onsdag 30 november 2011

Övning ger träning

Värt att notera från senaste dagarna:

Måndag: Äntligen yoga igen. Det var många veckor sedan nu! Det var riktigt skönt och jag fick även skön träningsvärk. Inte fy skam.

Tisdag: Ett första litet steg mot den nya trappen togs. Virke till vilplanet är nu inköpt och tavlorna i trappen nerplockade. Själva trappan verkar omöjlig att beställa. Den är bara nästan beställd hela tiden. Kanske vi kan få den i januari. Hoppas går ju.

Onsdag: Idag har varit en dag på jobbet och många tankar därefter. Plötsligt känner jag mig bara som en lös bricka i ett spel som jag inte får vara med och spela. Det känns svårt att slappna av i det även fast det bara är att se tiden an då jag ju ändå inte kan påverka just nu. Lite ledsen och mycket frustrerad!

Den andra delen av idag var min första riktiga PT-träning. Det var riktigt kul och asjobbigt på en och samma gång. Någon liten övning var jag faktiskt riktigt bra på och det var lätt att inse att jag borde kunna se resultat på allt det andra ganska snabbt och det peppar förstås. När jag gick därifrån kändes kroppen ungefär som en död fisk. Jag var glad att det var nedförsbacke på hemväg från dagis.

Med tanke på hur kroppen kändes efter passet inser jag att jag kommer ha svårt att ta mig ur sängen i morgon bitti. Jag hoppas att det kommer kännas som skön träningsvärk och inte bara total förlamning. Jag vet vad jag gissar på.

Pannkakskalas

Söndagen var en liten dagen-efter dag. Två sega och två pigga (barnen). Morfar som var barnvakt kvällen innan hann bli nyklippt innan han begav sig. Jag och barnen åkte på fyraårskalas mitt på dagen. Där serverades lämpligt nog pannkakstårta. Perfekt. Jag hade undrat hur det skulle bli med maten när kalaset var mellan elva och ett. Båda barnen verkade ha väldigt kul på kalaset men var ändå glada när det var dags att åka hem.
Tio stora tjejer mumsade på kalaset
Måns och pannkakstårtan
Det lektes

Medan vi var på kalas var Daniel på vinden och pillade med takfönstret. Resten av söndagen hände inte så mycket. Det var segare än segast och efter att det var min tur att få håret kapat sjönk vi ner i soffan när barnen väl kommit i säng. Helgen kändes märkligt kort.

tisdag 29 november 2011

En dag i goda vänners lag!

I helgen var det dags för den efterlängtade födelsedagspresenten! På midsommarafton då jag fyllde år fick jag en behandling på Centralbadet av våra vänner E&M och B&D. I presenten ingick även sällskap av två vänninor. Trevligt! Vi bokade in denna lördag för länge länge sen då det var den dag vi kunde alla tre. Eller alla sex. För snart smiddes det fler planer för dagen. Medan vi tjejer var på stan skulle grabbarna ses för ölprovning, guitar hero och så småningom en gemensam middag för oss allihop.

Jag, E & B sågs mitt på dagen på Centralbadet och fick våra behandlingar samtidigt klockan ett. Jag hade valt idrottsmassage. Det verkade göra mest nytta och aj vad det var skönt (och är fortfarande...!) Rygg, skuldror och axlar fick sig en ordentlig genomkörare och den där halvtimmen gick otroligt fort. Vi lullade ut från olika behandlingsrum och samlade oss ett tag i Centralbadets värme drickandes vatten innan vi var redo att ta oss ut i vimlet.

Vi hittade ett jättebra lunchplejs där man även kunde sitta nere i källaren. Där var det lugnt och skönt och vi åt varsin stor sallad och pratade och pratade och pratade. Efter att ha avhandlat diverse ämnen var det dags för fika och vi bytte ut dukningen på bordet mot fika av olika slag. Sedan avhandlades nya ämnen i rask takt tills vi började fundera på när vi var välkomna hem. Killarna skulle ju tillaga en trerätters meny åt oss så vi hade verkligen nåt att se fram emot.

Vi tog oss hemåt och i soffan satt våra tre älsklingar och smakade av öl. En del av maten var förberedd och resten skulle tillredas när det var dags. Vi fick något i våra glas och sedan fick vi tjejer snart ta över soffan då våra kockar drog sig mot köket. Förättssallad. Helstek oxfile med italiensk potatiskaka, smörstekta skogschampinjoner, krämig savoykål och rödvinssås. Vaniljpannacotta med hallon. Allt detta goda bjöds vi på och åt tills vi höll på att spricka.
Tre kockar i samråd
(För att få vara med var man tvungen att ha fyrkantiga bågar och så fick man inte ha nåt hår för då behöver man ingen kockmössa..!)

Daniel firade dagen med att slå en ofrivillig volt i vardagsrummet. Han undrar fortfarande hur det gick till. Min slutsats är att man ska undvika breakdanceövningar efter ölprovning. Eller överhuvudtaget kanske.

Alla dagens trevligheter och all mat gjorde att det snart var dags att rulla hem åt olika håll. Daniel och jag åkte taxi mot metropolen och B&D verkar ha tagit sig hem utan missöden denna gång.

Tack allihop för en fenomenalt trevlig dag! Vi säger alltid att "Det här borde vi göra snart igen!" och så blir det inte så. Så den här gången vill jag som omväxling säga att "Det här borde vi göra snart igen!" och så hoppas jag att det blir så!!! :-)

lördag 26 november 2011

Kindbergs i Hallunda

Äntligen tog jag mig iväg till södra änden av länet på lite dans. Det är märkligt att Hallunda känns så långt bort då det ju faktiskt är närmare dit än till Hågelby.

Hallunda är ett väldigt bra dansställe på alla sätt och vis. Om man ska gnälla över nånting så är det väl i så fall skenorna i golvet men de stör ändå förvånansvärt lite.

När jag kom hade Kindbergs precis börjat spela och hu vad det lät mycket "dansband". Inte alls som jag mindes. Och visst har de emellanåt lite väl mogen repertoar för min smak men snart visade de sin bästa sida - de snabba låtarna! Så grymt sköna svängiga låtar som inbjuder till massa busigt fotarbete. När det dessutom finns plats som det finns i Hallunda så är lyckan gjord.

Det som var synd men ganska väntat var det var ordentligt glest på kavaljerer som kunde göra musiken och mitt danssug rättvisa. Men några fanns det och före paus fick jag några fantastiska danser att njuta av fram till nästa danskväll.

Efter paus rann danskvällen ut i sanden då mina tilltänkta gått hem och jag inte var sugen på att bli runtdragen på måfå. Jag satte mig snart i bilen, upptäckte att jag faktiskt var rejält trött, men var ändå ganska nöjd. Dansadrenalinet hade gjort sitt.

Kindbergs får definitivt fler chanser, men då ska jag se till att ha kvalificerat sällskap. :-)

- Bloggat på väg

onsdag 23 november 2011

<div> Ny web </div>

Häpp häpp. Gissa vem som tagit över körens hemsida när fd webmaster slutat? Joho, det var ju jag förstås. Och jag vill ju gärna göra om den, typ NU!, så det har jag roat mig med två senaste kvällarna. Det var länge sen jag skrev någon som helst kodsnutt så det var nog bra med lite repetition. Fint blir det tycker jag. Ja, vad som helst är ju en förbättring om man ska vara lite krass.

Nu ändrar jag vilt efter helt och hållet mitt eget tycke så jag måste kolla lite med styrelsen först men snart ska ni få se resultatet. :-)

tisdag 22 november 2011

Körhelg på Åland II

I helgen var jag återigen med kören på Åland. Det var en väldigt musikalisk resa med många känslor. Eftersom vi inte på förhand visste något om framtiden efter februari så har energin i kören varit lite på lågvarv. Senaste övningen märkte jag ändå en plötslig skillnad och det kändes som att vi var på väg upp igen. Nu när vi sågs fick vi både tillfälle att musicera ihop som vi gör när vi är som allra bäst och möjlighet att ventilera alla tankar och känslor.

Även fast inga beslut togs om framtiden känns det nu positivt och med en tro på en framtid. Just nu vet vi att vi har tre konserter innan sommaren och så får vi se vad som händer sen. Nu känns det också så pass säkert att det plötsligt är hög tid att börja fylla ut stämmorna igen, då vi haft några bortfall under hösten. Ni som vill gå på konsert kan boka in nyårsdagen och 12 februari så länge. Sedan blir det en försommarkonsert som ännu inte har något bestämt datum.

Vi repeterade en del på vårt aktuella material och fick även lite musikteori inom ämnet klang, med tonande exempel. Andra dagen fick vi jobba med improvisation och fick bland annat en häftig upplevelse där några fick sitta och blunda och resten röra sig runt dem och tona deras namn. När man själv fick sitta var upplevelsen både som en skön uppmärksamhet och lite otäckt krypande. Hos mig väcktes känslan av älvor och andra väsen som lockar i skogen. Mäktigt!

Stället där vi var på var ännu bättre nu än sist vad gäller maten. Riktigt bra middag på kvällen och även fukosten var snäppet bättre. Det var inte beställt någon efterrätt denna gång heller men nu var jag förberedd och hade med mig tryfflar från båten till samtligas kaffetår. Det var uppskattat.

Efter middagen samlades vi i en av stugorna och jammet var snart i full gång. Förvånandsvärt snabbt övergick det finstämda till fullt ös och alla släppte verkligen loss. Man kan sammanfatta det som att sällan har så många musikaliska människor låtit så illa tillsammans under så lång tid. Hahaha. Jag filmade och spelade in en del ljudklipp under kvällen som minnesvärda(?) bevis på detta.

Min känsla när vi åkte hem var att den gemensamma känslan av samhörighet och en vilja att fortsätta sjunga tillsammans stärktes ordentligt under helgen och även de som varit mest skeptiska till körens överlevnad fick lov att tänka om. Vi har för trevligt och det låter för bra helt enkelt och vi har allt att vinna på en fortsättning! :-)
Åland i november

söndag 20 november 2011

Sista dansen till Wahlströms

Det blev Wahlströms på Yesterday igår. Wahlströms har jag inte dansat till sedan Öland 2010 och då var de så trista att jag bestämde mig för att det fick vara nog. Men nu var ju danssuget stort och de ska ju ändå lägga ner snart.

Det var ganska mycket folk på plats och jag kom precis innan start. Lyckades bjuda upp till första och höll mig sedan på golvet. Jag hade turen att springa på godbitarna och njöt av varje sekund. Wahlströms starka sida är de snabba låtarna och det finns en och annan därute som faktiskt kan dansa bugg fortfarande. Grymt kul!

Wahlströms lät annars exakt som vanligt. Den enda skillnaden var väl att de verkar ha gått ner 50kg som grupp sedan sist jag såg dem. Det här var med all sannolikhet sista gången jag dansade till dem och det gör mig inte så mycket. Men jag undrar hur det kommer gå för deras groupie nedanför scenen? Snacka om att tappa fotfästet i tillvaron...

Jag dansade fram till paus och sedan åkte jag så fort det var möjligt. Det var så grymt skönt för både kropp och själ att få dansa igen men eftersom jag inte skulle få någon sovmorgon var det också skönt att komma hem i tid, ta en lång dusch, och somna innan tolv.

- Bloggat på väg

fredag 18 november 2011

Hyfsat frisk = omstart

Ännu en arbetsvecka har snart passerat. Jotack, jobbet går väldigt bra men med en ganska störande gren av frustration. Jag tänker och tänker och tänker och tänker men att få tankar till handling är fanimej inte alltid så lätt. Oerhört frustrerande!

I onsdags var jag äntligen på mitt första pass med PT-H. Detta pass gick ut på att undersöka grundförutsättningarna och hitta en plan för vad vi ska koncentrera oss på. Bara lagom jobbigt och mest kul. H verkade väldigt kunnig och det hon kom fram till kändes som det stämde bra överens med vad jag behöver och vill. Hon verkade också tycka att det var roligt att ha mig som kund och att personkemin stämmer känns ju som en förutsättning för att man ska få ut max.

I går var jag på kören igen efter två veckors uppehåll. Riktigt bra och roligt och det känns som att energin kom tillbaka lite för egen del. Nivån har snäppat upp betydligt och nu blir det till att jobba själv om resultatet ska bli bra till på nyårsdagen. I helgen är det kör som gäller fast då med vår fd dirigent och det ses fram emot med många blandade känslor. Får se vad det resulterar i.

Ikväll är det kanske äntligen dags för lite dans igen. Det känns som tre evigheter sen och jag vet inte om jag minns hur man gör. Det skulle vara roligt att träffa på några favoriter ikväll, det känns som att det var riktigt längesen. Men bandet och konkurrensen gör att det är tveksamt. Jag borde ju egentligen sova då jag ska upp tidigt, men om det blir kul så är det mer värt. Undrar om man ska sätta sig framme vid scenen idag? Hahahaha

tisdag 15 november 2011

Vilket är/var ditt "innegäng?"

Jag kan tydligen inte låta bli att fortsätta kommentera det där inlägget?? Ja, för er som inte fattade varför jag för en kort stund var inne kan jag klargöra att man måste vara inloggad för att läsa alla de spännande kommentarerna till ursprungsinlägget.

Jodå, jag vet varför jag inte kan låta bli. Jag tycker det är provocerande och onödigt att peka ut folk slumpvis och ge dem negativa egenskaper utan att känna dem eller ta reda på fakta. Jag tycker det är provocerande då jag mycket väl förstår vilka som menas och varför. Plus att man kan misstänka att en och annan även räknar in undertecknad enbart pga vilka jag dansar med.

Egentligen är jag av exakt samma åsikt som mintia94 men jag valde att angripa problemet från ett annat håll då jag kanske någonstans hoppas att folk ska öppna ögonen och reflektera över att deras verklighet kanske bara är deras.

Mintia94 skrev:
Jag vet vilka "Innegänget" är!

1. Det är alla som är bättre på att dansa än vad jag är.
2. Alla som känner fler dansare.
3. Alla som jag nån gång hört talas om att de nobbat - skit samma om de nobbat just mig, för jag har ju ändå inte vågat bjuda upp de där ouppnåeliga...

Klockrent! Precis så tror jag också det är och om jag velat ha ovänner skulle jag säkert skrivit det själv. Det är ju alltid lättare att tycka att andra är dumma än att fundera över sin egen inställning. Precis som för Tove 3,5 år...

Jag minns tydligt "innegänget" som fanns när jag började dansa. Fy sjutton vad duktiga de var och vad kul de verkade ha! Och vad de verkade känna mycket folk, och banden, och.... Jävla snobberi!!

Eller så kanske det inte fanns ett innegäng...? För med tiden har de forna "medlemmarna" liksom luckrats upp och bara blivit en del av det allmänna dansvimlet. Med något undantag tycker jag inte heller att de är de bästa dansarna längre. Visst har jag blivit nekad en dans av någon av dem. Men den personen ger jag aldrig chansen igen. Som alla som någonsin sagt nej till mig.

För oss som är stammisar är ju några personer, som faktiskt är runt min ålder(!), nästan utpekade som det här spännande "innegänget" på Y. Så grymt duktiga och trevliga dansare! Jag kan absolut förstå om folk känner sig hotade av deras skicklighet och danslycka. Själv ser jag det bara positivt med lite konkurrens... ;-)

måndag 14 november 2011

Barnhelg

Från i onsdags till igår var jag hemma själv med barnen. Min pappa är noga med att jag inte får skriva när jag är ensam hemma så därför kommer nu en liten efterhandsrapport. Daniel har varit i Dubai med jobbet. Där var det varmt i luften, varmt i vattnet, varmt i poolen, god mat etc etc. Jag är ju såklart inte avundsjuk alls utan helt enkelt bara glad för hans skull att han blir bjuden på spännande utlandsresor helt utan mej. Verkligen roligt...

Jag har vetat om detta väldigt länge och hade planerat helgen perfekt. Barnvakt av bror på torsdagen så jag kunde vara med på kören, barnvakt av morfar på fredagen så jag kunde fröjda mig på dans. Besök hos bror på lördagen och besök av A&E på söndagen så tiden skulle gå. Jättebra plan på förhand.

Sen blev jag ju förkyld. Jag är fortfarande förkyld, det vill liksom inte gå över. Detta plus att elektrikern sköt upp sitt besök till torsdagen för att koppla om elen på vår övervåning gjorde att jag fick skippa kören och bror blev ledig. Tidigare under veckan vann morfar plötsligt en fototävling (ni kan se kortet här ) och vann därmed två teaterbiljetter till fredagen. Min dans var därmed extremt hotad och självdog när morfar och bror gick tillsammans på teatern.

Både torsdags- och fredagskvällen förflöt istället mumsandes hallon med vit choklad och vaniljglass i brist på mysfox. Ja, vad gör man inte? Tröstäta är ändå ganska gott utom för samvetet. Det som dock var väldigt positivt är att vi nu kan tända lamporna på övervåningen och har fått lite el även på loftet. :-)
Såhär såg det ut i torsdags när jag kom till dagis. Gullpluttar!

På lördagen gick faktiskt planerna i lås. Måns fick lek hos grannarna medan jag var med Tove på lekjumpa. Sedan åt vi lunch och så fick de sova på väg ut till bror. Sen blev det fika, leka och kratta löv för hela slanten. Morfar kom också lagom till middagen och vi kom hem ganska sent.
Måns äter gröt
Tove fikar

Söndagen blev utan kompisbesök till mig. Jag och barnen började dagen med att städa huset för alla eventualiteter. Tove plockade själv undan i sitt rum och i lekrummet och ville också dammsuga sitt rum själv. Sånt applåderas glatt av mamman. Sen kom grannen I kom över och hon och Tove lekte och hade jättekul hela förmiddagen. Måns fick också vara med på ett hörn ibland. Så småningom var det dags att sova och då fick jag veta att Daniel var i Munchen och skulle komma hem till middagen.
Städhjälp

Vi bestämde att eftermiddagens aktivitet fick bli att hämta pappa på Arlanda. Det tyckte förstås barnen var roligt och några timmar senare togs pappan emot av de små glada barnen. Trekvartsbyxor verkade aningen kallt tyckte jag. Barnen fick varsin mjukisdromedar som köpts i världens högsta byggnad. Båda barnen sov med sina dromedarer i natt. Pluttarna.
På väg till bilen för att hämta hem pappa!

Nu är allt som vanligt igen. Daniel ligger i sin säng (istället för att Tove ligger där när man vaknar) och plötsligt var det måndag och vardag. Helgen som kommer är det mammans tur. Då ska jag utomlands. Fast Åland är ändå inte riktigt samma sak...

fredag 11 november 2011

Skönare att sitta i soffan?

Måns börjar vara intresserad av pottan. Han verkar nu säga till innan det har hänt något och vill sitta på pottan. Hittills har det inte hänt nåt i själva pottan men ambitionen är den rätta. Idag kom han faktiskt och pekade på blöjan och sa typ "di-da" som jag tolkade som att han ville kissa. Han sprang iväg till pottan och satte sig glatt. Jag sprang efter och tyckte att det blir en helt annan grej om vi tar av byxor och blöja först.

Sen höll han på och satte sig och ställde sig och satte sig och ställde sig och...ja länge och väl och jag uppmuntrade tålmodigt. Detta var mitt i vällingstunden vid TVn och efter ett tag tog filmen slut och Tove ville ha hjälp att sätta på något nytt. Jag sa till Måns att sitta kvar och att jag snart var tillbaka. Jag gick in i vardagsrummet för att fixa filmen. Måns struttade snabbt efter och gled upp i soffan utan blöja. Aj då, tänkte jag och satte på en ny film.

Sen gick jag runt bordet för att lyfta upp Måns men det var redan för sent. Kiss i soffan. Perfekt. Tove insåg vad som hänt och flydde upp på armstödet. Tur man inte har textilsoffa såna här gånger. Fixa Måns och fixa soffa.

Man får se det positiva - han visste i alla fall att han behövde kissa!

tisdag 8 november 2011

Äntligen är jag inne!

Vem har inte önskat att vara en i innegänget!?! Och nu har jag tydligen lyckats såhär på ålderns höst. Läs och njut. ;-)

Grå men trevlig helg

Helgen gick som tåget. Vi hade ju besök från Umeå och eftersom himlen var mossigt grå konstant så fick man roa sig bäst det gick. På lördag hade Tove lekgympa och farmor och farfar var med och hejade på medan jag var hemma och stökade i köket. Efter lunch bar det ut till brors nya plejs i skogen för en fika, lite prat och pyssel. På kvällen blev det grillat i uterummet. Sista grillningen för i år? Sedan blev det ännu en spelkväll.

På söndagen blev det lite shopping. Vi åkte till Väsby allihop och fyndade både det ena och det andra. Lunch blev det också innan vi åkte hem. Jag hade varit uppe med barnen på morgonen och sov middag tillsammans med Tove i en timma innan det var dags att göra middag. Sedan var vistelsen över för denna gång och farmor och farfar vinkades av vid flyget av Tove. Hon längtar redan tills nästa gång! :-)
Soffmys

Nära är bäst!

Jag har varit lite hemlig runt det där men nu när allt är klart kan jag ju förklara lite. Ni kanske minns att bror flyttade till Malung. Låååångt bort! Usch så ledsen jag var ett tag, liksom för barnens skull, att de skulle förlora kontakten med morbror och sådär. Och jag var lite rädd att han skulle bli kvar där långt bort i ingenstans. Men sen när skolan var slut kom han tillbaka.

Ett problem med att fixa nytt jobb var ju att man måste ha nånstans att bo. Och undertiden han funderade på det så bodde han hos oss. Vi har alltså varit tre vuxna hemma under en ganska lång tid, för tiden gick fort, och det gick riktigt bra och hade mest fördelar. Barnvakt, promenadsällskap och snickarhjälp till exempel. Men mest av allt hade jag ju aldrig behövt vara orolig för det där med kontakten med barnen.

Varje dag bror kom hem från jobbet möttes han av en likadan kram som jag och Daniel så nu ser de små morbror som en självklar del av familjen. Och bror har sett barnens alla sidor. Även de där som inte visas när de har barnvakt eller man har gäster. Det är tryggt och roligt för oss allihop.

Och för några veckor sedan blev affären klar och bror har nu efter tretton veckor flyttat vidare in i sitt fina gula hus i skogen, bara en halvtimma bort från oss. Så nu finns han på nära håll igen och det är jag så jätteglad för! Stället har en härlig atmosfär och man trivs direkt. När allt är i ordning som han vill ha det kommer det bli underbart bra och jag ser fram emot många framtida besök där!

Nu kan vi alltså hälsa på i morfars gula hus i skogen eller i morbrors gula hus i skogen. Nånting får mig att tycka att de blir alltmer lika de där två. :-)

måndag 7 november 2011

Man är alltid nummer två...

Jag och Tove var uppe och lekte en stund i lördags. Hon serverade mg te och mackor på sängen och var så himla söt och rar så jag slogs av stundens mysighet och gav henne en stor kram.

Jag: -Jag älskar dg!
Tove: -Ja, och jag älskar farfar!

fredag 4 november 2011

Prosit!

Förkyld igen. Det är så otroligt trist! Igår blev det ingen kör för det var ju ingen idé alls. Och vad gäller kören så är framtiden väldigt oviss efter vår konsert i februari. Vår fantastiska maestro är av livet tvungen att sluta leda oss och det är så tråkigt så att jag gråter. Men det kanske blir nån ordning på det också och förhoppningsvis leder det till något bra i slutändan.

Hemma i huset är farmor och farfar på besök och det är roligt. Det var längesen vi sågs och jag vet inte om farmor och farfar eller barnen är gladast att få busa tillsammans igen. Idag är de hemma allihop och ska baka bullar. Så mysigt! Mamman och pappan jobbar och får smaka på resultatet när vi kommer hem. :-)

Ikväll skulle vi ut och dansa var det tänkt. Båda två tillsammans och sådär. Vi får se vad min förkylning säger under eftermiddagen. Annars är det stor risk att soffan får ett besök. Eller så blir det spelkväll. Vi hann med ett första Settlersparti igår och nu är vi tre som vill ha revansch!

Rutiner is da shit!

Jag inser att jag slarvar med barnrapporteringen. De små växer ju så det knakar, särskilt Måns förstås som nu har slagit sig till ro i sin nya vardag. Jag måste säga att det fungerar riktigt bra nu med våra vardagsbestyr. Efter den första stenhårda veckan där mamma Frida tjatade in de nya rutinerna så vet både Tove och Måns vad som gäller och det är därmed hyfsat eller kanske till och med väldigt enkelt.

Tove klär i princip på sig alla kläder själv och vill gärna hinna ner innan Daniel åkt. Hon tar de färdiga vällingflaskorna och ställer på vardagsrumsbordet så Måns är serverad när han kommer ner. Det äts välling och tittas på Timmy och Fågelvägen 3 medan jag fixar och trixar på övervåningen för att få mig själv i ordning.

När fåglarna sjungit klart (hur många specialskrivna sånger har de gjort till det där programmet??!) så stänger Tove av TVn och det är dags för tandborstning och påklädning. Måns har nu kommit till det stadiet när man plötsligt ser att buset tänds i blicken och han börjar testa vad som händer om man till exempel springer iväg istället för att komma som mamma säger. Men det är milt än så länge. Om man inte jagar honom utan väntar så kommer han snart.

Båda barnen bär sina väskor och låter sig hjälmas och sättas i vagnen innan det bär iväg. Det är bara uppför hela vägen till dagis och vissa mornar går det hur fint som helst att bara trampa på och vissa mornar känns benen så otroligt sega. Om man då kliver av cykeln för att istället dra den uppför backen hör man från lilla kommentatorn där bak i vagnen "Sådär brukar inte pappa göra!"

På dagis tas skorna av och Tove tar sina grejer och försvinner in på sin avdelning och jag och Måns går till hans. Han är ganska ivrig nu, vet precis hur allt ska vara och att mockasinerna ska på innan man får gå. Men sen säger jag att han får gå och då springer han iväg till lekhallen alldeles själv (där samlas alla morgonbarnen för frukost) och börjar leka medan jag går in till Toves avdelning och prickar för henne och kollar att allt gått bra. Hon tar av sig själv och hänger upp allt på sina olika ställen.

Jag kommer sist till lekhallen och byter fraser med fröknar och säger hejdå till barn. Måns kommer och sträcker upp armarna, men inte för att bli upplyft utan för att ge en hejdåkram! :-) Sen hojar jag nerför backen till jobbet. När det är dags att hämta går det lika bra. Om de är inne hämtar jag Tove först, prickar för och hon tar på allt utom skor som vi tar med till nästa avdelning där vi hämtar Måns innan vi åker hem. Hemma är det soffan som gäller för de väldigt trötta barnen medan mamman lagar mat i lugn och ro.

Enligt mina erfarenheter med våra barn tar det tre dar (eller nätter om det är sömn man trasslar med) att sätta en ny rutin. Sen funkar det liksom. De där tre dagarna eller nätterna kan kännas otroligt dryga trots att de bara är tre. Men det är så värt det! :-)

Ska försöka komplettera med lite kort så småningom...

onsdag 2 november 2011

Snörvel

Idag är jag förkyld. Idag skulle jag träffa min blivande PT för första gången. Kan det vara min kropp som reagerar i rent självförsvar?