På andra sidan

Ja, så känns det nästan. Det var så mycket jobb och stress med jobbet inför flytten att när det väl var klart gick luften ur. Nu har det gått flera veckor men jag har hållit mig ordentligt sysselsatt även fast det inte synts här.

Det har varit mycket fokus på kören då vi repat intensivt med R inför höstens första lilla framträdande som blev väldigt lyckat. Väldigt känslomässigt och mycket glädje. Vi har också hunnit träffas bara vi tjejer för två mysiga rep och så har vi haft en helt fantastisk workshophelg med K som också innefattade så mycket glädje och gemenskap. Verkligen bra för själen. Vi kom också fram till mycket bra tillsammans, både i diskussioner och i röstutforskning under helgen.

Det har ramlat på oss nya roliga uppdrag fram till och med nyår så det kommer verkligen bli en hektisk körhöst. Det ses fram emot men måste planeras för energimässigt. Kören kommer också försöka ha kvar kontakten med R vilket också känns roligt och viktigt. Han blev så snabbt en del av vår körfamilj.

Dansen har också hunnits med. Vi har varit på ett jättebra WCS-läger tillsammans, jag har invigt danshösten på Fyris tillsammans med A och varit på två socialkvällar på WD. Jag har också kört några dansträningskvällar med showdans och sen också hunnit bestämma mig för att sluta med det då jag behöver prioritera kören senare i höst.

Vi har också hälsat på hos morfar och kokat lingonsylt av eget plock för första gången.

Förra veckan kvitterade jag ut min extra semestervecka som jag bestämt mig för att ha hemma själv. Det var ett mycket bra beslut och det var sköna dagar med träning, umgänge med E och barnen och lunch med A på dagarna och sen energi över till mina kvällsåtaganden. Man borde varje höst ha några dagar för sig själv att ladda på!

Tänk ändå vad mycket jag hunnit med på några veckor! Idag har jag och Måns ledig fredag och jag börjar känna mig krasslig så det är soffläge för oss. Men det känns som bra tajming då helgen är ledig och själen är glad.

Rock the Barn i Gräsmyr

Efter en ganska slapp dag i solen var det dags att anlända till vårt andra WCS-läger för året. Rock the Barn. Vi anmälde oss rekordsent, när vi var på Öland, men kom med och nu var det dags. Två timmars givande workshops, sen middag i kvällssol. Sen var vi med på  två timmars nybörjarworkshop, då jag startade min bana som förare. Jobbigt och nyttigt!

 Gräsmyr loge i kvällssol

Sen var det socialdans. Det gick ganska bra att komma igång och det var bra stämning och trevligt att dansa. Alla vi dansade med höll sig till en låt vilket är väldigt positivt då man hinner dansa med väldigt många. Vi höll igång i några timmar innan det var dags att åka hem och ladda för lördagen.

Lördagen började kl 11 och denna dag fick vi stifta bekantskap med de andra två instruktörsparen vilka båda var otroligt bra och trevliga. Den här dagen var vädret mer ovädrigt och vi fick äta lunch under tak med jackan uppdragen. Under workshopen efter lunch öppnade sig himlen och det dånade på det enorma plåttaket. Men inne på logen hade vi det ändå ganska mysigt.

Eftersom vi visste att det skulle bli ruggigt väder hade vi bestämt oss för att åka hem i den långa middagspausen. Det var ett bra beslut. Vi köpte med oss hämtmat till lägenheten och efter en välförtjänt burgare blev det en varm dusch och sen rakt ner i sängen för en halvtimmes middagslur innan klockan ringde för socialdans. Då var det bara att hoppa i kvällskläderna och ta sig iväg, sega som bara den.

Vi hade svårt att komma igång men efter en timme var det dags för finaltävlingarna och det gjorde oss ingenting. Dels var det ganska kul att se de duktigaste dansa och dels kunde vi vila och dricka kaffe under tiden. När finalerna var över kom dansen igång igen fram till halv tolv då det var techaers show. Instruktörerna stod för varsitt fantastiskt shownummer varav makarna White var något utöver det vanliga. Oj, vilka dansare och vilken yttre förvandling mot hur vi sett dem dittills under helgen. :-)

Dansrutinen vi fick se live på logen. Klippet är dock från tidigare i sommar.

Efter uppträdandena fick vi ny ork och plötsligt var klockan nästan två. Det var dags att ta sig hemåt igen. Nu var det väldigt dimmigt men vi kom hem tryggt och säkert.

På söndagen skulle vädret vara riktigt fint igen och då middagspausen var kortare packade vi för både lunch och middag på plats. Ännu en gedigen workshopdag och lunch och middag i det gröna. Det var skönt att kunna slappa någon timma på en filt i solen innan det var dags att byta om för socialdans på kvällen. 

Nu stretade kroppen emot rejält och varken muskler eller inspirationen ville samarbeta på dansgolvet. Men vi kämpade ändå på till klockan tolv. Då lämnade vi Rock the Barn för denna gång. Sen var det skönt att så småningom få krypa ner i sängen igen.

Vi var otroligt trötta men väldigt nöjda med helgen. Instruktörer i absolut topklass och många många timmar dans i kroppen, vilket är största vinsten med att åka på läger. Det var väldigt trevlig atmosfär hela tiden och jag hann dansa med nästan alla.

Vi är så tacksamma att vi fick möjlighet att vara med på detta på tu man hand och att barnen haft det så bra under tiden. Vi stämde av med äventyrarna varje dag, och de verkade inte sakna oss ett dugg.
Det känns också väldigt bra att vi har ännu ett läger inbokat så vi har mer att se fram emot. :-)

Ölandsveckan 2015

Fredag - äntligen dags!

Redan förra året bestämde vi oss för att vi i år skulle utnyttja hela vistelsen och åka ner redan på fredagen. Det hade varit så sköna dagar trots det dåliga vädret att det kändes som att vi nu ville ta vara på varje möjlig minut på ön.

Efter att jag nästan stressat sönder mig sista veckorna på jobbet plus vår fest så kom vi ändå iväg på fredag morgon enligt plan. Det är tur att vi har sån rutin vad gäller vår packning för den här veckan och också tur att vi är ett så bra team när det behövs.

Resan ner gick utan problem och barnen har nog aldrig tidigare varit så nöjda där i baksätet. Den enda okända faktorn var att vi inte hade med oss något tält då vårt gamla tog slut efter förra året och planen att ta med jättetältet från festen föll på att....det kändes som ett jättetält! Men vi brukar ju luncha bredvid Biltema och fick med oss ett likadant tält som vi haft senaste sju åren. Skönt!

Vi lämnade Stockholm i ösregn och landade på Lundegård med strålande sol och blå himmel. Så underbart! Det kändes nästan som en tidsresa. Det var så skönt att vara framme även fast första kvällen var ganska röjig i stugbyn. Alla unga vuxna var lika uppspelta som våra barn, fast på sin egen intellektuella nivå.

 Framme! Hoppkudden är tillbaka igen till allas vår förtjusning!

Lördag - campinghäng

Vi tog en lugn dag på campingen. Fint väder men ingen hetta. Perfekt för lek på campingen. I år bor Molly, en fjorton veckors stövarvalp granne med oss och blev förstås barnens favorit på en gång. Riktigt mysigt att få en sån söt lekkamrat så nära till hands.

 Molly fick hängivna lekkamrater

Jag åkte och handlade maten som vi inte orkade och hann handla hemma och vi grillade kycklingspett till vår första riktiga Ölandsmiddag. Som efterrätt fick sen barnen prova att grilla marshmallows för första gången och det gillades! :-)

 Smaskens!

Daniel introducerade också barnen i att samla burkar. Det har vi sett andra barn gjort under åren. Och denna aktivitet anammades snabbt av barnen som med sina söta leenden fick mer burkar än vi hade kunna tänka oss. Plötsligt hade vi en hel säck att panta!

Dans till Voyage och Finix

Första danskvällen är sedan några år en sex timmars nonstop som passar bra att dela på. Min halva var första halvan och jag skuttade upp till logen strax efter start. Började med att bjuda upp en helt okänd snubbe som dansade bra så det var en bra uppvärmning. Det var ovanligt bra plats på logen under kvällen så det var ju jätteskönt. Det gick faktiskt att dansa!

Till min egen förvåning drog jag mig ner i grottan och dansade några danser. En kille känd från wcs-golvet visade sig vara en riktig superförare. Där var det bara att hänga med i svängarna oh plötsligt gör man saker man inte visste att man kunde följa. Coolt!

Ytterligare ett par danser blev det där nere i mörkret. Jag hittade lyckosamt fyndet från Hågelby senast och fick mig en ny härlig dansa. Tyvärr blev jag himla trött på slutet i buggen så att jag inte orkade svara perfekt vilket grämde mig efteråt.

Båda banden spelade väldigt snabba snabba och i och med ytan så blev man himla trött och undrade var kondisen var egentligen?? Jag hade också tur och lyckades få tag på bra dansare till de snabba låtarna. Efter tre timmar var min tid ute och jag måste känna mig nöjd med utfallet. Båda banden spelade också bra och härligt även fast Voyage såklart är i en egen klass. Daniel fick byta av för att premiärdansa in Öland även han.

Söndag - beachpoolen

Det var ytterligare finare väder på söndagen och vi bestämde oss för att inviga beachpoolen som var ny på campingen förra året. Då var det dock aldrig något badväder så vi kikade bara genom gallret då. Nu hade de dessutom rabatterat både beachpoolen och leklandet för de som har veckoband så då kändes det värt det.

Vårt förmiddagsbesök föregicks av massor av mutter plus att det kändes kallt så det blev inte så lyckat. Men efter en god lunch så gjorde vi ett till besök och då var det både mysigt och roligt. Jag badade med en skrattande Måns och Tove lekte med Hanna och Ronja i vattnet. När vi badat klart gick vi hem och åt glass och jordgubbar. Ett Ölandsmåste.

För framförallt Tove finns det nu mängder av Ölandsmåsten och helst ska alla göras samtidigt. Det har varit lite jobbigt de första dagarna då hon känns stressad av allt hon vill hinna uppleva. Men allt kommer hinnas med och hon börjar lugna sig.

 Vad är väl en dansvecka utan en danstävling?

Daniel var också och pantade lördagens burkskörd och han kom hem och delade ut hundratjugofem kronor var(!) åt de storögda barnen. Ojojoj så mycket pengar. Snacka om att det blev mersmak. Nu får vi nästan hindra dem från att springa och fråga alla hela tiden.

 Många burkar, och fler blev det...

Dans till Blender

Såhär i efterhand kanske man kan säga att vi tänkte lite tokigt när vi delade upp kvällarna för året. Det var det att det var en kväll mindre förra gången som ställde till det. Jag har således samma kvällar som förra året och därför ocksåi princip samma band. Vi får komma ihåg det till nästa år.

Söndagen brukar vara en kompakt dansdag och så även denna gång. Det var toktrångt och alla verkade förvånade över att det var så sjukt varmt som det ju ändå alltid är. Jag började min danskväll med en stabil norrlandsfox enligt förra årets modell och så var kvällen igång.

Även denna kväll drog jag mig ner i grottan ett par svängar och lyckades dansa med flera stycken halvkändisar där.  Någon mer förvånande än andra. Dock går det inte att bjuda upp någon okänd där. Eller, jag har bara gjort något enstaka försök men jag bränner mig direkt. Så trist! Det finns få saker inom dansen som gör mig på sämre humör.

Kvällen förlöpte i alla fall utan större missöden eller fyrverkerier. Blender spelade mest gammal såpmat och slitna egna låtar känns det som. Oinspirerande. På slutet blev jag uppbjuden till lugna låtar och sen annonserade Blender att de hade tajt med tid och sa nåt om sista dansen så vi tackade och gick. Han för att han var upptagen på sista, jag för att jag hellre dansade med någon annan.

Men sen spelade de ett par snabba låtar, så det var uppenbarligen lite luddigt vad som menats. Jag tänkte i alla fall chansa på en sista dans denna kväll och satte mig strategiskt och kollade in läget. När låtarna var slut fiskade jag upp en tilltänkt danspartner på ett lyckosamt sätt. Blender spelade ett par ganska dåliga sista låtar, för mycket ös och för lite mys.

Men sen blev det två extranummer, i en stil helt olik Blender. Slow boogie som lockade till två härliga danser med sug i varje steg. Inte alls vad man kunde vänta sig och otroligt bra. Så härligt att få få utnyttja sin musikalitet och danskänsla till fullo!

Sen tyckte Blender att nu fick det var färdigdansat och att alla skulle sitta och lyssna istället. Då spelade de två fina akustiska ballader för en perfekt sista dans. Som tur var tog vi tillfället i akt och dansade dem ute. Så det blev en sista dans ändå! Kvar blev två fåniga flin som traskade ner mot campingen så nöjda så med kvällen och sig själva. ;-)

Måndag - Lådbilslandet

En lite mulen men varm dag. Vi hade spanat på väderkartan och passat in denna dag som den perfekta dagen på lådbilslandet. Vi packade en stor termos kaffe, filt, festis och varsin bok och gav oss iväg tills det skulle öppna.

Precis som förra året blev det en jättehärlig dag. Vädret var perfekt varmt men molnigt och vi var än mer avslappnade medan barnen roade sig. Föräldrarna får ju inte vara med så det är bara att dra sig tillbaka med kaffe på filt, eller varför inte med varsin bok. Lunchen var jättegod även i år och vi åt glass och hade det bra. Efter fem timmar var även barnen nöjda och följde med hem utan minsta gnäll.

 Blivande bönder?

 Cool rallyförare

 

 Avslappnad mamma

Väl i stugan igen gjorde vi en snabb middag och barnen hann också leka med Molly  och gå ett varv och spana efter mer pant innan de nöjda somnade i sina sängar. Det var Daniels danskväll och jag satt uppe alldeles för länge och pratade om livet med stuggrannen innan jag tog mig ner i sängen.

Tisdag - Nu blev det sommar, och EM-Guld!!

Vi vaknade upp till en helt fantastisk morgon och insåg att nu kommer värmen! På förmiddagsschemat stod ett löfte om ett besök i tälten i Köpingsvik för att handla varsin leksak för pantpengar. Det blev varsin vattenkanon modell större. Sen pantade vi lite mer och handlade lite mer mat och jordgubbar innan vi åkte tillbaka för lunch.

Nu hade solen börjat steka på allvar och vi rustade oss för strandhäng även fast vattnet verkade isande kallt. Men barnen brukar ju inte bry sig så mycket. Men efter att den första chocken lagt sig visade det sig att det faktiskt var riktigt badbart och hela familjen lekte glatt i vattnet.

Det var så varmt och stilla i luften att vi var i flera gånger mellan torkningarna i solen och Daniel fick också hämta fikat så vi kunde stanna ett ta till. Detta hade vi verkligen inte kunnat tro för några dagar sedan. Så härligt! Känns som att det var flera år sedan det var en sådan här Ölandsdag men jag får gå tillbaka och kolla om det stämmer.

Tisdagen är numera den stora maskeraddagen och det blir allt mer på allvar. Folk inte bara klär ut sig utan har också kommit överens i stugorna om olika teman att samsas kring. Två stugor var till exempel julen, med Tomte, ren, gran och ett Luciatåg som bjöd på pepparkakor. De hade också en gran utanför stugan och det ryktas att de åt julmat innan dansen. En annan stuga var jättefint utklädda till de olika karaktärerna i Tintin.

 Kvällsvy från stugknuten

Barnen tycker detta är SÅ roligt och vill gärna springa runt och titta på alla tokiga vuxna. Som tur är är alla också väldigt snälla och skrämmer inte barnen, för det festas också extra mycket. Ty det verkar behövas när man ska spöka ut sig. Men det blir ju många tomburkar till barnen...

Vi ville ha barnen i säng i tid eftersom det var en lite speciell kväll. Sverige U21 skulle ju spela EM-final och vi tänkte se den tillsammans innan jag gick upp och dansade. Tove som var sist somnade fem minuter innan avspark och sen satte bänkade vi oss.

 HEJA SVERIGE!

Det blev en otroligt spännande och lång final med 0-0 efter full tid och övertid och sen straffdrama som avslutning. När Sveriges målvakt räddade sista straffen och guldet osannolikt var klart knöt vi nävarna och vrålade så högt vi kunde inombords. För då hade vi förflyttat oss till överslafen på Toves säng. Vilken bragd!

Jag var helt färdig efter att ha suttit på spänn så länge men traskade upp lagom till efter paus. Uppe på logen hade det varit helt galet fram till paus så jag verkade inte ha missat något. Det blev inte heller någon höjdare den stund jag fick och när sista dansen inte verkade vara ämnad åt mig traskade jag snart hem igen.

Men i magen gladdes jag fortfarande åt fotbollen. EM-Guld! Härligt grabbar!

Onsdag - värmebölja med after beach

Då denna dag skulle vara ännu varmare än gårdagen och jag hade bränt mig på ryggen och barnen också kunde behöva en paus från solen blev det leklandet. Daniel tog med barnen och jag stannade i stugan och "tog det lugnt" genom att städa upp och laga lunch tills de kom ner igen. Leklandet är inte så jättespännande för barnen längre men de ville ändå dit igen efter lunch.

Vi gick först och tog ett snabbt dopp och sen gick jag dit med dem någon timme och sen kom Daniel och mötte upp med glass och jordgubbar lagom till Casanovas after beach. Det var lite för varmt men annars lika härligt som vanligt och Casanovas har så många perfekta sommarpartylåtar. Måns lade sig ner och sov på filten en lång stund där mitt i vimlet.

After beach

 Trött kille sover i skuggan av ett paraply

Efter maten blev det ett kvällsdopp innan det var dusch för samtliga innan läggning för att få a sig allt saltvatten. Barnen var nog väldigt nöjda även med denna dag och var inte svårsövda. Daniel gjorde sig i ordning för dans och jag tog en lugn kväll i stugan och försökte få ner temperaturen innan det var dags att sova. Värmemässigt börjar det här kännas som våra första år på ön!

 Torsdag - Skugga och bad

Nu är det så varmt att det inte går att göra så mycket annat än att försöka hålla sig i skuggan och däremellan ta ett dopp. Nu börjar ölivet gå sin gilla gång och alla bara trivs och har det bra.

Barnen har nu pysslat klart i sina pysselböcker som de fick i lördags. Vi förvånas över hur duktig Måns är att skriva och läsa ord. Han är ju bara fem år och den här boken gjorde Tove här förra året när hon var sex. Toves bok handlade om läsning och hon kan läsa väldigt bra bara hon tar sig tid.

Barnen har lekt lite med Hanna och Ronja idag och det är roligt för det har inte varit så mycket kompislek detta år. De har fokuserat på att leta pant, spruta vatten och Molly. Jag hann ligga i skuggan och läsa en stund under eftermiddagen och det är så skönt. Tyvärr har jag också varit jobbsupport via telefon varje dag och det känns trist.

Barnen kom bekvämt i säng och jag laddade upp för en sista danskväll. Känns som jag knappt dansat den här Ölandsveckan, men det är ju inte sant.

Dans till Casanovas

Det här kändes ganska länge som danskvällen utan varken mening eller mål. Första halvan kändes det mest som att jag vandrade omkring planlöst utan att hitta någon rolig och utan att heller veta vem jag letade efter. Jag gjorde något dyk nere i grottan och hittade väl nån där och nån däruppe men det lyfte verkligen inte.

I paus hade jag tänkt kolla in wcs i Lidret som jag struntat i hela veckan. Men då spelade de istället sådan musik på logen och folk dansade där. Det var ganska värdelöst för mig som då inte hade en aning om vem som ville och kunde dansa eller inte. Mina wcs-förare från hemma som är på plats har full fokus på yngre, mer spännande brudar denna helg så där vill jag inte störa. Det blev ingen wcs för mig. Men det kommer jag ta igen med råge om några veckor.

Andra halvan kom igång lite bättre. Jag letade efter trevligt folk i grottan men hittade ingen känd. Kanske vill jag ha motbevis för min tes att jag alltid blir nobbad därnere, kanske har jag drag av självplågeri, men jag bestämde mig av någon outgrundlig anledning för att bjuda upp nån okänd.

Första ganska unga killen satt och tackade ja. Han var ganska duktig och verkade tycka att jag var ganska rolig. Trevligt! Tänk att de finns. Foxen blev ännu bättre och det fanns inga tveksamheter i att leendet var äkta när vi sa tack. Sen bjöd jag direkt upp en ny kille, kanske yngre, det är mörkt därnere. Men han ville hemskt gärna dansa senare. Så fint...

Då vände jag mig mot en annan yngling som så lite för cool ut för att tacka ja, men det gjorde han. Jag blev förvånad men insåg ganska snabbt att han bara gjort sin plikt. Han ville helst inte kännas vid mig alls under våra två snabba danser även fast det föra-följamässigt funkade hur bra som helst. Det var omöjligt att få en antydan till ögonkontakt eller leende och efter första dansen smet han lättad därifrån.

Jag blir mer störd än jag är bekväm med av ett sådant osocialt dansbeteende även om jag på något plan begriper att det förmodligen är dålig självkänsla som säkert ligger bakom. Spelar ingen roll hur cool man försöker vara utåt om man är rädd över vad folk ska tycka på insidan. Kanske blir jag extra störd eftersom jag tvingas tänka tillbaka på hur jag själv hanterat vissa situationer.

Men sen träffade jag på en välkänd hemmafavorit som när jag berättade detta sammanfattade hela situationen med "Jäkla unge!" Då kändes det bättre. Plus att vi fick dansa igen några danser då vi inte hittat igen varandra tidigare under veckan.  Som tur var lyckades jag pricka in min andra hemmafavorit och så blev kvällen sammantaget ändå hyfsad. I alla fall sista halvtimmen...

Casanovas spelade på något sätt ganska dåligt under kvällen. Dessutom har de den dåliga smaken att dansa en enda låt som sista dans. Sen med Wahlströmsmått mätt otroligt mesiga extranummer. Innan de ville sälja skivor på riktigt spelade de en till lugn låt. En sån låt som bekräftar tesen att alla dansbandsmusiker från början egentligen ville spela hårdrock.

Sen var dansveckan slut för min del. Som tur är blir det mer dans i sommar. Det finns ju fler logar att besöka!

Fredag - Bad och summering

Solen har stekt på oss även denna dag. Mer bad och barnen har också hittat igen en killkompis. Typiskt att det skulle bli sista dagen. Men nu vet vi var de bor till nästa år. Jag tror inte riktigt barnen skulle förlåta oss om det inte blev någon mer Ölandsvecka. De har ju upplevt detta sedan de föddes så för dem är det en självklar tradition.

Idag har Daniel också varit och pantat för sista gången. Igår kväll fick de ihop sina säckar rekordsnabbt. Folk känner igen dem nu när de kommer traskandes med sin påse och ropar efter dem. De har fått ihop så otroligt mycket pengar. De som inte ens har veckopeng än!

Toves pantpengar. Totalt har de fått ihop 570kr var!

I morse avslöjade vi för barnen att vi inte ska åka direkt hem utan åka via Astrid Lindgrens Värld. Det togs emot med glada tjut. Nu har vi packat ihop så mycket det går så att vi ska komma iväg någorlunda snabbt i morgon bitti. Daniel är och dansar sin sista kväll med en bristfällig vad så jag hoppas det går bra. 

Man kan sammanfatta det som en otroligt härlig semestervecka men allt vad vi kunde önska av Lundegård. Veckan går så otroligt snabbt när man väl är på plats, men vi och framförallt barnen är fulla av upplevelser när vi åker hem. 

Bye bye Öland. Vi ses nästa år!

Expanders på Hågelby

Jag inser att jag faktiskt missat att skriva om min senaste danskväll. Jag var ju på sista fredagen i Fyris park, då det var Sannex och publikrekord och alla killar antingen var upptagna eller "upptagna" hela tiden och jag var sur som en surtant till slut. Kanske därför jag aldrig skrev om den kvällen? Den var inte värd att minnas.

Sen har jag faktiskt också varit på en wcs socialdanskväll i BDKs regi, med nybörjar-prova-på. Det var också en medioker kväll när jag först blev ganska irriterad på inställningen  hos arrangören och sen att jag inte fick dansa tillräckligt. Inte så social danskväll kan man sammanfatta.

Men nu tänkte jag glömma gamla trista dansminnen och inviga sommaren på mitt favoritdansgolv i Hågelby. Sommaren dök faktiskt plötsligt upp även vädermässigt med sol och värme och jag satt först bara och andades och varvade ner och mina system verkade påminnas om att det är det här som är livet. Inte den där stressen som tagit över mig senaste två veckorna. Min Ölandslängtan väcktes också på riktigt!

Sen var det tyvärr inte helt lätt att ta sig upp på golvet eller väl där hitta någon att dansa med. Och även denna kväll tyckte jag att jag fick många svar att "jag är upptagen". Så himla tråkigt det är! Jag började ganska snabbt tappa sugen men efter en trevlig paus återkom lite krafter. På slutet av kvällen fick jag plötsligt flyt och fick dansa några danser efter varandra, dock av skiftande kvalitet. Men det var ju dansa jag var där för.

Hur skulle kvällarna överhuvudtaget bli något utan tjejfoxarna?

Jag kände mig trött och sliten på slutet och när det var dags för fyra sista låtarna och jag inte såg någon lämplig kände jag att det fick vara nog. Jag gick på toa, satte sen på mig min danströja och traskade iväg mot utgången. Men jag hann inte så långt.

Vid dansbanans sista stolpe stod plötsligt en okänd kille som sett intressant ut under kvällen men som jag inte fått tag på. Jag bromsar plötsligt in och tar en chansning. Tänkte lite bränd att han "är väl upptagen" han med, men fick ändå för mig att fråga. Och tänka sig, han var där för att dansa. Det var bara att hänga av sig tröjan igen och bege sig upp för en sista dans.

Och vilket fynd! Först blev det en snabb låt med jättebra och rolig bugg. Och sen sista-dansen-foxar av rätta kalibern med riktigt grymma låtar till. Tack Expanders! När vi båda tackat ödmjukt och utbytt information om tilltalsnamn, normala geografiska position och framtidsplaner (Öland? Yes!) satte jag mig i bilen med ett sånt där underbart fånigt leende. Och jag kunde knappt tro att kvällen ändå blev räddad till slut. :-)

Sista WCS för terminen

I söndags hade vi åter turen att få hjälp med barnvakt så vi kunde åka och dansa tillsammans. Det känns väldigt bra att vi kunnat göra det ovanligt mycket i vår. Vi har också tränat hemma på sånt vi gått igenom på olika workshop och varje liten tiominutare ger ju resultat.

Denna dag var det fortsättningsworkshop med "abort missions", alltså hur man kan avbryta en tur ifall det till exempel är någon är i vägen. På ett sätt känns det ganska självklart för mig då jag är bra på att hålla mig undan och avbryta turer när så behövs. Men det kom också fram några nya grepp som inte finns inom t ex buggen.

Sen var det fullt ös på dansgolvet tills stängning. Efter ett tag dök även A upp och det var ju jättekul då vi hann dansa och umgås lite extra. Det blev en riktigt rolig kväll och stundvis känns det som att man kan dansa riktigt bra. När man ser vissa andra dansa inser man dock att man är en simpel nybörjare.

Nu verkar det inte finnas ett enda socialdanstillfälle kvar för denna dans innan hösten. Så synd när man kommit igång så bra. Det är dock en del stora event, konsigt många faktiskt, men det känns svårt att vara med på något innan semestern. Men i slutet av juli kommer det nog ändå bli några nya danssteg. Vi får se hur semestern ska planeras.

Näst sista WCS-söndagen

Denna söndag hade bror ställt upp som barnvakt vilket vi är så tacksamma för. Det är roligt och trevligt att komma iväg tillsammans någon gång ibland, om inte annat för det uppenbara sällskapet från dörr till dörr. Nu siktade vi in oss på en workshop och några timmars socialdans på söder.

Workshopen tyckte jag var riktigt bra. Det gicks igenom hur man kan hantera trånga dansgolv, då många dansar WCS väldigt stort. Alla grundturer går att göra i tät fattning och det var ju intressant och roligt. En del förare hade dock otroligt svårt för detta, trots att stegen är samma. Det var som att det blev en helt ny dans.

Sen togs det också upp lite fattningsteknik, hur mjuk man helst ska vara och var bakläget egentligen är utan att axeln ska "släppa". Vi fick också lära oss att vi ska landa i olika v-formationer, t ex i baksteget. Intressant och bra! Jag fick också chansen att testa några svängar med J himself och fick kvitto på hur det ska kännas. Bra! Jag gillar honom som instruktör, väldigt avspänd stil men samtidigt koll på detaljerna.

Efter ett snabbt intag av vår matsäck blev det socialdans fram till stängning. Riktigt roligt som vanligt. Man börjar känna igen de flesta nu och kanske en del börjar uppskatta att dansa med mig lite mer på riktigt. Kul! Jag dansade också med en okänd som mest dansade med sig själv. Mycket svårt att avgöra om han var koncentrerad, blyg eller bara tyckte jag var stentrist. En chans till ska han nog ändå få i en framtid.

När klockan nästan var tio och vi hade varit på plats sedan klockan fem var både huvud och kropp slut och vi åkte hemåt. Nu är det bara en söndag kvar. Undrar just var man sa soccialdansa WCS sen?

Scotts i Hallunda

Vilket dansfokus det är just nu, så kul! I fredags var det egentligen Daniels tur, men han kände sig lite hängig och slö så jag fick åka igen istället. Roligt för mig! Den här gången visste jag att det skulle finnas åtminstone någon mer att dansa mer än senast då det inte fanns någon konkurrens från Fyris. Konkurrens är ju oftast bara dåligt för alla.

Det skulle snart visa sig att det skulle bli en riktigt rolig kväll. Förutom uppenbara sällskapet E så  dök ytterligare och saknade favoriter upp! Äntligen säger jag, bra dans ska man skämmas bort med! Det blev snart en riktigt härlig dansfest och Scotts lyckades pricka in bra musik till bra danser mestadels.

Scotts är såååå bra när de spelar bra musik. Sån musik som de själva valde att spela från början. Då de fortfarande kom med släp. Sen spelar de massa mogenstompa mellan godbitarna och gör kvällarna egentligen ganska konstiga. Men det kanske an bli ändring i framtiden? Kanske de är så pass välbokade nu att de kan återgå till det de spelar allra bäst?!

Nåja, efter några riktiga höjdardanser blev jag infångad av en kille som jag blivit uppbjuden av förut men liksom undvikit att tacka ja till. Här fick mina fördomar sig en välriktad örfil vilket ju är nyttigt ibland. Det var sanningen att säga inte alls en obehaglig dans (utom möjligen för min imbillade image) och jag insåg att jag blivit betydligt sämre förd av betydligt mer hypade grabbar.

Jag bjöd faktiskt upp en ung kille som såg duktig ut men insåg snart att skenet bedrog. Han hade så dålig teknik i buggen att han tog i för hårt och dessutom passade han på att blunda(!) mitt i buggen vilket är förbjudet. Man får inte lämna följaren "ensam" på det sättet, särskilt inte när det är trångt! Skämmes!

Men kvällen var på det stora hela en härlig sådan och E och jag dansade oss i mål. Det är ju svårt att tro att det är möjligt förstås, men vi utvecklas fortfarande i vår gemensamma dans, och fick till en riktigt grym avslutning på kvällen.

På tal om utveckling, kände jag denna kväll att west coasten börjar ge resultat i buggen. Jag hoppas att det är positiva resultat så jag inte börjar blanda så mycket att jag glömmer vad som är vad.

Voyage i Hallunda

Det är verkligen en period med mycket dans nu. I fredags gav jag mig åter ut i vimlet men trotsade strömmen som drog mot Uppsala och åkte istället till söderort. Jag skulle dansa till Voyage alla dagar i veckan om det gick och har ganska lite förståelse för att de flesta valde annorlunda. Det var bara visst bara jag och E som tänkte rätt.

Vi insåg ganska snabbt att vi hade varandra att ty oss till denna kväll och släppte bara taget undantagsvis. Jag passade på att testa någon ny med sådär resultat och nån känd också med sådär resultat. Men E och jag hade en trevlig kväll i varandras sällskap och med Voyage på scenen går det inte att ha en dålig kväll.

De har så otroligt bra repertoar och sångerskan Liv är verkligen en stor sångerska. Många går genom livet utan att någonsin höra en sån röst live. Själv kan man dansa fyra timmar på front row och bara njuta! Grymt!
 

I only takes two

Sannex i Skultuna

När jag tittar tillbaka inser jag att det var fyra år sedan sist. Åren går verkligen onödigt fort. Den gången var det också jag och A som tog oss iväg. Fast mycket var annorlunda då inser jag. Att jag skulle åka till Skultuna och dansa till just Sannex känns ju mer än osannolikt, men det var ju de som var att välja på så ibland är danslivet konstigt.

Vi kom mitt i första set och satte oss i en fönsterglugg och bildande oss en uppfattning av läget. Vid första åsyn kändes väl utbudet sisådär. Men kan man tänka, när låtarna tog slut blev båda uppbjudna av såna vi gillar och så var kvällen i gång. Osannolikt åter igen.

Min första halva av kvällen blev lite sådär men andra halvan höjdes nivån. Jag blev bland annat uppbjuden av en kille som A tipsat mig om och det var ett mycket bra tips, ännu bättre i och med att jag själv inte behövde jaga rätt på honom :-)

Lagårn är egentligen inget vidare dansställe rent lokalmässigt. Ljudet når inte riktigt fram längst bort i lokalen och ljudnivån av allt prat mellan låtarna är nästan öronbedövande. Jag är glad att jag hade mina proppar. A hade en grym kväll och vi blev kvar tills bandet slutade spela. Sen var det gott med mackfika på vägen hem. En väldigt trevlig liten dansutflykt!

Kultursöndag

 I söndags var det dags för vårens stora konsert. Vi kände oss faktiskt ganska väl förberedda så genrepet handlade om att stämma av med stråkar och pianist och håll vår dirigent vid god energi. Detta var ju det sista vi gjorde tillsammans innan hennes mammaledighet. Jag hade en känsla av att det skulle bli väldigt lite folk, och när jag hörde att det var fem förköp så kändes det lite olustigt.

Men skeptiska jag fick så jag teg då det blev fullsatt med runt hundra personer i publiken. Jättekul! Hela konserten gick också strålande bra och publiken var översvallande nöjd vilket ju är så man vill ha det. :-) Efter konserten gick vi ut och åt ett gäng ur kören och det är alltid trevligt att få eftersnacka lite.

 Vokalensemble och musiker

När jag ätit klart tackade jag för mig och begav mig mot söder för lite dans. Det skulle vara två veckors uppehåll sedan på socialdansen så jag ville inte helt missa den här kvällen. Extra roligt denna kväll var att jag skulle få sällskap av lunchdejt A som skulle pröva sina vingar på detta dansgolv. Kul! Jag kom lite före henne och hann upp på golvet innan hon också dök upp och jag lotsade henne rätt.

Sen dansade vi tills kvällen var slut med bara ett litet fikaavbrott. Vi hade båda väldigt roligt och A var överraskad över att det faktiskt var precis så avspänt som jag beskrivit det. En väldigt bra kväll som kommer följas av fler!

Fullt ös till Casanovas i Fyris Park

Även denna helg blev det moderndans! Danssuget blir som bekant större ju mer man dansar, och det spelar mindre roll vilken typ av dans. Det som var speciellt med igår var att vi för en gångs skull hade barnvakt och vi kunde åka tillsammans. Även bror dök upp så stora delar av familjen var samlad.

Både Daniel och jag var otroligt trötta i början av kvällen och ett tag kändes det som att det skulle bli en kort kväll. Vi dansade några danser tillsammans vilket händer så sällan att jag inte minns när det var senast och konstaterade att det är roligt det här med dans. Och efter någon timme vände energin äntligen uppåt och kvällen kunde börja så riktigt.

Jag hade tur och fick tidigt tag på ett av kvällens ess och det är ju sån otrolig skillnad att dansa med folk som har det i hela kroppen. Skillnaden känns redan i första takterna och man blir ju så lycklig. Och så lite skön shuffle på det! Tiden fram till paus gick sen himla fort och sen blev det gemensamt fikahäng.

Andra halvan av kvällen började med bror. Alltid roligt. Fick sen dansa med en kille som jag sett många gånger men aldrig dansat med. Det visade sig att han gjorde tjusiga nerlägg i foxen. Ner långt och sen snabbt upp i rotation. Visserligen förde han dem på ett tryggt sätt, men det känns ändå aldrig tryggt att ha huvudet ner bland folks ben. Fy skäms!

I slutet av kvällen fick jag ett par riktiga kanondanser. Först med en kille som jag inte fattar att jag missat tidigare då han uppenbarligen rört sig på mitt dansgolv. Lite väl trångt i buggen men finfin fox. Sen hittade jag igen en kille som jag dansade med på Fyris för några gånger sedan och mindes det som trivsamt. Här hade jag riktigt tur med musiken och fötterna fick eget liv och hade så kul så i buggen. Killen i fråga såg glatt förvånad ut under hela dansen kan man säga. Ha ha.

Lite trevlig fox på det och så var kvällen liksom i hamn. Inte alls dumt! Jag fick pusta ut i två låtar innan Daniel och jag hittade igen varandra till sista fyra låtarna och vi avslutade kvällen tillsammans. Otroligt trötta och nöjda båda två. Det var längesen jag var så slut efter en kväll och jag hade verkligen maxat Casanovas alla tempolåtar. Även foxen går ju oftast ganska snabbt.

Det blev en trött hemresa tuggandes banan och choklad och vi lyckades hålla oss vakna tills vi var hemma. Sen var det inte det minsta svårt att komma till ro. Härlig kväll! :-)

Parkenmaran

Efter dryga två år har jag nu åter satt min fot på dansgolvet i Gävle. Senast var det Shakes sista spelning. Åren går! I helgen är det mara och jag och A som pratat om att åka dit igen flera gånger under åren kom nu äntligen iväg, om så bara för en kväll. Kul! Efter en liten roadtrip pausade vi ett par timmar på ett hotell, men tillfix och god middag.

Sen bar det av vidare till parken. Väl på plats fanns såklart genast bekanta ansikten på plats och efter några första danser och en första scanning gjorts kändes det som att det kunde bli en bra kväll. Lite knepigt var det med banden i de olika hallarna, där publiken sprang fram och tillbaka. När man måste byta sal är det risk att man får vänta in ett byte plus att man inte visste var man hade de man ville åt.

Jag hann dansa med några roliga, bland annat en WCS-favorit som jag faktiskt inte fattar att jag hittills missat på moderngolvet, men jag dansade också med lite för många tomtar. Det var lite synd och drog ner betyget för kvällen. Jag kan sammanfatta det hela som att det var roligare att vara där än att det var så jättebra dans.

Enda riktiga missen var en kille som jag inte sett på flera år som jag så gärna dansat med. Men han var tyvärr omöjlig att få tag i. Vi hade bestämt att vi skulle packa ihop prick tolv och det gjorde vi. Vi var ungefär lika nöjda med kvällen båda två och det kommer nog bli fler gemensamma dansresor nu framöver. Jag har länge saknat ett kompis att åka med så det ska bli trevligt.

Framsteg trots en sur start

I söndags var jag åter på Wanna dance. Jag kom iväg för sent och resan tog mycket längre tid än vanligt då vägar var avstängda och jag fick köra genom stan. Väl framme blev jag inte insläppt i kurslokalen då de redan börjat. Jaha, då vet man det. Som tur var hade jag mat med mig och passade på att äta och dricka kaffe.

Men väntan blev väldigt lång då det dessutom visade sig att de kommit igång sent. Suck! Lite irritation började pirra i kroppen. När dörrarna väl öppnades så var det heller inte många i lokalen. Tolv par totalt och kanske inga jätteinspirerande förare (hoppsan, redan kräsen?). Jag dansade nån dans och blev stående nån dans och redan runt sju började jag känna att det kunde komma att bli en väldigt kort kväll och att det var en onödig ansträngning att ha tagit sig dit.

Men sen vände det lite. Det började droppa in fler och duktigare dansare och kvällen började rulla på. Jag blev också uppbjuden av flera tjejförare som jag inte dansat med förut och jag tror jag kom undan med hedern i behåll. Någon av mina nyfunna favoriter dök också upp och gjorde kvällen lite extra rolig.

Det är så olika hur de dansar alla förarna. En del kr väldigt mycket basic, vilket är bra för då får man träna den plus att om man har övat nåt lite stylingsteg kan man få testa det. Vissa kör lite allt möjliga turer och styling och förs det på ett tydligt sätt är det ju roligt att försöka följa bra och haka på bäst man kan. Kan vara mycket utvecklande.

Sen finns det de som helt kör sitt eget race som är svårt att begripa och svårt att göra nåt eget av. Jag själv tycker ofta det är så tydligt att jag inte hänger med då följandet glappar betänkligt. Men det verkar inte bekymra dessa förare. Bara de får dansa sitt. Man kan undra om de aldrig upplevt riktigt bra dans då de inte verkar eftersträva en äkta förar-följar-situation.

Kvällen slutade för min del inte förrän lamporna började släckas. Så kan det gå. Jag kände att jag under kvällen gjort framsteg i denna dans och någon ny riktigt bra förare hade nosats upp. Det är så otroligt tydligt hur olika jag har möjligheten att släppa loss egen dans med olika förare. Intressant det här med dans!

Nordic Swing Dance Festival i Umeå

Helgen började med att jag vaknade på fredagen utan röst. Toppen! Rösten var sedan borta och ersatt av en hals som brann ända fram till söndagen då jag började kunna kommunicera försiktigt igen. Jag lyckades trots detta och tröttheten som det också medförde ta mig igenom helgen på ett bra sätt förutom att jag inte kunde vara så social. Jag fick snällt knapra bedövande halstabletter och väsa läckert i killarnas öron att jag inte kunde prata.

Men förutom detta så v.a.r allt faktiskt toppen! Vi flög upp med barnen och landade vid fredag lunch. Farfar hämtade oss och bjöd på lunch. Sen hade vi några timmar på oss att göra oss hemmastadda,  ladda och äta middag innan det drog igång vid sex. Festivalen började med två workshop som var som en prova-på och en fortsättnings-prova-på öppna för alla. Helt perfekt för att komma igång och få med sig lite basic.

Efter dessa två klasser var det en liten paus för alla som inte skulle vara med på audition inför högsta nivån. Sen var det socialdans så länge man orkade. Vi orkade ganska länge och hade riktigt kul. Vi dansade med varandra först men ganska snart med annat folk. Jag kände igen några hemifrån vilket kändes tryggt, men dansade även med andra som råkade vara där.

Efter en för kort natt med därtill dålig sömn hade vi förmiddagen hemma på lördagen. Vi tog det väldigt lugnt. Barnen laddade för bad på eftermiddagen då vi åkte iväg igen efter lunch. Då var det fyra lektioner under eftermiddagen med en timmes paus mitt på då vi passade på att fika vår matsäck (bra idé!). Det var fyra väldigt bra lektioner och gruppen som bestod av ca trettio par var också ovanligt homogen. Kul!

Hem för en lite sen middag. Farmor och farfar hade planerat hela helgen efter vårt dansschema och skötte vår markservice superbt! Vi hann säga godnatt till barnen som skulle få se Melodifestivalen med farmor och farfar, sen åkte vi mot mer socialdans.

Detta var den stora danskvällen och det var trångt på golvet. Nu var det lätt att bjuda upp de andra kursdeltagarna och jag blev även överraskad av en kille hemifrån som mötte mig med stora famnen. Jag blev förvånad att han ens kände igen mig...

Jag hann beta av flertalet av de till synes duktigaste dansarna på golvet under kvällen. Mitt på kvällen var det en uppvisning, först av dansare från WCS Umeå och sedan av instruktörsparen. Kul att se proffsen!


I slutet av kvällen hade jag repat mod att bjuda upp instruktörerna. Vad hade jag att förlora? Två av dem hann jag få tag på och det var såklart riktigt kul även fast jag är så medveten om varje litet glapp i följandet. Halv ett gav vi upp. Det var ju en dag kvar att orka med!

På söndagen började våra kurser klockan tio och vi vinkade av barnen som skulle få grilla korv hos kusinerna vid lunch. Vi hade två kurstimmar, sen ett långt lunchbreak då vi passade på att gå ut och äta och sen nästan somna innan det var dags för sista kurstimmen.

Det kändes nästan som att sista dagens kurser var de bästa, men det kanske berodde på att man kommit en bit då? Hur som helst var det väldigt bra och roligt!

Efter ett middagsstopp hemma åkte vi åter iväg för de sista staplande stegen. Nu var både kropp och hjärna rejält trötta, men det var ju sista chansen! Nu hade dansgolvet tunnat ut rejält men vi kom ändå igång hyfsat. Jag hade ju en instruktör kvar att dansa med och det vore ju synd att missa chansen. och så hade jag sån tur att jag fick tag på honom precis när det spelades en väldigt lämplig låt.

Den dansen blev liksom klimax för hela helgens dansande! Det fungerade riktigt bra och jag hann både känna att jag nu kan fejka denna dans riktigt bra och att jag har långt kvar. Jag höll en person i handen som har dans inbyggt i varje cell i kroppen. Men jag kände fin respons och det var svårt att inte le som ett lyckligt litet barn ett långt tag efteråt. :-) Jag hann sen med att dansa med de andra två en extra gång innan jag kände mig nöjd nog att avrunda kvällen.

 Robert & Amanda, Bret & Joëlle, Andrew & Estelle

Foto: Josefine Åkerström

Daniels fot höll hyfsat bra genom hela helgen och han var också väldigt nöjd och fick mersmak. Det är ju dock lite fuskigt att det går mycket snabbare att applicera en ny dans som följare. Det som kommer ta längst tid för mig att få in i kroppen är karaktären på dansen då allt fotarbete i grunden sker med nästan raka ben. Efter att ha nött sitt bounce i tio år är det inte helt enkelt att bara släppa det. Så fort man slappnar av och börjar "leka" blir det bugg...

På måndagen packade jag ihop i sakta mak medan Daniel lekte med barnen i pulkabacken och efter lunch flög vi hemåt, trötta och otroligt nöjda. Så kul att vi kunde göra detta tillsammans och att det fungerade så bra för barnen samtidigt. Man kan tänka att det tog väl många år innan vi tog tag i denna dans igen, men samtidigt har vi ju nytta av dessa år nu!

Lägerförberedelser

Det var ungefär hundratretti år sedan vi var på dansläger tillsammans senast. Faktum är att det var på Micteams å-hejläger i Almunge. Det känns som ett ögonblick från ett annat liv. Märkligt men sant.

Nu förbereder vi oss dock för ett helgläger i west coast swing och det börjar känna väldigt kul och helt rätt! Det finns chans till så många timmar dans som man bara orkar och har lust med. Kombinerat med detta ska vi också försöka hinna umgås lite med familjen under kortare stunder.

Jag började packa lite igår och lade fram ungefär lika många linnen som till en helt vanlig Ölandsvecka. Sen la jag tillbaka några igen... Men dagarna kommer vara fyllda av workshops och nätterna med socialdans. Några av de som jag dansat med "hemma" ska också dyka upp vilket känns tryggt och roligt!

Bara en arbetsdag kvar nu! Whiiii! :-)

Wanna Dance

För tredje söndagen i rad besökte jag Wanna dance för lite WCS workshop och socialdans. Denna söndag var egentligen vigd för Daniel, men då han behöver spara sin fot till nästa helg fick jag ett ryck och åkte iväg istället. Varför sitta hemma när man kan åka och dansa?

Efter veckans många sena kvällar var jag lite sliten och tänkte väl inte stanna så länge. Men jag hade så trevligt att jag liksom bara blev kvar. J&J höll åter en bra kurs och vi var jämna par denna gång vilket var bra för alla. Sen åt jag lite matsäck innan jag gav mig ut på socialgolvet.

Det är väldigt nyttigt och mycket frustrerande att vara "nybörjare" igen. Det som är bra är att jag inte har en aning om vilka de flesta är och har därmed inga sociala begränsningar i mitt uppbjudande. Jag dansar med alla som är där och om de råkar vara tokbra ser jag bara som en fördel. De flesta verkar ändå vara väldigt öppna och trevliga och dansar snällt med alla.

Många känner jag nu igen från de tidigare kvällarna och några har jag fått lite rolig kontakt med. En del verkar fatta att jag vill lära mig och ger mig instruktioner på socialgolvet. Det är egentligen lite tabu men fungerar under vissa premisser. Jag gör det själv ibland med uppenbara nybörjare och de tackar alltid glatt för tips, men folk som har dansat ett litet tag ser sig själva som proffs och tar istället allt som kritik.

"Mina" lärare är så snälla och påminner om detaljer jag missar och när jag sedan triumferande gör rätt nästa gång så får jag beröm. Haha! Det blir ett roligt samspel och kommer förhoppningsvis resultera i att jag får en brant utvecklingskurva. Jag tackar glatt för instruktionen som den nybörjare jag ändå är. Jag blev kvar betydligt längre än vad jag tänkt och kände mig glad och nöjd på hemväg.

Så himla kul att få dessa danstillfällen som tillägg till moderndansen! Och nu känns det väldigt roligt och inspirerande att åka på läger nästa helg! :-)

Highlights i Hallunda

I fredags var det äntligen dags för lite moderndans igen. Mina senaste modernkvällar har faktiskt varit riktigt bra så det börjar bli en fin trend. Denna dag var det Highlight i Hallunda samtidigt som Blender spelade i Fyris och den mest av den yngre publiken tydligt tänkte sig mot det senare stället.

Stilstudie

Men Highlight är bättre och Hallunda börjar tidigare så det lockade mer. Ett säkert kort fick jag också reda på skulle dit. Och, ja, det behövs ju bara ett. Sagt och gjort tog jag mig till söderort och insåg ganska snart på plats att kortet skulle komma väl till pass när det nu behagade dyka upp. Jag hittade trevlig sällskap så länge och snart drog kvällen igång.

Den skickliga och spännande T dök oförmodat upp i början och då det var mer än ett år sedan vi dansade sist så tog vi chansen. Otroligt roligt och så utmanande! Jag blir verkligen satt på prov i följarskicklighet och det tar ett tag innan jag vågar lite på att bara följa.

Sedan rullade kvällen på på ett märkligt sätt med helt ok danser fram till pausen när jag började undra var M egentligen höll hus. Jag fick i alla fall trevlig sällskap i pausen och hann även dansa lite mer med T innan Highlights, som lät bättre än nånsin, började spela igen.

Sen blev det äntligen lite dans med M och det är ju alltid lika roligt och trevligt! Mina fötter hade en riktigt rolig fotarbetskväll och det blev allt från seriös dans till blandade småhopp beroende på partner. Roligt värre! Kvällen avslutades med M på ett mersmaksvis och Hightlights briljerade med att visa hur en sista låt ska spelas. Hurra för det!

Mer WCS

Japp det blir lite intensivt just nu med swingdansen från västkusten. I söndags var jag iväg själv till Wanna Dance för att pröva mina vingar. J&J höll i workshopen och det var väldigt bra. De är tydliga trots att J vimsar lite och de visar bra figurer. Det var ganska mycket folk även denna gång, så pass att det var trångt.

Det var ett stort tjejöverskott så när socialen väl började var det bäst att hålla sig på golvet och det lyckades ganska bra till en början. Jag dansade bland annat med J för man ska dansa med de bästa för att bli bra. Sen började jag beta av kille efter kille och när min kväll var slut hade jag i princip dansat med alla, plus en extra gång med några.

Några bra och några sämre överraskningar under kvällen. De sämre bestod i duktiga förare som inte tog sitt ansvar och dansade alldeles för svårt och flummigt för en "nybörjare" som mig. Besviken kan man bli.

De positiva överraskningarna bestod av oväntat bra dans med några plus en kille som dök upp från ingenstans som jag klickade med otroligt bra. Han var själv översvallande nöjd och sånt är ju kul. Kan bli så att vi stöter ihop även på det vanliga dansgolvet och det skulle inte göra mig något alls!

Jag hade på det stora hela en trevlig kväll och framåt halv nio sa kroppen stopp och jag åkte snart hemåt. Kul med nya danstillfällen!!

Full rulle i helgen

Denna helg rivstartade för egen del med årsmöte och fest med vokalensemblen. Det blev ett långt möte då mycket skulle avhandlas. Men det var roligt och viktigt då delvis ny styrelse skulle klubbas igenom. Sen var vi alla vrålhungriga och den fantastiska italienska buffén som vi dukat upp gemensamt smakade smaskens.

Sen fortsatte festen med kaffe och efterrätter, prat, sång, skratt, sällskapsspel och lite gemensam karaoke. En otroligt rolig kväll som blev betydligt längre än jag trodde och jag gav mig hemåt en bit efter ett och mötte snart ett snöoväder som jag hade som sällskap resten av resan. Inte. Kul. Men jag tog mig hem och kröp till slut lättad ner i sängen.

Lördagen var en förhållandevis lugn dag men vi tog oss till Ikea för lite garderobsinredningskomplettering. Långt ord. Barnen lekte i lekrummet och sen var det lunch och hemfärd. Vi ägnade kvällen åt god mat och planering inför söndagen som hade många viktiga klockslag att passa.

Igår var det äntligen dags för innebandy för barnen igen. Det tyckte de var jättekul även fast Måns åter var lite skeptisk till några av övningarna och satte sig vid sidan. Tove fick testa att spela "på riktigt" för första gången och verkade tycka det var kul.

En stund innan hennes timme var avklarad fick hon avbryta för kalasombyte och matsäcksmacka på väg till en klasskompis kalas. Måns och jag åkte hem och tog det lite lugnare och förberedde kvällen. Då kom morfar för att vara barnvakt och vi åkte in till Wanna Dance för att testa deras kurs- och socialkväll.

De håller till i en mysig lokal på söder och vi fick ett väldigt trevligt mottagande och det var trevligt ordnat på alla sätt.. Kursen var bra och socialkvällen var väldigt avslappnad och trevlig. Mycket tjejer precis som vanligt och jag fick ta sats för att bjuda upp de jag helst ville dansa med. Daniel fick väldigt ont i sin fot så det förstörde kvällen lite för honom.

Vi var ändå väldigt nöjda när vi åkte hem efter en trevlig kväll. Nu vet vi var det är och hur det går till, till en annan gång då vi förmodligen åker var och en för sig. Känns mycket bra att få fler danstillfällen i månaden att välja på!

Stockholm Westie Festival

Efter vår endagarskurs i slutet av året blev vi sugna på att lära oss denna dans en gång för alla. Hur då göra detta på bästa sätt? En kurs vart sjätte år duger liksom inte... Efter lite klurande på Facebook hittade jag i alla fall en endagars workshopdag i Stockholm med socialdans på kvällen. Stockholm Westie Festival. Den var i slutet av januari vilket kändes lagom så vi inte skulle hinna glömma allt.

Det var alltså denna lördag och då bror ställt upp som barnvakt kunde vi åka tillsammans. Fyra entimmars workshops med fyra olika instruktörer stod på dagsschemat. Det var lite blandad kvalitet men mestadels bra tyckte vi. Framförallt bra att få testa olika så man vet vad man gillar till senare. Vi gick på fortsättningsnivån denna dag och det funkade helt ok.

Vi hade roligt och åkte hem trötta för att äta. Barnen hade under dagen fått gå på spelmansstämma och kom hem lite efter oss med nya äventyr att berätta om. Roligt! Vi åt mat tillsammans allihop och hann prata och andas lite innan det var dags att göra sig i ordning för kvällspasset.

Lokalerna var nu nedsläckta med färgade nattklubbslampor som svepte runt. Det fanns lite godis och fika som de bjöd på och det kändes mycket välkomnande. Det är ganska nyttigt att plötsligt vara "nybörjare" igen. Vi tyckte det var ganska skönt att ha varandra att hålla i någon timme och komma igång och se hur denna socialdans fungerade.

Det kändes som att alla dansade med alla och man bjöd upp efter varje låt. Mycket bra nybörjarklimat alltså. Jag hittade igen ett par gamla danskompisar som kändes trygga att fortsätta med. Väldigt kul att träffa M igen, och så bra att han var proffs även på denna dans!

Senare på kvällen blev vi stående båda två och tittade på ett riktigt duktigt par som dansade. Alltid kul att se och inspireras och inse att det finns mycket att lära. När dansen tog slut kom just den killen och bjöd upp! Där ser man. Nu var det min tur att få dansa med ett av proffsen. Kul! Jag tror jag kom i hamn med hedern i behåll. :-)

Det som är jobbigt när man som van dansare blir nybörjare igen är att man är så medveten. Man märker varje liten miss, man vet direkt när man hamnar på fel fot, man inser när det fanns utrymme för nåt snyggt som man inte hade en chans att hinna med då man hade fullt upp att tänka på sina steg. Och så vidare. Jobbigt men nyttigt och säkert också en anledning att man lär sig relativt snabbt.

Sammanfattningsvis var dagen en riktigt bra sådan. Ett bra arrangemang och ett välkomnande trivselklimat. När kvällen var slut tyckte vi båda två att det känns riktigt bra att vi har ett till event inbokat om en månad. :-)