Turkiet i Oktober visade sig vara en mycket bra idé. Vädret var lite omväxlande men hela tiden varmt. Det åskade stundvis på morgnar och kvällar men de flesta dagar var det sol- och badväder. Vi var åtta vuxna och fyra barn mellan 2,5 och 4,5. Fyra familjer, en ursprunglig med tre små nya inuti kan man säga. Vistelsen var angenäm på alla sätt och vis. Hotellet var enormt på alla sätt, bufférna var större än störst och det var rent och snyggt.
Poolområdet var också väldigt stort, tempererat och inte alls trångt. Det fanns gott om plats att vräka ut sig fast vi var så många. Det som förvånade mig under resan var hur lite vi vuxna ändå hann umgås under veckan. Det var inte många stunder man satt still och kunde konversera. Alltid var det nån som skulle ha dricka, glass, banan eller behövde gå och kissa. Och var det inte barnen så var det man själv.
Morfar, Emma och Maja
Måns gillar äppeljos i solstol
Borta i runda delen bodde vi, de andra bodde i delen bredvid.
Måns gillade också stora poolen.
Tove visar upp sin borste och en fin sten som hon hittat.
Under måltiderna var det likadant. Varje familj hade fullt upp med att få tag på mat och i sig densamma att man inte hann prata med de andra. Ändå försökte vi byta runt lite runt borden, åtminstone på lunchen. Barnen hade hur kul som helst, med bad och glass varje dag. På kvällarna fanns det mini-disco som var jätte-jätteroligt men också nästan för spännande. Dessutom var barnsångerna på engelska eller tyska och det gjorde ju inte saken lättare.
Daniel testar någon procent av efterrättsbuffén.
Tove showar efter maten på den Turkiska á la carten.
Hela gänget i väntan på mini-disco. Denna ganska sena kväll blåste det lite.
Tove lärde sig ändå sångerna, för nu sedan vi kommit hem har vi fått höra dem och hon har gjort rörelserna till. Jag visste det! Hon lärde sig också "simma" i stora poolen själv med puffarna utan att någon höll i. Och så lärde hon sig vissla. Måns myste i vattnet. I början tyckte han att rutchbanorna i barnpoolen var jätteroliga. Men efter ett par små krockar, en mellan Måns och ett annat barn och en mellan Måns läpp och en stege så ville han inte åka mer. Tove började mer avvaktande men tyckte efter ett tag att framförallt den lilla snälla vattenrutchbanan var rolig.
Här testar vi att bada i havet. Farfar, jag och Tove. Det kändes som nästan trettio grader. Helt fantastiskt skönt! Men en svår strand med enbart slipade stenar som rullade undan när man skulle ta sig upp.
Jämfört med havet var poolen kall med bara 27 grader. Här badar Theo, Jörgen, Emma, Maja och Nils.
Dagarna flyter i efterhand lite i varandra, som det ska vara. Barnen åt inte så himla mycket vid måltiderna, kanske var det för mycket att titta på? Men varje frukost tog vi med oss kokta ägg och varje middag bunkrade vi med små bananer. Dessa stoppade vi sedan i dem mellan måltiderna. Ett ägg i var gick alltid ner. Konstigt nog! Själv njöt jag nog mest av att varje frukost återigen få äta nylagad omelett. Smask!
Sista dagen när vi väntade på att få flyga hem blev det dagsregn.
Vi ägnade oss mest åt att spela spel och bygga pussel.
Vissa ägnade sig också åt att sova bort lite tid.
Lite interiör på slutet: Hissarna i den runda delen där vi bodde på nedersta våningen.
Vi åkte upp högst upp och titta ner på reception och lobby. Huga!
Resorna gick över all förväntan. Barnen är ju vana att flyga men resdagarna blev ju ändå ganska långa med transfer och hela flygplatsprocedurerna. Enda sammanbrottet var vid säkerhetskontrollen på hemvägen när Tove vägrade gå själv. Så grinig så att vi fick putta henne igenom, en på ena sidan och en på andra. Vi hade fått väcka henne efter bussresan och hon var nog inte helt vaken. När hon senare piggat på sig mindes hon inte alls att vad som hänt.
Trött kille, när Daniel inte orkade bära honom mer, i väntan på bagaget på Arlanda.
Väl på flyget hem somnade barnen ganska snart. Måns sov sedan hela vägen hem, genom bagagehämtning, buss- och bilåkning. När jag lade ner honom i sin egen säng öppnade han plötsligt ögonen och jag fick klä av honom lite. Sedan sa han "Gonatt mamma!" och somnade om. Då var klockan 04.30. Tove tog sig genom Arlanda till fots men sov i bilen och somnade också om snabbt hemma. Skönt! vi kröp ner klockan tio i fem. Då fick det äntligen vara natt!