måndag 30 juli 2012

Strandmys

Vi testar nyheter :-)

Sista semesterveckan inleds härmed

Måndag morgon. Mot min vilja känner jag ett litet stick av obehag i maggropen. En vecka kvar till jobb. Sen ska jag tillbaka till nya jobbet igen och jag har en känsla av att jag kommer vara tillbaka om inte på ruta ett så i alla fall på ruta tre. Hur var det nu igen med alltihop? Vad var vad? Hur gjorde man? Hur trivdes jag egentligen? Och största frågan är naturligtvis: Har min orkidé överlevt???

Det som är lite läskigt på jobbet är att jag för en gångs skull måste prestera och om inte jag gör det så händer det ingenting. Det finns ingen backup eller någon fallskärm om jag skulle missat nåt. Och ett misstag kan få stora konsekvenser då ledtiderna kan vara på flera månader. Det finns såklart positiva delar av detta också, t ex att jag känner mig behövd då det jag gör är viktigt, plus att dagarna går väldigt fort. Men just det. En vecka är det kvar innan det är dags att tänka på det där.

Den här sista veckan blir lite annorlunda. Första dagarna blir det väl lite pyssel hemma, förhoppningsvis lite bad och med all säkerhet lite mer OS. Sedan beger sig Daniel iväg på egna äventyr och jag får roa mig bäst jag kan med barnen. Eller barnen får roa sig bäst de kan medan jag ser på OS? Naaah, någonting annat ska vi säkert hitta på. ;-)

lördag 28 juli 2012

Sommarsemester

Igår kväll hade vi Ex2 med familjer här. Det har vi pratat om länge och plötsligt blir det av (efter påtryckningar förvisso, men det är ju tur att nån tar tag i saker.) Mycket trevligt! Kvällen blev på nåt sätt ganska kort, mest för att vi kom igång sent, men det kändes ändå som timmen blev sen. Märkligt. Hur som helst blev det en väldigt god middag under sedvanlig splittring med alla barn och vi får helt klart göra om det vid tillfälle för att hinna prata lite mer! :-)

Redan i går på förmiddagen var vi en sväng till vårt badställe, men det var först på dagens tur med trippla bad, fika och glass som det kändes helt på riktigt! Äntligen! Dessutom var grannarna också med så då blir det ju extra roligt för barnen.



Det som känns lite otäckt är att nu när man preciiis fått lite sommarkänsla så får man också känslan av att tiden börjar ticka ut. Snart bara en enda ynklig vecka kvar och vart tog tiden vägen? Jo, egentligen har vi ju hunnit göra massa saker, träffat massa folk och haft bara trevligt. Men ändå. Det blir till att försöka ta vara på dagarna och hoppas på fortsatt fint väder.

Sen ska man komma ihåg att sommaren inte behöver vara slut bara för att man börjar jobba igen. Även fast det är lätt att känna så.

fredag 27 juli 2012

Lotteri i parken med Perikles

Igår var det dags igen att återvända till dansgolvet i finaste parken. Först var det tänkt att hela familjen skulle åka, men andra planer ändrades och då fick jag åka själv till slut. Fast jag ville ju inte åka själv och efterlyste högkvalitativt sällskap på FB. Och jag fick napp till slut då L hörde mitt rop och ställde upp. Mycket trevligt! :-)

Det blev mer folk än jag trodde i parken även fast det aldrig var trångt. L kom precis för sent för min första dans och jag hann bli uppbjuden av en kille med fickor utanpå byxorna. Ajajaj sa mitt bara ben efter att ha umgåtts med byxfickknappen i två fox. Jag delade med mig av tipset att undvika sådana byxor på dansgolvet i framtiden. (Om tjejen skulle ha strumpbyxor så går ju även dessa sönder.)

Sen rullade kvällen vidare med bland annat dans med L och blandade kavaljerer. Perikles har verkligen höga toppar och djupa dalar i sin foxrepertoar medan buggen är konstant osvängig och allmänt trist. Så det är som ett lotteri vad man får för låtar. Antingen mycket tillfredsställande myspysfoxmusik eller nån riktig hejochhå i mellantempo. En av de riktigt bra och annars sällan spelade låtarna de kör är Hymn to her. Gillas!

I ett lotteri finns det som bekant väldigt många nitlotter och om man har riktigt tur kan man få en vinstlott! Lyckan var väl med mig någon enstaka gång under kvällen, men guldkornen var å andra sidan lätträknade igår, så det gjorde inte så mycket. Dansar man med "gubbar" är halvtempo att föredra. (Jag fick mig faktiskt en riktigt svängom där åttiotalsbuggen gjorde sig ordentligt påmind och om han inte hållit så hårt hade jag säkert kunna ta mig runt med egna ben...)

Jag hade ändå riktigt roligt och mycket var såklart Ls förtjänst då hon både fungerar utmärkt som sällskap och förare. Jag har träffat få med hennes utstrålning och sociala kompetens och vi dansar också mycket bra ihop! :-) Vi dansade även sista låtarna och hårdrocksextrat och passade på att ha lite snurrträning med framgång.

Perikles skulle ta och lägga in lite sväng i låtarna och inte bara vråla "Rock and rooooll!!" från scenen så skulle de bli ett helt ok band att dansa till när andan faller på.

Blev lite förvånad över att det redan hunnit bli så mörkt på kvällarna här! Lamporna runt banan lyste upp fint och jag hoppas nästa danskväll kan bjuda på äkta sommarmagi! :-)

onsdag 25 juli 2012

Summering inför avresa

Efter de första varma och härliga sommardagarna blev det plötsligt kallt. Sista dagen i Bäsksjö höll vi oss mest inomhus då både regn, hagel och drivis skymtade utanför fönstret och på natten gick temperaturen ner till 1,8 grader. Brrrr. Som tur av märkte vi inte någonting av det i husvagnen där vi sov denna vistelse.

Även i år var alla på plats och själva samlingsytan i stugan är inte så många kvadrat, men i och med att vi sover lite här och där så går det oväntat bra ändå. I alla fall så länge man kan vara ute stundvis. När barnen sov på dagar och kvällar åkte spelen fram precis som vanligt och trivselfaktorn var hög. Inte minst hos barnen!

I söndags åkte vi tillbaka till Umeå för ett par dagars vistelse även där. Vi började med en snabb mellanlandning i farmor och farfars lägenhet och lastade av och bytte om innan vi åkte vidare (tillbaka) mot Kassjö till väntande fika och middag.

Finfina nya uterummet inspekterades medan vädret varierade utanför mellan sol och åskregn varannan minut. Väldigt gott och trevligt och vi blev kvar tills barnen gick på övertid. Måns sov hela vägen hem och fick fortsätta i sin säng efter tandborstning i dvala.

Tove lärde sig cykla på sin cykel som finns hos farmor och farfar

I måndags var det äntligen dags för en stadstur. Sist vi var uppe så hanns det på nåt sätt inte med och både N och jag stod snopna utan. Därför såg vi verkligen till att det skulle bli av nu. Lite handlat blev det, mest presenter, och en fantastiskt god lunch avnjöts. Allt under ständigt pågående surr om livet.

När vi kom tillbaka var det dags för en ny utflykt. Denna gång till Röbäck för att hälsa på R&N&L. N hade precis fyllt år så vi hade med oss lite presenter som Tove lämnade över. Hon är så förtjust i alla Daniels små kusiner och kärleken verkar som tur är vara besvarad. De stora barnen lekte med de små efter fikat medan vi inspekterade omgivningarna.

Gårdagens utflykt gick till en äventyrslekpark som vi inte besökt förut. Den var stor, många olika roliga saker att leka i. Det mesta var för stora barn men Måns verkade trivas ändå. Båda barnen älskade en stor gunga som de kunde sitta båda på. Barnen väger ju nästan lika mycket så det fungerade bra.

Jättekul!!

Även kvällarna i Umeå har ägnats åt spel. Och det var ju verkligen på tiden att jag fick vinna en gång!!! I går kväll blev det också ett litet födelsedagskalas för mig i efterskott, vilket jag inte väntat mig och även den bästa presenten man kan tänka sig! :-D

I eftermiddag är det dags att vända hemåt. Det ska faktiskt bli riktigt skönt. Jag börjar få hemlängtan vilket betyder att vi hunnit det som vi ville. Och hela gänget träffas ju snart igen, fast i ett förhoppningsvs varmare land! :-)

tisdag 24 juli 2012

Äntligen sommar igen!

söndag 22 juli 2012

Mer Bäsksjö

Fiske

Ko-u! (Korv)


Stugmys

lördag 21 juli 2012

Norrlandsguld på mognad

fredag 20 juli 2012

I samspråk

Svärmor M ska inte ta i med armarna just nu. Hemma igen efter lunchgrillningen på stranden ser jag henne ändå kånka på stora ryggsäcken.

Jag: - Ska du verkligen bära den där eller borde du bett om hjälp?

M: - Jag tror jag tjures och bär...

Jag: - Det var inte det jag frågade.

M: - Nä, men det var det jag svarade.

Sen skrattade vi gott båda två.

Men på oss lyste solen...

Snart är det kaffe

torsdag 19 juli 2012

Inåt

onsdag 18 juli 2012

Norrut

I morse begav vi oss mot Norrland med mellanlandning i Stöcke. Vi flög från Bromma vilket vi inte brukar och det kändes som en bra idé med tanke på tider och priser ända tills vi upptäckte priset på långtidsparkeringen, över tusen kronor för en vecka!! (What?!?!)

Vi blev lite ekonomiska och beslöt att ta oss med buss, i alla fall dit, trots två byten med barn och packning. Vi åkte i god tid och det gick väldigt smidigt hela vägen. Barnen tycker att det är roligt att åka buss och vi åt sen lunch på flygplatsen enligt plan och gick sen genom säkerhetskontrollen raka vägen genom gaten in på planet. :-)

Det tog inte många minuter efter att planet lyfte innan Måns somnade. Sen sov han hela vägen tills vi landat och han yrvaket frågade "framme nu?" Tove ritade och ritade och ville inte smaka mellanmålet så bjöds på planet. Det var nog den enklaste flygningen på länge även om det aldrig är några problem.


När vi klev ombord i Stockholm hörde vi åskmuller. När vi klev av i Umeå möttes vi av sommarvärme. Och ännu varmare var det hemma hos N&J där vi ska bo första natten. Ah, ljuva sommar! Det är ju såhär det ska kännas!

Efter inledande ritualer åkte vi till ett havsbad och badade (mest barnen) och fikade. Nu sitter jag med ett glas sangria på vitt och inväntar middag på älgkalv. Jag vet inte varför jag gillar Norrland...? ;-)

I morgon går färden vidare mot inlandet.

tisdag 17 juli 2012

Att man aldrig lär sig...

Nu är bygglovsansökan inlämnad till tillbyggnaden av uterummet. Idén är att det ska bli dubbelt så stort och nu får vi se om kommunen samtycker. Hoppas! Vi har ju i princip redan börjat möblera....
Så här såg det ut på baksidan för någon månad sen när jag gjorde min första photoshopstudie på projektet. (Finns på Facebook för er som har access.)
Tanken är nu att det ska se ut ungefär så här i framtiden. :-)

Tanken är ju att vi ska få plats många! Det är ju ändå vårt mest nyttjade rum större delen av året. Vi häckar där jämt och när vi är ensamma går det ju fint i det existerande utrymmet, men nu är vi ju fyra bara vi och så fort vi blir fler blir det inte lika bra även fast vi får plats tio stycken om vi tränger ihop oss på blandade stolar.

Altanen blir inte så djup men lite bredare, mer som ett soldäck. En altan för utematplats kan det bli i vårt skugghörn. På nuvarande altan står ändå luften ofta för still mellan uterummet och planket när det är varmt, så vi inte kan sitta där, trots markisen som ger möjlighet till lite skugga.

Man kanske kan tro att det blir mörkare inne av ett så stort uterum, men i realiteten blir det inte så, nästan ljusare! Som man kan se på den vänstra delen av huset, den som nu inte har uterum, är persiennerna alltid nere, om än inte vinklade. Det är för att solen lyser rakt in annars. Så var det även i köket förut, men den persiennen har aldrig varit nere igen sedan vi byggde uterummet. Det dämpar ljuset så att man kan ha fönstren fria. Så konstigt är det.

Nu får vi som sagt hoppas att vi får bygga. Sen är tyvärr själva byggandet kvar. Det är inte klart bara för att det ser ut så i Photoshop... Och det är ju så lätt att glömma hur idiotjobbigt det är att bygga, när man liksom är i drömfasen. Och vilken himla tid det tar! Men förr eller senare blir det ändå klart och då får vi njuuuuta! :-)

söndag 15 juli 2012

Har du stått på händer idag?

Det här med yogan för ju med sig en och annan konstig ny rutin. Om man vill pyssla med avancerad yoga kan man roa sig med sk inversions, det är när man står uppochner på olika sätt, till exempel huvudstående, underarmstående och det mest extrema -handstående. Jag roar mig stund till annan med att yoga till Tara Stiles på Youtube och denna utmaning liksom talade till mig.

Första delutmaningen alltså - huvudstående mot vägg
Stå på huvudet, hur svårt kan det vara egentligen? Det gjorde man ju när man var liten. Men när man börjar tänka på det närmare sittandes på sin matta med en kudde framför sig börjar man känna att det ju var ganska länge sen man var så liten. Väldigt länge sen faktiskt.

Först trodde jag inte jag skulle klara det över huvudtaget. Jag vågade liksom inte hamna uppochner. Jag vet inte vad jag trodde skulle hända men det var ändå otäckt. Sen handlar ju yogan om att göra saker k-o-n-t-r-o-l-l-e-r-a-t! Alltså inte svosch upp och duns ner. Efter några dagars nötande gick det ändå bättre. Jag kom upp, kunde hålla mig kvar, och bestämma när jag ville ner. Seger till mig!

Andra delutmaningen - huvudstående utan vägg
Man inser ganska snart att det är magen det hänger på. Det är magen man stabiliserar upp kroppen med och om inte musklerna finns där eller fattar hur de ska arbeta så - sorry! Men muskler lär sig väldigt snabbt och snällt. Även fast jag fortfarande har väggen som säkerhet en bit bort klarar jag faktiskt nu att komma upp på huvudet utan stöd, stå kvar en stund och sen gå ner kontrollerat. Grejt!! :-)

Och så var det det där med att stå på händer
Jag har aldrig kunnat stå på händer i hela mitt liv. Inte ens mot en vägg. Jag minns min barndoms somrar hjulandes på gräsmattan, men sen var det stopp. När jag nu tänkte mig själv ståendes på händer var det inte alls en behaglig tanke. Om jag inte trodde jag skulle fixa att stå på huvudet var detta helt orimligt. Jag trodde framförallt inte armarna skulle bära mig.

På den avancerade yogaklassen som jag går har vi gjort L-handstående som ser ut som bilden. Redan där har man ganska mycket vikt i armarna och det har aldrig varit ett problem. Det är andra delar av kroppen som blivit trötta innan, så jag borde vetat bättre än att tro att jag skulle falla ner med huvudet före. Detta är självklart en mycket bra övning just för att träna armar och mage inför ett riktigt handstående även om benen avlastar en hel del.

Sen var det ju bara att börja våga försöka komma upp. Och fortfarande kontrollerat förstås. Mattan låg ett par veckor mot min vägg och varje gång jag såg den så försökte jag våga och plötsligt kom jag upp. Herrejösses vilken mental seger! Att känna att både modet och styrkan fanns där och att nå ett mål som bara för ett kort tag sen verkade omöjligt! Bilden här visar förstås handstående mot vägg.

Nästa bild visar det stora målet. Handstående. Punkt. Min uppochner-resa hittills har visat mig att det går snabbare än jag tror att lära sig (ja, yogan överhuvudtaget). Men detta är svårt. Magen måste jobba väldigt hårt för balansera upp kroppen och det måste säkert få ta sin tid. Och så måste jag vara enveten. Stå på händer minst en gång om dagen. Upp med sig bara. Mattan behöver jag inte längre för detta men om den ligger framme påminner den mig. Idag klarade jag att gå upp första gången utan att ta i väggen och stå en pyttekort stund. Heja mej!! Jag får återkomma med en bild när jag är helt där. :-)

Underarmstående
Här har vi nästa utmaning. Jag har inte ens börjat studera denna pose för jag tycker den verkar helt obegriplig. Men nåt ska man ju ha kvar, inte sant. Jag får ha som sporre att återkomma med en rapport om detta när jag har kommit förbi mina handståendeövningar.

Så fort jag klarar något nytt inom yogan så blir jag så sjukt nöjd med mig själv. Och framstegen är så enkla att mäta. Plötsligt kan jag komma ner mer, upp högre eller balansera längre än jag kunde för en vecka sen. Det är så coolt! Och så fort jag yogat några gånger hemma mellan passen så ger det grymma resultat. Otroligt taggande! :-)

De är inte så stora i år, men ganska många :-)

lördag 14 juli 2012

Shake it - or not!?

Har liksom ynkat över att återigen missa Shake på Hågelby - kanske den bästa sommardansen av dem alla! Och alltid alltid åker vi norrut just när de spelar och när vi kommer hem så är det Perikles och då får vi väl åka dit istället dårå...

Men så sa E att "Nej det är ju Perikles denna vecka och Shake om två veckor!" Eh, va?? Nehee? Har jag skrivit upp fel? Ja enligt Hågelbys hemsida har jag faktiskt det! Ett litet hopp tändes i mitt danshjärta och jag såg mig och älsklingen svirra runt till magiska toner.

Men icke! Efter en titt på bandens hemsidor så verkar det ändå vara som jag antecknat. De måste bytt dag på nåt vis och Hågelby har glömt att ändra på hemsidan.

Suck.

Hos polisen

Igår var vi på utflykt till polisen. Eftersom vi ska resa i höst behövde jag förnya mitt pass och barnen behövde få sina första. Vi har lärt oss att man kan boka tid för detta och slippa stå i kö med barnen och det var ju otroligt smidigt. Vi kom dit, tog tre kort, blev lite fattigare och var klara efter en kvart eller så. Perfekt!
Vi mätte barnen innan fotograferingen eftersom man ska uppge längd. Tove har precis passerat 1m (100,5cm) ! Inte undra på att leggingsen blivit piratbyxor... Måns är 87cm. Vi mätte båda senast på BVC i mars. Då var Tove 98,5cm, hon har vuxit 2cm sedan dess. Måns var då 84,5 cm och har vuxit 2,5cm på fyra månader. :-)

Passade på att väga barnen nu. Tove verkar ha stått still på ca 14,5kg medan Måns knappat in 0,7kg med modiga 13,8kg. Att det ändå inte är mer trots de 2,5 centimetrarna beror nog på att vi ser hur han smalnar av runt nacken och i ansiktet. Dragen börjar framträda allt tydligare och han blir mer och mer en liten kille. Även den pompösa magen har börjat minska i omfång. ;-)

Vi har ju inte tyckt att barnen har varit särskilt lika varandra sedan Måns väl lämnade spädbarnsstadiet. Men igår kollade jag lite bakåt på bloggen och hittade bilder på Tove i ungefär samma ålder. På den sista bilden med kepsen tycker jag att man kan se mycket som överensstämmer med Måns. Det är nyttigt att titta och läsa bakåt, man glömmer så otroligt fort! :-)

fredag 13 juli 2012

Familjerna på Dreams i Hågelby :-)

Ni som varit med länge minns säkert att vi ofta hade med Tove på dans när hon var liten. Det var så länge hon somnade enkelt i vagnen och sådär. Sen kom Måns och han har i princip aldrig varit med, i alla fall inte på samma sätt någon vanlig danskväll. Eftersom vi varit på Öland en hel vecka igen utan att dansa en enda ynklig dans med varandra vore det ju roligt att faktiskt få göra det nu under semestern. Därför har vi smitt lite planer ett tag och igår var det dags att göra slag i saken. Nu skulle barnen få åka med oss och dansa!

Vi åkte i himla god tid så barnen skulle hinna leka i lekparken innan. Oturligt nog fick vi två ordentliga käppar i hjulet innan vi var framme. Först en hopplös trafik. Det tog säkert en och en halv timme att åka. Sen precis innan vi var framme passerade en störtskur. Även om det strax efter sken upp så var hela lekparken dyngsur. Vi torkade av så gott det gick och sen fick de leka lite innan vi bestämde att det var bättre att äta först så hann det torka lite till.
Mat på filt smakar alltid bra!
Här är Emils häst Lukas med Pippi och Tommy på

Solen sken skönt under vår picknick och sen blev det mera lek medan vi föräldrar gjorde oss i ordning. Vi slog upp vår camp i grässlänten och snart kom E&M&O och gjorde oss sällskap. När det var dags för dans samlades vi vid dansbanan och hörselkåporna åkte på utan minsta protest. Tove har tydligt visat att hon inte gillar höga ljud och tyckte det var skönt att ha dem på. Måns gör som Tove gör.
Nyblivna föräldrar på grönbete :-)
Oskar somnade och så vaknade han och så somnade han om

Tove ville dansa. Då ville Måns också dansa. Så då dansade vi runt lite med barnen. Sen ville de se när vi dansade och satte sig bredvid varann på filten och tittade på. :-) Sen tog jag barnjouren så E&M fick dansa lite och sen bytte Daniel av mig. Både Tove och Måns var väldigt uppspelta och hade jättekul. De satt på filten, var i tältet och sprang runt. Sen ville de dansa igen. Efter några danser i var var det snart paus. E hade bakat en smaskig kaka som vi kalasade på allihop.

Efter paus fick Daniel och jag chansen att dansa igen innan E&M packade ihop. Sen bestämde jag att det var läggdags. Klockan var ändå strax efter halv tio! Barnen fick alternativen "lägga sig i tältet eller åka hem" och då skuttade de snabbt in i tältet båda två och jag fick bädda ner dem och sjunga lite och mysa. Hur bra det nu gick då det var ganska hög volym. De lugnade i alla fall ner sig ganska snabbt och när Daniel tog över var det lugnt.

Han gav barnen öronproppar och Måns somnade klockan tio och Tove kvart över. Strax innan hade hon tydligt deklarerat att "Meen, jag är inte trött!?!" Det blev ju sent men det var väntat. Huvudsaken var att de faktiskt klarade av att koppla av och somna trots musiken och allt som var roligt och spännande. Det var viktigt för framtiden. Tält var en bra idé och vi var både mycket nöjda när vi åkte hem. Sista timmen kunde vi dansa hela tiden båda två.

Ett till synes öde läger efter 22.00
Men i tältet sov två söta barn gott efter allt roligt

Den här kvällen var ju vigd åt barnen och den var väl vald då det var ett mindre känt band på plats och superbandet Shake som konkurrerade på Grönan. Alltså var det inte så mycket folk och heller inte så många måstedanser att sukta efter. De få danser jag dansade med någon annan än Daniel var väl valda och till belåtenhet.

Dreams var överraskande bra även fast/pga att repan var överraskande blandad! Vad man fick för låt var som ett lotteri och det fanns både mycket bra låtval och betydligt sämre. Men det var bra sound, bra sång, tajt och lite roligt. Tyvärr har de tydligen lärt sig allt de kan om val av sista låtar och extranummer av Casanovas. Där finns alla möjligheter till förbättring! Jag kommer hur som helst gärna dansa till Dreams igen. :-)

Sammanfattningsvis: En riktigt bra kväll på alla sätt! Barnen tyckte det var jättekul hela tiden och när vi väl bestämde att det var dags att lugna ner sig så gick det bra. Vi hoppas vi hinner göra om det någon mer gång under semestern så de kommer minnas danskvällarna under vintern. Det vore ju synd och skam om inte barnen fick chans att bli nyfikna på dans, inte sant!?

onsdag 11 juli 2012

En allmän förgubbning??

Nu har jag funderat på det här med magarna ett tag. De där killmagarna som man dansar med. Jag tycker mig märka en skillnad på dem under senaste året. Jag vet precis hur det känns att ha en tremånaders gravidmage mellan mig och killen och så tycker jag det känns allt oftare nu. Bara det att magen inte är min! Jo, en del som jag dansar med kanske räknar sig till gubbar och tycker att magen liksom ingår i konceptet, men den stora skillnaden tycker jag ligger i att fenomenet verkar ha spridit sig ner i åldrarna.

Man ser en ung kille, under tretti säger vi är ungt (i vissa fall även tretttitre faktiskt ;-), han ser bra ut om man börjar uppifrån, ansikte, axlar, bröstkorg men vad....blutt...en tremånadersmage!?? Vi pratar alltså inte om någon allmänt utbredd övervikt nu utan just bara en osexig magkula. Jag gissar att dessa byggs effektivast genom snabbmat, öl och för lite motion.

Man kan tycka att unga (och för den delen äldre) danskillar som håller igång ett par gånger i veckan inte borde ha såna jätteproblem att hålla sig i form bara de tänker på kosten. Kosten är ju i princip nyckeln till det hela. Bara man äter (och dricker!) med någorlunda koll så behöver man inte motionera så mycket för att hålla stabil vikt, men man mår ju förstås ännu bättre om man gör det.

Lätt för mig att sitta här och moralisera, inte sant? Men har jag rätt? Är det någon mer som sett samma sak? Är det the lazy generation som visar sig från sin sämsta sida?

Jag är själv både på tok för förtjust i gott och lite för lat, men så fort det märks på kläderna försöker jag styra upp det. För min del är det lite mer tid och en rejäl spark i häcken som behövs för tränings skull, jag är sämst på att pressa mig själv. Kosten är mer bara att bestämma sig. Jag är bra på mat.

När jag letade efter en bra magbild hittade jag istället det här som kan ju lite inspiration. Från sunk till hunk på 136 dagar. Tänk vad kroppen är kapabel till! :-)

Favoritfamljen på besök

Hemmasemestern har varat i några dagar. Söndagen gick åt till tvätt samt att fylla kylen inför vårt stundande besök av Kassjö family som kom i måndags till lunch. Plötsligt var det sommar på riktigt. Det grillades, dracks vin, lektes i trädgården, skruvades ihop trädgårdsmöbler och smygåts jordgubbar.

Tove och Måns är superexcalterade över detta besök och M har fått slita hårt med att hålla de små sällskap då hon är närmast i ålder. Måns tröttnar liksom aldrig på att upprepa "Tillda?? Tillda? Heeej!" De verkar i alla fall ha jätteroligt och tycker det är tråkigt att de är här så kort tid. ag tröstar med att vi kan ses snart i Kassjö istället.

I går var vädret blandade skurar så vi var en sväng till Väsby då familjen har samma favoritbutik som vi. Bäst att passa på! På eftermiddagen blev det uteliv trots att det droppade på oss emellanåt. Under alla måltider har vi kunnat konstatera att utbyggnadsansökan för vårt favoritrum borde sändas in snarast, det blir lite trångt så fort vi är två familjer alltså.

Idag åker familjen norrut igen och vi ska försöka att göra någon nytta de dagar vi faktiskt är hemma. Får se hur det går med det. ;-)

söndag 8 juli 2012

Öland i en småbarnsask

Nu är det över och förbi. Årets dansveckan blev betydligt bättre än vi vågat hoppats. Bästa veckan på åtminstone ett par år. Och detta trots att vi ju egentligen saknade både E&M och M&M. Dels så var det lugnare på vår gata än det varit. Dels fungerade rutinerna med barnen mycket bättre. Om man ska orka att både trivas med barnen på dagarna och dansa på nätterna är det så viktigt att man får möjlighet att sova.

Måns var ju den stora orosfaktorn vad gällde morgnarna då han envisats med att vakna kvart över fem hemma en längre tid. Men nu när vi sov i samma rum kunde man säga till honom att somna om innan han riktigt vaknat till. Plus att han nog förstod själv att det inte var dags när alla andra sov. Läggningarna har gått lika smidigt som hemma då de verkade trygga med att ha varandra nära även om de inte alltid såg varandra. Lika gärna kunde ju närheten lett till massa bus.

Förutom heldagsbesöket i djurparken och på leklandet så var vi ju mest på campingen. Ändå känns det som vi hade mycket för oss. Tiden gick så himla snabbt. Men bara att gå till olika ställen och leka, äta glass och sen alla rutiner med mat och sov tar sin tid. De kvällar som varit min danskvällar har det känts roligt att få gå upp och dansa och de andra har det känts skönt att ta det lugnt, ensam eller i sällskap. Perfekt med andra ord. :-)

Efter den här veckan är vi övertygande om att det blir fortsatt stugliv. Vi har fått erbjudande om att byta stuga, och det kan vi ju fundera på, men det blir stuga hur som helst. Vi har sån rutin att bo så, vet exakt vad vi ska ha med för både praktiska lösningar och guldkant. Och att ha ett riktigt kök med stor kyl och frys är ju oslagsbart. Vi fyller i princip båda skåpen den dag vi kommer och den dag vi åker är det nästan tomt.

Mina bästa råd till andra som bor med barn (unga som gamla..):

- Planera all mat så det går snabbt när det är dags. En hungrig familj är inget kul! Fryst färdigmat som man bara rör i kastrull, typ Findus pasta, till lunch är en riktig hit. Så också varmkorv och hamburgare. Pyssla mer kan man göra till middag då man gärna vill köra lite mer gormé, med grillning och sådär. :-)

- Ta med så mycket rutiner det går hemifrån. Det underlättar allt. Vi försköt dock alla tider en timme för att möjligen få sova lite längre på morgnarna.

- Ha med skor (typ crocs) som barnen lätta kan ta av och på själva då det finns risk för glasbitar ute och det blir mycket spring fram och tillbaka till toaletter och sådär.

- Ha med leksaker både för inne och ute. Man märkte nu att barnen gärna var inne i stugan stundvis och ritade (Tove) eller byggde pussel (Måns). Kanske för att komma ifrån lite hinna samla alla intryck. Ute är såpbubblor, bollar och uppblåsbara saker jättekul.

- Passa på att nyttja engångsartiklar! In med dem i lådor och skåp. Platsbestick och papperstallrikar diskas effektivt rakt ner i en sopsäck. (Det blir disk ändå så det räcker med kastruller, barnmuggar etc..) I köket kompletterar vi även med en liten vattenkokare, kockkniv, grillbestick och bakform&slickepott då jag brukar göra kakmixkakor under sena kvällar som väldoftande väntar dansade sambos och andra spekulanter till paus. :-)

- För att själv hinna njuta emellanåt är ett visst mått av ordning till stor hjälp. Då vet både du själv och barnen var ni ska göra av alla kläder och saker. Ha till exempel en speciell plats för barnens leksaker. En stor låda för alla skor (jo det blir sjukt många på så få personer) gör också en väldig skillnad, den idén har vi snott från M&M. :-)

- I stugorna finns två garderober med en hylla och en klädstång i varje. Det är en omöjlig ekvation för en familj. Klädförvaring kostar nästan inget på IKEA och är nog den bästa investering vi gjort till vårt Ölandsliv efter partytältet. Det ryms otroligt mycket i dessa och i varje garderob går det in ett skofack och ett klädfack. Skofacken använder vi vanligtvis hemma till skor men här passar de utmärkt till underkläder, schampoflaskor, leksaker och annat smått och gott. Alla tomma väskor skickas in under sängarna.

- Små barn vaknar gärna när det är ljust. Kanske även man själv. Sedan förra året har vi total mörkläggning i stugan. Kanske inte så fint rent inredningsmässigt men effektivt. Tjocka sopsäckar sitter för alla fönster. Dessa kan sedan rullas upp lite om man vill ha in lite ljus dagtid förutom genom den alltid öppna dörren. (Lakan och annat textilt släpper in mycket mer ljus.) Den som är sist in och stänger dörren på natten får glatt lysa sig fram med sin mobil.

- Sovkojor till barnen. Här funkar påslakan fint. Våra barn ville efter någon natt ha helt fördraget när de skulle sova. Våra barn sover som små grisar när de väl somnat så man kan obehindrat fixa sig fika och annat i stugan (som att baka kakor). Genom att de har kojorna gör det heller inget om man måste ha lite ljus eller vill ha dörren öppen för vädring. Om det är väldigt varmt drar vi bort lakanen lite när vi väl lägger oss så luften kan röra sig lite.

Jag skulle kunna fortsätta skriva en hel lång lista på just prylar som nu känns oumbärliga för ett praktiskt och mysigt stugliv, men det kanske inte är så intressant för gemene man. Några saker som man skulle sakna är i alla fall enkla saker som grenuttag, kökshandukar, grytlappar, grilltång, fläkt och värmeljusstakar med ljus. Men det mesta går ju faktiskt att köpa vartefter.

Det känns skönt att denna gång åka hem med känslan att det ska bli kul att komma tillbaka! Barnen älskar det, det är det ingen tvekan om, och det är ju ett viktigt faktum inför fortsätt satsning. Dessutom tycker jag det är befriande att första semesterdagen ge sig av till Lundegård. Då måste man släppa allt vad jobb heter med tanken och bara vara ledig. Det finns liksom inga alternativ. Att det dessutom bjuds på dans varje (eller för vår del varannan) kväll är en fantastisk bonus! :-)

Fredag och hemfärd

Fredag morgon fick jag sovmorgon. Daniel gav sig småningom ut med barnen trots att vädret var ganska trist. När jag väl gick upp åt vi frukost och packade ihop badkläder och begav oss mot Borgholms badhus. Vi hade kollat lite på nätet innan och tyvärr så hade vi blivit lite lurade av bilderna.

Det fanns ingen liten plaskpool inomhus till exempel där Måns och Tove kunde härja. Men Måns fanns sig till rätta vid poolkanten på den 80cm djupa barnpoolen då det fanns hinkar och spadar att leka med i vattnet. Och Tove utforskade poolen så mycket hon vågade.

Det fanns en stor vattenrutchbana som gick ut utanför huset och sen in igen men den tyckte Tove verkade läskig trots erbjudande om pappas knä. Det som däremot gillas av hela familjen är jacuzzi och en sådan fanns också att sitta och mysa i. Barnen är vana vid bubbel från vårt badhus hemma och slappnar av helt, så där tillbringade vi lite tid i omgångar innan det var dags att återvända till stugan.

Måns gick nästan inte att väcka upp efter den korta bilturen. Man blir ju så trött av bad! Men till slut fick vi i barnen lite lunch och så fick de somna om. Vi ägnade lugnet åt att börja strukturera upp oss lite inför hemresan. (Förutom kaffe och smågodis då som blivit obligatoriskt efter varje måltid när barnen somnat. Inte bra..)

Sen spelade Jannez upp till lite gammeldans enligt gammal fin tradition. Vi gick dit hela familjen och kikade och umgicks lite. Jag dansade en schottis var med barnen och Daniel och jag konstaterade än en gång att vi ju skulle ta en hambolektion! Vi får prata med dansmagistern och se om vi kan få till en halvtimme på nåt lämpligt altangolv eller så.

Daniel blev snart hungrig och gick tillbaka till stugan och gjorde middag. Vi följde efter när vi ledsnade och hela familjen åt hungrigt. Efter maten gick jag och barnen ner till stugan längst ner och umgicks en lång stund medan Daniel tog ner tältet. Sen kom han förbi och meddelande att det nu var dags för bastu. Det var ju min läggning så när de vi hälsade på skulle äta gick vi tillbaka för kvällsmys.

Kvällen blev riktigt sval och när nu tältet var borta blev det ganska stor skillnad. När barnen somnat och jag kände att jag förberett avfärden så mycket det bara gick kröp jag upp i min säng med datorn och skrev det jag hade tänkt. Daniel kom ner i paus och verkade ha en bra kväll och efter att han gått iväg igen var det sängdags. Stugbyn var helt knäpptyst och jag sov min bästa natt på hela veckan tror jag. Alldeles lugn i kroppen.

Ändå var jag seg när jag väl skulle upp med barnen. Halv sju har varit den obligatoriska kisspromenaden med Tove. Sen har de sett lite film till morgonvällingen medan man själv har drönat i sin slaf. Denna morgon sov Måns när Tove och jag gick upp och för varje natt har han somnat om lättare vid fem. Skönt! Upp kom vi i alla fall och tog fram frukost medan danspappan vaknade till medvetande.

Sen frukost och sen röj. Barnen sprang ner till stugan längst ner och lekte medan vi packade ihop och man måste säga att vi kan vara ruskigt effektiva ibland. Jag inne i stugan och slängde ut saker vartefter till Daniel som packade bilen. Plötsligt var det klart, OK på lappen, bilen packad, resfika gjort, bara att hämta barnen, krama några hejdå och sen åka. Vi kom iväg kvart över tio fast vi var lite sega i starten.

Resan hem vart längre än resan ner. Barnen började med att sova och vaknade efter Oskarshamn. Lunchstoppet fick bli på samma ställe som på nervägen. Sibyllan i Västervik. Sen vidare. Barnen somnade inte igen och vi tog ett glasstopp i Stavsjö. Ett kort stopp skulle det bli. Om man ska göra ett kort stopp ska man inte råka stanna vid ett ställe med lekpark. Vi blev kvar länge länge och stoppet slutade med gråt och tandagnisslan när vi skulle åka igen. Inte helt lyckat när det ju skulle va roligt.

Bamse-lekparken i Stavsjö

Sen somnade i alla fall Måns en stund och vi susade sista biten hem. Hem ljuva hem. Vi städade ordentligt innan vi åkte och det är så skönt att komma hem till ett hus som doftar rent. Polar'n mötte och var glad att se oss igen. Efter en snabb middag slog vi nog världsrekord i uppackning. Allt var borta innan barnen skulle sova. Grymt skönt. Det var tokvarmt i V-tuna. 26 grader inne, på nedre botten. Vågar inte tänka hur varmt det var på loftet men vi vädrade ur så gott det nu gick med 25 grader ute fortfarande klockan nio på kvällen.

fredag 6 juli 2012

Casanovas på logen

Efter en ganska soft torsdag med dassigt väder och därmed leklandsbesök och andra inomhusaktiviteter kom så min sista danskväll. Nu skulle den nya tajta randiga klänningen invigas även på dansgolvet och jag hoppades bara att den skulle hålla sig på plats då den är väldigt kort! Hur mycket man än provhoppar och snurrar innan så vet man inte förrän mitt i dansen hur det gick.

Som ett löst linne jag hade häromkvällen. Jag har dansat i det tidigare och det har gått så bra. Så gjorde det även nu tills jag blev uppbjuden av en sån kille som tycker att snabbfox innehåller momentet bolla-damen-sidledes-mellan-händerna. Efter en låt satt urringningen på felaktig plats så att säga... Nåja, kvällens fodral höll sig duktigt nedanför rumpan som den skulle i alla fall!

Jag började till min förvåning kvällen med tjejfox. Min ordinarie förare är ju inte här så att jag hade inte väntat mig detta. Men J tyckte vi skulle testa och hon var ju jääätteduktig. Det var ju bara att fortsätta i åtta låtar tills man var ordentligt varm. Kul! Det är ju intressant det där att vana tjejer snabbt blir så mycket duktigare att föra än killarna. De har ju själva fått dansa alla möjliga stilar och vet vad som är bra. Sen är det bara att slipa på tekniken med nån duktig polare. Smutt.

Sen gick ju kvällen skitfort rent ut sagt. Jag hade ingen koll på klockan och hipp som happ var det paus. Ja, de släckte ju ner scenen så det var en ledtråd... Innan dess hade jag hunnit dansa med toppfavorit No1 och jagat nummer två. Då jakten var mindre lyckad hann jag dansa med en hel liten rad nya istället som modigt bjöd upp mig och min randiga klänning. En av dessa dansade väldigt bångstyrig fox. Men buggen var hur kul och busig som helst. Sånt är besvärligt. Om jag vill bugga med honom igen får jag liksom först "stå ut" i två fox också. Hm.

Ner i stugan och pussa på Daniel som var vaken, lite fika, torka klänningen under en handtork (jo, det är så man gör om man är blöt fläckvis) och sen upp igen. Om första halvan gick fort var det inget mot andra. Plötsligt står en sån där omöjlig-att-få-tag-på-kille mitt i vimlet och frågar om vi ska dansa. Sånt händer ju nästan aldrig. :-)

Det var jättelänge sen och han blev glad att jag ville bugga (klart jag ville!) och hej vad det gick. Fina komplimanger för andra gången samma kväll om att det går att dansa bugg så bra med mig trots röran då jag har sån koll och hjälper till. :-) Killen kan liksom slappna av och göra nåt annat än bara gå på säkerhet trots de små ytorna. (Verkar dock finnas väldigt många självskadebenägna tjejer därute?)

En av måstedanserna denna vecka lyckades jag också till slut få tag i på min sista kväll även fast vi brukar dansa varje kväll vi är på samma plats i vanliga fall. Grym tur med låtarna och myspysdans och glada miner. Det är tur att man har tur ibland i alla fall till ett band som Casanovas som levde upp till förväntningarna på sitt eget sätt: De är fantastiskt musikaliska men har taskig repa. Framförallt för oss som gillar att dansa bugg som i bugg och inte bugg som i snabbt.

Detta visade sig extra tydligt då det plöstligt var sista dansen. Trots att jag hade bokat den höll jag på att missa den för att jag var hopplöst uppe i det blå. Trodde tydligen dansen höll på till två och blev mäkta förvånad att kvällen redan var slut. Dessutom hade jag precis innan blivit uppbjuden av en hummare. En hummare låter till musiken i nåt som skulle kunna liknas vid en blandning av nynning och små stön. Stönen kommer när sångaren tar i. Hummarna vet själva inte om att de låter alls tror jag men att ha det i örat under dans är ingen hit.

En sista dans ska helst vara en dröm i mysfox, helst några schyssta covers med skönt driv. Sen har publiken möjlighet att klappa fram ett par extranummer och då jäklar ska det ösas! Allra helst med lite skön boogiefeeling, men hur som helst snabbt och ösigt. Sen ska alla, nu helt färdiga och nöjda dansare, bara be om att få gå hem och stretcha.

Casanovas vet absolut ingenting om det där. De kör sina poplåtar utan sväng och på extranumren blir det lite halvtempo sådär som inte gör en människa trött och publiken vägrar gå hem fast bandet vill gå och lägga sig. Då kör de en fox! Och sen en trött "bugglåt" till...

Med tanke på sällskapet tyckte jag att Casanovas gjorde sig skyldiga till "förhindrande av grym dans". Kvällen kunde slutat betydligt bättre och roligare om det inte varit Casanovas men när det nu var just Casanovas så kunde kanske heller inte kvällen och dansveckan slutat bättre för min del. Hängde du med? :-)

En pirat på väg i säng

En stooor jordgubbe


torsdag 5 juli 2012

Leklandsbesök

Äntligen lite sämre väder! Ja, så tycker nog barnen i alla fall som äntligen fick testa det nya leklandet. Det var väldigt nytt och fräscht och fint på alla vis och inte superstort men alldeles tillräckligt för att roa ganska stora barn ganska länge. Tove klättrade som en spindel på klättervägger, svischade ner för rutchkanorna och hoppade och studsade överallt utan avbrott i en evighet. Bara korta vattenpauser.

Måns gillade cyklarna mest även fast han också testade småbarnshörnan. Mamman tycker allt sånt här är kul men har ingen kondis alls om man jämför men en fyraåring. Tove tycker rör-rutchbanor är otäcka men jag provade i alla fall och flög ut på platt på rygg. Inte jättebekvämt.

Det visade sig att barnen fick ett band runt handleden så man kunde komma tillbaka senare på dagen. Det var ju perfekt. Barnen lekte två timmar på förmiddagen och två på eftermiddagen. Rödrosiga och svettiga och väldigt nöjda när de kom tillbaka till stugan. :-)

Tove i farten!

Far och son på tur

Måns sparkade sig fram på den här cykeln mest. Där nådde han ner.

Bus-tittut vid bollhavet

Morgonbilder från Daniel

Måns kan nu stå och gunga :-)

Att vara uppe tidigt med barnen har sina poänger

Tisdag och onsdag

Ytterligare två dagar har passerat. Veckan går fort känns det som. Vi får sova det vi behöver, barnen sover bra och grannarna håller sig lugna på nätterna. Jag kan inte beskriva hur skönt det känns. Om barnen inte sovit bra hade allt varit annorlunda och jag försöker tänka lite på det för att verkligen njuta av den här veckan, eftersom jag faktiskt kan det!

Jag försöker minnas hur många år vi varit här. Var det två år innan Tove var med första gången månntro? I så fall är detta år nummer sju då Tove gör sitt femte år. Hon är redan mer Lundegårdsveteran än många andra och jag kollade hemma vad hon mindes sen sist och det var en hel del faktiskt. Lekparkerna, gungorna och hoppkudden. Och bad och glass förstås. Av en slump har vi bott i samma stuga alla sju åren. Första året på golvet hos några andra och sen hyrt av vänner och sen blev stugan vår efter några år.

Tisdag - Ölands djurpark
Igår var vi hela dagen på Ölands djurpark. Vi hade aldrig varit där förut och visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss men det var bättre än vi trodde. Framförallt att det fanns så mycket olika saker att göra och titta på, och att allt ingick i entrépriset. Även karusellerna och vattenlandet! Vi såg djur, undersökte dinosaurier, hoppade hoppborg, åkte karusell, åt lunch och badade.

Pirate Island som verkade vara ett ganska nytt vattenland var ju precis hur kul som helst - för mamman och pappan. Barnen tyckte det var läskigt så det gick ju inte alls men vi kommer göra allt för att de ska tycka det är roligt om några år. Själva ville vi gärna ha med våra vuxna vänner och sen leka och åka i alla galna vattenrutchbanor i några timmar.

Måns testar zebra

Tigertåget som var väldigt viktigt att åka för Tove!

Jag tyckte det var snyggt lackat!

Spänningen är påtaglig!

Tove och Måns åker bilkarusell - jättekul!

Tove och Måns testar dinosaurie

När vi kom hem från parken var det långbordsröj i grannstugan och vi njöt av att vara inomhus en stund och fixade en kall och snabb middag enligt plan. Sen blev det lite lek utomhus tills det var dags för dusch och läggning. Jag har tagit för vana att fixa mig utanför stugan nu med smink och så medan barnen somnar. Det funkar ju fint så länge vädret är fint.

Dans till Perikles
Kvällens dans var min. Perikles stod på schemat. Jag gick upp i tid för en gångs skull och belönades med att stå i kö. Så himla dumt att de släpper in så sent. Det som var bra var att jag lyckades springa på en första dans innan start. Perikles är nu inte som andra band. De flesta börjar kvällarna med mellantempo så man hinner komma igång. Men inte Perikles inte. Snabb låt, alltså snabb snabb. Fullt ös från första ton. Sen ingen paus mellan låtarna, bara en tempoökning in i "Let's twist again-medleyt". Pust pust. Inga lugna lugna fick man som belöning heller för allt slit. Haha.

Efter denna rivstart, som var jobbig men kul då det ju fortfarande fanns plats, så rullade kvällen igång. Det var maskeradtema och oväntat många hade lagt ner energi på att klä ut sig, och inte bara hittat nåt i tälten i Köpingsvik utan fixat och donat och handlat hemma. Inte jag. Men OM jag skulle klä ut mig skulle det va i nåt som var lämpligt för dans. T ex inte gummistövlar, crossoverall med hjälm, latexbyxor och stiletter. Men man är olika.

Om man hade tråkigt under en dans kunde man bara se sig omkring på alla kreationer. Men jag hade ganska roligt mestadels. Dansar inte med så många olika om jag inte blir uppbjuden, vilket visserligen hände med hyfsat resultat under kvällen. När jag avböjde gnuss och fick förklara att jag ansåg att de flesta dansade utan gnuss fick jag till svar att "Jahaa, jag upplever att det är tvärtom!?" Jag undrar fortfarande hur många killar han dansat med?

Jag bjöd faktiskt upp en helt okänd mot mina principer. Jag hade ingen lust att stå så då får man ibland kasta sig ut. Resultate var helt ok som tur var. Ganska duktig och väldigt trevlig och vi klarade oss båda utan skador. ;-) Jag lyckades pricka in en foxfavorit till några låtar med nån liten latinotouch och han är ju så grym på det så man får en tår i ögat. Hans kväll var visst räddad därmed så det va ju kul att kunna stå till tjänst. ;-)

I paus så upptäckte man att det var himla kallt ute. Istället för att byta till kortare byxor som jag tänkt svepte jag in mig i en filt innan det var dags att återvända till logen. Sen dansade jag vidare fram till sista dansen. Perikles spelar himla ojämt och annorlunda mot alla andra band och man har aldrig nån aning om vad man får. Fyra ordentligt snabba på rad innan sista dansen och sen var kvällen slut för min del. Det jag hörde av sista på väg ut kändes inte som nån jätteförlust och hårdrocken på slutet kan jag skutta till någon annan gång.

Onsdag på campingen
Idag har varit en betydligt lugnare dag. Förmiddagen fördrevs ganska effektivt vid stugan. Till lunch marinerade jag grillresterna som åts kalla till potatissalladen, det ska kommas ihåg till senare då det var så otroligt gott! Barnen sov också otroligt gott och vi fick väcka dem till fikat. På eftermiddagen bjöd Casanovas på musik uppe mot logen så då traskade vi dit med filt, glass och jordgubbar. Sen var den dagen slut. Nåja, vi försökte bada också men det blev bara Daniel som tog sig ett dopp då Måns inte ville och sen inte Tove heller trots att hon var ombytt.

Kvällen i stugan är som sagt min. (Dock fick skrivandet fick ett långt avbrott då jag fick sällskap hela kvällen tills det var läggdags för länge sen.)