fredag 29 oktober 2010
Nu stundar helgen
Vi ska ta det ganska lugnt i helgen, bara umgås, leka med barn samt äta gott. Något spelat kanske det också blir. En liten utflyckt till E&M ska också hinnas med är det tänkt. :-) Enda problemet med en sån här trevlig helg är att det så himla fort blir måndag igen. Men det är smällar man får ta.
torsdag 28 oktober 2010
Känn ingen press..
Men jag möttes av ett "HEJ VAD KUL!" och "Alla här längtar tills efter jul då du kommer och styr upp det här! Vår räddare!" Hahaha. De hade tänkt ringa mig vilken dag som helst nu så jag skulle komma förbi så det var ju kul att jag förekom dem. Det var kul och nästan en lättnad att se dem igen. Jag var kanske rädd att mitt första intryck varit för bra?
Jag hade lite tur och lyckades pricka in alla på kontoret och jag hann också hälsa på några fler anställda som kom förbi. Jag fick veta hur läget för företaget är och chefen som jag ska assistera verkade ha massa projekt som han och jag ska sparka igång när jag börjar. Fullt ös kommer det bli. KUL!
onsdag 27 oktober 2010
Prognoskross
Snart är det jul
tisdag 26 oktober 2010
Finstämt lästips
Frosten berövade höstens aspar dess löv
(Dagens rubriken är en flört med alla kvintcirkelkunniga bloggläsare ;-)
måndag 25 oktober 2010
Måns sju månader
Senaste tiden har Måns sovit lite sämre. Han brukar vakna runt halv två och ha svårt att komma till ro igen. Det kan ta någon timma och vi får turas om att gå upp. Man blir ganska trött av att bli störd, men jag hoppas att det är övergående. Han har nu fått sin andra tand så det kan vara en förklaring. På dagarna sover han väldigt bra nu så det är skönt. Efter en förmiddag på öppna förskolan kan han sova tre timmar i sträck.
En vanlig dag kan se ut såhär: Vi vaknar vid sex-sju. Måns får mat i sängen, Tove äter välling och leker sedan själv medan jag försöker hålla mig såpass vaken att inte Måns ålar ur sängen. Vid halv åtta går vi upp och klär på oss och Tove och jag äter sen frukost. Måns får äta rån så att han håller sig sysselsatt undertiden. Sen är det oftast dags för promenad till dagis eller ÖF. Då somnar Måns förhoppningsvis en liten stund.
Vid halv elva får han lunch bestående av pure av olika grönsaker och någon slags kött eller fisk. Han dricker gärna vatten till. Efter lunch är det dags att sova på allvar och då kan han sova ett par timmar. På eftermiddagen tar han sig ofta en lur i vagnen om vi är ute men annars kan han hålla sig vaken ända till kvällen. Till middag äter Måns gröt och det tycker han är väldigt gott. Han är lätt att mata, gapar stort och protesterar om nästa tugga dröjer för länge. Om Tove leker samtidigt är det lite svårare, då vrider han på huvudet för att kolla vad hon gör stup i kvarten så det är risk att man träffar örat istället för munnen.
Kvällsritualen går till så att jag ammar Måns när Tove får kvällsvällingen och sen är det läggdags för båda. Måns får ny blöja, pyamas och godnattpuss och sedan får han somna själv inne i sin "garderob". Han får oftast nappen och då brukar det gå bra och lugnt till.
Måns är nästan alltid glad. Han sitter eller ligger och leker med leksaker och han gillar att smälla handflatan i bordet. Majskrokar och rån är toppenpyssel när vi andra vill äta och han kan dricka vatten själv ur flaskan, men roligast är det att kasta den i golvet. Måns säger da-da-da-da-da! Han är aldrig högljudd dagtid, inga höga tjut eller liknande, precis som Tove. Det är väldigt skönt för mamman som inte gillar oljud. Han har däremot ett jättemysigt skratt som vi får höra ibland. Han skrattar när man kittlar honom, buffar näsar eller om Tove busar med honom, det är bäst av allt!
Dålig jaktlycka
"Trist nog blev jag hittad av en person just då som hade en liberal inställning till taktens betydelse för en positiv dansupplevelse, och det skar i mig att inte kunna göra låten rättvisa."
Mycket bra beskrivet måste jag säga och det är ju så skönt att veta att jag inte är ensam om min stora såg, hahahaha! Kram på dig!
Citatet är hämtat från inlägget Zlips på Yesterday(2010-10-24) från bloggen På jakt med Puman.
PS: Jag satt ett tag och funderade på denna rubrik "Hellre konservativ liberalism än liberal konservatism?" men gav upp eftersom nog ingen skulle förstå den...
söndag 24 oktober 2010
Oktobermaran
Det går faktiskt fortare än man tror att ta sig till Gävle nu. Vi körde på ca 1t 20min från Väsby. Alltså borde man dansa mer på Estraden då det helt klart är en av Mellansveriges bästa dansbanor. Det är så otroligt stort! Och ännu större var det nu när borden nere var borta och hela salen utnyttjades till dansgolv. Det finns ändå gott om sittplatser.
Igår var det publikrekord. :-) Men trots att det var 1300(!) pers där igår var det varken hopplöst trångt eller galet varmt. Killarna blev såklart varma men inte blöta. V-e-n-t-i-l-a-t-i-o-n. Att det ska vara så svårt på andra ställen. Öviksparken är för övrigt lika bra på detta. Väldigt kul för arrangören att publiktillströmningen var så stor. Trots mängden av folk måste man säga att arrangemanget flöt smärtfritt. En stor eloge till arrangörer och personal för tankearbete och praktiserande. Det måste ligga otroligt mycket tid bakom detta.
Inför första dansen började folk ställa upp sig i par i liksom en gigantisk ring på golvet. Jag blev uppbjuden av en kille jag dansar med ibland och sa till honom att i mitten verkade det ju finnas plats. Det var som en helt egen tom dansbana där. Han förde mig alltså in i mitten av golvet, som om vi skulle ha en liten uppvisning där. Det var ju ganska lustigt men snart följde andra vårt exempel och även den inre ringen fylldes av folk.
Kvällen flöt på. Jag hade lite otur men ganska mycket tur på vägen så jag hade en rolig kväll. En danskompis som jag inte träffat på ett år eller något ditåt korsade äntligen min väg igen och vi dansade dubbla set i två omgångar under kvällen. Väldigt kul och bra på alla vis. Ibland är dans bara så enkelt! En och annan favoritdans blev det under kvällen och jag dansade nästan hela tiden fram till tolv med undantag för en liten korvätarpaus.
Under kvällen kom jag på ett lätt sätt att skilja de äkta dansarna från övriga mysgnuggålare. Det kan ju vara lite knepigt när det är trångt och alla liksom bara är tvungna att följa med strömmen. Men när det plötsligt uppenbarar sig en lite större dansgolvsyta, vad händer då!? Om killen kan dansa "på riktigt" (dvs med fötterna) passar han förmodligen på att göra just det just då, tar kanske ut svängarna och stegen lite och passar på att göra något extra. Om killen bara låtsas kunna dansa vad händer då när ytan uppenbarar sig - just det - ingenting! Han gungar bara vidare på exakt samma sätt som innan...
En av de intressanta sakerna med denna danskväll var ju att få höra nya Shake! Shake har ju varit ett av mina absoluta favoritband men sen de två frontfigurerna slutat så undrade man hur det skulle bli. Jag hade hoppats på att bli glatt överraskad. Men tyvärr inte. Jag har älskat Shake för deras sound och deras repertoar. Jag har kunnat dansa en hel kväll till bara bra låtar, jag har bara kunnat sitta och lyssnat på deras fantastiska sound och dessa två röster som liksom lindat in en skön soulstämning.
Det är absolut inte något fel på Shake som dansband nu. De låter fortfarande klockrent musikaliskt, det är tajt, det är snyggt och allt det där. Men det som jag hörde på denna spelning var inte det som dansbandet Shake har betytt förut. Nu var det mycket mer pop. Popopopopop. Det gillas inte. Det finns många andra som kan spela pop men bara Shake kunde spela det där andra, det där softa, det där som kröp in i själen och fick hela ens musik- och danshjärta att le.
Den nya sångerskan har en solklar popröst så de nya låtarna passar ju henne perfekt. De gamla Boogartmedlemmarna har också färgat soundet än mer nu. Boogart-Anna gick också upp och sjöng en låt för att liksom bekräfta det. Jaja, jag ska ge dem lite tid. Men Shake kommer förmodligen aldrig mer bli Shake. Jag ska lära mig tänka mig dem som ett nytt band som plötsligt ploppat upp. Och i hemlighet ska jag fortsätta önska att Christine och Peppe tar varann i hand och startar ett nytt band. Då kommer jag åka långt!
Efter tolv tog det stopp för mig, jag fick plötsligt svårt att ta mig upp på golvet. Tröttheten gjorde mig extremt kräsen så nära på nog ingen dög. Skulle jag dansa mer så skulle det f--n va bra! Men det gjorde inte så mycket. Maran tog så småningom slut efter ett efter ett antal extranummer och sen var det dags att åka hem. Eftersom jag var baksätesåkare var det bara att lugnt vänta in de andra som inte direkt hade bråttom hem. Nästan en timme senare än jag trott kom jag i säng. Kvart över fyra. Snark.
fredag 22 oktober 2010
Hur e de möjligt?
PS: Läs gärna Fotbollsfruns krönika på samma ämne: Ett ändlöst kretslopp av plock. Det är hög igenkänningsfaktor på det!
torsdag 21 oktober 2010
Som en tjuvkik på åren som gått
Vi hann i princip göra varsin snabbresumé. Som att läsa innehållsförteckningen i en fyrahundrasidig avhandling ungefär. Man hann bli rejält nyfiken på några kapitel utan att ha möjlighet att öppna luntan för att se vad rubriken egentligen betydde.
Det blev till att boka in en lunch i nästa vecka för fördjupning.
onsdag 20 oktober 2010
Dansförening <=> Socialdans = SANT?
Dansklubben i fråga har precis fått ställa in sin höstfest. Festerna brukar enligt min bedömning både vara välarrangerade, välbesökta och trevliga. Jag har varit på ett okänt antal. Att de denna gången fick ställa in med anledning av för lågt intresse tror jag beror på två saker; Dålig information för eventuella intressenter som inte besöker lokalen men framförallt dålig planering vad gäller datum. Jag vet att jag gnällt om det här förut men faktum kvarstår.
Jag är helt övertygad om att socialdansen främjar klubblivet och tvärtom. Jag vet hur det var i min squaredanceförening där jag var engagerad i styrelsen. De som aldrig lämnade lokalen och började socialdansa på andra håll slutade ofta efter några terminer. Visst fanns det de som gillade att mysa i den egna grottan år ut och år in, men de bidrog sällan till klubbens utveckling.
Därför borde man vara rädd om de medlemmar som redan är aktiva socialdansare och därmed viktiga för klubbens framtid. Det kan man göra genom att till exempel inte lägga en rolig klubbaktivitet så att den krockar med, som denna gång, Yesterday's enda lördagsdans under hösten och dessutom höstens största danshappening i Mellansverige - Gävlemaran!
Möjligtvis (men inte troligtvis) är jag ute och cyklar, jag vet faktiskt inte vad målet för en sån här "buggförening" är? Jag har inte sett vad det står i stadgarna. Är det (förutom tävlandet) föreningslivet i sig som är målet eller något som också sträcker sig utanför klubblokalen?
Plötsligt händer det
Avfrostningen tog mig hela Toves dagistid och sen gick jag och Måns och hämtade henne. Trots det riktigt sura vädret fortsatte vi direkt ner till macken för att hämta ett paket där. Två gosiga åkpåsar kan nu värma barnen när vi är ute och traskar. De ser så mysiga ut att man har lust att krypa ner själv.
När jag har fått mitt paket är det någon som säger "Hej Frida!" Det är en av mina bästa kollegor från förrförrförra jobbet som jag inte sett sen dess ungefär. Minst fem år sedan är det i alla fall. Vi stod varandra väldigt nära på den tiden. Det visade sig att hon har flyttat hit med sin familj, de bor bara någon kilometer bort. Hon är dessutom också ledig på dagarna så vi bokade in en fika till i morgon för att uppdatera läget lite mer. Kul!
Kvällen bestod av fotbollsmatch med specialbeställt fika av Daniel - äppelkaka med vaniljsås. Min kaka blev godkänd trots att den var rund (och inte i långpanna som mammas ;-) och våra egna äpplen gjorde sig bra uppepå. :-)
tisdag 19 oktober 2010
Liten Tove ramla ner
Hon hade ramlat ner med rumpan och hängde i armarna på ringen. När Daniel kommer in hade hon börjat häva sig upp men hon var ledsen. Efteråt var hon ledsen en lång stund över detta misslyckande. Daniel tröstade med att det inte gjorde något och sådär men han förstod inte vidden av hur rädd hon blivit förrän hon mitt i gråten sa "Inte spola då, då finns inte Tove mer!"
Kökets mest underskattade redskap
Ett annat användningsområde är avisning av frysen, vilket jag ägnat morgonen åt. När isen börjar bli så där mosig är det bara att använda degskrapan för att skrapa bort allt. Det funkar också bra att hacka bort svårare is om man tar till egenvalda mängder våld. :-)
Toves morgonfunderingar
Tove:
- En vagn, en släpvagn.
- Det saknas en bil som ska sitta på det där släpet!
- Var är den bilen nu då?
söndag 17 oktober 2010
Måns sitter (nästan i alla fall)
Måns backar också ålandes på magen och tar förflyttar sig snabbt tills han fastnar i ett hörn. Annars tränar han mycket på att stå på alla fyra nu. Vi har inte någon riktigt bra bild på det men här är han på väg i alla fall. Han står väldigt mycket på alla fyra och gungar nu men har hittills inte förflyttat sig krypande med något steg. Tove både kröp och drog sig upp till stående innan hon ens kunde sitta så det känns som att Måns tar det hela i någorlunda mer kronologisk ordning.
Jag har upptäckt att Måns nu är väldigt kittlig under armarna. Om man killar där och på magen och tutar lite på näsan skrattar han så gulligt och man kan hålla på och busa så en lång stund innan han tröttnar på leken. Bebisskratt är klingar som silverklockor. :-)
Lita aldrig på Enrio...
På lördagskvällen eftersåg vi Idol som seden bjuder och sen blev det en tidig natt. I morse gick jag upp med barnen vid sju. När vi gick ner sa Tove "Morbror ligger och sover i soffan!" Jo tjena, tänkte jag, eftersom jag visste att han kommit sent efter dansen. Han sov visserligen inte men han låg faktiskt i soffan och tittade på racing. Det var en skräll kan man säga. Vi fick i på det viset sällskap tills Daniel kom ner och vi åt frukost.
Jag frös som en hund under frukosten och satt inlindad i en filt. Bror gick och lade sig och sov lite till och jag följde hans exempel. Jag kröp huttrande ner i sängen igen, fullt påklädd under mitt varma täcke och som extra värmesäkerhet lade sig Polarn uppepå alltihop. Så somnade jag och när jag vaknade en och en halv timme senare var jag ändå bara normalvarm. Märkligt.
Denna dag försvann i och med det men något till litet blev gjort idag. Klippning. Än en gång har håret vuxit ut och än en gång har jag sms:at min frissa "Jag måsta klippa mig nuuuuuu!" och hon kunde faktiskt ta sig tid så nu är jag snaggad igen. Fast bara på ena sidan. Foxsidan. ;-)
Frissan bor sedan en tid på Reimersholme. Opraktiskt. Jag åkte tidigare kommunalt dit efter som jag vägrar köra "i stan" men sist var jag av nöden tvungen att ta bilen eftersom jag hade Måns med mig. Eniro förde mig rätt. Dit. Jag hade missat att kolla hur jag skulle köra hem insåg jag när jag inte kunde svänga tillbaka samma väg jag kommit. Det blev en liten omväg och en U-sväng innan jag var tillbaka på rätt väg.
I morse kollade jag hur jag skulle köra hem. Men Eniro föreslog en omöjlig väg. De tyckte jag skulle köra ut höger och direkt i princip göra en U-sväng för att ta mig tillbaka åt vänster. Jag visste ju att det inte skulle gå. Det är till och med en skylt där som betyder "Ge f-n i att svänga vänster här!" där Eniros U-sväng var inritad. Men när jag körde dit fick jag en idé om hur jag kunde köra istället och under klippningen fick jag veta att jag tänkt rätt och då var det ju plättlätt. Det finns hopp även för mig.
lördag 16 oktober 2010
Premiär i Hallunda med Sannex
Sannex spelade igår i Hallunda folkets hus. De har lagt in fyra moderna danskvällar under hösten och det här var den första av dem. Dansen var dessutom åtta till tolv vilket faktiskt gör stor skillnad. När någon ny arrangör vill satsa på modern dans känns det som en mycket bra idé att stödja initiativet och samtidigt stilla nyfikenheten om vad det kan bli. Bror sa att lokalen var rejält stor och bra men vi åkte med noll förväntningar men med förhoppningar om en rolig kväll.
Och vad kunde det annars bli när vi kunde åka i varandras sällskap för en gångs skull. Det har inte hänt alldeles ofta senaste året och nu var det ganska exakt åtta(!) månader sen sist!! Det är faktiskt helt galet längesen. Visserligen var vi på Öland samtidigt men aldrig på dansbanan tillsammans. Nu hoppas jag på bättring på den fronten när vi faktiskt kan börja ha barnvakt ibland. :-)
Hallunda Folkets hus var stort. Det fanns gott om sittplatser vid fiket, det var bra priser i caféet och dansen kostade 140kr inkl garderob. Dansgolvet var också stort! Och runt. Eller inte runt egentligen men det kändes i alla fall mer runt än fyrkantigt och golvet hade perfekt glid. Jag har ju önskat ett sånt dansgolv i Stockholm och där fanns det ju. Tänka sig. En hel massa folk hade hittat dit men det fanns ändå stora ytor. Det ska nog till väldigt mycket folk för att det ska kännas trångt (som i odansbart).
Sannex spelade lika bra som sist med undantag för sista dansen där jag hellre skulle höra något annat. Varför inte spara "Fields of gold" till exempel? Det är fortfarande en av deras bästa låtar tillsammans med "Heal the world" som de är väldigt härligt att få dansa till. Den snabba repertoaren är genomgående - just - snabb. Det tycker jag är kul och man får trampa benen trötta under kvällen, särskilt när det finns så mycket plats. Då hinner man betydligt större sträckor än på ett dansgolv á la flipper.
Jag och Daniel dansade större delen av kvällen och det var kul att återupptäcka vad vi kan prestera ihop. Jag hann bara med fyra andra killar utöver honom varav en favorit som jag inte sett på länge. Allt som allt en riktigt bra kväll och jag hoppas fler vågar testa Hallunda under de kommande danserna så vi får en ny bra arrangör som vill satsa på modern dans i Stockholm. Det behövs!
torsdag 14 oktober 2010
En glad torsdag
Vi som faktiskt åt lunch hann prata och skvallra enligt vanlig ordning och det är nog lika trevligt för oss båda två att få ett litet avbrott, fast från helt olika saker. Jag från hemmet och hon från jobbet. Jag hoppas att jag kommer ha ärenden åt det hållet lite nu och då på mitt nya jobb så vi kan ses på en lunch ibland även fortsättningsvis. Sträckorna är ju snabbt avverkade när det inte är rusningstrafik.
På eftermiddagen fick vi promenadsällskap från dagis med grannarna och vi knallade ner till centrum för jag ville kolla på ett par stövlar till senhösten i vår lilla skobutik. Jag hittade faktiskt ett par varmfodrade i skinn som jag glad i hågen bar hem i en påse. :-)
Nu ikväll har jag varit på körövning. Det börjar bli väldigt mörkt både på dit- och hemväg nu. Shakes livplatta hjälper fint mot mörker men att ha "Soul of my soul" i högtalarna när man passerar Yesterday ger lätta foxabstinenssymptom! Men det kanske blir dans förr än man kan ana...!?
onsdag 13 oktober 2010
Försenade danstankar från fredagen
Jag tror dessutom att de inte ens har en aning om att de ändrat stil. Men från en rakryggad dans med fint flyt och små fina trix till åm och knäknix och ryggvridningar och gud vet vad. SLUTA TA INTRYCK AV DE SOM BARA TROR ATT DE KAN DANSA!!!! Jag blir så trött....
En helt annan sak som jag glömde skriva om; Det var ju Gamblers som spelade. Jag gillar Gamblers. De låter bra i mina öron och de har en hel del trevlig repertoar. Dock skulle man kunna önska sig lite fler luuugna fox. Det roliga med band som man dansar sällan till är ändå att man får dansa till musik som man inte kan utan och innan. Man kan inte varenda trumslag, man får gissa lite och det är ju faktiskt roligare då när man ändå lyckas gissa rätt. HA! Där satt den! Eller, varför inte, NÄ! Där satt den INTE! Minst lika kul.
Jag, och många med mig, gillar att foxa till hårdrocksballader á la åttiotalet. Gamblers bästa bidrag i genren var Whitesnakes "Here I go again" som de gjorde bra. Kul!
tisdag 12 oktober 2010
Lite sällskap i stugan
I går när vi vaknade hade vi fått besök. Ni kan tro att Tove blev ivrig när jag avslöjade att morbror faktiskt låg och sov i gästsängen där nere. Hon fick inte gå ner riktigt än men såg till att han vaknade genom att leka med sin bultbräda i rummet ovanför istället...
Vi har ju stenhårda rutiner i veckorna och öppna förskolan är det som gäller på måndagsförmiddagarna. Tove tycker det är extra roligt då för det grillas korv som man får köpa och på det viset har Tove redan ätit lunch när vi väl går hem. Jag tycker det är extra praktiskt. Vi kunde ju inte bryta denna rutin trots besöket så morbror fick helt enkelt också följa med och äta korv. Tove lockade på min inrådan med att "Det finns kaffe där!" och morbror fick sig ett gott skratt.
Väl hemma igen efter en ovanligt lugn ÖF-måndag somnade juvelerna och vi åt lite mer lunch undertiden. Eftermiddagen förflöt med promenad och matlagning och på kvällen var jag på min träning och sen blev det soffan. Extra skönt att sjunka ner där när man vet att man liksom nyss har tränat.
Idag är Tove på dagis igen, morbror utflugen och jag hemma med en just nu sovande Måns. Ikväll ska jag återigen få massage. Hurraaaa! Och sen är det fotbollsmåste på TV. Hejaheja. Ska ladda med nåt gott tills dess. Det får man om det är en viktig match mitt i veckan har jag hört.
söndag 10 oktober 2010
In med det nya, ut med det gamla
Jag såg plötsligt min chans idag. När vi ätit lunch sover båda barnen och sen var det dags för Toves lekgympa. Alltså åt jag lunch och sen åkte jag så fick Daniel lägga barnen, ta det lugnt under middagslurarna och sen ta med dem till gympan medan jag förlustade mig bland klädställningarna.
Jag började med favoritbutiken och gick in med inställningen att "idag ska jag köpa allt som jag tycker är fint härinne!" Som tur är är jag ganska kräsen med vad som kan tänkas vara fint. Men jag gick i alla fall ut därifrån med en ganska tung påse, nöjd och glad.
När jag gjort den mest prioriterade affären sprang jag runt och småhandlade lite till. Till barnen och lite mer till mig själv här och där. Efter en fika i lugn och ro med endast mitt egna glada sällskap gick jag ett sista varv innan jag åkte hemåt igen.
Så härligt med lite nytt och fräscht i gaberoben. Whohooo!!
lördag 9 oktober 2010
Inte bortgjord - bortförd! (Gamblers på Y)
Dans skulle det bli, eller träning om man vill se det så. Och det är ju den bästa träning man kan få. Jag åkte dit ganska precis och kom in innan start denna gång. Alltid nåt. När jag var på väg in i lokalen blev jag boxad på armen av någon som jag tydligen borde känna igen. Men det gjorde jag inte. Jag gjorde det verkligen inte. Jo, visst var han väldigt bekant men ändå inte. Mina gubbar i minnesarkivet (om ni minns dom) sökte i panik igenom alla Sveriges danskillar från Norrland och neråt, utan någon perfect match.
Till slut fattade han att jag menade allvar att jag inte kände igen honom och han fick helt enkelt förklara vem han var. Aaaaaaah! Så dumt! Men jag fick gottgöra min förvirring med en dans. (Ni som blev nyfikna kan ju kika här. Han är ju bara så lik en annan kille nu, därav mitt hjärnstopp tror jag?)
Nåja, det om detta. Det här var en sån där kväll utan "danseliten" på plats och det kunde man gissa på förhand. Ofta har jag svårt att ha kul såna kvällar men igår blev jag stolt över mig själv. Jag hade uppenbarligen gått in i lokalen med helt rätt inställning och dansade vitt och brett. (Sitta gick inte an, då får man ingen träning!) Det fanns ju plats att dansa och jag bjöd upp hit och dit och hade väldigt kul utan bottennapp. En ny duktig kille letade jag också rätt på innan paus och när det väl var paus så var en macka både efterlängtad och välförtjänt.
I pausen lyckades jag skvimpa ut en annan killes kaffe - på hans byxor. Det positiva(?) med såna här klumpigheter är att jag väldigt sällan känner mig bortgjort. Någon annan skulle kanske skämts ihjäl över att inte känt igen en bekant trots att ha dumstirrat på honom intensivt några minuter, eller vid en liknande kaffeincident kastat sig upp och skrikit "Förlååååååt!" och nervöst pladdra på och ursäkta sitt klumpiga beteende.
Men inte jag. Jag sitter lugnt kvar och, efter att snabbt insett det direkt olämpliga i att försöka hjälpa till och torka uthällt kaffe i en killes knä, säger jag förvånat "Ojdå, det där var ju inte så bra..." Fniss.
Lite dans som plåster på (bränn?-)såren slår som tur är sällan fel och en ovanligt stabil dansbubbla omslöt mig i ett större antal låtar tills det var dags för honom att åka. "Ping!" Dags att vakna och sakta försöka återvända till verkligheten. Efter att ha fyllt på vatten och vilat lite så fångades den sista killen för kvällen in. Jag hade bjudit upp honom när han var upptagen tidigare under kvällen så det var kul att vi hann med en dans. Senast var nog tidigt i våras, gravid och allt.
Sen hade klockan plötsligt gått. Det var dags för sista och de som kunde kännas aktuella för en sista dans hade redan sällskap men jag var inte ledsen för det. Dags att åka hem efter en riktigt rolig kväll med ovanligt bra danskvalitet på resultatkontot. Enda minuset var att jag hade väldigt ont under fötterna när jag åkte hem. Dom är något otränade att dansa barfota i de vanliga dansskorna istället för sommarens sneakers. Mera dans behövs alltså! ;-)
NU är det däremot dags för mjuka kuddar, sambomys och inspelad Idolfredagsfinal! :-)
fredag 8 oktober 2010
Lonely och ensam?
Kanske läge att ta med sig lite egen pausunderhållning idag?
Dagens rubrik fattar bara dansbandsnördar och jag vet, det är ju i morgon det bandet spelar och just det, det är ju därför jag dansar idag.
torsdag 7 oktober 2010
Körtuben
Dessa byggfunderingar
Sen är det övervåningen. Vi har haft en plan där, men häromkvällen kläckte jag ytterligare en väggflyttningsidé som vi liksom aldrig tänkt på förut. Men då kändes det som att hallen skulle bli väldigt liten. En annan sak som vi liksom aldrig tänkt på förut är att hallen redan är väldigt liten. Det upptäckte vi när vi gick upp och kollade. (Vi har ju bara varit däruppe varje dag senaste sex åren...) Den nya pyttelilla hallen skulle däremot få både mer rymd och mer ljus än den existerande pyttelilla hallen. Så det kanske kan bli nåt.
Det kan verkligen löna sig att låta såna här processer ta lite tid.
För en del hjälper det verkligen att sova
Hon har ju fått såna där febertoppar några gånger nu så vi börjar veta hur det funkar. I säng och sova, sova, sova. Efter en lite rörig natt vaknade hon i morse pigg som en lärka med tusen projekt på gång redan innan jag hade hunnit fatta att det faktiskt var morgon. Ingen feber, precis som vanligt. Men jag ställde in dagis och vi gick till ÖF istället.
Det är väldigt lugnt där på torsdagarna och så kunde vi ju gå hem om febern skulle komma tillbaka. Men det gjorde den inte. Tove och Måns hade så kul så och jag hade det trevligt undertiden. Sen åt hon bra med lunch hemma och nu sover hon och Måns gott där uppe i varsitt rum.
Ikväll är det äntligen dags för kör igen! Tjohooo! Jag tror jag blivit en sång- och dansoholic.
onsdag 6 oktober 2010
En praktbebis
Doktorn klämde och kände och Måns verkade mest njuta av uppmärksamheten och tittade intensivt men glatt på doktorn. När doktorn var klar med sina undersökningar sammanfattade hon läget med att Måns helt enkelt är "En praktbebis!"
Ett par nya foton på myskillen!
söndag 3 oktober 2010
Små glada bubblor under ytan
Svärisarna har redan börjat planera så smått för nästa tripp ner hit som förmodligen kommer bli samma helg som jag har konserter i februari. Just därför alltså. På det viset kommer både de och Daniel kunna komma och titta och det känns ju jätteroligt! Jag är så grymt taggad inför våra nästa framträdanden och det känns så himla kul att vara det. Någonting hände verkligen i och med senaste konserten.
Jag börjar på flera sätt känna att jag börjar vakna ur någon slags dvala. Som att livsandarna börjar få liv. Kanske är det så enkelt att det är för att jag sovit hela nätterna sista dagarna? Jag längtar nu till varje tillfälle att få sjunga och dansa! Veckorna får gärna gå fort fram till de tillfällena då jag får göra saker jag kan vara stolt över att vara bra på och få chans att pumpa in glädjeenergi i kroppen och bara vara jag.
Jag är även väldigt shoppingsugen nu. Som om jag nu kommit ur en graviditets- och amningsgarderob och nu plötsligt kan köpa riktiga kläder igen. Jag känner att kroppen i princip har återtagit ursprunglig form och snart får jag ju även användning för kläderna. När man är hemma går man ju mest och lodar i myskläder och gamla sköntvättade linnen. Jag har lust att åka till favoritbutiken och bara frossa. Jag har också scrollat igenom mina nätsidor efter lämpliga plagg och ett första hål i plånboken har det blivit.
Se upp där ute för nu kommer jag!!
fredag 1 oktober 2010
Ett första risgryn
I natt sov han plötsligt hela natten istället. Från sju till sex. Halleluja! Förklaringen upptäckte jag i morse. Första tanden har spruckit fram! Förmodligen var det det som störde honom de där nätterna och innan i natt var det klart.
Utsövd! :-)
Nu är båda barnen och jag nyduschade och ska gå till ÖF. Idag är det en lång väntan på farmor och farfar som kommer med kvällsflyget.