tisdag 28 februari 2012

Första natten på loftet

Inatt sov vi ju på loftet. Det kändes som att vi sov över i vårt eget hus. Visserligen sov vi över resten av huset men det kändes liksom mer som att vi var på besök. Men snart är det vardag. Vi sov i alla fall gott. Det ska undersökas om och hur mycket vi kan höja sängen och ändå ta oss runt den utan att åla...

Tove tassade upp vid två och Daniel tassade ner med henne. Sen kom hon igen vid tio i sju och släpade på sin kudde. Då var pappan försvunnen till jobbet och jag hade fått sova riktigt bra. Snart "pep" Måns "Maaaaamaaaaa!!" och så var cirkusen igång.

Det går utför med träningen

Det går utför med träningsintentionerna. Varje god tanke blir bara liksom skjuten på framtiden till förmån för hemmapyssel och emellanåt bara allmän slöhet. Det är ju nu man ska grunda formen till beachen 2012. Som om man hann med så mycket beach.

Man kanske tänker att "du som är så smal behöver väl inte träna!?". Men det är ju inte därför, eller jo, just därför. Jag är ju bara smal. De enda bucklorna som sticker ut på mig är höftbenen och kotorna i ryggraden. Inga muskler. Övriga former är ju svårare att liksom träna dit, det får snarare motsatt effekt.

Ikväll fick jag för mig att jag skulle dansa till Drifters med varannan gammal. Jag dansar gammalt typ ingen gång om året så det skulle ju vara nyttigt för det tillhör ju på något sätt allmänbildningen att kunna. Men det blev lite för krångligt för mitt tänkta sällskap och jag blev lat. Andra tisdagen i rad som vi bangar ur båda två. Jag som hade tänkt föra och allt.

Annars hade jag ju tänkt träna men nu känns det så in i norden jobbigt att ens tänka tanken att ta sig iväg. Får bli pyssel i Måns rum istället. Det är fullt med skräp och kläder. Idag har jag kollat massa tapet, men det är svårt att välja. Ångestsvårt.

måndag 27 februari 2012

Kärleksnästet!

Äntligen! Här ska vi sova gott i natt!

Förlagan till vindsloftet

På något sätt måste vi ändå ha visualiserat det här resultatet från början även fast det var väldigt svårt att förstå när vi stod där i all isolering. Men vi hade ju en fysisk vision i minnet. I vårt område finns det fler vindar som är inredda men har såna stegliknande vindstrappor. Det gillar jag inte alls och jag var väldigt emot idén ända tills en annons dök upp på Hemnet på ett av huset i området. Det var med de här bilderna som allt startade:
Här hade man byggt en riktig trappa upp! En trappa som även barn kan gå i. Intressant! Vi missade visningen, men när de nya ägarna flyttat in knackade vi på och fick en egen visning. Sen var det så att säga kört! Jag sparade som tur var bilderna från annonsen och de har vi återvänt till flera gånger plus att vi tog en del egna bilder på plats.

Vindsloftet redo för uppflytt

Sist jag gjorde en massiv bilduppdatering i vårt vindsprojekt var dagen innan trappan skulle komma. Vilplanet hängde liksom i luften i väntan på sina trappkompisar. Kika här för att fräscha upp minnet.

Nu har vi kommit så långt att vi ikväll ska flytta upp till vårt nya sovrum. Det ska bli spännande. Igår gjordes de sista finjusteringarna med spackel och färg och idag har jag städat bort allt byggdamm i flera omgångar.

Allt är inte helt klart men själva loftet är klart förutom elen som väntar på vår semestrande elektriker. Trappstegen ska strykas igen och räcket högst upp finns ännu inte eftersom vi missade att beställa det med trappen. Där sitter ett provisoriskt fallskydd än så länge.

I själva trapphuset ska det också bättras lite väggfärg efter snickarens framfart. För att inte nämna den nedre trappan som ska få sig en rejäl omgång när så tid är. Men förmodligen kommer vi först prioritera rummet som nu ska bli Måns.

Här är följer massor av bilder på vad som hänt sen sist:
Första trappdelen på plats...
...och den andra.
Plötsligt kan man ta sig upp på ett väldigt enkelt sätt!
:-)
Efter två strykningar är trappan hyfsat vit.
Loftet är redo för golvläggning
Bortbyggd ventilation
Stör ej - golvläggning pågår...
...och så sockel.Hallen väntar också på nytt golv.. Sådär ja!
Nedre vilplanet med en charmigt blommig "sockel" av originaltapeten.
Hallens väggar är målade och snickare bror sätter lister av alla slag i en rasande fart. Och så blev allt liksom helt.
Listpyssel i trapphushörnet

Välkommen på rundvisning:
Vi börjar i hallen uppe som nu, sånär som på taket, är klar!
Sen går vi upp för den så omtalade trappan som nu även har räcket målat i samma färg som befintliga trappräcket.
Hörndetalj i trapphuset...
...och så själva loftet!

Låt er nu inte luras av att det ser gigantiskt ut. Jag kan stå raklång i mitten, sen får man ducka. Se tidigare bilder när bror sätter sockel så får man ett bättre perspektiv. Så snart sängen är uppe så kommer man också begripa hur det egentligen blir. Men det dröjer en liiiten stund till.

Sportlov?

Den här veckan är det sportov. Då får jag inte ha Tove på dagis eftersom hon är över tre år och ett gratis femtontimmarsbarn. Enligt min kommun ska man alltså inte söka några jobb just på sportlovet för då är det lov. Punkt. Alltså får vi hitta på nåt annat att göra hela veckan. I morgon ska dock Tove ändå få gå en stund på dagis eftersom mamman ska på, ännu en, intervju.

Idag är vi hemma på förmiddagen och jag har förberett loftet för sänguppflyttning. Dammsugit noga och svabbat två gånger. Nu är det så fint så och inatt ska vi sova i vårt nya sovrum! Vårt vindsloft, eller kärleksnästet som jag gärna vill se det som. ;-) Idag har jag också slipat och målat spikhål på alla lister i hall och på vilplan. När Måns vaknar ska vi bege oss iväg och köpa mer färg.

Helgen med Maja

Nejdå, förra helgen gick inte obemärkt förbi. Men jag blev ju lite dålig och sen har det bara rullat på. Men här kommer i alla fall en liten notis om en ganska stor händelse. Jag och barnen hämtade ju faster Emma och kusin Maja tidig fredagsmorgon. Sen åkte vi hemåt och myste hela dagen.

När vi är uppe i Umeå är det alltid lite rörigt så det är svårt att liksom ta sig tid för Maja, hon tar ju inte jämförelsevis lika mycket plats som andra barn... och det känns ju tråkigt. Därför var det roligt att nu få besök och möjlighet att lära känna henne lite bättre i lugn och ro. Vi var hemma och lekte på dagen och på eftermiddagen var vi till en lekpark i den lilla sol som fanns kvar. Alla barnen uppskattade lika mycket att både gunga och åka rutschkana.

På kvällen kom Daniel hem och jag lämnade syskonen med en film och åkte på dans. På lördagen när alla barnen somnat efter lunch åkte Emma och jag och sprang runt några varv på Stinsen. Vi gjorde varsitt fynd och åkte hem nöjda och glada med en försenad födelsedagstårta. Gott! Lördagskvällen blev en spelkväll. Jag vann inte den här gången heller. Märkligt. På söndag mitt på dagen var det dags för gästerna att åka norrut igen efter en jättemysig helg. :-)

Tove, Maja, Emma och Måns

söndag 26 februari 2012

Grym kväll med Shake i Hallunda

Ojojojoj! Ungefär så kan man sammanfatta kvällen. Med konkurrens från Fyris/Expanders dit "alla" tycktes åka begav jag mig glatt som kärringen mot strömmen mot Hallunda då där fanns kvalitéer som lockade mer. Grymmaste Shake förstås samt No1 och Körsbärsflickan. Vad mer behöver man egentligen för en toppenkväll?

Jag kom i tid denna gång, fick celebert sällskap redan från bilen och sedan var kvällen liksom igång. Man kunde ju tro att det inte skulle komma så mycket folk men det blev publikrekord. Vilka alla de där människorna var vet jag däremot inte. Jag kände igen en betydligt mindre procent om man jämför med hur det brukar vara och publiken var äldre i snitt men vad gör det.

Jag och Körsbärsflickan startade kvällen tillsammans (de som står och tittar kan vara lite förvirrade över vem som egentligen är mannen i vårt förhållande?) och det visade sig att jag kunde tipsa om några stabila kavaljerer i vimlet. Vissa gemensamma frågetecken rätades också ut efter direktrapportering under kvällen. Som tack stannade danstaxin vid lämpligast möjligaste kavaljer. Jag behöver inte ens säga vart jag vill åka längre... ;-) Tack!

Nästa dans. Danskemi. Det är nåt med det. När dansen når så mycket längre än teknik. När föra överförs till följa redan i tanken och man blir ett i dansen. Oavsett dans. Det är så fantastiskt att jag önskar att alla som dansar någon gång skulle få uppleva det. Självklart måste man ha dansat mycket ihop för att komma dit. Men det är många som jag dansat massor med och även fast dansen är hur bra och rolig som helst så är det inte samma sak. No1. Vi är så bra tillsammans att man blir tårögd. KRAM!

Shake. Fantastiska Shake. Sist tyckte jag de var sjukt bra. Nu var de sjukt mycket ännu bättre! Sånt otroligt sväng och gung i varenda låt, långsam som snabb och i de snabba levererar de dessutom ett härligt ös och hela scenen och golvet gungar tillsammans. Vartefter kvällen gick så växte jublet i publiken mellan låtarna och salen kokade. Det unnar jag verkligen grabbarna!

Blev uppbjuden av nån ny och några extremt sällandansade under kvällen och det är alltid trevligt. Jag hade önskat mig någon mer buggfavorit på plats då jag gärna vill få möjlighet att få ut min kapacitet till den sortens musik. Sen var det paus två låtar för sent...vi stod redan i kö och insåg att vi liksom missade två fox. Tidigare missade jag även "Buy me a rose" och det måste ses som ren idioti. Fikat bestod av macka, läsk(!) och uppdatering av läget.

Sen dansade vi i paus. Shake spelade nån soft 80-talsrock som ibland var riktigt dansbar och ibland fick man improvisera. Undrar vad det var vi egentligen dansade till för det var hur som helst väldigt lyssningsbart! Pausen var slut och svisch så var andra halvan också snart över. Jag försökte med målsökande uppbjudningsmissiler till och från men det gick sådär. Dansdamerna var verkligen på hugget så om man stannade på fel sida av salen var det kört.

I sista stund fick jag en återuppbjudning (Tack!) av No1 så vi fick chans till nya stordåd. Nu var de snabba låtarna ganska snabba men det fanns också mer plats. Härligt att få svepas runt ytterligare några varv innan det var dags för sista dansen. Körsbärsflickan hade blivit bortrövad av stora stygga vargen men jag blev faktiskt uppbjuden under sista så jag fick avsluta kvällen på ett bra sätt. Det hade varit trist att stå när kvällen i övrigt varit så bra.

Efter ett extranummer och mer jubel under tända lampor var det dags att dela ut lite kramar till bandet som var väldigt nöjda och glada med kvällen. Kul! Vi ses definitivt snart igen! :-)

lördag 25 februari 2012

Dansa! Dansa!

Dansa! Nu må vi dansa!
Båd ung och gammal, glöm bort all dagens slit
Följ med i dansen
en arm om halsen
kan jaga bort allt ditt hjärtas svårmod


Från omslaget på MP3's CD "Dansa! Dansa!"

- Bloggat under lyssning

Yyyiiiiieeee!

Idag vaknar jag med ett leende. Som leendet på en rockig dansprinsessa som fått göra det hon älskar och fått de bästa av komplimanger. :-) Det går inte annat efter gårkvällens dans till FANTASTISKA Shake!
Mer om den så småningom..

Den här helgen är vigd åt lister och socklar. Nu ska det bli så pass klart på vind och i hall att vi faktiskt ska flytta upp! Roligt och spännande att se hur det faktiskt kommer bli!

Snickarn är här idag (sover också dansruset av sig) och ikväll det blir trerätters när dagens arbete är klart och barnen somnat som sig bör. :-)

- Bloggat på väg upp

onsdag 22 februari 2012

Har gråstenssyndromet gått över?

Idag fick veta att jag ger intryck av att vara en "färgstark person". Jag tar det som den bästa av komplimanger! :-)

I övrigt är min hjärna just nu som en tryckkokare som försöker smälta ner alla intryck till en konstruktiv verklighet att ta ställning till. Det är inte helt lätt!

tisdag 21 februari 2012

Parallellt med fyra L

Det var nära att det blev dans till Sounders men mitt danssällskap som igår kom på idén fick annat att göra precis när jag blev danssugen. Det blir en andra strykning istället. Och så lite CL-fotboll. Sträckläser för övrigt Zlatans bok med största nöje, intresse och känsla. Den är skrivet i ett så rappt tempo att man liksom måste läsa den snabbt.

Har idag blivit förberedd på morgondagens intervju, som efter samtal med rekryteraren känns väldigt intressant. Och just som jag ändå börjat känna en liten jobbångest komma krypande ringde idag ännu en intressent och bokade in ett möte. Nu pågår alltså snart fler jobbprocesser parallellt. Nåt av dem borde ju klaffa. Kan man tycka i alla fall. Om morgondagens intervju går bra följer en ny i mars - på engelska. Huga.

Piggare

Söndag och måndag försvann under en svart filt i soffan. Inte bra. Idag är jag piggare och hemma tillsammans med sjuk sambo istället. Sambon var dock inte sjuk igår kväll utan spacklade duktigt så nu ska det målas hall.

Vad som händer på jobbfronten? Jo, intervju på nytt ställe i morgon i lång väntan på fortsatt process på ett annat. Det går ryckvis, inte framåt, men åt sidan i alla fall. Alltid nåt, antar jag.

lördag 18 februari 2012

Casanovas i Hallunda

Dans två veckor i rad är verkligen inte fy skam! Daniel besökte Yesterday på deras torsdagsdans och fredagslotten föll på mej eftersom E&M kom igår. Jag kom iväg något sent men var framme precis lagom för att missa första set. Det är ju alltid lite procedurer som ska fixas innan man så att säga är på banan. Jag kom upp under dans nummer två och ganska snart visade det sig att min top som var så snäll senast vi dansade inte hade några planer på att stanna där den skulle denna gång!

Kanske är det bara vi tjejer som drabbas av plötslig säkerhetsnålsnöd? En sådan infann sig i alla fall men jag var hopplöst outrustad. Jag tänkte att P borde komma vilken minut och eftersom hon har förärats med alla kvinnliga attribut som jag saknar tänkte jag att hon har säkert även ett helt set med säkerhetsnålar i olika färger och storlekar. Det hade hon tyvärr inte. Men efter lite trixande med en hårnål (hjälpte skitdåligt) fick jag låna hennes röda tygros att smycka min höft med och hålla fast topj-ln! Tack!

Sen kunde jag liksom sätta igång på mer allvar. Det var en hel del folk på plats denna fredag och några fler bra killar som efterlystes förra gången hade faktiskt letat sig dit. Men ni är bara så hopplöst dåliga på att bjuda upp!!!! Hur sällan skulle vi inte dansa om jag inte var sån grym tigrinna!?! Så, nog gnällt. Jag förärades (nåja, avkrävde) i alla fall en helt knippe bra danser från ett helt knippe bra killar under kvällens lopp. Fikat bestod av jobbprat med samtidigt ätande av semla delad med P.

Sen blev jag faktiskt också uppbjuden av två nya killar. En som jag sett många gånger och undrat lite om det kunde va nåt. Njaaa...vi synkade inte riktigt. Eller så var han för nervös över att dansa med mig. Men det var ingenting mot nummer två. Hohoho vilken åktur. I buggen hade hans skådespeleri eventuellt fått mer gensvar om vi kände varandra. När nån helt okänd spelar ut hela sitt register på en gång kan det helt klart få motsatt effekt. Istället för att spela med så skärmar man av sig.

Sen foxen.....det var några hemska schlagers, klart sämsta låtarna på hela kvällen, och han studsade runt med mig i dom. Sådär så man inte vet om man ska skratta eller gråta. När andra låten drar mot sitt slut, vad gör han??? En mastodontnerläggning!!? Hur kan vibbarna som säger *dethärärdetvärtstaochpinsammastejagvet* liksom inte nå fram? Eftersom jag inte hade så mycket val fick jag nöja mig med att göra massa fula tecken bakom hans rygg undertiden tills jag fick mark under fötterna igen.

Jag dansade fram till sista dansen där mina eventuellt tilltänkta offert helt enkel dansade med varandra istället. Hade ingen förhoppning om att få loss någon till extranummerna heller (fel av mej) så jag gjorde mig i ordning och drog mig så småningom hemåt ganska nöjd med kvällen. Jag kunde ha dansat något mer, gillar inte att bli stående när jag väl tar mig iväg. Men kvalitetsdanser (på olika sätt) väger upp. En del kanske inte gör sig så bra i ord utan jag nöjer mig med att skriva...OJ...och..Tack! ;-)

torsdag 16 februari 2012

Tove in action

Tove brukar låna min IPhone. Det finns lite appar med spel där som hon får använda. Sen får hon också titta på bilderna och ibland får hon ta kort. Häromdagen hittade jag en lång bildserie i telefonen som jag inte visste hade tagits. Uppenbarligen hade Tove lånat telefonen och råkat vända kameran så hon kunde se och ta på sig själv. Hon måste haft otroligt kul och inte minst lika kul fick vi när vi bläddrade oss fram! Hahaha! Vilken charmig unge!

Måns snart två år!

Herrejösses va tiden går och vad dålig jag varit på att uppdatera om barnen! Nu ska jag i alla fall försöka skriva ner lite om Måns. Han är fortfarande den goaste lilla kille man kan tänka sig även fast han sedan någon månad har börjat visa lite temperament, bus och testar som en liten tvåårstrotsig kille gör. Springer iväg när overallen ska på och sådär.

Måns är väldigt mysig och kramas och pussas gärna. Måns och Tove kramas varje dag när de ses på dagis och även fröknarna får kramar när han kommer på morgonen. Jag tror att det har spridit sig till hela hans avdelning för när han kommer sent kommer de andra småpluttarna, ett och två år, fram och kramar honom allihop. Det ser så otroligt härligt ut när de blir så glada att se varandra och är så omtänksamma. :-)

Vi har länge väntat på att Måns ska börja prata lite och för någon månad sen lossnade det plötsligt. Det är ju inte så många korrekta ord än, men plötsligt gick ha från att kalla allting "Da!" till att säga saker som "minna stoll" (min stol) "Do-ue" (Tove) "nalla" (nallen) "ätt" (häst). väldigt mycket har nu fått någon slags eget ord med åtminstone rätt vokal och någon konsonant inblandade. Tove är väldigt uppmuntrande i Måns talutveckling och säger saker han kan härma efter.

Även uttrycket i orden har fått många nyanser nu. "Ja" kan nu låta till exempel "JA-a", "JAAaaaaaaa!!!" eller "ja?" Han är artig och säger "da' " (tack) när han får mjölk och höjer gärna pipmuggen för att utbringa en "dulll" (skål). "Duddu" är Snuttis och det har blivit allt viktigare med gosedjuren nu. Helst ska alla ligga i sängen så han själv inte får plats och de ska organiseras på ett visst sätt. Snuttis fungerar fortfarande som huvudkudde och läggs varsamt ut.

Sedan vi fick ordning på Måns sovande har han fortsatt att sova. Han sover fortfarande i klädkammaren efter att han deltagit i läsningen i Toves säng. Han somnar oftast på en halv minut efter att vi stängt dörren och sagt godnatt. Snart ska han ju äntligen få eget rum med riktig säng. Då blir det intressant att se vad som händer. Då kommer det inte längre vara kolsvart i hans rum och han kommer kunna gå ur sängen när han vaknar.

När Måns vaknar på morgonen varierar från halv sex till sju. Även om han vaknar tidigt så får han inte komma upp förrän någon annan av oss ska upp. Eftersom han sover i spjälsäng så är det fortfarande vi som bestämmer. Senaste veckan har han vaknat innan Daniel ska upp och då har han fått komma in till mig och lägga sig. Ett par gånger har han faktiskt somnat om! Men om Tove kommer också så är det helt kört. Har man tur går de in till Tove och leker själva en stund.

Måns vill nu göra allting "dälll" eller om han inte får det "DÄLLLL!!" alltså själv. Han vill ta sylt, spruta ketchup, hälla jos från full tillbringare och annat som man självklart ska få göra själv. Sen. Han vill också gärna hjälpa till att bära saker. Gärna tunga saker. Gärna virke, eller verktyg. Är det nåt som sitter i generna? Bästa leksakerna är förutom gosedjur och "bowlingdjuren", tåg och bilar. Mest tåg precis nu. "Duddu" (tufftuff?). Även det riktiga tåget är spännande och när vi sett det åka förbi kan han ropa länge efter "E-da duddu, e-da duddu!"

Måns älskar familjen. Hela den stora familjen. Om morfar eller morbror kommer innanför dörren kommer Måns rusande med en stor kram runt ett ben eller där han kommer åt. Så fort gästen satt sig någonstans kommer han sättande med en bok och kräver att få sitta i "nää!". Förutom familjen är Måns fortfarande förtjust i mat. Inte lika mycket som förut men det mesta går fortfarande ner utan protest. Måns har nu i storlek 92-98 och väger typ 13 kg. Ett kilo mindre än sin storasyster.

Lite dåligt med nytagna bilder...får fixa in här sen! :-)

Det tickar på

I morgon får vi besök av E&M. Alltså inte bästa polarna E&M utan lillasystern E med dottern M. Alltså inte Es lillasyster E med dottern M. Utan Ds lillasyster E med dottern M. Äntligen har vi rett ut det. Skönt!

Jag och barnen ska således hämta E&M vid flyget tidigt i morgon bitti och så ska det lekas och mysas hela helgen. Därför har jag nu precis varit och handlat mat så det ska räcka åt oss allihop under samma tid. Jag tog för en gångs skull bilen för jag skulle helt enkelt inte fått med mig det annars. Cykelvagnen är ju parkerad vid dagis. Den är annars perfekt för storhandlingar, returhantering och annat. Utan barn i då förstås.

Jag hade tänkt besöka AF idag men jag skjuter effektivt upp det till nästa vecka och ska försöka få lite målning gjort idag istället. Färdigstrykning av lister minsann. Projekt vind går sakta framåt. Nästa helg kommer snickaren (bror) och sätter alla lister och då kommer det bli så helt och fint här. Och kockan får ställa upp med trerätters igen... får se vad hon (jag) hittar på denna gång? Kanske nåt sånt här till efterrätt??

Det som sen är sista kuggen innan vi kan flytta upp är elen. Elektrikern drog liksom till Thailand preciiis nu när vi ville ha allt inkopplat. Vi kan visserligen flytta upp sängen innan om vi måste men det är inte alldeles lämpligt av olika anledningar. Men så länge sängarna inte är uppflyttade kan vi inte måla Måns rum. Allt hänger ju liksom på varann på nåt sätt. Det är lite frustrerande att gå upp på vinden och se ett nästan helt klart tomt rum hela tiden...

onsdag 15 februari 2012

Damn!

Fick en plötslig uppenbarelse (ok det var nån som ringde) att SGIn (ni som har barn vet vad det är) kunde vara i fara om jag är arbetslös. Några paniksök senare hittar jag att jag måste skriva in mig på Arbetsförmedligen inom tre månader för att ha möjlighet att behålla min SGI. Kryper alltså till korset knappar in mig nu och knallar dit i morgon.

Längtar

Jag inser att jag tittar på bikinisar och funderar inför årets Ölandsvecka... Ja, nånting måste man ju göra när snön liksom vräker ner. Öland är märkligt för varje år såhär års brukar jag undra om man inte ska betala snart och känna njaaaee inför att över huvudtaget åka. Och sen plötsligt är man där och har hur trevligt som helst. I år är förmodligen inget undantag.

Jag längtar efter värme, grönt gräs, altan, solmogna hallon och allt annat som hör sommaren till. Jag minns någon gång i somras när jag kom hem från jobbet och alla barn lekte på gården, Daniel satt och blundade i en stol på altanen och grannfrun låg på en madrass på gräsmattan. Så otroligt härligt, total avslappning och harmoni. Inga bekymmer.

Tillgänglig

Den här veckan är min första vecka som "tillgänglig". Ja det heter så om man inte vill kalla sig arbetslös. Jag inser att jag, även fast jag bytt jobb relativt ofta, inte har varit arbetslös sedan jag började jobba. Jag har alltid gått från en anställning till en annan på ett eller annat vis. Jag skulle förmodligen kunna ha gjort det nu också om jag velat bli konsult igen. Men jag avvaktar än så länge. Nu när två små barn finns att ta hänsyn till är en "riktig" tjänst nästan ett måste.

Arbetslös är man väl förresten bara om man syns i statistiken? Om man varken nyttjar A-kassa eller är anmäld hos Arbetsförmedlingen kan man väl knappast räknas? Då är man bara ledig i väntan på att något företag har den goda smaken att anställa en. Ledig och hemma och målar.

Starten på denna vecka innebär att jag nu har 15-timmarsbarn. Det betyder att barnen bara får vara på dagis ti-on-to kl 9-14. Utom på sportlovet. Då får bara Måns gå och inte Tove. Väldigt finurligt. Undrar hur kommunen tänkte där? Men det är för att Tove går gratis nu. Om jag skulle få reda på att jag ska börja ett nytt jobb i morgon så är det dock bara att ringa dagis och direkt lämna in barnen på "heltid" igen. Det är ju bra.

Idag väntar jag på samtal igen. Jag hatar att vänta. Det tär på min själ. På eller av? Om det är på - ja, det var ju det jag trodde! Om det är av - Varför det??

Men ring då..!

tisdag 14 februari 2012

Åter i fyrkantiga virvlar

I söndags fyllde Daniel år. Han fick lite sovmorgon och sen uppvaktning på sängen som sig bör. Barnen hade ritat teckningar till födelsedagspappan medan de väntade på att få sjunga Ja må han leva. Farmor hade skickat äppelkaka och marsansås på posten. Vi behövde ingen tårta.

Mitt på dagen kom morfar som skulle vakta barn och vi hade letat reda på dansskor, westerkjol och våra badgar. Det var dags att genomföra Elins påhitt att vi skulle dansa squaredance. Det var tre år sedan sist och innan dess två år sedan så minnet var minst sagt dammigt. Vi hade bläddrat förstrött i definitionerna dagarna innan för att eventuellt försöka minnas något.

Väl i danslokalen kändes det ganska hemvant. Vi har ju trots allt dansat squaredance betyyyydligt längre än vi dansat bugg/fox. Callerna vinkade glatt från sina podier och S konstaterade i micken att det var några år sedan. :-) Första tipen blev en Plus (nivå 3). Det gick långt över förväntat och vi hade så otroligt roligt. Elin och jag skrattade mest hela tiden och vi fick bara springa lite extra alla tre. Det var märkligt vad det satt i ryggen trots allt.

Efter lite fika drog jag mig så småningom mot A1/A2-hallen. Dristade mig till att gå upp på en A1 (nivå4) och sedan en A2 (nivå 5). A1 gick faktiskt utan större problem. Åtminstone var jag inte den i squaren som hade mest problem, det är det ju sällan... På A2 var det lite fler call som var helt blanka. Men som tur är är man väldigt lättflyttad och andra gången går det alltid bättre. Det var riktigt roligt att dansa lite square igen och vi förstod varför vi hållit på med det så mycket. Det kan nog bli någon mer dans i framtiden. :-)

Efter dansen hade vi bokat bord på en favoritrestaurang i närheten och det var fyra hungriga som slog sig ner. Gud så gott och trevligt det var med mat i enbart goda vänners lag. Jag åt på tok för mycket men det var det värt. Det blev till att rulla hem. Vi kunde konstatera att söndagsmiddag ute är underskattat och vår restaurang hade söndagsmeny med varmrätter för hundra kronor. Ska minnas det.

Vi kom hem ganska tidigt och fick lite kväll framför TVn med morfar innan det var dags att sova. En intensivt rolig helg var till ända. :-)

Speglingar

I lördags var ju den stora konsertdagen. Körens första egna konsert på mycket länge. Det har varit väldigt bra rep sedan nyår och en riktig nytändning över lag så jag har verkligen sett fram emot konserten. Vi sågs några timmar innan för snabbrep, pyssel och piff och sedan var det bara att hoppas på publik. Lokalen är inte så jättestor och vi hade ställt ut så mycket stolar vi kanske kunde hoppas på.

Oftast när man går på konsert kanske man inte ser artisterna eller kören innan det börjar. Salongen släcks ner, och så kommer de ut på scenen. Så var det inte här. När den vinterfrusna publiken plöstligt strömmade in (för det gjorde den!) tog vi emot redan i dörren, bjöd på hett kaneldoftande yogi-te och mörk chilichoklad. Kören minglade medan publiken hittade sig platser och smuttade te. Plötsligt var platserna slut och vi fick bära ner fler stolar och lirka in där det nu gick. Fullsatt var ordet. Jag samlade in tomma muggar och en uppvärmd och för-nöjd publik var ett faktum.

Sedan började vi där vi stod. En ton spred sig plötsligt i lokalen och publiken tystnade snabbt. Tonen blev till sång och vi var i gång. Hela konserten gick fantastiskt bra. Vi hade förflyttningar mellan eller under varje sång och det satt trots allt bra. Publikens gensvar var jättefint både under konserten och efteråt. Vi hade ett planerat extranummer men blev till och med framklappade på ett till!

Vi avslutade där vi började, ute bland publiken. Många kom fram spontant efteråt och var väldigt positiva. Vi i kören hade ett eget bubbelmingel efteråt och alla hade fått samma fina respons från både nära och kära och andra. Tidningen var där och fotade och skrev en jättefin recension. Jag hade så kul under hela dagen och var till min förvåning inte det minsta nervös. Inte ens när det var dags för min lilla soloinsats. Yiiiiihooo!

"Nya" RoVo har fötts och det kan bara gå åt ett håll - spikrakt uppåt! :-)
Foto: Norrtelje Tidning
Foton: Björn Ahlsén

måndag 13 februari 2012

Fredag med dans till Svänzons

I fredags blev det plötsligt tillfälle att spendera förmiddagen med E. Mycket trevligt med prat och lunch tillsammans innan jag skjutsade henne till jobbet. Eftermiddagen spenderades hemma en stund innan det var dags att hämta barnen på dagis. Sen blev det middag och piff inför danskvällen.

Det var dags att bege sig mot Hallunda och Svänzons. Det är så otroligt sällan man får chansen att dansa till dem och ännu mer sällan ska det tydligen bli :(. Det är synd på ett så otroligt bra band, förmodligen Stockholmspublikens mest underskattade. De har sånt jäkla skönt sväng och ösiga snabba låtar så att fötterna går av sig själva. Jag har också alltid gillat Svänzons publikkonstakt eftersom de är tre frontmän och sångare och de har en härlig blandning i repertoaren även med några riktiga mysfoxlåtar. Mjaau!

Jag hade turen att få dansa med några riktigt bra killar (och tjej) under kvällen där kroppen fick chansen att få ut all dansenergi. Grymt! Jag kände av ryggen under mer eller mindre hela kvällen och var försiktig med att dansa med nya då jag inte klarade av oväntade rörelser. Jag åkte också hem lite tidigare av samma anledning då jag inte visste hur kroppen skulle reagera dagen efter, eftersom det var konsertdagen. Vore dumt att riskera för mycket.

Kvällen fick med beröm godkänt även fast det hade behövts några fler bra killar för att göra kvällen komplett. Då hade jag kanske också stannat hela kvällen. Mer Svänzons till mig säger jag! (Och ryggen helades av dansen så jag var smärtfri på lördagen. Halleluja!)
Envis fotograf: Volker

fredag 10 februari 2012

Ryggen säger "Aj!", jag säger "slip, swing, slide, slither...?"

Jag har ju hållt på och målat. Och målat och målat och målat. Men i onsdags då jag målade som bäst vred jag mig och plötsligt kunde jag inte vrida tillbaka. AJ! sa ryggen. Jag får såna där smärtor nån gång ibland när jag lyft fel eller så och oftast går de över på en natt. Men torsdag morgon hade det inte gått över. Jag hade istället ganska stora problem med att ta mig ur sängen. Och att lyfta upp Månsklumpen på skötbordet var helt omöjligt. Han fick byta blöja på golvet.

Under dagen igår blev det bättre även fast det högg till emellanåt. Jag tog en dag ledig från allt vad målande heter och ägnade mig åt jobberiet på förmiddagen och sen blev det lite shopping och lunchdejt i Stinsen. Jag fick mina ärenden uträttade och en trevlig lunch och sen åkte jag hemåt igen och gjorde så lite som möjligt fram till barnen skulle hämtas.

På kvällen blev ryggen lite sämre igen men vi hjälptes i alla fall åt att skruva upp trappräcket. Känns mycket bra. Nu är det inte lika farligt här hemma längre. Daniel smetade in halva mej i tigerbalsam till natten och så fick man hoppas på det bästa. Jag sov gott, bortdomnad av linimentdoften.

Fredag-lördag-söndag är laddade med aktivitet som ryggen måste vara frisk till så härmed får den va frisk helt enkelt även fast det inte alls kändes så i morse. Förmodligen blir det även idag bättre under dagen och om man är uppvärmd brukar kroppen funka bra. Idag har jag ju återigen planerat in lite dans! Sist blev det liksom inställt pga halka så det var länge sen nu! Sen är det ju den stora konsertdagen på lördag och då vill man ju kunna röra sig smidigt. Vi ska ju nämligen inte bara stå stilla utan förflytta oss en hel del.

På söndag har E hittat på att vi ska dansa igen - squaredance! Det var ju bara tre år sedan sist och innan dess två år så att det känns ju kanon. Not! Vi tog fram lite definitioner igen och såg massa konstigt som vi inte förstod... (spin the windmill???) Det är bara att hoppas på att det sitter i ryggmärgen och lurar. Upp till plus ska det väl i alla fall gå fint. Men jag är ändå sugen på A2 redan nu.... ;-)

Det är så komiskt att det är just E som fått plötsligt sq-sug. Hon som brukar vara mest motsträvig! Och så har hon hittat den perfekta dansen - mitt i stan, två favoritcallers och.....massa massa pensionärer! Hahahaha! Det som är positivt med det är att vi faktiskt har möjlighet att hinna med i tempot. ;-) Sen efter danseriet är avklarat ska vi ut och äta då det även slumpar sig så att Daniel fyller år. :-)

Sammanfattningsvis: Ryggen är frisk NU!

onsdag 8 februari 2012

Att söka jobb är inte som förr

Jag har ju sökt nya jobb lite nu och då genom åren men det har aldrig varit så här förut. I januari skickade jag fyra ansökningar. På tre av dessa företag har jag varit på intervju två gånger. Den fjärde ledde till att jag blev erbjuden ett helt annat jobb som jag tackade nej till. Ganska bra score så långt!

Smolket i bägaren är väl att sex intervjuer ledde till nada och inget. Ett valde nån annan (men det var ett kort vikariat så det må väl va), ett fick kalla fötter och det sista ska väl höra av sig vilken minut som helst, men även om jag skulle få det har jag bestämt mig för att tacka nej. Det är för oflexiblet för att fungera med mitt liv även om själva arbetsuppgifterna och kollegorna stämde fint.

I förrgår kväll satte jag mig ner och orkade scanna av av övriga jobbsajter, typ Monster, Metro etc. Sajter som jag egentligen inte gillar för att de är svåra att söka på. Jag sparade ner några annonser och igår vid lunch valde jag ut tre som jag skickade ansökningar till. Igår vid middagstid bokade jag in första intervjun. Den ska jag på idag. Och det är andra gången nu som jag fått respons så snabbt! Intressant.

Det som är skönt är att jag för tillfället har ett lugn. Klart man blir mindre stressad när man märker att man är eftertraktad (det verkar ju inte finnas så många Fridor där ute!) men jag känner heller ingen panik med att vara hemma ett litet tag. Jag är heller aldrig det minsta nervös inför en intervju utan går dit med inställningen att kolla upp vad de har att erbjuda mig. Den enda gången jag blir nervös är om det börjar brännas. Om magpirret har känts inför ett visst jobb och jag ska dit igen.

En sak är dock så sjukt störande. Och det gäller främst annonser som ligger på andra sidor än Platsbanken och när rekryteringen går genom någon slags bemanningsföretag. Det kan stå typ

"Kundföretaget som ligger i norrort söker en administratör som ska bla bla bla bla och ha kvalifikationerna bla bla bla."


Jaha?? Och vad är det för företag? I vilken bransch? Stort/litet? Norrort??? Solna? Häggvik? Arninge? Norrort är ganska stort...

Dels fattar jag inte riktigt att företagen vill ha det så här. Jag fattar att de inte vill bli kontaktade direkt av de sökande. Men om det är rätt kompetens de är ute efter och inte bara nån som söker jobb så borde de väl marknadsföra sig lite. De borde vilja visa upp sig för att hitta de som letar jobb just i deras bransch, kanske just på deras företag! Såna som har en specifik branschkunskap eller ett genuint intresse. Även om jag specifikt skulle söka efter jobb hos t ex Tele2 skulle jag kanske inte få någon träff för att de är omskrivna som "kundföretaget" eller i bästa fall "ett företag i telecombranschen".

Sen fattar jag heller inte att konsultföretagen vill ha det såhär. I och med att det står norrort och inte ort så måste de få så onödigt mycket förfrågningar. I bästa fall kan man få kontakt på telefon eller mejl och veta vart det ligger. Då är det bara deras och min tid som går åt till den kontakten. I sämsta fall så får man inte veta mer förrän under en intervju. Alltså ska jag ta mig tid att åka iväg kanske helt i onödan om norrort visade sig vara Solna och inte Täby. Eller gruvgrävarbranschen istället för finagatanbranschen.

Sa jag att det är sjukt störande!?

söndag 5 februari 2012

Dagens Tove

Måns och Tove leker alltmer med varandra och långa stunder kan de leka själva utan minsta bråk. De kan leka alldeles tysta lekar, typ sitta och rita, eller fara runt i mer vilda rollekar.
Igår var Måns och Tove nere och lekte nånting. Och vi hörde Tove:

-Kom med med mig Måns. Kom Måns, vi drar!

Saknat mig?

Om ni undrar var jag hållit hus så har jag målat. Målat trappa, trappa och åter trappa. Denna vecka ska jag fortsätta att måla trappa och kanske ännu en trappa. Mycket omväxlande!

Tisdagsrepet med kören i konsertlokalen gick bra och var roligt. Jag har en bra känsla i magen inför konserten och är nästan sugen på att gå och se den själv. Men det går ju förstås inte. Onsdagen förflöt målandes men på torsdagen tog jag en liten paus från lunch med en efterlängtad och välbehövlig lunchdejt och påföljande shopping av konsertklänning. En mer skuttvänlig sådan. Det är rejäla trappsteg vi ska upp och ner för upptäckte vi så tajt kjol och klackar bör undvikas.

På fredagen hade vi lillördag då hela familjen var hemma. Måns vaknade tidigt men somnade om bredvid mig (!) så vi fick sovmorgon till halv åtta. Sen var det bara att börja förbereda lördagens golvläggningsaktivitet genom att plocka och städa så mycket det gick. Jag hade planerat in dans på fredagskvällen men varningarna för blixthalka gjorde att jag ändrade mina planer. Det blev en hemmakväll med lite spel istället.

Igår var den stora golvläggardagen och bror och Daniel lade golv för glatta livet på fyra olika plan och svisch så var det så grymt snyggt överallt!! De socklar som var förberedda för vinden sattes också och gjorde rummet helt. Nu fattas det lite liststumpar här och var för att rama in alla kanter och trappanslutningarna på ett snyggt sätt. Bilder kommer i ett annat inlägg.

När arbetet var klart för dagen och barnen, som varit otroligt duktiga och lekt själva hela dagen, kommit i säng var det dags för oss att avnjuta min del av dagens jobb. En utsökt trerätters med tillhörande drycker. Hjortstek kan jag numera anteckna på mitt köks-CV. Fantastiskt gott med gratäng, skysås och tranbärsgélé. Smask.

Idag har tiden förflutit av typen dagen efter. Sega men nöjda med gårdagens verk. Bror orkade inte riktigt ta sig hem och morfar kom också och fyllde på och dagen förflöt utan att vi egentligen gjorde så mycket. Ibland behövs det med. I morgon är barnen hemma med mej för dagis är stängt. Men först är det kväll med softa framför en match ätandes resterna av gårdagens dessert. Nice!