Idag dricker jag kaffe, äter äpple, tar en kaka och dricker mer kaffe. Det är den sista dagen som jag helt enkelt sitter av. Det är liksom ingen idé att engagera sig i något som helst då jag inte kommer kunna följa upp det. Det som ska lämnas över känns redan överlämnat.
Jag ägnar mig åt att sudda ut de sista spåren. Mejlen och datorn är redan rensade. Rummet tömt sånär som på mina grymma högtalare och min kaffekopp som blir det sista jag packar ihop. Jag har skrivit en lapp med mina lösenord och lagt framför tangentbordet och lirkat av nyckeln från nyckelknippan och lagt den bredvid. Mitt mobilnummer är återigen överskrivet på mig efter sista anställningsdag.
Första hejdåkramen är utdelad. Det kommer inte bli så många eftersom det inte är så många som jobbar här på plats. Det är inte så många som jag vill kramas med heller för den delen, men de finns. När allt dras till sin spets blir det tydligt vilka som egentligen betyder nåt. Otäckt tydligt.
torsdagen den 26:e januari 2012
onsdagen den 25:e januari 2012
Depp-pepp
Det är uppenbart att det inte ska vara enkelt. Det är då knappast gud som utsätter en för prövningar men de finns lik förbannat där. Och nu måste jag ta tag i mig själv och göra ett aktivt val igen. Välja att orka avsluta på ett strålande sätt. Strålande, självklart och enkelt. Av den enda anledningen att jag är värd det. En dag kvar.
Det svåra är att just orka. Orka ta sig samman. Den här processen är så extremt tärande. Känslan av att nästan nå fram och se målet försvinna framför näsan. Ni vet ju, man har ju redan möblerat. Och precis efter att man torkat bort besvikelsen måste man återigen se framåt, prestera, visa sig från sin allra bästa sida och ha självförtroendet i behåll.
Och så måste man veta vad man vill. Och just som man trodde att man visste vad man ville måste man försöka vilja nånting annat för att det man ville nyss inte längre finns inom räckhåll. Det är verkligen en bryta-ihop-och-komma-igen-process.
Men det enda vägen som finns är framåt. Framåt, framåt, framåt. Hur krokig och guppig vägen än må vara.
Det svåra är att just orka. Orka ta sig samman. Den här processen är så extremt tärande. Känslan av att nästan nå fram och se målet försvinna framför näsan. Ni vet ju, man har ju redan möblerat. Och precis efter att man torkat bort besvikelsen måste man återigen se framåt, prestera, visa sig från sin allra bästa sida och ha självförtroendet i behåll.
Och så måste man veta vad man vill. Och just som man trodde att man visste vad man ville måste man försöka vilja nånting annat för att det man ville nyss inte längre finns inom räckhåll. Det är verkligen en bryta-ihop-och-komma-igen-process.
Men det enda vägen som finns är framåt. Framåt, framåt, framåt. Hur krokig och guppig vägen än må vara.
tisdagen den 24:e januari 2012
Sista veckan
Igår var jag hemma med barnen. Tove hade ont i magen på morgonen så jag tog beslutet att det var bäst att vara hemma. Jag tyckte det var ganska skönt själv också faktiskt. Jag väntade viktiga samtal och ibland är det skönt att få möjlighet att reagera i fred. Det blev en ganska trivsam dag med glatt lekande barn.
Men idag är jag tillbaka på min arbetsplats. Dan före dan före allra sista dan. Efter gårdagens besked, som egentligen inte var något besked alls, känns det ändå märkligt nog lite lättare att gå hit även fast jag inte riktigt begriper hur det kommer bli att sluta.
Jag har förvarnat på dagis nu att det kommer bli lite ändringar i barnens tider framöver. Vi har ju rätt till dagis som vanligt så länge jag är anställd, men jag tänker INTE ställa klockan på sex om jag inte måste!
Ikväll är det kör. Sist utsåg de ju mig till Michael Jackson. Det är ganska konstigt men ska väl upp till någon slag bevis idag. Har provat vita handskar och övat skamgrepp hela helgen. Nä, det har jag inte.
Men idag är jag tillbaka på min arbetsplats. Dan före dan före allra sista dan. Efter gårdagens besked, som egentligen inte var något besked alls, känns det ändå märkligt nog lite lättare att gå hit även fast jag inte riktigt begriper hur det kommer bli att sluta.
Jag har förvarnat på dagis nu att det kommer bli lite ändringar i barnens tider framöver. Vi har ju rätt till dagis som vanligt så länge jag är anställd, men jag tänker INTE ställa klockan på sex om jag inte måste!
Ikväll är det kör. Sist utsåg de ju mig till Michael Jackson. Det är ganska konstigt men ska väl upp till någon slag bevis idag. Har provat vita handskar och övat skamgrepp hela helgen. Nä, det har jag inte.
måndagen den 23:e januari 2012
Projekt vindsloft tuffar på
Nu är det bara någon dag kvar till att den nya trappan ska anlända! Här nedan har jag valt ut några bilder som visar vad som hänt, bit för bit, sedan sist. Det är oftast den lilla stunden från när barnen somnat till att det är dags att göra kväll själv som ägnas åt vinden så det har gått så sakteliga, men dock, framåt. För att se alla inlägg med bilder från vinden, klicka på etiketten - huset.
Vilplanet har byggts ut till en tillfällig plattform. Nu får man ducka när man går uppför trappan.
Den stora dagen - här sätts sågen i taket!
Hålet för trappan har äntligen sågats upp. Phu! Dags för avväxling.
Se så fint... Nu ska luckan sättas igen så golvet kan läggas på riktigt.
Avväxlingar på plats och väggen i hallen är nedsågad.
Väggen är helt borttagen (och fallskydd ditsatt) och trapphuset är helt efter skivor, spackel och färg.
På loftet ligger nu spångolvet som det ska och allt är målat vitt.
Den tillfälliga plattformen är borttagen. Vilplanet väntar på den nya trappan.
Högt däruppe är vårt nya sovrum! :-)
Vilplanet har byggts ut till en tillfällig plattform. Nu får man ducka när man går uppför trappan.
Den stora dagen - här sätts sågen i taket!
Hålet för trappan har äntligen sågats upp. Phu! Dags för avväxling.
Se så fint... Nu ska luckan sättas igen så golvet kan läggas på riktigt.
Avväxlingar på plats och väggen i hallen är nedsågad.
Väggen är helt borttagen (och fallskydd ditsatt) och trapphuset är helt efter skivor, spackel och färg.
På loftet ligger nu spångolvet som det ska och allt är målat vitt. 
Den tillfälliga plattformen är borttagen. Vilplanet väntar på den nya trappan.
Högt däruppe är vårt nya sovrum! :-)En helg med nerv?
Hann ni med? Det där som fladdrade förbi - det var en helg!
I fredags åkte jag och barnen ut till morfar för lite miljöombyte. Det gör alltid gott. Hos morfar är det friden som råder oavsett om barnen leker. Det upplevs på något sätt aldrig lika högljutt eller röjigt när vi är där även fast det kanske är det? Dessutom så sovs det alltid bra hos morfar. Morfar läser för Tove och sover en stund med henne innan han kommer ner och vi njuter av en lugn kopp kaffe.
Efter att friden hade varat en stund hann plötsligt verkligheten ifatt mina dittills någorlunda skyddade nerver. Jag hade klarat mig bra fysiskt ända tills dess men plötsligt och utan förvarning sa kroppen ifrån och reagerade. Usch, inge kul! Jag visst inte riktigt hur det skulle gå att köra hem hela vägen med barnen sen men jag tog ett djupt andetag, höll nog andan hela vägen hem och det gick bra. Daniel spacklade klart trapphuset på kvällen och det var tänkt att jag skulle måla men kvällen blev orolig i soffan istället.
Lördagen var vi ömsom effektiva och gick ömsom i en dimma. Hela familjen utan Måns hade mer eller mindre inbillade symptom på olika saker och gick och kände efter. Det effektiva bestod i att spacklet blev slipat och väggen målad. Plötsligt blev det vitt.
Eftermiddag och kväll var tillägnad nyårsafton, fast några veckor för sent förstås. Vi åkte hem till E&M som hade planerat vår meny som vi sedan hjälptes åt att laga. Efter en halvtimme i deras sällskap hade alla mina symptom flugit sin kos och jag blev en normalt tänkande människa igen som lämnade sitt eget groll och ägnade tankarna åt positiva saker som den yttepyttelilla bebisen som sparkar i Es mage! :-)
Eftersom jag själv inte har tänkt uppleva det där igen så är det ju så härligt att ändå få göra det fast liksom i någon annans kropp! Vi hade med oss "julklappar" i form av barnsaker från vårt förråd och M provade självklart genast BabyBjörnen som var måttad efter mej och satt således perfekt på hans...bröstkorg...
Barnen älskar att vara hos E&M och begär ner leksakslådan innan vi knappt hunnit in. Tre sekunder senare ligger alla leksaker utanför lådan och vi blir serverade "kakor" och annat av Tove. Det hanns även tittas på film och dansas till ganska hemsk Disneymusik. Vi lagade och åt massor av god mat och drack goda drycker till detta, emellanåt under konversation beroende på om barnen satt med vid bordet eller ej. Det som är skönt är att det alltid är så avslappnat även om barnen busar på.
Vi blev kvar ovanligt länge med tanke på barnen och de busade fortfarande när vi packade ihop vid tio. Så länge har de aldrig varit vakna förut. Båda sov gott i bilen på väg hem och Måns tyckte det gick fint att få tänderna borstade liggandes på skötbordet. Sen sov de ända till tio över åtta på söndag morgon!
Söndagen tillbringades hemma. Trapphuset målades klart, städades av och så småningom plockades även det tillfälliga vilplanet ner. Nu är det färdigt för trappleverans! KUL! För övrigt lektes det med barn och städades. I fredags kom vi på att vi skulle sätta ut sängramen på Blocket så att vi sen kan plocka upp våra madrasser på vinden så snart det går. Då kan vi fixa Måns rum parallellt med att vinden blir klar.
Sagt och gjort. På lördagen lade jag ut annonsen och igår kom en snubbe och hämtade sängramen. Häpp! Alltså ägnade vi en del av dagen åt att skruva isär sängen, bära ner den och städa ur sovrummet som man behöver när man flyttar sängen för första gången på ett antal år. Vi har nu sovit lite närmare golvet i natt och det kommer vi ju ändå få vänja oss vid. Helgen avslutades med ett varmt bad, lite mys framför tvn och sen nerkryp i renbäddad säng.
I fredags åkte jag och barnen ut till morfar för lite miljöombyte. Det gör alltid gott. Hos morfar är det friden som råder oavsett om barnen leker. Det upplevs på något sätt aldrig lika högljutt eller röjigt när vi är där även fast det kanske är det? Dessutom så sovs det alltid bra hos morfar. Morfar läser för Tove och sover en stund med henne innan han kommer ner och vi njuter av en lugn kopp kaffe.
Efter att friden hade varat en stund hann plötsligt verkligheten ifatt mina dittills någorlunda skyddade nerver. Jag hade klarat mig bra fysiskt ända tills dess men plötsligt och utan förvarning sa kroppen ifrån och reagerade. Usch, inge kul! Jag visst inte riktigt hur det skulle gå att köra hem hela vägen med barnen sen men jag tog ett djupt andetag, höll nog andan hela vägen hem och det gick bra. Daniel spacklade klart trapphuset på kvällen och det var tänkt att jag skulle måla men kvällen blev orolig i soffan istället.
Lördagen var vi ömsom effektiva och gick ömsom i en dimma. Hela familjen utan Måns hade mer eller mindre inbillade symptom på olika saker och gick och kände efter. Det effektiva bestod i att spacklet blev slipat och väggen målad. Plötsligt blev det vitt.
Eftermiddag och kväll var tillägnad nyårsafton, fast några veckor för sent förstås. Vi åkte hem till E&M som hade planerat vår meny som vi sedan hjälptes åt att laga. Efter en halvtimme i deras sällskap hade alla mina symptom flugit sin kos och jag blev en normalt tänkande människa igen som lämnade sitt eget groll och ägnade tankarna åt positiva saker som den yttepyttelilla bebisen som sparkar i Es mage! :-)
Eftersom jag själv inte har tänkt uppleva det där igen så är det ju så härligt att ändå få göra det fast liksom i någon annans kropp! Vi hade med oss "julklappar" i form av barnsaker från vårt förråd och M provade självklart genast BabyBjörnen som var måttad efter mej och satt således perfekt på hans...bröstkorg...
Barnen älskar att vara hos E&M och begär ner leksakslådan innan vi knappt hunnit in. Tre sekunder senare ligger alla leksaker utanför lådan och vi blir serverade "kakor" och annat av Tove. Det hanns även tittas på film och dansas till ganska hemsk Disneymusik. Vi lagade och åt massor av god mat och drack goda drycker till detta, emellanåt under konversation beroende på om barnen satt med vid bordet eller ej. Det som är skönt är att det alltid är så avslappnat även om barnen busar på.
Vi blev kvar ovanligt länge med tanke på barnen och de busade fortfarande när vi packade ihop vid tio. Så länge har de aldrig varit vakna förut. Båda sov gott i bilen på väg hem och Måns tyckte det gick fint att få tänderna borstade liggandes på skötbordet. Sen sov de ända till tio över åtta på söndag morgon!
Söndagen tillbringades hemma. Trapphuset målades klart, städades av och så småningom plockades även det tillfälliga vilplanet ner. Nu är det färdigt för trappleverans! KUL! För övrigt lektes det med barn och städades. I fredags kom vi på att vi skulle sätta ut sängramen på Blocket så att vi sen kan plocka upp våra madrasser på vinden så snart det går. Då kan vi fixa Måns rum parallellt med att vinden blir klar.
Sagt och gjort. På lördagen lade jag ut annonsen och igår kom en snubbe och hämtade sängramen. Häpp! Alltså ägnade vi en del av dagen åt att skruva isär sängen, bära ner den och städa ur sovrummet som man behöver när man flyttar sängen för första gången på ett antal år. Vi har nu sovit lite närmare golvet i natt och det kommer vi ju ändå få vänja oss vid. Helgen avslutades med ett varmt bad, lite mys framför tvn och sen nerkryp i renbäddad säng.
torsdagen den 19:e januari 2012
Ingen dans heller
Hade så smått vågat börja se fram emot dansen till Melissas i morgon med nu är det Zekes som spelar istället. Väldigt tråkigt för Yesterday och även lite tråkigt för mig som nog väljer kudden istället. Mysfox hade varit bra för själen.
Gott Nytt?
Phu! De senaste dygnen har verkligen tagit på krafterna. Natten till onsdag sov jag nästan ingenting och det gjorde saken ännu sämre. Hjärnan vägrade koppla ned det den höll på med och grundade för en extremt trött dag då jag behövde den som minst. Och jag behöver verkligen min skönhetssömn. Daniel vet, tro mig.
Jag tog mig i alla fall igenom dagen på ett rättvisande sätt när det behövdes och jag landade i sängen klockan åtta på Daniels order. Somnade före halv nio. Det var nog tur det för idag var också en viktig dag. Nu är jag dock klar med mina åtaganden utom på jobbet som ska slutföras inför i morgon då jag tar helg. Jag har också passat på att lunchdejta lite medan jag ändå var i närheten och det är alltid lika trevligt och välbehövligt på något sätt. Förhoppningsvis kan det bli mer av den varan framöver.
Nu när de kritiska dagarna har passerat ska jag försöka ta mig tid att pusta ut. Hela tillvaron är just nu otroligt påfrestande med allt som ska tänkas, utvärderas och kännas. Jag kan inte göra så mycket mer just nu utom att se tiden an. Jag inser att jag fortfarande är lite för ledsen för att riktigt börja se framåt än men det kanske är en styrka i sig att inse det. Sorg tar tid.
Några timmar till helg. Grymt skönt! Året kan ju faktiskt inte börja sämre än sist så jag är glad att nyåret snart får en ny chans! ;-)
Jag tog mig i alla fall igenom dagen på ett rättvisande sätt när det behövdes och jag landade i sängen klockan åtta på Daniels order. Somnade före halv nio. Det var nog tur det för idag var också en viktig dag. Nu är jag dock klar med mina åtaganden utom på jobbet som ska slutföras inför i morgon då jag tar helg. Jag har också passat på att lunchdejta lite medan jag ändå var i närheten och det är alltid lika trevligt och välbehövligt på något sätt. Förhoppningsvis kan det bli mer av den varan framöver.
Nu när de kritiska dagarna har passerat ska jag försöka ta mig tid att pusta ut. Hela tillvaron är just nu otroligt påfrestande med allt som ska tänkas, utvärderas och kännas. Jag kan inte göra så mycket mer just nu utom att se tiden an. Jag inser att jag fortfarande är lite för ledsen för att riktigt börja se framåt än men det kanske är en styrka i sig att inse det. Sorg tar tid.
Några timmar till helg. Grymt skönt! Året kan ju faktiskt inte börja sämre än sist så jag är glad att nyåret snart får en ny chans! ;-)
tisdagen den 17:e januari 2012
Rastlös
Tisdag. Arbetsdag. Många sega timmar. Ikväll är det kör. Det är tur. Det är kul och ger kraft av klangen och härliga människor.
Jag gör det jag måste och det jag vill för att slutföra arbetet på ett exemplariskt sätt. Man ska sluta på topp.
Försöker att inte tänka alltför mycket. Det hjälper inte utan gör mig bara ledsen. Det är alltid smärtsamt när man inte får vara med och leka.
Jag gör det jag måste och det jag vill för att slutföra arbetet på ett exemplariskt sätt. Man ska sluta på topp.
Försöker att inte tänka alltför mycket. Det hjälper inte utan gör mig bara ledsen. Det är alltid smärtsamt när man inte får vara med och leka.
måndagen den 16:e januari 2012
Åtminstone nytränad
Idag är det måndag på min näst sista arbetsvecka. Ja, där jag jobbar nu alltså. Det står bortom all rimlig tvivel att det kommer bli fler, fast på något annat ställe. Början av veckan är det väntan. Väntan på att det som är inplanerat. Vänta och vänta, vänta och vänta. Det är på intet sätt min starka sida. Låååånga dagar.
Idag försökte jag i alla fall göra arbetsdagen kortare då jag bokat om min PT-tid till i eftermiddag. När jag stod där ombytt, peppad och klar så framkom det emellertid att det blivit en dubbelbokning. Typiskt! Labil som jag är nu övervägde jag att gråta en skvätt. Som om det skulle hjälpt. Men jag överlät tiden (hon såg ju ändå ut att behöva den bättre...!) och tränade själv istället. Det var ju bra på sitt sätt för nu har jag gymmat på riktigt för första gången själv. Jag märker väl i morgon ifall jag tog i ändå.
Idag försökte jag i alla fall göra arbetsdagen kortare då jag bokat om min PT-tid till i eftermiddag. När jag stod där ombytt, peppad och klar så framkom det emellertid att det blivit en dubbelbokning. Typiskt! Labil som jag är nu övervägde jag att gråta en skvätt. Som om det skulle hjälpt. Men jag överlät tiden (hon såg ju ändå ut att behöva den bättre...!) och tränade själv istället. Det var ju bra på sitt sätt för nu har jag gymmat på riktigt för första gången själv. Jag märker väl i morgon ifall jag tog i ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)