Körövningar

Igår hade jag en äkta åka-hit-och-hit-dag. Morgonen börjar med att jag inser att det är elva minus uta och att bilen vi ska sätta oss i om en timme är iskall. Med betoning på is. Bilen står i garagelängan som är 170 meter bort. I huset finns jag och två små barn. Som snart kommer sättas ner i iskalla barnstolar. Om jag inte sätter in motor (och kupé-) värmaren. Hm. Jag sätter ner Måns i lekrummet, scannar golvet efter små farliga saker, säger åt Tove att rulla boll med Måns och att mamma snart är tillbaka. Sen springer jag.

Lite senare packar jag ihop mig, barn, extrakläder, vagn och barnmatstolar i den nu varma och sköna bilen och rullar iväg mot morfar. Jag kommer till och med ihåg att ta med mig motorvärmarsladden. Guldstjärna till mig. Sen var vi hos morfar. Vi fikade med lussebullar och efter lunchen gick morfar och Tove ut och åkte pulka och spark i all snö. Där var det nog en fyrtio centimeter, mycket mer än hos oss. Tove lärde sig sparka fram sparken själv samt sätta upp foten och åka nerför backen. Sen kunde hon vända sparken genom att ta lyfta medarna i bak och gå runt. Morfar är en bra snögubbe!
Måns och jag höll oss inne i stugvärmen när de andra härjade ute. Sen kom två rödrosiga in och gick raka vägen in i sovrummet och middagsluren var ett faktum. Måns sov också. Endast mamman var vaken och passade på att pyssla lite i köket.
Det är nu vi börjar närma oss hit-och-ditet. Vid halv fyra var middagen klar och jag åt den för att kunna åka klockan fyra. Tove sov fortfarande när jag åkte. In till Norrtälje bar det av (återigen i varm bil) mot körövningen inför Magnus Carlsson-konserten. Det tar en halvtimme in ungefär. Övningen gick ganska bra. Ungdomskör var ju kul för det är ungdomar i den. Jag insåg plötsligt att jag faktiskt blivit stor nu när vi under repet skulle ställa oss upp och sjunga och man hörde "stöööön - måste vi stååååå!??" och jag räknades in bland "damerna på bakre raden". Hahaha!

Efter en och en halv timmas rep bar det av tillbaka till skogen igen och fyrtio minuter senare (hamnade bakom en ¤%&# bil med sommardäck som körde femtio på åttioväg...) var jag tillbaka hos morfar. Allt hade gått bra. Båda barnen hade ätit bra och det var inga problem att jag var borta när Tove vaknade. I köket var det full fart med lek och musik och två trötta men glada barn. De verkade dock inse att de var trötta när jag kom och skulle bylsa på dem alla kläder för hemfärd. Sen åkte jag hem med alltihop igen. Då var jag ganska mör.

Nu behöver jag inte köra bil igen på ett tag känns det som.

Malung

Först åkte vi tåg, sen åkte vi tåg, sen åkte vi tåg och sist åkte vi tåg. Så såg resan till Malung ut. Roslagsbana, Tunnelbana, InterCity och till slut Rälsbuss. Rälsbussen var finast om än något skakig. Resan till Malung gick otroligt smidigt. Alla byten flöt fint utan stress och vi tog oss ombord på alla tåg med all packning och barn i behåll. Tove (och Måns) har ju bara åkt Roslagsbanan förut så det var mycket nytt.

Extrakontroll av biljetterna på en ganska lugn T-Central

Väl framme på "det riktiga" tåget, InterCity åt vi vår frukost. Det avgick kvart i åtta från centralen och då hade vi varit igång i två och en halv timme redan. Frukosten smakade väldigt bra och även Tove åt med god aptit. Första två timmarna fram till bytet förflöt relativt fort och lugnt. Tove tyckte det var mest spännande med tågtoaletten tror jag. Annars blev det lite pusslande, ritande och läsande. Måns satt i sin stol och lekte "kasta bort leksakerna" och jag var tydligen lekkamraten som hela tiden skulle plocka upp dem igen.

Tove med sin nya pusselbok som sparats inför resan

Måns i full lek

Under bytet till rälsbussen somnade Måns i vagnen och det var så smidigt att vi kunde köra på vagnen på tåget och ha den stående nära oss tills han vaknade. För oss var det pastasalladdags och man var konstigt nog hungrig igen! Halv ett bromsade tåget in i Malung och morbror stod och väntade. Tove sa "Jag ska säga hej och ge Emil en kram!" men väl ute blev hon konstigt nog lite blyg men en kram blev det efter en liten stund. Det var nära till hans plejs och snart satt vi och mumsade kaffe och bullar.

Bokläsning medan...

...Måns sov i vagnen, med mammas morgonfrisyr för övrigt

Efter lägenhetsvisning blev det en tur till skolan där morbroren fyller sina dagar med inspiration. Lite lokalvisning men inte minst lånande av skidor och pjäxor till hurtbullen i familjen (alltså inte jag.) Till middag slog syskonen sina kloka ihop och det blev en nykomponerad mycket smaskig anrättning som gjorde oss alla både väldigt mätta och belåtna. Ostfylld lövbiff med klyftpotatis, sås och balsamfrästa grönsaker.

Tove skulle få sova på en madrass inne hos Emil så vi kunde stänga dörren om henne med tanke på kvällsumgåset och Måns nattliga bravader. Hon verkade tycka att det var jättemysigt och när det var dags gosade hon snabbt ner sig under täcket och slocknade fort efter sagan. Vi såg Idol men när första delen var avklarad var jag så himla trött att jag somnade i på min madrass i vardagsrummet medan de andra såg lite till.

Vi hade tänkt att Måns skulle kunna sova i vagnen och fixat den så det var en plan sovyta där. Men ack ack så fel vi hade. Det blev den värsta natten hittills och vi var uppe först en timma mellan två och tre och sen varje halvtimme från fyra och framåt. Helt galet. Sen var vi trötta.... Tove den lilla ängeln hade däremot tagit sovmorgon och kom skuttande först vid halv nio. Hon hade tydligen legat och dragit sig lite hos morbror först men ändå!

Frukostvälling i soffan

När vi väl orkade komma igång igen efter frukost drog sig Daniel iväg till skidspåren och vi andra strosade på hemma en stund tills det var dags att söva Måns i vagnen för lunchvila. Då var plötsligt Tove också trött och Emil följde bara med henne in till madrassen och - snark - så sov hon två timmar. Innan barnen vaknade hann pappan komma hem och vi hann både laga och äta lunchvåfflor. När Tove vaknade smaskade hon i sig hela tre äggvåfflor med grädde och sylt.

Hela helgen var det ca tio minus ute och konstant snöyra. På eftermiddagen tog vi oss ändå ut på en promenad för att fylla på middagsförrådet och Tove och Daniel passade också på att leka ute en stund. Det var tydligen väldigt populärt och en rödrosig och nöjd tjej kom sen in igen. Efter middagen blev det en slö kväll med lite spel framför TVn innan de mycket trötta föräldrarna var tvungna att åter försöka få lite sömn. Så trist att behöva sova klockan tio när man egentligen vill ta tillfället i akt att umgås.

Inför denna natt hade vi gjort en Månssäng i soffan istället med soffbordet på sidan som skydd. Det fungerade bättre och natten blev något lugnare. Lite mer som vi är vana. Söndag morgon var således lite piggare och det var väldigt skönt. Även denna förmiddag hann Daniel med några kilometer i spåren och jag förberedde resan undertiden. Morbror försåg oss med lunch innan det var dags att bege oss mot stationen igen.

Två små resenärer :-)

Vi hade hoppats att Tove skulle somna på tåget. HAHAHA säger vi om det i efterhand. Hur kunde vi tänka så dumt!? Självklart sov hon inget och självklart var hon på sitt allra mest förtjusande trotshumör bitvis under resan. Högljudd, spring i benen etc etc. Vad kan man göra förutom att säga till om och om igen och försöka avleda med annat?)

På InterCity tåget kunde jag känna att alla i den fulla vagnen tänkte "Åhh neeeeej! En j-a barnfamilj, hur kunde vi ha sån otur! Kan de inte få still och tyst på ungen!?" Kanske var det bara i mitt huvud de tänkte så, men nä, nån tänkte så, det vet jag. Resten kanske hade egna barn, eller kände i alla fall nåt barn och vet hur det kan va. Hoppas det. Medlidande vill jag ha, inte onda ögat!

Efter en koll på sl.se visste vi hur sista biten hem såg ut och den klaffade utan stress. Vi är numera experter på rulltrappor och hissar med vagn i SLs system. Så en timme efter ankomst på centralen var vi hemma igen efter en trevlig helg i det allra innerligaste inlandet. Sköööönt!

Efter resan kan jag konstatera:
- Väldigt tur att vi bokat platser i tid på tåget så vi fick fyra platser med gemensamt bord båda vägarna. På hemvägen var det knökfullt och vissa utan platsbiljett fick flytta hit och dit.
- Man kan inte alls vara säker på att få hjälp av med vagnen av konduktören trots att han öppnar dörren och kliver ut precis framför. Han kan också bara gå iväg... (Fyra trappsteg ner på InterCity tågen)
- Åka tåg är mysigt, det har jag alltid tyckt och om några år kommer det nog vara ett väldigt trevligt och även avslappnat sätt att resa med barnen.
- Hela väskan med matsäck är guld värd.
- Även fast det på ett sätt är tråkigt att brorsan bor så långt bort nu var det på ett annat sätt både roligt och trevligt att få åka på utflykt och hälsa på. Tove verkade också tycka det var både roligt och spännande. Hon har ju faktiskt aldrig sovit hemma hos morbror förut! (För han brukade ju alltid barnvakta hemma hos oss) :-)

Förberedelser

Idag är dagen före den stora tågåkardagen. Tove ska få åka riktigt tåg för första gången, ja Måns också såklart men han är nog inte fullt lika förväntansfull. Tove gillar ju vårat lokaltåg Roslagsbanan jättemycket och det är alltid spännande när vi ska åka tåg. Nu ska vi åka riktigt tåg i hela fem timmar! Morbror är det som ska få besök i ett kallt och snöigt Malung.

För egen del innebär resan förberedelser av olika slag. Packning av kläder och matsäck, fixa huset, kattvakt etc. Vi åker tidigt på morgonen och jag lovar att bli lugn och snäll när vi väl kommit på tåget och hittat våra platser. Största farhågan är att något ska strula på väg till centralen pga snön, men jag hoppas det kommer gå smärtfritt.

Förmiddagen idag har jag dock besökt öppna förskolan med Måns. Idag var det total pappadominans där och alla är verkligen kanontrevliga. Daniel kommer få mycket gott sällskap i vår med andra ord och det känns roligt! På hemväg handlade jag matsäcksmaten och eftermiddagen kommer gå åt att försöka fixa det sista. I kväll lämnar jag över en stund och åker äntligen på körövning igen i snöyran.

Bra start på veckan

I måndags blev det äntligen showdans igen efter två veckors snoruppehåll. Ny svårare koreografi med massa hopp. Vi kände oss otroligt graciösa och skrattade gott. Tyvärr kommer jag att missa två gånger nu pga Magnus Carlsson-konserten så nästa gång jag kan är denna koreografi slut. Det hade varit så kul att tredje gången få känna att man satte den. Det är så tillfredsställande när man lyckats besegra något som först verkade omöjligt.

I går var en helt vanlig tisdag med undantag för att jag på kvällen cyklade iväg i snöröken och fick en timmes massage. Det var otroligt välbehövligt. Det är min vänstra sida som har tagit mycket stryk nu av bärandet och igår ägnades mycket tid åt min axel, skuldra och arm. Hon tryckte på olika punkter ni vet sådär så hela armen först skriker och sen domnar bort och sen....aaahh!...smärtan försvinner och muskeln blir lugn. Tyvärr hade hon ingen mer kvällstid innan jul så jag får hoppas på ett återbud.

Senare på kvällen såg vi lite fotboll och planerade packningen inför helgens lilla tripp. Så lite packning som möjligt ska det bli men när man har barn måste man se till att få med välling och flaskor och massa matsäck dessutom. En lagom kort lista blev det och ikväll måste vi packa eftersom jag är borta i morgon kväll.

Idag var det inte kul att lämna på dagis. Isgata med pudersnö är en väldigt dålig kombination och jag var glad över min rullator...förlåt - vagn. Ute yr det fortfarande jättemycket och det verkar blåsa än värre nu så jag ser inte fram emot hämtningen. Det blir helt klart inomhuslek i eftermiddag!

Bästa nyheten för dagen är att vår bil äntligen är klar på verkstaden och att den faktiskt blev aningens billigare än vad de först hotade med. Det innebär att jag kan ta mig till körövningarna i morgon och på måndag utan strul. Skönt!

Änglarnas tid - med Magnus (och mej)

Som av en händelse ska jag plötsligt medverka på två julkonserter med Magnus Carlsson i Norrtälje Kyrka. 6 dec går spektaklet av stapeln. Det är en lokal ungdomskör som ska sjunga med Magnus på tre stycken och de behövde förstärkning av några säkra sångare. Min första tanke var "Gud vad kuuuuul!" Min andra tanke var "Men det är ju omöjligt för de repar på dumma tider och på konsertdagen, som är en måndag, börjar genrepet vid tre eller nåt."

Sen tänkte jag en tredje tanke "Det kanske ändå går att få till på nåt sätt!" Och det gick. Morfar får bistå på det enda repet som jag kan vara med (måtte bilen vara klar tills dess!) och världens bästa ställuppande Daniel får trixa med jobbtiderna så jag kan vara med på konsertdagen.

I måndags fick jag noterna på posten och igår klinkade jag igenom dem på pianot. En var lite klurigare med lite gospelrytmer så helt snutet ur näsan var det inte. Det känns ju lite som att kasta sig ut, med bara ett rep innan konsertdagen och så, men jag övar ju på att just våga saker jag skulle vilja våga. Jag ser det som en del i en process helt enkelt.

Men så ska det ju bli jäkligt KUL också! :-D

Biljetter finns på Ticnet för julmusiksugna!

Måns åtta månader

Den stora åttamånadersdagen var i måndags så nu är det dags att sammanfatta vår lilla killes tillvaro igen. Det som är lite jobbigt just nu är sovandet, men jag tror inte att det är riktigt så jobbigt för Måns som för oss. Han somnar oftast lugnt vid läggningen klockan sju. Men sen vaknar han nu minst en gång, ibland redan vid halv elva men oftast runt fyra-fem, på natten. Då är han ledsen och när man försöker trösta så blir han bara mer och mer ledsen, på gränsen till hysterisk.

Han kastar huvudet bakåt och spänner kroppen i en båge bakåt och skriker. Vill absolut inte ha nån napp utan kastar den så långt bort han kan om man försöker. Det är nästintill omöjligt att få honom att slappna av för att somna in igen utan att mata. Han kan lugna sig lite och bli vaggad i sängen men så fort han verkar känna att han håller på att somna rycker han till och börjar om. Nu matar jag alltså en gång per natt igen ungefär för vi orkar inte vara uppe timvis och turas om att försöka få Måns att slappna av.

Man kan lätt tro att det är något fysiskt fel, att han har ont, i magen, i tänderna eller vad som helst. Men om man mitt i skriken tar ner honom till TVn eller tänder lampan och tar fram en leksak byts "Uuuääääää!!!!" ganska snart till ett glatt "Aaadadada". Alltså är det snarare något psykiskt. Det är som att det värsta som skulle kunna ske är att somna om igen. Man får hoppas och anta att det är en fas som går över av sig självt. Och det snart!

Måns ville nog gärna vara med och springa runt på lekgympan!

Förutom vårt nattliga umgänge så är Måns ganska tillfreds med livet. Han kryper nu fort framåt när han ser något spännande och ägnar sig åt att utforska världen på sitt nya sätt. Polar'n går inte säker och Måns har nu även upptäckt kattmaten! Att torrfoder kan stå så högt upp på småbarns favoritmeny? (Tove kan fortfarande sitta under köksbordet och knapra, fast mest för att hon inte får tror jag...) Nu måste vi alltså göra någon slags arrangemang så Polar'n får ha maten ifred.

Måns ammar lite morgon, kväll och natt nu. Ibland nån skvätt på eftermiddagen om han verkar behöva det för att slappna av. Annars börjar han gilla vällingen mer nu vid sidan av puré och gröt. Snart kan jag börja laga lite specialkryddad mat till middag så vi kan äta samma allihop, det ska bli trevligt. :-)

Måns är på öppna förskolan och leker tre gånger i veckan. Han verkar gilla det mycket. Han tycker sångstunden är spännande, tar själv ett djur ur sångpåsen och trummar på trumman, och har nu även börjat utforska allting som han kommer åt genom krypandet. Han kan nu krypa iväg in i ett annat rum och verkar inte bekymra sig för att jag kommer ur sikte. Men han har inte börjat dra sig upp än och är ganska vinglig om man vill försöka få honom på fötter.

Majskrokskoncentration

De andra barnen visar han också intresse för. Mest de som är jämngamla eftersom de håller sig i närheten och på samma höjd så att säga. Han verkar också tycka att småbebisarnas huvuden ser goda ut för han kryper gärna fram och försöker smaka på dem, eller så pussas han bara. Roligt ser det ut i alla fall.

Nu är det bara dryga månaden kvar på min mammaledighet och det känns bra men jag tror inte jag fattat det på riktigt. Jag känner mig helt lugn med att lämna över Måns till Daniel på dagarna, även vad gäller amningen och så, men att bara träffa honom på kvällarna kommer förmodligen kännas jobbigare än vad jag tror.

Nån gång i framtiden så...

Den här låten på minner kroppen om att den en gång fick dansa West Coast Swing. Om det inte hade kommit ett par barn så hade vi förmodligen fortsatt på inslagen linje. Man blir bra sugen...

Avslutning på lekgympan

Lördagen ägnades åt umgänge med och firande av morfar. Tove vaknade minst sagt på fel humör efter middagsluren och det tog säkert en timme och ett snögubbsbygge att vända henne rätt igen. Hon visade även upp sina färdigheter i tvåårstrots eller treårstrots eller vilket trots som helst. Helt otroligt är det i alla fall hur hon jobbar på att och lyckas manipulera sin omgivning till vansinne.

På söndagen var det min tur att gå upp. Jag var inte pigg. När Daniel klev upp några timmar senare var jag fortfarande hålögd. Som tur var lyckades jag sova nästan två timmar medan Tove och Daniel var på utflykt och Måns sov. Lagom till lunch var jag en ny människa.

På eftermiddagen var vi på avslutningen för Toves lekgympa. Det var en riktigt rolig tillställning med en helt enorm hinderbana, fika och diplom. Avslutningen var gemensam för alla tio barngrupperna i åldrarna två till tio år och de minsta barnen fick hjälp av en förälder runt banan. Jag blev otroligt imponerad av Toves oräddhet och styrka. Vissa moment kunde man ju hoppa över men inte Tove inte. Jag insåg att det är väldigt lätt att själv begränsa barnen helt i onödan. Nu känns det bra att jag anmält Tove till fortsatt gympande i vår för 3-4-åringar. :-)

Två fel av fem möjliga?

Enligt Danslogen ser Trombons program inte alls ut såhär utan såhär:

22 jan Casanovas
5 feb Jannez
5 mars Zlips
2 april Blender igen
7 maj Shake

Casanovas och Zlips istället för dubbel Blender och Svänzons alltså. Tyvärr sammanfaller lördagsdanserna med Yesterdayveckorna även i vår. Och inget Svänzons till på köpet. Men det var ju tur att det var Casanovas i januari istället för Blender annars hade de varit på Yesterday på fredagen och på Trombon på lördagen och det hade ju varit otroligt korkat.

Doldisarnas afton

Jag hade en riktigt kul kväll på Yesterday i fredags. Jag kom i god tid, fick högst oväntat sällskap av bror, dansade en hel massa roliga danser och åkte hem sluter och nöjder.

Det var den korta versionen. Här är den långa:

Kvällen till ära hade jag ju privatchaufför (eftersom vår bil bokat in sig på långweekend på verkstad utan att fråga om lov) och vi anlände i lämplig tid så vi slapp kön som numera ringlar lång om man är för sen. Kön beror snarare på en ny tvungen kassamackapär än att det plötsligt är mer folk. Men det var ganska mycket folk och väldigt mycket okända ansikten plus återigen en del enbart tittande publik. Det måste vara positivt för branschen. Få av mina vanliga guldkorn dök upp till förmån för övriga kan man säga.

Jag tog mig ett eget bord och plötsligt får jag oväntat sällskap av bror som plötsligt och tillfälligt var i schtaan. (Eller just då snarare ute på en åker i Brottby.) Det var trevligt tycker jag. Kul att ses och hinna prata lite bara sådär helt plötsligt. Jag hittade mig en första dans trots att jag var sent ute på grund av snackandet och kom igång hyfsat. Dans nummer två blev jag dock sittande men tog chansen att spana in utbudet, det var ju så mycket okänt folk och då kan man sätta blicken på de ben som dansar förbi och se om det är några som passar ens egna. I dansstil alltså.

Kvällens överraskning var en duktig och rolig kille vars existens jag nästan glömt eftersom vi sågs senast på Öland förra sommaren. Och han fick inte ens en chans att komma undan då min ytterst effektiva tjejfoxpartner helt enkelt stannade honom och sa "Frida kommer stå exakt här om tre låtar, you better show up!" eller det var i alla fall innebörden. Hahaha. Han bjöd på bra dans och massa barnprat eftersom vi båda tydligen fått barn (igen för min del) sedan sist vi sågs.

Bror hjälpte mig faktiskt också ordentligt på traven till en uppbjudning. När vi dansade den sista av våra låtar så placerade han oss strategiskt efter ett annat par som vi helt enkelt sen bara kunde hugga varsin delikat halva av till nästa dans. Mycket praktiskt med förare som både ser till min och sin egen vinning, det tackar man för!

Under kvällen dansade jag med flera som jag bara dansar med ibland, men varje gång påminns jag om att det funkar riktigt bra och undrar varför vi inte dansar oftare. Fast det kanske är det som är tjusningen. En av killarna har haft en imponerande utveckling och när han bara börjar tro lite mer på att han kan det han gör kommer han bli grym! Han tillsammans med kvällens tf blev kvällens två toppdanser, utan minsta tvekan. :-)

Jag spanade in ett tre nya offer varav jag hann med att bjuda upp två. Den tredje släppte nog aldrig sin flickvän så det var anledningen till att han fick passera odansad. Båda de andra två tog jag över efter duktiga tjejer och det kan vara ett gott tecken. Men den första hade jag mest spanat in buggen och det blev bara en ryggböjarfox och den andra, nä också en besvikelse. Det såg ju så bra och mysigt ut men var ganska trist. Det är märkligt att man kan tycka och uppleva så olika.

Kvällen gick ganska fort, jag dansade i princip hela tiden och fortsatte så ända till slutet. Det kändes i fötterna att man fått sig en rejäl dos träning när kvällen var slut och mungiporna pekade rakt upp.

Blender levererade stabilt som alltid och de har så många bra foxlåtar och snabba låtar man blir glad av. De ligger nog faktiskt etta på topplistan nu sedan Shake har startat popband. Min enda lilla önskan är att de nu kunde få stryka några av signaturmelodierna typ "Du tänder alla ljus" från låtlistan.

Nu är det bara att vänta på nästa dans. :-)

Önskelista till Tomten

Bortsett från den där bilen jag skrev om önskar jag mig följande:

Barnvakt för en kryssning i vår
Barnvakt för en danshelg
Barnvakt för lite olika andra rolighetskvällar
Barnvakt i största allmänhet

Jo, jag har faktiskt varit väldigt snäll

Spelberoende i unga år...

Han försöker ta sig ur det men det verkar omöjligt att sluta när man väl har börjat...

"Obekvärligt" och andra Tove-citat

Tove gillar inte sin overall. Inte regnjackan heller. När man ska ta på dem gnäller hon och säger "Jag vill inte ha den, det är obekvärligt!" Faktiskt är det en helt lysande sammanskrivning då man förstår precis hur illa det är.

---

I dag tog jag fram overallen igen eftersom det är lite snö ute:

Tove: "Jag vill inte ha den!"
Jag: "Jo, du måste ha overallen idag."
Tove: "Elin och Mattias har inte overall!"
Jag diskuterar glatt vidare: "Nä, för de kanske inte är ute och leker i snön..."

---

Jag var och hälsade på hos Elin häromdagen och på kvällen skulle jag berätta något för Daniel angående detta. Jag ville inte riktigt avslöja för Tove att jag varit där eftersom hon inte fått följa med:

Jag till D: "Idag när jag var eh...i K*** (där de bor) så blablabla..."
Tove (glatt): "K***! I K*** bor Elin och Mattias!"

---

Tove är duktig på siffror och bokstäver. Hon kan räkna till femton helt själv, säkert längre också om vi kommit på att lära ut mer... Hon kan också nästan alla bokstäver, i alla fall de stora, och stavar sig gärna igenom ord. Dock kan hon inte läsa ut orden vilket avslöjas tydligt ibland:

På väggen i trappan har vi massor av tavlor som morfar målat. En av mina favorittavlor sedan jag var liten står det "NYMÅLAT" på. Tove tittade upp mot tavlorna häromkvällen och började stava ordet, dock baklänges, hon kunde alla bokstäver sånär som på att hon blandade ihop Y med T. "T-A-L-Å-M-T-N" stavade Tove och svepte sedan med handen och läste ut "TAVLOR!"

Likadant har hon gjort när vi skrivit bokstäver tillsammans. "D-A-N-I-E-L....PAPPA!"

Måns kryper mer

När de små plötsligt lärt sig en ny färdighet så händer ju saker så snabbt. Från de första trevande krypstegen till att krypakrypakrypa. Nu följer Måns efter en om man går in i ett annat rum. Han kan få syn på en spännande leksak eller varför inte Polar'n på håll och då går det undan. Smacksmacksmack säger händerna i golvet när han sätter iväg. Här jagar han en liten studsboll.

Omvänd logik

Jag mötte grannen på väg till dagis. Vi möts ofta på väg då vi hämtar och lämnar med en halvtimmas tidsdifferens. Vi bestämde i går att vi ska ses i eftermiddag. Efter sedvanliga hälsningsfraser har vi denna konversation:

Jag: Vi är hos oss idag va för visst var vi hos er sist?
Hon: (Ser besvärad ut) Alltså...jag har det verkligen jättestökigt hemma så det vore bättre för mig om vi var hos oss...
Jag: ?
Hon: Jo för jag måste verkligen städa!
Jag: Hahaha, ja självklart kommer vi till er, ha en trevlig förmiddag!

Bilelände, eller borta bra men hemma bäst....

I går lämnade vi in bilen på verkstad igen. Den har varnat med fina röda lampor att något är knas med bromsarna. Det var det inte. Däremot var det knas på växellådan, nån cylinder nånting. De kommer behålla bilen över helgen och kanske ett tag till, så ja, ni kan ju gissa vad det kommer kosta! :-( Vi som tycker vi har en ganska ny bil...

Jahapp, så då stannar vi hemma i helgen då, och idag och i morgon. Jahapp, vad jätteroligt. Vi som hade tänkt oss ut till morfar för att fira av honom i efterhand men han får vackert komma hit, så får det bli. Vi får umgås här istället och så får jag fixa något gott att äta.

Jag får alltså hoppa körövningen ikväll. Hyrbil känns lite överkurs om det inte är värre måsten. Men till dansen har jag ordnat skjuts. Det gäller att ha ordning på sina prioriteringar. ;-)

Dubbel chans till fredagsdans

På fredag är det dans. Jojomensan. På två ställen inom räckhåll dessutom. Det är en av höstens få riktiga arrangörskrockar. Wahlströms i Hallunda och Blender på Yesterday. För mig är valet löjligt enkelt. Yesterday är ju hemma och Wahlströms är helt körda efter Öland. Möjligtvis att jag skulle dansa till dem under hot.

Det tråkiga är att minst hälften av länets dansare har närmare till Hallunda. Får ändå hoppas på det bästa av två världar; att jag får trevligt kavaljersällskap och ovanligt mycket dansyta. :-)

Idag är världen vit

Solen kommer aldrig gå upp idag. I alla fall inte så vi ser den. Marken, buskarna och träden är vita av frostkristaller och himmelen är vit av dis. Kallt var det också. Måns och jag har varit ute och promenerat fram och tillbaka till babycaféet som är på ÖF på onsdagar.

Då bakar föreståndarinnan något gott till oss mammor så man kan få köpa en kaka till kaffet. Idag hade hon bakat mina favoritkakor; mockarutor! En stor ruta och en kopp kaffe för det fina priset av tio kronor. Smaskens.

"Det är ju ändå bara stakning...!"

Daniel har åkt till gymmet för att träna nu och det börjar bli dags för kvällens antiworkout för egen del (synd att tårtan är slut). Daniel är ju ingen gymkille, han har aldrig besökt ett gym under våra år tillsammans. Men nu ska han ju åka Vasaloppet igen och hans trasiga fot tillåter ingen löpträning. Därför får det bli maskinkonditionsträning som är skonsammare för foten. Hur han ska klara av att skida nio mil med trasig fot är dock inget han verkar bekymra sig för...

Och så säger de att fisk är bra för minnet?

Måndagen förflöt enligt sedvanligt manér. Dock ingen showdans för andra veckan i rad. Snorig. Jag vill vara dansbar på fredag utan näsdukssnibb i urringningen. Då får man offra lite träning. Istället gjorde jag lite antiworkout genom att dega i soffan framför TVn med sista resten av farsdagstårtan.

Idag har jag och Måns varit på utflykt och lunchat med Elin som är hemma sjuk. Fast inte för sjuk för att umgås som tur är så det gjorde vi! Vi kalasade på gemensam favoritmat i form av Mörby-sushi *smask* och pratade och myste med Måns om vartannat. Tyvärr gick tiden alltför fort och vips så var det dags att åka hemåt och hämta Tove.

Vi planerade som tur var in en ny dejt redan på fredag då Elin ska åka bort. Fast det kom hon ju inte på förrän jag var på hemväg. Jo, alltså hon berättade att det skulle bli så skönt att åka bort på fredag, men inte att hon inte skulle vara hemma när jag kom, på fredag. Hahaha. Vi har hur som helst styrt om dejten till en annan dag nu. När hon är hemma. :-)

Vad heter Alfons pappa?

Det har Tove undrat några gånger nu. Han heter nog bara "Alfons pappa" säger jag, för jag vet inte om något namn.

I morse när hon kom in till mig i sängen sa hon. "Alfons pappa heter Elvin!"

Så nu vet ni det.

Klappat och klart - i alla fall i teorin

Söndagen var en produktiv dag sådär i all sin osynlighet. Vi firade av fars dag med pompa och ståt, eller i alla fall tårta och skraplotter. Åtta lotter på två pappor genererade en högvinst på fina tio kronor! Hurra för papporna!

Förutom detta så ringde jag N för att diskutera lite julklappar. Ett synnerligen givande samtal. Idéerna föll på plats och julklappsfrågan känns nu som ett minne blott. Vi ska ha med oss klappar till Umeå när vi åker upp om några veckor hade vi tänkt, därav brådskan. Sen är det ju skönt att ha det klart innan gemene man ska ut och trängas. Fast Internet är ett underskattat julklappsvaruhus.

När detta samtal var avklarat och Daniel gick med barnen på lekgympa åkte jag på en liten shoppingtur. Tre ynka saker ville vi ha tag på i Arninge. Jag sprang hit och dit och fram och tillbaka utan att hitta något som föll mig i smaken och till slut tänkte jag att, jamen jag kollar Rusta också innan jag åker hem. Tadaaaa!! Alla tre sakerna ner i korgen och ut genom kassan på fem minuter. Nästa gång tror jag nog jag går dit först!

Livsdansbloggen fyller tre år idag!

Ja, det är faktiskt sant! Detta firas med en ny design som jag precis har fixat till. De gamla mallarna saknar en del av de nya funktionerna och nu när jag plötsligt insåg att designen är hela tre år gammal är det ju faktiskt hög tid för lite uppfräschning! Jag hoppas och tror att ni ändå kommer känna er som hemma. :-)

1480 inlägg har det blivit hittills. Det är ju nästan 500 om året, herregud!

Och resan fortsätter för den som vill hänga med!
Kram

PS. Har du redan glömt hur den gamla designen såg ut? Kolla här.

(Ni som fortfarande envisas med att använda #¤%&-webläsaren Internet Explorer får nöja er med att se layouten nästan som den var tänkt. Nu syns i alla fall min fina bild överst i stället för en svart ruta. Pst - alla andra webläsare läser kod klanderfritt! )

En hundring på att det kommer behövas en ny sladd...!

Måns har strulat på nätterna nu ett tag men denna natt var bäst på länge. Det blev en tidig kväll och jag sov sen i ett sträck till halv sju men tydligen var Daniel upp en sväng och sövde om tidigare på morgonkvisten.

Idag har vi ägnat oss åt lite shopping samt en god middag. Daniel skuttar nu omkring och jublar över sin leksaksuppgradering. Ska bli intressant att se om det låter likadant när han ska koppla in den. Jag sparar min entusiasm tills allt är klart. ;-)

Restaurangbesök!

Efter en helt vanlig fredag, dock med isunderlag och regn på tvären på min promenad, kom Daniel hem tidigt. Han gör nämligen det på fredagar. Jag avskrev kvällens eventuella dansutflykt och vi bestämde oss istället för att gå ut och äta. (!!!!) Det var l-ä-n-g-e-s-e-n. En av krogarna på byn har bytt ägare och vi har nu varit och testat detta nygamla ställe.

Vi gick dit tidigt då det passar våra mattider bäst och så stör man minst antal fredagsmysmiddagsätande människor då. Små barn med spring i benen och restauranger är kanske inte alltid den bästa kombinationen. Måns tog den säkra vägen och sov i vagnen från start till mål. Tack för det sa vi. Tove var hyfsat lugn medan hon åt men när hon var klar så ville hon helst av allt springa runt-runt.

Mat och service fick klart godkänt och priset var lagom för såna här tillfällen. Vi kommer högst troligt gå dit igen. :-) Kaffet ska vi ta när barnen somnat med en godbit till.

Den här veckan blir det Idol på rätt dag.

Körenergi

Väldigt bra och givande körövning igår! Det har varit en liten svacka känns det som men nu var alla på topp och presterade. Så himla kul när det låter W-O-W. När till exempel ett par stämmor får köra igenom en del av ett stycke och när de är i mål kommer spontana applåder från resterande stämmor. Ryggdunkar i form av positiv uppbackning gör ju att hela kören lyfter sig.

I en kör gör man det tillsammans!...

På väg upp

Förkylningen kulminerade under tisdagen för att sedan lugna sig lite igår och ännu mer idag inbillar jag mig. Ikväll ska jag ju äntligen sjunga igen och det ska bli en intressant övning efter förra gångens uppsträckning så det kan inte missas.

Sen sist har jag annars ägnat mig åt att knuffa dryga tjugo kilo barnvagn i snömodd upp till anklarna. Det är bra träning det. Till dagis är det mestadels uppför så då blir man varm. Hemåt får man vila medan vagnen rullar skumpandes hit och dit.

Igår var jag och lunchade. Det är så trevligt varje gång. Det är faktiskt trevligt bara att få komma till en arbetsplats ibland och känna hur det var. Det blev en lååång lunch denna gång och vi hann avhandla både det ena och det tredje. Måns sov sig igenom lunchen igen och vaknade till kaffet. Det gör inget att han vaknar för min lunchkamrat vill gärna hinna snusa bebisnacke en stund.

I morgon är det chans till dans. Jag är tveksam just nu. Mest för att jag inte får sällskap. Alla vännerna verkar upptagna på olika håll och det är ju mycket roligare om man vet att man inte är "ensam". Det är verkligen stentråkigt att Daniels fot inte tillåter dans just nu. Hoppas det blir ordning på den någon gång. Det är ju lite vår grej. Annars kommer vi ju aldrig ut tillsammans. Om det blir något dansat för mig i morgon får bero på dagsform helt enkelt.

Se upp nu kommer Måns!

Sen Måns upptäckt sin nya färdighet igår har han börjat undersöka hemmet. Även om inte Tove riktigt insett det än så har jag nu förstått att alla hennes lekar måste flytta en bit upp. Redan igår var Måns plötsligt mitt uppe i lagårdsdjur, pussel och memory. Allt smakade bra.

Med första barnet har man kontroll. Då vet man vilka prylar man har liggande och håller lätt undan alla småsaker. Med andra barnet har man tappat kontrollen för det första barnet finns ju kvar, har växt, leker lekar med små pärlor, små grisar, små suddisar, små magneter....

Man har dessutom börjat avbarnanpassa hemmet redan. Vi har börjat ha ljusstakar på soffbordet igen till exempel. Tove bryr sig ju inte om dem nu. Men så fort Måns började krypa (igår) började han sträcka armarna uppåt så vips kommer han stå där och vingligt hålla sig i bordet med ena handen medan andra aparmen svepande efter vadsomhelst som man kan få tag på. Brödsmula, ljusstake, varmt kaffe....

En ny tid har definitivt rivstartat!

Titta han kryper!

Det har ju varit på gång länge men nu äntligen! Nu har vi sett några mer medvetna och längre krypningar och denna fångades på film i morse när vi var på väg ur sängen. :-) Tove applåderar glatt utan att ha en aning om vad det här kommer har för konsekvenser för henne. Men hon kommer snart bli varse.. ;-)

Det var banne mig på tiden!

Jag råkade få ögonen på ett dansprogram för våren och såg att Svänzons kommer till stan! Nåja, inte min stad men en lite längre söderut. "Äntligen!!" utropade jag i eufori och bläddrade i almanackan (ok scrollar i Outlookkalendern..) och....buuuu det är Vasaloppshelgen! Tror banne mig att jag ska boka in barnvakt till lördagskvällen redan nu!

Trombon får tydligen klara sig utan mig i höst, då den intressantaste spelningen nu krockar med en middag bland dansvänner, men vårens program ser ut som följer:

22 jan Blender
5 feb Jannez
5 mars Svänzons
2 april Blender igen
7 maj Shake

Vi ses!

Mysfoxcoachen tipsar

Nu vet jag att det är den här låten man kan få avnjuta som sista sista om man dansar till Shake nu. Inte konstigt att jag fick lite sköna åttinittiotalsvibbar! Yammmie! :-)

Mätt

Nu har vi bakat scones Tove och jag. Det var gott, tyckte jag. Tove verkade inte särskilt imponerad. Inte heller av den varma chokladen som jag storstilat gjort i ordning. Jag fick äta och dricka dubbelt. Där får man för att man gör sig till med mysigheter.

Snö

Idag snöar det. På längden och tvären. Jag är väldigt glad att jag inte behöver ut och köra just idag. Jag minns förra vinterns snö, snö och snö varje dag hela tiden när jag körde till och från jobb och kör. Men i morgon ska jag nog ut så jag hoppas vägarna är ok då. Daniel bytte i alla fall däcken i söndags som tur är.

Det ser extremt blött och blåsigt ut ute. Luften är vit av blask och om en halvtimme måste jag packa ner Måns i vagnen och gå ut i eländet för att hämta Tove. Jag hade tänkt att vi skulle gå en tur till centrum idag men vi ska nog vara ute precis så lite det bara går! Det är kanske istället en lämplig dag att presentera Tove för en första kopp varm choklad.

Osynkroniserade kalendrar?

Dagens fikadejt ställdes in på grund av sjukdomar både här och där. Jag är inte jättebesviken över att slippa en extra promenad i snövirrvarret utanför fönstret. Det roliga var att när vi pratat klart om inställandet av dejten och lagt på så kom det efter en stund ett sms som sa att "Det var himla tur att du ringde för jag trodde det var i morgon vi skulle ses!" Fniss.

Och hon nös och hon frös

Jag har så mycket trevligt inplanerat denna vecka så jag har verkligen ingen lust att vara sjuk. Det kändes igår kväll som att det var 50/50 risk att antingen jag skulle vara helt däckad på morgonen eller vakna i oförändrat tillstånd. Som tur var skedde det senare och som tur var var det en ovanligt bra natt.

Jag är helt klart förkyld men mest i nysnäsan och i huvudet. Tröttmössan är på kan man konstatera. Kvällens dansträning har jag i alla fall ställt in med förhoppning om att vara frisk till på fredag istället. Och fram tills dess har jag både fikadejt, lunchdejt och kör att se fram emot. :-)

Dagen har passerat i slöhetens tecken och Tove har fått underhålla sig framför Pippi och Alfons hela eftermiddagen känns det som. Ibland får det bli så även här. Annars är det TV-tid mest på helgen för henne.

Ikväll spelar jag in Dansbandsbrudarna mest för att sen kika på klippen från Öland.

Men däremellan kommer JUL väl...?

Jag som börjar se fram emot pepparkakor, saffransbullar och en och annan glögg kan inte låta bli att höja ögonbrynen när jag går in i vår butik och hittar, just det - SEMLOR!

Eh??

Fler goda "grannar"

Idag började vi dagen sent eftersom båda barnen somnade om vid sex och vaknade igen vid halv nio. De kom ju i säng flera timmar för sent igår så det är förklaringen till detta. Skönt var det att få sova igen lite i alla fall.

Ute sken solen och vinden var stilla så vi beslöt att gå en promenix till våra vänner M&M som flyttat närmare. Det var hög tid att ses igen och se hur de har fått det tyckte vi och ringde och väckte upp dem. "Kommer de NU?" hörde vi i bakgrunden och jag såg direkt framför mig hur det utbröt febril aktivitet i huset. Hihihi.

Jätteskönt var det ute och jättekul var det att ses igen tyckte vi. En alldeles lagom promenad har vi nu mellan oss och M&M följde med oss tillbaka för att se om det gick lika bra åt det hållet och det gjorde det. Kan man tänka sig. Alltså borde vi ses lite oftare nu kan man tycka!

Väl hemma fick vi i oss och barnen lunch och Tove somnade gott. Morfar kom förbi för en stunds umgås och för att hämta bilen så eftermiddagen försvann fort. Nu när jag börjar omslutas av förkylningsdimman ser jag fram emot att däcka i soffan framför veckans Idol.

Sen är det måndag igen. Prosit!

Jahapp...så var den här!

Jag har känt förkylningen krypa på mig två senaste nätterna. Idag klockan ett sa jag till Daniel att "nu kommer den - förkylningen!" Jag kände i ögonen att de började svida och näsan började klia och "tadaaaa" nu är jag förkyld och vill bara ligga under en filt och dricka te med sugrör.

Goda grannar

Igår hade vi inte direkt något bestämt så vi bjöd in grannarna på middag som vi pratat om ett tag. De hade inte något bokat för kvällen utan blev glada över att slippa laga mat. Vi fick nya grannar för ungefär ett år sedan och det var perfect match kan man lugnt säga.

De är också fyra i familjen och alla fyra är så att säga lika gamla som oss fyra, sånär som att det skiljer ett år mellan oss mammor. Så när vi ses försvinner stora tjejerna iväg på egen vild lek, småbarnen sitter eller ålar och verkar nöjda i varandras sällskap och vi vuxna har mycket att prata om.

Det finns många fördelar med att vara bortbjudna vägg i vägg. Den bortbjudna familjen känner doften av middagen medan de fortfarande är hemma, det är enkelt att hämta barnstolar och annat som kan behöva kompletteras och det är verkligen krypavstånd hem när det är så dags.

Så fort vi fick klartecken att det skulle komma hade vi plötsligt massor att göra: städa, handla och laga mat, så det blev en väldig fart. En väldigt trevlig kväll blev det också, om än något stojig emellanåt när tjejerna for runt. Alla verkade mätta och nöjda på alla sätt när kvällen var till ända och det var dags för grannarna att knalla över till sig. Uterummet gör sig väldigt bra i novembermörkret!

Annars stod man med rumpan bar

I katalogen står det "klänning". Man köper "klänningen". Man tar nöjt på sig den fina "klänningen" och åker på dans. Vis av erfarenhet laddar man med heltäckande leggings under. Och mycket riktigt; efter varje dans har "klänningen" förvandlats till en topp eller åtminstone en tunika (okej, jag vet att jag tappade er killar här..) och man är mycket nöjd över sina leggings...

Nypremiär för Shake på Yesterday

Den traditionella rapporten om gårdagens dans följer här: Jag var i god tid, trodde jag. Kön upp för backen sa nåt annat. Det var kallt, med begynnande förkylning i halsen inser jag att jag kommer blivit sjuk av att stå och vänta utan jacka, så det blev till att betala garderob denna gång. Dessutom hann jag inte in innan nio så min budget sprack dubbelt kan man säga. Tur jag tagit med en extra tjuga så jag ändå kunde köpa lite fika!

Väl inne hade första låten precis rullat igång och jag hade inte ett dugg lust att stå nåt denna kväll så jag hittade mig en karl att börja med. Det var bra, alltid skönt att komma igång och att värma upp med enbart fox är inte dumt faktiskt. Sen rullade det liksom på. Jag bjöd upp själv och blev faktiskt uppbjuden om vartannat. Kvällens tjejfox hanns med tidigt under kvällen och vi konstaterade ödmjukt att vi var skyldiga dans att inte låta kombinationen passera odansad.

De två toppfavoriterna som fortfarande besöker dansbanorna relativt frekvent (de andra två som bor i Stockholm får jag nog skicka ut en efterlysning på snart...) var på plats till mitt stora nöje. En av dem jagade jag fruktlöst senast men nu fick jag mig äntligen en dans igen! Och en to-die-for-fox till på köpet, ujujuj så trevligt!!! Ibland blir man verkligen påmind om varför man håller på med det här!

Jag dansade i princip allt fram till paus med en liten paus för att köpa fika då jag insåg att det började ta slut redan innan pausen och jag var i desperat behov av blodsockerhöjande sötsaker. Jag tyckte bandet annonserade ut att det skulle bli en snabb dans innan paus så då passade jag på att handla. Men sen blev det en lugn dans på det och då dansade jag igen medan mitt te svalnade till drickbart.

Jag dansade med två av de mest tekniskt avancerade killarna jag vet igår (bl a nämnd favorit) och omställningsproblemen blir nästan löjliga. Efter att ha dansat med någon som dansar i takt - endast - ska jag helt plötsligt följa tekniskt musikanpassning från topp till tå. Phu! Om det dessutom var längesen jag dansade med just den killen kan det ta ett tag innan jag lyckas både fokusera och slappna av samtidigt. Men det är ju en del av tjusningen som killarna aldrig får uppleva! :-)

Efter paus satt jag inte en enda dans utan skuttade vidare ända tills sista tonerna klingat ut. Jag hade riktigt kul hela kvällen och fick mycket bra dans med mig hem i minnet. Jag stördes inte nämnvärt av trängseln även fast en del tyckte det var buffligt. Toppkille nummer två hade jag sparat på lite eftersom det varit så himla trångt men högg honom när kvällen började närma sig slutet och det var ju tur så vi hann med! Han bjöd som vanligt på massor av bra och rolig dans och jag avnjöt också Shakes sista dans tillsammans med honom. Grrrrym!

Sista låten var ju kanon! Introt förde mig direkt tillbaka till högstadiediscots sista tryckare, men den var väldigt foxvänlig. Shake har ju alltid varit bra på sistalåtar och var överlag snäppet bättre nu än sist. Det är ju ett bra band, ingen tvekan om det. Men de snabba är nu lite för långsamma och de långsamma lite för snabba. Så var det inte förut. Och poplåtarna som passar sångerskan som hand i handsken är det bara att försöka börja gilla. Dags att glömma det som var och gå vidare. Men liveskivan kommer fortsätta gå varm i min bil!

Summa summarum blir nog att det var längesen jag hade en såhär lyckad danskväll! KUL!!!

Hög tid för förnyelse

Jag ska få nytt körkort. Mitt går ut i januari och jag har fått ett sånt papper man ska skriva på, klistra dit foto och skicka in. Det kanske är på tiden med tanke på att jag ser ut så här på mitt nuvarande körkort från 2001...

Fredagsuppladdning

Natten var bättre. Denna gång behövde vi bara vara vakna under den numera ganska väl kända timmen mellan halv fyra - halv fem. Men sen fick vi (jag) sova rekordlänge eftersom Måns sov till tio över åtta! Måtte det vara en ny trend på väg! :-)

Det var i alla fall precis vad jag behövde inför denna dag som bestod av perfekt(?) uppladdning inför kvällen på Ikea (nä, vi var inte speciellt ensamma där...) och lite annat därikring. Ett kort släktbesök hann vi också med på hemväg. Daniel är ledig idag därför blev det liksom en familjeutflykt såhär på fredagen.

Nu ska det snart ätas och sen ska vår nyköpta mokajäng invigas. Senare ikväll ska det bli dans! Jag har sett fram emot det hela veckan men nu börjar mina förväntningar nå mer normala nivåer vilket brukar bara bättre förutsättningar för en lyckad kväll. Vi kanske ses!?

Man blir snabbt dumihuvet av för lite sömn

I går hade jag fikabesök av min exkollega med son. Det blev en del jobbprat och nu har jag kanske fixat en intervju åt henne hos min exchef. Man kan alltid försöka, plötsligt kan det leda någon vart.

Måns var ovanligt gnällig under fikat och det var förmodligen förkylningen som spökade för natten blev inte rolig för nån. Jo, Tove som som en liten gris förstås. Vi andra studsade upp och ner varje halvtimme från ett på natten till femsnåret för att vyssja och vagga lilla Måns som var så jätteledsen och hade stora problem att komma till ro.

Vi har ju gudskelov haft en relativ enkel sovresa även med Måns men när det blir någon sån här natt så får man insikt i hur en del föräldrar kanske har det i långa perioder. Det är som tortyr att bara nästan få somna hela tiden. Man tänker att "nu är han tyst och verkar avslappnad, aaaah" och så kryper man ner i sängen igen efter att ha varit uppe en tjugo minuter. Och så fort man lyckas slappna av så pass att man är på väg att somna in hör man "Ooooäääääääää!"

Det är INTE, jag upprepar - INTE - kul!

I morse hade han lite feber men den har försvunnit under dagen. Den här dagen blev det till att faktiskt försöka sova lite när han sov och jag lyckades få mig en trekvart på soffan innan Tove skulle hämtas. Tur!

Han har inte varit lika snörvlig idag så nu hoppas jag verkligen att han kan sova inatt. Och vi också!

Kryssningsbenägen

Om man börjar kika i Birkas nöjeskalender för våren, betyder det att man ser en möjlighet till ett dygns barnledighet då? Ja, så är det ju faktiskt. Måns fyller ju ändå ett i mars och ju mer vi närmar oss ju mer möjligt känns det att ha barnvakt för båda utan att barnvakten går under. (Även om de kanske kommer springa åt varsitt håll snart så är i alla fall mat- och sovrutinerna lika då menar jag...)

För er som också blev kryssningssugna nu så kan jag meddela att nöjeskalendern ännu gapar tom efter nyår så så var det med det. Jag vet dock att Blender spelar på Birka i februari precis på min konserthelg. Typiskt.

Precis som på stenåldern

Vår vattenkokare är trasig. Den sa upp sig genom att vägra sluta koka och dessutom läcka kokande vatten på handtaget. Aj. Så nu får den stå och skämmas i förrådet i väntan på en enkelbiljett till Hagbytippen.

I väntan på en ny vattenkokare får jag koka mitt vatten i en kastrull. Att koka vatten i kastrull när man är van vid vattenkokare har sina risker. Kokaren slår man på och går därifrån. Sen kommer man på en timme senare att "Just det, jag skulle ju göra te!" Då går man till köket och slår på den på nytt. Och så håller man på. Ibland resulterar kokandet i att man faktiskt dricker en kopp te framåt kvällen.

När man kokar i kastrull sätter man på plattan och går därifrån. En stund senare undrar man vad sjutton det är som låter? I bästa fall är det vattnet man hör koka. I sämsta fall är det kastrullen som håller på att brännas fast i plattan.

Alltså - jag behöver en ny kokare NU!

Finaste Måns

Men än är ni många i alla fall

Jag ser att jag har tappat läsare på bloggen under året. Det spelar ju egentligen ingen roll eftersom jag skriver på ändå. Men, det ack så lilla men dock, egot i mig är ändå lite nyfiken på varför. Det kanske inte du kan svara på eftersom du uppenbarligen fortfarande läser här.

Men jag kanske har blivit allmänt tråkig? Gått från dansåsiktsmaskin till dagboksskrivande småbarnsmamma. Det är ju en naturlig utveckling då jag just nu inte dansar lika mycket som jag är mamma om man säger så. Kanske skriver jag på ett annat sätt också, inte lika rappt som förr?

Arbetslivet står ju också bara och väntar just nu. I startblocken redo för totalt livsbyte om sextiotre dagar. Det kommer bli mycket märkligt. Jag börjar inse att jag kommer sakna en del personer som jag faktiskt träffar ganska ofta nu men kommer kapa de naturliga mötesplatsbanden med över en natt.

Jag skriver kanske inte lika ofta nu heller som jag gjorde ett tag och sånt kan ju få läsare att tröttna. Men det beror ju dels på att jag inte tycker jag har massor att skriva om just nu och dels att jag inte alltid har tid att bara sitta ner och knappra in massa text.

Nåja, på tal om dansåsikter börjar jag verkligen störa mig på det allmänna gnusseriet och jag känner att åsikterna nu börjar klia i fingrarna så snart kommer de ut! ;-)

Umeåbesök

Precis som jag förutspått gick helgen i ilfart som om tiden liksom ville skynda sig fram till ny vecka. Med N&J här så hade vi en väldigt trevlig helg med mycket barnlek och mat, lite shopping och lunch hos E&M som söndagsavrundning.

Jag och Tove hämtade våra gäster i fredags eftermiddag medan Daniel och Måns lagade mat. När vi kom hem åt vi vår första höstmiddag i uterummet. Den första sedan det blivit sådär mysigt mörkt på kvällen så man måste tända alla ljusen. Mysigt! När barnen så småningom kommit till ro efter den första besöksuppståndelsen hann vi med ett kvällsparti Settlers i ett första försök att få J att fastna i spelträsket.

Lördagen hade en lugn förmiddag med promenad, lunch och middagslur innan vi åkte till vårt favoritcentrum och shoppade lite. Mest hägrade ännu ett besök i favoritbutiken och både Nina och jag fyndade lite. Sen blev det fika på hyllan och centrum som brukar vara så lugnt hade lite artistbesök för dagen, bland annat Torgny Melins som öste på precis när vi skulle konversera över varsin kaffe. De var inte bra nu heller.

Det blev lördagsmiddag i uterummet igen med fiskgryta och vitt vin. Smaskens! Morfar hade vid det laget också anslutit och bjöd på efterrättskaka. Den senare kvällen ägnades åt inspelat Idolprogram och allmänt slöande innan det var tack och godnatt.

Söndagsmorgonen var något rörig då nånting blivit knas med tidsomställningen. Tove och morfar var plötsligt uppe före tuppen och Tove hade sen svårt att komma till ro igen. Någon hade skrivit på FB att man skulle ägna en tanke åt alla småbarnsföräldrar som får sova en timme mindre i och med tidsomställningen. Jag tackar för omtanken. Även om Måns var duktig och sov i ett sträck till klockan sex....ja då var ju klockan plötsligt bara fem och allt var ännu mer åt pepparn än vanligt.

På söndagen var vi alltså bortbjudna på lunch hos E&M och det var jättekul att se hur de fått i ordning på de här två veckorna. Grymmans fint! Vi blev dessutom bjudna på smaskig mat med efterrätt och åkte hem så småningom både mätta och trötta. Eftermiddagen blev lugn utom för Nina som fick slutspurtsbusa med Tove men snart var det kväll och dags att skjutsa iväg gästerna dit de kom ifrån. Hejdå och tack för denna gång. Väldigt kul att ses!