söndag 28 oktober 2012

Oskars kalas

Jo, jag vet att det är en vecka sen nu men jag har ju varit lite rörig i min rapportering på sistone så varför inte fortsätta på inslagen väg. Oskar är barnens lill-kusin. Jaa, inte en riktig kusin som i släkt men en riktig kusin som i kärlek. I lördags hade Oskar namnkalas och kalas är ju alltid roligt!

Barn i kalaskläder från Turkiet
På kalaset var det massor av barn och när den lilla, men mycket känslosamma, ceremonin var avklarad och maten äten så var det full lek. Som tur var hade någon tänkt till och tagit med massor av leksaker. En väldigt trevlig eftermiddag blev det och vi vuxna hann uppdatera läget med T&R och också boka en middagsdejt. Trevligt!

När vi fikat kladdkaka med polly i (mums!) och barnen lekt ännu mer var alla till slut helt uttröttade och vi åkte hemåt. Tacksamt nog hade de placerat kalaset i vår ände av världen så vi hade en kort resa hem och en mycket lätt läggning framför oss. :-)

fredag 26 oktober 2012

Mer synd om mig

Igår var jag på konferens hela dagen. Idag var jag äntligen tillbaka på jobbet! Jag ligger ju en vecka efter så det var på tiden. Men säg den lycka som varar för evigt. Ett par timmar in på arbetsdagen händer det som inte fick hända. Jag blir sjuk igen!

Jag fattar inte vad som hände, jag har nämligen inte känt mig sjuk och fick ingen som helst förvarning att kroppen var i obalans. Men det var bara att åka hem. Jag samlade ihop alla tänkbara papper och tog med mig alltihop hem.

Sen har jag jobbat ifatt så mycket jag orkat idag. Har fortfarande inte känt mig sjuk. Hungrig som bara den vid middagen och svalde en hamburgare. Sen drack jag Proviva till och hoppades att magen skulle gilla mig ändå.

Undrar när det här ska sluta?


onsdag 24 oktober 2012

Scotts i Hallunda

Efter två månader fanns det plötsligen ett utrymme för dans igen. Jag åkte alltså söderut för första gången för hösten, mot Hallunda och Scotts. Jag visste att det inte skulle finnas så många skojiga killar där med tanke på Oktobermarans samtidiga rasande i Gävle, men jag visste i alla fall att jag skulle få sällskap av bästa kavaljinnan P.

Jag räknade övriga kända kavaljerer till två. P och jag höll således fast vid varandra så mycket vi orkade under kvällen, till vår egen förtjusning skall sägas. Jag bjöd upp en ny med gott resultat och blev också uppbjuden av en gubbe som svängde så mycket på kroppen under buggen att jag blev lite sjösjuk. Men sen smet jag.

Kvällen gick ganska snabbt, jag dansade mest hela tiden och under fikat avhandlades arbetssituationerna på ömse håll. Min trötthet som jag kände under hela dagen slog till slut ner mig och jag smet före sista dansen (trots så bra låtar!) och var ändå ganska nöjd.

Scotts lämnar en del att önska, men många lugna fina hits finns där och det ska man inte ta ifrån dem. De hade ju definitivt också höjts av lite fler killar på plats då mitt danshumör liksom varierar med storleken på utbudet.

Nu ska det inte ta två månader till nästa dans.

tisdag 23 oktober 2012

Sjuk

Jag är sjuk sedan i söndags. Det ger sig liksom inte och nu börjar jag tycka väldigt synd om mig själv. En vanlig förkylning hade varit varmt välkommen istället för detta. Då hade jag ändå kunnat jobba nu när jag är nästan bra. Nu får jag stanna hemma. En dag till. Och så en till. Suck!

fredag 19 oktober 2012

Trötthet botas bäst med dans?

Efter den innehållsrika måndagen rusade resten av veckan på i tokfart. Igår var det en mycket trött körövning. Alla var trötta tror jag. Vi orkade inte ens repa tiden ut utan slutade lite tidigare. Hemkörning i kolsvart och regn. Nu är det höst på riktigt.

Idag är det tack och lov en ledig fredag för mig. Jag är fortfarande ganska trött. Som att hösten har lagt på ett lock. Men jag hoppas kvällens aktivitet kan pigga upp. Det är dags för lite dans! Det var verkligen länge sen nu.

Det är märkligt det där, först dansar man jättemycket och ofta överallt och sen tar det huxflux bara slut och man blir borta från dansbanorna i månader. Jo, det är faktiskt två månader sedan jag dansade sist. Eftersom jag i-n-t-e direkt motionerat på något annat sätt heller så lär jag bli varse hur min kondition ser ut. Jag är i alla fall ganska säker på att min trötthet inte bara beror på hösten utan även brist på motion.

Äntligen måndag!

Måndagen var en dag som började med ett litet jubel då jag slog på mobilen och läste recensionen på konserten redan i sängen. Sedan fortsatte det uppåt på väg till jobbet då jag på uppkommen bygglovsanledning ringde ett samtal som hängt över mig men resulterade i än mer energi. Äntligen föll den stenen!

Strax efter det bokades en lunch med chefen in för samma dag med anledning av att min provanställning snart kommer omvandlas till en tillsvidaretjänst. Det är bara någon vecka kvar nu sedan är jag alltså åter fast anställd! Mycket tillfredsställande. Under lunchen avhandlades mest vad som hänt hittills och hur vi går vidare. Det har ju varit lite turbulent måste man säga.

Sedan överraskades jag också med en present för gott arbete så här långt. En fin middag för mig och älsklingen inne i stan. Mycket trevligt!! (Barnvakt ingick inte, jag frågade.. ;-)

Det är ju sällan så många energigivande händelser inträffar ens samma vecka men nu var det på samma dag. Jag firade lite med att smälta alltihop med ett long-time-no.see yogapass.

Själva måndagsbegreppet klingar lite bättre just nu faktiskt. :-)

Bygglovshandlingar

I lördags fick vi plötsligen klartecken på bygglovet! Det är snart vinter känns det som så det är ingen tid att förlora. Två entusiaster gav sig ut för att förbereda genom att flytta växter och annat som behöver vara ur vägen. Efter en timme började det regna - ordentligt. Men det var i alla fall skönt att börja med nånting.

Det vore väldigt skönt att ha lite markarbete gjort innan snön så att våren kan ägnas åt bygge med trä.

onsdag 17 oktober 2012

Förändelse

Lördagen var först intensiv med konserten som blev otroligt lyckad, sedan trevligt avslappnad med efterföljande utemiddag i goda körvänners lag. Jag hade en lite mer framträdande roll just denna konsert och jag är nöjd med min insats även fast man alltid tycker man kunde göra bättre och nervositeten tog mig lite. Den fantastiska recensionen var dock som en extra lyckospark i efterhand. :-)

Tänk vilken tur att jag blev en del av denna ensemble! Det är så utvecklande musikaliskt men ger även väldigt mycket annat på olika plan. Efter den här konserten känner jag att både kören som helhet och jag själv tagit ännu ett steg framåt. Nu beger vi oss raskt vidare in i nästa projekt som framförs i januari. Det blir helt annorlunda då det är en föreställning med flera frontartister.

Norrtelje tidning började sin recension så här: "Konserten inleds med en enda röst. Frida Xs klara sopran skickar ut starka och uttrycksfulla folkvisetoner, som fyller hela konsertlokalen i Härjedalshalling. Hon får svar från kören, som sluter upp från olika håll och tar plats på scenen."

Kören i sin helhet

Det var också av intresse att läsa tidningens tolkning av mitt ord "Förändelse". "Det är ett namn som fångar känslan av förändring i musiken och tonen av vemodstyngd höst, med tid för eftertanke och stillhet."

tisdag 16 oktober 2012

På resort i Side, Turkiet

Turkiet i Oktober visade sig vara en mycket bra idé. Vädret var lite omväxlande men hela tiden varmt. Det åskade stundvis på morgnar och kvällar men de flesta dagar var det sol- och badväder. Vi var åtta vuxna och fyra barn mellan 2,5 och 4,5. Fyra familjer, en ursprunglig med tre små nya inuti kan man säga. Vistelsen var angenäm på alla sätt och vis. Hotellet var enormt på alla sätt, bufférna var större än störst och det var rent och snyggt. 

Poolområdet var också väldigt stort, tempererat och inte alls trångt. Det fanns gott om plats att vräka ut sig fast vi var så många. Det som förvånade mig under resan var hur lite vi vuxna ändå hann umgås under veckan. Det var inte många stunder man satt still och kunde konversera. Alltid var det nån som skulle ha dricka, glass, banan eller behövde gå och kissa. Och var det inte barnen så var det man själv. 

Morfar, Emma och Maja

Måns gillar äppeljos i solstol

Borta i runda delen bodde vi, de andra bodde i delen bredvid.

Måns gillade också stora poolen.

Tove visar upp sin borste och en fin sten som hon hittat.

Under måltiderna var det likadant. Varje familj hade fullt upp med att få tag på mat och i sig densamma att man inte hann prata med de andra. Ändå försökte vi byta runt lite runt borden, åtminstone på lunchen. Barnen hade hur kul som helst, med bad och glass varje dag. På kvällarna fanns det mini-disco som var jätte-jätteroligt men också nästan för spännande. Dessutom var barnsångerna på engelska eller tyska och det gjorde ju inte saken lättare. 

Daniel testar någon procent av efterrättsbuffén.

Tove showar efter maten på den Turkiska á la carten.

Hela gänget i väntan på mini-disco. Denna ganska sena kväll blåste det lite.

Tove lärde sig ändå sångerna, för nu sedan vi kommit hem har vi fått höra dem och hon har gjort rörelserna till. Jag visste det! Hon lärde sig också "simma" i stora poolen själv med puffarna utan att någon höll i. Och så lärde hon sig vissla. Måns myste i vattnet. I början tyckte han att rutchbanorna i barnpoolen var jätteroliga. Men efter ett par små krockar, en mellan Måns och ett annat barn och en mellan Måns läpp och en stege så ville han inte åka mer. Tove började mer avvaktande men tyckte efter ett tag att framförallt den lilla snälla vattenrutchbanan var rolig.

Här testar vi att bada i havet. Farfar, jag och Tove. Det kändes som nästan trettio grader. Helt fantastiskt skönt! Men en svår strand med enbart slipade stenar som rullade undan när man skulle ta sig upp.

Jämfört med havet var poolen kall med bara 27 grader. Här badar Theo, Jörgen, Emma, Maja och Nils.

Dagarna flyter i efterhand lite i varandra, som det ska vara. Barnen åt inte så himla mycket vid måltiderna, kanske var det för mycket att titta på? Men varje frukost tog vi med oss kokta ägg och varje middag bunkrade vi med små bananer. Dessa stoppade vi sedan i dem mellan måltiderna. Ett ägg i var gick alltid ner. Konstigt nog! Själv njöt jag nog mest av att varje frukost återigen få äta nylagad omelett. Smask!

Sista dagen när vi väntade på att få flyga hem blev det dagsregn.

Vi ägnade oss mest åt att spela spel och bygga pussel.

Vissa ägnade sig också åt att sova bort lite tid.

Lite interiör på slutet: Hissarna i den runda delen där vi bodde på nedersta våningen. 

Vi åkte upp högst upp och titta ner på reception och lobby. Huga!

Resorna gick över all förväntan. Barnen är ju vana att flyga men resdagarna blev ju ändå ganska långa med transfer och hela flygplatsprocedurerna. Enda sammanbrottet var vid säkerhetskontrollen på hemvägen när Tove vägrade gå själv. Så grinig så att vi fick putta henne igenom, en på ena sidan och en på andra. Vi hade fått väcka henne efter bussresan och hon var nog inte helt vaken. När hon senare piggat på sig mindes hon inte alls att vad som hänt.

Trött kille, när Daniel inte orkade bära honom mer, i väntan på bagaget på Arlanda.

Väl på flyget hem somnade barnen ganska snart. Måns sov sedan hela vägen hem, genom bagagehämtning, buss- och bilåkning. När jag lade ner honom i sin egen säng öppnade han plötsligt ögonen och jag fick klä av honom lite. Sedan sa han "Gonatt mamma!" och somnade om. Då var klockan 04.30. Tove tog sig genom Arlanda till fots men sov i bilen och somnade också om snabbt hemma. Skönt! vi kröp ner klockan tio i fem. Då fick det äntligen vara natt!

lördag 13 oktober 2012

Tillbaka på hemmaplan och dags för Förändelse!

Jodå, vi är hemma igen! Efter en skön semester tillsammans med hela Daniels familj i ett hotellkomplex som heter duga. Jag hoppas hinna uppdatera med lite bilder i morgon. Sedan vi landade tidigt på torsdag morgon har det gått i ett. Torsdagen ägnade vi mycket åt att sova eftersom vi kröp ner i sängarna först klockan fem.

På kvällen väntade genrep med kören för mig och dels drog det ut på tiden och dels hade vi mer på agendan än att repa den kvällen så jag kom hem först halv tolv! Som tur var sov jag gott när väl tankarna skingrades och hade lite extra sovmorgon då barnen inte skulle lämnas på dagis.

Arbetsdagen igår var högintensiv kan man säga. Ett berg med dokument som behövde åtgärdas på olika sätt och jag ägnade all tid åt att komma ifatt och även åt att uppdatera läget med kollegorna såklart. Även fast jag var otroligt trött när dagen började närma sig sitt slut så var jag nöjd med min insats. Nu när vi bara är tre på jobbet blir det ännu mer tydligt att man är borta, men jag lyckades ändå ta mig ikapp såpass att början av nästa vecka känns säkrad. Skönt!

Idag är det dags för konserten Förändelse. Mitt eget ord. Tanken är att det ska beskriva någon slags evig förändring eller att ingenting är sig likt över tid. Vi sjunger några mycket kända stycken i en eller flera nya genrer än de är tänkta från början. Och så lite klassisk RoVo-repertoar på det. I den här konserten kommer jag märkas lite mer än tidigare. Och inte bara på grund av min knallblå klänning. :-)



tisdag 2 oktober 2012

Semestern är snart ett faktum!

De senaste dagarna har haft feber i fokus. Måns fick en febertopp över fyrtio grader i lördags och sen har febern tagit lång tid på sig att mattas av. Själv blev jag också rejält förkyld igen i söndags och gick i ett töcken igår. Inte en så perfekt uppladdning inför resan. Dimmig i huvudet och så trött plus oro för sjuka barn.

Idag känns det äntligen lite bättre. Sov gott i natt och Måns var som en liten lärka även om han fortfarande inte var helt feberfri i morse. Tove är på dagis. Igår kväll packade vi så då började det bli på riktigt. Plus att jag faktiskt läste igenom all info om resan vilket höjde härlighetskänslan några snäpp. Vi har aldrig bott femstjärnigt förut och det verkar lite som paradiset. Risken är bara att våra barn kommer få en skev bild av utlandssemester...

Alldeles snart kommer trettiogradig värme att slå emot oss. Ni vet den där känslan när man kliver ur planet! Aaahh!

Och om det nu mot förmodan skulle bli dåligt väder - vem bryr sig?