Alla som jobbar deltid räcker upp en hand! *vift*

Jag vet att det har varit lite mycket neggo nu ett tag så nu ska jag skriva nåt positivt. Från och med i morgon arbetar jag 80% och slutar klockan 15.00 varje dag. *Whohooooooooo!!!* Jag tjuvstartar dock redan idag för att det var smidigast så. Det känns så fantastiskt skönt och bra på alla sätt och idag ska jag hämta Tove på förskolan för första gången. Det är min första kontakt med dem sen jag var på informationsmöte så det är på tiden känns det som.

Och jodå, i jämställdhetens namn går även Daniel ner i tid, till 75%, så han både börjar senare (eftersom han lämnar Tove) och slutar tidigare (mest för att det är skönt) än vanligt.

Hurra för oss!

En helt ny värld

I och med senaste dagarnas samtal hit och dit har liksom en helt ny förvirrande värld öppnat sig. En värld full av prestige, konkurrens och snick-snack. Det mest intressanta hittills är att saker och ting görs, enligt mig, i fel ordning. Man börjar liksom från fel håll mot vad jag trodde. Det viktigaste sist.

För att överleva i denna värld verkar det krävas en stor portion ödmjukhet och fingertoppskänsla. Jag ska försöka låtsas som att det är enbart spännande och ta det för vad det är. Inte ha för stora förhoppningar eller förväntningar. Tyvärr är jag lite för mycket humörmänniska för att det ska fungera i praktiken men jag får väl låtsas.

Brist-på-stimulansrelaterat hopbryt

På det här jobbet som egentligen inte existerar flyter dagarna ändå på någorlunda. Oftast. Vissa dagar blir jag dock helt knäpp och idag var en sån dag. Fram till lunch var det så otroligt segt och sen stannade tiden helt. Det är inte alls nyttigt för humöret, man blir sur, grinig, allmänt dum i huvudet samt äter godis konstant för att få tiden att gå.

Vid kvart över tre stod jag inte ut längre utan åkte därifrån nästan gråtfärdig av meningslöshet. Jag åkte iväg till centrum och gjorde ärendena som inte blev av i lördags innan jag åkte vidare hemåt. Efter lite lyckad shopping känns det alltid lite bättre. Ett par brallor och tre toppar från favoritbutiken blev dagens fynd. Nåt att jobba i och nåt att dansa i.

Det som är trist är att det förmodligen kommer vara total stiltje nu igen resten av veckan eftersom folk är bortresta. Snark. Jag har i alla fall hämtat en ny bok på bibblan idag så jag ska sätta mig i massagefotöljen och läsa den vid tillfälle.

Jag borde naturligtvis ta mig ifrån det här jobbet. Såhär kan jag ju inte ha det så mycket längre. Men saker är inte alltid så självklara som de verkar tyvärr och situationen är märkbart välbekant. Men sen. Då!

Trött i mössan

Efter ett samtal igår kväll så har huvudet snurrat med diverse tankar. Även i natt. Jag har liksom klurat vidare även i sömnen. Frustrerande. Det är ju inget som brinner egentligen, men jag vill verkligen komma på nåt riktigt smart. To be continued...

Om revanschen i dansen

Glömde skriva en sak som jag tänkte på på hemväg igår när det gäller såna där bra buggkillar. Den här killen minns nog inte att vi dansat förut och överhuvudtaget om man bjuder upp nån sån där kanonkille som inte vet vem man är;

Oftast försöker de i alla fall se glada ut att man bjudit upp, och en del kanske är glada. Sen första takterna får man några baksteg, kanske ett par enkla turer som att han känner efter vad man är för en och sen plötsligt så glimmar det till i killens ögon och han börjar dansa. Man liksom ser att tanken hunnit upp från förningen till hjärnan att "den här bruttan hänger ju med!!".

Det är alltid en lika härlig revansch för en själv efter den trevande starten när killen plötsligt börjar utmana en med häftiga turer, egna spinn och knasiga steg och man får uppskattningen efter varje grej att man tog förningen i princip perfekt. Man ser dansglädjen som börjar lysa i ögonen och musikanpassningen bara sitter.

Man kan verkligen bli ett i dansen även i buggen, när föra och följa fungerar perfekt och man lyssnar på musiken på samma sätt. Dansen blir en lek på ett annat sätt än i foxen eftersom man kan se samspelet i varandras ögon. Jag önskar att alla fick uppleva det. Häääärligt! :)

Inlägg i brist på självcensur

I morse satt jag och slölyssnade på Blenders nya skiva mitt i morgonrusningen. Och på sista låten (Bortom räddning) hör jag plötsligt hur Maria sjunger i sticket: "Djupt inom mig, hans snopp jag hade väntat på..." Eeeh... jag fattar ju att jag måste hört krokigt så jag får lyssna på låten en gång till och hon sjunger ju "Djupt inom mig, fanns nåt jag hade väntat på..." men alldeles tydligt är det inte, lyssna själv!! De andra orden passade ju så fint in i meningen... right? :-P I vilket fall kommer jag förmodligen alltid höra fel text i fortsättningen... och kanske du också? hihihi.

Shake på Estraden

Det blev en tripp till Gävle till slut. Även denna kväll liksom förra var det mycket folk men få kända. Medelåldern är lite högre där än man är van så det har väl med saken att göra. De få bra killar som fanns till hands var dessutom oerhört bra på att göra sig osynliga. De kunde verkligen gå upp i rök mitt framför ögonen. Förstod sen att det var ett trick att inte bli uppbjudna, hedervärt på sitt sätt, kanske de ville välja själva, men lik förbannat irriterande när man trodde sig veta var de var.

Ingen toppfavorit i sikte trots mina små förhoppningar. Jag ska aldrig ha förhoppningar, de kan förstöra en hel kväll. Men när det finns så få säkra kort att välja på är de än mer saknade!

Försökte dansa med de som fanns att tillgå, blev uppbjuden några gånger av nya och bjöd upp några själv. Helt ok kväll blev det på det stora hela. En riktigt duktig buggkille (BVA, en av de få som faktiskt kan dansa socialt också ;) ) var på plats och honom spejade jag efter hela kvällen utan resultat. Vi har dansat ett fåtal gånger genom åren och buggen har verkligen varit något alldeles extra. Så få som dansar så bra bugg! Det går väldigt många bra foxkillar på en bra buggkille skulle jag (än en gång) vilja påstå.

Jag och en tjej, J, som jag känner ytligt träffades på damernas i slutet av kvällen och ojade oss över att det var svårt att hitta guldkornen, men vi skildes åt och gav oss ut på ett sista försök. Buggkillen spanades in och jag satsade på att han skulle gå till vänster så jag tog det hållet. Såklart går han till höger så det fick bli uppbjudning modell axelknackning. Men då står J av alla tjejer redan framför honom! Vi skrattade gott hon och jag och jag gratulerade henne till lyckad jakt och knallade därifrån.

Då slår han till. Gubben. Ni minns från förra gången. Jaha, det var ju typiskt, och inte kan jag säga nej heller. Det blev bugg i vanlig ordning och sen fox på det. Jag vet inte vad det är med honom. Han är inte direkt otrevlig, han är inte direkt dålig på att dansa men jag VILL INTE! Typiskt nog dansade han plötsligt riktigt bra fox. Flyt i snurrarna och ok känsla till musiken. Han tyckte tydligen också det gick bra för plötsligt började han flytta runt händerna; höften, midjan och iiiiiiii! Nacken! TA BORT!!!!

Brrr. Jag vet faktiskt inte hur jag ska bli av med honom nu. Jag dansade för bra igår helt enkelt, nu kommer jag vara hans favorit forever. Fan!

Midjan och nacken är områden som inte vem som helst får komma nära, bra mycket mer intimt än vilken gnuss som helst tycker jag. Och det är lättare att ta sig ur en för närgången gnuss än att börja flytta nåns händer. Men det kan ju vara otroligt mysigt och självklart om ömsesidig känsla och repekt finns där. (Hur vet man det då? Jo, det handlar som vanligt om k-o-m-m-u-n-i-k-a-t-i-o-n...)

Efter dansen var slut ser jag i alla fall att J och buggkillen stannar i närheten och flyger iväg ditåt. Men då är han borta! *Poff* Men snälla J pekar "ditåt!!" och där har han hunnit iväg upp på läktaren. Han ser mig i alla fall och kommer ner igen och jag får mina två bugg. Grymt! Otroligt få killar som har både sån teknik, timing och musikanpassning i buggen på socialgolvet. Sen var det sista och han var upptagen och jag åkte hem.

Kvällen var slut med ett godkänt. Jag är för bortskämd. Jag vet.

PS: Shake var precis lika bra som vanligt och skivan ses fram emot!
PS2: Kanske kommer nån bild här sen...

Lördagsledsen och söndagsdanssug

Vår shoppingrunda på förmiddagen blev verkligen inte som jag tänkt mej. Toves och mitt samarbete fungerade katastrofalt dåligt och gick mest ut på att så fort jag närmade mig en klädbutik så skrikgrät hon. Efter diverse olika försök att få henne på bättre humör alternativt somna gav jag till slut upp och åkte hem med hälften av ärendena ogjorda. :(

Kände mig som världens sämsta förälder som inte ens klarar av att hantera min unge såpass att jag klarar av fyra butiker utan blev ledsen själv istället och började fundera på hur det kom sig att jag ens beslöt mig för att vilja ha barn från början. Jag hittade inget svar då. Man har sina svackor...

På eftermiddagen förberedde jag iaf lite plommonkonservering medan Tove sov och nu har jag fryst in tre halvlitersburkar med finfina plommonhalvor. Röd om fingrarna är jag efter skalen. Ska göra lite mer i morgon. Underbart gott att tina fram sen i vinter. :-)

Min danskväll i morgon är hotat i brist på stabil skjuts men än har jag hopp om en lösning. Det vore väldigt tråkigt att missa när jag sett fram emot det hela veckan. Nån vettig person borde väl passera Väsby till min förmån på väg mot Estraden och underbara Shake. Jag vill ändå helst inte åka med "vem som helst" utan gärna någon jag känner till och helst känner lite. Det är ju ändå en bit.

Och jodå, Daniel är nöjd med dagens kurs. Men han verkar inte ha tillräckligt ont för att vara helt tillfredsställd. Eller så känns det bara inte än.. ;)

Tjejdag

Idag är Tove och jag ensamma hemma. Daniel har just dragit iväg på danskurs. Hoppas han är trött precis överallt när han kommer hem så han är nöjd.

Igår hade Tove feber. Hon sov på förskolan när Daniel hämtade henne och fortsatte sova hemma hela eftermiddagen. När hon vaknade hade hon nästan 40 grader. Hon åt ändå ganska bra med middag och lite välling och sen var det dags att sova igen. En alvedon och sen snark.

I morse vaknade en liten solstråle helt feberfri så det känns så jätteskönt. Jag hade tänkt att vi ska ta oss ut på lite shopping i dag på förmiddagen och nu går det ju faktiskt. Lite nytt till mig och lite nytt till Tove ska det bli. Favoritaffären ska få sig ett besök. Få se om det finns nåt nytt som faller i smaken.

Mätt och glad

Åt massor av frukost på vårt frukostmöte eftersom det var frukost utan möte idag. Två dubbla mackor med massa gott pålägg och så ett kokt ägg på det. *raaap* Sen var det snart lunch. Jag hade veckans lunchdejt idag och det är nog det bästa sättet att förbättra en trist arbetsdag på. Så himla trevligt och tiden flyger iväg. Så skönt med människor som precis förstår vad man menar. Peppar när det behövs, håller med om att folk är dumma i huvudet när det behövs, skrattar när det behövs. Allvar blandas med komik på ett aldeles strålande sätt. Härligt och givande!

Och snart är det faktiskt HELG! Fantastiskt!

Övningen igår

Gårdagens körövning var riktigt bra och rolig. Lite svårare grejor som jag och min stämkollega tog oss igenom på ett strålande sätt tyckte vi själva. Sista inspelningarna kommer bli efter konserten så då slipper man stressa med det nu. Det kommer förmodligen bli två konserter samma dag, 16.00 och 19.00, 7 november, så alla som vill kan komma och kika! Efter konserten ska vi visst ha gemensam fest. Så trevligt! :-D

Jag var ganska trött när jag åkte ut mot Norrtälje igår och poppade Blender på högsta volym och sjöng med. Blev pigg under övningen förstås men segt när jag åkte hem igen så jag stöp i säng. Vaknade faktiskt utsövd. :)

Film från foxkursen

NU har det äntligen lagts ut lite kort och filmer från vår foxkurs på dancefever.se. På en kort liten film visar vi hur man kan göra. :-)

Fredagsmys

Ni har säkert sett reklamen och om inte annat så går den runt runt på reklamradion. Tänkte bara berätta att det är pappa som sjunger "..nu är det slut på veckan..". (Fast det är inte han som syns på filmen.)

Blå himmel med sol

I och med den dubbla chefslunchen i måndags är nu hela listan med oroligheter avbockad och klar. Inga synliga orosmoln finns nu på min himmel. Jag har tagit itu med dom ett efter ett vartefter jag varit tvungen. Nu blir det till att fylla på listan med roligheter istället. Och några extra bra såna finns redan att se fram emot. Ett par fester, och faktiskt - en kryssning! Hurra, vad det ska bli trevligt!! Sen hoppas jag på lite vanlig dans också emellanåt förstås. :-)

Jag har varit orolig så himla länge nu att jag måste påminna mig om att det är över. Känslan har liksom hunnit bygga bo i kroppen. Det blir till att avhysa den ovälkomna hyresgästen bestämt och ovänligt om det så behövs. Nu vill jag bara njuta av livet och se framåt!

kalkyleramera.se

Surfade in av misstag på denna sida: kalkyleramera.se. Där kan man räkna ut allt möjligt genom att fylla i några fält. Hur stor din pension kommer bli, hur mycket din hemelektronik kostar dig i el, ditt BMI och lite annat smått och gott. Man kan också räkna ut bra-att-veta-saker som: "hur stora bröst du skulle haft om du varit kvinna" eller "hur stor snopp du skulle haft om du varit man". (18 cm i erigerat tillstånd, bara så ni vet.. hahaha)

Vila i frid lillPyran

Igår natt så somnade vår lillkisse Pyran in efter en kort tids sjukdom. Det som började som ett sår blev tydligen snabbt något mycket värre och på bara några dagar försvann hon från oss. Hon hade nog inte så mycket att sätta emot en infektion eftersom hon levt lite på övertid i nästan två år. Pyran föddes i kattkorgen på mitt rum på min studentdag och hon dog i faktiskt samma korg som nu står ute i vårt förråd dit hon kunde gå in själv genom luckan och söka skydd.

För bara ett par veckor sedan tyckte vi att hon var piggare än på länge. Hon kom upp och gosade, ville sova i sängen och sånt som hon inte gjort på jättelänge. Hon verkade plötsligt inte ha ont någonstans och hon hade aptit igen. Det var så mysigt. Hon har annars varit ganska osynlig senaste månaderna för att hålla sig undan Tove och det kan man ju förstå om man har ont. Men nu känns det bra att hon fick en riktigt pigg period precis i slutet även fast det ju känns jättetrist att hon plötsligt är borta. Snyft! Vi har ju levt ihop i dryga elva år hon och jag.

Hon var en sån personlighet och så helt olik sin bror. Hon valde noga ut vilket knä som passade, gick gärna över flera för att hitta rätt, och nästan alltid slog hon sig ner hos en man. Satt i knät och funderade en stund innan hon lade sig till rätta och låg sedan helt still och mådde gott.

Pyran har hunnit med diverse äventyr under sina levnadsår. När vi bodde i lägenheten testade hon bungyjump utan bungy och föll tre våningar rakt ner i asfalten. Det gjorde ont i benet, men hon överlevde. När vi bott i huset någon vecka hörde vi plötsligt hennes jamande från taknocken och hon vågade inte ta sig ner. Daniel fick klättra upp och hämta henne i en ryggsäck.

Men oftast har hon tagit det ganska lugnt. Ätit och sovit, stannat inne när det var kallt ute och legat i solen och njutit när det varit varmt. Och jag hoppas hon får fortsätta njuta där hon är nu!

Kel och smek till lilla Pyran. Vi kommer sakna dig mycket!

Fler förskolekort

Tove har nu gjort sina första tre dagar ensam på förskolan utan pappa. Det har gått jättebra. Igår sov hon till och med en och en halv timma mitt på dagen. Hon är ändå helt knäckt när det är dags att sova på kvällen. Hon bryr sig inte nämnvärt om att bli lämnad och är inte så intresserad att bli hämtad heller. Skönt!

Idag lämnade Daniel klockan åtta, som nog kommer bli den tiden som gäller i fortsättningen, och ska hämta henne lite senare, klockan tre. Nästan full dag blir det. Jag kommer hämta henne strax före fyra sen. Bara någon vecka kvar nu tills dess. :)

Det finns mycket roligt att leka med på förskolegården!

Fruktstund utomhus

Den stooora rutchkanan som Tove testade häromdagen med blandat resultat. Hon tippade åt sidan halvvägs ner bland guppen och avslutade med att rulla några varv i sanden. Sen dess är hon lite mer skeptiskt mot rutchbanor...Den här kändes nog lite mer säker..SångstundUtslagen hjältinna

Söndagsslött

Jag sov extremt lite och dåligt natten till söndag och gick i en dimma hela förmiddagen. Den enda som var pigg var Tove. Morfar sov på soffan, pappa i sängen och mamma i dimman. Sen vaknade pappa och då somnade mamma. Det var tur det. Jag sov 1,5 timme mitt på dagen och sedan var jag nästan människa igen.

Jag gjorde det jag föresatt mig att göra, gå igenom garderoben och undenlagda kläder som letats fram igen. Konstaterade att modet förändrats och att jag måste kompletteringshandla lite. Stackars mig. ;) Sedan gick vi ut på en ganska lång promenad i solen ner mot sjön och där fanns kossor att titta på! Det var ju en höjdare för Tove som aldrig sett en ko på riktigt även fast hon vet att de säger "muuu!" om man frågar. På hemväg hämtade vi mat som vi åt när vi kom hem. Gott och slött!

På kvällen skulle vi se på tv, "Mannen under trappan". Vi hade missat första delen och såg den först på SvtPlay. Sen skulle nästa del börja 21.15 men jag orkade inte vara vaken utan somnade redan klockan nio. Så det blev till att spela in i stället. Sömnen gjorde nytta i alla fall för idag är jag hyfsat pigg. :)

Klippning och Perukfest

I lördags tog vi det ganska lugnt på dagen. Tove och jag lät pappa Daniel sova ut efter kick offen och sen åkte jag in till söder hos min privata frisör. Två kilo hår åkte av känns det som. Så himla skönt! På väg hem stannade jag till i stan och kompletterade Toves garderob lite innan jag åkte hemåt. Hon har växt. Jag tänkte också ta en lunch på mitt favvolunchfik men det hade visst hänt nåt med deras priser för min tomat- och mozzarellamacka och kopp te gick på finfina nittio kronor. Hoppsan! Känns som favvofiket bara kommer besökas när jag känner mig rik i fortsättningen.

Daniel och Tove mötte upp mig i vårat lilla centrum när jag kom hem med bussen och vi promenerade hem tillsammans. Pappa kom till middag och stannade över natten för att passa Tove medan vi åkte på fest. Perukfest var det, det var alltså klädselkrav: peruk, men jag fick komma in trots att jag valt att bara återanvända mina kattöron. Daniel var dock oemotståndlig i en åttiotalshårdrocksfrisyr. Så snygg. Jag blev kär på nytt tror jag! :-) Lite ovant att han hade så mycket hår liksom, som jag kunde stryka undan när han skulle få en puss. Hihi.
Det var en jättetrevlig fest med mycket goda snittar. Perukerna var av väldigt skilda slag och vi kommer inte att känna igen någon som vi träffade på den här festen, den saken är säker. Folk blir väldigt olika sig själva i nytt hår. Vi höll en väldigt låg profil under festen, lite småsega båda två men trivdes väldigt bra ändå i varandras sällskap. Mysigt att bara vara vi ibland, trots att det är fullt av folk runt omkring. Vi kom i alla fall nästan först och var kvar nästan sist så engagemanget var det inget fel på i stort.

Värdparet :-)

Så nära men ändå inte

Ingen dans för mig ikväll. :*-(

Eh...okej....?

Nu är jag helt plötsligt både Medical Assistant och Public Market Assistant. Kanoners nu när jag alldeles snart kommer gå ner i tid. (?) Det blev för övrigt klart igår. *HURRA* Men det här förvirrar mig lite. Det har varit lite oklart vem som egentligen ska assistera public market men nu är det tydligen jag och jag blev officiellt välkomnad till public market med en kram av min nya chef där samt inbjuden till en lunch med båda mina chefer här på måndag. Undrar vad vi ska prata om då?? Hur går det nu med mina åttio procent? Ska jag vara glad eller orolig nu liksom?? Jag fattar ingenting. Nåja, det kan komma att bli en intressant lunch. Även för dem...

Gårdagens körutflykt

Jag åkte iväg på körövning med en låda chokladkaka och en låda plommon. De är mogna nu och finns i extrema massor. Snart kommer det säkert ramla flera hundra om dagen. Får plocka med mig till jobbet nu varje dag så det går åt några i alla fall. Idag blev de väldigt glada.

Körövningen gick bra och det var skönt att jag hade övat innan. Det känns lite stressigt fram till konserten. Så få övningar och så många sånger. Men det ordnar sig. Nu vet jag i alla fall vad vi ska ha på oss på konserten, svart och vinrött. Borde inte vara svårt att rota fram.

På väg dit och hem poppade jag Blenders nya skiva och blev så galet danssugen. Jag har inte riktigt lyssnat på den så aktivt förut men nu tänkte jag satt jag skulle köra några vändor med den så jag lär mig låtarna. Några är riktigt medryckande och vissa ger ett mysfoxsug. Vill dansa till Blender snart igen!!! Annars är ju Broken strings en av deras bästa fox just nu! :-)

Duktiga tjejen

Tove klarade av sin första dag själv på förskolan riktigt bra. Hon tyckte inte det var jobbigt att pappa gick, hon var ute och lekte och åt bra till lunch. Hon hade somnat efter någon kvart när det var dags men bara sovit i en halvtimme och även fast hon sov lite till när hon kom hem var hon jättetrött igår kväll och somnade kvart i sju. Duktiga lilla tjejen. :)

Gnussa bort förhållandet..?

Ja, ni DM-folk har säkert sett bloggen. Jag funderade lite mer på det där. Gnuss hit och mysighet dit. Jag är fortfarande av den bestämda uppfattningen att eventuellt dansmys sitter i samspelet föra-följa och sen kan andra saker, t ex gnuss ev förstärka den känslan. Men gnuss är ju verkligen inget måste eller har någon poäng i sig.

Om vi ska snacka toppfavoriter igen då så dansar jag (utom i undantagsfall) inte gnuss med de tre första och panna-haka gnuss med de andra två. Så gnuss eller inte har inget med någon som helst danskicklighet eller mysighet att göra för mig.

I många fall förstärker ju däremot gnussen känslan av att "den här killen dansar verkligen inget vidare!" ;) *steg steg gnuss gnuss... steg steg gnuss gnuss...*

Kort kväll och lång dag

Det blev en ganska kort kväll igår ändå. Vi fick besök av resten av min familj till middag och sen droppade de av en efter en. Då bakade jag min kaka och sjöng lite på mina sånger samtidigt som jag kollade på Idol. Jag tycker juryn är så himla mysig och sitter mest och fnissar åt deras miner och samspel. Anders Bagges uppspärrade ögon matchar mina fint. Hihi. Sen finns det ju en och annan riktig pärla som de plockar ut också.

Sen började matchen och jag höll på att somna med huvudet i Daniels knä när första halvlek tog slut så då gick jag och lade mig istället. Sov så gott så gott! Inga mål blev det heller så jag missade ju inget väsentligt.

I morse lämnade Daniel Tove på förskolan och åkte hem för första gången. Lämningen gick bra, hon ville mest komma iväg ut och leka och än har han inte hört något ifrån dem. Så duktig liten tjej vi har!

Dagen idag är en ganska tråkig jobbhistoria hittills. Ikväll är det i alla fall körövning att se fram emot. Det var ju några veckor sedan sist eftersom vi haft inspelningarna emellan. Kul ska det bli. Tre nya killar ska komma och vara med ikväll.

Jag är faktiskt lite sugen på dans i morgon ändå. Toppfavoriter drar trots trist band.... hmhmhm..

Stannar hemma ikväll

Det blir ingen dans för mig idag. Hade ju varit roligt men man kan inte alltid ha roligt. Mina potentiella resesällskap har förhinder och egentligen borde jag kanske vara hemma, spara lite pengar, låta Daniel spela innebandy, öva mina sånger inför repet i morgon och baka till fikat på körövningen.

Så så får det bli. Det känns inte så bittert faktiskt, men det kanske inte blir nån dans för mig den här veckan då om jag inte orkar ta med Tove till Yesterday och Cassa novas. Men då ska danssuget vara stort eller, ännu hellre, barnvakt övertalad.

Ikväll blir det fotbollskväll när allt det där andra är klart. Inter-Barca. Borde blir bra.

Tove på inskolning

Igår var Tove med sin pappa på förskolan mellan nio och två. De kör så kallad "aktiv inskolning" där en förälder är med i tre hela dagar och gör allt tillsammans med barnet och sedan är föräldern hemma standby några dagar. Tove tyckte förskolan var rolig. De var ute hela förmiddagen och hon kilade direkt iväg och lekte med allt som verkade roligt. Hon är ju inte det minsta blyg så utan tar för sig av livet.
Klockan elva var det lunch och hon åt bra. Sedan var det dags att sova. Det var lite värre. Hon var rastlös och hade svårt att slappna av och klättrade runt på Daniel och om han satte sig upp mot väggen satte hon sig också upp mot väggen. De andra barnen somnade nästan direkt på sina madrasser men Tove tog det en halvtimma för. Jag gissar att det går bättre bara om någon dag när hon inte är lika överstimulerad och när hon vet vad som gäller. På bilden nedan har hon somnat på tvären till slut och hon sov ungefär en timme vilket är betydligt kortare än hon brukar.
Efter sovstunden gick de hem igen i princip. Nedan är en bild på lekrummet som flera avdelningar delar på. Daniel tyckte rutschkanan på ribbstolen verkade lite farlig eftersom man måste kliva över från ribbstolen bredvid för att komma till kanan. Men tvååringarna klättrade upp där själva och åkte ner och jag gissar att Tove kommer göra det också alldeles snart.
En bra första dag var det för Tove och nu är de där igen. Ska bli intressant att se hur det går på torsdag när hon ska vara där utan pappa. Men det går nog bra. Igår kväll kom Elin ("E-i") och barnvaktade igen under vår träning. Tove visste att hon skulle komma (jag tror hon blev besviken när jag kom hem faktiskt, hon trodde ju att Elin skulle komma) och ville "buda" (busa). Hon visste att Elin är bra på att leka och verkade inte tycka det var jobbigt att vi åkte iväg. Hon somnade sen på väg ner till kudden sa Elin.

Ospännande dag för mamman

Idag har det varit segt segt segt. I princip inget att göra och efter lunch överföll tröttheten mig. Jag var hyfsat pigg i morse, som nästan alltid efter en bra danskväll, men det gick över. Hade god lust att sova ett par timmar i massagefotöljen. Ikväll ska vi dansträna, känner mig verkligen laddad...not! Men det brukar ordna sig. Kanske jag kan ta lite sovmorgon i morgon.

Spännande dag för Tove

Idag är det första inskolningsdagen. Jättespännande! Jag får ju inte vara med så jag får sitta här och undra hur de har det på förskolan. Daniel ska berätta allt sen har han lovat. Inte bara säga "det gick väl bra..." ;)

Utökad lista? :-P

Jag vet att jag gödslar mina dansrecensioner med toppfavoriter och det kanske verkar som att de är väldigt många. De är de faktiskt inte. Kriterierna för att ta sig in i denna exklusiva skara är inte milda upptäckte jag igår när jag satte ord på dem. Hahaha. Men fyra stycken har ändå lyckats hålla sig kvar väldigt länge nu och de är nog fem totalt. Eller kanske sex. Kanske har bubblaren kvalificerat sig ändå? Jag har inte bestämt mig helt än. Varje gång jag faktiskt hittar nån ny som ens har chans att bubbla så blir jag så förvånad och glad. Ju fler desto bättre kan jag tycka. :)

Och alla dansar så olika, det är ju en del av tjusningen, så nån inbördes ordning finns inte. I princip. ;)

Fina Estraden!

Igår gick dagen i storstädandets tecken med en danskväll som belöning. Blender på Estraden stod på schemat och när det börjar i Gävle klockan arton måste man äta middag ca halv fyra. Lite knepigt. Fick fylla på med massa fika i paus. Estraden är ett kanonställe att dansa på, önskar att det fanns en sån stor och bra lokal i Stockholm!

Samåkningssällskapet sammanstrålade punktligt och vi tog fart norrut. Mycket skitsnack senare kom vi fram i alldeles lagom tid och hittade ett bord att göra oss hemmastadda vid. Vid en första översyn var det väldigt få kända killar på plats. Alla långresenärer hade väl landat lagom hemma i soffan efter maran kan jag tro. En bubblare till toppfavoritlistan dök upp i alla fall så honom hade jag att se fram emot.

Efter första danserna med resesällskapen så bokade bubblaren och jag in dansen därpå och i väntan på den ser jag plötsligt en styck toppfavorit glida förbi. En riktigt glad överraskning, en av de bästa jag kunde få faktiskt, och vi virvlade iväg över golvet. Jag har nästan blivit beroende av att dansa med honom så det var härligt att få stilla abstinensen igen. Vissa famnar trivs man bara otäckt bra i! Och han dansar som ingen annan.

När vi var klara skulle jag ruscha iväg till min bokade dans och då kommer farbrorn från Skultuna och haffar mig. Jag förklarade att jag redan var uppbjuden men att vi kunde ta en senare. "Ja, men när då?" frågade han. "Jamen sen, senare ikväll" sa jag. "Jamen NÄÄÄR???" frågade han igen. "Jamen sen, senare, aldrig!" tänkte jag och lirkade mig ur hans grepp. Vissa behöver en dansparlör...

Kvällen bestod sedan av ett större antal danser med bubblaren, toppfavoriten och en och annan ny. Jag satt några låtar och tittade och försökte verkligen hitta nån ny att bjuda upp som verkade spännande men fick ingen inspiration alls trots att det säkert var fyrahundra pers där. Sorgligt men sant. Kanske såg jag dem inte bara. Jag var ändå ganska sugen på bjuda upp nya men det ska ju helst finnas något i dansen som gjort mig intresserad först.

När jag tog fart av golvet för att besöka damernas så sprang farbrorn efter mig igen och jag sa att jag var på väg, för det var jag faktiskt, men han tjatade till sig ett par bugg i alla fall. Jag lyckades (= han lyckades få mig att) armbåga honom på näsan i en tur så det var ju en bra start. Efter dansen berättade han att han varit på ett litet whiskeyparty innan. Tur för mig att jag kom undan foxen denna gång. Morr.

Kvällen gick ändå ganska snabbt och det var dags för sista som jag hade obokad. Jag dansade en riktig stolpdans lugna låtarna före sista snabba och spanade för fullt efter toppfavoriten. Visste ungefär i vilken riktning jag skulle leta sen (Estraden är enormt stort!) men såg honom ingenstans tills han plötsligt stod precis framför näsan. Han kunde tänka sig att förbarma sig över mig ännu en gång och det blev såklart ett perfekt avslut på kvällen.

Att få toppfavvodans som sista har blivit en väldigt behaglig trend senaste tiden men jag vet att det inte är någon självklarhet, långt därifrån, så jag njuter i fulla drag varje gång jag får chansen! :-)

Hemresan var väldigt trevlig. Kvällen summerades, killarna analyserades utifrån och in och sådär, precis som det ska va. Grabbarna i fram försökte nog låta bli att lyssna på oss i ren självbevarelsedrift. Nyduschad ner i en renbäddad säng runt halv ett, flyttade på Polar'n som var för gosig och somnade sen på två sekunder. Aaaah! Ljuva dans!!!

Vita skor

Kikade på ett klipp på Y-tuben från Stingbuggen. BVA-finalen närmare bestämt. Det jag fastnade mest för var att ALLA hade vita skor! Måste man ha det för att bli sådär bra?? Jag är i vilket fall hopplöst ute med alla mina svarta par...

Hoppas nån lägger ut B35A-finalen också så jag åtminstone kan kika lite i efterhand. :) (Gärna med synkat ljud också...)

Jag är himlans sugen på att åka och kika på åtminstone nån tävling under hösten men tävlingskalendern är märkligt osynkad med min. Brunnasnurren känns någrolunda given i alla fall. Alltid nåt!

Lördagsslappt

Något sega efter gårdagskvällen åkte vi ut till pappa och tillbringade dagen där görandes mest ingenting särskilt. Ute lite, inne lite, ätandes och fikandes. Pappa och jag spelade också lite ihop vilket var längesen. Tove trivs som alltid hos morfar och dagen rullade på. En väldigt lagom lördag i slappandets tecken. :)

Härliga människor!

Igår kväll var vi iväg till dansvänner på fredagsmiddag. Ganska spontant och lagom enkelt men så himla trevligt! Gemensamt fixad tacomiddag, ett par flaskor vin, massa skitsnack och mer skratt ju längre kvällen led. Jag trivs så underbart bra i deras sällskap och bara bättre för varje gång vi ses så här. Det gör mig så glad! Kram på er!!

Vad gör man en fredag utan dans?

Jo, umgås med dansfolk så klart! Bortbjudna på middag ikväll och det ses fram emot! Ska bli hur trevligt som helst. Igår tog återigen arbetsuppgifterna ganska slut så det är skönt att ha något roligt att vänta på.

På söndag vankas det dock dans igen. Ska bli kul att återse Estraden som verkligen är ett kanonställe. Önskar vi hade liknande lokal att dansa i i Stockholm! Underbara Blender på scenen. Återstår att se om det finns några lika underbara killar att svepas runt av. Kanske nån stannar till på väg ner från Övik?

Öviksmaran är ju den här helgen och den slöt vi bort ganska tidigt även fast vi hade jätteroligt i våras. Men ibland får man prioritera lugnet hemma. Jag är faktiskt inte alls sugen just nu så det var ju lika bra det. Vi tänkte ta en kryssning istället, men ja, nä, just det. Nån i gänget som har nåt förslag på datum? Vilka helger är det nu som är barnlediga? Vilka band är vi sugna på? Nån som är sugen över huvudtaget?

Körrep som blev kafferep

Igår skulle vi körtjejer ha rep utan körledare. Vi blev bara fyra. Vi högg då istället in på kvällens hembakade fikabröd och min stämkollega som nu hunnit föda kom dit och gjorde oss sällskap med sin två dagar gamla son. Ojojoj, så sööööt. Jag är inte så bebistokig som många andra men det var som en liten Tove med mörkt hår och redan perfekt runt ansikte. Lite onödigt med en tiomilsresa för lite fika men en liten extra umgåsbonus blev det ju.

Det är bara två månader kvar nu till konserten och sedan är det över för min del. Ynkliga åtta övningar kvar och sedan konsert. Känn redan som att det kommer kännas tomt sen. Det har varit väldigt roligt hittills och det är ett kul gäng som skrattar mycket och jäklas lite lagom med varann. Precis så där så jag trivs som bäst. :)

En lättnadens suck

Chefen stack in huvudet här nyss och meddelade att hon var "principiellt positiv och att det ska nog ordna sig" och att vi ska prata mer på måndag. Jag sa att det lät bra och att jag varit väldigt orolig. "Det ska du inte vara" sa hon och återgick till sin lunch. Puuuuuuuuuuust! *Och andas in ny fräsch positiv luft utan ångestpartiklar i.*

Jag har ju från början mest varit orolig över bemanningsföretaget och tyckt att kunden borde kunna gå med på det men har ändå varit så orolig nu, särskilt efter mötet. Hade varit skönt att gråta en lättnadens skvätt nu på momangen men lite bloggskrivande fick lätta på trycket istället.

Tove ett och ett halvt år!

Länge sen jag skrev nåt om Tove nu, jag veeeet! Jag har haft så mycket annat att tänka på så det har inte blivit av. Sen träffar jag henne inte så jättemycket heller, bara en kort stund på kvällen och så på helgen. Men vad kan vara lämpligare än att sammanfatta lite på ett-och-ett-halvt-års-dagen?

Mor och dotter ute i regnet

Jag går upp före sju och försöker vara så tyst så tyst så hon inte ska vakna eller höra mig ifall hon är vaken. Oftast är hon vaken och ropar "bappa, bappaaaaa" när hon hör att någon är uppe. Ibland är det "bappaaa-haaa-haaa" lite gråtigt men det får jag ignorera även fast jag är sååå sugen på att gå in, lyfta upp och bara krama och krama. Daniel vill förstås sova så länge det går så det är inte poppis om jag kommer in med henne till honom och säger "titta vad jag hitta!". Hon kan ju faktiskt somna om en stund sen jag gått.

Morgonsaga med farfar

Jag åker till jobbet och hemma har de sina rutiner. Det är välling vid uppstigning och sen frukost. Sen blir det antingen öppna förskolan, lekparken eller 4H-gården där det finns hästar att titta på. Tove kan göra läppljudet som hästen gör så om man till exempel säger att "du äter ju som en häst!" så får man läppljudet som svar. Så sött. :)

Sen äter de lunch. Tove äter fortfarande bra men inte lika superbra som förut. Hon sorterar lite mer i maten och allt går inte ner lika enkelt. Klassisker som blodpudding, pyttipanna, pannkakor och köttfärssås är förstås favoriterna. Hon är väldigt duktig på att äta själv med sked och gaffel.

Sen är det sovstund. Tove sover en till två timmar mitt på dagen nu. Fruktmellanmålet, där ratar hon banan nu. Hon har nog ätit för många bananer redan i sitt korta liv och man får hitta på något annat. Fruktyoughurt var tydligen en hit, fast det känns ju inte helt rätt med allt socker.

Jag brukar komma hem före fem och då försöker jag underhålla henne till middagen och sen äter vi tillsammans. Noga att det inte blir för sent med maten för hon har definitivt mitt mathumör. Hon ligger på golvet och skriker eller rycker i ugnsluckan så man tror den ska ramla loss. Om hon blivit för hungrig vägrar hon också äta när det väl blir dags. (Ok, jag brukar låta bli ugnsluckan, men annars är det ganska likt...)

Tove får nu välling klockan sju och läggningen är halv åtta. Det går jättebra att lägga henne nu igen enligt tidigare metod. Lägga ner och direkt gå ut. Hon somnar oftast direkt och sover nästan tolv timmar.

Morfar är trygg att somna hos

Mest populära lekarna är förutom att bli jagad av (en halvgalen) pappa, att läsa böcker, helst Max, Molly eller Vem-böckerna, lägga pussel och gå runt med dockvagnen. Ett par plastbackar fungerar just nu som "båt" och det verkar också roligt. Hon har fått lite mer temperament som jag i första hand får ta del av, kanske för att vi ses så lite. Hon försöker bita mig, lite som en lek, fast det gör ju ont ändå, och när man säger till så bara måste hon bitas så då får jag slänga åt henne en kudde eller nåt att bita i.

Toves framsteg märks annars mest på talet och förståelsen just nu. Hon begriper det mesta, härmar ord och visar precis vad hon vill. I Mollys ordbok där man för några veckor sedan kunde fråga typ "var är fisken?" och så pekade hon på fisken, kan man nu istället själv peka på fisken och hon säger "fiss", likadant med jättemånga saker och hon säger vad det är. Inte alltid exakt men man förstår ändå. Hon vet hur djuren låter och vad kroppsdelarna och kläderna heter, hon gillar när man sjunger och har börjat sjunga lite själv. "Kokaka, kokaka" är förstås små grodorna, och "ajajaja-buuu" är förstås Trollmor. :)

Rutchkanan som pappa Daniel fixar är väldigt populär!

På måndag är det dags att börja förskolan. Så stor har hon blivit nu. Inskolning tre dagar med pappa. Spännande. Jag tror hon kommer tycka det är jätteroligt. Hon är ju så trygg i sig själv och för oss är det tryggt att hon visar så tydligt vad hon menar. Hon tycker det är jätteroligt med andra barn och det kommer vara en otrolig stimulans för henne att vistas i den miljön lite. Kanske kommer hon börja prata ännu mer med rekordfart och kanske kommer hon bli medveten om blöjan. Hon har hittills aldrig reflekterat över den och vad hon gör i den. Hon sitter gärna på pottan när hon får syn på den, men fattar nog inte varför man ska sitta där egentligen. Men om hon ser andra barn gå på toaletten så kanske hon blir nyfiken. Man kan hoppas lite. :)

Ont i magen

Vaknade med ont i magen. Fan, att det ska behöva vara såhär. Jag var så spänd hela dagen igår. Jag vet ju inte riktigt vad som händer nu. Om beslut kommer tas bakom min rygg eller om någon kommer prata med mig. De borde ju vilja diskutera saken med mig personligen kan jag tycka. Så jag är hela tiden liksom beredd på en fight. Inte nyttigt alls. Måtte det vara över snart!

Jag vill kryssa ju...!!

För att slippa tänka på det som jag oroar mig för just nu så försöker jag tänka på roligare saker. Höstens kryssning till exempel. Men vänta nu....vi har ju ingen bokad!! Nej just det, det är problemet. De två självklaraste datumen att kryssa är vi upptagna. Och sen finns lite halvdana alternativ. Inte heller helgen före jul (för att upprepa förra årets succé) känns intressant. Men kanske en nyårskryssning med Titanix? (Lååångt dit)

Ja, inte vet jag. Men roligt vore det med en liten kryss snart!

Hårdkörning

Terminens första dansträning igår och fullt ös som vanligt. Massor med folk. Vi är lite bortskämda med gott om plats att spejsa lös på men nu blir det socialgolvsträning istället. Jag gillar så mycket vår dansträning. Man blir totalt slut och stapplar ut därifrån.

Så många kurser där man bara stått i ringen och lyssnat och sen fått träna typ tryck och drag eller nån tur i evighet, amen. Vi kör ju parträning och full fokus hela tiden. För det mesta ganska högt tempo både på undervisningen och musiken. Och så våra minst sagt entusiasmerande tränare Henke och Lotta som var i sitt esse igår. Kanske för att det var så många ny par.

Afro power som uppvärming, sen basic, trampa trampa trampa. Varje steg är lika mycket värt! Föra, följa, tjejens driv, frame. Efter fikabrejket fotarbete. Kickar tills benen höll på att krokna och en ny variant som jag nog måste öva framför spegeln om jag ska få den snygg och Frida. Hur kul och hur jobbigt som helst. Daniel och jag jobbade bra ihop. Vi fortsatte där vi slutade förra terminen. KUL!

Barnvakterna har ett lätt jobb nu när läggningen är redan halv åtta. Sen är det två timmars tv/surf-tid tills vi kommer hem. Kakbit!

Irriterad fast glad

Det är ju FAN att inläggen nu är låsta i evenemangslistan!!! Nu kommer ingen se den finfina kommentar vi fått efter vår kurs. Utom ni då. :) Så här skrev signaturen "Hejsjälv":

Vilken bra kurs det var! Duktiga instruktörer (Emil, med Frida medhjälpare) som gav oss feedback, tekniska tips och massor av inspiration.
Nu kommer foxxen att bli ännu roligare!

Terminstart

Jäpp, ännu ett säkert hösttecken. Dansträningen drar igång ikväll och vi är rekordstor grupp i höst om alla kommer, 20 par. Kommer bli trångt med våra yviga övningar känns det som, saloonen är ju inte jättestörst, men kul ändå! Hoppas det dyker upp några fler yngre duktiga par att träna med. :)

Foxkurs = mission completed!

Nu är den över och förbi. "Vår" foxkurs. Jo, den var brors från början men nu är den faktiskt vår. Jag har inte haft så mycket tid att tänka på den sen det blev klart att jag skulle vara med, det har vart liiite mycket annat i görningen, och det kanske har varit bara bra. Jag har inte varit så nervös, jag skulle ju trots allt "bara" vara sidekick. Men jag har ju ett visst intresse av att veta vad jag håller på med så vi strukturerade ändå upp kursen tillsammans.

Bakgrundsstoryn är denna: Kursen, som skulle premiärköras i våras på en av klubbarna blev inställd pga för få anmälda. Jag råkar ha kontakt med Dancefever med jämna mellanrum och vi pratade om detta innan semestern. Dancefever nappade direkt på att ha bror som kursledare eftersom de inte haft nån foxkurs dittills och de ville ha nåt som ingen annan haft. Eftersom kursen fanns, planerad och klar, men utan arrangör så passade det perfekt. Hos Dancefever har kursen haft jättestor efterfrågan och lika många till hade velat vara med men inte kunnat eller anmält sig för sent. Kursen var full med 25 par.

Våra kursdeltagare under de första skälvande minuterna

Fem timmars kurs med en timmes lunchpaus och ett kort fikabrejk senare åkte vi hemåt, trötta men nöjda. Allt fungerade väldigt bra. Vi höll tiderna perfekt, bror kom ihåg vad han skulle säga, vi samarbetade på ett finfint sätt, deltagarna var duktiga, det verkade vara lagom svårt och de verkade ha roligt mitt i allt som de skulle tänka på.

När vi läste utvärderingarna efteråt kände man att det svåraste med en sån här kurs är nästan att annonsera ut den. Att få folk att förstå exakt vad de har att förvänta sig, vad de själva förväntas ha för förkunskaper, självinsikt hos deltagarna om deras egen dansnivå etc. Alla verkade vara nöjda med oss och undervisningen i sig men några hade förväntat sig en "mer avancerad nivå" (exakt vad det är döljs ännu i dunkel) och för några var det för svårt. Någon ville ha mer "dirty fox". Jahapp, det finns ju andra kurser för det...

Vi kände att de flesta ändå var nöjda och fick med sig några nya saker hem i foxryggsäcken och de som vi kunde se höll runt den nivå vi försökt vända oss till förstod nog bäst vårt upplägg och såg till att få ut något från varje övning. För att lära sig något avancerat måste man alltid börja från början. Ju högre nivå på dansen, ju mer grunder. Det vet alla som t ex tränar bugg.

Våra kursdeltagare har äntligen fått dansa med tät fattning

Jag hade en riktigt glad dag och min enda stora önskan till en ev ny kurs är två fungerande headset. Jag saknade mycket att inte kunna säga det jag kom på. Det blev till att sufflera bror en hel del med mina repliker. Bara när vi stod i mitten med allas fokus på oss kunde jag göra mig hörd. Med eget headset skulle jag kunna gett mer, framförallt till tjejerna, och dessutom avlastat bror en hel del med allt det praktiska, byten och sånt, som jag ändå höll reda på. Brors set glappade emellanåt och det var irriterande då delar av instruktionerna ibland försvann.

Dancefever fixade alla praktiska detaljer runt omkring och det flöt bara fint. De hade också fått bra feedback från deltagare under dagen. Kul! Nu blir det till att summera vad vi lärde oss av det här. Vad som var bra och vad som behöver tänkas på till nästa gång. Idéerna kommer till en vartefter kursdagen sjunker in.

"Sista dansen", myspys och dämpad belysning som belöning för allt slit

När vi kom hem var det som att det inte ens hänt. Som att kliva ur ett vakuum. Först åt man frukost, sen tittade man på VM-kvalmatch på kvällen och däremellan hade väl inte direkt nåt speciellt hänt. Eller? Väldigt surrealistiskt. Men vi har ju kort och filmer som bevis och mer kommer komma ut på Dancefever.se så småningom.

Jag får tacka alla som gjorde oss sällskap och bror och Dancefever för gott samarbete. Jag ser då fram emot en ny kurs om det blir någon! :-)

Snart ere dags

I morgon är det dags för heldagskurs i fox á la bror. Himla spännande ska det bli. Kursen är full - 50 förväntansfulla människor kommer alltså dit för att utvecklas och inspireras. Hoppas de kan få en aha-upplevelse. Jag har i alla fall inte varit på någon foxkurs med samma basics förut så lite nytt borde det vara för de flesta. Ska bli intressant att se hur kursledarena fungerar ihop också, i skarpt läge så att säga. Eller för att vara noga, kursledare och visningsex. :) Det känns ju viktigt att det blir bra stämning på kursen så att folk har roligt, då är minst hälften vunnet.

En kväll i studion

Igår var den stora inspelningsdagen. Studion, som är en hemmastudio hos en av Sarek-tjejerna ligger väldigt nära övninslokalen. Smidigt. Igår var det vi tjejer som skulle spelas in. Själva studion där man stod och sjöng var ungefär lika stor som en skokartong och när man blev instängd där blev det ganska snabbt varmt och syrefattigt. Men allt för konsten.

Sopranerna fick börja och först var vi alla fyra samtidigt. Det visade sig inte fungera något vidare. Det var betydligt svårare än jag trott att höra vad man gjorde. I lurarna hade man både musiken samt alla fyras röster och det var knepigt att känna vad man själv höll på med. Efter ett tag kom de fram till att det gick bättre om vi sjöng två och två. En första- och en andrasopran. Det var betydligt lättare att ha två röster mindre att förvirras av även fast man måste vara ännu lite stabilare på sin egen stämma när man nu var ensam.

Mina soprankollegor står redo

I rummet utanför där man kunde sitta och lyssna hörde man bara bakgrunden svagt och rösterna som spelades in väldigt tydligt. Otroligt avslöjande! Allt hördes, minsta lilla darr, felandning eller osäkerhet. Nedan på bilden sitter studiokillen och vår körledare Karin och följer inspelningen på varsitt sätt.

Altar in action

Det var väldigt kul i vilket fall som helst och jag verkade inte göra bort mig den här gången heller. Körledaren hade lite korrigeringar här och var men det gällde aldrig mig så det var ju skönt. Vi hann bara med två låtar av tre innan timmen var slagen så vi kanske kommer spela in sista låten om två veckor. Nästa vecka är det ju killarnas tur. Jag missade att ta ett kort på mig själv, jag var ju ovanligt tjusig i de där lurarna, men nu har jag ju en chans till. :)

Men originalet är alltid bäst...

DN på Stan har idag Malena Tuvung från musikalen Cats på framsidan. Musikalen har visst premiär ikväll på Cirkus. Jag kan tycka att de har lyckats efterlikna originalet ganska bra. Vad tycker du? ;)

Kopian Originalet

Bra dag i går och studio ikväll

I går var det plötsligt en riktigt trevlig dag på jobbet. Jag hade saker att pyssla med hela dagen och då blir det både roligare och tiden går mycket fortare. Dessutom lunchade jag med tjejerna från min avdelning och det var också jättetrevligt. Skönt att det kommer en sån dag emellanåt! På kvällen la vi oss tidigt och jag sov riktigt gott inatt och vaknade utsövd. Så skönt. Oron är tillfälligt borta då jag inte kan göra mer just precis nu.

Idag och i morgon är ju kontoret i princip tomt. Som tur är har jag fått saker att göra som borde räcka båda dagarna utan att jag behöver stressa. Ikväll är det inspelningsdags. Det ska bli spännande. Jag har dock inte fått information om vart jag ska nånstans så jag hoppas det dyker upp under dagen. Jag ska försöka få med mig kameran och ta några kort om jag får så får ni se hur det gick till. :)

Don't **** with me!

Igår hade jag mitt jobbigaste möte hittills i mitt arbetsliv. Jag skulle träffa min konsultchef angående mitt tydligen hyperkänsliga ärende. När jag kom fick jag klart för mig att hennes chef också skulle vara med på mötet. Ajaj, två mot en känns aldrig bra. Och de gick in med en stenhårt negativ offensiv om hur verkligheten ser ut och att mitt önskemål gick helt emot den. Och visserligen har jag rätt enligt lag men om jag tar ut min rättighet riskerar jag att stå utan jobb. Det sa de inte förstås, men så mycket begriper jag själv.

Som tur var var jag tydligen väl förberedd. Det var väldigt laddat, på bristningsgränsen. Ett tag trodde jag aldrig att vi skulle komma någon vart men jag stod upp för mig själv och det jag tyckte måste vara rimligt i min situation om och om igen med olika argument tills de plötsligt vände in på min linje. Resultatet av det timslånga mötet blev faktiskt att de gick med på att göra precis det jag ville som steg ett och sen får vi ta nästa steg när vi vet vad vi får för svar.

Jag var helt tom när jag åkte därifrån. All energi hade gått åt och hemma kände jag mest för att sitta och stirra rakt fram. Det som var väldigt negativt med det här mötet var att det för första gången blev så otroligt tydligt vad som är viktigt för dem när läget är trängt. Det är väldigt obehagligt att känna sig som en produkt istället för en person. Det positiva är att jag tog mig igenom det på ett utmärkt sätt. Rakt och faktabaserat, utan känsloutbrott. Och faktiskt så blev det ju som jag ville. Trots två mot en. Man är starkare än man tror när man måste.

Idag ringde konsultchefen och ville stämma av det vi kom överens om igår. Sen försökte hon faktiskt förklara och lite släta över den negativa offensiven. Det känns nästan som en vinst. De kände kanske att de gått för hårt fram och kom kanske på att de fortfarande borde vara rädda om mig trots allt. Och nu vet de ännu mer vad jag går för.

Nu är det till att vänta och se vad som händer. Det ska bli intressant. Om det inte blir som jag hoppas ställs saker verkligen på sin spets här och det finns några mer eller mindre dåliga alternativ att välja på. Men det tar vi då.

Sommardanskrönikan ute nu

Japp, äntligen har jag knappat ihop en ny krönika. Denna gång är det lite sentimentalt svammel om det härliga med sommardans. Som bekant är det ju snart slut för i år. Du kan läsa krönikan här.