tisdag 5 januari 2010

Äger du dina prylar eller äger de dig?

Åter till boken Ett rikare liv. Där läser jag idag om att rensa bland sina prylar. Ett för mig kärt ämne som ni vet vid det här laget.

"Prylarna definierar i stor utsträckning för dig själv och andra vem du är. (...) Men allt ägande är ett tveeggat svärd. Det du äger har du en relation till och därmed äger det det dig i sin tur i samma utsträckning. Ju viktigare något är för dig att äga, desto mer äger det dig.

Våra liv är fyllda med prylar som tar plats och energi. Vi inbillar oss ofta att det bara är sådant vi aktivt ser som tar energi, men i själva verket sänder hundratals saker varje dag negativa signaler till vårt undermedvetna, och tar stora delar av vår energi. (...)

Ta ett varv i hemmet och du kommer att upptäcka att du har en mängd saker som inte ger dig känslor av "nutid" eller "framtid" utan som snarare håller kvar dig i det förflutna. Det kan vara ärvda möbler, böcker du redan läst, kläder du aldrig har på dig, tavlor du inte tycker särskilt mycket om.

Det betyder inte nödvändigtvis att något måste slängas, de kanske bara behöver lagas, tvättas, strykas eller flyttas. Det gäller inte bara rum du regelbundet vistas i, samma sak gäller för vinds- och källarförråd, klädkammare, linneskåp, insidan av bilen och så vidare. (...)

Se på ditt hem med nya ögon en stund. Hur ser rummet ut? Vad får det dig att tänka och fokusera på? Vilka saker tar energi varje gång du ser dem? Hur ska du bli kvitt dessa energitjuvar?"

Detta kapitel ur boken applåderar jag energiskt då det är precis detta jag själv kommit fram till! Det är inte lätt att efterleva eftersom det hela tiden vandrar in nya saker i hemmet, frivilligt och ofrivilligt. Men jag kommer fortsätta sträva mot detta mål. Det borde också uppfylla min idé om att "Har man inte så mycket saker borde det inte bli lika stökigt!"

2 kommentarer:

Niklas sa...

Håller med om detta fullständigt och kul att läsa. Ibland kan jag tycka att ett hotellrum är det optimala boendet. Endast det allra nödvändigaste finns där och inget som stör. Dock blir det lite tråkigt i längden. Konsten är att våga slänga saker som man faktiskt inte använder.

Frida sa...

Jag är ganska bra på att slänga, men är det inte mina saker är det svårare... *visslar*.

De svåraste sakerna att slänga är annars gamla saker som hängt med länge, som tex varit mammas och som jag därför känner att jag har någon slags skyldighet att bevara. Men för vem?