Ledsen

Jag är väldigt dålig på förändringar. Även om jag både begriper och håller med om att de är sanna, sunda, kloka, det enda rätta och allt det där. Men man står sig själv närmast och när andras förändringar påverkar mitt liv så mycket kan jag inte hindra egoistisk självömkan och ledsamhet att skölja över mig. Det här tillståndet gör det inte lättare heller precis.

Gråt, gråt, gråt, gråt är det som händer då och ögonen är så pyttepyttesmå och svidiga idag. Men trots det förstår jag ju att det säkert blir bra på nåt sätt ändå. Även för mig och de små som kommer sakna.