Vårsol och påsk

Ännu en dag. Jag börjar bli smått veckovill då vi har lördag varje dag just nu. Tisdag står det i kalendern konstigt nog. Morfar kom hit idag och vi gick en promenad i solen och åt middag i uterummet. Mer hände inte. (Amma, amma, amma, städa lite, amma...)

I helgen är det visst påsk. Det här är andra påsken på tio år som vi inte kommer dansa squaredance i Örebro. Även Brunnsparken får klara sig utan mig i år på påskdagen. Hur det nu ska gå!? Därför är det en konstig påsk. Vi har liksom inga andra traditioner. Men nu har jag nog styrt ihop familjen för lite äggta påskfirande i alla fall. Verkar dumt att inte åtminstone äta gott tillsammans när nu tillfället finns.

Att sova med meloner i sängen

Nu har det gått några dagar sedan sist och faktiskt är Måns alldeles snart en hel vecka gammal. Tiden tickar på. Här händer massor och inget samtidigt. Tiden går ut på att få vardagen på benen. Jag och Måns hänger naturligt mest ihop. Han äter, äter och äter. Jag matar, matar och matar. Sen sover han långa stunder emellan och hyfsat bra även på nätterna.

Första tiden går ju mycket ut på amning och rutiner. Det tar ett tag innan amningen stabiliserar sig. Det vill säga att det finns lagom mycket mjölk. Så för att vara på den säkra sidan producerar jag nu mjölk i överflöd! Det där att brösten blir som meloner första dagarna är en sanning med modifikation. Jag skulle snarare vilja påstå att det känns som att det ligger en melon inuti varje just nu. Och är brösten anpassade för det? - Nej! Går det bra att sova med meloner i brösten? - Nej! Det sistnämnda är mest irriterande för jag vaknar för att det gör ont även fast Måns sover gott. Väldigt onödigt!

Daniel ägnar dagarna åt Tove. Det leks inne och ute, badas, busas, fixas mat, tröstas, nattas, gås upp på morgonen etc etc etc. Däremellan ser han till att jag får mat, kärlek och tröst när jag behöver. Han är helt enkelt helt fantastisk! *puss*

Daniel hinner även mysa med Måns små stunder

Tove slits mellan två personligheter just nu och det blir lätt konflikter av småsaker som går henne emot. Däremellan är hon lilla solstrålen som kommer och klappar på "lille-bo Måns" där han ligger. Och när han är vaken och tittar säger hon "lille-bo Måns lite vaken nu!"
Jag har haft ganska ont den här veckan av den omilda behandlingen en förlossning innebär. Bäckenet har gått igenom träningsvärkens alla helvetes kval men börjar lugna sig nu. Att sitta längre stunder känns fortfarande inte helt bra, därför har väl även bloggandet fått avvakta lite. Nu börjar dessbättre alla krämporna lätta. Vi har varit ute och gått lite och det känns bra att syresätta alla ömma muskler.

Magen börjar också dra sig tillbaka, i morse tyckte jag faktiskt att det var stor skillnad. 91cm nu mot 99cm för en vecka sen. Jag är lika imponerad av kroppens fantastiska funktion denna gång. Vikten dalar också nedåt, även fast jag bara förlorade fem kilo (=Måns, moderkaka + lite annat jox) under förlossningen. Nio kilo kvar nu. Inget att bråka om. Skulle inte förvåna mig om jag rasa ner på undervikt ganska snart igen pga av amningen.

För övrigt hörde jag regnet på taket i natt när jag låg och ammade. Ett härligt vårtecken! Avslutar med ännu en bild på far och son som ser ut att sova lika gott båda två.

Toves nya leksak

Tove fick en leksakslåda av farmor och farfar när hon fyllde två år. Igår plockade vi fram den för första gången. Den innehåller maaaassa smådelar. Som gjord för att hålla vilken mamma som helst i form... Roligt verkade det vara i alla fall.

Lägg märke till sittställningen...

Åååå..!

Litet konsverk från BB

Gillar speciellt de rynkiga små fötterna!

Måns tre dagar

Igår var vi hemma hela dagen. Vi tog en liten promenad till lekparken så Tove fick springa av sig. Jag och Måns solade undertiden. Två jättefina buketter från våra respektive jobb dök upp. Sånt är trevligt!

Natten till idag var full av amning för min del. Tove sov oroligt och Daniel fick ligga inne hos henne och sova delvis. Full röra kan man kalla det. Vi fick i alla fall sova hyfsat länge så det har inte varit någon jättetrött dag idag.

Jag och Måns var på återbesök på BB idag för PKU-test och ännu en läkarundersökning. Allt verkar bara bra. Hemma gäller det att hitta olika sätt att dämpa Tove en aning samt stötta henne i att hitta sin nya plats i familjen. Just nu är hon ganska mycket emot. Allt. Men det går upp och det går ner både för henne och oss.

Såhär ser han ut nu, vår lille prins!

Hemkomsten

Vi vaknade ganska tidigt på Hotell BB. Vår son (vi försöker fortfarande lära oss) ville ha frukost och vi också. Man blir himla hungrig av att föda barn! Sen var dagen väldigt slö. Vi väntade mest på att det skulle komma en barnmorska och låg och försökte bestämma namn. Om det blivit en flicka hade det varit klart. Pojke är svårare. Det tyckte vi förra gången med men då blev det ju enkelt. Till slut lyckades vi bestämma oss för det vi redan visste från början. Men mycket skratt hann det bli på vägen när vi spånade vilt.

Daniel, som även denna gång tog hand om de första blöjbytena fick snart erfara den mest uppenbara skillnaden mellan flick- och pojkbebisar: De senare har eget sprinklersystem! Inför nästa byte tog han av sig tröjan innan...

Strax före lunch kom barnmorskan och vi hade väl mer eller mindre väntat på att få bli utskrivna men det fanns det tydligen inga planer på. Det där med att omföderskor får stanna ett dygn verkade plötsligt inte gälla. Men vi ville hem. Även fast det är smidigt att bo på hotell med helpension hade vi inte riktigt nåt där att göra. Amningen funkade ju och jag mådde förhållandevis bra.

Barnmorskan, som var ganska ny, skulle kolla om vi kunde göra en läkarundersökning i förtid så att säga och vi åt lunch medan vi väntade på besked. Det var inga problem alls och vi fick en tid vid halv två. Läkaren undersökte Måns och vi fick grönt ljus att åka hem. Vi fick en återbesökstid på torsdagen (idag) för fler undersökningar. Kvart över tre satte vi oss i bilen och åkte hem. En halvtimme senare kom vi hem med en nästan precis ett dygn gammal Måns.
Morfar och Tove tog emot oss. Tove trodde först att "lillebo?" låg i väskan. Men han satt ju i bilstolen. "Hej Lillebo". "Måns" kunde hon också säga utan problem. Väldigt spännande tyckte hon det var att "bäbisen" äntligen kom hem. Först. Sen var det lite svårt att veta hur man skulle bete sig. Å ena sidan ville hon vara där och titta och krama på lillebror. Å andra sidan blev det full fart och högljudda lekar.
De nyblivna tvåbarnsföräldrarna insåg ganska snabbt att det kommer vara en tid med en hel del utmaningar! Morfar åkte hem efter en stund och morbror kom över en snabbis för att titta till oss. När Tove väl kom i säng så lade sig lugnet igen och vi kunde njuta lite av att ha kommit hem mer vår nya familjemedlem.

Stolt morfar

Måns sov ju nästan hela dagen men när det var dags för oss att sova var han vaken. Men han somnade till slut vid tolv igen och jag behövde bara amma ett par gånger under första natten. Skönt! Jag behövde verkligen lite sömn!

Dagen då Måns föddes

Nu ska jag försöka få till en hyfsat kortfattad (för er) men lagom detaljerad (för mig) beskrivning på vad som egentligen hände i måndags.

04:30 Jag vaknar och tror att vattnet gått. Nånting väldigt blött var det i alla fall. Jag ringde förlossningen direkt enligt order. Vi fick en tid för kontroll på obstetriska avdelningen kl 10.00 och skulle ringa igen om jag fick värkar.

06.00 Första värken kom. Sen kom de ganska regelbundet ca var 20 minut. De var dock väldigt snälla så jag sov vidare så gott det gick.

07:30 Daniel åker med Tove till dagis och förvarnar om att morfar troligen kommer hämta.

09:00 Snälla värkar ca en gång i kvarten. Ringde förlossningen igen för att kolla vad vi skulle göra och vi skulle fortfarande till obstetriska mottagningen.

10:00 Framme på mottagningen. Får ligga med CTG som mäter bebisen hjärtljud, rörelser samt livmoderns sammandragningar. Det tog ett tag eftersom Filuren just då verkade sova lugnt.

11:10 Undersökningen är klar. Barnmorskan är skeptisk till att nåt vatten gått. Vi får vänta på läkarundersökning. Och vänta, och vänta....

12:30 Hungriga! Vi får ok för att gå och äta lunch i väntan på läkaren. Vi går ner till patienthotellet och jag tittar avundsjukt på de som redan har sin nyfödda i en balja intill bordet. Fuskigt! Jag vill också vara klar och slippa ha ont. Värkarna kommer ca var 10:e minut nu men är hanterbara med andning. Eftersom alla varit skeptiska hittills känns det som vi kommer få vänta ännu någon dag. Vi ringer barnvakterna och diskuterar läget som vi inte vet nåt om. Det bli morbror som hämtar Tove i vilket fall.

13:30 Äntligen läkarundersökning! Inget vatten har gått. Däremot är jag öppen 5 cm och det blir förlossningen nästa! "Yeeeejj!" säger jag. Jo, faktiskt. Dock är förlossningen full och vi får avvakta på mottagningen i väntan på ett ledigt rum. Först nu hämtar vi vår väska och kopplar in TENS-apparajten så jag får lite smärtlindring. Traskar lite i korridoren med min goda vän TENS.

14:30 Ett rum är ledigt och vi åker ner till förlossningen. Barnmorkan som följer med ner undrar om jag har riktigt ont och om jag bara har smugit med mina värkar. Jag vet inte riktigt. Väl på förlossningen blir jag inkopplad med CTG igen och barnmorskan och praktikläkaren som ska vara med, vi gillar båda på en gång, går ut för att skriva in mig. De blir borta ett bra tag och värkarna är nu inte alls skojiga och jag börjar bli grymt sugen på lustgas. Får ringa på klockan för att få hjälp med det.

Daniel tog detta kort mest för att illustrera tiden.
Här har vi precis kommit ner. Se klockan.

14:50 Nu först får jag av kläderna och på med en sån där fin särk. Lustgas är najs ibland!

15:00 Undersökningsdags till slut. Hoppsan, öppen 8 cm eller nåt. Daniel är ute och parkerar om bilen. Eftersom jag begärt Danderydsmodellen i journalen så frågar barnmorskan om jag står fast vid det trots att det ändå går så snabbt. Då spräcker man nämligen hinnorna för att få extra fart på förloppet. Jag frågar vad alternativen är? "Antingen går det jättefort när vi spräcker hinnorna eller så tar det lite längre tid om vi låter bli." Ok, varför dra ut på pinan tänker jag. Barnmorskan väntar in att Daniel ska komma tillbaka.

15:10 Amniotomi, som det heter när man spräcker hinnorna. Nu går alltså vattnet på riktigt. Helt galna värkar.

15:20 Krystvärkar. Denna gång kan jag krysta själv och känner faktiskt precis vad som händer (på gott och ont). Det går först ganska bra, jag gör tydligen rätt. Sen går det inte lika bra, Filuren kommer inte ut!

15:28 "Jag måste klippa" säger barnmorskan. "Jag hörde det där!" säger jag. Men jag kände faktiskt inte klippet alls denna gång. Hon måste haft en bra bedövningsspray!

15:30 Kryst "plopp" huvudet är ute. (Nä, det säger inte plopp men ni kan ju föreställa er känslan av att skita ut en flygel så börjar ni närma er, men "plopp" känns liksom mer aptitligt...) Kryst igen och där kom kroppen ut. Oerhört svårt att skriva ner hur det känns men jag kan göra en bra ljudillustration. Elin förstod i alla fall precis när jag beskrev det i telefon igår. ;-)

Nästa bild "på rullen". Här är Måns precis född.
Små blå händer hade han. Se klockan igen.

En liten kille var det som kom upp på magen! Tänka sig. Jag har inte ens vågat hoppas på det, men visst känns det som en extra bonus att ha fått en Daniel junior. Ska bli så kul att se honom växa upp! :-)

Navelsträngen var visst ovanligt kort. Det kan också haft en del i att han hade svårt att komma ut. Daniel fick klippa av den. Sen ägnade de lite tid med att lappa ihop mig. Det gick som tur var betydligt fortare än sist även fast vi fick invänta en läkare även denna gång. Lilla sonen var direkt på hugget och ville ha mat. Syjuntan var klar runt 16:45.

Föräldrarna med nykomlingen. Fotot taget 17:16.

17:20 Vi får fika. Te och mackor kan verkligen smaka himmelskt! Daniel går ut och ringer lite.

17:40 Jag får duscha och hoppa (nåja, men Daniel hjälper mig...) i mina mjukiskläder som jag hade med. Otroligt vad fort man kan bli människa igen! Vi får veta att Hotell BB är fullt men att de ska öppna fler rum så att vi kommer att få ett till natten.

18:20 Mätning och vägning. Daniel går och fixar middag från hotellet.

19:00 Gott med mat! Vi sätter sen på lite mysmusik och fotar, ammar, mms:ar familjen och vilar i dunklet tills vi får vårt hotellrum. Den här gången har vi lite mer tid och ork över till eftertanke och vi ligger där och försöker begripa att vi nu har en son. Jag är hyfsat cool ända tills jag börjar tänka på att Tove nu fått ett syskon. *Snyyyyft*

21:00 Vi rullas iväg till hotellet. I väntan på barnmorskan skickar vi mms till vänner, ringer lite, fikar lite mer och slöar tills vi får klartecken att sova. Vi somnar runt tolv. Filuren, som fortfarande inte fått sitt namn, sover bra på natten. Jag sover väldigt lite. Troligen full av adrenalin samt att jag har regelbundna sammandragningar. Som omföderska är det tydligen vanligt. Är ändå hyfsat pigg på morgonen.

Det var ungefär så det gick till. Det kändes väldigt märkligt att det plötsligt gick så fort. Jag som bara några timmar tidigare misströstat så och sneglat på de nyfödda bebisarna med avundsjuka i blicken. Men det är ju skönt att det gick så fort och så bra ändå. Och en alldeles frisk liten nyfiken krabat kom ut även denna gång. Vi är verkligen priviligierade föräldrar!

Filuren Måns i egen hög person! 2,5 timma gammal.

Det var en liten Måns därinne!

Nu äntligen nåt för er som har begripit att det hänt nåt men inte har privilegiet att bli meddelande via direkt-mms från händelsernas centrum. :-)

I måndags kom han ut, den lille Filuren, för en liten kille var det! En förlossningsdag blir knappast som man tänkt sig, den saken är klar. Jag ska berätta storyn sen. Men här kommer först lite basdata:

I måndags 2010-03-22 kl 14.30 fick vi ett rum på förlossningen. I måndags 2010-03-22 kl 15.30 föddes Måns, 3500g och 50cm. Igår, tisdag 2010-03-23 15.45, kom vi hem. Kortet är taget i går kväll. Han är otroligt lik Tove kan jag berätta. Men det kanske inte är så konstigt. :-)

Måns med sin supermamma!

6 dagar över tiden

Nu börjar det mest kännas som vi glömt nåt. Var det inte nåt vi borde gjort runt den femtonde? Nåt som vi planerat för en längre tid? Nånting gnager i bakhuvudet och känslan blir mer och mer tydlig men jag kan inte sätta fingret på vad det var.

Äh, säkert inget viktigt.

Tove hjälper pappa knacka is i vårsolen

Polar'n testar nya vagnen

Verkar klart godkänd!

4 dagar över tiden

Ännu en dag och en natt har gått. Filuren visar inga tendenser till att vilja komma ut. Det är lite som att leva i ett tidlöst vakuum. Jag var så säker på att Filuren skulle antingen komma för tidigt eller max ett par dagar över som Tove. Men så blev det ju inte nu. Varje morgon eller natt när jag vaknar känner jag efter. Men inget.

Varje dag som går ger lite extra tid till reflektion som jag inte skulle hunnit med annars. Även fast jag gjort det här en gång förut är det ändå väldigt svårt att helt förstå hur den lilla människan som fortfarande och ytterst påtagligt ligger i min mage inom en förhållandevis väldigt kort tid kommer en förvandlas till en del i vår familj. Och jag blir tvåbarnsmamma. Daniel blir tvåbarnspappa. Och Tove blir storasyster.

Ett litet litet knytt kommer komma ut i vida världen och sen ligga så nära mig och dia mer eller mindre på heltid närmaste månaderna. Pyttesmå händer kommer treva efter saker att gripa i och små pliriga ögon kommer att iaktta allt vi gör. De minsta kläderna vi har kommer vara för stora innan kroppen har fått sina rätta runda goa proportioner.

Jag hoppas Filuren kommer snart. Jag är så nyfiken på vem det är! En lillasyster eller lillebror? En vild eller lugn? En med huvudet fullt av hår? Och jag vill komma igång med livet efter graviditeten. Det har jag ju tänkt på så länge nu! Det blir spännande att se hur första tiden blir när vi är alla hemma tillsammans och hur jag sen kommer att få vardagen att fungera när Daniel börjar jobba igen. Jag ser också fram emot att försöka komma i form för egen del. 15 kg ner och en kropp som jag känner igen snart hoppas jag.

Idag är det redan fredag igen och jag ska på ännu ett MVC-besök. Jag sa att jag inte hade tänkt behöva utnyttja den tiden men nu har ju ingen Filur kommit ut så då får jag glatt traska dit på kontroll igen.

I morgon är det helg igen och båda barnvakterna är lämpligt nog i faggorna. Då kanske Filuren kan passa på!?

En alldeles jättenyfödd liten Tove för oss som
försöker minnas hur det faktiskt var

Nä då,....

Igår hade jag sällskap hemma av familjen som var lite småkrasslig. Idag trodde jag att jag skulle vara ensam igen, men de släppte inte in Tove på dagis. De tyckte hon var magsjuk i tisdags och därför fick hon stanna hemma men vi har då inte märkt av nån magsjuka. Men ändå gällde tydligen 48-timmarsregeln.

Jag vaknade totalt utsövd. Jag minns inte när det hände sist. Tror jag sovit i åtta timmar utan att röra mig ur fläcken. Inga onda vändningar vad jag minns. Därför är jag tidigt uppe idag. Skulle jag mot förmodan behöva sova mer kan jag ju göra det sen.

Jag tror jag sov så gott för att jag faktiskt fått lite gjort senaste dagarna. Jag har påbörjat projekt; styra upp ekonomin på allvar. Pensioner, sparande och sånt. Det är inte det att det är kris på nåt sätt. Men har du koll på alla dina siffror? Jag har t ex tjänstepension från tre håll vilka jag gjort olika fondval på i olika omgångar. Minst sagt förvirrande. Känns som tiden är mogen för lite medvetenhet i det totala ekonomiska agerandet. Idag ska jag börja beta av den långa listan som jag skrev i går kväll.

Och Filuren verkar trivas så fantastiskt bra därinne i magen. Inte minsta tendens till att vilja komma ut! Hm.

Nä då, fortfarande hemma

Försöker lista ut hur man blir miljonär medan jag väntar. Undrar hur långt föräldrapenningen räcker..?

Dagens post: Elräkningen för jan-feb på dryga åtta pix. Nice!

Ett steg i taget

Jag kom på att jag borde läsa för Tove om det här att få syskon. Det finns ju lite olika såna böcker. Dock har vi ingen. När jag kollade runt på nätet upptäcker jag att det finns böcker för barn om vad bebisen gör i magen också. Såklart det finns. Men jag har inte tänkt på det förrän nu.

Jag tog mig i alla fall en promenad till centrum och lånade några böcker om syskon på bibblan som Tove och jag läst om och om igen sen jag hämtat henne på dagis. Det var jobbigt att gå. Dels var det halt, dels har jag ont och har sammandragningar som heter duga. Jag går som en gammal gumma och undrar var jag glömt min rullator.

Dagen F...

..som i Filuren. Men det verkar som att det blir ännu en dag av väntan. Daniel är på jobbet. Tove är på dagis. Hemma är jag. Jag måste ta itu med något idag annars kommer jag förbli en sorglig människa efter gårdagens icke-prestationer och inre ledsamhet. Frågan är bara vad?

Vemodig söndag

Igår var den stora konsertdagen och jag stannade hemma. Jag visste ju nästan att jag skulle göra det och med tanke på hur jag sovit och mitt onda ben blev situationen inte bättre. Att dessutom åka bort från BB just nu kändes lite korkat. I alla fall att köra själv. Vad vet man. Förmodligen var det rätt beslut att stanna hemma även fast jag med facit i hand ju kan konstatera att åtminstone inte vattnet skulle gått under konserten.

Men trots att jag varit ganska inställd på att inte vara med så fylldes jag av ledsamhet under söndagen och var ganska låg mest hela dagen. Det kändes så tråkigt att vara så nära ändå. Och att viljan inte räckte till över våndan denna gång. Det kändes lite som jag svek. Både mig själv och kören. Även fast jag inte tror att nån i kören ser det så. De klarade i alla fall av konserten med bravur enligt säker källa och har fått en fin recension i NT idag.

Jag hade inte riktigt något att ta tag i på hemmaplan heller igår så jag mest bara flöt runt i mitt vemodiga tillstånd. Kändes som att jag ägnade dagen åt att fika och äta.

Intet nytt

Lördagen har snart gått och inga Filurkänningar. I alla fall inga såna. Däremot hade jag ont i det där benet i natt så jag sov himla dålig. Kunde inte vända mig och fick ont av att ligga på samma sida hela tiden. :-( Det har i alla fall känts bättre på eftermiddagen idag och en promenad gick också hyfsat. Bara en enda dag kvar nu till det "riktiga" datumet.

Mus i eget hus

Idag är det fredag. Det känns skönt med fredag på nåt sätt även fast jag liksom haft fredag hela veckan. Men det kanske är för att det är helg sen och vi är hemma allihop. Sen har jag ju planerat in en förlossning som i morgon. Får se hur det går med det...

Filuren?

Idag är jag halt. Min ichiasnerv (eller vad det nu är för en nerv) i vänstra benet vägrar ge sig och jag kan bara stödja på benet till och från. Jag hoppade i alla fall iväg till barnmorskan idag för ett (förhoppningsvis) sista besök. Allt var fint, dock inte fixerat. Men Filuren har i träningsläger där inne idag känns det som. Jag skulle nästan kunna filma det för det syns utanpå ganska mycket. Det känns och ser ut ungefär som att jag har en liten hasselmus som kilar runt under huden.

I ugnen står två chokladkakor på gräddning. Mums!

Snart konsert med eller utan mig

Igår kväll var jag ut på genrepet till körkonserten. Jag räknar med att inte vara med. Allt talar emot det. Förutom att det skulle vara väldigt kul... ;-) Vi repade på plats i konsertlokalen tillsammans med musikerna och plötsligt inser man vad det bli av konserten och jag tror att det bli himla BRA! Lite "wow" för publiken kan man hoppas. Men som sagt. Jag kanske inte ens borde vara med med tanke på allt. Det bästa vore att jag hinner känna av nåt innan dess så jag slipper ta ett beslut. Jag ville dock vara med igår för att se vad det bli av det hela och det känns i alla fall som rätt beslut och det är ingen som blir sur om jag inte kommer även fast jag inte ligger och föder just då.

Toves födelsedag, 2 år

Så här fin var Tove på sin födelsedag. Det är julklappskläder som äntligen börjar växas i. Här en något motvillig modell.

Tove är ju minst sagt svår att fota nu. Första bilden fick jag ta på nåder sen ville hon "titta nu!". Jag vet inte hur många såna här kort vi har på henne....?

Tove var ledig från dagis så hon, jag och morfar umgicks på förmiddagen och fikade med tårta och paket innan det var dags att vila. Tårtan var god i några skedar i alla fall men Tove har definitivt begripit vad paket är för något och kan öppna själv. Men hon var nog lite fundersam att det inte kom nån tomte den här gången.

En bok, ett förstoringsglas, ett förkläde att ha när man "baka kakor!" och en målarbok var resultatet av förmiddagens paketöppning. "Läsa den!" sa Tove så fort hon öppnat boken "Det var det fräckaste!" om den arga mullvaden.

Tove hjälper till att duka i väntan på sina middagsgäster. Middagen bestod av pasta med svampsås. Tove är väldigt förtjust i pasta och svampar så jag tänkte det var en bra kombination och hon åt massor!

Tove passar på att visa att hon lärt sig göra en min med fingrarna.

Middagsgästerna kom och Tove fick fler paket. En jättefin tunika (dedikerad Ölandsveckan) med byxor till hittade hon i paketet från Elin. "Töja!" sa Tove så fort hon kände att det var något mjukt i paketet.

Efter middagen var det dags för mer paketöppning, nu framför datorn. Farmor, farfar och fastrarna sjöng via webkameran och fick sen se på när Tove öppnade paketen som de skickat ner (glömde fota detta). Där var det massa leksaker och en liten söt T-shirt. Kaninen som hon fick av Emma och Nils bäddades ner senare på kvällen och fick också följa med till sängen sen.

Av Nina fick Tove play-doo-lera. Mamma och pappa vägrade öppna burkarna där på kvällen men de gick ju att stapla på varandra så länge. Tove verkade väldigt nöjd med all uppvaktning på sin födelsedag och somnade gott medan vi andra kalasade på tårtan igen tills den tog slut. :-)

Tisdag-Onsdag

I tisdags var jag husliga frun. Jag stod i köket nästan hela dagen bakandes två satser matbröd samt chokladkaka plus att jag lagade middag. Däremellan hann jag väl städa köket en tre gånger och på kvällen fick jag belöningen med godgod soppa (nyårssoppan) och nybakt bröd.

Pappa kom på eftermiddagen och somnade ganska snart på soffan enligt gammal fin tradition. Märkligt både att han kan sova trots att Tove inte direkt är tystlåten och att hon låter honom vara ifred där han ligger. Jag sa åt henne att gå och väcka honom när maten var klar och då visste hon inte riktigt hur hon skulle göra utan stod bredvid och tittade och tvekade. Jag viskade att hon kunde klappa honom på armen, men då vaknade han av sig självt.

Jag minns faktiskt alla gånger jag själv har väckt pappa under middagsluren på kökssoffan och han vaknat med ett högljutt ryck "Oöhhähhhahha!" så jag kan förstå att hon tycker det verkar lite läskigt att störa. ;-D På kvällen kom även morbror över en stund och sen blev det ChL-fotboll. Det var den dagen. Svisch.

I går var det ju födelsedag. Jag hade sovit så fruktat dåligt på natten. Lyssnat på både Tove och morfar som lät i omgångar vägg i vägg, vaknat när jag måste vända mig, etc etc. Förmiddagen gick lite i ett töcken och när Tove sen inte ville sova blev jag ledsen av ren utmattning. Tove kröp upp till mig och sa "mamma ledsen" och satt och höll om och klappade på mig med sin lilla hand. Vilken empatisk unge och vilken patetisk mamma tänkte jag och fick dåligt samvete för att hon skulle behöva trösta mig så liten hon är.

Så småningom somnade hon i alla fall och jag kunde både äta lunch och vila en stund innan jag gick upp och förberedde kvällen. Hon sov i två och en halv timme så jag fick gott om tid att ta det lugnt även fast jag inte sov. På kvällen fick vi ju gäster och när de åkt åt olika håll blev det mer fotboll innan man fick sova igen. I natt sov jag betydligt bättre, hörde inte Tove nåt heller, och lyckades somna om till halv tio när familjen åkt! Så skönt! Man blir nästan en helt ny människa med lite ordentlig sömn bakom sig.

Filuren höll sig lugn igår som planerat och nu är alltså det tillfälliga avbrottet över och jag kan välkomna lite kroppskänningar igen. Fast det behöver inte kännas så mycket...

Ett företag i chock?

Jag har just läst mig till att min arbetsplats som jag just lämnat troligen är i ett chockartat läge precis just nu. Sen i måndags närmare bestämt. Alla anställda undrar förmodligen vad som kommer hända nu med just deras tjänst och ingenting är plötsligt säkert. De var så säkra på seger och vid en förlust - ja vad händer då!? Nyfikenheten tvingar mig att försöka ta reda på det.

Tillfälligt avbrott

De här dagarna går ju i väntandets tecken och jag har varit ganska sugen på att liksom bara få det gjort. Men nu närmar vi oss 10 mars. Det är ju i morgon. Då fyller Tove 2 år. Just då ska helst ingen Filur komma till världen. Så från och med nu och fram till midnatt i morgon tar jag paus i väntandet och hoppas på att inte känna nånting alls.

Nyklippt Tove äter Ananas

På förmiddagen idag tog jag ett välbehövligt fotbad samt fixade naglar och såg på TV parallellt. För övrigt var jag ganska huslig och pysslade med både det ena och andra. Idag har det varit ännu en dag med sol och uterummet pockade på uppmärksamhet på eftermiddagen. Tove och jag myste därute med färsk ananas, en bok till mig och diverse lekar till henne. Med jämna mellanrum rasade istappar eller snö från taket. Härligt!

Det verkliga livet

Jag har skrivit om det förut. Att ibland går det viktigaste som händer i livet inte att skriva om. Bloggen känns då med ens platt och meningslös, en enkel dagboksanteckning likt "i dag snöar det" eller "i dag är det sol". När själen är så full av andra känslor som slits hit och dit mellan hopp och förtvivlan samtidigt som jag ändå fokuserar på min egen väntan.

En hel vecka har nu gått på livets sköra balanstråd.

Äntligen lite sol :-)

Redan söndagkväll. En helg är ju tyvärr inte längre än två dagar och mer än så här hinns inte med. I lördag fick Daniel sovmorgon för en gångs skull och när han vaknat tog vi en liten tågutflykt till Täby för presentshopping åt Tove samt lunch. Tove tycker det är kul med tåg och köpcentrum men är nu blixtsnabb så det gäller att hänga med om man "släpper henne lös".

Hon somnade sista 100 meterna innan vi kom hem och vi försökte söva om henne i sängen sen. Det gick sådär, men hon var i alla fall nöjd med att vara i sängen och efter att hon suttit och pratat och läst för sig själv både länge och väl hörde vi att hon var upp en sväng. Men sen blev det tyst. Hon hade tydligen varit upp och stängt dörren till sitt rum och sen lagt sig till ro med nallen. Sötnosen.

Solen sken äntligen från klarblå himmel och vi kunde tillbringa större delen av eftermiddagen i uterummet som värmts av solen. Äntligen! Daniel tyckte det var som att komma hem. Morfar kom och lekte med Tove hela kvällen innan hon slocknade helt slutkörd. Vi tittade sen på Andra-chansen-spektaklet där fel bidrag gick vidare enligt mig. Men Måns är ju alltid lika söt.

Idag har jag bakat kaka och bröd och Daniel har målat klart dörrkarmarna uppe. När solen sken en stund var vi till lekparken med Tove som roade sig med rutchkanan en långstund medan jag kunde njuta av solen. Sen gick vi hem och fick fikasällskap av "EliTias" som Tove väntat på flera dagar. "Eli, Tias mommer 'it 'elgen!" :-) Nu har Daniel klippt Tove. Det var välbehövligt och jag tror det blev riktigt bra.

Det var ungefär det. I morgon är det måndag igen. En vecka kvar enligt ursprunglig plan.

Slut på "arbetsveckan"

Den här dagen flöt iväg väldigt snabbt. Det var riktigt soligt ute när jag gick och hämtade Tove och när vi kom hem kunde vi sitta i uterummet en stund och njuta av ljuset. Det var väldigt länge sen nu och gav ett litet hopp om att våren kanske ändå är på väg trots allt.

Ikväll är jag ensam hemma. Daniel tog sig iväg på dans, hör och häpna! Han liksom inte bara sa att han skulle det utan han gjorde det verkligen också. Jag hoppas det finns lite bra tjejer där så att han får en rolig kväll nu när han för en gång skull är ute.

Själv ska jag försöka gå och lägga mig snart så jag orkar gå upp med Tove i morgon bitti. Jag misstänker att hon inte kommer ta sovmorgon bara för att det är lördag.

Fick mejl från bästa kollegan idag. Hon saknade mig och längtade efter att få bli ledig hon också. Trevligt sånt!

Vårens konsertaffisch

Sluta snöa!!

Hur svårt kan det va!?? Igår var jag ut till Norrtälje igen och jag såg ju att det snöade när jag skulle åka men anade inte att det var ännu en torsdagssnöstorm. Tätt snöfall, yrsnö, drevsnö, moddsträngar, ja all tänkbar snö i olika former. Det blev till att tuffa på i 70km/h på motorvägen. Då kommer man 1. för sent, 2. hem sent. Bläääää! Om jag var less i går morse så var det inget mot vad jag kände när jag kom hem på kvällen.

Nu planerar jag att inte lämna hemmet förrän det är vår ute. (Men det måste gå fort för Tove slutar dagis klockan tre...)

I väntans tider

Det här är fjärde dagen på min ledighet. Än är det många dagar kvar till utsatt datum. Men varje morgon när jag vaknar känner jag ändå efter. "Nä...inte en tillstymmelse till förvärk än." Man vet ju inte liksom. Plötsligt händer det och då vet man inte vad som händer. Jag skulle gärna vilja veta lite mer exakt, datum och klockslag och så.

Jag har haft lite småsmärtor i de nedre regionerna nu på slutet. Det är inget jag minns från förra gången. Känns som att Filurens huvud ligger och skaver mot blygdbenet eller nånting sånt. Det gör att jag har lite problem att gå och framförallt att ta i med dessa delar. Det gör man ganska ofta. Tar i. Om man ska ur sängen eller upp från golvet till exempel. Aj! Men annars är allt fint. Lite lagom trött och seg bara.

Hittills har jag ägnat dagarna åt hårklippning, städning och sångövning. Sen har jag hämtat Tove lite tidigare än vanligt och lekt med henne på eftermiddagarna. Igår lekte vi leken "mamma tova" på Toves begäran. En utmärkt lek som gick ut på att Tove bäddade åt mig på mattan där jag sen fick ligga med en kudde, täcket från dockvagnen (täcker ungefär min höft) och sen nallen och en kloss att hålla i som extra mys(?). Sen satt hon först och klappade fint på mig och sen släckte hon lampan och stängde dörren. "Gonatt".

Snösnösnö..var är våren???

Ännu en dag. Jag tyckte det såg ljust ut ute men när jag vinklade upp persiennerna såg jag att det än en gång berodde på att luften var full av vita flingor och inte för att det var sol. Suck!

Jag vill ha lite tö nu. Lite vårkänsla. Bara lite....snälla!!?

Badrock och massa nya ord

Ikväll fick Tove bada. Tove älskar att bada. Hon har fem baddjur som hon leker med plus en liten vattenkanna som också är rolig. Hon sitter ner eller ligger ner i det grunda vattnet. Stå får man inte för då kan man halka som bekant.

Tove ställde alla baddjuren på ena badkarshörnet och sa "pompisar" och så pekade hon på ett djur i taget och sa "den e pompis, den e pompis, den e pompis". Vattenkannan fick också stå bredvid och vara "pompis". Jag begrep efter en stund att de var kompisar. Jag frågade Tove om hon hade några kompisar? "Mm" Vad heter dina kompisar då? "Nea" och "Mämi" blev svaret efter lite betänktetid. Det är de två i dagisgruppen som vi vet att hon leker mest med.

Igår fick jag lov att ta av henne även bodyn vid blöjbytet. "Tuje Nakentiiis!" sa hon då. Det fullkomligt sprutar ut nya ord från henne och man borde ha en filmkamera redo jämt känns det som. Det har vi inte nu. Både kamera och filkamera är nerpackade i den berömda väskan.

Efter badet var det vällingdags och vi provade morgonrocken hon fick i julklapp. Hon var skeptisk först "Tuje ha den på inte!" men när jag sa att hon fått den av farmor och farfar i julklapp blev det mer intressant. "Mammor, faffa, ul-kapp!" Sen satt vi och myste i soffan med vällingen och en bok.

Jag passade på att smörja in hennes kinder med salva eftersom de är så torra. Sen ville Tove ha tuben och lekte en lång stund att hon smörjde in mig också. Locket var på som tur var. Men jag fick salva på "tinderna", "i 'året", "örona", "munne'", "näsan", "ögona" och slutligen även på "'akan" och "'alsen".

Fotat med mobilen eftersom kameran som sagt är nerpackad

Med en doft av sommar

Det kom ett mejl med en faktura. Hur osexigt som helst egentligen. Men fakturan var från Lundegård och gällde sommarens Ölandsvecka. Plötsligt hörde jag sorl, dansmusik och kände en doft av grill och grönt gräs. Hur härligt som helst! Några minnesbilder från förra året kommer här:

Foton: Lars Ålander

Liten Tove trilla ner

I helgen när vi gick och lade oss tittade jag som vanligt in i mörkret i Toves rum för att se att hon låg bra. Men jag såg ingen unge i sängen! Blicken började söka i det skumma rummet och hon hade ju ramlat ner! Vi har som tur var lagt kuddar nedanför sängen ifall det skulle hända och gjort kanten lite högre för att det inte ska hända. Men nu hände det i alla fall.

Men Tove verkar inte direkt ha märkt att hon ramlat ner för hon låg och sov så sött på golvkudden. Hon blev jätteförvirrad när Daniel lyfte upp henne i sängen igen.

turkartan.se i Stockholm City!

Ibland händer väldigt lustiga saker. Jag har en gammal hemsida som har levt sedan 2004. På den tiden var jag inbiten islandshästtjej och skapade turkartan.se först och främst för min egen skull. Ingenstans fanns nämligen samlad information om var det fanns tillgång till ridning när man rörde sig runt om i landet.

Det fanns väl olika anledningar till att intresset falnade och sen kom dansen och tog över helt. Men jag håller fortfarande kartan någorlunda uppdaterad även om det sker med viss oregelbundenhet. Och den används av människor därute. I snitt hundra besök i veckan senaste året och dryga femtusen besök per år har sidan.

På startsidan har jag ett litet formulär där man kan fylla i hur man hittat sidan. Idag hade någon gjort detta och hänvisat till "annons i Stockholm City". Mycket intressant! Daniel fick nappa med sig en tidning hem och där minsann har jag fått ordentlig gratisreklam i deras Sportlovsspecial (klicka upp bilden):
Det är inte första gången min sida dyker upp i kommersiella sammanhang men den här har nog störst upplaga gissar jag. :-)

Hårfin

Långa sidan...

Hela dagen idag gick åt till frisörbesök känns det som. Blott en timmes sovmorgon och sen in till stan för klippning och slingning. Håret har ändrat karaktär ganska tydligt även denna graviditet samt växt som ogräs under vintern. Klippningen tog flera evigheter, både håret och att ta sig till och från i decimetermodd och sjöar modell större. Jag gick hemifrån vid halv nio och var tillbaka halv tre. Så kan det gå. Men jag blev i alla fall himla nöjd med håret. Skönt att se ut som sig själv igen!

..och korta sidan!

När jag kom hem var det i princip bara att få i sig något och sen bege sig till dagis. Jag orkade inte dra vagnen i modden eftersom det gör ont att ta i med benen nu så jag bestämde mig för att Tove fick gå med mig istället och det gick ju jättebra. Klafs klafs. Nu ska det visst frysa på igen och då kommer det väl att bli helt omöjligt att ta sig fram. Bäst att stanna inne.

Klippningen var det enda jag hade inbokat och verkligen ville hinna med innan det är dags så nu är jag redo. Viktigt att vara snygg på förlossningen har jag hört... ;)