Två veckor kvar

Nina tog ett nytt magkort på mig. Tjusigt! Jag gillar allra mest mitt blodstinna ansikte och mitt hår som börjar bli misstänkt likt en hockeyfrilla modell mörkblond. Men i morgon ska det åtminstone bli ändring på håret.

Elin frågade om det var någon skillnad på magomfånget nu jämfört med förra gången samma vecka. Jag har faktiskt inte mätt denna gång, men plockade fram måttbandet och det var precis på centimetern lika. 99cm i navelhöjd. Nästan lustigt.

I torsdags var vi till MVC båda två och alla värden är kanoners och symfus-fundus-kurvan ser ut precis som den ska denna gång. Bara att vänta nu.

I morgon är det visst måndag. Vem bryr sig....?! ;-)

Nina på besök

Ibland går tiden så kolossalt fort. Jag hämtade Nina i fredags direkt efter jobbet och nu har hon redan åkt! Fredag kväll, lördag och söndag bara försvann. Det var helt rätt beslut att inte dansa. På kvällen passade Nina och Tove på att umgås ordentligt innan Tove skulle sova. Sen umgicks vi framför TVn innan vi lade oss ganska tidigt. Jag var nog extra trött efter en mentalt lite jobbig dag.

Tove vaknade punktligt vid sju på lördagen. Det börjar bli ljust på morgnarna nu och persiennerna släpper ändå in ganska mycket ljus. Kanske dags att skaffa rullgardin? Vi kom därför ur sängarna ganska tidigt allihop. Förmiddagen ägnades åt promenad, curlingfinal och lek med Tove medan Daniel fixade klart med dörrarna uppe. Efter lunch hade Tove svårt att somna, men det hjälpte att Nina kom upp och läste och låg hos henne en stund. Sen sov hon i två timmar och vi passade på att spela ett parti Settlers och äta tårta.
Nina och Tove har lekt massor i helgen. Spännande var ormen "Snape" som Ninas hand med Toves strumpa på förvandlades till. Roligt var det också med den gamla mjukliften som togs ner från vinden för vidareforsling mot Umeå. Tove fick vara "liten bäbis" och ligga i den och bli vaggad. Men allra mest har Tove lekt med en visp och en bunke som hon tillagat alla möjliga smetar i. Den roade hon sig med från och till hela helgen.
På eftermiddagen bakade jag bröd samt lagade en riktigt god fiskgryta till middag och kvällen blev en riktig TV-kväll med OS och Melodifestival som vi till sist spolade oss igenom efter all sport. Vi höll på att somna i soffan alla tre redan vid halv nio men då började vi spela spel parallellt med TVn och kvicknade därmed till så vi orkade med fram till halv tolv eller nåt.

Tove väckte oss även på söndagmorgonen. Ute var det riktigt snöglopp och man blev inte riktigt sugen på att gå ut. Tove var tidigt trött och fick lunch tidigt för tidig sovstund. Hon ville att Nina skulle släcka lampan men det gick ju inte för den var inte tänd...ja, som sagt. Även idag sov hon två timmar och vi hann spela Settlers ännu en sväng. När hon vaknat fikade vi och sen gick vi till tåget för att möta Elin som kom för att också hinna träffa Nina en liten sväng. Tove var duktig och knatade hela vägen själv. Sen blev det såklart lite extra show när vi kom hem. Det märktes att det hade kommit ännu en lektant att spexa för.

Tove och Nina tar kort på sig själva

En riktigt smaskig söndagsmiddag blev det med oxfilé, palsternackspure, rödvinssås och sallad på menyn. Så fruktansvärt gott! Nästa gång vi lagar det så hoppas jag att det kan avnjutas i ett vårvarmt uterum med ett glas rött vin!

Nina nattade Tove som somnade gott och vi fikade och umgicks tills det var dags att skjutsa hem Elin och Nina till flyget. Nina tog lämpligt nog med sig vår gamla vagn upp till Umeå till Emma och Toves och Filurens kusin som också väntas snart. :)

De e över nu...

Arbetsdagen tog slut ganska snabbt ändå. Jag pysslade undan det som behövdes. Jag och bästaste kollegan gick ut och åt lunch tillsammans och det var verkligen jättetrevligt. Lite sista finlir med ersättaren innan det var avslutningsfika och hemgång.

Min chef höll ett fint tal och det var ju trevligt att höra hur bra jag är. Frodig, Rolig, Innovativ, Duktig och Arbetsam blev visst akronymen på mitt namn. Frodig för att jag är gravid. Min andra chef tyckte inte man kunde säga att jag var frodig med tanke på hur lite jag gått upp men ändå. De verkade i alla fall helnöjda på alla sätt och skulle sakna mig sååå mycket!

Jättefina blommor och ett fint presentkort fick jag samt tårta som jag fick med resterna av hem som vi ska kalasa på snart. Det känns ganska märkligt men en viss lättnad att det är över nu. Alla blandade känslor som kokat i kroppen senaste veckorna borde kunna svalna av nu och snart glömmas bort. Nu väntar tio månaders föräldraledighet och sen vet jag inte mer.
Det ska bli jätteskönt att få några sovmorgnar nu och slippa åka de där milen i bilen varje dag. Sen får vi se hur många dagar det blir innan Filuren tycker att det är dags för ankomst.

Shake får hjälpa mig igenom sista dagen

Nu är det den sista skälvande dagen. Jag åkte hit i morse med Shakes nya skiva i bilen. En inte alldeles tokig början på en ganska märklig dag. Härligt att sitta och njuta till "Soul of my soul" och "By me a rose" och tänka tillbaka på svunna mysfoxar. Sen är det ganska svårt att köra lagligt när "Maniac" drar igång... :-)

Ikväll spelar samma Shake på Mälarsalen och det skulle vara min sista chans till dans på förhand. Det hade verkligen varit jättekul, men nu blir det inte så av flera anlendningar. Jag tror inte det kommer att vara värt det, om det varit på Yesterday hade jag definitivt åkt, men nu kostar det nog mer än det smakar. Jag är inte helt säker på att jag kan dansa smärtfritt utom med några få. Jag hoppas jag är tillbaka på dansgolvet snart efteråt för jag är riktigt danssugen redan nu!

En annan stor anledning att stanna hemma är att Nina kommer och hälsar på över helgen. Jag ska lämpligt nog hämta henne vid flyget direkt efter jobbet idag och det ska verkligen bli jättekul att ses igen. Ikväll får vi fira jobbavslutet på något (annat) lämpligt sätt. En helg i umgåsens tecken väntar alltså! :-)

Dejt på Wallmans salonger

Arbetsdagen och dagisdilemmat på det gjorde mig helt knäckt, jag har ju ganska lätt för att bli ledsen just nu, och hotade vår kväll ordentligt. Vi som hade nåt så trevligt att se fram emot. Jag hade Elin med mig hem som skulle ta hand om Tove under kvällen och jag vinkade av dem ganska snabbt hemma innan jag drog tillbaka in mot stan för att möta Daniel. På väg in fick han försöka lugna och trösta mig på telefon så att jag skulle kunna vara glad resten av kvällen. Det gick åtminstone hyfsat.

Målet för kvällen var Wallmanns salonger med mat, dryck och underhållning hela kvällen lång. Äntligen har vi utnyttjat presentkortet med tillhörande barnvakt som vi fick av Elin för länge sen. En mycket bra present! Väl på plats hade vi en jättetrevlig kväll även fast den kändes onödigt utdragen. Showen började vid sju och slutade inte förrän strax efter elva. Däremellan fick vi vänta ganska länge på maten. Huvudrätten kom inte in förrän efter halv nio. Tur jag hade ätit hela dagen på jobbet!

Men de har väldigt god klass på maten, servicen och underhållningen och vi hann också prata om både det ena och andra under kvällen så vi var nöjda, mätta och glada när vi väl åkte hemåt igen.

Hemma gick det bara fint. Jag hade beskrivit rutinerna i detalj för Elin och det gick precis enligt plan. Med vissa saker kan det vara svårt att förstå vad hon menar om man inte vet det innan, som att hon nu vill hjälpa till att göra välling, men jag hade visst fått med allt sånt i mina instruktioner. Sen är det ju inte jättejobbigt att barnvakta när barnet i fråga somnar klockan sju utan protester. I morse var det första Tove sa "Eli tover nere!" och det gjorde hon ju. Elin fick också en hejdåpuss när vi åkte i morse och Tove verkade väldigt nöjd med att ha fått lite Elin-tid igen. Det var ju så länge sen!

Bu för förskolan

I början av veckan kom Daniel och jag fram till hur vi vill disponera Toves blott femton dagistimmar framöver. Vi kom på att det skulle vara oerhört mycket bättre för alla om vi delade upp timmarna på två dagar än tre och jag såg plötsligt betydligt ljusare på mina tio månader. Det också en enorm lättnad när fröknarna tyckte det gick bra. Därför blev det en jättebesvikelse igår när de sa att de hade varit för snabba med sitt svar och att cheferna inte godkänner vår plan.

En av anledningarna var att barnomsorgen inte är för föräldrarnas bästa utan för barnens. Tänk att jag trodde just att barnomsorg var för att underlätta för föräldrarna! Om det krånglar till det så verkar det ju enklare att ha ungarna hemma. Måste vara bättre för Tove att få två "vanliga" dagar på dagis ungefär so hon har nu än att få tre pluttkorta dagar och en stressad mamma på köpet. Nu blir det till att börja bråka. Suck!

Bu för jobbet

De här senaste dagarna har gått som en berg-och-dal-bana och jag önskar att veckan redan vore slut. Att vara här i två dagar till känns jobbigt för igår fick jag verkligen nog. Den enorma besvikelse som kommit över mig blir bara värre av att vara här.

Igår var egentligen en genomtrevlig dag med dubbla möten med godsaker och mat och dessutom hade avdelningen baby shower för mig och min kollega som också går på mammaledigt snart. Vi fick massa fina presenter till våra små och dessutom varsin låda choklad att knapra på innan. Inte alls dumt. Dagen blev dock besudlad av fler nyheter för mig angående tjänsten som drog ner mig under isen och inte kunde glädjas alls. :-(

Sista veckan

Nu är första dagen på sista veckan redan förbi. Det känns väldigt konstigt att jag är på upploppsrakan nu. Det är så mycket blandade känslor som virvlar runt. Det här med att sluta på ett jobb blir så abrupt. Kollegor är så konstiga människor; Man umgås massor och ofta kommer några att stå en ganska nära, men det man har mest gemensamt är jobbet och när man slutar jobba så upphör i princip alla dessa relationer över en natt. Det blir som ett litet sorgearbete varje gång.

Jag hoppas dock på fortsatt kontakt med tjejen som jag känner bäst och mest och som också blir mammaledig alldeles snart. Det som gör det svårt är att vi verkligen bor långt ifrån varandra, närmare bestämt nästan 13 mil! Inte bara att kila över precis, men kanske det blir ändring på det under året.

Det där grubbleriet jag hade gällde jobbet och samtidigt som det ska bli skönt att sluta känns det surt, surt, surt att jag faktiskt blev helt förbisedd vad gäller den fasta tjänsten (som jag vikarierat på i nio månader) bara för att jag är gravid. Om jag känner efter känner jag mig snudd på diskriminerad så det är bäst att låta bli.

Det ska bli roligt och spännande och läskigt att bli tvåbarnsförälder. Jag ser fram emot tio lediga månader på många sätt men är inte alls säker på att det kommer bli samma semester som förra gången. Jag oroar mig lite för hur det ska gå men jag blir ju snart varse.

Innan dess är det förlossning. Hujedamej. Hörde idag på radio om en tjej som fött i snön på Danderyds parkering, 10 meter från porten till BB. Verkar kallt. Det är ju dryga tjugo minus idag. Men så kommer det nog inte bli. Jag oroar mig nog lite för detta också, hur det ska bli den här gången. Även detta ligger ju helt utanför min kontroll. Jag önskar jag skulle hitta avslappsningsskivan jag använde sist så jag minns hur man skulle andas men den verkar borta. Jag tror jag lånade ut den utan att få tillbaks den. :(

Veckan är full av inbokade, ganska trevliga, händelser. Det är nog tur. Men vips kommer det vara fredagkväll och den här tiden är förbi och kommer aldrig mer igen.

Heja Sverige!

Gårdagen var en riktig hemmapysslardag. Jag fick lite lagom gjort. Packade i alla fall lite mer i väskan och läste lite i boken om hur det var det där med förlossning och amningen och det. Tove sov middag ordentligt vilket var himla skönt för förra helgen blev det inte bra med det.

På kvällskvisten kom bror över till middag och vi hade sen en riktig tv-soffa-kväll. Tove var ganska speedad och ville höras och synas hela tiden, men efter läggning lade sig lugnet. Vi kollade OS och Melodifestival. Efterrätten bestod av vanlijglass med ljumna plommonhalvor. Vi hade ju hur mycket plommon som helst i höstas och det jag orkade ta hand om är nu trevligt att kunna plocka fram ur frysen. Små gyllengula, lagom sötsyrliga, plommonhalvor som ligger och simmar i söt lag. Smaskens!

Skidorna var ju så sena så bror cyklade hem i snöstormen och vi kröp ner i sängen för att se vidare ifall det skulle bli nåt intressant. Och som det blev! Tröttheten försvann samtidigt som skidbytet och vi satt och hejade fram svenskarna i dubbeljakten. Kvällen fick sluta med en high five och en puss innan vi somnade sött.

Toves nya pose :-)

...och så en pappa också...

Fredagkväll utan skräll

Den förmodade skrällen blev märkbart tyst för alla tjejer som såg fram emot en dans. Jag fick sällskap i TV-soffan istället och vi såg Anna Haag ta OS-silver innan vi somnade in. Tur man lägger sig hyfsat i tid när Tove vaknar kvart över sju och tycker att det är en utmärkt tid att kliva upp även på helgen.

Idag ska jag se till att allt är klart för Filurens hemkomst. Det kanske det redan är men jag har ingen koll.

Vardag som fest

Jag är faktiskt förbenat bra på att laga god mat! Och det är ju nästan en vardagslyx att vara det om man tänker efter. :-)

Helg för sista gången på länge

Igår åkte jag tidigare från jobbet. Min ersättare var på utbildning och jag hade inget att göra där inte hon skulle vara med så det vara bara att åka. Kom hem med Tove en timme tidigare och fick för mig att vi skulle baka bröd till vår middagssoppa.

Sagt och gjort. Tove fick hälla i ingredienserna som jag måttade upp, sen rörde jag ihop två limpor och de var gräddade lagom till maten. Nygräddat bröd med smör som smälter och ost på det - det är nåt alldeles extra! Tove berättade för pappa att vi "bakat mackor!" när han kom hem. Och att pappor blir glada när man bakat är väl vida känt. :-)

Gårkvällens körövning var riktigt bra. Effektivt, nyttigt, koncentrerat och plötsligt verkar det kunna bli en konsert. Jag slapp ovädret på hemväg, det kom in först under natten. I morse tuffade jag på E4:an i stadiga 10km/h mest hela vägen men kom fram nästan först ändå. Alla satt fast nånstans.

Dagen i dag gick ganska obemärkt förbi och nu är det plötsligt snart fredag kväll. En Yesterdaykväll är det dessutom men det blir nog skrällvarning på den; Jag stannar hemma och kollar in OS medan Daniel åker på dans!

Jag känner att det nog inte riktigt skulle vara värt pengarna för mig ikväll. Det krävs nästan ett specifikt urval av kavaljerer nu för att jag ska trivas och jag vet inte direkt nån sån som kommer vara där och då kan jag lika bra göra nåt annat. Annars blir jag bara besviken om det inte funkar. På Yesterday lär jag dessutom frysa om jag blir sittande så...nä!

Kanske har jag dansat min sista dansväll pre-Filur så att säga? Vi hade lite tankar inför i morgon med Gävle - Playstones/Titanix tidigare men de har vi slagit bort. Det känns lite väl jobbigt just nu och det kommer nog nya chanser att höra dem. Istället blir det nog en hemmalördag och sen kanske en bortasöndag om vädret tillåter.

Det här är min sista riktiga "helg" på länge. I betydelsen helg mellan jobbveckorna. Efter nästa fredag kommer jag vara ledig i 310 dagar i sträck. Nice!

Dåligt planerat

Hur tänkte de egentligen när de la damernas skidskytte samtidigt som vår körövning??

Vecka 37 - eh...oj då!

Såhär står det om denna graviditetsvecka: "Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt."

Vore lite överraskande att åka in på förlossningen redan nu minst sagt! Och vi har (fortfarande) inte packat den där väskan. Bara Filurens kläder ligger där i ena hörnet och skramlar. Borde nog tänka igenom lite mer på allvar om det behövs fixas nåt mer inför bebisens ankomst hemma.

Tom torsdag

Det jag grubblade på kan jag absolut inte göra nånting åt så det gäller att försöka vända energin rätt igen. Jag begriper det. Men det är icke desto mindre typiskt!

Den här veckan börjar gå mot sitt slut och det gör mig ingenting. Jobbintroduktionen har fungerat bra de första tre dagarna men nu känns det som tiden kommer stå stilla torsdag-fredag eftersom kontoret i princip är tomt och vi inte kommer att få in så mycket jobb. Undrar vad vi ska göra då?

Ikväll är det kör igen och de har lagt ut en klass1-varning i trafiken. Det känns som min vanliga tur. Hoppas ovädret har lust att vänta tills jag kommit hem. Sen blir det väl att somna till skidorna igen.

Nattgrubbel

Började grubbla igår kväll och sen var det svårt att släppa. Jag började plötsligt se något ur en ny synvinkel och då blev det väldigt jobbigt. Och ni vet ju hur jag är just nu, bara gråter och gråter, så det blir ju ingen hejd på eländet. Jag fortsatte grubbla när jag vaknade halv fyra i morse. Sånt är inte särskilt nyttigt.

Nu ska jag snart åka hemåt och hämta lilla fröken. Ute snöar det på tvären igen. Det känns som jag fått nog snart.

Yeah, yeah, yeah!!

Det är inte lätt att ta kort på Tove nuförtiden. Hon vill helst titta på korten i kameran istället så hon springer fram till en hela tiden. Likadant om man ska försöka filma. I söndags satt hon efter middagen och sjöng massa sånger och då tänkte jag att det här borde man ju ha på film. Vi har filmat väldigt lite senaste tiden.

Men som vanligt när väl kamaran kommer fram så slutar hon med det hon höll på med och intresserar sig för kameran istället. Plus att hon visst hakade upp sig på "bä-bä" med "ullerullerull" (ni som har barn kan säkert den) och framförallt slutet då. ;)

Hej då, mamma!

Sedan några dagar tillbaka har Tove lärt sig "hej då" så nu ropar hon "Hej då mamma!" åt mig på morgonen. Precis som det ska låta. Hon sa också hej då åt fröknarna på dagis idag.

På vägen hem ville hon bära min väska. Det gick sisådär så då sa hon "bäppas åt!" och så skulle jag också hjälpa till och hålla i väskan.

Jag har försökt lära henne att man kan säga "godmorgon" på morgonen och i morse fick jag ett "Gomojjon!" tillbaka när jag sa det. Annars är ju ofta första morgonorden "Åka dagiis!!"

Fika varje dag - en god vana!

Dag nr två med assistenthjälp. Upplärningen går fint. Jag är tydligen en bra lärare och de finfina lathundar jag gjort är till riktigt stor hjälp så det känns ju bra. Jag har i princip gjort det materialet jag själv saknade i början. Jag hoppas att det fortsätter ticka in arbete åt oss så att veckan fortsätter med samma flyt.

Veckan har även börjat trevligt med gratis avdelningslunch igår för att välkomna min ersättare, sen fika med tårta på eftermiddagen för att tacka av en annan tjej och idag - fika med semla! Inte fy skam!

Nu har jag varit lite duktig och övat på mina sånger. Öva lite varje dag borde göra någon nytta!

För övrigt känns det som att jag har en levande medicinboll i magen. Aj.

Dubbelt upp

Sedan idag har jag en assistent. Nja, snarare så är det så att min ersättare har börjat och kommer sitta med mig större delen av denna vecka. Efter idag känner jag att det kommer att gå fint. Veckan kommer nog rulla på bara det rör på sig på mejlen. Nästa vecka är jag mer för mig själv igen då hon kommer ha väldigt mycket introduktioner inom andra områden.

Men återigen får jag lite dubbla känslor. Det pratas nu om alla arbetsuppgifter som kommer läggas över på den nya tjejen och blablabla... Men lät det inte så när jag började också när jag tänker efter? Jag kan inte låta bli att vara lite bitter över den här tiden. Det känns bara så onödigt att de slösat bort mig på detta sätt. :-(

Till slut blev det en kaka till kaffet

Helgen förflöt utan större intentioner med resultat därefter. Jag har varit väldigt trött. Kanske nattsudd i form av dans inte är lämpligt när man närmar sig nionde månaden? Tove har också varit lite extra kinkig och vägrat sova middag, även det med resultat därefter. Igår höll hon på att somna i sin stol efter middagen istället. Vi satt och pratade och plötsligt såg vi hur ögonen var nästan stängda och huvudet började dippa. Det har aldrig hänt förut.

Jag städade lite och pusslade med Tove medan pappan var lite mer verksam och bytte två dörrar på övervåningen. De har liksom varit hängda åt fel håll och nu har de fått byta plats med varandra. Det lustiga är nu att man förväntar sig att lampknappen ska sitta på andra sidan och är där och letar med handen fastän de suttit på samma ställe i alla år vi bott där. Tydligen är det så att man förväntar sig att kunna tända med den lediga handen när man öppnar dörren. Alltid lär man sig nåt nytt.

Jag tog mig till slut i kragen i går kväll och bakade en allahjärtanskaka lagom till skidskyttet. Gott!

Nionde månaden

Idag är det exakt en månad á la fyra veckor kvar. Bara så ni vet. Det känns som lång tid att gå och släpa runt på mig men kort tid innan det är dags för det där...

Ikväll måste vi se till att packa den där väskan. Det kanske bara är två veckor kvar, vad vet vi om Filurens egentliga planering? Vi har ju bara fått den preliminära.

En trevlig kväll egentligen!

Det blev på det stora hela en trevlig kväll igår. Restaurangen serverade mat i rikliga portioner som var god men utan att direkt sticka ut. Två rätter orkades med sedan var magarna mer än mätta. Efter kaffet traskade vi tillbaka till Munchenbryggeriet och Mälarsalen och kom in nån kvart innan start. Jag kände mig riktigt vårfin i ljus topp och fina smycken kvällen till ära. Det var tredje gången i rad till Blender och jag tröttnar faktiskt inte. De spelar så många bra låtar och lyckas också variera sig hyfsat mellan spelningarna så det blir inte tjatigt.

Daniel och jag dansade ganska många låtar tillsammans som start då vi både kände oss lite ur slag efter maten, dansuppehåll och stormagen. Det gick ändå ganska bra. De sista jättesnabba låtarna gjorde dock att jag spände mig (med tanke på alla runt om) och då går det inte alls och humöret gick plötsligt ner i botten. Jag tänkte sätta mig och vila efter det men hittade istället kvällens topp stå helt oanvänd vid en stolpe.

Det var nog tur det. Han vände snabbt mitt humör rakt upp igen och jag vägrade släppa honom efter fyra låtar. "Dark horse" och "Animals" stod på lut och han tyckte också att han "visste en kille som var perfekt för jobbet" så det blev fyra låtar till till mitt stora nöje. GrrrMmmmfox! Sen blev jag faktiskt upp bjuden flera gånger i rad så det blev i princip ingen vila före första paus som dessutom blev ovanligt sen.

Kvällen tickade sedan på ovanligt snabbt. Även pauserna. Jag valde med omsorg mina danspartners och blev också uppbjuden av såna som jag kunde tänka mig att dansa med. Många upptäckte magen för första gången under kvällen så det känns ju ganska konstigt när man själv räknar ner de sista veckorna.

Kvällen var egentligen riktigt bra förutom att lite nytillkomna krämpor gjorde att jag inte fixade buggen riktigt. Men lagom till sista halvtimmen vände det neråt igen. Jag hade nog hoppats på en till riktigt bra dans, men missade istället både killen och låtarna. Sen missade jag även Daniel och sista, även fast han tydligt sökt efter mig också. Så hela sista halvtimmen blev jag bara sittande och mer och mer deppig.

Sen blev jag ledsen för att det blev ett så trist slut. Jag vet ju inte om det blir nåt mer nu på länge och jag hade kanske hoppats på en grande finale. Sen blev jag ledsen för att jag blivit ledsen när det egentligen inte var något att vara ledsen över utan jag bara återigen förstörde för mig själv. Dessa hopplösa känslostormar! När jag kom hem kände jag mig bara klumpig, ful, rödgråten och förbannat trött på att vara gravid!

Grattis min älskling!

Hoppas du får sån här idag!

Idag fyller han år. Mannen i mitt liv. Tove och jag uppvaktade med skönsång(?) och paket på sängkanten i morse. Jag smög in och väckte Tove som fick bära paketet och hon var väldigt ivrig att överlämna det. Jag hade funderat på att presenta med en kanna vanlijsås ;) men det fick bli nåt att ha på sig istället. Fika på sängen kändes lite vanskligt, åteminstone en vardagmorgon, men nästa år kanske. :-)

Ikväll ska vi fira med att gå ut och äta på tu man hand. :-) Det var evigheter sen. Jag minns inte ens när det var senast. Och som topping på det blir det lite dans. Senast vi var ute tillsammans på en vanlig dans var visst sista oktober (bra att ha bloggen som stöd till minnet ibland), men under november hann vi också med en danskryssning och en dansfest i alla fall.

Jag vet inte hur det kommer gå för mig att dansa ikväll. Magen har känts stenhård, stor och bökig senaste två veckorna och den står verkligen precis rakt ut. Dessutom har det gjort lite ont både här och där. Men det brukar alltid kännas som bäst att dansa så jag hoppas på det även ikväll.

Hur som helst ska det bli jättemysigt att spendera kvällen tillsammans med god mat, bra musik och lite dans. Så GRATTIS till min Daniel! Pusspusspuss!

Övning ger träning?

Gårdagens övning var riktigt trevlig. Jag begriper inte hur det där ska kunna bli en konsert om fyra veckor, men det kanske alltid brukar kännas så här förvirrat?

Vi hade besök av halva jazzkvartetten som vi ska ha konserten tillsammans med och det är ju alltid kul med riktiga musiker. Genast blir det så mycket mer. Vibrafon och ståbas kan låta fantastiskt mycket tillsammans och jag tycker det är så läckert med folk som verkligen lirar bas! COOL!

Jag lovade vår körledare att jag ska styra upp resten av Sarek-inspelningarna nu. Eller i alla fall ge alla en ordentlig spark i baken. Har tagit kontakt med studiokillen nu på morgonen så nu ska vi nog få rull på det här!

The Playstones vs The Baseballs

Här följer nu min oerhört seriösa jämförelse mellan skivorna "Rock n' roll dance party" och "Strike". Båda rör sig lite i samma genre, runt samma decennium, båda är nya för mig och jag nu har lyssnat på dem i bilen fram och tillbaka några gånger.

Det kan kanske tyckas orättvist att jämföra en "dansbandsplatta" med en skiva från ett coverband då jag faktiskt har en helt medveten tendens att se det hela ur dansperspektiv. Men därför är det inte desto mindre sorgligt när dansbandet förlorar stort.

The Playstones. Jag har lyssnat på skivan några gånger och tyvärr, tyvärr så håller den inte måttet på långa vägar. I princip varje intro låter riktigt lovande, men sen börjar han sjunga och då faller det platt. Kanske är det de svenska texterna, hans röst, jag vet inte. Men framförallt är det tunnt. Ett band i denna sättning borde kunna låta mer. Jag saknar fyllighet i musiken samt körer. I helgen satte jag på skivan hemma i ett rum och var sen i ett annat rum och jag tyckte mig höra samma basgång i femton låtar.

Svängigt, ja kanske det, men det hjälper ju inte när texten går "Två solröda segeeeeeel...." eller "Alla männskor samlar på nåntiiiing..." Några spår lyckas de dock någorlunda med; t ex titelspåret "4. Play that rock n' roll" och "7. Judy". Lite schysstare sound på dem och på fyran får vi till slut höra lite mysigt pianospel. Visst är skivan dansbar, o ja, men när jag försöker lyssna på den blir "skip"-knappen använd efter några takter i allt för många låtar. Jääääsp...jag är besviken!

Sen växlar spelaren över till The baseballs och OJ, vad jag vill dansa!! Nästan alla av, de faktiskt geniala, coverlåtarna på skivan är otroligt medryckande och svängiga. Här låter det fylligt vill jag lova! Vilken stämsång och vilka röster! (Framförallt Sam, som mest verkar sjunga lead). Så otroligt tajt och välproducerat! Man blir lycklig in i själen och börjar direkt studsa där bakom ratten.

Några av låtarna är på tok för snabba att dansa till, men vem kan klandra dem. De har ju inte direkt utgett sig för att vara ett dansband. De är ju inte ens svenska. Men de flesta går ändå i buggbart tempo och ett par lugna låtar t ex spår 7 & 11 finns där också, lämpliga för foxtrottande, som med rätt kille skulle vara en njutning att dansa till. Den här plattan kommer gå på repeat i bilen länge och jag hoppas verkligen få rocka loss till några av låtarna på ett dansgolv så småningom!

Tove 23 månader (snart två år)

Jag kom på att Toves tvåårsdag kan komma lite i skymundan i år. Man vet ju aldrig. Så jag gör en uppdatering redan nu på vad som händer i lilla gummans liv. Jag har suttit och läst bakåt på mina uppdateringar och det är väldigt kul att ha det kvar för man minns faktiskt inte nåt.

En vanlig dag i Toves liv ser nu ut på fäljande sätt; Jag går upp först och antingen så ropar hon på oss när hon vaknar eller så kommer hon tassandes helt sömndrucken. Varje dag är fortfarande en ny gåva och det första hon säger glatt på morgonen är "Åka dagis!" Daniel tar hand om morgonproceduren eftersom han lämnar.

Sen är det dags för henne att få ny blöja och kläder på sig. "Käder" säger hon då och att hon ska till "da-gis!" och "mamma bobbet". "Mamma botta tändna" brukar också vara aktuellt där i krokarna. Jag hinner oftast ner först och är på väg ut när de andra kommer ner. Tove får då komma och ge mig en puss innan jag ska åka. Hon springer då med plutmunnen först och armarna rakt bakåt (som att hon flyger ungefär) och ska pussas. Sen springer hon iväg igen men kommer tillbaka lika fort och vill ha "en puss till!" Häromdagen pekade hon plötsligt på mitt öga och jag fattade inte men böjde mig ner och då pillade hon på mina ögonsfransar och konstaterade att "Mamma sminkat!"

Sen får hon sin välling som hon äter i soffan medan pappa tar fram frukost och hon får sen äta lite frukost med pappa, lite youghurt och macka, innan det är dags att cykla till dagis. Sen är hon på dagis hela dagen. Hon äter och sover bra där. De är oftast ute på förmiddagen och leker i snön. Tove vill mest gunga. När jag hämtar henne före fyra är de oftast inne och leker.

Tove vill oftast leka vidare när jag kommer och jag får locka lite med att pappa snart kommer hem och lite annat och plötsligt bestämmer hon sig för att det är dags och hon säger "åka 'em!" och springer till hallen för att få på kläder. Oftast går det nu smidigt utan bråk och hon vill alltid bära sin cykelhjälm till bilen. Ibland får man hålla handen, det är mysigt tycker mamma, men oftast är det "Gå kälv!" som gäller.

Vi går ut till bilen som "binkar" när jag låser upp den och Tove instruerar mig att "Nycke' poppa in den där!" så jag vet hur jag ska starta bilen. Hon blir alltid glad när hon ser garaget "Dase'" och hon vet att det kan "komma bilar där!" utanför så man får inte gå ut genom garageporten förrän mamma säger till.

Jag har alltid tyckt att hon har Ninas ögon...! :-)

Vi traskar hem till huset. Jag försöker få Tove att gå hela tiden istället för att stanna och äta massa snö. Så fort vi kommer innanför dörren ska Tove sätta sig ner på mattan och ta av de snöiga kläderna. Inte springa in. Det går bättre och bättre. Hon kan ta av sig mössa, vantar och overall själv nu om man hjälper till med kängorna. "Tuje kaninte!" säger hon ofta innan hon har försökt tillräckligt. Sen blir hon glad när hon faktiskt kan.

Middagen är oftast ett kapitel för sig. Tove kan äta bra själv och dricka ut ett vanligt glas. Inga problem. Men om hon inte är på humör, inte tillräckligt hungrig eller kanske för hungrig så blir det ingen ordning. Hon gräver med skeden i glaset, bankar gaffeln i bordet, låter mycket och högt, leker med maten, äter med fingrarna etc etc. Vi försöker locka och hota för att hon ska äta ordentligt och middagarna blir ofta ganska stökiga.

Jag tappar lätt tålamodet när hon "förstör" våra middagsstunder på detta sätt och blir en arg och dum mamma. Daniel är den snälla och behärskade. Det är bara så irriterande när man vet att hon kan och vet precis vad hon ska göra men hon gör allt för att testa och testa och testa. Varje middag som är lugn och trevlig är just nu en gåva.

På kvällarna blir det lite lek och en mätt unge är ju allt som oftast glad och kan leka lite själv. Fortfarande är böcker väldigt poppis. Dockvagnen, bilen, tågbanan, att klättra på oss eller leka uppe med koppar och fat är också roligt. Det är välling vid halv sju och läggning med saga vid sju. Igår var hon trött tidigt och sa själv "Tuje sova!" så då fick hon lägga sig tidigare. Det verkar som hon tycker det är mysigt i sängen och läggningen går smidigt nu igen även fast hon kanske inte somnar på en gång utan ligger och pratar och leker för sig själv en stund.

Det är allt jag kommer på nu. Toves språkutveckling är sanslöst snabb så man hinner nästan inte med. Meningar som att "Mossa Bije hämta mer vatten nu" är vardagsmat och man hinner inte med att dokumentera. Hon har också börjat böja verben nu till min förvåning så man förstår ännu bättre. Toves närmaste personer heter nu: Mamma Fida, Pappa Danel, Mobro Märrä, Mossa Bije, Faffa, Mammom, Emma, Nina, Nils, Eli, Tias och så Polan förstås! :-)

Tillbaka i studion

Tjusigt foto taget med mobilen

Inspelningen igår gick som smort. Det som jag styrt upp med tider mellan sångarna och studiokillen hade däremot inte funkat alls. De som skulle varit där i måndags uteblev men vi kunde som tur var sjunga ändå. Det var betydligt lättare denna gång. Framförallt för att sångerna sitter i ryggmärgen, men också att vara själv i studion.

Jag sjöng varje sång först och min kollega fick även min röst i sina lurar. Det gick väldigt bra för oss båda och vi spelade in varje sång rakt igenom två gånger var, mest för säkerhets skull, i princip utan att behöva ta om. Några småjusteringar bara. Man får till exempel inte bläddra i noterna så det hörs i micken. Märkligt...

Våra tre sånger gick jättefort att spela in och sen visade det sig att de gärna ville ha med en fjärde sång som vi sjöng på konserten. De hade inte stämt av det med vår körledare men vi hade med oss noterna på den och tog den också när vi ändå var där, så får vi se hur det blir sen.

Drygt två timmar tog det allt som allt, med lite datastrul inräknat, så jag kom inte hem alltför sent. Nu är det en sång som är kvar men den kan vi inte så vi får se när det blir av. Vi har ju en konsert att tänka på också. Det var jättekul att vara tillbaka i studion och kul att känna sig lite säkrare denna gång. Energin var hög när jag åkte hemåt! :-)

I vecka 36

Igår var jag på MVC-besök igen. Det tickar på. Nu är det besök varannan vecka som gäller. Inte så mycket prover igår, bara blodtryck, mätning och lyssning. Allt är bara fint. Vi pratade lite om förlossningen och vad jag kan förvänta mig denna gång och hon sa att allt talar för att det kommer gå mycket lättare. Rent statisktiskt kommer Filuren komma ut två dagar sent precis som Tove alternativt något dagar tidigare. Kan kanske hoppas på helgen innan utsatt datum då.

Jag frågade också hur man ska tänka inför att åka in till förlossningen denna gång, för hon sa att man inte ska vänta för länge, och man ska visst räkna lite annorlunda. Man ska ringa tidigare, när det är ca 5-6 min mellan värkarna. Kan ju vara bra att veta.

Filuren ligger fint med huvudet neråt och boxhandskarna åt höger. Dock inte fixerad ännu. Magen ska börja sjunka ner nu och det ses fram emot. Den här senaste veckan har varit riktigt besvärlig, det har känts som att jag haft magen upp under hakan och en del av Filurens rörelser har gjort riktigt ont. Livmodern är 32 cm stor och Filuren väger ca 2,8 kg. Jag vägde mig i förrgår och då hade jag gått upp sisådär 12 kg. Fem veckor kvar nu...

Nya kommentarer

Äntligen funkar bloggen som den ska igen. Det kanske bara jag som haft problem med att den tagit fem minuter att ladda men det var som jag misstänkte att det var modulen med "senaste kommentarerna" som låg bakom. Den har strulat sista tiden så nu är den utbytt och nu funkar allt så fint. Halleluja.

Ett vårtecken

Det är kanske svårt att förstå att våren ändå närmar sig när det är så vitt och kallt ute. Men igår fick jag ett fint vårtecken i alla fall. Solen har börjat värma! :-) På eftermiddagen lyste solen på uterummet så det blev sexton grader där inne. Snart kan vi äta våra helgluncher och fika där när det är fina dagar.

Jag minns ju att när jag väntade på Tove de två sista veckorna av graviditeten, vilket kommer vara ungefär motsvarande veckor, då satt jag där ute i en fotölj och läste i bara shorts och linne. Det var väl runt trettio grader där då. Ser fram emot en repris på det! Härligt!!

Mer RETRO.. - Musiken!

Pappa tog kort på Tove under lördagens barnvakteri. Högra fotot är såklart jag i liknande ålder. Det satt på mitt studentplakat och sitter numera på väggen hemma. Även fast det till en början ser oerhört likt ut är det mycket som är olika. Ögonformen bland annat. Daniel och jag satt och studerade ansikten igår och försökte se vad som kom från vilket håll. Håret kommer i alla fall från mej, den saken är klar! :-)

Tid för inspelning

I fredags kväll blev det äntligen klart. Våra inspelningstider till Sarek-skivan. Jag har hållit i trådarna för oss sopraner och det har väl gått sådär. Jag blir galen när folk inte svara på mejl. När jag väl har skickat ett mejl till någon med frågor, släpper jag det liksom i väntan på svar. Jag har gjort mitt och det är någon annans tur. Om den andra då inte svarar så kan plötsligt många dagar gå utan att jag tänker på det. Men nu är det i alla fall klart. Inspelning för mig och min andrasoprankollega är i morgon och förhoppningsvis ska förstasopranerna då ha spelat in sitt ikväll så vi har det att utgå ifrån. Om allt har gått som de ska för dem ska det bli riktigt kul i morgon. Spela in själv är ju lite extra utelämnande men också lite extra spännande! :-)

Fest- och familjehelg

En helg har återigen passerat. Det går liksom så fort varje gång. Svisch! Det blev en lugn fredagskväll i tvsoffan, la oss ganska tidigt. Sen var det lördag och vi var bjudna på fest med sjukvårdstema då båda födelsedagsbarnen är sjuksköterskor. Tipsrunda utskriven på resceptblad, tungspatlar med latinska och svenska namn av kroppsdelar på för att hitta sin bordsgranne, gröna operationsdukar på borden, välkomstdrink i en spruta att gå och smutta på och så småningom avecen i provrör. Jag orkade aldrig ta fram vår kamera tyvärr men lite bilder kanske kommer så småningom från Elin.

Vi hade en väldigt trevlig kväll, träffade lite folk vi inte sett på länge och hade bra platser vi borden så vi hann umgås en hel del med dem vi ville. Jättegod italiensk buffé var det och lite dans blev det också. Magen har bråkat med mig allt mer denna vecka och det kändes så där att dansa men Daniel var desto mer på g, som brukligt när det är fest. Roligast var när han plötsligt förflyttade sig med ett par skutt från sin stol till dansgolvet på ingen sekund alls när de började spela Iron Maiden. :-D

Morfar och Tove umgicks när vi var på fest och gick upp tillsammans morgonen efter. Vi vaknade inte så sent eftersom vi ändå var hemma hyfsad tid och efter gemensam frukost och att "Morbror Märrä" kommit förbi tog vi en skön vintersolig promenad ner till sjön innan vi återvände till lunchcafét i centrum för lunch och fika. Tove skötte sig utmärkt denna gång så det var väldigt skönt!

På eftermiddagen och kvällen tog vi det bara lugnt och helgen avslutades med Melodifestivalen som vi spelat in och spolade oss igenom. Mina tips var de som gick vidare och det var väl rättvist kan jag tycka även fast jag inte bryr mig så värst mycket.

Höghöjdspussel

Senast morfar var på besök så blev det pusseldags

Tove testade att lägga pussel från hög höjd. Det gick sådär...

Tovegumman

Dagens teknik...

Tove har kontinuerlig kontakt med sin andra familj via MSN eller Skype. Via webkamera kan hon då och då prata med sin farmor och farfar samt fastrarna i Umeå. Det tycker hon är väldigt roligt även fast hennes tålamod inte är så långt, hon tröttnar snabbt. Men de får ändå se varandra och byta några ord och hon blir så glad när de dyker upp på skärmen.

Ikväll var det farfar som var hemma och de språkades vid en stund. Efter ett tag gick Tove och hämtade en bok och tyckte att "fafa läsa!". Det verkade ju ganska svårt men inte alls omöjligt visade det sig. Daniel höll upp boken mot kameran så farfar kunde läsa för Tove som lyssnade lugnt och koncentrerat och sög på tummen hela boken igenom.
Alltihop var väldigt lustigt tyckte jag och jag är förvånad att farfar faktiskt såg vad som stod. På nåt vis känns allt så bakochfram ibland men blir ganska bra ändå. :-)

Krångligt men roligt

Jag tog mig ut till kören igår. När det väl var dags att åka hade vädret äntligen lugnat sig så det var skönt. Det var kul att vara tillbaka igen och det behövdes ju verkligen! En ny sång som jag missat första repet på och på det stora hela är alla bitarna till konserten svåra på ett eller annat sätt. Och det är inte alls lång tid kvar!

Snacket går ungefär såhär mellan låtarna:
Körledaren: Vad är det som känns svårast med den här låten?
Delar av kören: Vi har problem med rytmen...
Annan del av kören: Sen är det lite knepiga toner här...
Ytterligare en annan del av kören: Texten är inte helt självklar...
Och sen skrattas det gott.

Det blir till att repa lite hemma helt enkelt!

Efter en för egen del ganska ansträngd övning där jag kände att jag mest var förvirrad och borde kunnat mer fick vi sopraner stanna kvar själva sista kvarten för att fräscha upp Sarek-materialet. Den nya sången får vi nog vänta med, men de tre andra drog vi igenom i ett huj och de satt som en smäck! Skönt att plötsligt sjunga nåt man kan och det lät faktiskt otroligt bra i våra stämmor. Känns bra inför inspelningen som möjligen blir i början av nästa vecka. Det ska bli extra spännande då vi ska spela in en och en denna gång. :-)

Umbrella

Ni har väl hört låten "Umrella" med The baseballs. De kör den på radion nu titt som tätt och det är ju så förbaskat svårt att sitta still i bilen! Går säkert att ta ner i tempo något för ultimat dansbarhet. Vem blir först?? Verkar för övrigt vara en skiva värd en investering. Deras Hot'n'cold och Bleeding Love har också himla härligt gung. :-D

Jag vill också kunna! :-D

Dagens fniss hittas på DM i tråden om hur man beskriver dagens fox. Signaturen Romeopajk skriver bla:

För min del så tycker jag att grundstegen med två långa och två korta är en bra modell för att visa upp foxtrot i den enklaste formen. Men hur vi delar upp stegen i rytmen.. om vi går på varje eller varannan, kör dubbeltakt eller snurrar på kvintetterna är ju en fråga om musikanpassning och utförande i mer avancerad fox.

Snurrar på kvintetterna! Plötsligt känner jag att det måste finnas ett stort glapp i min musikteoretiska kunskapsbank. Eller menar han att vi är uppe på scenen och snurrar (bandet är ju faktiskt oftast en kvintett trots allt)? Eller är det kvinterna han är ute efter? Lika illa i så fall. Väldigt roligt var det i alla fall och jag håller med om att det låter as-svårt! Hahaha!

Inför helgen eller med SM i sikte

Idag står lunchdejt och körövning på agendan. I morgon; ???. Det är förvisso dans men jag tror inte det blir nåt för mig trots att det vore kul att rocka loss till Gamblers igen. Kanhända sätter danssuget in i morgon men idag finns det inte. Kanske för att jag haft två väldigt bra danskvällar senaste två helgerna och för att jag ska vara borta både ikväll och lördag kväll.

På lördag ska vi på fest. Två trettioåringar slår sina påsar ihop och har gemensam 60-årsfest. Konceptet känns någorlunda bekant. Trevligt ska det bli. Mat och dans är ju liksom aldrig fel! Om vi inte skulle på fest skulle jag nog tagit sikte på helgens tävling i Eskilstuna. Den hade varit kul att se och lagom långt att åka. Nu blir det nog inget hejande denna terminen utom möjligtvis SM.

Jag vet ju att SM i år går av stapeln i Stockholm eftersom det arrangeras av Ebba. Men igår fick jag klart för mig att det är i Tibblehallen i Täby! Jag hade bara förutsatt att det skulle vara söder om stan men detta är ju fantastiskt smidigt! Det är ju nästan som hemma. Tove fick ju uppleva SM som spädis, det var hennes första möte med dansvärlden och dansfolket, så varför ska inte Filuren få samma möjlighet? ;-)

Kör i snön

Snö, snö, snö. Ännu en morgon med garageskottning. Vägarna var ok som tur var. På trafikradion hör man hela tiden om bussar och lastbilar som glidit omkring, det är inte kul att vara bilist just nu. En sak är ju att man själv tar det lugnt men man kan ju inte lita på att alla andra gör det. Lastbilar är stora!

Igår kväll svor jag en lång ramsa över att snöovädret kom lagom till torsdagen igen, men nu verkar det lugnat sig något ändå som tur är. Jag vill inte missa en körövning till, det skulle inte kännas så bra. Det närmar sig dessutom inspelning igen med rekordfart, vi ska vara med på ännu en låt samt spela in det andra igen, och jag missade första repet på det sist. Skit!

Från "Mm" till "Aa"

Ett av de första ordet de små lär sig är "Nej". Förmodligen för att man säger det själv precis hela tiden till dom. Tove har kunnat det hur länge som helst och dessutom i olika former. "Neej", "NÄ!", "Nää". Men något som liknar "Ja" tog det länge innan hon sa och ända tills nu har det hetat "Mm" med en nickning om man till exempel frågat om hon vill ha mer mjölk. Vi har försökt lära henne säga "ja" istället men nu har hon i alla fall anammat "Aa!". Alltid nåt.

Snälla jag

Igår var jag snäll mot mig själv. Jag var iväg på den inbokade massagen. Skönt! Sen bokade jag in en timmes massage fem veckor efter Filurens förmodade ankomst. Jag vet ju hur jag kände mig efter all amning både nattetid och dagtid så det kommer nog vara välbehövligt. Och jag vet ju att det inte kommer bli av om jag inte bokat det redan nu. :-)

Sex veckor kvar nu...

Jo, tiden går faktiskt så sakteliga framåt. Idag påbörjar jag vecka 35. Filuren är nu ca 45 cm lång och väger runt 2,6 kilo. Magen står som högst nu sen börjar den sänka sig och lungor och andra detaljer i kroppen får lite mer utrymme igen. Ser fram emot det, det kan göra ganska ont när Filuren sparkas eller rör sig nu. 18 arbetsdagar kvar efter idag. Det tickar.

Ikväll ska jag göra mitt återbesök på massagebänken. Det ska bli så skönt! Jag ska nog boka in ett par besök till. Ett nu innan och ett efter. Det kan jag vara värd! Jag har också tänkt boka in frissan nu innan. Håret har blivit jättemörkt precis som förra gången och det går inte att få fason på. Det borde göras nåt åt. Undrar om jag vågar vänta tills jag slutat jobba?

Jag försöker också upprätthålla någon slags regelbunden motion eller träning och dansat har jag i alla fall gjort och jag hoppas på lite till. Får se vad det kan tänkas bli. :-)

Snark

Om man lägger sig tidigt för att man är jättetrött borde man vakna piggare än vanligt på morgonen. Så är dock inte fallet. Bu! Istället drömde jag hur mycket som helst i natt. Värsta snurriga drömmen med en blandning av Daniels gamla lägenhet som han tydligen hade kvar i Södertälje/Umeå (det skiftade lite i drömmen var den egentligen låg) men nu skulle den städas ur och göras av med och mitt i allt passade jag på att besöka den närbelägna buggklubben (som låg mitt ute i skogen) och de skulle ha squaredanceuppvisning. Gissa vem som skulle vara caller? Jag fattade faktiskt ingenting.

Även sovande mammor kan läsa

Söndagen gick i trötthetens tecken. I alla fall förmiddagen. Tove sov tack och lov till åtta och sen gick Daniel upp med henne fram till nio då han skulle iväg och jag fick pallra mig upp. Daniel var inkallad hjälpdansare på bugg - socialkurs inne i stan hela dan. Så från att inte ha dansat alls sedan november på grund av knät var det hårdkörning i fem timmar. Knät mådde visst inte värre än vanligt enligt plåtarna så nu ska han väl snart vara tillbaka socialdansgolvet också. Den som lever får se.

Tove och jag fick således roa oss själva hela dagen. Jag var bara så grymt trött så jag låg i soffan och halvsov medan Tove lekte. Hon kom sen med fyra böcker som jag fick läsa fyra gånger var. Jag kan dem ju utantill så jag kunde mumla fram orden i sömnen och Tove var ändå ganska nöjd där hon låg på min arm så länge jag bläddrade. Jag bara längtade till lunch så vi skulle få sova på riktigt sen.

Jag gav Tove mat och sen la jag henne strax efter tolv. Jag somnade i min säng i en dryg timme och det gjorde verkligen susen. Tove sov nog två och en halv timme så jag fick lite egen tid där en stund att äta och näta. Sen på eftermiddagen var jag riktigt duktig och pysslade om hemmet. Daniel kom hem en timme försenad men nöjd med kursen och vi tittade lite TV innan det var dags att krypa ner i sängen igen. Det var den dagen.