordet och började bryta min macka i bitar över krämen. Tove stannar plötsligt av mitt i en tugga och tittar på mig med stora förvirrade ögon. Sen säger hon sakta och förundrat: "Mamma, vad gör du för bus?"

Jag tyckte det var så oerhört roligt och skrattade resten av lunchen. Det är så kul när replikerna studsar tillbaka till en på det där sättet och extra roligt att hon blev så förvirrad.

lördag 21 augusti 2010

Kören, ÖF och träning - nu är allt igång!

Och vips var det helg. Den första veckan gick så fort! Och ännu en aktivitet har kommit igång - kören. Första övningen var i torsdags och det var kul att se alla igen. Det är rivstart på körområdet då vi har två framträdanden inom tre veckor. Blir till att repa lite själv för att minnas allt. Dessutom ska vi ha olika kläder på framträdandena och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Kanske får jag ge mig ut på lite panikshopping.

Igår var jag med barnen på öppna förskolan som äntligen har just öppet igen. Det var lagom med barn där och Måns tyckte det var spännande nu och var vaken hela tiden. Jag gick hem efter ett par timmar med två utmattade barn.

Idag började jag dagen med att vara duktig och gå och träna. Core. Det är nog perfekt träning för mig med min barnafödarkropp. Bål och bäcken. Får se hur många ställen jag har ont på i morgon. Skönt med ett lite kortare morgonpass faktiskt. Kan nog bli kontinuitet på det.

Ikväll är vi bortbjudna på middag. Trevligt ska det bli och så himla skönt att slippa laga mat. Bara en sån sak! :-)

fredag 20 augusti 2010

Ett album ska det bli..

Nu har jag klippt och klistrat alla inlägg om Tove till ett word-dokument. Tanken är att jag ska göra ett slags album över hennes första två år. Jag har ju text och bilder i bloggen. 265 sidor råmaterial blev det. Pust. Men det är mycket som ska redigeras bort och trixas med. Men 50 sidor kanske blir kvar. Det är ganska mycket foton också.

Jag har ju tänkt göra något motsvarande för Måns sedan. Undrar hur många sidor det kan tänkas bli? Ni vet ju hur det är med barn nr två, man är inte alls lika duktig på att dokumentera och vi får verkligen påminna oss själva. Själv har jag en pärm med foton och text från min barndom, brorsan har två...

torsdag 19 augusti 2010

Måns fem månader

Dags för en uppdatering om Måns. Han har tagit den återkomna vardagen med ro. Han åker med i vagnen till dagis och åker med hem igen, två gånger om dagen.

Det är dags att införa en läggningsritual för Måns nu. Jag har gått tillbaka och läst i bloggen när och hur vi gjorde med Tove (augusti 2008 för den som är intresserad) och det har ju gått så bra med hennes sömnvanor så varför inte köra samma modell igen och hoppas på samma resultat!? Måns har börjat somnat runt åtta nu så det känns ju utmärkt! Nu är det dock inte riktigt inte lika enkelt, för Tove sover i rummet bredvid och kan bli väckt om Måns ligger och skriker istället för att somna.

Jag kom på att jag ju kan börja träna honom lite på dagen när han ska sova, så kanske vi får in rutin på det på kuppen också. Senaste två dagarna har han sovit runt halv elva på förmiddagen i sin säng så det verkar vara lämpligt. Idag såg jag en tendens till ögongnugg runt halv elva och la honom i sängen då. Utan napp. Han blev ledsen och låg och skrek i fem minuter men precis när jag tänkt gå upp igen så blev det tyst och han sov. En bra start.
Det här med nappen är vi ju inte vana vid eftersom Tove aldrig haft nån. Hon behövde liksom aldrig nån. Måns däremot verkar bli väldigt lugnad av nappen när han är kinkig och han somnar också om snabbt med den. Men det är nästan så att jag har svårt att acceptera det. Jag vet inte varför, massor med barn suger ju på napp och Tove har ju somnat om med sin tumme så egentligen är det ingen skillnad.

Dock ska vi försöka att inte överanvända nappen. Man vill ju inte missa några leenden och härligt joller bara för att det sitter en propp i munnen. Häromdagen såg jag en flicka på ca 2 år som glatt hjälpte sin mormor att packa varor i affären. I munnen hade hon en stor grön napp. Varför det kan man fråga sig? Så vill jag inte ha det.

Förutom sömnrutinerna är det dags att börja med smakportioner när som helst. Trots att det bara är två år mellan barnen har man ju glömt allt så det är tur jag kan gå tillbaka och läsa hur vi gjorde. Inom närmsta tiden ska jag ta tag i det där och Måns ska få smaka på sin första potatis (utblandad med bröstmjölk förstås ;-). Sen är det snart dags att koka barnmat igen. Hej vad tiden går!
Måns har inte börjat flytta på sig än. Han ligger längre stunder på mage ganska nöjd med huvudet högt och ibland snurrar han lite runt sin navel men han har inte rullat medvetet än åt något håll. Tove hade redan börjat backa runt i rummen vid samma ålder. Vi har väntat på att han ska lära sig sitta själv men än så länge tippar han. Han är dock väldigt förtjust i att få saker i händerna nu. Han fångar babygymets leksaker och om han får en tidningssida strimlar han pappret effektivt.

Jag upplever att Måns har ganska korta perioder när han är helt nöjd och glad. Däremellan är det sådär halvdant och han liksom bara hörs. Det är såna gånger nappen komemr väl till pass. Framförallt när vi ska äta och vill försöka få lite lugn i stugan. Men Måns är ändå oftast en mysig liten prins som gillar bus och gos. Om man vill få honom att skratta får man kittla honom i midjan eller gnugga skägget mot hans kind. (Funkar alltså inte för mig men däremot för morfar och mellan rakningarna för Daniel.)

Måns uppskattar också sin egen spegelbild och andra barn. Han tycker det är spännande när Tove är nära och han vill gärna känna på henne märker man. Hans händer far fram och tillbaka lite okontrollerat och Tove tycker det är lite otäckt. Speciellt när han får tag på hennes hår. Han har väldigt hårda nypor nu och försöker dra allt han får tag på till munnen för att smaka. Idag satt han och viftade mot en soffkudde som är lite ryalurvig. Jag la den i hans knä och han dök ner med båda händerna och ansiktet för att riktigt känna in den.

Det är så otroligt roligt att ha en liten Måns. Han är ju så himla söt och har börjat studera allt med sina runda blå. Han pratar ofta någon slags lågt jollerspråk på morgonen när han vaknar och det låter så himla sött. Och han sjunger sig själv till sömn i bilen, precis som Tove gjorde. Det ska bli så spännande att följa honom när han växer upp!

Förvirrande tutte

Vi har olika namn för Måns sugpropp i familjen och i mitt huvud blir det knasigt. För mig heter det napp. För Daniel heter det tutte. För mig är en tutte nåt som det just nu finns mjölk i och ingenting annat. Så när Daniel säger saker som "Var är tutten?" så tänker jag "Ja, var tror du?!?" Eller så säger han "Kan du komma hit med tutten!" "Ok, det var raka puckar!" tänker jag.

onsdag 18 augusti 2010

Dagisstarten

Första dagisdagen gick fint. Tove hade ätit och sovit och lekt och gått på toaletten själv och allt var frid och fröjd. Jag möttes ändå av pussar och lite kläng och det är ju alltid mysigt. Tove hade frågat efter mig innan hon skulle sova och efter att hon vaknat men nöjde sig direkt med att "mamma kommer sen".

Jag hade berättat för ena fröken om Toves toastil. Nu tar hon nämligen av sig byxorna själv, klättrar upp på toan och sitter grensle rakt över och håller i sig i fram. Sen gör hon det hon ska, oavsett vad. Det ser inte riktigt klokt ut men man får inte heller hjälpa henne ner utan hon ska klättra, lägga på locket och spola. Det är på nåder att man får torka.

Tove har haft shorts senaste veckan när hon börjat med detta så de har varit lätta att få av men igår hade hon leggings och strumpor som gick upp över. Hon hade gått till toan utan att säga till någon (som jag sagt åt henne) men sen ropat att hon var klar. Då hade en annan fröken kommit som inte hade en aning om Toves idéer. Dessutom hade Tove inte fått av sig byxorna helt för strumporna satt väl fast så byxorna hängde kvar liksom mellan fötterna. Ändå hade hon lyckats ta sig upp och uträtta det hon skulle. Måste vart en syn!

Barnen får vara inne de här första dagarna då flera nya barn börjar. Det är för att de ska känna sig hemma på nya avdelningen. Ute blir ju allt som vanligt och de gamla fröknarna och kompisarna är där. Det låter klokt tycker jag. Nästa vecka blir allt dock enligt normala rutiner igen.

Idag var Toves andra dag och den gick också fint. Idag vid middagen sa hon "Händerna på bordet mamma!" och "Varsågoda och ääät!" så det känns som att hon redan snappat upp ett och annat. :-) I morse när vi kom så fick hon hänga upp sina skor på krokarna själv och plocka fram sitt foto ur lådan som visar att hon är på plats. Det tyckte hon var kul. Det är så roligt att se ivern över allt nytt och jag får själv nästan skolstartskänslan.

tisdag 17 augusti 2010

Våra fina barn! *pussa*

Första dagisdagen idag

Idag på morgonen har jag lämnat Tove på dagis igen. Första dagen på den nya avdelningen. Hon var spänd och förväntansfull på morgonen. Hon har ju sett fram emot detta länge. "Jag ska börja på Muujan (Myran) efter s'mestern!" Jag packade extrakläder, galonisar och sånt där som man ska ha på dagis. Jag hade dock inte räknat med att min första dagispromenad skulle ske i slätregn...

Vi kom fram i blötan i alla fall och Tove blev lite blyg när fröken kom och mötte men när vi hängt upp skor och kläder där de skulle vara så släppte det lite. "Jag ska vara här nu" sa Tove, liksom för att befästa att det är så det kommer vara. Ännu en tjej från förra avdelningen kommer gå tillsammans med Tove nu så de blev fyra som följs åt och det känns nog tryggt.

Tove gick in lite tveksamt på avdelningen medan jag och fröken utbytte information och sen fick jag en liten vinkning när jag skulle gå. Det blir nog bra det där. Man är liksom inte orolig när det gäller Tove. Måns satt utanför i vagnen och hade vaknat och var ledsen förstås, men somnade om igen när vi traskade hem. Nu har vardagen kommit igång på riktigt! Skönt!

Vaknade utsövd på första vardagen!

Igår, den första vardagen efter semestern, sov Måns utan att äta en enda gång för första gången. Han vaknade några gånger men somnade om snabbt med nappen. Skönt att jag slapp va napp liksom. Jag vaknade därför utsövd för första gången på mycket länge. Barnen och jag åkte ut sedan till morfar och hälsade på. Jag hjälpte honom med lite datagrejs, vi gick en lång promenad, åt lunch i trädgården och hade det allmänt bara fint.

Vi åkte hem till middag och Daniel, som spenderat första dagen på sex veckor på jobbet, såg ut att ha överlevt dagen och vi åt tillsammans. På kvällen gick jag iväg på mitt andra showdanspass. Denna gång var det några nya med och koreografin gicks igenom från start igen. Men jag hade ännu roligare denna gång då jag kunde sätta rörelserna på ett annat sätt, fila på detaljerna och musikanpassningen. Så kul och så nyttigt! :-)

Ett kapitel är avslutat

Inte bara semestern tog slut i söndags. Jag och bror lade sista handen för att avsluta en annan tidsepok. Nu blir det annorlunda, men det betyder inte att det blir sämre för det. Och om framtiden vet vi (som vanligt) intet! Man kan bara önska och hoppas.

Partaj!

I lördags var vi bjudna på 40-årsskiva i en fin liten bygdegård bortom skogen. M var det som bjöd till fest och när vi kom var grillarna i full gång i den trettiogradiga värmen. Jag är inte avundsjuk på grillmästarna precis...

M tog emot i en jättefin svart klänning (tänk om jag också kunde passa så bra i klänning, liksom se sådär kvinnlig ut..) och vi fick varsin fördrink. Måns var med oss på kalaset (han fick dock ingen drink eftersom han alltid har med sig färdiga mjölkdrinkar i finfina förpackningar) och han hamnade lite i centrum ett tag när alla vi dansvänner liksom stod runt honom och pratade.

Det är tur att någon ställer till med fest ibland så vi får extra tillfällen att träffa våra gemensamma vänner. Det var ju också riktigt kul att själv vara bjuden istället för att vara värdinna. Inte nånting behövde jag förbereda eller oroa mig för.

Maten var supergod och i precis min smak. Färskpotatissallad med soltorkad tomat, ruccola, oliver och annat smaskens. SLURRP! Jag hade M som bordsherre (alltså inte Ms M utan Es M...hm...) så det var ju jättetrevligt. Han hjälpte mig också lite med Måns så jag kunde få mig lite mat. Men Måns var jätteduktig under middagen och satt hopkrupen mot mig i mitt knä i fosterställning med nappen i munnen. Så himla söt och go! Daniel tog över honom efter ett tag när jag höll på att smälta bort av värmen från den lilla kroppen och han somnade snart i Daniels famn.

Under middagen var det lite sång och glam och (Ms) M ledde också bejublat en lek med rörelser till musik. Så grym var han men inte vi..! Till dessert fick vi smaskig tårta (en av mina favoriter i den genren) och kaffe med nåt starkt till om man ville. Jag körde ju så jag kompenserade glatt med en tårtbit till! (Vore ju synd om jag låg under de andra i kaloriintag!)

Sen städades borden undan till dans! Nu var det ju trettio grader ute och nåt liknande inne så de flesta av gästerna drog sig ut i "svalkan" istället för att dansa. Bandet spelade bra, men kanske inte nåt som jag gick igång på för dans, mycket groove, reggea och sån mer funky musik. Daniel däremot var igång och allt funkade att dansa till för honom. Vi som minns honom från Ts fest kunde dra klara paralleller...

Vi dansare dansade ändå lite till och från och när det blev pausmusik a la det vi är vana att dansa till så hade vi riktigt roligt. D och jag stod och pratade och plötsligt hör vi Christines ljuva röst i "Du ringde från Flen", vi var nästan tårögda när vi svävade iväg i en fox. Det kändes så plötsligt hemtrevligt.

Annars stod vi mest ute och pratade och hade väldigt trevligt tillsammans i gänget. Måns låg och sov större delen av kvällen men vaknade runt midnatt och ville inte sova mer. Framåt ett var det dags att börja dra sig hemåt efter en väldigt trevlig kväll! Tack till M&M för en rolig fest och vi ser fram emot nästa...! ;-) Stort GRATTIS!

söndag 15 augusti 2010

Nu är det faktiskt snart slut på ledigheten

Sista veckorna av semestern är snart slut. Den riktiga semestern alltså, när vi båda är lediga. Jag är ju fortsatt ledig men det återstår att se om det blir någon semester...

Vardag är skönt på sitt sätt och det ska kanske bli skönt att komma in i rutiner igen. Men med två barn är livet ändå ganska styrt. Det måste stå två mål lagad mat på bordet om dagen, det ska sovas på någorlunda bestämda tider och så där.

Den sex veckor långa semestern känns välanvänd. Vi har träffat mycket folk, haft väldigt trevligt, gjort lite nytta (om än lite) och mest varit just lediga. Sista veckan har ägnats åt pyssel hemma, pyssel hos bror, lite bad, lite födelsedagskalas, lite dans, lite av varje. En fysisk och psykisk förberedelse för vad som händer sen på olika fronter kan man säga.

fredag 13 augusti 2010

Säsongsavslutning med Sannex istället :)

Efter onsdagens halvflopp var jag inte riktigt nöjd. Så ska en Hågelbyavslutning inte va. Det ska va bättre. Betydligt bättre!

Som tur var fanns en chans till. Igår spelade Sannex på Hågelby medan Casanovas krockade på Grönan. Många valde Grönan. Jag tvekade länge. Skulle jag dansa alls och i så fall gå mot strömmen igen? När jag lagade middag bestämde jag mig. Jag skulle åka. Det fanns inget som talade emot, allt talade för. Sista chansen till torsdagsdans för sommaren och perfekt sensommarväder. Alternativet var att häcka hemma framför en burk.

Sen blev det ganska bråttom. Men jag tänkte att jag skulle ta outfiten som förblev oanvänd i torsdags så slapp jag tänka mer på det. En luftig topp med lite bar rygg sådär. Nu följer lite spännande BH-fakta för er oinsatta: Till denna top brukar jag använda en BH med sk silicon back. En sån tar man på sig ungefär som en väst och knäpper i fram. Med ett miniwinispänne i plast! Varje gång jag använt den har jag tänkt att "Nån gång kommer det där spännet gå sönder mitt i en bugg!"

Och nu gick spännet sönder. Pjooooooiiiing! Tack och lov redan vid påklädningen. Jahapp, det var den. Jag hade inget annat alternativ som var gångbart just nu så det blev till att börja rota efter en annan top. Tänka om så där i sista minuten är inte min starkaste sida men jag fyndade ett linne i lådan efter ett tag i alla fall. Sen blev det till att rejsa med allt som skulle göras och även Måns skulle ju hinna få mat. Jag kom iväg ca en kvart senare än jag borde. Och så var det kö, men fram kom jag till slut i alla fall.

Ljuva toner mötte under segeltaket och ett och annat bekant ansikte syntes genast på dansgolvet. Det bådade gott. De flesta hade ju (som vanligt) valt Grönan och lämnat alldeles lagom stora ytor till mig att dansa på. Jag kom ett antal låtar efter start och såg till att bli uppbjuden (eller nåt ditåt) första bytet efter ankomst. Massor med toppdans levererades direkt och det fanns inte längre någon tvekan om att jag gjorde rätt som åkte. Glädje!

Första halvan av kvällen försvann snabbt då jag var sen. Pausen fördrevs pratandes dans vid räcket och snart var det dags för nästa halvlek. Jag blev uppbjuden några gånger av för mig nya killar. En som överraskade positivt. Jag vet ju att man egentligen inte ska döma hundar efter hår och allt det där men jag gör det ändå precis hela tiden. Men ibland har jag fel och det är ju roligt. Ett oomhändertaget och därför lite ocharmigt yttre kan gömma riktigt mjuk och tydlig förning i bugg. Där ser man. En egen uppbjudning resulterade också i ovanligt bra fox. Det blir fler danser!

Sannex spelade riktigt bra. Bättre än jag minns och då var det också bra. De har verkligen klättrat på rankingen senaste året. De låter bra, har bra stämsång, lagom med snack, de har roligt på scen och verkar inte ta sig själva på så stort allvar vilket känns fräscht i branschen! Repertoaren har också en bra blandning med något för alla. Bitvis riktigt bra bugglåtar vilket är kul när man har fint sällskap. Ett bottennapp "In the jungle" fick jag dansa till för andra dagen i rad (jo, Titanix ensvisas också med denna barnkalaslåt) och sen var jag inte nöjd med deras val av låtar till sista dansen.

På slutet stod jag plötsligt och blev väldigt förvirrad när de plötsligt körde fyra bugg på rad (mest för att jag kanske räknade till tre...?) och när jag sen bjöd upp var det tydligen sista fast klockan bara var kvart i. Jag vet inte vad de spelade som sista men inte var det några bra sistalåtar i alla fall. Dessutom skrattade de bort den första. Men med de extranummerna må de vara förlåtna. Rock'n roll-klassiker för hela slanten och den ena snabbare än den andra (eller tvärtom kanske det var?)

Efter andra extranummret kände jag mig ungefär som en flåsande hund men jag fick inte vila många sekunder innan de drog igång ett rockmedley modell skitsnabbt som helt enkelt och resolut körde slut på den sista energin. Men ujujuj vad kul det var. Jag har nog aldrig dansat så bra så fort. Fötterna gjorde sitt jobb utan så mycket medverkan från mig och samspelet var kanon trots tröttheten. Helt enkelt skitroligt och en värdig avslutning på min utomhussäsong.

Hågelbyparken visade sin bästa sida med vindstilla sensommarvärme och lamporna som lyste upp i augustimörkret. Danskvällen kunde fått epitetet "magisk" om sistalåtarna varit vad de borde, de fick mig inte riktigt i stämning. Men när jag gick hem från garaget under den stjärnklara himlen i augustivärmen och syrsorna spelade för mig medan jag tänkte tillbaka på kvällen kändes det ändå som att jag nästan var där. Jag hade lust att sätta mig på trappen utanför och bara njuta lite till.

Tips från mysfoxcoachen; De här låtarna borde Sannex spela som sista istället:


torsdag 12 augusti 2010

Nu så..

Nu går båda bilarna som klockor igen. Tick tack. De trodde också sig ha funnit det som orsakat hela eländet på stora bilen och som krånglat länge. Hoppas det stämmer och tack för det i så fall!

The Playtones & Titanix i Hågelbyparken

Äntligen var det dags för dans efter förra veckans elände. The Playtones & Titanix, Dansbandskalaset, besökte Hågelbyparken och den här veckan kunde jag låna brors bil och faktiskt ta mig dit. Jag var sugen på dans och jag var nyfiken på Playtones. Jag bläddrade igenom skivan lite snabbt på eftermiddagen och påmindes att min recension tyvärr stämde fint fortfarande. Men live kan ju vara en annan sak och man vill ju gärna testa nåt nytt och ge dem en chans.

Väl framme var det ovanligt mycket folk innan start, ovanligt hög snittålder och ovanligt få kändisar. Nästan ingen faktiskt. Jag hittade dock några otippade att språkas med innan start och ja...när ska de börja spela egentligen?? Kvart över slog The Playtones sina första ackord och redan där satte de en plump i protokollet. Dåligt!

Jag hade 50-talspiffat mig enligt bästa förmåga för att komma i stämning, det var det ingen annan som förstod, men jag hade ju haft lite kul i alla fall. Jag saknade Puman som säkert hade matchat mina prickar fint och säkert också höjt foxnivån på golvet *blink* (men hon testade visst ett annat band samma kväll, all heder.)

Jag startade kvällen med en kille från Göteborg som satt vid bordet och så att säga dansar i min egen liga. Vi har tydligen dansat förut, konstigt nog minns jag inte det för det fanns all anledning att minnas! Mycket bra fox! Trevligt, trevligt och med ens kändes det som att kvällen kunde bli åtminstone någorlunda.

Playtones började skapligt och välkänt och efter de första dubbla danserna tog jag en liten paus för att vänta in kvällens ess som jag hamnat i otakt med. Tursamt nog så kom han och bjöd upp eftersom det vankades snabb musik på riktigt, nu av Titanix. Hej vad det gick undan och ooops vad dålig kondis jag har. Flås flås. Efter Playtones något entoniga och likartade start så var det ett rejält lyft när Titanix började spela. De bjöd på två finfina fox efter de snabba med "Stand by me" som avslutning. En gammal goding som verkligen håller. Rooaaarrrrrr!!

När återigen Playtones tog över blev jag stående, pratandes med sällskapet. Musiken gjorde mig tyvärr inte sugen på att dansa. Det är förmodligen det sämsta betyg man kan få som dansband. De började som sagt hyggligt men i mellanakten så var det såååå trååååkigt! Sega fox och "snabba" som lämpade för vilken PRO-träff som helst (där de säkert skulle minnas bitarna från efterkrigstiden och bli lite nostalgiska). Mitt intryck från skivan förstärktes ytterligare. Det lät lika hela tiden. Och tunt. Jag gillar egentligen sättningen med steel guitar och ståbas, men man måste kunna göra så mycket meeer av det. Bättre låtar och fetare sound.

Sista låtarna innan bandbytet bjöd jag i alla fall upp kvällens tredje duktiga kille och vi skuttade loss till ett par snabba, det fanns ju gott om plats det kan man inte klaga på och så var det ju behagligt tempo att spinna till, och segade på till ett par lugna. Jag höll kvar honom för fyra Titanixlåtar också innan jag släppte iväg honom att softa vidare på sin träsoffa.

Sen var jag hungrig! Jag hade förstås glömt att äta nåt när jag kom som jag hade tänkt, så nu var blodsockret på väg mot noll. Jag fikade bort några Titanixlåtar och blev sen uppbjuden av esset igen. Plötsligt upptäcker jag att han börjar testa grejer i buggen. Jag får förning än hit än dit på såna sätt som jag sällan får, turer som inte finns på repan i vanliga fall. Det händer nån gång ibland och det är riktigt kul när man känner att det ändå funkar och dansen blir ett litet äventyr. Så länge han ser nöjd ut vet jag ju att jag tog förningen som det var tänkt.

Jag blev riktigt imponerad av vad jag faktiskt kan, speciellt efter att jag blev släppt i bakläge efter massor av snabba (typ snoa-) snurrar och jag både tog förningen och fixade det utan att vara yr. Jag är ju ändå ingen folkdansare och har ingen snurrvana på det sättet. Vi dansade även våra första till Playtones och roade oss undertiden med att träta om ifall de var bra eller dåliga. Kul att vi hann med det eftersom vi kanske inte kommer dansa till dem tillsammans igen. ;-)

Plötsligt var sällskapet på väg hem och jag hann sno tre låtar till med Göteborgskillen innan de åkte. Sen blev det ganska tomt. Det var väldigt glest på dansbanan, stället började bli avfolkat, bara en kavaljer återstod, kvällen kändes otroligt lång. Det där med nonstop är bara bra ifall det är två likvärdiga band känns det som. Nästan en timme kvar till sista dansen. Jag vägde för och emot, men det fanns inte tillräckliga skäl att stanna kvar, så jag åkte.

Lite snöpligt känns det att min sista kväll i Hågelbyparken för säsongen blev så halvdan. Visserligen vägde några danser upp som vanligt men det hade ju varit kul med en mer komplett kväll. Playtones lyckades tyvärr göra mig besviken trots ganska låga förväntningar. Titanix har snäppat ner sig (kan man säga så?) och moderndansarna höll sig undan. Trist.

onsdag 11 augusti 2010

Bileländena

Fortfarande är vi billösa. Kanske vi får ena bilen i morgon. Den andra...hu! Jag hoppas verkligen att de löser det ursprungliga felet med tanke på vad det kommer kosta totalt sett. :*(

Snart ska vi nog bara ha en bil. Vad är liksom vitsen med två om de ändå är trasiga samtidigt??

tisdag 10 augusti 2010

Hela familjen på BVC

På morgonen var vi till BVC och mätte och vägde båda barnen. Måns växer och växer. 7770 gram och 64,5cm. Märkligt att de flesta 62-kläderna fortfarande passar? Han har alltså ökat 1,5 kg och 4 cm på 1,5 månad.

För Tove var det ett helt år sedan vi mätte sist. När barnen blir större är det ju få obligatoriska kontroller. Senaste var vid 1,5 år och nästa är egentligen vid tre år. Hon har under året ökat 2 kg och 6,5cm till 11,2kg och 84,5cm. Märkligt att 86-kläderna börjar kännas små? I alla fall byxorna. Nåja. Jag har shoppat 92-kläder åt henne nu så de kanske hon kan ha framåt jul då?

Även fast barnen växer så olika så följer de sina egna kurvor fint. Vi konstaterade igår att Måns hittills inte varit sjuk en enda dag och det är ju tack och lov likt Tove. Hon och även vi har också varit friska hela sommaren. Det är lätt att glömma att glädjas åt sånt. Hoppas på en bra fortsättning nu trots dagisstart om en vecka.

Och visst ja, Tove sov sin första natt utan blöja inatt. Torr och fin! :)

Promenad med trevlig framtidsutsikt

Den numera obligatoriska morgonpromenaden är avklarad och när jag passerade dagis slängde jag även ett öga på min kommande arbetsplats som ligger där bredvid. Känns riktigt bra att veta att det är dit jag ska. Det är knappa fem månader (eller fyra om jag ev tjuvstartar några strödagar som vi har pratat om) dit och det känns alldeles lagom. :)

måndag 9 augusti 2010

..och så skedde

Showdansen är avklarad. Första passet för terminen och vi var två glada dansare som i princip fick en privatlektion. Inte fy skam. Kul var det, lite lagom svårt och inte alltför svettjobbigt. I och med att vi bara var två kunde vi fila på detaljerna vilket var extra kul. Det åtminstone liknade dans på slutet och måndagskvällarna känns säkrade framöver.

Active Gym där jag numera ska hålla till känns väldigt litet och personligt. Det är visserligen i tre våningar men gruppträningssalen kändes som en skokartong jämfört med Friskishallarna man är van vid. Vi får inte plats många showdansare där om man ska kunna göra rörelserna fullt ut. Max sex stycken.

På lördag ska jag testa Core om det passar med allt. Men först lite "riktig" dans! :-)

Ikväll ska det ske

Jag har banne mig anmält mig till ett gruppträningspass ikväll. Ett närliggande träningscenter har ett ganska litet men intressant utbud och i brist på dansträning ska jag försöka mig på lite gruppträning igen. Det var ett antal år sedan sist så jag gissar att min kropp kommer hata mig i morgon.

Lämpligt nog ska jag testa ett pass som heter "Showdans" ikväll. Är det så roligt som det låter så kommer det inte bli jobbigt att åka och träna på måndagarna, och så får jag min dansträning i alla fall! :-)

När jag väl börjar jobba kommer jag få träningskort så då hoppas jag kunna fortsätta "gratis" på samma ställe om det nu känns bra och roligt. Jag hoppas min slöhet nu ska få sig en rejäl knäck!

En sån där billig dag

I morse gick Daniel upp och ringde verkstäder runt om byn. Han fick napp för båda bilarna och då var det dags att transportera bort dem. Stora bilen som stod i garaget och lekte stendöd (hjälpte inte att ladda batteriet) knuffades ut och rullades fram för bogsering. (Vi var bara ganska nära att rulla den rakt på lilla bilen ;-)

Sen in med barn och vagn i bilarna och lilla bilen, som redan innan bogseringen knakade betänkligt, tog stora på släp ner till en närliggande märkesverkstad som vi tidigare inte ens visst fanns trots sökande på nätet! Det var en annan verkstad som tipsade om den. Jag rattade stora bilen och det var första gången jag blev bogserad så nu har jag upplevt nåt nytt igen. Vi hade tur i alla korsningar och vi kom fram lyckligt.

Sen packade jag ur barn och vagn och promenerade en omväg hem medan Daniel åkte hem med den lilla, nu än mer knakande, bilen för att lasta på cykeln och köra iväg till nästa verkstad. Sen cyklade han den knappa milen hem. Vi var redan hemma när himlen öppnade sig fullkomligt och försökte trycka ner varje droppe med våld genom jordskorpan, störtskur är bara förnamnet. Daniel var inte ens halvvägs på sin cykel. Blöt är ett alltför milt ord för att beskriva hans tillstånd när han kom hem.

Nu hoppas vi att de löser problemet med stora och lagar lilla ganska snabbt så vi blir med bil igen. Sen återstår bara att vänta på fakturorna...

söndag 8 augusti 2010

Tove tar ett stort kliv (trots sina korta ben)

Det känns som att vår lilla tjej med ens blir så stor. Det är mycket som hänt under sommaren och nu är det strax dags att börja dagis igen. På storbarnsavdelningen (måste det heta va?). Tove kommer därmed att ta ett stort kliv rent utvecklingsmässigt, tror jag, då dagisgruppen består av tre- till femåringar. Tove är som bekant knappt två och ett halvt vilket är svårt att tro när man hör henne prata.
Tove och Samuel som är en omtyckt kompis

Den största händelsen i sommar är ju annars blöjfriheten (i motsats till trosfrihet?). Lilla tjejen har nu bara blöja på natten men i morgon tänkte vi testa att strunta i den för första gången eftersom den har varit torr efter väldigt många nätter nu. I och med att hon numera använder trosa istället för blöja har också alla gamla bodys begravts i en låda och bara "riktiga" kläder är gällande.

Jag upptäckte ju i Umeå att pyjamasen i form av body med korta ben var helt värdelös nu om hon vill kissa på pottan efter läggning. Då måste man av med hela pyjamasen (knäppa upp många små knappar) för att sen kunna dra ner blöjan och sedan på med hela pyamasen igen (knäppa många små knappar). Vitsen med separat byxa och tröja blev plötsligt uppenbar och det blev ett par pyjamasköp på vår reashoppingrunda.

Toves tal är makalöst. Hon pratar i stort sett med riktiga meningar hela tiden. Hon böjer verb och substantiv korrekt och snappar upp varenda ord man säger så man får passa sin tunga. Ofta vet vi var hennes uttryck kommer ifrån men ibland står vi frågande båda två. Häromdagen stannade vi till vid en rutchkana som är ganska svår att klättra upp i. Hon fick klättra själv för första gången och det gick ju nästan bättre än vi hoppades. Väl uppe liksom ropade hon ut: "Jag är störst i världen!!" Jaha, vi tittade på varann och undrar fortfarande var hon fått det i från.

Vid en liknande kana i Umeå hjälpte jag henne först klättra upp för första steget på stegen var så högt upp. Men sen visade jag att hon kunde häva sig upp med knät på den nedersta och det klarade hon fint efter en stund. Jag stod bakom och passade förstås. Efter några gånger sa hon "Hjälp mig INTE!" när jag ville putta på lite och någon gång senare pekade hon en bit bort och sa "Stå där på gräsmattan mamma!"

Tove leker just nu mycket med pussel. Hon lägger 12-bitars pussel själv och även svårare pussel tror jag att hon skulle klara om hon bara försökte. Hon vill gärna att man ska hjälpa till. Det känns inte som att hon riktigt har förstått logiken med att titta på hur bitarna passar ihop - att de har samma färg eller är kantbitar, utan hon provar sig fram tills hon får dit bitarna och efterhand lär hon sig sen precis hur de ska sitta gentemot varann så hon kan bygga pusslen snabbt.

Andra populära lekar är sandlådan, kurragömma, rutschkanor, jagas, sparka boll, blåsa såpbubblor och mycket mycket annat. Hon tycker det är roligt med andra barn och tar direkt kommandot "Kom Isabell!", "Kom Elise!", "Kom Matilda!" Hon vill överhuvudtaget gärna bestämma vad alla ska göra och hur.

Tove är en mästare på att ha koll på alla. Hon räknar ständigt in alla i sällskapet och upptäcker genast om någon saknas. Hon tittade på kort från Midsommar hemma hos Morfar och på ett kort var de flesta gästerna med. Men Tove frågade genast "Var är Elin då??". Och om man avviker någonstans där man inte syns hörs snart en liten skarp röst "Morfar, var ää du??"

Tove gillar lillebror Måns och vill gärna ligga där han ligger

Jag själv står tyvärr fortfarande inte så högt i kurs. Fortfarande duger vem som helst bättre och om vi är hemma är det förstås pappa som gäller. "Pappa tvätta av mig! - INTE mamma!" Och om jag fått lite sovmorgon, vilket jag ofta får tack vare den snälla pappan, och så småningom kommer ner för trappan möts jag av "Neeej! Mamma får inte komma ner!" Mysigt. Numera kan man eventuellt få ett "Godmorgon mamma" efteråt efter diverse tillrättavisningar. Att så att säga stå lägst i rang är ibland väldigt påfrestande och ledsamt. En gång är ingen gång men det blir jobbigt när det är så konstant. Det blir intressant att se hur vardagen kommer te sig om en vecka.

Att leva med en snart två-och-ett-halvt-åring ger helt klart insikt i hur det kommer sig att treåringar kan styra hela familjer. Det är oerhört lätt att välja den "enkla vägen". Det vill säga att göra som barnet vill för att slippa bråk och skrik. Varje dag måste man sätta gränser och visa vad som gäller, ta emot all ilska och gråt, försöka hålla sig någorlunda lugn och pedagogisk. Oftast går det ganska bra. Ibland inte.

Men även om det känns tungt ibland så är det ju i konflikterna som uppfostran sker. Det är där vi föräldrar har chansen att försöka göra rätt så de små växer upp till trevliga människor och omtyckta vänner.

lördag 7 augusti 2010

Förvirrad danshöst

Har suttit och plitat in ett urval av höstens danser i min kalender och en sammanfattning av det blir att det inte är någon ordning längre. Förr visste man att varannan fredag var det Yesterday och varannan var det Mälarsalen. NU gäller ingenting av det.

Y har iofs jämna fredagar med ett undantag, återkommer till det, men M har skippat fredagarna helt och kör bara lördagar i höst. Knappt modernt och lite blandade veckor. En av de två danser jag antecknade som möjliga på M ligger t ex lördagen efter en Y-fredag.

Till detta kommer Trombon i Södertälje. T har ett antal moderna lördagar i höst, all heder, men de ligger på jämna veckor, alltså dagen efter en Y-fredag.

Alltså ser min kalender, baserad på dessa tre ställen, ut som följer: Jämna veckor; dans fredag-lördag(ca varannan), ojämna veckor; ingen dans. T har dessutom bestämt sig för att konkurrera(?) med Y på Annandagen.

Just ja, Ys undantag är Zlips på en lördag, fortfarande jämn vecka och ingen krock med T. Men däremot krock med både Gävlemaran (Blender+Shake) och klubbens höstfest. Kanon!

fredag 6 augusti 2010

Snart är det vardag

Uppe i Umeå var ett genomgående samtalsämne att "Efter semestern då...!" Vi får se om vi lyckas peppa varandra att göra det vi borde!?

torsdag 5 augusti 2010

Hammock är fina grejor

Så fort man satte sig i hammocken med Måns så slocknade han.

Skönt ser det ut!

Inställd dans pga de #&%¤ bilarna :-(

Nyss var jag på väg till Hågelby för lite dans till Jannez. Mina hågelbykvällar till Jannez brukar bli något extra så detta hade setts fram emot! Mamman (jag) hade duschat, mejkat, fixat och trixat, dragit på sig fina kläderna och packat frappen. Nu skulle hon ut och svira! Endast två torsdagar återstod dessutom innan körövningarna tar vid.

Lilla bilen brukar vara min vapendragare när jag åker själv. Men det lät konstigt. Jag körde runt kvarteret men Daniel tyckte också jag skulle ta den andra. "Tur man har fler att välja på" tänkte jag. Skulle jag inte ha tänkt. Stora, nya, fina bilen startade inte. Det har hänt av och till förut att den inte tänder, men det brukar alltid gå till slut. Daniel körde den så sent som igår och då gick den så fint så.

Jag försökte få igång den tills den dog helt. Inte visste väl jag att man kunde ta slut på batteriet genom att försöka starta bilen sådär en trettio gånger. Men jag lär mig. Daniel fick testa båda bilarna men konstaterade att det kanske var bäst att låta den lilla vara, vi har vetat att en drivknut behöver fixas men nu hade den tydligen tagit självmord. Och den stora var som sagt död. Batteriladdare på den. Visserligen hade vi nog kunnat starta den på den lilla men man vill ju komma hem också...

Vi har redan lämnat in stora bilen en gång för det där felet men då hittade de inget. Nu måste de fasiken hitta nåt!! Såhär kan man ju inte ha det. Den nyss så glada mamman blev ett stycke disktrasa istället. Så himla besviken!!! Jag fattar aldrig hur viktigt det är för mig att komma iväg förrän jag inte gör det. Jag blir nästan pinsamt mycket ledsen.

Jag ringde bror i ett desperat försök att låna en bil men han svarade inte och när han väl ringde tillbaka hade klockan gått och jag gett upp och sminkat av mig igen. Kvällen var liksom redan förstörd.

Egentligen är ju kvällen ännu ung och vi får väl hitte på nåt annat men AAAAAAAAARRRGGHHH!!!!!!

Lilla storasystern och stora lillebror

Jag vägde Måns på vågen uppe i Umeå. Den är ju inte så känslig som BVC-vågen men han väger tydligen i runda slängar 7,8kg. Tove väger dryga 11 kilo. Det skiljer dem alltså bara runt 3,5 kilo! Nu! 3,5 kg och 2 år. Tänk att två barn i samma familj kan vara så olika från start!

Sådan far sådan...?

Heeeejj...!
How you doin'?
Eh...är ni kvar??

onsdag 4 augusti 2010

Shake i Gräsmyr

Jag och systrarna for iväg till Gräsmyr loge i fredags kväll. Shake stod för musiken så det kunde ju inte vara mer perfekt. Man kunde kanske tro att jag planerat semestern efter det men det var faktiskt fiskeresan som styrde och jag fick en danskväll till Shake som bonus helt enkelt.

Vi var framme lagom till första dansen och jag blev sittande och tittande i början. Där är det ju damernas och herrarnas och det är verkligen ett skitsystem - när man är okänd och inte blir uppbjuden! Men annars gillar jag det ju som princip. Det är mer demokratiskt än demokratiskt - om folk nu skulle följa det till punkt och pricka och inte ändå göra som de ville.

Efter herrarnas i början var avklarade och jag hade hunnit anteckna några buggkillar på wantedlistan (jo, i norr får man leta efter guldkornen i bugg för flertalet kan ta sig fram någorlunda i foxtrot) så gick jag ut på jakt och lade ner några byten. (Less på dessa metaforer nån??) Jag fick i alla fall tag på en och annan som jag sett kunde passa mig, blev uppbjuden några gånger, satt lite men dansade mest.

I pausen drog vi oss ner till bilen där smaskiga muffins och frappe (iskaffe) väntade. (GRYMT gott med frappe i pausen!) Vi satt där och ljög ett tag och sen gick jag tillbaka till logen och letade rätt på D&B som också var på norrlandsvisit. Vi pratade en stund och sen var det plötsligt dags för dans igen och jag hade förtsa efter paus med en av mina Umeåfavoriter. En av de få som faktiskt var där. Trevligt!

En annan som jag verkligen tyckt varit ett ess lyckades jag bjuda upp till fox (fast jag trott det var bugg) och han hade tyvärr ändrat sin stil lite. Liiite lite coolare moves hade han nu än sist och jag fick hoppa efter på tå för att hänga med. Synd! Bugg fick jag ju ingen för i norrland dansar man två låtar. (Vilket jag också gillar skarpt - förutom när man fått tag på ett ess och liksom blir snuvad på hälften av konfekten!)

Nåja, kvällen gick ganska fort. Shake spelade med guldkant som vanligt. Gräsmyr är ett kanonställe. Kvällen var ljum. Inget direkt att klaga på alltså. Men en till favorit eller två hade lyft kvällen lite extra. Jag kände mig bitvis ovanligt genomskinlig och okänd vilket jag inte är van vid från mina tidigare danser i norr.

Åtta dagar i Umeå

Hejhej! Nu är jag tillbaka! Det har varit åtta dagars stillestånd i bloggen eftersom jag har varit på åtta dagars umgängesintensiv semester i Umeå. Därmed bevisat (för eventuella tvivlande sambos) att jag överlever utan att blogga i mer än en vecka. ;-)

Men precis efter Kassjöbesöket och innan vi åkte till Umeå hann vi också klämma in en parmiddag för sex personer. Det var ju otroligt tajmat och lyckat och Tove studsade upp och ner som en liten boll. Så många favoriter samtidigt att pussas med! E&M och N&J var det som kom för en kväll och över en natt i det senare fallet. På måndag morgon tog vi ett känslosamt farväl av N&J som styrde kosan norrut och sedan åkte vi efter, fast med flyg, några timmar senare och vi återsågs glatt på kvällen igen! :-)
Måns tog flygresan med ro...


De första dagarna i Umeå var späckade med mat och umgås. En picknickutflykt till Gammlia hanns också med och jag, Daniel och Tove provade nya dansbanan där som var smått fuktig av regnet. På torsdagen försvann sedan karlarna iväg på några dagars manligt fiske. De dagarna gick ändå förvånansvärt fort trots att det inte kändes som att vi gjorde så jättemycket.

Tove och Theo på picknick


Jag, Måns, Nina och Emma var på stan och shoppade loss och åt lunch på fredagen. Halva reapriset på barnkläder var en succé kan jag säga. Tove och farmor var på egen lekparksutflykt under tiden. På fredagskvällen åkte jag och systrarna till Gräsmyr och dansade loss till Shake. (Mer om det i separat blogg). Måns och Tove var hemma hos farmor. Tove sov gott men Måns fick tyvärr en skrikattack innan han till slut somnade men farmor verkar ha klarat det bara bra.

På lördagen blev det storfika när alla efterlämnade kvinns kom över för först fika och sen middag. En dag som på förhand kändes smått kaotisk men blev riktigt lugn och trevlig. Plötsligt satt bara Nina och jag kvar i soffan och undrade vad som hänt. Och då var klockan bara tio. Vi pratade bort lite mer tid innan vi också drog oss tillbaka.

På söndagen tog vi en lång promenad på förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi till en 4H-gård för att slå ihjäl lite tid i väntan på pappan och farfarn. När vi kom hem var de redan hemma och Tove blev så glad så! Pappan (som Daniel numera tituleras av Tove "Var är pappan då??") blev också glad att återse sina barn och tyckte Tove hade vuxit sen sist.

På måndagen började alla plötsligt jobba. Daniel och jag pysslade och packade tills alla kom hem igen och det blev en avslutande gemensam middag. Och på måndagskvällen blev det för första och enda gången på hela veckan ett parti Settlers. Mycket märkligt. Men lite andra spel hade vi i alla fall hunnit med under de andra dagarna. Nina och jag återupptäckte till exempel Yatzy! Men även ett för mig nytt spel, "Närdådå?", spelades några gånger.

Det var en kort dagboksreumé av vår semester i Umeå. Mycket mer finns att anteckna förstås och jag önskar att vi var bättre på att skriva ner alla Toves roliga kommentarer, man minns ju så lite efteråt tyvärr.

Tove var i sitt esse däruppe med all uppmärksamhet men hon visade också sina superdupertrotsiga sidor vilket nästan var skönt så andra också ser och förstår vad jag har att tampas med. Tove är nu i princip blöjfri, vilket är väldigt skönt men lite nytt att tänka på när man är ute och far. Vi fuskar dit en blöja på natten och vid andra enstaka tillfällen men de förblir torra. Farmor och farfar har båda varit till stor hjälp på morgnarna när Tove vaknat men (helst) inte jag/vi.

De små kusinerna, Måns och Maja, verkade stormtrivas med all uppmärksamhet. Maja är väldigt lugn och social, iakttagande och funderar mycket som det verkar. Hon har lätt till sitt otroligt söta lilla leende och verkar vara väldigt bestämd i vad som är bra och inte. Måns vill helst ha massa action för att inte bli uttråkad och börja låta. Helst ska man sitta och "jommla" med honom konstant.

Det blev faktiskt så att jag investerade i ett par nappar under helgen så han skulle bli lite lugnare och det fungerade riktigt bra. Han verkade genast mer avslappnad och därmed också vi andra. Han har inte riktigt hittat sin tumme än så det känns som ett bra alternativ vissa utsatta stunder just nu. Det är väldigt stressande när man till exempel måste koncentrera sig på en motsträvig Tove och Måns samtidigt sitter och gnyr konstant!

Måns gillar också sina fötter!

Jag har inte så jättemycket kort från min och barnens vistelse eftersom kameran följde med på fiskeresan. Daniel har däremot desto fler ölstänkta minnen att kika på. ;-)