Gott Nytt År!

Jag kom på att jag brukar leverera en årskrönika såhär dags på året. Men jag har inte skrivit nån än och idag är det annat som måste prioriteras. Som att att stryka långklänning och fixa nyårsoutfiten till exempel. Men tids nog kommer det en årssammanfattning.

GOTT NYTT ÅR
önskar jag er!

En något krokig upploppsraka

Det här är konstiga dagar. Jag är helt uppe eller nere i Månssovaträsket och det ömsom knäcker och ömsom peppar mig. Till detta närmar sig nyårsgalan med språng. Igår var det genrep med orkester, solister och hela faderullan. Eftersom jag har en förkylning på ingång så tog jag det lugnt med sången men det är ju viktigt att vara med ändå. På nyårsgalan är det långklänning som gäller och visserligen är min röd men jag vill helst inte behöva matcha den med en röd näsa.

I natt drömde jag att jag skulle byta om i logen under scenen precis före konsert och då upptäcker jag att klänningen är avsydd till en coctailvariant. "Gaaaaaah!!!!" Jag kunde ju inte gärna stå där i kortkort med bara ben medan de andra hade långklänning så jag fick helt enkelt låta bli att vara med fram till paus medan skåpen i teaterlogerna rotades igenom efter någon annan långklänning. En vit hittades till slut och jag kunde vara med andra halvan. Snopet annars. Men i verkligheten vet jag att klänningen är som den ska för jag har provat den!

Det allra konstigaste med de här dagarna är att det är mina sista dagar som mammaledig och de bara rinner ur fingrarna på mig. Jag har ingen ork att njuta eller ens reflektera utan jag vill bara få Måns att sova. På måndag börjar jag alltså jobba och det känns just nu smått obegripligt. Den professionella yrkesattityd jag föresatt mig att ha på mitt nya jobb känns som bortblåst och jag känner mig mer som en urvriden trasa mentalt.

I natt var en sämre natt igen då Måns vaknade hur mycket som helst. Mer än på länge. Det som var positivt var i alla fall att han var relativt lugn och att det gick ganska fort att söva om honom varje gång. Inte en timme eller mer som det annars ofta varit. För att ge er ett hum om hur det kan vara delger jag er våra anteckningar från i natt. Första tiden anger när Måns somnar och den andra när han vaknar. Tiden fram till nästa insomning är den det har tagit att söva om honom.

20.10 - 20.38
20.48 - 00.10
00.25 - 00.50
01.00 - 02.00
02.07 - 02.17
02.30 - 04.45
05.00 - 05.25
05.33 - 06.22

Ja, ni ser ju själva hur kul det är. Den längsta sovstunden i natt var alltså två timmar och en kvart. Dessutom gick det inte att söva om honom efter halv sju vilket har gått senaste dagarna. Suck.

Att lära sig sova del 457...

Jag förstår att ni väntar med spänning på hur det går med Måns och sömnen(?) Nåja, här kommer en rapport i alla fall. Det går bättre. Ett par nätter har han nu sovit en längre period i början av natten (ca fyra timmar) för att sedan vara vaken och hosta nån timme innan han har somnat om igen för ett nytt sovpass på kanske två-tre timmar. Han vaknar där runt fyra och sen vid sex.

Vi har läst och begrundat hur man ska göra. Senaste nätterna har han inte skrikit så där galet som han gjorde ett tag utan det är mer gnäll. Vi har också senaste nätterna varit mer konsekventa med hur vi söver om. Vi tar inte upp honom ur sängen utan klappar om på plats. Vi har inspirerats av Anna Wahlgrens sova-hela-natten-metod även om vi inte följt den slaviskt. Men de delar vi anammat verkar fungera och jag försöker fördjupa mig i ämnet.

Metoden går ut på att man ska ge barnet möjligheten att sova lugnt och tryggt av fri vilja. Visa vägen att det inte är någon fara och konsekvent ge samma svar på frågorna (skriken). - Det är ingen fara. Utgångspunkten är att "På natten sover man och vaknar man somnar man om - punkt slut! " Man ska själv sätta upp reglerna för sovandet - dvs sovtider och läggning - för det klarar barnet inte själv (vilket ju är väldigt tydligt).

Det känns som vi är på väg åt rätt håll och om bara Måns elaka hosta kunde ge med sig skulle en hel det vara vunnet känns det som nu. Vi har en knapp vecka på oss att kämpa på med detta innan jag börjar jobba. Då blir det svårare när vi har mycket sämre chans att sova igen förlorad tid på dagen. Och det vore ju fantastiskt skönt om jag kunde få sova lite mer vettigt när jag väl ska jobba. Jag vet hur mycket energi det går ändå på nytt arbete.

Annandagen - Blender på Yesterday

Annandagen bara förflöt och plötsligt var det dags att göra sig i ordning för traditionell Annandagsdans. Jag och bror gjorde sällskap dit och var så pass i tid att vi slapp stå i kö. Skönt! Yesterday var sedvanligt iskallt men blev ganska snart en lika sedvanligt ångande bastu.

Annandagsdansen är lite speciell på det viset att man inte vet vilka som kommer. Stockholms norrlänningar har åkt "hem" över jul. Andra är på besök eller på genomresa. Till detta finns det några som aldrig är ute annars. Bara på annandagen.

På förhand alltså lite otippat men jag visste att mina käraste partners med all säkerhet skulle utebli. Under första dansen hann jag dock anteckna två killar som lika väl hör hemma på toppen. Riktigt kul! Men innan jag hann börja leta efter dem så blev jag uppbjuden av en väldigt ung kille. Han bjöd på prima fox och ett sådant danssjälvförtroende i den åldern är nog få förunnat. Det började gnaga i min hjärna tills jag kom på vem han var; Ett stycke ung svåger till en långväga toppfavvo. Jahaja, där ser man! Schysst att M skickade en ersättare kan jag tycka. ;-)

Till nästa dans bjöd jag upp en för mig ny buggkille som jag sett under första dansen och det var också riktigt kul även fast det var åhej ut i tåspetsarna. Även denna gång började jag fundera varför jag kände igen honom och jag kom på vem han var innan vi dansat klart. Ytterligare en ny kille hann jag med innan paus plus de två killarna på min lista. En bra start kan man lugnt säga. Sen blev det paus med en kö som var segare än segast.

Jag och bästaste Johan fastnade på bild

I paus hann jag byta några ord angående Månssoveriet med en vän och när vårt samtal abrupt avbröts av att dansen började igen sköljde ledsamheten över mig. Buhu, där satt jag plötsligt och fick kämpa för att hålla tårarna borta. Som tur var dök en gammal kollega upp och pratade bort min ledsamhet under åtta låtar och sen hade jag repat kraft att ge mig ut i leken igen.

Jag tog sats ut på golvet för att eventuellt hitta någon att bjuda upp och då blev jag uppbjuden av två killar på en gång. Hur ofta händer det!? Kvällens fjärde(!) nya kille fick sig en svängom och det var helt klart en glad överraskning. Jag fick prova dansa både utan och med gnuss och fick sen välja vad jag föredrog. Dansen utan gav ovanligt mycket mersmak och med var betydligt sämre då fotarbetet blev lidande till förmån för axelrull. Jag föredrog alltså utan och förklarade med lite finare ord varför. Att balansen blev så bra och att, ja han dansade så bra helt enkelt. Tyvärr blev han nästan störd av det och började försvara sin gnussdans istället. Jaha??

Kvällen flöt på och snart var det dags för sista. Jag tänkte att om jag ser den unga killen igen skulle jag passa på att bjuda tillbaka och tänka sig att så blev det. Han verkade inte avskräckt att dansa med tant så vi testade lite bugg denna gång. If you think you got trouble, en av de allra bästa bugglåtarna! Nu fanns det plats att dansa loss så det var ju så klart hur kul som helst. Ett par sista lugna blev det också innan kvällen var till ända. Jag passade självklart på att skicka med lite hälsningar upp till M.

Både bror och jag hade en riktigt bra kväll och vi åkte hem nöjda på sliriga vägar. Det är ju skönt med en sån här tidig dans ibland för det är ju inte mitt i natten när man kommer hem. Det blev varsin smaskig laxsalladsmacka och lite skitsnack innan det var dags att sova. Det kändes som att det var länge sen jag dansade senast och det var väldigt kul att vara ute igen. Nu är det hög tid att skriva in vårens danser i kalendern! Jag vill dansa mer NU!

Juldagsmiddag

Efter att så sakteliga ha vaknat på juldagen hemma hos morfar så blev det brunch bestående av julmatsrester. Det var gott även dag nummer två. Sedan åkte vi hemåt till V-tuna för att förbereda kvällens middag. Morfar och morbror anslöt efter ett tag i nästa bil. Trerätters julmiddag i uterummet stod på schemat utan en endaste gnutta julmat på menyn.

Laxsallad
Kyckling med getost & granatäpple
Mockaparfait med chokladfudgesås

Detta skulle inmundigas med lämpliga drycker till i uterummet som äntligen fått liv igen med många fina ljus. Lagom till förrätten insåg morfar att han inte alls mådde så bra så han vände hemåt igen medan vi andra satte oss till bords. Tråkigt. Jag får försöka återskapa rätterna en annan gång för de var synd att missa. Vi som var kvar avnjöt måltiden under nöjt smackande. :-)

Vi bestämde oss för att göra ett försök att flytta upp Måns till oss igen och sova ihop. Eftersom vi är ju ledig några dagar tillsammans nu finns det chans att sova igen på dagen om det skulle behövas. Natten blev sådär. Men när jag skulle natta Måns lade han sig först ner helt lugnt och myste en stund innan han verkade komma på att han höll på att somna. Sen sprattlade han lite innan han väl somnade in. Men ett tag blev han ledsen så fort man bar honom mot sängen så det är ett steg i rätt riktning. Vi var också ovanligt konsekventa med vår omsomningsrutin så det hoppas vi gjorde nån nytta.

Julafton hos morfar

Julklappspyssel kvällen före julafton

Apelsin med nejlikor som var vassa att trycka in

Måns utforskar årets julkortsskörd

Skinknattmacka när lugnet lagt sig - snart är det jul!
Hos morfar hade tomten snöat inne...

Lyktstolpen hade pälsmössan på

Snöiga träd

Julfina barn :-)

Tove passade på att ringa släkten i väntan på julklapparna

Måns väntar lugnt men vaktar paketen

Äntligen var det dags!

Ja, ungefär så var julen. En riktigt fridefull julafton blev det med glada och nöjda barn och vuxna. Jultomten hade varit på besök under natten och lämnat klapparna under granen och även lämnat ett morgonpaket till Tove i säcken på öppna spisen.

Förmiddagen ägnades åt utomhusaktiviteter på olika håll och sedan mat- och klädförberedelser. Till lunch åt vi julbord med de viktigaste läckerheterna. Sedan var det dags att sova middag kors och tvärs innan det var julfika och efter det, det allra viktigaste - julklapparna!

Tove hjälpte till att dela ut alla klappar och fick en del motion på köpet. Vi öppnar sedan i tur och ordning och Tove ville gärna hjälpa till att öppna allas klappar medan Måns lekte med sina. Årets julklappsskörd verkade vara till allas belåtenhet och nu är det ett helt års väntan till nästa dopparedag.

På kvällskvisten åt vi gröt och skinkmacka framför brasan och konstaterade att morfar har det perfekta julehuset. Allt finns - till och med julkortssnö utanför fönstret! :-)

Dan före dan

På något sätt blir det alltid jul ändå. Granen kom upp och i jullådan hittade vi tomten som Tove fick förra julen. Det var ett mycket kärt återseende. Idag har vi packat bilen knökfull och tagit oss på halkiga vägar ut till morfar i skogen. Nu är det dags att sätta rim på paketen och hoppas att vi får lite sömn i natt.

Jag hade Måns-vak natten som var och han sov tre pass med två timmar vardera mellan elva och halv sju. Sen fick jag sovmorgon medan Daniel tog hand om barnen. Det känns i alla fall skönt att vara på plats där det är fler som kan hjälpa till och man kan ta sig en lur när så behövs. Nu hoppas jag att julen är vändpunkten för den här sovhistorien så jag kan rapportera om annat fortsättningsvis.

Jag önskar er alla en riktigt GOD JUL

Statusrapport

Dan före dan före dopparedan.

Två satser vört avklarade.
Köttbullar stekes i detta nu.
Julklapparna klara och inslagna.
Julkläder till barnen påhittade.
Packningslista skriven.
Idag jobbar Daniel sin sista arbetsdag på nio månader.
Måns har faktiskt fått en ny tand med jag tror inte det är därför han sover max två timmar i sträck på natten.
Elin har fått nytt jobb och jag är så glad för hennes skull.
Morfar har fått en ny tant, för det har jag läst på Facebook.

Ikväll ska vi klä granen.

Häpp!

Tids nog blir det julefrid antar jag

Alldeles snart, om bara några timmar, är vi i julveckan. Du milde tid! Jag har ju så fullt upp med andra saker. Typ som att försöka sova, försöka ha barn som inte kräks och lite annat smått och gott. Men nu drar det verkligen ihop sig. Börjar bli dags att besluta hur julbordet ska se ut och vem som ska tillaga alt inhandla vad. Julklapparna är sånär klara. Alltid nåt. I morgon ska en och annan sak komma i mål.

Tillfälligt utsövd

Inatt fick jag sova. Daniel flyttade ner med Måns och jag fick sova med öronproppar och stängd dörr. Energin återvände som ett brev på posten. I natt byter vi plats. Måns sov ganska mycket på natten men är magsjuk idag igen. I alla fall en gång. Suck.

För övrigt har jag varit och klippt mig. Det var halvkul att köra bil till stan och höra alla olyckor på trafikrapporten på radion. Men jag kom hem helskinnad och fin i håret. Sa jag förresten att jag inte alls sladdade av på grund av nån punktering! Nejdå, däcken hade ju bara glidit av fälgarna det var därför de var platta och det måste ju hänt när jag kanade alla meter i diket. Alltså är jag rädd för att köra på raksträcka nu. Toppen.

Skulle sitta fint med lite positiva nyheter och känslor nu.

Natterror

Här i huset börjar nu gränsen vara nådd för hur lite vi klarar av att sova. Måns som förut somnade och sov hyfsat bra har bara blivit sämre för varje dag och ledsnare och tröttare. Natten som gick sov han i tvåtimmarsintervaller mellan tolv och sju, däremellan var han vaken och ledsen långa stunder, den längsta på en och en halv timme.

Han ligger nu sex timmar efter med sömn sen igår och verkar inte ha en tanke på att ta igen det. Allt som kan likna en läggning eller avslappning blir han ledsen av. Det hjälper inte att bära. Det hjälper inte med någonting. Ändå bär man och försöker allt man kan komma på.

Olika strategier läggs upp för att bryta detta men det enda som verkar brytas är strategierna. Nu måste vi själva försöka få lite sömn för att orka fortsätta försöka få Måns att sova. Hur det nu ska gå till.

Vi é hemma nu!

Till slut så kom vi hem till vår radhusboning i norrortsmetropolen. Men vägen hem var inte spikrak. Vi är nu alla friska. Jag har ju aldrig varit sjuk, men de som var det känner sig nu bra. Måns har dock återgått till helammande jättebebis men vi hoppas få ordning på det så snart lilla magen är redo.

Vi fick skjuts till flygplatsen i lagom tid. Incheck och sådär gick fint. Förtio minuter till avgång. Perfekt. Efter ett tag berättar en röst i högtalarna att vårt plan är försenat från Stockholm och avgången är framflyttad 35 minuter. Jahapp, typiskt. Tio minuter senare återkommer rösten och meddelar att det är så tät dimma över Umeås flygplats att planen inte kan landa! Vi tittar ut och konstaterar att vi faktiskt knappt ens ser de små lamporna som visar var landningsbanorna går.

Rösten meddelar vidare att planen som vill ner just nu cirklar runt Umeå i väntan på att det ska gå att landa och om det inte går att landa på en sisådär trettio minuter kommer vårt plan flyga tillbaka till Stockholm.(!) Då känns det som att det inte är meningen att vi ska åka hem! Skulle just vara snyggt att sitta i farmor och farfars soffa igen och vinka glatt när de kom hem från jobbet.

Men till vår stora lättnad ser vi ganska snart vårt plan landa i dimman. Vi ser det knappt men vi ser det. Och helt otroligt, kanske fem minuter senare *poff* är dimman borta! Luften är nu helt klar och man kan inte begripa var dimman tog vägen så fort. När vi går ut till planet är det en klar och gnistrande vinterdag igen. Märkligt.

Vi landade på Arlanda en timma försenade men väldigt nöjda med att vara framme. Vi plockade upp mat på hemväg och möttes hemma av en Polare som nog var glad att se oss igen.

Nu gäller det att fatta att det är onsdag kväll och inte söndag. Att tre dagar av veckan har passerat obemärkt förbi i vår Umeåbubbla och att det plöstligt bara är nio dagar kvar till jul. Hoppsan!

Sjukrapport

Eller kanske friskrapport. Ja, alla beräknas nu vara friska. Alla är pigga och glada. Tove är åter en virvelvind. Även Måns har visat upp sitt rätta jag ett tag nu. Men han får inte i sig något annat än bröstmjölk. Om man försöker med nåt annat kommer det raka vägen upp igen.

Jag har gjort mat som ska vara bra enligt vad jag läst på. Kokt fisk, ris och morot. Det var lite gulligt att koka en pytteliten aborrfilé och mosa. Men sen tog gulligheten slut. Han vill inte ha. Och det förstår jag eftersom den första tuggan jag lurade i honom kom i retur i ilfart.

I morgon ska vi ta oss hem. Så det så!

I norr med objuden passagerare

Ja, nu var det ett tag sen. Sen sist har vi hunnit flyga till Umeå. Med oss tog vi tydligen bacillusken Vintrus Kräkus. Måns började och länge trodde vi att det skulle räcka så. Sen började Tove och sen alla andra på ena eller andra sättet. Utom jag.

Vår vistelse här blev alltså inte alls vad vi tänkt oss. Alla trevliga besök vi skulle hinna med blev inställda och allt har istället kretsat runt sjukdom och tvätt. Vi insåg i lördags kväll att det skulle bli svårt att åka hem när det var tänkt och igår morse flyttade vi fram flyget några dagar.

Dagens status ser väl ut ungefär såhär: Alla verkar pigga igen utom farfar som fortfarande är lite klen och sen Måns som fortfarande inte är sig själv. Han har verkat pigg ibland och vi tror att nu, nu är han bättre. Han har inte kräkts på en hel dag och så häpp, så kommer det precis innan läggning igen. Suck.

Nu är han i alla fall sugen på amning men mjölkproduktionen är inte riktigt van vid denna efterfrågan och har stora svårigheter att ställa om. Men även fast Måns inte alls ätit och druckit som han borde har han färg på kinderna som tur är. Han är inte på dryga tre dygn nu.

Idag är det Lucia och Tove missar sitt luciatåg och föräldrafika. Tråkigt. Även fast hon inte riktigt vet vad hon går miste om har hon förstått att något roligt skulle hända när vi kom hem. Hon missar för övrigt dagis hela veckan då dagarna lagts om pga Lucia.

Jag har som sagt klarat mig mirakulöst kan tyckas då jag ändå kånkat runt på Måns i flera dygn. Senaste natten fick vi tack och lov sova nästan ostört då ingen kräktes och ingen skrek. Det behövdes lite återhämtning på alla håll kan jag säga!

Ja, så roar vi oss. På återhörande.

Måns - steg för steg

Mucklor?

Börjar starkt misstänka att vi fått besök av mucklor.
(Ni vet såna som bor hos Pettson och Findus)

Nedräkning

Ja nu är det snart allvar. I morse var det så otroligt tungt att gå till dagis. Dels var jag stressad och så är det snö. Ibland känns det som vagnen väger femtio kilo. Då började tänka på att det inte är många lämningar kvar för mig nu. Bara sex dagisdagar kvar faktiskt. Sen får Daniel ta över påklädandet och styrandet av den där vagnen fram och tillbaka. Det känns ganska faktiskt bra. I alla fall de kalla månaderna kan jag vara utan.

Jag inser i samma veva att det bara är fem möjliga ÖF-dagar kvar innan jul! Det känns däremot tråkigt istället. Det är ju som mitt andra hem och jag kommer sakna alla de som jag umgåtts med där under hösten.

Om jag ska fortsätta räkna ner så är det:

16 dagar till julafton
23 dagar till nyårsafton
24 dagar till nyårsgalan
26 dagar till första arbetsdagen

Pyttepyttepyttelite dagar är det alltså kvar - till allt!

"Och än slank hon hit....

..och än slank hon dit och än slank hon ner i diket!" Ja, den strofen har ju fått en reell innebörd efter att jag testade aktiviteten "singelolycka" för snart en vecka sedan. Jag ger denna aktivitet IG i betyg då jag blev väldigt rädd och för att det är väldigt opraktiskt att ha bilen på verkstad igen. Det blev ju inte bättre av att det låg en bil på taket i mitt dike redan på fredagskvällen när vi åkte till Yesterday. "Åh, så kunde det också gått" tänkte jag då.

Nu, en vecka senare känns det ganska bra igen. Jag hade en klump i magen hela fredagen som effektivt dansades bort under natten. Sen har jag varit ute och kört med hyrbilen några svängar varav samma sträcka igen i måndags på väg hem från konserten och det har känts bra även fast jag tog det extra lugnt just där. I morgon är det dags igen och förhoppningsvis har vi fått tillbaka bilen då. Enligt verkstaden har bilen inte en enda liten buckla. De skulle bara kolla hjulinställningarna nu innan vi får den igen.

Jag har funderat en hel del på vad som egentligen hände. Hur jag kunde få sån sladd på bilen på raksträcka. Pappa, som såg mina spår, tror att det helt enkelt började med att jag fick punka på ett däck, därav sladden. Sen fick jag andra punkan på väg ner i diket. Kanske var det så. Det känns i alla fall bättre att tänka så för då känns raksträckor inte lika läskiga längre. Då hände det ju verkligen nåt! Men jag får ju aldrig veta om det är sant.

Änglarnas Tid

Igår gick de två utsålda konserterna med Magnus Carlsson av stapeln. (Vi fattade inte riktigt hur alla skulle få plats när vi såg kön ringla runt hela kvarteret mellan konserterna!) Två lyckade konserter med allt mer publikstöd och de röster jag hörde efteråt när jag korsade kyrkogården var att det definitivt varit värt pengarna. Det tyckte jag också även fast jag såg konserten bakifrån, men sen betalade jag ju inget heller. Fniss.

Vi körsångare i Norrtäljes barn- och ungdomskör (med inlånade säkra "damer" dvs jag och tre till) samlades innan genrepet och övade lite och sjöng upp. Innan vi gick till kyrkan räckte ett av barnen upp handen och frågade "Men vem är Magnus Carlsson??" Kompisen bredvid förklarade det självklaraste; "En gubbe." Hahaha. Så märkvärdigt var det.

Sen var det ett kort genrep med Magnus och bandet i kyrkan. Jag minns ju repet inför Sarekkonserterna och såg fram emot kaos. Genrepet var faktiskt helt ok, men efteråt visste t ex fortfarande ingen i kören vilken ordning låtarna skulle komma. Det fick bli en glad överraskning. Sen är det ju tydligen hopplöst svårt att micka upp kör så man kunde ju misstänka att vi ändå inte skulle höras så mycket.

Kören satt längst fram i kyrkan, på bänken runt koret, med ansiktena mot publiken. Framför oss stod bandet och huvudpersonen. Och konserten började. Med luciatåg!? Jaha, där ser man. Norrtäljes lucia tågade in och stressade igenom några nummer innan de skyndade ut igen. Största behållningen av det var slutsången som jag inte hört förut då de mixade "Sancta Lucia" med "White Christmas". :-)

SEN började konserten. Magnus togs emot med applåder och tillsammans med sina duktiga musiker framförde en blandad och balanserad repertoar av egna julhits och traditionella jullåtar, de senare mestadels på utrikiska. Jag blev än mer fast i min övertygelse att han är en mycket kompetent sångare oavsett genre. Han har behaglig mjukhet eller värme i rösten som liksom är svår att inte uppskatta. Det kommer dock inte fram lika bra på de låtar jag lyssnat på från skivorna tycker jag.

Visste ni att Magnus i grunden är klassiskt skolad (dvs opera och operett) på Musikhögskolan? (Och på helgerna sjöng han med Barbados... :-) En av höjdpunkterna om man ska tro publiken blev därför "Ave Maria". Kanske just på grund av överraskningsmomentet. Det hade man inte väntat sig. Kul! Det var också lagom med trevliga mellansnack som både underhöll publiken och förde konserten framåt.

Så till körens insats. Efter våra två egna stycken lyckades jag kika över tre axlar ner på keyboardistens noter och se vilken sång som var i tur. Ah, skönt med några sekunders förberedelse. De tre gemensamma styckena gick tillräckligt bra. Publiken tjöt i alla fall utan att ha en aning om att altstämman nog sjöng något annat än just altstämman. Jag kände mig i alla fall ibland ganska ensam på mina toner (de som faktiskt stod i noterna) men vad gjorde det. När vår insats var klar återgick vi till våra platser framme i koret.

På den första konserten var det barnen som hade det lite jobbigt med all väntan. Det blev lite kissnödigt och spring i benen innan konserten var slut. Till den andra konserten hade barnen fått gå hem och sova. Då var det istället ungdomarna som var rastlösa. De satt och spexade och dansade där de satt på sina bänkar och hade nog inte en tanke på att allt som "vi" gjorde syntes utåt och kunde störa fokus från huvudartisten. Jaja, det var ju inte mina ungdomar.

Men det var inte allt: plötsligt märker jag att tjejen som sitter bredvid mig börjar luta huvudet bakåt och blunda. Hm....ser ju inte så bra ut, tänkte jag. Sen tappar hon pärmen utan att märka det! Vi sitter alltså rakt bakom Magnus, om än några meter bak, och hon sätter sig och sover! Ok, var och en får väl skämmas för sig själv, tänker jag men pickar ändå på henne tills hon vaknar igen. Himmel! Det var inte svårt att själv känna sig proffessionell i det läget....

Så var det över. Riktigt kul att få hoppa in och köra lite bara sådär. Min egen utmaning mot mig själv - ett rep - två konserter - gick ju strålande bra. Nu är det också hugget i sten att jag klarar av att sjunga andraalt på riktigt, trots att jag är mezzosopran. Ända nere på F var vi och grottade.

Tilläggas kan också att flera av Magnus egna jullåtar passar utmärkt som dansmusik. Kanske sitter danstempot i ryggmärgen sen Barbadostiden? "Mitt vinterland" har till exempel ett trevligt foxdriv och jag skulle gärna höra Blender spela den på Annandagen. :-)

Norrtelje Tidning har lagt ut ett klipp från konserten. Den som har ett skarpt öga kan skymta även mig.

Lördags- och söndagsmiddag

Resten av helgen blev som följer. Pappa som barnvaktat under min danskväll och Daniels julbord åkte tidigt och tog med sig Tove. Vi andra turades om att sova ut då natten varit smått kaotisk. Det är den lilla mannen som bara blir sämre på att sova.

På lördagseftermiddagen tog vi bussen till Mörby och plockade upp en hyrbil. Sen åkte vi en liten sväng för att hämta upp E&M för vidare färd mot middag hos B&D. Inofficiell födelsedagsmiddag kan man nog kalla det. Vi hade med oss födelsedagspresenter i alla fall. Det visade sig att värdparet tar middagandet på alla största allvar med trerätters och olika dryck före, under och efter. Allting var väldigt gott tyckte alla utom värden som är en riktig finsmakare. Haha. Innan efterrätten hann vi också med lite sällskapsspel. Ett sånt där man förklarar ord i lag. Väldigt lagom och roligt.

Måns var med på middagen och skötte sig fint. Han var lugn hela kvällen men kunde inte komma till ro förrän vid tio. Tre timmar efter vanlig läggning. Men sen sov han gott i alla fall. Det var skönt att bara ha ett barn med då vi faktiskt både kunde delta i middagskonversationen och att fokus stannade vid just den!

På söndag förmiddag åkte vi ut till pappa och hämtade Tove. Hon verkade ha haft det jättekul hos morfar och på vägen ringde hon och pratade lite. Jag har nästan aldrig pratat med henne i telefon för det är ju alltid jag som är hemma, men det var så himla gulligt. "Kommer ni hit nu? Vi äter bullar och dricker saft. Hejdå."

Lite kaffe hos pappa och sen snabbt hem för lunch och middagslur. Sen fortsatte resan mot nästa middagsstopp hos min faster och farbror. Där blev det full lek för Tove som verkar stormtrivas och pysslar med allt möjligt. Hon var väldigt duktig och frågade efter olika leksaker som kanske kunde finnas i någon gömma. Till och med en liten vagn kunde åstadkommas.

Vi blev bjudna på gott fika och fantastiskt god mat även där. Trevligt att inte behöva laga middag på hela helgen! När vi var mätta och barnen började bli trötta var det dags för hemresa. Daniel hann ut en tur på skidorna medan jag försökte söva Måns utan resultat. Till slut tog jag ner honom, man blir galen efter ett tag.

Vi har flyttat ut sängen från klädkammaren nu. För att göra nånting. Bryta nåt mönster kanske. Och när Måns väl somnade vid nio nånting så sov han faktiskt bästa natten på mycket länge. Alltid nåt!

Shake på Yesterday - igen!

Visst är det lite tråkigt att vi dansare är så trångsynta att arrangörerna bara har råd att boka fyra olika band som kommer om och om igen!? Hur bra banden nu än är så är det ju trevligt med lite variation!

Jag fick lift till dansen med våra ständigt försenade vänner, men tjugo över var vi faktiskt ändå där. Kvällen var mest till för att rensa mitt huvud från onda tankar och min mage från orosklumpen som byggt bo sedan olyckan. Det gick fint. Dans är bra medicin! Sedan dess har jag faktiskt inte tänkt så jättemycket på alla "Tänk om...!"

Det fanns en del godbitar på plats och några av dem lyckades jag få tag på under kvällen. Det var en sån kväll när det inte spelade så jättemycket roll. Jag dansade och var glad ändå. Det var lite stökigt bitvis så då går det ju ändå inte att dansa ordentligt.

Shake gjorde mig mer nöjd denna gång. Antingen hade de blandat repertoaren lite mer eller så är det jag som börjar vänja mig. Humöret verkade vara på topp både hos band och publik i alla fall. Kvällen gick ganska fort och innan man hann blinka så var det sista snabba.

Det är en helt värdelös dans om man inte har någon sista bokning. Undan skulle det gå och då vill man ju ha tag på ett ess. Alla kvällens ess hade sina flickvänner med sig och då blir man ändå lämnad för sista så då fick det vara.

Jag liftade hem med andra vänner lite i förtid. Sova är viktigt just nu!

Ödmjuk inför livet

Nästan hemma igår efter kören händer det som inte får hända. Nästan hemma får jag sladd på bilen. Det hade tydligen regnat på snön här i vår metropol. Jag får sladd och far fram och tillbaka över hela vägen ett par gånger innan jag far över dikeskanten på andra sidan. Där på andra sidan diket fanns ett berg. Men eftersom jag förmodligen vridit ratten för att häva sladden svänger bilen och fortsätter en tjugo meter på sniskan i diket innan det tar stopp i fluffet.

Första tanken är nog ingen vacker sådan.
Andra tanken var "Tur att jag inte hade barnen med i bilen för en gångs skull!"
Tredje tanken är "Vart sjutton for min mobil??"
Fjärde tanken...ja då börjar jag inse vad som kunde hänt! OM jag fått möte, OM jag fått möte av tung trafik, OM jag åkt rätt in i berget, barnen, Daniel....

Jag står alltså med bilen rejält på sniskan i diket och letar förbrilt på golvet efter mobilen hängande fram över ratten. Det de två första bilisterna som stannar ser är alltså en bil i diket med någon hängande fram över ratten. Jag kan säga att de blev ganska lättade när jag knuffade upp passagerardörren och sa att jag var okej. Min egen dörr gick att öppna några cm, sen tog naturen emot. När jag väl hittat mobilen blev det till att klättra upp genom passagerardörren och ringa efter bärgning. En halvtimme skulle det ta.

Femte tanken löd ungefär "J-a pucko! Varför måste du ställa till det såhär med två km kvar hem och hela helgen full av saker du sett fram emot!"
Sjätte tanken "Jag VILL inte bli rädd för att köra bil nu. Jag varken orkar eller har tid med det!"

Jag bytte ofattbart snabbt fokus från "Gud vilken tur att jag lever" till rent praktiska saker som "Hur sjutton blir det i helgen nu då!" Den snälla damen som stannat erbjöd sig att vänta på bärgaren med mig så jag kunde hålla mig varm i hennes bil. Bärgaren höll tiden och beskådade min parkering. Han lirkade upp bilen ganska fort. Visste ni att de gör det med fjärrkontroll? Fascinerande.
Inte lika fascinerande var det när bärgaren stod i höger körfält för att dra upp bilen sista biten (som ligger i vänster dike). Över vänster körfält var vajern. Då kom det en bil i hög fart bakom bärgaren som började bromsa ganska direkt. Och han bromsade och han bromsade och han gled och han gled och han gleeeeed! Jag var helt säker på att han skulle köra rakt in i bärgningsbilen alt in i vajern om han försökte ta sig emellan. Själv började jag backa några steg från den troliga kraschen. Som om det skulle hjälpa. Två meter innan krocken var ett faktum stannar bilen. Phu. Sen var jag livrädd så fort det kom en bil.

Men nu var min bil lyckligtvis uppe och jag skulle prova starta den så jag kanske kunde köra hem. Den startade så fint och sidan mot berget verkade mirakulöst ha klarat sig från bucklor. Däremot var det punka på båda hjulen på den sidan. Jahapp. Den väldigt trevliga och proffsiga bärgningskillen bytte bakhjulet så han kunde bärga bilen och så åkte vi ner till verkstan där den nu står och skäms. Sen gick jag hem och insåg att ännu en tur i oturen var att det var så nära.

Det tog ett par timmar innan jag sen kunde komma till ro inkrupen i Daniels famn efter att ha tittat till de sött sovande barnen.

Idag reflekterar jag över hur fort det kan gå från inget. För det hände ju inget speciellt, men plötsligt låg jag där. Jag kramar barnen lite extra och vi försöker få till helglogistiken då vi hopplöst nog är billösa - igen!

Jag skänker också en extra tanke till vägassistansen som verkar ha ett helt livsfarligt jobb. När killen bytte däck på sidan ut mot vägen kom en bil och körde förbi nära honom i typ sjuttio trots att bärgaren stod på med full orangeblink och även varningsblink på min bil. Hur tänker man? Kanske det är halt eftersom det verkar varit en olycka!? Kanske personen i reflexkläder på marken är en människa av kött och blod!?

Killen berättade att klimatet i trafiken blir värre hela tiden. Folk är oerhört egoistiska och visar ingen som helst hänsyn. Han vägrar numera bärga på motorväg utan polisassistans, annars svischar folk förbi i hundra knyck. Hans kollega hade nyligen fått en backspegel på rumpan så han for in i bärgningsbilen. Personen som kört körde vidare utan att stanna.

Så tänk på det ni också när ni är ute och kör! Var extra rädd om de som ska hjälpa er om det händer något!

Värmande trevligheter i kylan

Jag vet inte om ni tänkt på det, men det är väldigt kallt ute nu! Brrrr! Inge kul med småbarn då. Det är ett väldigt frostigt landskap utanför fönstret idag. Jag fick lite sovmorgon då Tove somnade om efter vällingen och jag vaknade före henne kvart i åtta. Då var det nästan bråttom till dagis. Måns och jag åkte bil till ÖF på förmiddagen och umgicks lite med pappaligan. Det känns inte riktigt rätt att ha en liten Måns sitta still i vagnen någon längre stund när det är under 10 minus ute tycker jag.

Jag borde egentligen handla mat och sådär men jag får se hur temperaturen ser ut när det är dags att hämta Tove. Eftersom jag mutat morfar med middag i morgon inför barnvaktandet så är det bäst jag lagar något gott också.

I kväll börjar det redan omskrivna och trevliga veckoslutet för mig då det är kördags igen. Riktigt kul ska det bli med allt mer fokus på nyårsdagsgalan. Det blir till att åka ut på vintriga vägar igen alltså. Och i morgon är det dags för lite dans! Shake - igen. Det börjar jag också se fram emot mycket nu och jag hoppas det kommer några extra goda julpraliner som kan tänka sig en dans med just mig. :-)

Umgåsens tid

Vi är på ett sätt inne i en lite hektisk period. Hektiskt rolig som tur är. Och det är inte julen jag pratar om även fast den också börjar knacka på dörren. Vi har ju just kommit hem från Malung och har en "hemmahelg" innan nästa långresa. Hemmahelgen har dock blivit totaluppbokad fredag till söndag med umgänge och roligheter av olika slag så vi kommer bara se hemmet korta stunder.

Sen direkt på måndagen har jag ju dessutom mina nypåhittade konserter. Under nästa vecka måste också julklapparna som ska med till Umeå helst både vara färdigtänkta, färdiginköpta och färdiginslagna. Men sen ska det väl lugna ner sig och vi kan börja ta sikte på vår egen jul och allt vad julledigheten innebär i år. :-)

I morse var det -18,8 grader. Det blev bilen till ÖF för första gången. Brrr.

Körövningar

Igår hade jag en äkta åka-hit-och-hit-dag. Morgonen börjar med att jag inser att det är elva minus uta och att bilen vi ska sätta oss i om en timme är iskall. Med betoning på is. Bilen står i garagelängan som är 170 meter bort. I huset finns jag och två små barn. Som snart kommer sättas ner i iskalla barnstolar. Om jag inte sätter in motor (och kupé-) värmaren. Hm. Jag sätter ner Måns i lekrummet, scannar golvet efter små farliga saker, säger åt Tove att rulla boll med Måns och att mamma snart är tillbaka. Sen springer jag.

Lite senare packar jag ihop mig, barn, extrakläder, vagn och barnmatstolar i den nu varma och sköna bilen och rullar iväg mot morfar. Jag kommer till och med ihåg att ta med mig motorvärmarsladden. Guldstjärna till mig. Sen var vi hos morfar. Vi fikade med lussebullar och efter lunchen gick morfar och Tove ut och åkte pulka och spark i all snö. Där var det nog en fyrtio centimeter, mycket mer än hos oss. Tove lärde sig sparka fram sparken själv samt sätta upp foten och åka nerför backen. Sen kunde hon vända sparken genom att ta lyfta medarna i bak och gå runt. Morfar är en bra snögubbe!
Måns och jag höll oss inne i stugvärmen när de andra härjade ute. Sen kom två rödrosiga in och gick raka vägen in i sovrummet och middagsluren var ett faktum. Måns sov också. Endast mamman var vaken och passade på att pyssla lite i köket.
Det är nu vi börjar närma oss hit-och-ditet. Vid halv fyra var middagen klar och jag åt den för att kunna åka klockan fyra. Tove sov fortfarande när jag åkte. In till Norrtälje bar det av (återigen i varm bil) mot körövningen inför Magnus Carlsson-konserten. Det tar en halvtimme in ungefär. Övningen gick ganska bra. Ungdomskör var ju kul för det är ungdomar i den. Jag insåg plötsligt att jag faktiskt blivit stor nu när vi under repet skulle ställa oss upp och sjunga och man hörde "stöööön - måste vi stååååå!??" och jag räknades in bland "damerna på bakre raden". Hahaha!

Efter en och en halv timmas rep bar det av tillbaka till skogen igen och fyrtio minuter senare (hamnade bakom en ¤%&# bil med sommardäck som körde femtio på åttioväg...) var jag tillbaka hos morfar. Allt hade gått bra. Båda barnen hade ätit bra och det var inga problem att jag var borta när Tove vaknade. I köket var det full fart med lek och musik och två trötta men glada barn. De verkade dock inse att de var trötta när jag kom och skulle bylsa på dem alla kläder för hemfärd. Sen åkte jag hem med alltihop igen. Då var jag ganska mör.

Nu behöver jag inte köra bil igen på ett tag känns det som.

Malung

Först åkte vi tåg, sen åkte vi tåg, sen åkte vi tåg och sist åkte vi tåg. Så såg resan till Malung ut. Roslagsbana, Tunnelbana, InterCity och till slut Rälsbuss. Rälsbussen var finast om än något skakig. Resan till Malung gick otroligt smidigt. Alla byten flöt fint utan stress och vi tog oss ombord på alla tåg med all packning och barn i behåll. Tove (och Måns) har ju bara åkt Roslagsbanan förut så det var mycket nytt.

Extrakontroll av biljetterna på en ganska lugn T-Central

Väl framme på "det riktiga" tåget, InterCity åt vi vår frukost. Det avgick kvart i åtta från centralen och då hade vi varit igång i två och en halv timme redan. Frukosten smakade väldigt bra och även Tove åt med god aptit. Första två timmarna fram till bytet förflöt relativt fort och lugnt. Tove tyckte det var mest spännande med tågtoaletten tror jag. Annars blev det lite pusslande, ritande och läsande. Måns satt i sin stol och lekte "kasta bort leksakerna" och jag var tydligen lekkamraten som hela tiden skulle plocka upp dem igen.

Tove med sin nya pusselbok som sparats inför resan

Måns i full lek

Under bytet till rälsbussen somnade Måns i vagnen och det var så smidigt att vi kunde köra på vagnen på tåget och ha den stående nära oss tills han vaknade. För oss var det pastasalladdags och man var konstigt nog hungrig igen! Halv ett bromsade tåget in i Malung och morbror stod och väntade. Tove sa "Jag ska säga hej och ge Emil en kram!" men väl ute blev hon konstigt nog lite blyg men en kram blev det efter en liten stund. Det var nära till hans plejs och snart satt vi och mumsade kaffe och bullar.

Bokläsning medan...

...Måns sov i vagnen, med mammas morgonfrisyr för övrigt

Efter lägenhetsvisning blev det en tur till skolan där morbroren fyller sina dagar med inspiration. Lite lokalvisning men inte minst lånande av skidor och pjäxor till hurtbullen i familjen (alltså inte jag.) Till middag slog syskonen sina kloka ihop och det blev en nykomponerad mycket smaskig anrättning som gjorde oss alla både väldigt mätta och belåtna. Ostfylld lövbiff med klyftpotatis, sås och balsamfrästa grönsaker.

Tove skulle få sova på en madrass inne hos Emil så vi kunde stänga dörren om henne med tanke på kvällsumgåset och Måns nattliga bravader. Hon verkade tycka att det var jättemysigt och när det var dags gosade hon snabbt ner sig under täcket och slocknade fort efter sagan. Vi såg Idol men när första delen var avklarad var jag så himla trött att jag somnade i på min madrass i vardagsrummet medan de andra såg lite till.

Vi hade tänkt att Måns skulle kunna sova i vagnen och fixat den så det var en plan sovyta där. Men ack ack så fel vi hade. Det blev den värsta natten hittills och vi var uppe först en timma mellan två och tre och sen varje halvtimme från fyra och framåt. Helt galet. Sen var vi trötta.... Tove den lilla ängeln hade däremot tagit sovmorgon och kom skuttande först vid halv nio. Hon hade tydligen legat och dragit sig lite hos morbror först men ändå!

Frukostvälling i soffan

När vi väl orkade komma igång igen efter frukost drog sig Daniel iväg till skidspåren och vi andra strosade på hemma en stund tills det var dags att söva Måns i vagnen för lunchvila. Då var plötsligt Tove också trött och Emil följde bara med henne in till madrassen och - snark - så sov hon två timmar. Innan barnen vaknade hann pappan komma hem och vi hann både laga och äta lunchvåfflor. När Tove vaknade smaskade hon i sig hela tre äggvåfflor med grädde och sylt.

Hela helgen var det ca tio minus ute och konstant snöyra. På eftermiddagen tog vi oss ändå ut på en promenad för att fylla på middagsförrådet och Tove och Daniel passade också på att leka ute en stund. Det var tydligen väldigt populärt och en rödrosig och nöjd tjej kom sen in igen. Efter middagen blev det en slö kväll med lite spel framför TVn innan de mycket trötta föräldrarna var tvungna att åter försöka få lite sömn. Så trist att behöva sova klockan tio när man egentligen vill ta tillfället i akt att umgås.

Inför denna natt hade vi gjort en Månssäng i soffan istället med soffbordet på sidan som skydd. Det fungerade bättre och natten blev något lugnare. Lite mer som vi är vana. Söndag morgon var således lite piggare och det var väldigt skönt. Även denna förmiddag hann Daniel med några kilometer i spåren och jag förberedde resan undertiden. Morbror försåg oss med lunch innan det var dags att bege oss mot stationen igen.

Två små resenärer :-)

Vi hade hoppats att Tove skulle somna på tåget. HAHAHA säger vi om det i efterhand. Hur kunde vi tänka så dumt!? Självklart sov hon inget och självklart var hon på sitt allra mest förtjusande trotshumör bitvis under resan. Högljudd, spring i benen etc etc. Vad kan man göra förutom att säga till om och om igen och försöka avleda med annat?)

På InterCity tåget kunde jag känna att alla i den fulla vagnen tänkte "Åhh neeeeej! En j-a barnfamilj, hur kunde vi ha sån otur! Kan de inte få still och tyst på ungen!?" Kanske var det bara i mitt huvud de tänkte så, men nä, nån tänkte så, det vet jag. Resten kanske hade egna barn, eller kände i alla fall nåt barn och vet hur det kan va. Hoppas det. Medlidande vill jag ha, inte onda ögat!

Efter en koll på sl.se visste vi hur sista biten hem såg ut och den klaffade utan stress. Vi är numera experter på rulltrappor och hissar med vagn i SLs system. Så en timme efter ankomst på centralen var vi hemma igen efter en trevlig helg i det allra innerligaste inlandet. Sköööönt!

Efter resan kan jag konstatera:
- Väldigt tur att vi bokat platser i tid på tåget så vi fick fyra platser med gemensamt bord båda vägarna. På hemvägen var det knökfullt och vissa utan platsbiljett fick flytta hit och dit.
- Man kan inte alls vara säker på att få hjälp av med vagnen av konduktören trots att han öppnar dörren och kliver ut precis framför. Han kan också bara gå iväg... (Fyra trappsteg ner på InterCity tågen)
- Åka tåg är mysigt, det har jag alltid tyckt och om några år kommer det nog vara ett väldigt trevligt och även avslappnat sätt att resa med barnen.
- Hela väskan med matsäck är guld värd.
- Även fast det på ett sätt är tråkigt att brorsan bor så långt bort nu var det på ett annat sätt både roligt och trevligt att få åka på utflykt och hälsa på. Tove verkade också tycka det var både roligt och spännande. Hon har ju faktiskt aldrig sovit hemma hos morbror förut! (För han brukade ju alltid barnvakta hemma hos oss) :-)

Förberedelser

Idag är dagen före den stora tågåkardagen. Tove ska få åka riktigt tåg för första gången, ja Måns också såklart men han är nog inte fullt lika förväntansfull. Tove gillar ju vårat lokaltåg Roslagsbanan jättemycket och det är alltid spännande när vi ska åka tåg. Nu ska vi åka riktigt tåg i hela fem timmar! Morbror är det som ska få besök i ett kallt och snöigt Malung.

För egen del innebär resan förberedelser av olika slag. Packning av kläder och matsäck, fixa huset, kattvakt etc. Vi åker tidigt på morgonen och jag lovar att bli lugn och snäll när vi väl kommit på tåget och hittat våra platser. Största farhågan är att något ska strula på väg till centralen pga snön, men jag hoppas det kommer gå smärtfritt.

Förmiddagen idag har jag dock besökt öppna förskolan med Måns. Idag var det total pappadominans där och alla är verkligen kanontrevliga. Daniel kommer få mycket gott sällskap i vår med andra ord och det känns roligt! På hemväg handlade jag matsäcksmaten och eftermiddagen kommer gå åt att försöka fixa det sista. I kväll lämnar jag över en stund och åker äntligen på körövning igen i snöyran.

Bra start på veckan

I måndags blev det äntligen showdans igen efter två veckors snoruppehåll. Ny svårare koreografi med massa hopp. Vi kände oss otroligt graciösa och skrattade gott. Tyvärr kommer jag att missa två gånger nu pga Magnus Carlsson-konserten så nästa gång jag kan är denna koreografi slut. Det hade varit så kul att tredje gången få känna att man satte den. Det är så tillfredsställande när man lyckats besegra något som först verkade omöjligt.

I går var en helt vanlig tisdag med undantag för att jag på kvällen cyklade iväg i snöröken och fick en timmes massage. Det var otroligt välbehövligt. Det är min vänstra sida som har tagit mycket stryk nu av bärandet och igår ägnades mycket tid åt min axel, skuldra och arm. Hon tryckte på olika punkter ni vet sådär så hela armen först skriker och sen domnar bort och sen....aaahh!...smärtan försvinner och muskeln blir lugn. Tyvärr hade hon ingen mer kvällstid innan jul så jag får hoppas på ett återbud.

Senare på kvällen såg vi lite fotboll och planerade packningen inför helgens lilla tripp. Så lite packning som möjligt ska det bli men när man har barn måste man se till att få med välling och flaskor och massa matsäck dessutom. En lagom kort lista blev det och ikväll måste vi packa eftersom jag är borta i morgon kväll.

Idag var det inte kul att lämna på dagis. Isgata med pudersnö är en väldigt dålig kombination och jag var glad över min rullator...förlåt - vagn. Ute yr det fortfarande jättemycket och det verkar blåsa än värre nu så jag ser inte fram emot hämtningen. Det blir helt klart inomhuslek i eftermiddag!

Bästa nyheten för dagen är att vår bil äntligen är klar på verkstaden och att den faktiskt blev aningens billigare än vad de först hotade med. Det innebär att jag kan ta mig till körövningarna i morgon och på måndag utan strul. Skönt!

Änglarnas tid - med Magnus (och mej)

Som av en händelse ska jag plötsligt medverka på två julkonserter med Magnus Carlsson i Norrtälje Kyrka. 6 dec går spektaklet av stapeln. Det är en lokal ungdomskör som ska sjunga med Magnus på tre stycken och de behövde förstärkning av några säkra sångare. Min första tanke var "Gud vad kuuuuul!" Min andra tanke var "Men det är ju omöjligt för de repar på dumma tider och på konsertdagen, som är en måndag, börjar genrepet vid tre eller nåt."

Sen tänkte jag en tredje tanke "Det kanske ändå går att få till på nåt sätt!" Och det gick. Morfar får bistå på det enda repet som jag kan vara med (måtte bilen vara klar tills dess!) och världens bästa ställuppande Daniel får trixa med jobbtiderna så jag kan vara med på konsertdagen.

I måndags fick jag noterna på posten och igår klinkade jag igenom dem på pianot. En var lite klurigare med lite gospelrytmer så helt snutet ur näsan var det inte. Det känns ju lite som att kasta sig ut, med bara ett rep innan konsertdagen och så, men jag övar ju på att just våga saker jag skulle vilja våga. Jag ser det som en del i en process helt enkelt.

Men så ska det ju bli jäkligt KUL också! :-D

Biljetter finns på Ticnet för julmusiksugna!

Måns åtta månader

Den stora åttamånadersdagen var i måndags så nu är det dags att sammanfatta vår lilla killes tillvaro igen. Det som är lite jobbigt just nu är sovandet, men jag tror inte att det är riktigt så jobbigt för Måns som för oss. Han somnar oftast lugnt vid läggningen klockan sju. Men sen vaknar han nu minst en gång, ibland redan vid halv elva men oftast runt fyra-fem, på natten. Då är han ledsen och när man försöker trösta så blir han bara mer och mer ledsen, på gränsen till hysterisk.

Han kastar huvudet bakåt och spänner kroppen i en båge bakåt och skriker. Vill absolut inte ha nån napp utan kastar den så långt bort han kan om man försöker. Det är nästintill omöjligt att få honom att slappna av för att somna in igen utan att mata. Han kan lugna sig lite och bli vaggad i sängen men så fort han verkar känna att han håller på att somna rycker han till och börjar om. Nu matar jag alltså en gång per natt igen ungefär för vi orkar inte vara uppe timvis och turas om att försöka få Måns att slappna av.

Man kan lätt tro att det är något fysiskt fel, att han har ont, i magen, i tänderna eller vad som helst. Men om man mitt i skriken tar ner honom till TVn eller tänder lampan och tar fram en leksak byts "Uuuääääää!!!!" ganska snart till ett glatt "Aaadadada". Alltså är det snarare något psykiskt. Det är som att det värsta som skulle kunna ske är att somna om igen. Man får hoppas och anta att det är en fas som går över av sig självt. Och det snart!

Måns ville nog gärna vara med och springa runt på lekgympan!

Förutom vårt nattliga umgänge så är Måns ganska tillfreds med livet. Han kryper nu fort framåt när han ser något spännande och ägnar sig åt att utforska världen på sitt nya sätt. Polar'n går inte säker och Måns har nu även upptäckt kattmaten! Att torrfoder kan stå så högt upp på småbarns favoritmeny? (Tove kan fortfarande sitta under köksbordet och knapra, fast mest för att hon inte får tror jag...) Nu måste vi alltså göra någon slags arrangemang så Polar'n får ha maten ifred.

Måns ammar lite morgon, kväll och natt nu. Ibland nån skvätt på eftermiddagen om han verkar behöva det för att slappna av. Annars börjar han gilla vällingen mer nu vid sidan av puré och gröt. Snart kan jag börja laga lite specialkryddad mat till middag så vi kan äta samma allihop, det ska bli trevligt. :-)

Måns är på öppna förskolan och leker tre gånger i veckan. Han verkar gilla det mycket. Han tycker sångstunden är spännande, tar själv ett djur ur sångpåsen och trummar på trumman, och har nu även börjat utforska allting som han kommer åt genom krypandet. Han kan nu krypa iväg in i ett annat rum och verkar inte bekymra sig för att jag kommer ur sikte. Men han har inte börjat dra sig upp än och är ganska vinglig om man vill försöka få honom på fötter.

Majskrokskoncentration

De andra barnen visar han också intresse för. Mest de som är jämngamla eftersom de håller sig i närheten och på samma höjd så att säga. Han verkar också tycka att småbebisarnas huvuden ser goda ut för han kryper gärna fram och försöker smaka på dem, eller så pussas han bara. Roligt ser det ut i alla fall.

Nu är det bara dryga månaden kvar på min mammaledighet och det känns bra men jag tror inte jag fattat det på riktigt. Jag känner mig helt lugn med att lämna över Måns till Daniel på dagarna, även vad gäller amningen och så, men att bara träffa honom på kvällarna kommer förmodligen kännas jobbigare än vad jag tror.

Nån gång i framtiden så...

Den här låten på minner kroppen om att den en gång fick dansa West Coast Swing. Om det inte hade kommit ett par barn så hade vi förmodligen fortsatt på inslagen linje. Man blir bra sugen...

Avslutning på lekgympan

Lördagen ägnades åt umgänge med och firande av morfar. Tove vaknade minst sagt på fel humör efter middagsluren och det tog säkert en timme och ett snögubbsbygge att vända henne rätt igen. Hon visade även upp sina färdigheter i tvåårstrots eller treårstrots eller vilket trots som helst. Helt otroligt är det i alla fall hur hon jobbar på att och lyckas manipulera sin omgivning till vansinne.

På söndagen var det min tur att gå upp. Jag var inte pigg. När Daniel klev upp några timmar senare var jag fortfarande hålögd. Som tur var lyckades jag sova nästan två timmar medan Tove och Daniel var på utflykt och Måns sov. Lagom till lunch var jag en ny människa.

På eftermiddagen var vi på avslutningen för Toves lekgympa. Det var en riktigt rolig tillställning med en helt enorm hinderbana, fika och diplom. Avslutningen var gemensam för alla tio barngrupperna i åldrarna två till tio år och de minsta barnen fick hjälp av en förälder runt banan. Jag blev otroligt imponerad av Toves oräddhet och styrka. Vissa moment kunde man ju hoppa över men inte Tove inte. Jag insåg att det är väldigt lätt att själv begränsa barnen helt i onödan. Nu känns det bra att jag anmält Tove till fortsatt gympande i vår för 3-4-åringar. :-)

Två fel av fem möjliga?

Enligt Danslogen ser Trombons program inte alls ut såhär utan såhär:

22 jan Casanovas
5 feb Jannez
5 mars Zlips
2 april Blender igen
7 maj Shake

Casanovas och Zlips istället för dubbel Blender och Svänzons alltså. Tyvärr sammanfaller lördagsdanserna med Yesterdayveckorna även i vår. Och inget Svänzons till på köpet. Men det var ju tur att det var Casanovas i januari istället för Blender annars hade de varit på Yesterday på fredagen och på Trombon på lördagen och det hade ju varit otroligt korkat.

Doldisarnas afton

Jag hade en riktigt kul kväll på Yesterday i fredags. Jag kom i god tid, fick högst oväntat sällskap av bror, dansade en hel massa roliga danser och åkte hem sluter och nöjder.

Det var den korta versionen. Här är den långa:

Kvällen till ära hade jag ju privatchaufför (eftersom vår bil bokat in sig på långweekend på verkstad utan att fråga om lov) och vi anlände i lämplig tid så vi slapp kön som numera ringlar lång om man är för sen. Kön beror snarare på en ny tvungen kassamackapär än att det plötsligt är mer folk. Men det var ganska mycket folk och väldigt mycket okända ansikten plus återigen en del enbart tittande publik. Det måste vara positivt för branschen. Få av mina vanliga guldkorn dök upp till förmån för övriga kan man säga.

Jag tog mig ett eget bord och plötsligt får jag oväntat sällskap av bror som plötsligt och tillfälligt var i schtaan. (Eller just då snarare ute på en åker i Brottby.) Det var trevligt tycker jag. Kul att ses och hinna prata lite bara sådär helt plötsligt. Jag hittade mig en första dans trots att jag var sent ute på grund av snackandet och kom igång hyfsat. Dans nummer två blev jag dock sittande men tog chansen att spana in utbudet, det var ju så mycket okänt folk och då kan man sätta blicken på de ben som dansar förbi och se om det är några som passar ens egna. I dansstil alltså.

Kvällens överraskning var en duktig och rolig kille vars existens jag nästan glömt eftersom vi sågs senast på Öland förra sommaren. Och han fick inte ens en chans att komma undan då min ytterst effektiva tjejfoxpartner helt enkelt stannade honom och sa "Frida kommer stå exakt här om tre låtar, you better show up!" eller det var i alla fall innebörden. Hahaha. Han bjöd på bra dans och massa barnprat eftersom vi båda tydligen fått barn (igen för min del) sedan sist vi sågs.

Bror hjälpte mig faktiskt också ordentligt på traven till en uppbjudning. När vi dansade den sista av våra låtar så placerade han oss strategiskt efter ett annat par som vi helt enkelt sen bara kunde hugga varsin delikat halva av till nästa dans. Mycket praktiskt med förare som både ser till min och sin egen vinning, det tackar man för!

Under kvällen dansade jag med flera som jag bara dansar med ibland, men varje gång påminns jag om att det funkar riktigt bra och undrar varför vi inte dansar oftare. Fast det kanske är det som är tjusningen. En av killarna har haft en imponerande utveckling och när han bara börjar tro lite mer på att han kan det han gör kommer han bli grym! Han tillsammans med kvällens tf blev kvällens två toppdanser, utan minsta tvekan. :-)

Jag spanade in ett tre nya offer varav jag hann med att bjuda upp två. Den tredje släppte nog aldrig sin flickvän så det var anledningen till att han fick passera odansad. Båda de andra två tog jag över efter duktiga tjejer och det kan vara ett gott tecken. Men den första hade jag mest spanat in buggen och det blev bara en ryggböjarfox och den andra, nä också en besvikelse. Det såg ju så bra och mysigt ut men var ganska trist. Det är märkligt att man kan tycka och uppleva så olika.

Kvällen gick ganska fort, jag dansade i princip hela tiden och fortsatte så ända till slutet. Det kändes i fötterna att man fått sig en rejäl dos träning när kvällen var slut och mungiporna pekade rakt upp.

Blender levererade stabilt som alltid och de har så många bra foxlåtar och snabba låtar man blir glad av. De ligger nog faktiskt etta på topplistan nu sedan Shake har startat popband. Min enda lilla önskan är att de nu kunde få stryka några av signaturmelodierna typ "Du tänder alla ljus" från låtlistan.

Nu är det bara att vänta på nästa dans. :-)

Önskelista till Tomten

Bortsett från den där bilen jag skrev om önskar jag mig följande:

Barnvakt för en kryssning i vår
Barnvakt för en danshelg
Barnvakt för lite olika andra rolighetskvällar
Barnvakt i största allmänhet

Jo, jag har faktiskt varit väldigt snäll

Spelberoende i unga år...

Han försöker ta sig ur det men det verkar omöjligt att sluta när man väl har börjat...

"Obekvärligt" och andra Tove-citat

Tove gillar inte sin overall. Inte regnjackan heller. När man ska ta på dem gnäller hon och säger "Jag vill inte ha den, det är obekvärligt!" Faktiskt är det en helt lysande sammanskrivning då man förstår precis hur illa det är.

---

I dag tog jag fram overallen igen eftersom det är lite snö ute:

Tove: "Jag vill inte ha den!"
Jag: "Jo, du måste ha overallen idag."
Tove: "Elin och Mattias har inte overall!"
Jag diskuterar glatt vidare: "Nä, för de kanske inte är ute och leker i snön..."

---

Jag var och hälsade på hos Elin häromdagen och på kvällen skulle jag berätta något för Daniel angående detta. Jag ville inte riktigt avslöja för Tove att jag varit där eftersom hon inte fått följa med:

Jag till D: "Idag när jag var eh...i K*** (där de bor) så blablabla..."
Tove (glatt): "K***! I K*** bor Elin och Mattias!"

---

Tove är duktig på siffror och bokstäver. Hon kan räkna till femton helt själv, säkert längre också om vi kommit på att lära ut mer... Hon kan också nästan alla bokstäver, i alla fall de stora, och stavar sig gärna igenom ord. Dock kan hon inte läsa ut orden vilket avslöjas tydligt ibland:

På väggen i trappan har vi massor av tavlor som morfar målat. En av mina favorittavlor sedan jag var liten står det "NYMÅLAT" på. Tove tittade upp mot tavlorna häromkvällen och började stava ordet, dock baklänges, hon kunde alla bokstäver sånär som på att hon blandade ihop Y med T. "T-A-L-Å-M-T-N" stavade Tove och svepte sedan med handen och läste ut "TAVLOR!"

Likadant har hon gjort när vi skrivit bokstäver tillsammans. "D-A-N-I-E-L....PAPPA!"

Måns kryper mer

När de små plötsligt lärt sig en ny färdighet så händer ju saker så snabbt. Från de första trevande krypstegen till att krypakrypakrypa. Nu följer Måns efter en om man går in i ett annat rum. Han kan få syn på en spännande leksak eller varför inte Polar'n på håll och då går det undan. Smacksmacksmack säger händerna i golvet när han sätter iväg. Här jagar han en liten studsboll.

Omvänd logik

Jag mötte grannen på väg till dagis. Vi möts ofta på väg då vi hämtar och lämnar med en halvtimmas tidsdifferens. Vi bestämde i går att vi ska ses i eftermiddag. Efter sedvanliga hälsningsfraser har vi denna konversation:

Jag: Vi är hos oss idag va för visst var vi hos er sist?
Hon: (Ser besvärad ut) Alltså...jag har det verkligen jättestökigt hemma så det vore bättre för mig om vi var hos oss...
Jag: ?
Hon: Jo för jag måste verkligen städa!
Jag: Hahaha, ja självklart kommer vi till er, ha en trevlig förmiddag!

Bilelände, eller borta bra men hemma bäst....

I går lämnade vi in bilen på verkstad igen. Den har varnat med fina röda lampor att något är knas med bromsarna. Det var det inte. Däremot var det knas på växellådan, nån cylinder nånting. De kommer behålla bilen över helgen och kanske ett tag till, så ja, ni kan ju gissa vad det kommer kosta! :-( Vi som tycker vi har en ganska ny bil...

Jahapp, så då stannar vi hemma i helgen då, och idag och i morgon. Jahapp, vad jätteroligt. Vi som hade tänkt oss ut till morfar för att fira av honom i efterhand men han får vackert komma hit, så får det bli. Vi får umgås här istället och så får jag fixa något gott att äta.

Jag får alltså hoppa körövningen ikväll. Hyrbil känns lite överkurs om det inte är värre måsten. Men till dansen har jag ordnat skjuts. Det gäller att ha ordning på sina prioriteringar. ;-)

Dubbel chans till fredagsdans

På fredag är det dans. Jojomensan. På två ställen inom räckhåll dessutom. Det är en av höstens få riktiga arrangörskrockar. Wahlströms i Hallunda och Blender på Yesterday. För mig är valet löjligt enkelt. Yesterday är ju hemma och Wahlströms är helt körda efter Öland. Möjligtvis att jag skulle dansa till dem under hot.

Det tråkiga är att minst hälften av länets dansare har närmare till Hallunda. Får ändå hoppas på det bästa av två världar; att jag får trevligt kavaljersällskap och ovanligt mycket dansyta. :-)

Idag är världen vit

Solen kommer aldrig gå upp idag. I alla fall inte så vi ser den. Marken, buskarna och träden är vita av frostkristaller och himmelen är vit av dis. Kallt var det också. Måns och jag har varit ute och promenerat fram och tillbaka till babycaféet som är på ÖF på onsdagar.

Då bakar föreståndarinnan något gott till oss mammor så man kan få köpa en kaka till kaffet. Idag hade hon bakat mina favoritkakor; mockarutor! En stor ruta och en kopp kaffe för det fina priset av tio kronor. Smaskens.

"Det är ju ändå bara stakning...!"

Daniel har åkt till gymmet för att träna nu och det börjar bli dags för kvällens antiworkout för egen del (synd att tårtan är slut). Daniel är ju ingen gymkille, han har aldrig besökt ett gym under våra år tillsammans. Men nu ska han ju åka Vasaloppet igen och hans trasiga fot tillåter ingen löpträning. Därför får det bli maskinkonditionsträning som är skonsammare för foten. Hur han ska klara av att skida nio mil med trasig fot är dock inget han verkar bekymra sig för...

Och så säger de att fisk är bra för minnet?

Måndagen förflöt enligt sedvanligt manér. Dock ingen showdans för andra veckan i rad. Snorig. Jag vill vara dansbar på fredag utan näsdukssnibb i urringningen. Då får man offra lite träning. Istället gjorde jag lite antiworkout genom att dega i soffan framför TVn med sista resten av farsdagstårtan.

Idag har jag och Måns varit på utflykt och lunchat med Elin som är hemma sjuk. Fast inte för sjuk för att umgås som tur är så det gjorde vi! Vi kalasade på gemensam favoritmat i form av Mörby-sushi *smask* och pratade och myste med Måns om vartannat. Tyvärr gick tiden alltför fort och vips så var det dags att åka hemåt och hämta Tove.

Vi planerade som tur var in en ny dejt redan på fredag då Elin ska åka bort. Fast det kom hon ju inte på förrän jag var på hemväg. Jo, alltså hon berättade att det skulle bli så skönt att åka bort på fredag, men inte att hon inte skulle vara hemma när jag kom, på fredag. Hahaha. Vi har hur som helst styrt om dejten till en annan dag nu. När hon är hemma. :-)

Vad heter Alfons pappa?

Det har Tove undrat några gånger nu. Han heter nog bara "Alfons pappa" säger jag, för jag vet inte om något namn.

I morse när hon kom in till mig i sängen sa hon. "Alfons pappa heter Elvin!"

Så nu vet ni det.

Klappat och klart - i alla fall i teorin

Söndagen var en produktiv dag sådär i all sin osynlighet. Vi firade av fars dag med pompa och ståt, eller i alla fall tårta och skraplotter. Åtta lotter på två pappor genererade en högvinst på fina tio kronor! Hurra för papporna!

Förutom detta så ringde jag N för att diskutera lite julklappar. Ett synnerligen givande samtal. Idéerna föll på plats och julklappsfrågan känns nu som ett minne blott. Vi ska ha med oss klappar till Umeå när vi åker upp om några veckor hade vi tänkt, därav brådskan. Sen är det ju skönt att ha det klart innan gemene man ska ut och trängas. Fast Internet är ett underskattat julklappsvaruhus.

När detta samtal var avklarat och Daniel gick med barnen på lekgympa åkte jag på en liten shoppingtur. Tre ynka saker ville vi ha tag på i Arninge. Jag sprang hit och dit och fram och tillbaka utan att hitta något som föll mig i smaken och till slut tänkte jag att, jamen jag kollar Rusta också innan jag åker hem. Tadaaaa!! Alla tre sakerna ner i korgen och ut genom kassan på fem minuter. Nästa gång tror jag nog jag går dit först!

Livsdansbloggen fyller tre år idag!

Ja, det är faktiskt sant! Detta firas med en ny design som jag precis har fixat till. De gamla mallarna saknar en del av de nya funktionerna och nu när jag plötsligt insåg att designen är hela tre år gammal är det ju faktiskt hög tid för lite uppfräschning! Jag hoppas och tror att ni ändå kommer känna er som hemma. :-)

1480 inlägg har det blivit hittills. Det är ju nästan 500 om året, herregud!

Och resan fortsätter för den som vill hänga med!
Kram

PS. Har du redan glömt hur den gamla designen såg ut? Kolla här.

(Ni som fortfarande envisas med att använda #¤%&-webläsaren Internet Explorer får nöja er med att se layouten nästan som den var tänkt. Nu syns i alla fall min fina bild överst i stället för en svart ruta. Pst - alla andra webläsare läser kod klanderfritt! )

En hundring på att det kommer behövas en ny sladd...!

Måns har strulat på nätterna nu ett tag men denna natt var bäst på länge. Det blev en tidig kväll och jag sov sen i ett sträck till halv sju men tydligen var Daniel upp en sväng och sövde om tidigare på morgonkvisten.

Idag har vi ägnat oss åt lite shopping samt en god middag. Daniel skuttar nu omkring och jublar över sin leksaksuppgradering. Ska bli intressant att se om det låter likadant när han ska koppla in den. Jag sparar min entusiasm tills allt är klart. ;-)

Restaurangbesök!

Efter en helt vanlig fredag, dock med isunderlag och regn på tvären på min promenad, kom Daniel hem tidigt. Han gör nämligen det på fredagar. Jag avskrev kvällens eventuella dansutflykt och vi bestämde oss istället för att gå ut och äta. (!!!!) Det var l-ä-n-g-e-s-e-n. En av krogarna på byn har bytt ägare och vi har nu varit och testat detta nygamla ställe.

Vi gick dit tidigt då det passar våra mattider bäst och så stör man minst antal fredagsmysmiddagsätande människor då. Små barn med spring i benen och restauranger är kanske inte alltid den bästa kombinationen. Måns tog den säkra vägen och sov i vagnen från start till mål. Tack för det sa vi. Tove var hyfsat lugn medan hon åt men när hon var klar så ville hon helst av allt springa runt-runt.

Mat och service fick klart godkänt och priset var lagom för såna här tillfällen. Vi kommer högst troligt gå dit igen. :-) Kaffet ska vi ta när barnen somnat med en godbit till.

Den här veckan blir det Idol på rätt dag.

Körenergi

Väldigt bra och givande körövning igår! Det har varit en liten svacka känns det som men nu var alla på topp och presterade. Så himla kul när det låter W-O-W. När till exempel ett par stämmor får köra igenom en del av ett stycke och när de är i mål kommer spontana applåder från resterande stämmor. Ryggdunkar i form av positiv uppbackning gör ju att hela kören lyfter sig.

I en kör gör man det tillsammans!...

På väg upp

Förkylningen kulminerade under tisdagen för att sedan lugna sig lite igår och ännu mer idag inbillar jag mig. Ikväll ska jag ju äntligen sjunga igen och det ska bli en intressant övning efter förra gångens uppsträckning så det kan inte missas.

Sen sist har jag annars ägnat mig åt att knuffa dryga tjugo kilo barnvagn i snömodd upp till anklarna. Det är bra träning det. Till dagis är det mestadels uppför så då blir man varm. Hemåt får man vila medan vagnen rullar skumpandes hit och dit.

Igår var jag och lunchade. Det är så trevligt varje gång. Det är faktiskt trevligt bara att få komma till en arbetsplats ibland och känna hur det var. Det blev en lååång lunch denna gång och vi hann avhandla både det ena och det tredje. Måns sov sig igenom lunchen igen och vaknade till kaffet. Det gör inget att han vaknar för min lunchkamrat vill gärna hinna snusa bebisnacke en stund.

I morgon är det chans till dans. Jag är tveksam just nu. Mest för att jag inte får sällskap. Alla vännerna verkar upptagna på olika håll och det är ju mycket roligare om man vet att man inte är "ensam". Det är verkligen stentråkigt att Daniels fot inte tillåter dans just nu. Hoppas det blir ordning på den någon gång. Det är ju lite vår grej. Annars kommer vi ju aldrig ut tillsammans. Om det blir något dansat för mig i morgon får bero på dagsform helt enkelt.