Jag och Johan dansar första dansen till Blender på Yesterday 100121söndag 31 januari 2010
Blender på Trombon
Andra gången Blender på två veckor. Men knappt ett år sedan jag besökte Trombon för första och enda gången. Jag fick sällskap i bilen från Solna och vi kom fram till Södertälje i alldeles lagom tid. Ganska mycket känt dansfolk strömmade till precis efter oss och jag funderade om det skulle bli trångt. Men när vi kom upp var dansgolvet betydligt större än jag mindes och lokalen även lite fräschare. Det är Öviksmarahelg denna helg men det verkade som att de duktiga dansare som inte åkt dit åkt till Södertälje istället. I alla fall fanns det en hel del killar åt just mig att beta av. :-)
Kvällen gick väldigt fort och det är ju ett säkert tecken på att man har roligt. Jag bjöd upp en del och så fort jag inte gjorde det blev jag faktiskt uppbjuden. Så trevligt!! (Visserligen hade jag tänkt att killarna faktiskt kunde få passa på då det var ganska jämna par, så jag jagade inte så hårt. Men de som ändå inte tog chansen att ge mig den lilla extra egoboosten kan ha fått sig en dans till slut i alla fall. Jag vet, väldigt snällt av mig, men nästa chans kan ju dröja läääänge... ;) Nåja, uppbjuden blev jag av både kända och okända, fler gånger än jag minns att räkna nu. Några jag själv skulle bjudit upp, några från "klubben" men även några för mig helt nya fick jag en dans med.
Det blev så att jag dansade i princip alla låtar plus några sköna blues i pausen. Soft bugg när den är som bäst. Sen kom någon galen upptempo som nästan tog andan ur mig. Så gick det med den vilan. Jag tyckte Blender hann spela alla sina snabbaste bugglåtar i går så det var bara att trampa på även fast jag foxade en del. Phu!!! Jag orkade kanske inte egentligen, men jag lät bli att känna efter så mycket. Jag har ju 50% extra blod i kroppen som ska syresättas nu och lungorna ligger ihoptryckta någonstans strax under nyckelbenen känns det som men jag har inga direkta sviter efter det idag i alla fall.
Det är nästan märkligt för den här veckan har jag haft ont lite här och där. Framförallt lite ischiaskänningar bak i benen så jag har haltat runt lite på jobbet. Det är sådär så det hugger plötsligt och jag inte kan stödja på benet. Men på dansgolvet händer det inte. Det enda är sammandragningarna som är ganska jobbiga nu men de är det liksom bara att dansa förbi. Benavståndet i foxen blir just då ännu längre och jag får leta kontakt men det funkar ändå. Jag vet att jag skrev det förra gången också; men det är märkligt att det kan vara jobbigt att promenera 200 meter men att det går så bra att dansa en hel kväll!
Jag dansade ända in i mål minus extranummerna då vi gav oss hemåt. Jag släppte av passagerarna i Solna och hade kvar min vanliga jobbresväg hem. Och fy vad den var lång! Det var halt på hemväg så jag körde visserligen lugnt men jag blev ändå förvånad att klockan blev så mycket innan jag kom i säng. Strax före tre kröp jag ner nyduschad i renbäddad säng och hittade en varm hand att hålla innan jag somnade. Mysigt!
Kvällen gick väldigt fort och det är ju ett säkert tecken på att man har roligt. Jag bjöd upp en del och så fort jag inte gjorde det blev jag faktiskt uppbjuden. Så trevligt!! (Visserligen hade jag tänkt att killarna faktiskt kunde få passa på då det var ganska jämna par, så jag jagade inte så hårt. Men de som ändå inte tog chansen att ge mig den lilla extra egoboosten kan ha fått sig en dans till slut i alla fall. Jag vet, väldigt snällt av mig, men nästa chans kan ju dröja läääänge... ;) Nåja, uppbjuden blev jag av både kända och okända, fler gånger än jag minns att räkna nu. Några jag själv skulle bjudit upp, några från "klubben" men även några för mig helt nya fick jag en dans med.
Det blev så att jag dansade i princip alla låtar plus några sköna blues i pausen. Soft bugg när den är som bäst. Sen kom någon galen upptempo som nästan tog andan ur mig. Så gick det med den vilan. Jag tyckte Blender hann spela alla sina snabbaste bugglåtar i går så det var bara att trampa på även fast jag foxade en del. Phu!!! Jag orkade kanske inte egentligen, men jag lät bli att känna efter så mycket. Jag har ju 50% extra blod i kroppen som ska syresättas nu och lungorna ligger ihoptryckta någonstans strax under nyckelbenen känns det som men jag har inga direkta sviter efter det idag i alla fall.
Det är nästan märkligt för den här veckan har jag haft ont lite här och där. Framförallt lite ischiaskänningar bak i benen så jag har haltat runt lite på jobbet. Det är sådär så det hugger plötsligt och jag inte kan stödja på benet. Men på dansgolvet händer det inte. Det enda är sammandragningarna som är ganska jobbiga nu men de är det liksom bara att dansa förbi. Benavståndet i foxen blir just då ännu längre och jag får leta kontakt men det funkar ändå. Jag vet att jag skrev det förra gången också; men det är märkligt att det kan vara jobbigt att promenera 200 meter men att det går så bra att dansa en hel kväll!
Jag dansade ända in i mål minus extranummerna då vi gav oss hemåt. Jag släppte av passagerarna i Solna och hade kvar min vanliga jobbresväg hem. Och fy vad den var lång! Det var halt på hemväg så jag körde visserligen lugnt men jag blev ändå förvånad att klockan blev så mycket innan jag kom i säng. Strax före tre kröp jag ner nyduschad i renbäddad säng och hittade en varm hand att hålla innan jag somnade. Mysigt!
lördag 30 januari 2010
Lördagsmys
Lördagen startade med sedvanlig helgstädning. Dessutom tog vi isär och ställde undan spjälsängen så den ska glömmas bort samt städade allmänt undan skrot från Toves rum. Tove såg på när sängen packades ihop och när jag berättade varför sa hon sen till Daniel när han kom in att "Bäbisen tova (sova) där!" Det verkade helt accepterat. :)
Snart är det dags för förhoppningsvis supersmaskig lördagsmiddag. Det puttrar i olika grytor på spisen och köttbiten i ugnen når snart rätt temperatur. Som gjort för att avnjutas med ett glas gott rött vin. Så det ska Daniel göra. Det är såna här gånger man faktiskt saknar det lite. Det är bara en så trevlig kombination.
Men själv tänkte jag ägna den senare kvällen åt motion i form av dans så jag tänkte ta igen det uteblivna lördagsmyset med råge. Jag får sällskap idag för en gångs skull, hurra för det! Jag hoppas på en riktig trevlig kväll. :-)
Snart är det dags för förhoppningsvis supersmaskig lördagsmiddag. Det puttrar i olika grytor på spisen och köttbiten i ugnen når snart rätt temperatur. Som gjort för att avnjutas med ett glas gott rött vin. Så det ska Daniel göra. Det är såna här gånger man faktiskt saknar det lite. Det är bara en så trevlig kombination.
Men själv tänkte jag ägna den senare kvällen åt motion i form av dans så jag tänkte ta igen det uteblivna lördagsmyset med råge. Jag får sällskap idag för en gångs skull, hurra för det! Jag hoppas på en riktig trevlig kväll. :-)
fredag 29 januari 2010
Må det bära eller brista... haa.. haa.. ha..
I och med idag så är ännu en vecka slut och nedräknaren konstaterar att det nu är blott 20 arbetsdagar alt fyra arbetsveckor kvar. De två sista ska jag dessutom gå dubbelt med min ersättare som jag ska lära....ja vad?? Sedan får jag gå hem och förbereda mig för det som komma skall. Det känns överkomligt faktiskt.
Jag är hyfsat förberedd rent praktiskt känns det som men jag har inte riktigt greppat det där mellanläget som sker efter att väntan tar slut men innan Filuren har kommit till världen. Att det verkligen ska ske igen. Förlossningen alltså. Det känns som att mitt sinne försöker förtränga den detaljen så länge det bara går.
Det vore lögn och säga att jag ser fram emot det. Men det vore också lögn och säga att jag bävar. Sist gick det ju...sådär.. men Tove kom ju i alla fall ut hyfsat fort och fullt frisk och jag piggade på mig någorlunda snabbt efter de första sängliggande dagarna. Jag har nog hyfsat gott hopp om att det kan komma att gå lite smidigare denna gång, eller i alla fall inte sämre. Men de får gärna låta bli saxen den här gången och så hoppas jag förstås slippa snitt även denna gång.
På något sätt är det ju bara att gilla läget. Ungen ska ut.
Jag är hyfsat förberedd rent praktiskt känns det som men jag har inte riktigt greppat det där mellanläget som sker efter att väntan tar slut men innan Filuren har kommit till världen. Att det verkligen ska ske igen. Förlossningen alltså. Det känns som att mitt sinne försöker förtränga den detaljen så länge det bara går.
Det vore lögn och säga att jag ser fram emot det. Men det vore också lögn och säga att jag bävar. Sist gick det ju...sådär.. men Tove kom ju i alla fall ut hyfsat fort och fullt frisk och jag piggade på mig någorlunda snabbt efter de första sängliggande dagarna. Jag har nog hyfsat gott hopp om att det kan komma att gå lite smidigare denna gång, eller i alla fall inte sämre. Men de får gärna låta bli saxen den här gången och så hoppas jag förstås slippa snitt även denna gång.
På något sätt är det ju bara att gilla läget. Ungen ska ut.
Hemmakväll igår
När jag väl tagit mig hem via affären och dagis, en halvtimma senare än vanligt, när Tove och jag besegrat den höga snövallen som plogats upp framför vårat hus och alla snöiga kläder var avtagna och upphängda, då var jag så himla trött. Bara tanken på att ge sig ut om en timma igen fick mig att sjunka ner i en hög i soffan. Jag ringde Daniel så han skulle säga till mig att stanna hemma och sen gjorde jag det med hyfsat gott samvete. Det är nog klokt att börja lyssna på kroppen lite nu faktiskt.
Vi skulle egentligen haft barnvakt eftersom Daniel var ute med jobbet och jag övertalade barnvakten att ändå komma över och umgås eftersom jag nu blev hemma. Jag förklarade att det också ingick skottning i besöket, för det orkade jag bara inte, men att det blev semla som belöning. Det gick som tur var hem så jag fick både hjälp och kvällssällskap och Tove behövde inte heller bli besviken.
Jag gick sedan och lade mig i hyfsad tid men somnade inte förrän Daniel kommit hem och ett tag efter det. Sen blev det en orolig natt tyvärr men jag är i alla fall på benen idag. Ikväll är det inga större planer heller så det är ganska skönt och ovanligt för att vara en fredag.
Vi skulle egentligen haft barnvakt eftersom Daniel var ute med jobbet och jag övertalade barnvakten att ändå komma över och umgås eftersom jag nu blev hemma. Jag förklarade att det också ingick skottning i besöket, för det orkade jag bara inte, men att det blev semla som belöning. Det gick som tur var hem så jag fick både hjälp och kvällssällskap och Tove behövde inte heller bli besviken.
Jag gick sedan och lade mig i hyfsad tid men somnade inte förrän Daniel kommit hem och ett tag efter det. Sen blev det en orolig natt tyvärr men jag är i alla fall på benen idag. Ikväll är det inga större planer heller så det är ganska skönt och ovanligt för att vara en fredag.
torsdag 28 januari 2010
Det snöar...
Det kunde ju faktiskt blitt så att man inte tog sig till jobbet i morse. När jag kom ut genom dörren kunde konstateras att plogbilen inte nått vårt område. Ca 15 cm snö på gångvägarna mellan husen. Parkeringen var likadan och där stod redan två grannar som hade kört fast, en i det lilla uppförslutet på utfarten på parkeringen och en bara allmänt i en driva. Ena grannen uttryckte sitt missnöje med att köra odubbat just då.
Det verkar ju lovande det här, tänkte jag, men jag har ju ändå dubbade däck. Mot vårat garage hade det drivit ihop så jag fick börja med att skotta bort 30 cm snö. Jag svor lite inombords att man inte borde behöva göra det när man är höggravid! Sen var det dags att testa däcken. Ut ur garaget gick bra. Framåt vidare inte lika bra. Fick backa och ta sats och styra lite hit och dit och då gick det framåt om än inte rakt.
Jag vågade inte ta sats och köra förbi grannen i backen, tänkte att jag kommer glida in i honom ifall det skiter sig så jag valde att köra genom området istället. Då var det i alla fall nedförsbacke. Det gick fint nästan ända ut på vägen (som inte heller var plogad än!). Där hade de plogat upp en vall rakt över min tänkta utfart. Men på andra sidan vallen fanns plogad gångväg och jag backade och tog sats över vallen och snirklade mig ut på vägen via gångvägen. Ingen ska säga att jag inte kämpade för att ta mig till jobbet idag!
De större vägarna var plogade som tur var och det gick smidigt ända fram. Känns som många lämnat bilen hemma alternativt fastnat nånstans för det var inte lika mycket bilar som vanligt. Sen ska man bara hem igen och nu snöar det mycket igen. :-( Dessutom är det kör idag. I Norrtälje. Det är ju fan att det ska krocka med snökaos igen!! Får se hur det ser ut på eftermiddagen...
Det verkar ju lovande det här, tänkte jag, men jag har ju ändå dubbade däck. Mot vårat garage hade det drivit ihop så jag fick börja med att skotta bort 30 cm snö. Jag svor lite inombords att man inte borde behöva göra det när man är höggravid! Sen var det dags att testa däcken. Ut ur garaget gick bra. Framåt vidare inte lika bra. Fick backa och ta sats och styra lite hit och dit och då gick det framåt om än inte rakt.
Jag vågade inte ta sats och köra förbi grannen i backen, tänkte att jag kommer glida in i honom ifall det skiter sig så jag valde att köra genom området istället. Då var det i alla fall nedförsbacke. Det gick fint nästan ända ut på vägen (som inte heller var plogad än!). Där hade de plogat upp en vall rakt över min tänkta utfart. Men på andra sidan vallen fanns plogad gångväg och jag backade och tog sats över vallen och snirklade mig ut på vägen via gångvägen. Ingen ska säga att jag inte kämpade för att ta mig till jobbet idag!
De större vägarna var plogade som tur var och det gick smidigt ända fram. Känns som många lämnat bilen hemma alternativt fastnat nånstans för det var inte lika mycket bilar som vanligt. Sen ska man bara hem igen och nu snöar det mycket igen. :-( Dessutom är det kör idag. I Norrtälje. Det är ju fan att det ska krocka med snökaos igen!! Får se hur det ser ut på eftermiddagen...
Pengar är också bara papper
Igår satte den vilande administratören i mig in på hemmafronten istället. Har man inget att göra på jobbet får man kanske göra saker hemma istället för att hålla sig i form. Jag rensade upp bland alla papper som legat i lådan bra länge nu. Satte in i pärmar och sådär. Skönt att ha det gjort.
Hittade två presentkort i högen, ett Pocketogram som jag köpte upp nu när det plötsligt fanns nåt vettigt att välja på, och sen presentkortet på Ticnet som legat länge. Jag har nu bokat biljetter på Wallmans till mig och Daniel så jag hoppas vi lyckas kirra barnvakteriet på något smidigt sätt. Det ingick barnvakt i presentkortet smidigt nog :-) men det måste ändå lösas tidsmässigt med dagis och så.
Sen var det dags att betala räkningar. Alltid lika kul. Särskilt denna månad skulle det visa sig. Jag som tyckte det såg ok ut på kontot innan var inte lika övertygad efter. För att fira den mediokra kontostatusen gjorde jag av med lite mer pengar genom att beställa några saker jag "behöver", bland annat vita sneakers (jamen vad ska man göra när man äntligen hittar några som det står "FRIDA!" på?). Men jag resonerar så här att jag helt enkelt återinvesterade pengarna från foxkursen. Det är ju såna pengar som egentligen aldrig funnits så nu har de återgått till just det... ;-)
I pappershögen hittade jag också papper från Försäkringskassan angående föräldrapengar för Filuren. Jag har lagt dem på hög eftersom jag måste ringa *burr* då jag inte fattar hur det funkar för andra barnet när man nu har varit duktig och blivit gravid "inom tidsramen". Men idag har jag faktiskt ringt och fått klarhet. Skönt! Ännu en sak att bocka av på listan.
Hittade två presentkort i högen, ett Pocketogram som jag köpte upp nu när det plötsligt fanns nåt vettigt att välja på, och sen presentkortet på Ticnet som legat länge. Jag har nu bokat biljetter på Wallmans till mig och Daniel så jag hoppas vi lyckas kirra barnvakteriet på något smidigt sätt. Det ingick barnvakt i presentkortet smidigt nog :-) men det måste ändå lösas tidsmässigt med dagis och så.
Sen var det dags att betala räkningar. Alltid lika kul. Särskilt denna månad skulle det visa sig. Jag som tyckte det såg ok ut på kontot innan var inte lika övertygad efter. För att fira den mediokra kontostatusen gjorde jag av med lite mer pengar genom att beställa några saker jag "behöver", bland annat vita sneakers (jamen vad ska man göra när man äntligen hittar några som det står "FRIDA!" på?). Men jag resonerar så här att jag helt enkelt återinvesterade pengarna från foxkursen. Det är ju såna pengar som egentligen aldrig funnits så nu har de återgått till just det... ;-)
I pappershögen hittade jag också papper från Försäkringskassan angående föräldrapengar för Filuren. Jag har lagt dem på hög eftersom jag måste ringa *burr* då jag inte fattar hur det funkar för andra barnet när man nu har varit duktig och blivit gravid "inom tidsramen". Men idag har jag faktiskt ringt och fått klarhet. Skönt! Ännu en sak att bocka av på listan.
Bilder från kursen
Nu finns fler bilder som jag tog att kika på under kurser i galleriet på Boogie Lovers hemsida. Det har också skrivits några fina kommentarer i gästboken. Sånt gör en ju glad! :-)
onsdag 27 januari 2010
Ledsen
Jag är väldigt dålig på förändringar. Även om jag både begriper och håller med om att de är sanna, sunda, kloka, det enda rätta och allt det där. Men man står sig själv närmast och när andras förändringar påverkar mitt liv så mycket kan jag inte hindra egoistisk självömkan och ledsamhet att skölja över mig. Det här tillståndet gör det inte lättare heller precis.
Gråt, gråt, gråt, gråt är det som händer då och ögonen är så pyttepyttesmå och svidiga idag. Men trots det förstår jag ju att det säkert blir bra på nåt sätt ändå. Även för mig och de små som kommer sakna.
Gråt, gråt, gråt, gråt är det som händer då och ögonen är så pyttepyttesmå och svidiga idag. Men trots det förstår jag ju att det säkert blir bra på nåt sätt ändå. Även för mig och de små som kommer sakna.
Två-dagars-bataljen är över
Här kommer nu tredje delen i föräldraundervisningen om hur man får sin unge att somna själv i sin nya säng. ;-)
Igår var det Daniel som nattade Tove. Saga lästes och sedan tyckte Tove att han skulle lägga sig bredvid. Daniel förklarade att han inte alls skulle det och Tove satte sig upp i sängen och gråtprotesterade. Men Daniel sa godnatt och släckte och gick ut.
Hon ropade efter honom några gånger men sen blev det tyst. Hon somnade förmodligen inom fem minuter och låg till och med under täcket när vi tittade till henne. Klart! :-)
Igår var det Daniel som nattade Tove. Saga lästes och sedan tyckte Tove att han skulle lägga sig bredvid. Daniel förklarade att han inte alls skulle det och Tove satte sig upp i sängen och gråtprotesterade. Men Daniel sa godnatt och släckte och gick ut.
Hon ropade efter honom några gånger men sen blev det tyst. Hon somnade förmodligen inom fem minuter och låg till och med under täcket när vi tittade till henne. Klart! :-)
tisdag 26 januari 2010
Sjuordsmening för en snart tvåårsTove!
Om man läser om barns språkutveckling så är det "normalt" att börja kombinera tre till fyra ord i meningar i 2-3-års åldern. Detta är redan standard för Tove som gör sig förstådd på alla möjliga vis, framförallt genom sina små befallningar av typen "Pappa sitta här!" eller "Tuje (Tove) vantar på inte!" eller "Mysa nalle, tomte hemma, mm!"
Men den längsta ramsan vi har hört hittills är faktiskt på sju ord och den har upprepats många gånger vid det här laget; "Elise' mamma Lotta t'ätta 'änderna 'är inne!" Det betyder; "Elises mamma, Lotta, tvättade händerna där inne!" och det kanske fortfarande verkar vara rappakalja men storyn är denna:
Efter maten brukar vi tvätta Toves händer i köket. Men när vi hade besök senast så gick Lotta med Elise till lilla toan och tvättade händerna där istället. Detta var tydligen en revolutionerade händelse i Toves liv och detta har hon berättat för oss sedan dess. Fler långa meningar har vi nog också hört utan att lyckas dokumentera dem i minnet.
Men den längsta ramsan vi har hört hittills är faktiskt på sju ord och den har upprepats många gånger vid det här laget; "Elise' mamma Lotta t'ätta 'änderna 'är inne!" Det betyder; "Elises mamma, Lotta, tvättade händerna där inne!" och det kanske fortfarande verkar vara rappakalja men storyn är denna:
Efter maten brukar vi tvätta Toves händer i köket. Men när vi hade besök senast så gick Lotta med Elise till lilla toan och tvättade händerna där istället. Detta var tydligen en revolutionerade händelse i Toves liv och detta har hon berättat för oss sedan dess. Fler långa meningar har vi nog också hört utan att lyckas dokumentera dem i minnet.
Föräldratortyr vid läggdags
Det är ju svårt att tro att en så liten söt tjej kan bli så arg! Igår var det dags för läggning i stora sängen för tredje gången. Denna gång på allvar under devisen; somna själv. Tove har ju tidigare alltid somnat själv så det är inget nytt egentligen. Men nu vill hon ju gärna att man ska ligga bredvid tills hon somnar, men det vill inte vi. Andra föräldrar får gärna ägna en timme varje kväll åt att söva sina älsklingar men jag tycker det finns annat att göra. Och om man har besök är det värdelöst trist att behöva lämna sällskapet för en lång stund och sedan komma ner helt sömndrucken.
Jag fixade läggningen. Läste en kort saga sen var det dags att gå. Tove tyckte bestämt att jag skulle ligga bredvid. Men jag berättade att jag skulle gå in till min egen säng, släckte och stängde dörren nästan helt så det skulle bli så mörkt att hon kanske inte vågade kravla ur sängen. Så fort jag gått började hon vråla "Maaaammmaaa!!!" med en sådär arg men samtidigt perfekt hjärtskärande röst.
Jag la mig på min säng och försökte inte höra utan ägnade mig åt ett korsord. Jag tänkte att fem minuter får hon vråla på. Jag visste ju att hon inte hade ont någonstans även fast det lät som att hon höll på att dö därinne, minst. Daniel kom snart upp och undrade om det inte var dags att gå in snart, hon hade ju skrikit länge nu, tyckte han. För det är så, att när ens barn skriker blir man knäpp! Alla ens instinkter säger till en att man ska gå in och trösta. Det är därför många föräldrar inte fixar såna här saker.
Jag gick in efter fem minuter för att stoppa om igen och säga godnatt. Men så fort jag öppnade förstod jag att det var dumt. Hon hade nog precis börjat lugna sig och hon låg ju kvar i sängen. Det blev en nattning till med en nästan hysterisk Tove och man fick kämpa sig ut därifrån igen. Denna gång kom Tove ut ur rummet nästan direkt och Daniel fick lägga tillbaka henne igen under högljudda protester. Vi var sen båda i rummet intill och vi hörde att hon var arg, gick ner från sängen, smällde i dörren, men hon kom inte ut. Sen blev det plötsligt tyst. Alldeles tyst. Hm....
En kvart senare vågade jag mig in igen. Då låg hon i sängen med huvudet på kudden och nallen i famnen och sov så sött. Denna rond vann vi. Phu! Det är märkligt att det är så jobbigt psykiskt när det ändå handlar om så otroligt kort tid. Man blir helt färdig. Men ikväll borde det redan gå lättare. Det gäller ju bara att bestämma sig, annars har man kanske snart en unge som styr allt!
Tove sov sen hela natten och vaknade som vanligt glad och pigg när jag gick upp. Jag gick in till henne innan hon hunnit ur sängen och sa att det var bra att hon inte gått ur sängen och att hon skulle ropa när hon vaknade istället, det är ju mission nr 2. Sen sa jag att pappa låg kvar i sängen och då hasade hon ner och skuttade in till honom och kröp ner. :-)
Jag fixade läggningen. Läste en kort saga sen var det dags att gå. Tove tyckte bestämt att jag skulle ligga bredvid. Men jag berättade att jag skulle gå in till min egen säng, släckte och stängde dörren nästan helt så det skulle bli så mörkt att hon kanske inte vågade kravla ur sängen. Så fort jag gått började hon vråla "Maaaammmaaa!!!" med en sådär arg men samtidigt perfekt hjärtskärande röst.
Jag la mig på min säng och försökte inte höra utan ägnade mig åt ett korsord. Jag tänkte att fem minuter får hon vråla på. Jag visste ju att hon inte hade ont någonstans även fast det lät som att hon höll på att dö därinne, minst. Daniel kom snart upp och undrade om det inte var dags att gå in snart, hon hade ju skrikit länge nu, tyckte han. För det är så, att när ens barn skriker blir man knäpp! Alla ens instinkter säger till en att man ska gå in och trösta. Det är därför många föräldrar inte fixar såna här saker.
Jag gick in efter fem minuter för att stoppa om igen och säga godnatt. Men så fort jag öppnade förstod jag att det var dumt. Hon hade nog precis börjat lugna sig och hon låg ju kvar i sängen. Det blev en nattning till med en nästan hysterisk Tove och man fick kämpa sig ut därifrån igen. Denna gång kom Tove ut ur rummet nästan direkt och Daniel fick lägga tillbaka henne igen under högljudda protester. Vi var sen båda i rummet intill och vi hörde att hon var arg, gick ner från sängen, smällde i dörren, men hon kom inte ut. Sen blev det plötsligt tyst. Alldeles tyst. Hm....
En kvart senare vågade jag mig in igen. Då låg hon i sängen med huvudet på kudden och nallen i famnen och sov så sött. Denna rond vann vi. Phu! Det är märkligt att det är så jobbigt psykiskt när det ändå handlar om så otroligt kort tid. Man blir helt färdig. Men ikväll borde det redan gå lättare. Det gäller ju bara att bestämma sig, annars har man kanske snart en unge som styr allt!
Tove sov sen hela natten och vaknade som vanligt glad och pigg när jag gick upp. Jag gick in till henne innan hon hunnit ur sängen och sa att det var bra att hon inte gått ur sängen och att hon skulle ropa när hon vaknade istället, det är ju mission nr 2. Sen sa jag att pappa låg kvar i sängen och då hasade hon ner och skuttade in till honom och kröp ner. :-)
Saknar klubblivet
Jag är klubblös. Dansklubbslös rättare sagt. Fast bara i praktiken. I teorin betalar jag medlemsavgift i en klubb mest för att vara med nånstans för att stödja och möjligen få någon information ibland om vad som kan tänkas vara i görningen. Några gästspel i klubblokalen per år har det blivit. Men det är ju inte på riktigt. Jag är ju bara just en gäst som dyker upp, till någons glädje hoppas jag, kanske till någons irritation också, vad vet jag.
Egentligen har jag nog saknat det där klubblivet ända sedan jag flyttade från Norrtälje. Där hade jag vår danslokal på fem minuters cykelavstånd, alldeles lagom. Visserligen var jag till slut på tok för involverad i föreningen för att det skulle vara kul (och efter det vägrar jag ta på mig nån som helst ansvarsuppdrag) men det var ju så trevligt att kunna susa ner dit en eller flera gånger i veckan och dansa och umgås. När jag mådde som sämst var det också stället där folk faktiskt såg mig och där det fanns oväntad trygghet.
Det jag saknar mest nu är möjligheten att träna fritt samt att träffa folk så där otvunget. Kurs finns ju att tillgå på Yesterday om man så vill. Problemet är att vi inte har någon klubb direkt i närheten. (Fast det är kanske en lögn egentligen, närmaste klubben (Väsby) har vi faktiskt aldrig besökt...*oops*) Men Stockholms stora klubbar ligger felfelfel. Närmaste, Brunna, har vi ju varit medlemmar i men det kändes aldrig rätt.
I Vallentuna finns dock Daniels gamla squaredanceförening. Jag spanade in deras hemsida nyss men sq-dancen känns så otroligt avlägsen. I alla fall att dansa på någon klubb i Stockholm. Festival är stor skillnad även fast det ofta kan vara samma callers. Häromhelgen när jag var danssugen och det gapade helt tomt i danskalendern gick jag, mest av misstag, in på squaredancelistan och upptäckte att det var en lördagsdans på bra nivå nära oss med en av våra absoluta favoritcallers. Men det tog ändå emot. Om vi hade farit iväg på det hade jag nog fortfarande varit i chock. Om vi inte hade barn hade det dock inte varit lika omöjligt.
Egentligen har jag nog saknat det där klubblivet ända sedan jag flyttade från Norrtälje. Där hade jag vår danslokal på fem minuters cykelavstånd, alldeles lagom. Visserligen var jag till slut på tok för involverad i föreningen för att det skulle vara kul (och efter det vägrar jag ta på mig nån som helst ansvarsuppdrag) men det var ju så trevligt att kunna susa ner dit en eller flera gånger i veckan och dansa och umgås. När jag mådde som sämst var det också stället där folk faktiskt såg mig och där det fanns oväntad trygghet.
Det jag saknar mest nu är möjligheten att träna fritt samt att träffa folk så där otvunget. Kurs finns ju att tillgå på Yesterday om man så vill. Problemet är att vi inte har någon klubb direkt i närheten. (Fast det är kanske en lögn egentligen, närmaste klubben (Väsby) har vi faktiskt aldrig besökt...*oops*) Men Stockholms stora klubbar ligger felfelfel. Närmaste, Brunna, har vi ju varit medlemmar i men det kändes aldrig rätt.
I Vallentuna finns dock Daniels gamla squaredanceförening. Jag spanade in deras hemsida nyss men sq-dancen känns så otroligt avlägsen. I alla fall att dansa på någon klubb i Stockholm. Festival är stor skillnad även fast det ofta kan vara samma callers. Häromhelgen när jag var danssugen och det gapade helt tomt i danskalendern gick jag, mest av misstag, in på squaredancelistan och upptäckte att det var en lördagsdans på bra nivå nära oss med en av våra absoluta favoritcallers. Men det tog ändå emot. Om vi hade farit iväg på det hade jag nog fortfarande varit i chock. Om vi inte hade barn hade det dock inte varit lika omöjligt.
måndag 25 januari 2010
Från liten till stor säng
I helgen har vi inlett operation; byta säng för Tove. Hittills har hon sovit i spjälsängen, smidigt på alla sätt. Hon har heller inte växt ur den på långa vägar för hon är ju en ganska liten tjej. Men. Snart kommer det ju en Filur som kommer att behöva sängen.
Jag tänkte att det kanske är dumt för Tove att känna att lillasyskonet kommer och liksom tar hennes säng. Så då är det bra att byta säng i god tid. Så stod det också i de råd jag fann på nätet; Gärna byta säng många veckor innan bebisen kommer så spjälisen hinner glömmas bort.
Sagt och gjort. I Toves rum står även gästsängen som är en 120cm säng. Perfekt för en eller två (fortfarande någorlunda kära) gäster. Men nu blir sängen alltså Toves. Vi bäddade i ena ändan med hennes saker och buffade upp långsidan med kuddar så hon inte skulle kunna ramla ur. Hon rör sig ju fortfarande tokmycket på nätterna. Det knepiga är att hon ändå kan ta sig ur sängen nu om hon så vill.
Läggningen i lördags blev en procedur modell längre och vi fick ligga hos henne tills hon somnade. Men hon ville absolut inte tillbaka i lilla sängen, det stod helt klart och måste ses som positivt. Sen sov hon hela natten och ropade på morgonen när hon vaknade precis som vanligt. Skönt! Sent på kvällen kom morfar på ett spontant övernattningsbesök och han fick istället sova på golvet och Tove fick sig en glad överraskning när hon kom ner för trappen på morgonen. Morfar!?!
På söndagen skulle hon sova middag i nya sängen. Det gick....inte! Det blev mer eller mindre krig och stumpan ville absolut inte sova. Vi kanske skulle försökt ännu längre om vi inte hade tänkt oss i väg en sväng men vi gav till slut upp istället. Det blev en ny tågutflykt till Täby för lite ärenden och gott fika. Morbror, som kommit över under läggningsproceduren för lite kursuppföljning, följde också med till Toves förtjusning. På hemvägen slocknade hon i vagnen så fort vi kommit av tåget men innan dess märktes det inte att hon inte hade sovit.
Läggningen på kvällen gick bättre även fast Daniel fick ligga hos henne en stund. Skönt så länge det går lugnt till men jag hoppas vi kan styra in henne på att somna själv igen. Det borde gå bara man har bestämt sig tycker jag.
I morse gick jag upp först och började göra mig i ordning i badrummet. Plötsligt hör jag "tass-tass-tass" och dörren öppnas och en busunge tittar in. Hon kom in och gömde ansiktet i badlakanet jag lagt på toaletten. När jag pussat godmorgon skvallrade jag att pappa låg kvar i sängen så då sprang hon in ditt på små raska fötter och kravlade upp och lade sig hos honom och frågade efter "ninning??" (välling) och allt var som vanligt ungefär.
Nästa sak blir dock att lära henne ropa på oss när hon vaknar istället för att gå upp själv. Det är ju dumt om hon börjar springa omkring på nätterna om hon tror det är morgon eller nåt. När hon tidigare ropat och inte fått något svar, eftersom vi konstaterat att det är för tidigt, har hon ju oftast somnat om igen.
Jag tänkte att det kanske är dumt för Tove att känna att lillasyskonet kommer och liksom tar hennes säng. Så då är det bra att byta säng i god tid. Så stod det också i de råd jag fann på nätet; Gärna byta säng många veckor innan bebisen kommer så spjälisen hinner glömmas bort.
Sagt och gjort. I Toves rum står även gästsängen som är en 120cm säng. Perfekt för en eller två (fortfarande någorlunda kära) gäster. Men nu blir sängen alltså Toves. Vi bäddade i ena ändan med hennes saker och buffade upp långsidan med kuddar så hon inte skulle kunna ramla ur. Hon rör sig ju fortfarande tokmycket på nätterna. Det knepiga är att hon ändå kan ta sig ur sängen nu om hon så vill.
Läggningen i lördags blev en procedur modell längre och vi fick ligga hos henne tills hon somnade. Men hon ville absolut inte tillbaka i lilla sängen, det stod helt klart och måste ses som positivt. Sen sov hon hela natten och ropade på morgonen när hon vaknade precis som vanligt. Skönt! Sent på kvällen kom morfar på ett spontant övernattningsbesök och han fick istället sova på golvet och Tove fick sig en glad överraskning när hon kom ner för trappen på morgonen. Morfar!?!
På söndagen skulle hon sova middag i nya sängen. Det gick....inte! Det blev mer eller mindre krig och stumpan ville absolut inte sova. Vi kanske skulle försökt ännu längre om vi inte hade tänkt oss i väg en sväng men vi gav till slut upp istället. Det blev en ny tågutflykt till Täby för lite ärenden och gott fika. Morbror, som kommit över under läggningsproceduren för lite kursuppföljning, följde också med till Toves förtjusning. På hemvägen slocknade hon i vagnen så fort vi kommit av tåget men innan dess märktes det inte att hon inte hade sovit.
Läggningen på kvällen gick bättre även fast Daniel fick ligga hos henne en stund. Skönt så länge det går lugnt till men jag hoppas vi kan styra in henne på att somna själv igen. Det borde gå bara man har bestämt sig tycker jag.
I morse gick jag upp först och började göra mig i ordning i badrummet. Plötsligt hör jag "tass-tass-tass" och dörren öppnas och en busunge tittar in. Hon kom in och gömde ansiktet i badlakanet jag lagt på toaletten. När jag pussat godmorgon skvallrade jag att pappa låg kvar i sängen så då sprang hon in ditt på små raska fötter och kravlade upp och lade sig hos honom och frågade efter "ninning??" (välling) och allt var som vanligt ungefär.
Nästa sak blir dock att lära henne ropa på oss när hon vaknar istället för att gå upp själv. Det är ju dumt om hon börjar springa omkring på nätterna om hon tror det är morgon eller nåt. När hon tidigare ropat och inte fått något svar, eftersom vi konstaterat att det är för tidigt, har hon ju oftast somnat om igen.
Daniels PT del 2
I går kväll var det dags för dusch för Daniel och Tove. Tove gillar att duscha, nu får hon dessutom sitta och bada själv i lite vatten medan Daniel är kvar i badrummet så det är klart att det är kul. Men därför ska man inte nämna orden "duscha" eller "bada" innan det är dags för då menar Tove att det är dags på en gång.
En dusch föregås emellanåt av träning för pappa Daniel, och Tove är nu klart med på noterna och försöker göra lika. Men så fort han började nu så sa Tove "bada?" "duscha?". Hon har helt klart sett sambandet. Efter några "armhävningar" brevid pappa så sprang hon plötsligt runt bakom Daniel och in mellan benen. Så tog hon tag i hans byxklinning och hävde sig upp på hans rygg. Imponerande starkt måste jag säga. Sen låg hon där som en extra tiokilosvikt och åkte med. Mamman satt i soffan och hejade på! :-)
Korten är lite kassa för det var nåt med kameran men ni ser konceptet i alla fall. :)
En dusch föregås emellanåt av träning för pappa Daniel, och Tove är nu klart med på noterna och försöker göra lika. Men så fort han började nu så sa Tove "bada?" "duscha?". Hon har helt klart sett sambandet. Efter några "armhävningar" brevid pappa så sprang hon plötsligt runt bakom Daniel och in mellan benen. Så tog hon tag i hans byxklinning och hävde sig upp på hans rygg. Imponerande starkt måste jag säga. Sen låg hon där som en extra tiokilosvikt och åkte med. Mamman satt i soffan och hejade på! :-)
Korten är lite kassa för det var nåt med kameran men ni ser konceptet i alla fall. :)söndag 24 januari 2010
Foxkurs hos Boogie Lovers
Vår tredje foxkurs avklarad och jag är så sjukt nöjd!! :-) Det gick så himla bra, de var så duktiga och vi fick så mycket positiv feedback, både direkt och på utvärderingarna, att man inte kan annat än bli stolt över sig själv för en stund.
På förhand trodde vi att nivån på dansarna skulle vara lägre men den var faktiskt högst av de tre kurser vi har hållit. På förhand var detta också den mest nervösa kursen eftersom vi hade några riktiga ess med i ringen (väldigt snällt av dem att vilja vara med på vår kurs för övrigt) men vi var ändå riktigt avslappnade båda två och det var nog därför det gick så pass bra. På ett sätt kan det ju vara svårare att gå kurs när man har väldigt mycket kunskap i ryggsäcken än om man så att säga startar på ett blankt papper. Positivt för kursledarna är ju att man kan utnyttja överkvalificerade deltagare för speciellt nyttig feedback.
Kursdeltagarna dansar med öppen fattning i slutet av basicpasset
På förhand trodde vi att nivån på dansarna skulle vara lägre men den var faktiskt högst av de tre kurser vi har hållit. På förhand var detta också den mest nervösa kursen eftersom vi hade några riktiga ess med i ringen (väldigt snällt av dem att vilja vara med på vår kurs för övrigt) men vi var ändå riktigt avslappnade båda två och det var nog därför det gick så pass bra. På ett sätt kan det ju vara svårare att gå kurs när man har väldigt mycket kunskap i ryggsäcken än om man så att säga startar på ett blankt papper. Positivt för kursledarna är ju att man kan utnyttja överkvalificerade deltagare för speciellt nyttig feedback.
Kursdeltagarna dansar med öppen fattning i slutet av basicpassetDet som gläder mig mest är återkopplingen att deltagarna hade en väldigt trevlig dag och att stämningen verkar ha varit på topp. Det är det jag tycker är viktigast men också svårast med att hålla kurs, man kan ju inte riktigt planera en bra stämning, och det är inte heller lätt att känna av hur folk i ringen upplever utlärningen, svårigheterna och oss - om dagen flyter på eller om tiden kryper fram.
Jag såg till att få vår lilla slutuppvisning filmad denna gång - då vi visar allt vi lärt ut under dagen. Jag tänkte på det senast och det blir bra att ha den filmen inför eventuellt kommande kurs. Fox idag betyder så olika saker och nu har vi ett kvitto på precis vad vi står för. Sen att jag dansar med en åttamånaders mage får man liksom bortse ifrån.
Jag hade själv en jättetrevlig dag på alla sätt. Kursen och vårt samspel flöt på bra och det kändes som att de fem kurstimmarna bara försvann! Plötsligt var det dags för sista dansen och kursen var slut. Arrangören verkade också väldigt nöjd och hälsade oss välkomna tillbaka och det måste ju ses som ett bra betyg. :-D
lördag 23 januari 2010
Mys till Blender på Yesterday
Ja, vad kan man säga om kvällen? Jo, man kan säga att de teoretiska förutsättningarna jag skrev om på ett smidigt sätt omvandlades till mycket behaglig praktik. Det vill säga mysig dans med de två toppfavoriter som var på plats samt ett alldeles lämpligt urval av övriga duktiga killar överlag. Trevligt pausfika blev det också med sällskap på två olika håll.
För att brodera ut lite mer så blev det ganska tidigt på kvällen ett kärt återseende i ett antal låtar och jag fick dessutom äntligen dansa till "Dark horse" igen! *Jippiikajejjj!* (Jag råkar ju alltid sitta den låten alternativt vara uppbjuden av nån gå-foxare.) Svårt att vara mer nöjd med en dans helt enkelt! GrrrMmmmm!!
Dansade till "Hold me now" för första gången också, med en himla go kille dessutom (jo, han är faktiskt oxå helt galet grym!), och det var ju hemskans trevligt. Några danser blev också under kvällen med såna som jag dansar väldigt sällan med vilket är kul. De flesta killar var väldigt söta och tog det extra lugnt med mig och frågade om magen och sådär. Det känns ju mysigt på alla vis.
Jag dansade i princip hela tiden. Mest fox, men några stackars få bugg blev det också med noga utvalda kavaljerer som har bra koll (och dessutom är på tok för bra för att inte bugga med). Hur kul som helst, inte minst att känna att jag fortfarande hänger med.
Jag hade tänkt att jag borde gå tidigare beroende på hur kvällen avlöpte och när jag fick tag på topp nr 2 strax före tolv och några förtrollade foxar senare trillade av golvet igen med dimmiga ögon kände jag att jag fått ut det jag velat av kvällen och begav mig hemåt. Ute hade det blivit betydligt kallare men mitt leende värmde upp bilen fort som tur var. Ibland kan det liksom inte bli bättre. :-)
För att brodera ut lite mer så blev det ganska tidigt på kvällen ett kärt återseende i ett antal låtar och jag fick dessutom äntligen dansa till "Dark horse" igen! *Jippiikajejjj!* (Jag råkar ju alltid sitta den låten alternativt vara uppbjuden av nån gå-foxare.) Svårt att vara mer nöjd med en dans helt enkelt! GrrrMmmmm!!
Dansade till "Hold me now" för första gången också, med en himla go kille dessutom (jo, han är faktiskt oxå helt galet grym!), och det var ju hemskans trevligt. Några danser blev också under kvällen med såna som jag dansar väldigt sällan med vilket är kul. De flesta killar var väldigt söta och tog det extra lugnt med mig och frågade om magen och sådär. Det känns ju mysigt på alla vis.
Jag dansade i princip hela tiden. Mest fox, men några stackars få bugg blev det också med noga utvalda kavaljerer som har bra koll (och dessutom är på tok för bra för att inte bugga med). Hur kul som helst, inte minst att känna att jag fortfarande hänger med.
Jag hade tänkt att jag borde gå tidigare beroende på hur kvällen avlöpte och när jag fick tag på topp nr 2 strax före tolv och några förtrollade foxar senare trillade av golvet igen med dimmiga ögon kände jag att jag fått ut det jag velat av kvällen och begav mig hemåt. Ute hade det blivit betydligt kallare men mitt leende värmde upp bilen fort som tur var. Ibland kan det liksom inte bli bättre. :-)
fredag 22 januari 2010
Jag undrar jag...
...hur det kommer gå att dansa ikväll. Idag har magen känts totalt stenhård med Filurdelar mer eller mindre utstickade åt alla håll. Det finns redan totalt noll och ingen plats att röra sig därinne men det bryr sig Filuren inte ett dugg om utan ben och armar far fram under min hud. Alternativt studsar mot delar som inte är ett dugg lämpliga att få studsar emot.
Jag tror i alla fall att jag lyckades sova en stund innan maten så då kanske jag orkar med kvällen och morgondagen bättre vilket var tanken. Snart är det dags att börja piffa. *Stånkar upp för trappen*.
Jag tror i alla fall att jag lyckades sova en stund innan maten så då kanske jag orkar med kvällen och morgondagen bättre vilket var tanken. Snart är det dags att börja piffa. *Stånkar upp för trappen*.
Sång och dans och snart lunch
Fredagen är här och arbetsveckan lider mot sitt slut. Igår var jag på årets första körövning. Det var evigheter sen sist, jag missade ju förra årets sista på grund av snökaos och förra veckan pga konferens. Kul var det att vara tillbaka i alla fall och styckena vi övar på börjar låta någorlunda. Jag har inga större förhoppningar om att kunna vara med på konserten men kanske kommer det bli en konsert till med samma koncept i juni så då kan jag ju få lite revansch. Jag frågade hur länge vi håller på fram på sommaren och det var till skolavslutningen ungefär. Några Hågelbykvällar går således till spillo om jag inte blir tvungen att prioritera om pga för bra band. ;)
Ikväll blir det i alla fall lite dans igen. Måste vara bästa sättet att ladda inför kursen, eller?? Det var ett tag sen nu så jag kan inte låta bli och kul ska det bli hoppas jag. Kvällen har åtminstone förutsättningarna rent teoretiskt. Jag börjar dock bli ganska less på att åka ensam jämt även fast jag oftast får sällskap väl på plats.
Men nu snart är det dags för lunchdejt och det ses fram emot!
Ikväll blir det i alla fall lite dans igen. Måste vara bästa sättet att ladda inför kursen, eller?? Det var ett tag sen nu så jag kan inte låta bli och kul ska det bli hoppas jag. Kvällen har åtminstone förutsättningarna rent teoretiskt. Jag börjar dock bli ganska less på att åka ensam jämt även fast jag oftast får sällskap väl på plats.
Men nu snart är det dags för lunchdejt och det ses fram emot!
onsdag 20 januari 2010
Filuren mår fint
Var nyss hos MVC och kollade till Filuren som verkar må tiptop där inne. Och jag likaså om man ska tro på alla perfekta värden. Det känns ju bra att allt är bra.
Jag läste igår att det är så många från andra håll som nu skrivit sig vid Danderyds sjukhus att de får neka massa folk som ska föda barn. 8 procent. Men det är ju ändå 92 procent som får föda där ändå. Så får man tänka. För mig är det ju närmsta sjukhuset så man hoppas ju slippa åka någon annanstans.
Jag läste igår att det är så många från andra håll som nu skrivit sig vid Danderyds sjukhus att de får neka massa folk som ska föda barn. 8 procent. Men det är ju ändå 92 procent som får föda där ändå. Så får man tänka. För mig är det ju närmsta sjukhuset så man hoppas ju slippa åka någon annanstans.
tisdag 19 januari 2010
Det börjar röra på sig
Den här veckan är det lite mer action än förra. I alla fall i den privata kalendern. (Det är ju nästan så att ett tandläkarbesök känns som ett trevligt avbrott i arbetstorkan.) Ikväll ska jag få massage i en hel timme. Det ska verkligen bli skönt! Min rygg ömmar och framförallt när jag ligger ner. Jag har även en halvtimmes uppföljning bokad om ett par veckor. Extra trevligt är ju att det är gratis då det är en 30-årspresent jag äntligen kommer mig för att kvittera ut! :-)
I morgon ska jag till barnmorskan, torsdag är det kör, fredag troligtvis dans och sen på lördag är det foxkurs. Något att se fram emot varje dag alltså. Även på jobbet så har det trillat in lite smått att pyssla med så det känns som att veckan kan rulla på någorlunda. Kanske äntligen tiden börjar gå lite fortare. Starten på januari har varit så seeeg!
Jag har tagit tag i min motion nu och hoppas det ska hålla i sig. Ja, det hänger ju bara på mig, jag vet. En annan sak som jag lovat mig själv är köpstopp vad gäller kläder tills jag är smal igen. Senaste tiden har jag inte varit sugen på att handla så det har varit ganska lätt och det är ju roligare att handla slanka sommarkläder sen. Pengar kvar på kontot är en trevlig bonus så länge. :-)
I morgon ska jag till barnmorskan, torsdag är det kör, fredag troligtvis dans och sen på lördag är det foxkurs. Något att se fram emot varje dag alltså. Även på jobbet så har det trillat in lite smått att pyssla med så det känns som att veckan kan rulla på någorlunda. Kanske äntligen tiden börjar gå lite fortare. Starten på januari har varit så seeeg!
Jag har tagit tag i min motion nu och hoppas det ska hålla i sig. Ja, det hänger ju bara på mig, jag vet. En annan sak som jag lovat mig själv är köpstopp vad gäller kläder tills jag är smal igen. Senaste tiden har jag inte varit sugen på att handla så det har varit ganska lätt och det är ju roligare att handla slanka sommarkläder sen. Pengar kvar på kontot är en trevlig bonus så länge. :-)
måndag 18 januari 2010
"Bäbisen bonka!"
Tove vet ju att det är en bebis i magen. I alla fall på sitt sätt. Hon försöker känna med handen ibland men har aldrig fått någon lyckospark. I lördags satt hon i mitt knä med ryggen mot min mage och plötsligt sparkar Filuren till ganska ordentligt rakt i ryggen på Tove. Tove vände sig om mot mig och säger "Bäbisen bonka!". Hon verkade både jätteglad och lite förvånad. Jag blev också förvånad och fascinerad över att hon faktiskt på en gång förstod vad det var som hände. Men hon förstår kanske mer än vi? Man vet aldrig.
"Pappa träna!"
I lördags morse gick Daniel och Tove upp en stund före mig. Nere från köket hörde jag plötsligt Tove: "Pappa träna!" Hon tyckte visst Daniel skulle göra lite styrkeövningar. Kvällen innan gjorde han det och Tove härmade bredvid. Mest vill hon klättra upp på magen eller ryggen eller ligga under när han gör armhävningar (om det var under mig skulle det vara förenat med livsfara...). Men hon försöker också göra lite egna övningar upp och ner med kroppen.
När jag hörde hennes befallningar nere i köket hejade jag på såklart. Kanske bra att pappa fått en egen PT! ;-)
När jag hörde hennes befallningar nere i köket hejade jag på såklart. Kanske bra att pappa fått en egen PT! ;-)
Lek i snön hos morfar
I går åkte vi ut till Toves morfar där även morbror var och hälsade på. På dagens schema stod lek i snön då morfar preparerat en pulkabacke åt Tove. Således var det fyra entusiastiska vuxna ute och lekte i snön samt en ganska skeptisk Tove. Men efter ett tag i lite lugnare backar så var det lite roligt ändå med pulkan.
Tove i pulkabacken
Pulkor är inte gjorda för vuxna, särskilt inte gravida såna. Pust.
Tove i pulkabacken
Pulkor är inte gjorda för vuxna, särskilt inte gravida såna. Pust.Sen tog morfar fram tre sparkar och så blev det sparkrejs över hela tomten. Tove fick först sitta och åka med och det tyckte hon var roligt. Sen ville hon stå och morbror undervisade att man måste stå på medarna första åkturen. Andra gången ställde hon bestämt dit fötterna själv och stod kvar stadigt även när morbror lyfte och vände sparken.
Småningom var Tove nöjd med leken. "Inte åka mera!" Då blev det till att gå in och fika varmt.
I åttonde månaden / vecka 32
Förra gången lade jag ju ut såna här fina magkort så därför har jag inte gjort det nu. Men här kommer i alla fall ett undantag. Så här tjusig form har jag nu. -->Filuren väger nu ca 2 kg och ökar snabbt i vikt. Det står att "Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne." Jo, det kan jag säga att det verkligen märks nu! Phu! Andningen är lite till och från och jag blir verkligen proppmätt när jag har ätit. Det känns dessutom som att maten måste idisslas en extra gång innan den försvinner vidare i systemet. :-/ Och kissnödigheten är ju så frustrerande! Så fort det kommer en sammandragning känns det som man ska få spräckt urinblåsa, sen slappnar livmodern av igen och man blir en normal männinska igen.
Det står att man ska röra på sig så mycket man kan och jag har ju i alla fall börjat komma igång så smått igen. Skönt! Nu blir det dessutom lite dans snart igen och det är ju den allra trevligaste formen av motion!
Fredags- och lördagsmys
Den här helgen har ändå känts ganska lång. Vi har pysslat lite hemma men mest av allt umgåtts med folk. Fredagkvällen tillbringades i soffan, ätandes godsaker som bror hade med sig. Han och jag saxade frågespel med Let's Dance och Daniel umgicks parallellt med sitt datorbygge.
Lördagen ägnades åt att städa bort jul och nyår och det var skönt att få det gjort. Nu är det bara att vänta på våren, eller? Kvällen skulle tillbringas hos Elin och sen vi berättat det för Tove var hon hur ivrig som helst. "EliTias! EliTias! EliTias!" lät hon resten av dagen. Hon ville inte sova middag fast hon var trött, kanske hon var för uppspelt. Jag tog i stället med henne på en moddskumpig barnvagnspromenad och då somnade hon till min stora förvåning!
Vi åkte iväg vid fyra och Tove tjatade "EliTias" hela vägen dit. När vi väl kom fram öppnade Elin dörren och Tove räckte över presenten vi hade med oss sen frågade hon "Tias?" Men sen vart hon ändå lite blyg och det tog ett tag innan hon vågade närma sig Mattias på riktigt.
Vi fick jättegod mat (receptet tack!?) och även Tove lät sig väl smaka. Som efterrätt blev det en nästan översmaskig paj! Så gott och så nyttigt! (Måste det väl ha vart då det var nötter i??) Tove underhöll både sig själv och oss och visade ingen brist på energi medan fyra vuxna låg utslagna i soffan. (Det måste varit pajen...)
På hemvägen hann vi nästan hem innan Tove somnade för då satt hon och upprepade "'ögt upp 'uset!" hela vägen, vilket betydde att Elin bodde högt upp i huset. (Våning 8) Väl hemma slocknade hon direkt i sängen igen och vi segade på en stund innan även vi somnade in. En väl använd lördag!
Lördagen ägnades åt att städa bort jul och nyår och det var skönt att få det gjort. Nu är det bara att vänta på våren, eller? Kvällen skulle tillbringas hos Elin och sen vi berättat det för Tove var hon hur ivrig som helst. "EliTias! EliTias! EliTias!" lät hon resten av dagen. Hon ville inte sova middag fast hon var trött, kanske hon var för uppspelt. Jag tog i stället med henne på en moddskumpig barnvagnspromenad och då somnade hon till min stora förvåning!
Vi åkte iväg vid fyra och Tove tjatade "EliTias" hela vägen dit. När vi väl kom fram öppnade Elin dörren och Tove räckte över presenten vi hade med oss sen frågade hon "Tias?" Men sen vart hon ändå lite blyg och det tog ett tag innan hon vågade närma sig Mattias på riktigt.
Vi fick jättegod mat (receptet tack!?) och även Tove lät sig väl smaka. Som efterrätt blev det en nästan översmaskig paj! Så gott och så nyttigt! (Måste det väl ha vart då det var nötter i??) Tove underhöll både sig själv och oss och visade ingen brist på energi medan fyra vuxna låg utslagna i soffan. (Det måste varit pajen...)
På hemvägen hann vi nästan hem innan Tove somnade för då satt hon och upprepade "'ögt upp 'uset!" hela vägen, vilket betydde att Elin bodde högt upp i huset. (Våning 8) Väl hemma slocknade hon direkt i sängen igen och vi segade på en stund innan även vi somnade in. En väl använd lördag!
fredag 15 januari 2010
Konferens med kluven eftersmak
Tillbaka på jobbet efter gårdagens konferens. Det var ett ganska segt möte. Inte för att det på något sätt var ointressant, tvärtom, men det var så dum tid! Halv fyra till halv sju. Perfekt för en eftermiddagslur! *Jäääsp!*
Gårdagens information handlade om året som gick och året som kommer. Företaget står inför väldigt spännande utmaningar tycker jag och jag satt där och kände i hela kroppen vad mycket nytta jag skulle kunna göra inom olika områden. Det är en väldigt kluven känsla då jag istället snart ska sluta.
Det är förvisso skönt att känna att det fortfarande finns en arbetsglöd långt därinne som bara väntar på att få hugga i. Men nu fortsätter verksamheten snart utan mig, förmodligen för gott. Det jag måste komma ihåg att jag förmodligen inte hade varit aktuell för dessa projekt ändå, med tanke på hur tiden här har varit. Men det är störande. Jag är som gjord för att styra upp trassliga projekt!
Det är bara att försöka se fram emot det som komma skall och ha en tilltro till att nästa gång, då blir det bra! Det måste det bli. Det är ändå bara ett knappt år tills jag ska börja jobba igen så det gäller att börja se sig om i tid och inte slappna av alltför mycket.
Efter mötet var det incheckning på rummen och jag hann med en snabbdusch och snabbtillsnyggning innan middan. En viss rutin har man ju. Middagen var en fyrarätters alldeles fantastisk anrättning och dessutom var det pralinprovning med tillhörande drycker mellan varmrätt och efterrätt. Jag har nu druckit min första espressino ("pytte-cappuchino"). För övrigt fick jag såklart nöja mig med mitt alkofria vin som faktiskt var riktigt smakfullt.
Efter nästan fyra timmars(!) trevlig middagssittning var det sovdags för mig och jag bredde ut mig i min grand lit (140cm bred säng) och somnade snart till efterfestmusiken från baren. En hyfsat god natts sömn senare var det bara att packa ihop, äta frukost och skeppas tillbaks hit.
En liten påse finfina praliner fick man vid utcheckningen så den ligger här nu och suktar...
Gårdagens information handlade om året som gick och året som kommer. Företaget står inför väldigt spännande utmaningar tycker jag och jag satt där och kände i hela kroppen vad mycket nytta jag skulle kunna göra inom olika områden. Det är en väldigt kluven känsla då jag istället snart ska sluta.
Det är förvisso skönt att känna att det fortfarande finns en arbetsglöd långt därinne som bara väntar på att få hugga i. Men nu fortsätter verksamheten snart utan mig, förmodligen för gott. Det jag måste komma ihåg att jag förmodligen inte hade varit aktuell för dessa projekt ändå, med tanke på hur tiden här har varit. Men det är störande. Jag är som gjord för att styra upp trassliga projekt!
Det är bara att försöka se fram emot det som komma skall och ha en tilltro till att nästa gång, då blir det bra! Det måste det bli. Det är ändå bara ett knappt år tills jag ska börja jobba igen så det gäller att börja se sig om i tid och inte slappna av alltför mycket.
Efter mötet var det incheckning på rummen och jag hann med en snabbdusch och snabbtillsnyggning innan middan. En viss rutin har man ju. Middagen var en fyrarätters alldeles fantastisk anrättning och dessutom var det pralinprovning med tillhörande drycker mellan varmrätt och efterrätt. Jag har nu druckit min första espressino ("pytte-cappuchino"). För övrigt fick jag såklart nöja mig med mitt alkofria vin som faktiskt var riktigt smakfullt.
Efter nästan fyra timmars(!) trevlig middagssittning var det sovdags för mig och jag bredde ut mig i min grand lit (140cm bred säng) och somnade snart till efterfestmusiken från baren. En hyfsat god natts sömn senare var det bara att packa ihop, äta frukost och skeppas tillbaks hit.
En liten påse finfina praliner fick man vid utcheckningen så den ligger här nu och suktar...
torsdag 14 januari 2010
Sommaren börjar 20 maj i år
Det är faktiskt sant! För då slår Hågelby upp portarna för säsongen med Gamblers på scenen. Bara så ni vet! :-)
Ps: Jo, jag kanske missar det pga körövning men ändå...
Ps: Jo, jag kanske missar det pga körövning men ändå...
En tvärtomdag
I eftermiddag ska jag på konferens med övernattning. På en torsdag. Går miste om första körövningen denna termin. :( Nåja, lite möte och massa god mat ikväll blir det säkert i alla fall.
Eftersom jag inte kan hämta Tove idag så har vi bytt så jag lämnade och Daniel hämtar. Det var således ombytta roller i morse. Daniel susade ner, åt snabbt och försvann ut genom dörren och jag och Tove satt lugnt och åt frukost och pysslade på tills det var dags att gå.
Länge sen jag åt frukost hemma en vardagsmorgon kan jag säga så det var ganska trevligt. Vi hade gott om tid på morgonen så jag behövde inte stressa. Det var ju faktiskt allra första gången jag lämnade och det gick ju bra. Tove gillar dagis! Däremot så tog det såklart en förväntad evighet att ta sig till jobbet mitt i rusningen.
Eftersom jag inte kan hämta Tove idag så har vi bytt så jag lämnade och Daniel hämtar. Det var således ombytta roller i morse. Daniel susade ner, åt snabbt och försvann ut genom dörren och jag och Tove satt lugnt och åt frukost och pysslade på tills det var dags att gå.
Länge sen jag åt frukost hemma en vardagsmorgon kan jag säga så det var ganska trevligt. Vi hade gott om tid på morgonen så jag behövde inte stressa. Det var ju faktiskt allra första gången jag lämnade och det gick ju bra. Tove gillar dagis! Däremot så tog det såklart en förväntad evighet att ta sig till jobbet mitt i rusningen.
onsdag 13 januari 2010
Varför gå kurs när man redan kan?
Igår fick jag en kommentar från Karin till mitt senaste foxkursinlägg med bland annat följande frågor:
Om man kan socialfoxdansa och har gjort det i kanske 25 år, dvs det är ett stort intresse, skulle man fortfarande ha behållning, som tjej att ta en kurs i fox "bara för att"....
Vad är det som man kan lära sig?
Nu bor jag allt för långt ifrån för att besöka just Er kurs, men bara för att nyfiket höra vad som är så bra med att gå kurs? Förutom att man lär känna nya goa dansmänniskor och låter sig inspireras av nya ledare?
Kanske någon mera har synpunkter kring kurs o foxdans, eller erfarenhet, och kan eller vill svara här? Om det inte blir en allt för konstig diskussion i Livsdans bloggen?
Bra fråga tycker jag och du har väl till största delen besvarat den själv. Om jag går kurs i något jag redan tycker mig behärska relativt väl är det nog främst av anledningarna; att ha roligt, träffa folk, bli inspirerad och aktivt fräscha upp mina kunskaper genom att få tänka till. Sedan är det ju med dans som så mycket annat - man blir aldrig fullärd!
Olika instruktörer lär ut saker på olika sätt, har kanske olika stil och olika tänk. Det har ju varit tydligt inom buggen senaste åren med åhejtekniken som utmanat linjebuggen men även inom foxen har det plötsligt börjat spreta grenar åt lite olika håll och det tycker jag är intressant. På socialgolvet syns nu flera olika stilar och vi tjejer får ju ta det vi får. Eller? Vi kanske har mer att säga till om stilmässigt än så?? Det är i alla fall en av de frågor jag tar upp på vår kurs. :-)
Om någon annan har tankar om dessa frågor får ni gärna kommentera!
Knarrig promenad i en vit värld
Tänk vad länge det har varit såhär nu. Varenda liten kvist är fortfarande täckt av snökristaller efter flera veckor. Och när solen kommer fram gnistrar hela världen. Jag minns inte att kylan har hållit i sig såhär länge någon gång sedan jag "blev stor".
Igår kväll trotsade jag kylan och tog mig äntligen en välbehövlig promenad. Det har varit hopplöst lite rörelse för mig senaste veckorna, ja månaderna till och med, så det är på tiden att jag kommer igång. Nu har jag ju inte ens dansträningen och denna vecka är det heller ingen socialdans.
Jag gillar dock inte att promenera själv och väljer väl upplysta huskantade gator när jag gör det. Det gör det kanske inte lika mysigt att gå men det känns säkrare i alla fall. Man tycker ju att vi bor på en lugn liten ort men det händer ändå saker. Senast för någon vecka sen blev en tjej nerslagen och rånad ganska nära oss. Det var väl på natten men ändå, det borde inte hända.
Förut promenerade vi väldigt mycket båda två men nu fungerar det inte riktigt med tiderna. Tove somnar ju klockan sju och då måste en stanna hemma. Innan dess hinns det inte riktigt med. Så det är bara sin egen krage man har att ta tag i.
Igår kväll trotsade jag kylan och tog mig äntligen en välbehövlig promenad. Det har varit hopplöst lite rörelse för mig senaste veckorna, ja månaderna till och med, så det är på tiden att jag kommer igång. Nu har jag ju inte ens dansträningen och denna vecka är det heller ingen socialdans.
Jag gillar dock inte att promenera själv och väljer väl upplysta huskantade gator när jag gör det. Det gör det kanske inte lika mysigt att gå men det känns säkrare i alla fall. Man tycker ju att vi bor på en lugn liten ort men det händer ändå saker. Senast för någon vecka sen blev en tjej nerslagen och rånad ganska nära oss. Det var väl på natten men ändå, det borde inte hända.
Förut promenerade vi väldigt mycket båda två men nu fungerar det inte riktigt med tiderna. Tove somnar ju klockan sju och då måste en stanna hemma. Innan dess hinns det inte riktigt med. Så det är bara sin egen krage man har att ta tag i.
tisdag 12 januari 2010
Uppmuntrande ord?
Vi vägde oss i helgen. Hela familjen. Fast en i taget förstås. Daniel och jag kunde konstatera att vi för tillfället väger exakt lika mycket. Tove väger dock bara dryga 10 kilo. Jag har redan gått upp tolv kilo. Det är lika mycket som totalt sist. Undrar hur mycket av det som beror på mitt konstanta tröstätande på jobbet samt noll promenader i veckan? Sist minns jag det som att de flesta kilona kom sista två månaderna....ajajaj...
Min kollega som är lika gravid som jag hade fått dessa uppmuntrande ord av sin svärmor: "Du ska se att du kommer få kvar ett par kilo, du är ju så gammal." Nu menade svärmodern säkert inget illa utan det kom nog bara ut fel men sånt är ju det sista man vill höra! Min kollega är ett år yngre än mig och vi är båda fast beslutna om att återgå till vår urspungliga form igen. Såna kommentarer ger ju om inte annat en extra sporre!
Jag har förhoppningen att kunna dansa lika länge som sist, det finns både det ena och andra och välja på, inte minst i februari. Hoppas det går.
Min kollega som är lika gravid som jag hade fått dessa uppmuntrande ord av sin svärmor: "Du ska se att du kommer få kvar ett par kilo, du är ju så gammal." Nu menade svärmodern säkert inget illa utan det kom nog bara ut fel men sånt är ju det sista man vill höra! Min kollega är ett år yngre än mig och vi är båda fast beslutna om att återgå till vår urspungliga form igen. Såna kommentarer ger ju om inte annat en extra sporre!
Jag har förhoppningen att kunna dansa lika länge som sist, det finns både det ena och andra och välja på, inte minst i februari. Hoppas det går.
måndag 11 januari 2010
Det blir faktiskt en kurs :-)
Nästa foxkurs närmar sig, redan om två helger är det dags. Jag frågade bror häromdagen om han hört om det blivit några anmälningar och det hade han inte, men igår visste han att det var 23 par anmälda! Herrejösses!
Jag insåg att jag faktiskt inte räknat med att den här kursen skulle bli av. Efter som den blev inställd i våras så kändes det bara som att det inte fanns något större intresse för den, just där. Nu blir man ju enormt nyfiken på vilka som anmält sig? Är det bara från klubben? (tveksam till att de får ihop så många socialdansare med någorlunda erfarenhet) och vilka är det annars?
Snart dags igen alltså att gå igenom materialet. Jag borde sätta mig och göra en lista över tjejtips så jag inte glömmer nåt som kan vara bra. Sen hoppas jag att jag kan visa upp bra tjejdans trots mitt extra "magstöd". ;)
Jag insåg att jag faktiskt inte räknat med att den här kursen skulle bli av. Efter som den blev inställd i våras så kändes det bara som att det inte fanns något större intresse för den, just där. Nu blir man ju enormt nyfiken på vilka som anmält sig? Är det bara från klubben? (tveksam till att de får ihop så många socialdansare med någorlunda erfarenhet) och vilka är det annars?
Snart dags igen alltså att gå igenom materialet. Jag borde sätta mig och göra en lista över tjejtips så jag inte glömmer nåt som kan vara bra. Sen hoppas jag att jag kan visa upp bra tjejdans trots mitt extra "magstöd". ;)
söndag 10 januari 2010
Längtar efter min vanliga kropp!
Det är inte toppenbäst just nu. Igår satt jag och gick igenom gamla foton och filmer från 2009. Jag slogs av hur otroligt smal och fin jag var! Visserligen vet jag att jag var lite för smal där ett tag men det gick ju över när jag slutade amma. Och jag led ju inte av det utan kände mig tillfreds på det stora hela. Men nu liksom förra gången jag var gravid kan jag nästan inte begripa att det var så jag brukade se ut. Och det är ju ändå lite av min identitet.
Det knäppa är att de bilderna snarare gjorde mig deppig än glad fastän jag vet att jag förmodligen inte kommer ha någon som helst problem att återvända till den formen. Det var inte så länge sen den försvann och det är inte heller länge tills den här "självvalda tjockisperioden" (som dessutom är för det bästa ändamål man kan tänka sig) är över.
Idolbild från kryssningen med Shake i mars för snart ett år sedan
Det knäppa är att de bilderna snarare gjorde mig deppig än glad fastän jag vet att jag förmodligen inte kommer ha någon som helst problem att återvända till den formen. Det var inte så länge sen den försvann och det är inte heller länge tills den här "självvalda tjockisperioden" (som dessutom är för det bästa ändamål man kan tänka sig) är över.
Idolbild från kryssningen med Shake i mars för snart ett år sedanJag vet inte om det är ok för mig att gnälla? Jo, det måste det vara. Visst är det många som har stora problem med graviditetskilon eller graviditeter och kilon över huvudtaget. Men just nu är det ju bara mig det gäller för just mig och jag kan inte behöva ta hänsyn till alla andra. Sist såg jag inte riktigt hur mycket som hände med kroppen (förutom det uppenbara; magen) förrän på korten efteråt, men det gör jag tyvärr nu.
Jag vet inte om jag har påverkats av media, om det är åldern eller kanske dans-atmosfären, men det känns tydligt att det har blivit viktigare för mig senaste åren hur jag ser ut och uppfattas utåt. Och en bra start är ju att trivas med sig själv för att känna sig någorlunda attraktiv. Det gör jag inte nu. För varje dag nu känner jag mig bara mer och mer gravid, mer trött, mer stånk och stön, rödare fejs, bredare bak etc etc. Hormonerna gör ju inte saken bättre heller.
Jag kan ibland känna mig lite avis på vissa tjejer som har så fina former. Urringningar som sitter snyggt, höfter som svänger etc, men när jag väl får nån slags former själv så uppskattar jag dem inte. Visserligen kan det bero på den där jättekulan mitt på som liksom tar över hela synintrycket men ändå. Sist minns jag att jag var rädd att jag inte skulle "gå ihop" igen. Att om väl höfterna blivit breda borde de stanna så. Men det stämde ju inte. De jeansen jag har på kortet stannar på låren nu igen kan jag säga, men målet får ju vara att kunna hoppa i dem så snart som möjligt igen.
Med det här inlägget vill jag kanske mest säga att det plötsligt känns som att det är en evighet kvar!! Jag vill ibland helst stanna under täcket där jag slipper se mig och känna av klumpedunsigheten. Samtidigt vill jag ju hellre fortsätta dansa, vara glad och pigg, känna mig fin, uppskattad och allt det där. Jag behövde kort sagt bara få gnälla lite. Som om det skulle ge mig lite extra kärlek och uppmuntran i graviditetsdeppigheten.
Tove på tågutflykt
Igår var det tänkt att vi skulle göra våran Täbyutflykt. Tove vaknade vid halv sju som vanligt men Daniel gick in och lade sig i den andra sängen och då sov hon vidare till halv nio! Då hade vi plötsligt bråttom. Men vi bestämde oss för att hinna med tåget vi tänkt och så blev det. Vi kan visst vara effektiva vi bara vill.
Det var "bara" 18 minus denna morgon men det blev till att klä på sig. Sen bar det iväg. Tåget var aningen sent men vi behövde inte vänta så länge. Det kändes som att Tove förstod vad vi skulle göra och var förväntansfull. "Åka tåg!" upprepade hon tills tåget kom. Här sitter hon i nya fina vagnen.
Väl på tåget fick Tove hoppa ur vagnen och sitta på ett riktigt säte. Hon verkade tycka det var bra och ville "titta ut!". Hon satt lugn och kikade hela vägen. Det var en riktigt solig och fin förmiddag.
Väl i centrum så fick vi som tur var alla våra ärenden gjorda hyfsat smidigt. Vi skulle byta några grejer och köpa några grejer. Mina fynd var ett par pyttebodys till Filuren att ta med till BB. Tänkte det kunde vara fint med egna kläder i alla fall första dagen. Sen lär det väl bli ärvda kläder resten av barndomen... Mitt andra köp var en mjuk amnings-BH att sova i. Begriper inte att jag inte köpte en sån förra gången!??
Tove ville leka i lekhagen som de har i centrum. Det har hon varit sugen på flera gånger förut men aldrig riktigt vågat när det kommit till kritan. Denna gång vågade hon och ville sen aldrig sluta förstås. Jag gjorde ett par ärenden medan Daniel stannade kvar och vaktade och när jag kom tillbaka såg hon ut som en sån där fibergrej (som rör sig och lyser i olika färger) i huvudet. Stråna stod som en gloria runt huvudet. Det syns ganska bra på bilden nedan.
Vi avslutade vår utflykt med lunch och sedan bar det av hemåt. Vi hann precis med tåget som tur var. Tove fick en egen biljett av den snälla konduktören denna gång som hon sen satt och fingrade på. De delar ut såna på skoj till småbarn. Det står på att den gäller för "resa HEMIFRÅN - BORT och hem igen". På baksidan står det också en liten ramsa om att det är roligt att åka tåg. :)
En trevlig liten vardagsutflykt med lite nytta gjort och framförallt bra träning för Tove. När man åker tåg, går i köpcentrum, äter ute etc är det ju bra om man kan bete sig. Tove är ganska duktig, det här att gå själv och hålla sig nära är inte så lätt när man har spring i benen, men övning ger träning! ;-)
Det var "bara" 18 minus denna morgon men det blev till att klä på sig. Sen bar det iväg. Tåget var aningen sent men vi behövde inte vänta så länge. Det kändes som att Tove förstod vad vi skulle göra och var förväntansfull. "Åka tåg!" upprepade hon tills tåget kom. Här sitter hon i nya fina vagnen.
Väl på tåget fick Tove hoppa ur vagnen och sitta på ett riktigt säte. Hon verkade tycka det var bra och ville "titta ut!". Hon satt lugn och kikade hela vägen. Det var en riktigt solig och fin förmiddag.
Väl i centrum så fick vi som tur var alla våra ärenden gjorda hyfsat smidigt. Vi skulle byta några grejer och köpa några grejer. Mina fynd var ett par pyttebodys till Filuren att ta med till BB. Tänkte det kunde vara fint med egna kläder i alla fall första dagen. Sen lär det väl bli ärvda kläder resten av barndomen... Mitt andra köp var en mjuk amnings-BH att sova i. Begriper inte att jag inte köpte en sån förra gången!??Tove ville leka i lekhagen som de har i centrum. Det har hon varit sugen på flera gånger förut men aldrig riktigt vågat när det kommit till kritan. Denna gång vågade hon och ville sen aldrig sluta förstås. Jag gjorde ett par ärenden medan Daniel stannade kvar och vaktade och när jag kom tillbaka såg hon ut som en sån där fibergrej (som rör sig och lyser i olika färger) i huvudet. Stråna stod som en gloria runt huvudet. Det syns ganska bra på bilden nedan.
Vi avslutade vår utflykt med lunch och sedan bar det av hemåt. Vi hann precis med tåget som tur var. Tove fick en egen biljett av den snälla konduktören denna gång som hon sen satt och fingrade på. De delar ut såna på skoj till småbarn. Det står på att den gäller för "resa HEMIFRÅN - BORT och hem igen". På baksidan står det också en liten ramsa om att det är roligt att åka tåg. :)
En trevlig liten vardagsutflykt med lite nytta gjort och framförallt bra träning för Tove. När man åker tåg, går i köpcentrum, äter ute etc är det ju bra om man kan bete sig. Tove är ganska duktig, det här att gå själv och hålla sig nära är inte så lätt när man har spring i benen, men övning ger träning! ;-)
fredag 8 januari 2010
Soffkväll för en gångs skull
Jag är hemma ikväll. Chockerande va!? Jo, det är ju dans på Yesterday, men jag var inte sugen. Daniel konstaterade att nånting måste vara fel och kände på min panna. Men det är nog inte så allvarligt. Ibland händer det även mig. Jag dansade ju i söndags och det blev ju en konstig kväll. I kväll spelar Wahlströms, inga favoriter direkt, och jag vet inga favoriter direkt som ska dit heller så så var det med det. Istället blir det mys med sambon och en glasstårta framför Let's Dance. Det funkar också!
torsdag 7 januari 2010
Tove snart 1 år och 10 månader
Tove har haft sin första förskoledag efter jullovet och hon var ivrig dit i morse. Hon satte på sig skorna och drog på raggsockorna på händerna som "dantar" redan innan frukost. Hon vinkade inte ens till Daniel när han lämnade henne och när jag hämtade henne verkade hon haft en riktigt bra dag. Hon följde gärna med hem i alla fall vilket underlättar.
Tove lär sig så mycket nya saker och nya ord nu varje dag så jag inte kan hålla ordning och rapportera om dem. Idag sa hon i alla fall "pappa Daniel" och "mamma Frida" när vi satt vid middagsbordet. Det tog en stund innan vi begrep vad hon satt och sa men hon ger sig inte i första taget när vi ser ut som två frågetecken. Men oftast förstår vi förvånansvärt väl vad hon säger och vill. Elin sa när hon var här före jul att "Man blir ju så förvånad för hon är så tydlig att man tror det är en slump att det låter som nåt, men då är det precis det hon menar!"
Igår var det skidor på olika längder och bredder på TVn och det tycker Tove är roligt. "Åka tidor!" "Tejer!" Det betyder att det är tjejer som åker skidor förstås. Mitt i skidorna visade de de klipp inför idrottsgalan och då kom det några fotbollsbilder. Tove pekade och sa "Foboll!" Vore iofs konstigt om hon inte snappat det ordet men ändå.
Tove leker med klosspusslet hon fick i julklapp.
Stora tjejen på språng
(Här har den röda tröjan åkt av för hon blev så varm..)
Tove lär sig så mycket nya saker och nya ord nu varje dag så jag inte kan hålla ordning och rapportera om dem. Idag sa hon i alla fall "pappa Daniel" och "mamma Frida" när vi satt vid middagsbordet. Det tog en stund innan vi begrep vad hon satt och sa men hon ger sig inte i första taget när vi ser ut som två frågetecken. Men oftast förstår vi förvånansvärt väl vad hon säger och vill. Elin sa när hon var här före jul att "Man blir ju så förvånad för hon är så tydlig att man tror det är en slump att det låter som nåt, men då är det precis det hon menar!"
Igår var det skidor på olika längder och bredder på TVn och det tycker Tove är roligt. "Åka tidor!" "Tejer!" Det betyder att det är tjejer som åker skidor förstås. Mitt i skidorna visade de de klipp inför idrottsgalan och då kom det några fotbollsbilder. Tove pekade och sa "Foboll!" Vore iofs konstigt om hon inte snappat det ordet men ändå.
Tove leker med klosspusslet hon fick i julklapp.Annars gillar Tove mer och mer att leka och busa tillsammans. Kurragömma med pappa är väldigt roligt. Hon har bara lite svårt att vänta tills han har gömt sig utan vill gärna springa efter direkt. Om hon inte vill göra nåt som hon ska kan hon streta emot och skratta och säga "busa!" Hon vet så väl vad "Nej" betyder och såfort man säger det måste hon fortsätta lite till bara för att liksom se om vi kanske går med på det den här dagen/timmen.
Tove har ganska bra koll på kroppen men ibland går det ändå för fort och hon ramlar eller bonkar in huvudet i nåt. "Ajajaj - båsa!" säger hon då och så blåser man en gång. "Bätter!" säger hon så och då är det redan bättre och leken kan oftast fortsätta.
I går kollade jag upp att det finns lekgympa i närheten för barn i olika åldrar, de minsta var 2-3-åringar. Det tror jag Tove skulle tycka var jättekul. Det handlar om att springa, göra hinderbanor, musiklek och massa annat. Jag minns att jag var på nåt sånt med min mamma när jag var liten, även fast jag kanske var lite större då. Men kul var det i alla fall. Även fast Tove är ett väldigt aktivt barn tror jag det är jättebra att införa någon lekfull aktivitet redan tidigt. För det sociala inte minst.
Stora tjejen på språng(Här har den röda tröjan åkt av för hon blev så varm..)
Jag orkar inte vara trött
Är det inte lite lätt att bli veckovill när det är söndag mitt i veckan? Jo! Idag har jag haft måndag ömsom torsdag hur som helst idag men jag har iaf hela tiden varit säker på att det är fredag i morgon. Den här arbetsdagen var en sån där oerhört tröttsamt onödig en igen. Jääääsp. Jag dör sakta tristessdöden och räknar långsamt ner 1 dag från de trettisju. Suck.
När jag körde hem var jag så grymt trött. Kanske på grund av magen och de men mest troligt på grund av min låga energi hela dagen. Jag hämtade en dagistrött Tove och vi låg och myste tills Daniel kom. Då mer eller mindre domnade jag bort i soffan och kände mig sen riktigt usel, då jag sov mig ifrån både matlagning och Tovepassning som Daniel fick fixa. :(
När jag körde hem var jag så grymt trött. Kanske på grund av magen och de men mest troligt på grund av min låga energi hela dagen. Jag hämtade en dagistrött Tove och vi låg och myste tills Daniel kom. Då mer eller mindre domnade jag bort i soffan och kände mig sen riktigt usel, då jag sov mig ifrån både matlagning och Tovepassning som Daniel fick fixa. :(
Dataknas
Jag har fått nåt dataknas på jobbet. Allt funkar kanoners utom att Livsdansbloggen tar ca 5 minuter att ladda och att webläsaren hänger sig helt under tiden. Ingen aning om varför, här hemma funkar det ju fint. Men det gör det lite jobbigt att få ur sig några inlägg därifrån just nu. :(
onsdag 6 januari 2010
Kyligt ute? Rensa inne!
Väldigt skönt med en ledig dag mitt i veckan. Skulle jag kunna vänja mig vid utan större problem. Igår kväll smidde vi planer för dagen. Tåget till Täby, lite shopping och fika, tåget hem igen. Tåget för Toves skull, shoppingen och fikat mest för vår skull. Men det var ju dryga tjugo minus när vi vaknade och det kändes plötsligt inte lika självklart att ge sig ut.
Istället blev det hemmapyssel stärkt av gårdagens text. Min idé är ju att om alla förråd är fulla har man för mycket saker. Om man då vill ha in mer saker får man göra enligt principen en in - en ut. Alltså, rensa bort gammalt om du vill ha plats för nytt. Min sambo har mer principen att om förrådet är fullt, bygg ett större/nytt. (Han säger nu att det minsann inte alls är så, att det bara är elakt förtal...haha..) Hur som helst så försöker jag köra mitt race så gott det nu går. Även om det är ryckvis.
Jag har således ägnat dagen åt rensning av mina kläder och skor. Jag fick hjälp av Tove så det var bäst att hålla koll på att kläderna jag skulle spara inte plötsligt låg i en av slängpåsarna. Jag vek tillbaka kläderna i lådorna och vände ryggen till, då låg de på golvet igen. Så höll vi på. Men några kassar med kläder blev det i alla fall och ordning i mina lådor. Jag lyckades slänga en tio par skor också. Förut var jag en riktig skodåre och jag har haft många men nu är det få som används utan de låg bara och tog plats. (Givetvis slänger jag inte fina kläder och skor utan de hamnar i Erikshjälpens insamling.)
Genast känner jag mig lite lättare. Skönt!
Istället blev det hemmapyssel stärkt av gårdagens text. Min idé är ju att om alla förråd är fulla har man för mycket saker. Om man då vill ha in mer saker får man göra enligt principen en in - en ut. Alltså, rensa bort gammalt om du vill ha plats för nytt. Min sambo har mer principen att om förrådet är fullt, bygg ett större/nytt. (Han säger nu att det minsann inte alls är så, att det bara är elakt förtal...haha..) Hur som helst så försöker jag köra mitt race så gott det nu går. Även om det är ryckvis.
Jag har således ägnat dagen åt rensning av mina kläder och skor. Jag fick hjälp av Tove så det var bäst att hålla koll på att kläderna jag skulle spara inte plötsligt låg i en av slängpåsarna. Jag vek tillbaka kläderna i lådorna och vände ryggen till, då låg de på golvet igen. Så höll vi på. Men några kassar med kläder blev det i alla fall och ordning i mina lådor. Jag lyckades slänga en tio par skor också. Förut var jag en riktig skodåre och jag har haft många men nu är det få som används utan de låg bara och tog plats. (Givetvis slänger jag inte fina kläder och skor utan de hamnar i Erikshjälpens insamling.)
Genast känner jag mig lite lättare. Skönt!
tisdag 5 januari 2010
Äger du dina prylar eller äger de dig?
Åter till boken Ett rikare liv. Där läser jag idag om att rensa bland sina prylar. Ett för mig kärt ämne som ni vet vid det här laget.
"Prylarna definierar i stor utsträckning för dig själv och andra vem du är. (...) Men allt ägande är ett tveeggat svärd. Det du äger har du en relation till och därmed äger det det dig i sin tur i samma utsträckning. Ju viktigare något är för dig att äga, desto mer äger det dig.
Våra liv är fyllda med prylar som tar plats och energi. Vi inbillar oss ofta att det bara är sådant vi aktivt ser som tar energi, men i själva verket sänder hundratals saker varje dag negativa signaler till vårt undermedvetna, och tar stora delar av vår energi. (...)
Ta ett varv i hemmet och du kommer att upptäcka att du har en mängd saker som inte ger dig känslor av "nutid" eller "framtid" utan som snarare håller kvar dig i det förflutna. Det kan vara ärvda möbler, böcker du redan läst, kläder du aldrig har på dig, tavlor du inte tycker särskilt mycket om.
Det betyder inte nödvändigtvis att något måste slängas, de kanske bara behöver lagas, tvättas, strykas eller flyttas. Det gäller inte bara rum du regelbundet vistas i, samma sak gäller för vinds- och källarförråd, klädkammare, linneskåp, insidan av bilen och så vidare. (...)
Se på ditt hem med nya ögon en stund. Hur ser rummet ut? Vad får det dig att tänka och fokusera på? Vilka saker tar energi varje gång du ser dem? Hur ska du bli kvitt dessa energitjuvar?"
Detta kapitel ur boken applåderar jag energiskt då det är precis detta jag själv kommit fram till! Det är inte lätt att efterleva eftersom det hela tiden vandrar in nya saker i hemmet, frivilligt och ofrivilligt. Men jag kommer fortsätta sträva mot detta mål. Det borde också uppfylla min idé om att "Har man inte så mycket saker borde det inte bli lika stökigt!"
37 arbetsdagar kvar
Bu...det känns mycket just nu...
Jag jobbade på igår och nu har jag förmodligen inget att göra resten av dagarna denna vecka. Trist. Idag var en riktigt seg och sur dag.
I helgen så plockade jag fram Toves första kläder, de i storlek 50-56 och lade i en låda i byrån. Bara för att jag ska fatta. Jag kanske fattade för bra. Nu kommer jag kanske redan börja vänta.
Sen läste jag i en tidning om såna som fött hemma eller i bilen. Man ska inte läsa sånt.
Jag jobbade på igår och nu har jag förmodligen inget att göra resten av dagarna denna vecka. Trist. Idag var en riktigt seg och sur dag.
I helgen så plockade jag fram Toves första kläder, de i storlek 50-56 och lade i en låda i byrån. Bara för att jag ska fatta. Jag kanske fattade för bra. Nu kommer jag kanske redan börja vänta.
Sen läste jag i en tidning om såna som fött hemma eller i bilen. Man ska inte läsa sånt.
måndag 4 januari 2010
Projekt; sovloft
I helgen har vi disktuerat och tagit ett familjebeslut (tror vi) att vi ska bygga loft på vinden, en riktig trappa upp dit samt lite andra justeringar på övervåningen (flytta en och annan vägg och dörr) för att det ska bli så bra som möjligt för alla fyra som ska bo i vårt hus närmsta åren. Vi är inte ett dugg sugna på att flytta så då är det smart att tänka lite långsiktigt (läs: tonåringar!) Jag har i min hormondimma slitits mellan hopp och förtvivlan angående detta, men just precis nu känns det hoppfullt igen.
Projektet är planerat över två år. Då ungefär vore det bra om det är klart. Ingen brådska alltså. Men vissa saker bör ske nu under våren för att vi ska kunna isolera vinden under hösten, när det varken är svinkallt eller smällhett där uppe. Bara det är gjort kan vi sen pyssla på eftersom. Visst låter det bra i teorin? När vi väl bestämt oss brukar det dock hända saker fortare än planerat, men den här gången kommer det ju lite annat emellan och det kanske bara är bra. :-)
Projektet är planerat över två år. Då ungefär vore det bra om det är klart. Ingen brådska alltså. Men vissa saker bör ske nu under våren för att vi ska kunna isolera vinden under hösten, när det varken är svinkallt eller smällhett där uppe. Bara det är gjort kan vi sen pyssla på eftersom. Visst låter det bra i teorin? När vi väl bestämt oss brukar det dock hända saker fortare än planerat, men den här gången kommer det ju lite annat emellan och det kanske bara är bra. :-)
Hopplöst känslosam
Att vara gravid känns just nu som en mental berg-och-dal-bana. Om Daniel tyckte jag var ovanligt harmonisk förra svängen så är jag ganska säker på att han inte tycker likadant nu. Vissa dagar är jag helt hopplös och bara gråter vid minsta motgång istället för att möjligen försöka tänka konstruktivt och lösa eventuella problem.
Det är förmodligen jobbigt att leva med ett hormonstint gråtpaket. Det är ganska jobbigt att vara ett också. Jag är ju inte så ledsen egentligen, men tårarna rinner ändå. Rent intellektuellt begriper jag ju att det är totalt onödigt, men jag kan ändå inte hejda det. Väldigt irriterande.
Det är förmodligen jobbigt att leva med ett hormonstint gråtpaket. Det är ganska jobbigt att vara ett också. Jag är ju inte så ledsen egentligen, men tårarna rinner ändå. Rent intellektuellt begriper jag ju att det är totalt onödigt, men jag kan ändå inte hejda det. Väldigt irriterande.
Yesterday igår - en påminnelse om livets bräcklighet
Jag var till Yesterday på jullovsavslutningsdans igår. Jag kom fram precis tills det började och när jag svängde in på parkeringen var det kö upp för backen och halva parkeringen. Suck. Tänkte tanken att vända och åka hem men slog bort den likafort. Nu var jag ju ändå där och jag ställde mig snällt i kö. Sista biten in fick jag dessutom trevligt sällskap så då gjorde det inte så mycket att Zlips börjat spela därinne. Det var inte fler bilar på parkeringen än vanligt så jag tror att kön mest berodde på väglaget plus att folk alltid är lite sena när det börjar kl 18.00.
Mitt sällskap och jag hade tur och fick tag på varsitt ess när vi väl var inne så vi kom upp på banan på en gång. Sedan rullade första halvan på riktigt bra. Bra dans avslöste varandra utan att jag själv var alls på hugget. Jag dansade i princip allt utom två av de allra snabbaste. Ett par snabba bugg lite senare gjorde magen lite spänd och ond, mest för att jag spände mig pga trängseln tror jag. Men grymt rolig dans var det i alla fall. Jag dansade inte sista låtarna före paus utan köpte fika i tid istället. Jag ville inte missa fikat denna gång!
Efter fikat dansade jag ett par danser och en kort bit in på andra lugna sträcks plötsligt armar i luften nära oss och vi stannade och gjorde likadant. Nånting hade uppenbarligen hänt. Zlips reagerade fort och slutade spela och ropade efter läkare och sjukvårdspersonal skyndade ner i lokalen. En lite äldre man hade förmodligen fått en hjärtattack och låg på golvet och de satte genast igång med hjärtmassage.
Som tur är finns det oftast sjukvårdskunniga i såna här större sällskap och på Yesterdays danskvällar finns nästan alltid ett par som gått samma kurser som vi. Hon är hjärtläkare och han kirurg. Måste sägas att sådant känns tryggt i såna här situationer. De två turades om att ge hjärtmassage och övriga kunniga hjälpte till med det som gick medan den övriga massan skingrades något efter den första nyfikenheten.
Det kändes som att de höll på i evigheter innan ambulanspersonalen kom och tog över. Vi det laget kändes allt hopp ute, men efter cirka en halvtimme där på golvet satte de plötsligt in dropp och man förstod att där fanns liv. En trekvart från att det hände kunde de åka iväg med helikopter och läget rapporterades som stabilt och under kontroll. Dansen fortsatte igen strax före tio och jag dansade klart de två lugna som jag börjat med som en sista dans innan jag åkte hem.
Jag hade redan varit labil större delen av dagen så denna händelse kändes. När döden kommer så nära är det många känslor som börjar forsa runt i kroppen. Alla påverkas. Bland det väntande dansfolket kändes det som en kollektiv mental gruppkram. Folk gick runt och pratade lågmält med vänner, kramades med de som stod dem nära eller de som fanns till hands. Min danspartner för stunden blev märkbart tagen och vi gick och satte oss och tog hand om varann. Vid beskedet om att mannen trots allt var vid liv gick en gemensam lättnadens suck genom folkmassan.
Det var svårt att få ur känslorna ur kroppen till natten och de hänger fortfarande kvar som ett dämpande skal över mig i dag. Livets bräcklighet är ändå så tydligt när man är gravid och att bli påmind om det såhär tätt inpå känns ganska tufft.
Mitt sällskap och jag hade tur och fick tag på varsitt ess när vi väl var inne så vi kom upp på banan på en gång. Sedan rullade första halvan på riktigt bra. Bra dans avslöste varandra utan att jag själv var alls på hugget. Jag dansade i princip allt utom två av de allra snabbaste. Ett par snabba bugg lite senare gjorde magen lite spänd och ond, mest för att jag spände mig pga trängseln tror jag. Men grymt rolig dans var det i alla fall. Jag dansade inte sista låtarna före paus utan köpte fika i tid istället. Jag ville inte missa fikat denna gång!
Efter fikat dansade jag ett par danser och en kort bit in på andra lugna sträcks plötsligt armar i luften nära oss och vi stannade och gjorde likadant. Nånting hade uppenbarligen hänt. Zlips reagerade fort och slutade spela och ropade efter läkare och sjukvårdspersonal skyndade ner i lokalen. En lite äldre man hade förmodligen fått en hjärtattack och låg på golvet och de satte genast igång med hjärtmassage.
Som tur är finns det oftast sjukvårdskunniga i såna här större sällskap och på Yesterdays danskvällar finns nästan alltid ett par som gått samma kurser som vi. Hon är hjärtläkare och han kirurg. Måste sägas att sådant känns tryggt i såna här situationer. De två turades om att ge hjärtmassage och övriga kunniga hjälpte till med det som gick medan den övriga massan skingrades något efter den första nyfikenheten.
Det kändes som att de höll på i evigheter innan ambulanspersonalen kom och tog över. Vi det laget kändes allt hopp ute, men efter cirka en halvtimme där på golvet satte de plötsligt in dropp och man förstod att där fanns liv. En trekvart från att det hände kunde de åka iväg med helikopter och läget rapporterades som stabilt och under kontroll. Dansen fortsatte igen strax före tio och jag dansade klart de två lugna som jag börjat med som en sista dans innan jag åkte hem.
Jag hade redan varit labil större delen av dagen så denna händelse kändes. När döden kommer så nära är det många känslor som börjar forsa runt i kroppen. Alla påverkas. Bland det väntande dansfolket kändes det som en kollektiv mental gruppkram. Folk gick runt och pratade lågmält med vänner, kramades med de som stod dem nära eller de som fanns till hands. Min danspartner för stunden blev märkbart tagen och vi gick och satte oss och tog hand om varann. Vid beskedet om att mannen trots allt var vid liv gick en gemensam lättnadens suck genom folkmassan.
Det var svårt att få ur känslorna ur kroppen till natten och de hänger fortfarande kvar som ett dämpande skal över mig i dag. Livets bräcklighet är ändå så tydligt när man är gravid och att bli påmind om det såhär tätt inpå känns ganska tufft.
söndag 3 januari 2010
Middag i Stuvsta
Igår var vi, tillsammans med E&M bjudna till T&R i Stuvsta. Man kan säga att Elin och jag fick middagen i trettioårspresent och nu blev den äntligen av! :) Vi lyckades tajma resan dit riktigt bra. Trots att vi kollade på och inköpte vagn på vägen, lyckades vi pricka tiden att hämta upp E&M för vidare färd söderut.
Våra små tjejer har inte setts på väldigt länge och nu var de lite mer jämställda än sist och kunde leka lite tillsammans. Sarah är ett drygt halvår äldre än Tove. Det gick bra efter en stund och de sprang runt runt tills både de och vi var uttröttade.
Vi blev bjudna på riktig kalasmat bestående av oxfilé, potatisgratäng, rödvinssås och sallad. Gott! Det blev en väldigt trevlig kväll med ganska mycket fokus på tjejerna som stal vår uppmärksamhet. Men lite vuxenprat, om renoveringar och annat, hanns också med. Nu får vi se till att det inte blir lika länge till nästa träff!
Sarah & Tove
Våra små tjejer har inte setts på väldigt länge och nu var de lite mer jämställda än sist och kunde leka lite tillsammans. Sarah är ett drygt halvår äldre än Tove. Det gick bra efter en stund och de sprang runt runt tills både de och vi var uttröttade.
Vi blev bjudna på riktig kalasmat bestående av oxfilé, potatisgratäng, rödvinssås och sallad. Gott! Det blev en väldigt trevlig kväll med ganska mycket fokus på tjejerna som stal vår uppmärksamhet. Men lite vuxenprat, om renoveringar och annat, hanns också med. Nu får vi se till att det inte blir lika länge till nästa träff!
Sarah & ToveNu är den vår!
Plötsligt är vi ett litet steg närmre Filuren 2.0. En ny vagn är inköpt som ska passa två. Phil and Ted Sport -08. Den ser helt ny ut och vi hoppas den ska passa våra behov. Vi behöver köpa till en mjuklift så vi fortsätter bevaka blocket. Allt som allt blir det under halva priset mot att köpa nytt och då känns det ju som att man gjort ett klipp även fast det fortfarande är dyrt. (Nypris för vagn + extrasits, lift, myggnät och regnskydd är charmiga 8500kr...(Gaaaah!!))
Som vagnen är ihopsatt nu så är den tänkt för två sittande barn. Om man ska ha en spädis och ett större barn fäller man den övre sitsen helt och stoppar in liften i den. Den lilla sistsen som nu är bak sätts då i fram, lite ovanför det liggande barnet. Jag kan ta en sån bild sen när vi har fixat en lift. :-)
Nu återstår att stuva undan de andra två vagnarna. Tre vagnar är liiite mycket att ha stående, även i ett hus.
Som vagnen är ihopsatt nu så är den tänkt för två sittande barn. Om man ska ha en spädis och ett större barn fäller man den övre sitsen helt och stoppar in liften i den. Den lilla sistsen som nu är bak sätts då i fram, lite ovanför det liggande barnet. Jag kan ta en sån bild sen när vi har fixat en lift. :-)
Nu återstår att stuva undan de andra två vagnarna. Tre vagnar är liiite mycket att ha stående, även i ett hus.
fredag 1 januari 2010
En dörröppnare..
Tove invigde det nya året med att öppna sin första dörr. Plötsligt gick hon bara ut från den stängda toaletten. Sen har hon testat sin nya färdighet många gånger, öppnat och stängt. Daniel tyckte inte att det var bra att hon kunde ta sig in på toaletten här nere själv. Det finns mycket spännande där, som kattlådan till exempel. Han vände därför handtaget (jaja jag vet att det heter "trycke"!) så att det nu pekar uppåt och då når hon inte.
Tove tyckte att pappa var jättedum som förstörde hennes nya spännande lek och hon var arg en stund. Sen visade han henne att det fanns andra dörrar att öppna och stänga så då gick det över. Hon stängde in sig själv i tvättstugan där lampan var släkt. "Mörkt!" hörde man där inifrån, men hon verkade inte bli rädd.
Tove tyckte att pappa var jättedum som förstörde hennes nya spännande lek och hon var arg en stund. Sen visade han henne att det fanns andra dörrar att öppna och stänga så då gick det över. Hon stängde in sig själv i tvättstugan där lampan var släkt. "Mörkt!" hörde man där inifrån, men hon verkade inte bli rädd.
Nyår 2009
Nyårsafton 2009 firades av i uterummet tillsammans med goda vänner med barn. Jag stod för de mesta förberedelserna och planerandet och har ägnat de senaste tagarna åt att piffa uterummet och förbereda maten.
Tove hjälper pappa med städningen
Nyårsbordet redo med förrätt
Tjejer och killar under djup koncentration
Mor och dotter in action på Twisterplanen
Kvällens meny
Krämig rotsellerisoppa med prosciuttolindad filoncini
Svamp- och fläskifilégryta med potatis, gelé & sallad
Hallonpannacottapaj
Krämig rotsellerisoppa med prosciuttolindad filoncini
Svamp- och fläskifilégryta med potatis, gelé & sallad
Hallonpannacottapaj
Jag kan själv intyga att det var gott och alla lät sig väl smaka. Tove och tjejerna lämnade oss så småningom för att leka själva och det gjorde de med den äran. Så söta och duktiga tillsammans. Vi vuxna satt kvar och jäste, pratade och drack goda drinkar påhittade och skakade av Elin & Mattias. Tove hängde med till nio nånting sen verkade hon hålla med om att det var dags att sova och hon sov som en stock resten av kvällen och natten, trots fyrverkerierna.
Sen blev det lite lekar. Daniel har ofta en femkamp i bakfickan för såna här tillställningar och inomhus får man göra vad man kan. Men några favoriter i repris och några nya lekar blev det och tjejlaget (Lejonen) vann över killaget (Kaninerna). Twister letades också fram och snart hade alla vuxna ont nånstans... Sen intogs efterrätten och mer kaffe innan det var dags för tolvslag. Våra grannar runt om verkar gilla att bränna pengar för vår skull så vi fick mycket fina fyrverkerier att titta på och skåla till. :-)
Det är otroligt vad såna här kvällar går fort! Men det är väl så, har man trevligt rinner tiden bara iväg. Ett par timmar till gick efter midnatt innan gästerna droppade av eller knoppade in i gästrummet, glada men trötta. Jag är jättenöjd med kvällen, det är roligt att vara värdinna även fast jag alltid är smått stressad innan. Det behöver jag ju egentligen inte vara för våra vänner är så skönt avslappnade. Det behöver ju liksom inte vara så märkvärdigt för att det ska bli trevligt!
Lite bilder från kvällen kommer här:
Tove hjälper pappa med städningen
Nyårsbordet redo med förrätt
Tjejer och killar under djup koncentration
Mor och dotter in action på Twisterplanen
Gott Nytt År!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)