Visar inlägg med etikett Dansmaffian. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dansmaffian. Visa alla inlägg
onsdag 9 april 2014
17 nya inlägg från förr
Sommaren 2007 sammanfattas med bland annat convention i Hillerød, Ölandsdagar, Malungshelg och lite andra härliga danskvällar. :-) Du hittar dem under etiketten "DM-blogg" uppradade under det första inlägget.
onsdag 20 november 2013
Påbörjad reprisering
Nu har jag börjat knapra från botten av DM-blogg-högen och lagt ut första tjugo inläggen.
Om man vill läsa (klart man vill!) hittar man dem under "startinlägget" för detta projekt på etiketten DM-blogg. :-)
Om man vill läsa (klart man vill!) hittar man dem under "startinlägget" för detta projekt på etiketten DM-blogg. :-)
fredag 15 november 2013
Bloggpremiären på Dansmaffian
Den här bloggen startades i november 2007. Jag startade den för att jag var gravid med Tove och ville skriva om det och hur nu livet skulle te sig när Filuren i magen väl kom ut.
Innan dess hade jag ju bloggat en hel del på Dansmaffian och liksom börjat gilla det där med att skriva. Det allra första inlägget där skrev jag 26 februari samma år. Sedan följde en hel rad små texter om hur det egentligen kändes och gick till det där med dans blandat med lite annat jag ville dela med mig av.
Jag kommer klippa in texterna som de var rätt upp och ner här och publicera dem på det rätt datum. Dessutom kommer jag länka in originalbloggarna som de såg ut när DM kraschade. Även om man inte kommer kunna klicka någonstans kommer man kunna se alla kommentarer vilket jag tycker är lite kul kanske mest för min egen självgodhets skull. ;-)
För att hitta till dessa inlägg kan se dem nedför detta om man klicka på etiketten "DM-blogg".
Det allra första inlägget heter "Med sikte mot helgen".
Trevlig tillbakablick!
Innan dess hade jag ju bloggat en hel del på Dansmaffian och liksom börjat gilla det där med att skriva. Det allra första inlägget där skrev jag 26 februari samma år. Sedan följde en hel rad små texter om hur det egentligen kändes och gick till det där med dans blandat med lite annat jag ville dela med mig av.
Jag kommer klippa in texterna som de var rätt upp och ner här och publicera dem på det rätt datum. Dessutom kommer jag länka in originalbloggarna som de såg ut när DM kraschade. Även om man inte kommer kunna klicka någonstans kommer man kunna se alla kommentarer vilket jag tycker är lite kul kanske mest för min egen självgodhets skull. ;-)
För att hitta till dessa inlägg kan se dem nedför detta om man klicka på etiketten "DM-blogg".
Det allra första inlägget heter "Med sikte mot helgen".
Trevlig tillbakablick!
måndag 11 november 2013
Dansmaffiakraschen och bevarade minnen
Minns ni vårt danscommunity Dansmaffian. Ja, senaste åren har jag inte varit så aktiv där, mest tittat till sajten då och då. Men för några månader sedan så krachade sajten bland annat på grund av en hackspett. Hack hack.
Nu står det klart att istället för att reperara det som fanns kommer det bli en nystart. Man får skapa sig ett nytt konto och börja om från början med vänner, info, bloggar och forum. Det kanske bara är bra. Det kändes lite som att sajten gått i stå. Nu kommer även gamla uttjatade ämnen plötsligt bli nya och nya röster kan få plats.
Hur som helst så har jag som tur är räddat alla mina texter för framtiden. Det är mest bloggarna jag varit rädd om då det var starten på hela bloggkarriären med hela 144 inlägg, de flesta skrivna innan jag startade Livsdans.
Det som är roligt med dessa texter är att de beskriver hur jag upplevde danslivet precis efter den stapplande starten och framåt, med start i februari 2007. Då hade jag och Daniel gått våra första kurser för att tillsammans lära oss den gällande buggstilen, och socialdansat då och då under ungefär ett år.
Nu har jag tänkt att jag ska lägga upp alla gamla inlägg här på ett eller annat sätt. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska kopiera in texten eller länka in alla originalinlägg eller kanske både och. Men de kommer läggas in i tidsföljd efter när de skrevs och det kommer vara tydligt var de kommer ifrån.
Kanske kommer de väcka ett och annat minne till liv även hos er. :-)
Nu står det klart att istället för att reperara det som fanns kommer det bli en nystart. Man får skapa sig ett nytt konto och börja om från början med vänner, info, bloggar och forum. Det kanske bara är bra. Det kändes lite som att sajten gått i stå. Nu kommer även gamla uttjatade ämnen plötsligt bli nya och nya röster kan få plats.
Hur som helst så har jag som tur är räddat alla mina texter för framtiden. Det är mest bloggarna jag varit rädd om då det var starten på hela bloggkarriären med hela 144 inlägg, de flesta skrivna innan jag startade Livsdans.
Det som är roligt med dessa texter är att de beskriver hur jag upplevde danslivet precis efter den stapplande starten och framåt, med start i februari 2007. Då hade jag och Daniel gått våra första kurser för att tillsammans lära oss den gällande buggstilen, och socialdansat då och då under ungefär ett år.
Nu har jag tänkt att jag ska lägga upp alla gamla inlägg här på ett eller annat sätt. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska kopiera in texten eller länka in alla originalinlägg eller kanske både och. Men de kommer läggas in i tidsföljd efter när de skrevs och det kommer vara tydligt var de kommer ifrån.
Kanske kommer de väcka ett och annat minne till liv även hos er. :-)
tisdag 15 november 2011
Vilket är/var ditt "innegäng?"
Jag kan tydligen inte låta bli att fortsätta kommentera det där inlägget?? Ja, för er som inte fattade varför jag för en kort stund var inne kan jag klargöra att man måste vara inloggad för att läsa alla de spännande kommentarerna till ursprungsinlägget.
Jodå, jag vet varför jag inte kan låta bli. Jag tycker det är provocerande och onödigt att peka ut folk slumpvis och ge dem negativa egenskaper utan att känna dem eller ta reda på fakta. Jag tycker det är provocerande då jag mycket väl förstår vilka som menas och varför. Plus att man kan misstänka att en och annan även räknar in undertecknad enbart pga vilka jag dansar med.
Egentligen är jag av exakt samma åsikt som mintia94 men jag valde att angripa problemet från ett annat håll då jag kanske någonstans hoppas att folk ska öppna ögonen och reflektera över att deras verklighet kanske bara är deras.
Mintia94 skrev:
Jag vet vilka "Innegänget" är!
1. Det är alla som är bättre på att dansa än vad jag är.
2. Alla som känner fler dansare.
3. Alla som jag nån gång hört talas om att de nobbat - skit samma om de nobbat just mig, för jag har ju ändå inte vågat bjuda upp de där ouppnåeliga...
Klockrent! Precis så tror jag också det är och om jag velat ha ovänner skulle jag säkert skrivit det själv. Det är ju alltid lättare att tycka att andra är dumma än att fundera över sin egen inställning. Precis som för Tove 3,5 år...
Jag minns tydligt "innegänget" som fanns när jag började dansa. Fy sjutton vad duktiga de var och vad kul de verkade ha! Och vad de verkade känna mycket folk, och banden, och.... Jävla snobberi!!
Eller så kanske det inte fanns ett innegäng...? För med tiden har de forna "medlemmarna" liksom luckrats upp och bara blivit en del av det allmänna dansvimlet. Med något undantag tycker jag inte heller att de är de bästa dansarna längre. Visst har jag blivit nekad en dans av någon av dem. Men den personen ger jag aldrig chansen igen. Som alla som någonsin sagt nej till mig.
För oss som är stammisar är ju några personer, som faktiskt är runt min ålder(!), nästan utpekade som det här spännande "innegänget" på Y. Så grymt duktiga och trevliga dansare! Jag kan absolut förstå om folk känner sig hotade av deras skicklighet och danslycka. Själv ser jag det bara positivt med lite konkurrens... ;-)
Jodå, jag vet varför jag inte kan låta bli. Jag tycker det är provocerande och onödigt att peka ut folk slumpvis och ge dem negativa egenskaper utan att känna dem eller ta reda på fakta. Jag tycker det är provocerande då jag mycket väl förstår vilka som menas och varför. Plus att man kan misstänka att en och annan även räknar in undertecknad enbart pga vilka jag dansar med.
Egentligen är jag av exakt samma åsikt som mintia94 men jag valde att angripa problemet från ett annat håll då jag kanske någonstans hoppas att folk ska öppna ögonen och reflektera över att deras verklighet kanske bara är deras.
Mintia94 skrev:
Jag vet vilka "Innegänget" är!
1. Det är alla som är bättre på att dansa än vad jag är.
2. Alla som känner fler dansare.
3. Alla som jag nån gång hört talas om att de nobbat - skit samma om de nobbat just mig, för jag har ju ändå inte vågat bjuda upp de där ouppnåeliga...
Klockrent! Precis så tror jag också det är och om jag velat ha ovänner skulle jag säkert skrivit det själv. Det är ju alltid lättare att tycka att andra är dumma än att fundera över sin egen inställning. Precis som för Tove 3,5 år...
Jag minns tydligt "innegänget" som fanns när jag började dansa. Fy sjutton vad duktiga de var och vad kul de verkade ha! Och vad de verkade känna mycket folk, och banden, och.... Jävla snobberi!!
Eller så kanske det inte fanns ett innegäng...? För med tiden har de forna "medlemmarna" liksom luckrats upp och bara blivit en del av det allmänna dansvimlet. Med något undantag tycker jag inte heller att de är de bästa dansarna längre. Visst har jag blivit nekad en dans av någon av dem. Men den personen ger jag aldrig chansen igen. Som alla som någonsin sagt nej till mig.
För oss som är stammisar är ju några personer, som faktiskt är runt min ålder(!), nästan utpekade som det här spännande "innegänget" på Y. Så grymt duktiga och trevliga dansare! Jag kan absolut förstå om folk känner sig hotade av deras skicklighet och danslycka. Själv ser jag det bara positivt med lite konkurrens... ;-)
tisdag 8 november 2011
Äntligen är jag inne!
Vem har inte önskat att vara en i innegänget!?! Och nu har jag tydligen lyckats såhär på ålderns höst. Läs och njut. ;-)
onsdag 10 augusti 2011
Your choice - your mistake!
På DM finns just nu ett långt uttömmande inlägg om nobbning på dans. Mycket bra skrivet och även många bra kommentarer efter. För egen del har beteendet förändras under åren. Jag har aldrig nobbat kategoriskt men ett tag (förmodligen under en väl maskerad självförtroendekris) dög bara ett fåtal. Jag höll mig undan övriga. Tackade också nej ibland.
Nu, när tryggheten i mig själv och vad jag kan prestera på ett dansgolv är god, tackar jag nästan nej för sällan utan "javisst!" faller över läpparna innan jag hinner ta ett genomtänkt beslut. Ibland undrar man verkligen varför man gav sig in i leken som man redan på förhand misstänkte var en åktur av mindre behagligt slag. Då handlar det oftast om "gubbar" eller helt enkelt någon i den ohomogena gruppen "konstiga typer"!
Om det däremot visar vara en mer eller mindre nybörjare så gör det mig mindre även om det kan vara lite farligt för hälsan om det är trångt. Nybörjarna brukar inte vara för hårdhänta eller för närgångna. Det är de som hållit på länge och därför tror att de kan som är det.
Om jag blir uppbjuden tackar jag alltså i princip alltid ja. Även om jag inte ens på förhand begriper vad personen har för kön... *host host* (Öland...)
Vad gäller mina egna uppbjudningar så bjuder jag självklart i första hand upp dem som jag vet är bra på att dansa. Om ingen finns till hands väljer jag ibland att stå så någon frivillig kan bjuda upp mig, ibland drar jag mig undan och avstår dansen helt men vill jag verkligen dansa bjuder jag upp någon ny som ser trevlig ut. Allt beroende på humöret för stunden.
Ibland blir jag nobbad. Det är surt oavsett eventuell ursäkt. Mest surt för att man kan ha svårt att hinna få tag på någon annan. Även om killen säger nej av anledning tröjbyte, vila, dricka eller vad det nu må vara ser jag det som en ren nobb. Skulle han faktiskt vilja dansa med mig följs såna ursäkter nämligen alltid av "vänta lite jag ska bara..." eller en bokning om fyra låtar. Ett nej utan detta ser jag som att killen helt enkelt är en idiot som inte begriper bättre och jag bjuder aldrig någonsin upp honom igen om jag inte glömt hur han såg ut.
Mer långsint än så är jag inte... ;-)
Nu, när tryggheten i mig själv och vad jag kan prestera på ett dansgolv är god, tackar jag nästan nej för sällan utan "javisst!" faller över läpparna innan jag hinner ta ett genomtänkt beslut. Ibland undrar man verkligen varför man gav sig in i leken som man redan på förhand misstänkte var en åktur av mindre behagligt slag. Då handlar det oftast om "gubbar" eller helt enkelt någon i den ohomogena gruppen "konstiga typer"!
Om det däremot visar vara en mer eller mindre nybörjare så gör det mig mindre även om det kan vara lite farligt för hälsan om det är trångt. Nybörjarna brukar inte vara för hårdhänta eller för närgångna. Det är de som hållit på länge och därför tror att de kan som är det.
Om jag blir uppbjuden tackar jag alltså i princip alltid ja. Även om jag inte ens på förhand begriper vad personen har för kön... *host host* (Öland...)
Vad gäller mina egna uppbjudningar så bjuder jag självklart i första hand upp dem som jag vet är bra på att dansa. Om ingen finns till hands väljer jag ibland att stå så någon frivillig kan bjuda upp mig, ibland drar jag mig undan och avstår dansen helt men vill jag verkligen dansa bjuder jag upp någon ny som ser trevlig ut. Allt beroende på humöret för stunden.
Ibland blir jag nobbad. Det är surt oavsett eventuell ursäkt. Mest surt för att man kan ha svårt att hinna få tag på någon annan. Även om killen säger nej av anledning tröjbyte, vila, dricka eller vad det nu må vara ser jag det som en ren nobb. Skulle han faktiskt vilja dansa med mig följs såna ursäkter nämligen alltid av "vänta lite jag ska bara..." eller en bokning om fyra låtar. Ett nej utan detta ser jag som att killen helt enkelt är en idiot som inte begriper bättre och jag bjuder aldrig någonsin upp honom igen om jag inte glömt hur han såg ut.
Mer långsint än så är jag inte... ;-)
måndag 25 juli 2011
Succékrönikören..
Hihihi, min text om dansmissbruket togs till min förvåning emot med många skratt och glada ryggdunkar. Se där! Än finns det hopp för maffiafolket. :-)
Texten har mer än 1200 träffar och 32 kommentarer nu så det verkar vara många som följt eftersnacket.
Texten har mer än 1200 träffar och 32 kommentarer nu så det verkar vara många som följt eftersnacket.
onsdag 13 juli 2011
Dansmissbruket breder ut sig
Jag vet att ni väntat länge men nu är den här: Min högst inofficiella och dito subjektiva krönika om dansmissbruk. För det missbrukas en hel del i vårt avlånga land och mer än en gång per kväll undrar jag på fullaste allvar vad killen tror han håller på med. Jag söker febrilt efter ögonkontakt med någon förstående väninna och den som ser mitt minspel kan lätt ana vad jag tänker. Visste ni till exempel att jag kan himla med ögonen i samma takt som killen rullar med axlarna?
Viftar han bort mygg?
När jag dansar fox gillar jag att killen håller om mej. Med båda armarna. Dels tycker jag det ger en bättre kommunikation i dansen och dels tycker jag det är trevligt att känna mig lite omhändertagen. Men många killar har sin vänsterhand hängande, eller varför inte viftande vid sidan. De verkar använda den till att få extra fart i sina olika moves. Ibland föregår mer där ute i luften vid sidan om oss än vad som överförs till mig. Killen har massa egna överkroppsrörelser för sig som aldrig genererar någon egentlig förning. "Men det är ju kul att någon av oss får ut något av den här dansen" tänker jag.
Likt armhålesmekningen i "Dirty Dancing"?
Nu har det blivit populärt att hålla någon slags valsfattning igen. Inte sådär rakt ut utan med böjd arm och dessutom ska gärna armen veva runt lite överallt. Jag ser absolut en poäng med fattningen i sig då det kan ge en väldigt stabil frame att jobba i när man dansar lite mer teknisk fox och foxen kommer då närmare både sina egna rötter och andra pardanser. Det kan också vara en rolig variation. Men...exakt vad gör händerna ovanför huvudet? Och varför byter killen grepp stup i ett? De här hittepå-movesen uppfattar jag att de är tänkta att vara lite extra sensuella. Jag är grymt skeptisk till att sensualiteten hittas just där.
"Mysfox"
Oooh vad mysigt med fox! Då får man vara nära, kramas och röra sig till musiken tillsammans! Nja, den där sista detaljen verkar inte alltid vara så himla viktigt. Eller jo, röra sig får man oftast göra, om nu lite gungande från sida till sida räknas. Men kramas får man, oooooh vad myyysigt! Eller? När man efter två låtar hunnit förflytta sig sju meter på dansgolvet kan man fundera på om det man just fick delta i var dans? Några steg kunde förvisso förnimmas mitt i allt axelrullande men dans? Ännu "bättre" blir det om killen kört några nedlägg eller varför inte "gnussat"! Det borde finnas någon regel som säger att antalet steg måste överskrida antalet huvudvridningar för att det ska få kallas gnuss. Annars borde det kallas något annat. Som till exempel "otillbörligt nyttjande av danstjej".
"Snabbfox"
Om en kille bjuder upp till snabbfox förutsätter jag att det ska gå...just det, snabbt! Det vill säga i så snabb takt som bandet spelar, då snabbfox antas dansas till de snabba låtarna som man annars buggar till. Därtill kan snabbfox vara tekniskt rolig. Men detta kan man numera inte vara säker på. Att det går snabbt alltså. Inte att man buggar heller för den delen. Eller att foxen är tekniskt rolig. Istället kan man få uppleva nåt av det segaste och tristaste i foxväg man varit med om. Killen hör nån subtakt som knappt finns och smyger/myser sig igenom "Can you feel it" i yttervarv och själv känner man mest pinsamhet över att hela tiden vara i vägen för de som begriper bättre och sorg över att helt missa en bra låt. Som tjej kan man inte göra så mycket. Dessutom hör jag mig själv tacka för dansen med ett leende medan jag inombords skriker "IDIOT!".
Det allmänna gnusseriet
Det hände sig för några år sedan. Gnussen spred sig som en löpeld över landet. Först var det några få vilsna norrlänningar som gnussade och nu gnussas det hejvilt. "Alla" gör det. Eftersom ganska många inte var världsbäst på att dansa redan innan de upptäckte den här tekniken har dansen nu blivit en del av gnussen. (Hur många tjejer har inte drabbats av gnussnacke efter brottningsmatcher på dansgolvet?)
Efter högst vetenskapliga studier kan jag konstatera att nio av tio killar fortfarande dansar bättre kind mot kind. De sista tio procenten lyckas få gnussen till att bli en intressant del av dansen, både som teknisk utmaning och som rent känslomässig njutning. Men då ska man veta att de killarna är sjuhelsikes bra dansare kind mot kind och egentligen inte "behöver" ta till någon som helst gnuss för att uppnå samma mål.
Gnuss är dessutom ganska intim sysselsättning. Trots att jag är en van dansare blir jag ändå förvånad varje gång en för mig helt okänd kille lägger an sin svettiga panna mot min. Hur kan han veta om jag vill vara så nära? Eftersom jag nu tror mig veta att dansen i många fall blir en intressantare upplevelse för mig utan gnuss, avböjer jag ibland redan från början alternativt att jag ber att få prova låt nummer två utan gnuss, liksom för att jämföra. Detta verkar till min förvåning tas som en stor förolämpning. Killar har börjat försvara sin gnuss som om jag ifrågasatte deras manlighet!? Som om själva gnussen vore det viktiga?? Killen får ju istället en perfekt möjlighet att ge tjejen, i detta fallet mig, en bra upplevelse oavsett huvudposition och kan passa på att utveckla sin dans (den från axeln och ner) när de för en gång skull inte behöver tänka på utan bara med huvudet.
Barfotanörderiet
Jag kan inte ens skriva om det här utan jag säger bara HAHAHAHAHA!
(Ok, det här gällde inte er två(?)som började utan de som sen sett er och tyckte det var coolt och som tror att de kommer dansa bättre och få fler tjejer genom att ta av skorna.... )
PS: Jag vill helst inte se era lurviga tår!
Läckrast på golvet vinner!
Slutligen några ord om detta med läckerheten. Ni har väl sett alla slutna ögon, halvöppna munnar, konstiga handfattningar, tjejer som slänger med handen ovanför killens huvud, killar som blundar(!), extremt närgången gnuss etc. Ok, jag håller med, det blir finfint sexiga kort och kameror finns det nu gott om runt banorna. Men ändå! Ok, jag ser säkert också ut så men det är inget jag är jättestolt över. Utom om det blir ett fint kort. Alltså. Fniss.
PS. Nu verkar jag kanske ovanligt grinig men ni som känner mig och Livsdansbloggen vet jag uppfattar glimten i ögat där den behövs. ;-)
PS2: På begäran kommer krönikan publiceras på DM. Frid vare med mig...
Viftar han bort mygg?
När jag dansar fox gillar jag att killen håller om mej. Med båda armarna. Dels tycker jag det ger en bättre kommunikation i dansen och dels tycker jag det är trevligt att känna mig lite omhändertagen. Men många killar har sin vänsterhand hängande, eller varför inte viftande vid sidan. De verkar använda den till att få extra fart i sina olika moves. Ibland föregår mer där ute i luften vid sidan om oss än vad som överförs till mig. Killen har massa egna överkroppsrörelser för sig som aldrig genererar någon egentlig förning. "Men det är ju kul att någon av oss får ut något av den här dansen" tänker jag.
Likt armhålesmekningen i "Dirty Dancing"?
Nu har det blivit populärt att hålla någon slags valsfattning igen. Inte sådär rakt ut utan med böjd arm och dessutom ska gärna armen veva runt lite överallt. Jag ser absolut en poäng med fattningen i sig då det kan ge en väldigt stabil frame att jobba i när man dansar lite mer teknisk fox och foxen kommer då närmare både sina egna rötter och andra pardanser. Det kan också vara en rolig variation. Men...exakt vad gör händerna ovanför huvudet? Och varför byter killen grepp stup i ett? De här hittepå-movesen uppfattar jag att de är tänkta att vara lite extra sensuella. Jag är grymt skeptisk till att sensualiteten hittas just där.
"Mysfox"
Oooh vad mysigt med fox! Då får man vara nära, kramas och röra sig till musiken tillsammans! Nja, den där sista detaljen verkar inte alltid vara så himla viktigt. Eller jo, röra sig får man oftast göra, om nu lite gungande från sida till sida räknas. Men kramas får man, oooooh vad myyysigt! Eller? När man efter två låtar hunnit förflytta sig sju meter på dansgolvet kan man fundera på om det man just fick delta i var dans? Några steg kunde förvisso förnimmas mitt i allt axelrullande men dans? Ännu "bättre" blir det om killen kört några nedlägg eller varför inte "gnussat"! Det borde finnas någon regel som säger att antalet steg måste överskrida antalet huvudvridningar för att det ska få kallas gnuss. Annars borde det kallas något annat. Som till exempel "otillbörligt nyttjande av danstjej".
"Snabbfox"
Om en kille bjuder upp till snabbfox förutsätter jag att det ska gå...just det, snabbt! Det vill säga i så snabb takt som bandet spelar, då snabbfox antas dansas till de snabba låtarna som man annars buggar till. Därtill kan snabbfox vara tekniskt rolig. Men detta kan man numera inte vara säker på. Att det går snabbt alltså. Inte att man buggar heller för den delen. Eller att foxen är tekniskt rolig. Istället kan man få uppleva nåt av det segaste och tristaste i foxväg man varit med om. Killen hör nån subtakt som knappt finns och smyger/myser sig igenom "Can you feel it" i yttervarv och själv känner man mest pinsamhet över att hela tiden vara i vägen för de som begriper bättre och sorg över att helt missa en bra låt. Som tjej kan man inte göra så mycket. Dessutom hör jag mig själv tacka för dansen med ett leende medan jag inombords skriker "IDIOT!".
Det allmänna gnusseriet
Det hände sig för några år sedan. Gnussen spred sig som en löpeld över landet. Först var det några få vilsna norrlänningar som gnussade och nu gnussas det hejvilt. "Alla" gör det. Eftersom ganska många inte var världsbäst på att dansa redan innan de upptäckte den här tekniken har dansen nu blivit en del av gnussen. (Hur många tjejer har inte drabbats av gnussnacke efter brottningsmatcher på dansgolvet?)
Efter högst vetenskapliga studier kan jag konstatera att nio av tio killar fortfarande dansar bättre kind mot kind. De sista tio procenten lyckas få gnussen till att bli en intressant del av dansen, både som teknisk utmaning och som rent känslomässig njutning. Men då ska man veta att de killarna är sjuhelsikes bra dansare kind mot kind och egentligen inte "behöver" ta till någon som helst gnuss för att uppnå samma mål.
Gnuss är dessutom ganska intim sysselsättning. Trots att jag är en van dansare blir jag ändå förvånad varje gång en för mig helt okänd kille lägger an sin svettiga panna mot min. Hur kan han veta om jag vill vara så nära? Eftersom jag nu tror mig veta att dansen i många fall blir en intressantare upplevelse för mig utan gnuss, avböjer jag ibland redan från början alternativt att jag ber att få prova låt nummer två utan gnuss, liksom för att jämföra. Detta verkar till min förvåning tas som en stor förolämpning. Killar har börjat försvara sin gnuss som om jag ifrågasatte deras manlighet!? Som om själva gnussen vore det viktiga?? Killen får ju istället en perfekt möjlighet att ge tjejen, i detta fallet mig, en bra upplevelse oavsett huvudposition och kan passa på att utveckla sin dans (den från axeln och ner) när de för en gång skull inte behöver tänka på utan bara med huvudet.
Barfotanörderiet
Jag kan inte ens skriva om det här utan jag säger bara HAHAHAHAHA!
(Ok, det här gällde inte er två(?)som började utan de som sen sett er och tyckte det var coolt och som tror att de kommer dansa bättre och få fler tjejer genom att ta av skorna.... )
PS: Jag vill helst inte se era lurviga tår!
Läckrast på golvet vinner!
Slutligen några ord om detta med läckerheten. Ni har väl sett alla slutna ögon, halvöppna munnar, konstiga handfattningar, tjejer som slänger med handen ovanför killens huvud, killar som blundar(!), extremt närgången gnuss etc. Ok, jag håller med, det blir finfint sexiga kort och kameror finns det nu gott om runt banorna. Men ändå! Ok, jag ser säkert också ut så men det är inget jag är jättestolt över. Utom om det blir ett fint kort. Alltså. Fniss.
PS. Nu verkar jag kanske ovanligt grinig men ni som känner mig och Livsdansbloggen vet jag uppfattar glimten i ögat där den behövs. ;-)
PS2: På begäran kommer krönikan publiceras på DM. Frid vare med mig...
måndag 7 februari 2011
Kontaktsök
Eh, fick just ett PM på DM från en för mig så vitt jag vet okänd man som skrev:
"Hej vill du skriva till mig?"
Bara det. Jaha? Va??
Sånt där fattar jag inte!?
Har han valt ut mig bland alla flickor på sajten eller har han skickat samma meddelande till hundratals och hoppas på nån träff?
"Hej vill du skriva till mig?"
Bara det. Jaha? Va??
Sånt där fattar jag inte!?
Har han valt ut mig bland alla flickor på sajten eller har han skickat samma meddelande till hundratals och hoppas på nån träff?
fredag 11 juni 2010
Frida på Drift(ers)
Nu har jag för första gången på evigheter som komplement till bloggen skrivit en krönika på DM. Läs och kommentera gärna!
torsdag 4 februari 2010
Jag vill också kunna! :-D
Dagens fniss hittas på DM i tråden om hur man beskriver dagens fox. Signaturen Romeopajk skriver bla:
För min del så tycker jag att grundstegen med två långa och två korta är en bra modell för att visa upp foxtrot i den enklaste formen. Men hur vi delar upp stegen i rytmen.. om vi går på varje eller varannan, kör dubbeltakt eller snurrar på kvintetterna är ju en fråga om musikanpassning och utförande i mer avancerad fox.
Snurrar på kvintetterna! Plötsligt känner jag att det måste finnas ett stort glapp i min musikteoretiska kunskapsbank. Eller menar han att vi är uppe på scenen och snurrar (bandet är ju faktiskt oftast en kvintett trots allt)? Eller är det kvinterna han är ute efter? Lika illa i så fall. Väldigt roligt var det i alla fall och jag håller med om att det låter as-svårt! Hahaha!
måndag 23 november 2009
Bara för DM-nördar..
Jag tyckte det blev så trist i det nya PM-systemet. De fina gula kuverten som sa: "Hurra!! Ett nytt meddelande!!" hade bytts ut av små gråblå som sa "...".
Så nu har nya PM blivit gula och glimmande precis som det stora uppe i hörnet. :)
Så nu har nya PM blivit gula och glimmande precis som det stora uppe i hörnet. :)
tisdag 17 november 2009
Dirty fox - vad ÄR det!?
Finns det inget intressant att läsa på DM får man hitta på något själv. ;) Och jag är verkligen intresserad av svaret eftersom förvirringen på dansgolvet idag är något mastig. När jag sitter och tittar ser jag på lidande tjejer på golvet som får ryggarna böjda bakåt i "läckra svepningar", killar som håller bakpå tjejens huvud för att även föra gnussen och tjejer som njuter av att dansa med egen balans, kind-mot-kind i total känslomässig kontakt med killen. Vad är dirty och vad är det inte?
Personligen har dirty fox nästan fått en rent negativ betydelse på senare tid. "Det är sånt som killar håller på med som aldrig har orkat lära sig dansa!" Jag förknippar ordet med alla killar som glömmer bort fötterna medan de håller på med massa annat mindre väsentligt. Känns som många sett "hur andra gör" för att det ska bli mysigt och försöker härma och så blir det bara pannkaka. Dansen försvinner mer eller mindre och lägg till gnuss så vaggar vi dessutom fram i sidled som ankor allihop. Kvack, kvack. Typ så... ;)
Vad som jag däremot tycker kan kännas "dirty" i betydelsen "extra intimt/mysigt" (positivt som negativt beroende på person och sammanhang) är fattning, andning och gemensam känsla.
Upprinnelsen till ämnet är kanske egentligen att vi efter vår första kurs fick återkopplingen att några hade velat lära sig mer "dirty fox". Vad ville de alltså lära sig då?
Följ tråden här
Personligen har dirty fox nästan fått en rent negativ betydelse på senare tid. "Det är sånt som killar håller på med som aldrig har orkat lära sig dansa!" Jag förknippar ordet med alla killar som glömmer bort fötterna medan de håller på med massa annat mindre väsentligt. Känns som många sett "hur andra gör" för att det ska bli mysigt och försöker härma och så blir det bara pannkaka. Dansen försvinner mer eller mindre och lägg till gnuss så vaggar vi dessutom fram i sidled som ankor allihop. Kvack, kvack. Typ så... ;)
Vad som jag däremot tycker kan kännas "dirty" i betydelsen "extra intimt/mysigt" (positivt som negativt beroende på person och sammanhang) är fattning, andning och gemensam känsla.
Upprinnelsen till ämnet är kanske egentligen att vi efter vår första kurs fick återkopplingen att några hade velat lära sig mer "dirty fox". Vad ville de alltså lära sig då?
Följ tråden här
fredag 13 november 2009
Fredagen den trettonde
En ganska seg arbetsdag idag då jag inte direkt haft nåt arbete att utföra. På förmiddagen roade jag mig med att lägga mig i ännu en DM-diskusison på temat "varför-vill-inte-de där-bra-dansa-med-just-mig?" Nja, det var kanske inte riktigt temat men det blir lite så ändå. Ibland har man bara lust att be folk titta lite åt sidan istället för att sträva uppåt när det gäller att bjuda upp, då skulle många fler faktiskt ha roligt. Tror jag.
Ett välkommet avbrott med lunchdejt blev det sen i alla fall och det blev mycket dansprat idag. Ikväll är det ju dags igen. Shake på Yesterday. Hoppas på en del finfina danser ikväll faktiskt! En del kompisar kommer ut också så det är ju extra trevligt. Pricken över i blir mitt senaste inköp som jag tänkte gå ut och krossa med ikväll. Magen till trots. ;)
Ett välkommet avbrott med lunchdejt blev det sen i alla fall och det blev mycket dansprat idag. Ikväll är det ju dags igen. Shake på Yesterday. Hoppas på en del finfina danser ikväll faktiskt! En del kompisar kommer ut också så det är ju extra trevligt. Pricken över i blir mitt senaste inköp som jag tänkte gå ut och krossa med ikväll. Magen till trots. ;)
tisdag 20 oktober 2009
Pinsamt värre!
Färjan på kanal5. Sånt skräp tittar jag helst inte på men nu var ju massa dansare med och jag kollade på klippet som var länkat från DM. Öhhh...är det bara jag som tycker det är riktigt pinsamt!???
En kommentar under klippet lyder: "Har precis tittat på färjan och kunde inte hålla mig från att skriva något. De där så kallade dansarna var ju fan det värsta jag någonsin sett hahah! För det första så dansade de ju knappt, de torrjuckade ju mest för visso i olika tempon men iaf ujujuuju. Fick känslan av att de var swingers också vilket gjorde det hela ännu roligare. (...)"
Även fast jag begriper vad de tror sig hålla på med så är jag benägen att hålla med! *urk*
(Varför blir jag mer och mer övertygad om att det finns något viktigt som glömts bort inom begreppet; fox? Typ dansen...)
En kommentar under klippet lyder: "Har precis tittat på färjan och kunde inte hålla mig från att skriva något. De där så kallade dansarna var ju fan det värsta jag någonsin sett hahah! För det första så dansade de ju knappt, de torrjuckade ju mest för visso i olika tempon men iaf ujujuuju. Fick känslan av att de var swingers också vilket gjorde det hela ännu roligare. (...)"
Även fast jag begriper vad de tror sig hålla på med så är jag benägen att hålla med! *urk*
(Varför blir jag mer och mer övertygad om att det finns något viktigt som glömts bort inom begreppet; fox? Typ dansen...)
Apropå puls...
Äntligen en intressant diskussion i jämförelsen åhej-trad på DM nu. Det intressanta är ju att summan av kardemumman blir ungefär detsamma när dansarna kommer till en hög nivå (typ A) och då fattar jag fortfarande inte varför man ska gå "omvägen" via åhej. Men det är ju jag. (På socialgolvet där medelmåttorna och även jag håller till så är ju åhejarna (för att dra alla över en kam) sååå trista. *jääääsp...*)
." Point taken! Egendans i all ära, men var det inte pardans vi höll på med?? ;)
Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om puls. På träningen igår hade vi ett musikteoripass där vi fick lyssna på musik, leta åttor, brejk, återkommande figurer etc. Jag har inga som helst problem med att läsa av musiken jag dansar till, jag har det liksom med mig i modersmjölken på nåt vis. Men det är ändå nyttigt att få ner det på papper ibland.
Det intressantaste var dock det som Henke gick igenom som start; Begreppsförvirringen mellan musiker och dansare. Jag anser mig tillhöra båda grupperna men har ändå (eller kanske just därför) aldrig reflekterat över detta;
För en musiker är takt en tidsenhet innehållande ett bestämt antal slag. Slagen är en mindre tidsenhet som markerar musikens puls och kan anges i bpm (beats per minute).
När dansaren pratar om musikens takt så är det alltså egentligen pulsen man menar. Men dansaren använder ordet puls när de menar den fysiska rörelse som man strävar efter för att markera takten (alltså eg pulsen). Därför är ordet bounce att föredra framför puls just för den fysiska rörelsen.
Krångligt, inte sant!?
Därtill kommer musikens rytm. Rytm och puls är ju inte samma sak även fast man kan vilseledas att tro det då vår västerländska musiken är relativt fri från synkopering, dvs betoningen ligger på ett annat ställe än i den normala pulsen. I buggen kan man som tjej plocka en del från rytmen i överkroppen, men man måste ju alltid trampa på slagen. Men i foxen är rytmen allt. De killar som lyssnar på den och inte bara på pulsen har förtur på min lista... ;)
(Och om man vill lära sig mer om synkopering i foxen så kan man ju alltid gå en kurs! ;) Återkommer med datum och länkar...)
." Point taken! Egendans i all ära, men var det inte pardans vi höll på med?? ;)
Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om puls. På träningen igår hade vi ett musikteoripass där vi fick lyssna på musik, leta åttor, brejk, återkommande figurer etc. Jag har inga som helst problem med att läsa av musiken jag dansar till, jag har det liksom med mig i modersmjölken på nåt vis. Men det är ändå nyttigt att få ner det på papper ibland.
Det intressantaste var dock det som Henke gick igenom som start; Begreppsförvirringen mellan musiker och dansare. Jag anser mig tillhöra båda grupperna men har ändå (eller kanske just därför) aldrig reflekterat över detta;
För en musiker är takt en tidsenhet innehållande ett bestämt antal slag. Slagen är en mindre tidsenhet som markerar musikens puls och kan anges i bpm (beats per minute).
När dansaren pratar om musikens takt så är det alltså egentligen pulsen man menar. Men dansaren använder ordet puls när de menar den fysiska rörelse som man strävar efter för att markera takten (alltså eg pulsen). Därför är ordet bounce att föredra framför puls just för den fysiska rörelsen.
Krångligt, inte sant!?
Därtill kommer musikens rytm. Rytm och puls är ju inte samma sak även fast man kan vilseledas att tro det då vår västerländska musiken är relativt fri från synkopering, dvs betoningen ligger på ett annat ställe än i den normala pulsen. I buggen kan man som tjej plocka en del från rytmen i överkroppen, men man måste ju alltid trampa på slagen. Men i foxen är rytmen allt. De killar som lyssnar på den och inte bara på pulsen har förtur på min lista... ;)
(Och om man vill lära sig mer om synkopering i foxen så kan man ju alltid gå en kurs! ;) Återkommer med datum och länkar...)
torsdag 17 september 2009
Gnussa bort förhållandet..?
Ja, ni DM-folk har säkert sett bloggen. Jag funderade lite mer på det där. Gnuss hit och mysighet dit. Jag är fortfarande av den bestämda uppfattningen att eventuellt dansmys sitter i samspelet föra-följa och sen kan andra saker, t ex gnuss ev förstärka den känslan. Men gnuss är ju verkligen inget måste eller har någon poäng i sig.
Om vi ska snacka toppfavoriter igen då så dansar jag (utom i undantagsfall) inte gnuss med de tre första och panna-haka gnuss med de andra två. Så gnuss eller inte har inget med någon som helst danskicklighet eller mysighet att göra för mig.
I många fall förstärker ju däremot gnussen känslan av att "den här killen dansar verkligen inget vidare!" ;) *steg steg gnuss gnuss... steg steg gnuss gnuss...*
Om vi ska snacka toppfavoriter igen då så dansar jag (utom i undantagsfall) inte gnuss med de tre första och panna-haka gnuss med de andra två. Så gnuss eller inte har inget med någon som helst danskicklighet eller mysighet att göra för mig.
I många fall förstärker ju däremot gnussen känslan av att "den här killen dansar verkligen inget vidare!" ;) *steg steg gnuss gnuss... steg steg gnuss gnuss...*
måndag 7 september 2009
Irriterad fast glad
Det är ju FAN att inläggen nu är låsta i evenemangslistan!!! Nu kommer ingen se den finfina kommentar vi fått efter vår kurs. Utom ni då. :) Så här skrev signaturen "Hejsjälv":
Vilken bra kurs det var! Duktiga instruktörer (Emil, med Frida medhjälpare) som gav oss feedback, tekniska tips och massor av inspiration.
Nu kommer foxxen att bli ännu roligare!
tisdag 1 september 2009
Sommardanskrönikan ute nu
Japp, äntligen har jag knappat ihop en ny krönika. Denna gång är det lite sentimentalt svammel om det härliga med sommardans. Som bekant är det ju snart slut för i år. Du kan läsa krönikan här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)