torsdag 27 juni 2013
Semester!
Nu har sista arbetsdagen passerat. Överlämningen är klar och jag känner mig mycket redo för fem veckors ledighet. Det ska bli så otroligt skönt! :-)
tisdag 25 juni 2013
Midsommarfesten
Även i år blev det Midsommar även fast det krävdes en kraftansträngning för att det skulle bli som vanligt. Jag var hängig på både det ena och andra viset men när väl gästerna kom så glömde jag bort det för några timmar. Gästerna hade på sig fina kläder och hade med sig fina och goda presenter. Barnen hittade varandra direkt och gjorde samvaron enkel för föräldrarna. :-)
Både vi och våra gäster har rutin på den här festen så allt går smidigt enligt fin tradition. Mat och lekar, mera mat och drycker därtill. Eftersom vädret var varmt men mulet och väldigt blåsigt var det otroligt skönt att kunna rymma alla inomhus. :-) Barnen börjar bli så stora nu att de i alla fall vill prova femkampslekarna även fast de inte är med i något lag. Men viktigast för barnen är ännu dansen kring midsommarstången!
En tydlig bild av hur det fungerar när man har små barn till bords. De förses först av irrande föräldrar. Sedan försöker föräldrarna komma till bords vartefter
Både vi och våra gäster har rutin på den här festen så allt går smidigt enligt fin tradition. Mat och lekar, mera mat och drycker därtill. Eftersom vädret var varmt men mulet och väldigt blåsigt var det otroligt skönt att kunna rymma alla inomhus. :-) Barnen börjar bli så stora nu att de i alla fall vill prova femkampslekarna även fast de inte är med i något lag. Men viktigast för barnen är ännu dansen kring midsommarstången!
Prästens lilla kråka skulle ut och åka....
...än slank han hiiit....
...och än slank han diiit...
...och än slank han ner i diket!
Tack allihop för en härlig dag och kväll!
tisdag 18 juni 2013
Nedräkning
Visst är det konstigt att semestern alltid känns som flera veckor bort och så är det plötsligt dags! Jag insåg i söndags kväll att jag har endast åtta arbetsdagar kvar. Detta gjorde mig aningen stressad då det är ganska mycket jag vill ha kontroll över innan jag lämnar för att sen kunna vara så ledig som möjligt. Väl på jobbet visade det sig dessutom att vår sommararbetstid börjat så där förvann ännu mer tid. Men ack så skönt att komma hem lite tidigare!
Semester alltså. Det är välbehövligt på flera sätt och jag hoppas att vi får vara så friska och pigga det bara går. Vi rivstartar som vanligt med Ölandsveckan och planeringen inför har startat lite, i alla fall i våra huvuden. Den här veckan kommer bli lite annorlunda än vanligt, det mesta på ett bra sätt tror vi, och det ska bli så trevligt med allt vad den innebär. :-)
Semester alltså. Det är välbehövligt på flera sätt och jag hoppas att vi får vara så friska och pigga det bara går. Vi rivstartar som vanligt med Ölandsveckan och planeringen inför har startat lite, i alla fall i våra huvuden. Den här veckan kommer bli lite annorlunda än vanligt, det mesta på ett bra sätt tror vi, och det ska bli så trevligt med allt vad den innebär. :-)
Minnesbild från Lundegård 2012 :-)
Läs mer om:
foton,
jobb,
semester,
Tove,
Ölandsveckan
Sommarfest och sommarfix
I och med att jag var ledig i fredags var det långhelg. Daniel var också hemma sin sista sjukskrivna dag. Då energin har börjat återvända i huset hade vi hoppats på att komma lite vidare med vårt bygge. Men regnet hängde i luften alternativt öste ner. Jag var dessutom seg efter danskvällen. Istället för bygge blev det lekland som tidigare var lovat till lördagen när jag skulle vara borta hela dagen. Så där for barnen runt och lekte och lekte och vi fikade och pratade och tittade när vi så ombads.
På lördagen hade jag heldagsevenemang med kören. Uppe i Grisslehamn av alla ställen. Först repade vi lite, sen traskade vi iväg för ett kort framträdande utomhus, sen traskade vi tillbaka, repade lite till och sen var det konsert. Det var ingen stor publik, men de var väldigt nöjda. Vi gjorde en mycket bra konsert och vi packade ihop och begav oss vidare mot Ortala där vår avslutningsfest skulle äga rum.
Att ha fest med kören är så otroligt trevligt! Alla hade fått en uppgift med bidrag till buffén och snart var bordet dukat med läckerheter. Vi satt först ute och sedan i ett uterum till timmen blev sen. Jag hade tänkt att jag skulle åka hem i tid men så blev det såklart inte. Så otroligt god mat, fin sång, ful sång, rolig sång och så mycket skratt. Kören rymmer nu sån värme att man bara vill fortsätta umgås och det var svårt att slita sig och veta att vi inte ska ses på ett par månader.
Söndag morgon fick jag lite sovmorgon. Skööönt! Sen jobbade vi faktiskt på med uterummet där bit efter bit kom på plats och det blev både snyggare och tätare vartefter. Vi ska ha vår traditionella fest på Midsommar och i år kommer vi sitta i uterummet för första gången. Ty vi har ju ingen altan ännu. Det ska bli ganska skönt då man slipper oroa sig för vädret och vi har märkt att det är möjligt att sitta där även fast det är smällhett ute.
Uterummet kommer ju inte vara klart tills på fredag (vi måste ju ha något att göra på semestern också ;-) men såpass i ordning att man kan sitta där utan större problem. Golv, väggar och tak finnes!
På lördagen hade jag heldagsevenemang med kören. Uppe i Grisslehamn av alla ställen. Först repade vi lite, sen traskade vi iväg för ett kort framträdande utomhus, sen traskade vi tillbaka, repade lite till och sen var det konsert. Det var ingen stor publik, men de var väldigt nöjda. Vi gjorde en mycket bra konsert och vi packade ihop och begav oss vidare mot Ortala där vår avslutningsfest skulle äga rum.
Att ha fest med kören är så otroligt trevligt! Alla hade fått en uppgift med bidrag till buffén och snart var bordet dukat med läckerheter. Vi satt först ute och sedan i ett uterum till timmen blev sen. Jag hade tänkt att jag skulle åka hem i tid men så blev det såklart inte. Så otroligt god mat, fin sång, ful sång, rolig sång och så mycket skratt. Kören rymmer nu sån värme att man bara vill fortsätta umgås och det var svårt att slita sig och veta att vi inte ska ses på ett par månader.
Söndag morgon fick jag lite sovmorgon. Skööönt! Sen jobbade vi faktiskt på med uterummet där bit efter bit kom på plats och det blev både snyggare och tätare vartefter. Vi ska ha vår traditionella fest på Midsommar och i år kommer vi sitta i uterummet för första gången. Ty vi har ju ingen altan ännu. Det ska bli ganska skönt då man slipper oroa sig för vädret och vi har märkt att det är möjligt att sitta där även fast det är smällhett ute.
Mittstolpen, dvs skarven. En illustration över hur man lappar ihop gammalt och nytt. :-)
Uterummet kommer ju inte vara klart tills på fredag (vi måste ju ha något att göra på semestern också ;-) men såpass i ordning att man kan sitta där utan större problem. Golv, väggar och tak finnes!
måndag 17 juni 2013
Slow dancing in a burning room
Jag vill inbilla mig att det här var låten som gav torsdagskvällens bästa dans. Men jag är inte säker. Gillar både låtens titel och låten hur som helst. :-)
Läs mer om:
dans
fredag 14 juni 2013
Äntligen Hågelby! (Med Expanders)
Eftersom jag plötsligt kände att jag fått näsan ovanför ytan efter senaste veckornas dramatik så började plötsligt danshjärtat banka så hårt att det inte längre gick att ignorera. Hågelby har kört igång sedan flera veckor utan mig (vad är vitsen med det kan man fråga sig?) och jag har inte ens orkat tänka tanken. Men denna torsdag vräkte regnet ner utanför kontorsfönstret hela dagen och jag började tänka - varför inte!? Regnet är ett tecken. Det är dags för danscomeback!
Jag susade iväg mot söderort och så fort jag fått upp farten fick jag bromsa in i rumpan på en jättelång kö. Hela norrort stod still och resan tog en halvtimme längre än vanligt. Det betydde att jag promenerade in i parken en halvtimme sent. Men vad gjorde väl det. Av med jackan och så bjöd jag upp och var på golvet på tre minuter. Perfekt. Sen var jag på golvet tills sista dansen bortsett från paus.
Regnet hade upphört och kvällen blev ganska varm men lite blåsig. Golvet var väldigt strävt i början men ordnade upp sig mot paus. Mina nya skor jag tänkte testa får dock vänta till en annan gång, då de har helt osliten gummisula som obönhörligt hade sugits fast. Jag insåg dock ganska snabbt att min danskondis var nere på noll och jag fick kämpa på med flåset, både i bugg och snabba fox. Phu!
Att dansa är att leva. Ja det stämmer sannerligen. Så skönt för kropp och själ med rörelsen, musiken, samvaron och närheten. Den bästa medicinen mot energilös deppighet. Ett par sprudlande dansväninnor var på plats och utöver dem ett par till av mina absoluta favoriter som alltid uppfyller min dansglädje på bästa sätt. Kvällen var alltså i hamn. Utan problem lyckades jag byta mellan mina önskade danspartners hela tiden och kvällen förflöt.
Expanders spelade mycket bra. Bättre än på länge. Eller så hade jag mer tur med rätt låt till rätt person än vanligt. De envisas med att spela "När vindarna viskar mitt namn" (Pontare ni vet..) och den är mycket svår att dansa seriös fox till. Alltså dansar man oseriös fox. Killen jag dansade med är väldigt duktig och lekfull i dansen och svängde på i en faslig fart till denna låt.
När det började närma sig "sticket" med indiantjuten (eller vad det nu är) undrade han hur min indiandans var? Jaa, sa jag, vi får väl se. Och så hoppade vi glatt runt i indianfox en stund till det var över. Det var då jag höll på att säga det - "Jaaa....(här lyckades jag som tur var stoppa den hoppande grodan)..nu är det bara totempålen som saknas!" Haha!
Alldeles för snart blev det paus, men dansen innan gav mersmak inför fortsättningen även fast vi blev avbrutna mitt i. I paus hann jag främst socialisera lite med L som jag återigen inte sett på typ ett år. Så trevligt! Andra halvlek tror jag bara att jag dansade med mina ess om varann och det blev en sista dans där mitt på någon gång. Ja, alltså en sån där dans man önskar sig som sista, när tiden står still och luften vibrerar.
Nu var det ju inte sista på riktigt men det var ändå tursamt att få den då den riktiga sista dansen faktiskt var den enda jag inte dansade på hela kvällen. Jag hade just släppt en av de möjligen tilltänkta och hade ingen aning om tiden och plötsligt så var killarna slut. Med tanke på hur min kväll utvecklat sig så gjorde det inte så mycket. Jag funderade snabbt på om jag skulle åka hem, men efter en så bra kväll skulle det kännas dumt att inte få dela en och annan hejdåkram. Jag satte mig istället på räcket och njöt av de sista tonerna för kvällen.
När sista stegen tagits på golvet fick jag njuta ännu en liten stund av sällskapet innan det var dags att styra norrut. En oväntat bra kväll med tanke på förutsättningarna. Så härligt med sommardans!
Jag susade iväg mot söderort och så fort jag fått upp farten fick jag bromsa in i rumpan på en jättelång kö. Hela norrort stod still och resan tog en halvtimme längre än vanligt. Det betydde att jag promenerade in i parken en halvtimme sent. Men vad gjorde väl det. Av med jackan och så bjöd jag upp och var på golvet på tre minuter. Perfekt. Sen var jag på golvet tills sista dansen bortsett från paus.
Regnet hade upphört och kvällen blev ganska varm men lite blåsig. Golvet var väldigt strävt i början men ordnade upp sig mot paus. Mina nya skor jag tänkte testa får dock vänta till en annan gång, då de har helt osliten gummisula som obönhörligt hade sugits fast. Jag insåg dock ganska snabbt att min danskondis var nere på noll och jag fick kämpa på med flåset, både i bugg och snabba fox. Phu!
Att dansa är att leva. Ja det stämmer sannerligen. Så skönt för kropp och själ med rörelsen, musiken, samvaron och närheten. Den bästa medicinen mot energilös deppighet. Ett par sprudlande dansväninnor var på plats och utöver dem ett par till av mina absoluta favoriter som alltid uppfyller min dansglädje på bästa sätt. Kvällen var alltså i hamn. Utan problem lyckades jag byta mellan mina önskade danspartners hela tiden och kvällen förflöt.
Expanders spelade mycket bra. Bättre än på länge. Eller så hade jag mer tur med rätt låt till rätt person än vanligt. De envisas med att spela "När vindarna viskar mitt namn" (Pontare ni vet..) och den är mycket svår att dansa seriös fox till. Alltså dansar man oseriös fox. Killen jag dansade med är väldigt duktig och lekfull i dansen och svängde på i en faslig fart till denna låt.
När det började närma sig "sticket" med indiantjuten (eller vad det nu är) undrade han hur min indiandans var? Jaa, sa jag, vi får väl se. Och så hoppade vi glatt runt i indianfox en stund till det var över. Det var då jag höll på att säga det - "Jaaa....(här lyckades jag som tur var stoppa den hoppande grodan)..nu är det bara totempålen som saknas!" Haha!
Alldeles för snart blev det paus, men dansen innan gav mersmak inför fortsättningen även fast vi blev avbrutna mitt i. I paus hann jag främst socialisera lite med L som jag återigen inte sett på typ ett år. Så trevligt! Andra halvlek tror jag bara att jag dansade med mina ess om varann och det blev en sista dans där mitt på någon gång. Ja, alltså en sån där dans man önskar sig som sista, när tiden står still och luften vibrerar.
Nu var det ju inte sista på riktigt men det var ändå tursamt att få den då den riktiga sista dansen faktiskt var den enda jag inte dansade på hela kvällen. Jag hade just släppt en av de möjligen tilltänkta och hade ingen aning om tiden och plötsligt så var killarna slut. Med tanke på hur min kväll utvecklat sig så gjorde det inte så mycket. Jag funderade snabbt på om jag skulle åka hem, men efter en så bra kväll skulle det kännas dumt att inte få dela en och annan hejdåkram. Jag satte mig istället på räcket och njöt av de sista tonerna för kvällen.
Foto: Sofia Macar
torsdag 13 juni 2013
Krasch
Senaste tiden har energin verkligen gått på knäna. Jobbet har krisat och både Daniel och jag har varit risiga på olika sätt. Han har varit sjuk på flera olika sätt och jag har varit ledsen och stressad ända ner i magen. Att klara vardagen och de framträdanden med kören som legat i kalendern har varit fullt nog.
Det som är dumt när man kommer in i såna perioder är att fokus blir på att äta, sova och fungera och sånt som skulle kunna höja energin, som träning, dans eller umgänge, skjuts åt sidan. I går började jag dock plötsligt se ett litet ljus i tunneln. Energin i kroppen började försiktigt spira igen och jag hoppas innerligt att det börjar vända nu.
Det som är dumt när man kommer in i såna perioder är att fokus blir på att äta, sova och fungera och sånt som skulle kunna höja energin, som träning, dans eller umgänge, skjuts åt sidan. I går började jag dock plötsligt se ett litet ljus i tunneln. Energin i kroppen började försiktigt spira igen och jag hoppas innerligt att det börjar vända nu.
Läs mer om:
dagbok,
jobb,
personligt
Långhelg i gott sällskap
Det har varit ett par tuffa veckor på alla fronter. Som tur var fick vi ändå besök över långhelgen av Daniels syster med familj. Det var ett välbehövligt avbrott i allt annat. Dagarna innan gästerna anlände hann vi med lite hjälp få upp glaspartierna på uterummet och dagen innan lade jag in golvet löst och städade av så att det blev ett rum. Så skönt! Sedan kunde vi sitta där och äta och umgås hela helgen trots att det var lite provisoriskt.
Inglasat!
Denna karamell fick vi äran att umgås med en hel helg! :-)
Helgen förflöt med barnlek och vuxenprat i det fantastiska sommarvädret. Det badades i pool, sprangs i vattenspridare och lektes hela dagarna utan kiv. Härligt! På lördagen åkte vi en sväng till Ikea, vi följde med mest som sällskap, och barnen fick leka i lekrummet och sedan blev det gemensam lunch. På eftermiddagen kom E&M&O över för fika och middag och vi passade på att frossa i somriga jordgubbar. En riktigt trevlig eftermiddag och kväll där alla hann uppdatera sig och snusa på varandras tillkomna barn. :-)
På söndagen åkte sällskapet norrut och Tove hade ett kalas att se fram emot. Äntligen fick kalasklänningen från Turkiet användas! Strax efter att hon var lämnad på kalaset föll dock mörkret och sommarens första riktiga oväder kom över oss. Åska och hagel, stora och många, anföll och vi hoppades att barnen på kalaset bara skulle tycka att det var spännande. Det tyckte i alla fall vi som gick ut i uterummet och lyssnade på hageldånet.
Redo för kalas
Finn ett fel..
tisdag 4 juni 2013
Dålig magkänsla
Det är turbulens på jobbet. På ett litet företag är varje individ så viktig, både som person och som funktion, och en förändring får så stor effekt. Även fast det inte drabbat mig personligen direkt så drabbar det indirekt och det har tagit väldigt hårt.
Jag hatar när bra människor slösas bort och därmed rycks bort ur mitt liv utan att jag fått vara med och bestämma. Jag känner mig oerhört besviken och mitt förtroende har fått sig en rejäl törn. Jag vet inte riktigt hur det ska gå att reparera även fast tiden läker sår.
Bakdörren har ställts på glänt så länge. Det känns så onödigt och tråkigt. :-(
Jag hatar när bra människor slösas bort och därmed rycks bort ur mitt liv utan att jag fått vara med och bestämma. Jag känner mig oerhört besviken och mitt förtroende har fått sig en rejäl törn. Jag vet inte riktigt hur det ska gå att reparera även fast tiden läker sår.
Bakdörren har ställts på glänt så länge. Det känns så onödigt och tråkigt. :-(
Läs mer om:
jobb,
personligt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)