lördag 31 oktober 2009

Ett jäkla drag med Svänzons på Yesterday!

Igår åkte vi alltså iväg båda på lite dans. Lite skillnad på folkmängden mot sist kan man säga och först såg det väldigt skralt ut på killfronten men desto bättre på yta-att-dansa-på-fronten. Daniel och jag värmde upp tillsammans i en trekvart innan vi letade upp varsin ny danspartner.

Det dök upp ett par duktiga som jag inte dansat med på tid och evighet och var är ju roligt. Blev uppbjuden ett par gånger på rad själv också. Ett riktigt bottennapp underkvällen; Fox först. Ganska trist. Efter halva låten ungefär frågar han: "Har du testat att dansa bugg till foxmusik någon gång?" "Eh, ja, det har nog hänt..." sa jag och tänkte att det kunde ju inte bli sämre. Men ack vad fel jag hade.

Andra låten tyckte jag vi kunde foxa igen. Jag visste ju att det skulle komma två hela bugglåtar till så varför ta ut glädjen i förskott... I foxen tyckte han det var bra med nedlägg. Bara det att han trodde nog att jag var delad i midjehöjd med en fjäder som sammanlänkade de två delarna. Han försökte lixom böja mig bakåt och åt sidorna bara från midjan. Jag stretade emot allt jag kunde. Efter låten sa han "du verkar inte gilla nedbrytningar?" "Nä" sa jag och pekade på magen som ursäkt att det inte var så bekvämt. Sen blev det bugg. Och då hann han göra några "nedbrytningar" till i innan det var slut. Pucko!

Jag dansade alla låtar fram till paus och några till efter paus. Sen blev jag sittande lite och vi hade pratat om att åka lite tidigare och det gjorde vi också. Om nu tio i ett räknas. Det fanns plats att dansa hela kvällen och man kunde verkligen göra max av alla bra låtar som kom.

Nu över till musiken. Jag dansade till Svänzons senaste i våras då de precis bytt ut lite folk. Det var helt ok då tyckte jag och en enorm förbättring repertoarmässigt mot innan bytet. Nu har det gått lite tid och jag hade förhoppningar att de skulle ha blivit ännu bättre. Dessa förhoppningar infriades med råge!

De har en ovanligt bra buggrepertoar. Full med svängiga och fartfyllda gamla godingar, typ lipstick, sweet little lisa och många fler av samma kaliber, lite uppblandat med nostalgilåtar som "Rytmen av ett regn". De lät väldigt bra sångmässigt, de olika sångarna kompletterade varandra bra med olika röster för olika låtar plus att de emellanåt hade fantastiskt härlig stämsång, t ex i "If you wanna dance". Grymt!! Sen gillar jag den något ovanliga konstellationen bas, trummor och tre gitarrer. Det ger fyra frontkillar med publikkontakt som också hjälptes åt med sången. Härligt!

Vad gäller foxrepertoaren finns kanske lite mer att önska då de led lite av Jannez-syndromet snabba-snabba och snabba-långsamma. Men det lät bra och några riktigt trevliga lugna. Sen gillar jag också att dansa till Eros Ramazotti-låtarna som de har några stycken på repan.

Sammanfattningsvis; En kväll med ovanligt bra drag (det gällde att ha konditionen i trim) och äntligen ett band som spelar riktigt bra buggmusik. Mer Svänzons säger jag!! :)

fredag 30 oktober 2009

En nyckelfråga...

Den här dagen blev ju riktigt knasig. Åkte till jobbet i morse i tron att pappa skulle hämta Daniels föräldrar vid flyget och att de sen tillsammans skulle hämta Tove och sedan umgås hemma hos oss tills vi slutade jobba.

Det funkade så långt att pappa hämtade vid flyget men sen innan de kom hem till oss visade det sig att Daniel glömt lägga ut nyckeln så de kom inte in i huset. Efter lite samtal hit och dit och konstaterande att ingen av våra extranycklar gick att få tag på fick jag snällt bege mig hemåt igen. Jag hade då jobbat en och en halv timme ungefär. Eftersom jag har en bit att åka bestämde jag mig för att ta ledigt resten av dagen. Att köra tillbaka lockade inte alls.

Lagom tills jag kom hem hade de i alla fall hunnit promenera till dagis och hämtat Tove. Hon tyckte det var lite underligt att morfar, farmor och farfar plötsligt dök upp på gården. Sen har vi umgåtts resten av dagen. Trevligt efter den något hastiga omställningen och hemresan.

Nu har vi magen full med tortillas och det känns som att klockan är nio men den är ju bara sex. Och det är ju tur det annars skulle vi vara försenade till Yesterday. Ikväll spelar Svänzons och det ska bli riktigt intressant att höra dem igen. Eftersom vi har gäster (läs:barnvakt) så kan vi åka båda två. :)

Resten av helgen kommer att gå i umgåsens tecken och i morgon ska jag också hämta ut ett spännande klädpaket på posten. På kvällen ska vi tända ljus i minneslunden. Det är mysigt tycker jag.

PS: Du har väl inte missat de sista fyra kapitlen på Filuren 2.0? Länk i inlägget nedan.. :)

torsdag 29 oktober 2009

Arbetslunch

Den här dagen gick himla fort. Fick veta på morgonen att jag måste ändra en kursbeskrivning och det kändes först ganska jobbigt. Men sen kom jag på att jag faktiskt kunde få nytta av texten jag filade på häromdagen, om vad vi anser fox är och vad vi vill lära ut. Jag redigerade texten lite och blev riktigt nöjd med den.

Snabbt var det lunch med veckans dejt. Alltid lika trevligt och idag fick vi dessutom ha ett litet arbetsmöte för att sätta ihop den gamla kursbeskrivningen med min nya text. Riktigt bra blev det faktiskt och jag mejlade till bror för godkännande. Nu ska den bara skickas iväg till arrangören.

När jag väl var klar med detta var det i princip dags att gå hem. Ännu en arbetsdag till ända. :)

Ska lägga ut foxtexten här när den väl är ute hos arrangören. Jag vill inte förekomma dem (igen).

onsdag 28 oktober 2009

Filuren 2.0

Under senaste månaderna har jag skrivit en hel del bakom kulisserna här på bloggen. Tänkte publicera när det var dags och det är det nu. Idag är det exakt halvtid. Problemet är bara att det har blivit sjukt mycket text, så jag lägger ut första kapitlet nu och fyller på inlägget lite i taget närmaste dagarna. Ska försöka lägga ut länkar så ni ser om det kommit nåt nytt i botten på detta inlägg som kommer bli längre och längre...

Kapitel 1, skrivet 27 augusti:

Ett barn till, ett syskon till Tove. Kanske det finaste beskedet man kan få och så planerat det kan bli. Ändå grät jag. Av alla motstridiga känslor som kommer med ett sådant besked. Egentligen är jag bara jätteglad. Men man får ju sällan bara vara riktigt glad.

Som tjej så är det så mycket som följer med ett graviditetsbesked. Dels vet man att det följer nio månader i intensiv kroppsförändring med en inte helt smärtfri grande finale som mål. Visserligen gick graviditeten lätt sist men det är ingen garanti för att det ska vara likadant nu. Och trots det gick så bra så var det ändå inte bara positivt att gå runt och känna sig som en (om än liten) flodhäst på slutet.

Men framförallt är det det här med jobbet. Den stora hemligheten man går och bär på som ingen, ingen ska få veta om förrän det är rätt läge. Den här gången vill jag få klart arbetstidsförkortningen innan någon ens får ana något. Man ställer till det för arbetsgivaren. Jag ställer till det för både arbetsgivaren och kunden. Men vad är jobbet mot livet? Klart att livet går först. Men det är ändå känslomässigt jobbigt. Och känslor har man alltför gott om i det här tillståndet.

Vi gjorde ett tidigt ultraljud för att kolla läget och tidsbestämma. Det visade sig att vi var i vecka tio. Mer än vi trodde. Vi hade trott att vi bara skulle se ett blinkande litet hjärta, som senast vi var på tidigt ultraljud (då i vecka sju). Men nu fanns det en liten liten människa där med huvud, rumpa, armar, ben och små fötter som vickade upp och ner. 2,7cm och redan så söt! Allt verkade bara bra. "Det blir inget missfall det här!" sa läkaren. "Kan man få skriftligt på det?" tänkte jag.

14 mars fick vi veta. Fyra dagar efter Toves födelsedag. Visserligen hade vi tänkt att det vore perfekt om det blev ungefär samma tid, på våren, och liksom planerat efter det (såvitt man nu kan planera sånt här), men sååå pass exakt var kanske onödigt. Tänk om det blir samma dag! Jag är för fertil helt enkelt. Det gick för fort.

Våra familjer blev förstås väldigt glada när vi berättade under semestern och ännu en glad överraskning kom som en extra bonus när vi berättat. Jag berättade också för Elin dagarna före festen. Då skulle vi träffa alla våra vänner utan att hemligheten helst skulle märkas eftersom det fortfarande var tidigt. Det gick bra. Åtminstone var det ingen som sa något vilket var skönt. Sen får folk misstänka vad de vill.

Jobbresan som dök upp ytterst olägligt oroade mig. Den krockade ju med Sarek-inspelningen, men framförallt kändes det jobbigt att behöva sitta på fin middag med alla kollegorna och avböja vin till maten. Jag bestämde mig för att jag måste berätta för min närmaste kollega, som tidigare berättat en sak i förtroende för mig, så jag fick nån att diskutera med. Och det var tur att jag gjorde det. :)

När jag på en lunchpromenad bara vi två berättade att jag är gravid, gratulerade hon mig förstås glatt förvånat, men sen blev hon allvarlig och sa "då måste jag också berätta något: Det är jag också!" Då blev det kramkalas nere vid Solna strand! Hon blev så lättad att få berätta, för det är första gången för henne och de hade inte sagt det till nån än, inte ens familjerna, för att det var så tidigt. Det skiljer bara några veckor på oss. Det känns så jätteroligt att få dela den här resan med henne och skönt att redan ha någon att prata med på jobbet! :) Vad gäller jobbresan bestämde jag mig för att det roliga skulle överskuggas av oron att bli avslöjad och valde bort den med inspelningen som ursäkt.

Dansandet höll jag ju igång med bra länge sist och det vore ju roligt om jag kunde göra det den här gången också. (Trots stenhårda bäckenmuskler som vägrar släppa ut bebisar.) Vi kommer gå kurs under hösten, den är bara sex gånger så det passar bra. Sen blir det ett uppehåll under våren och det ska också bli skönt. Man kan ju inte gå samma kurs hur länge som helst. Kanske det blir nån helgkurs då i stället. :)

Socialdansmässigt tänkte jag på det redan i Barva när jag dansade till Blender för några veckor sedan. Jag dansade med min toppfavvo, en av de få som förra gången fick äran att bogsera runt mig och min stora mage ända till slutet (jag valde killarna med ännu större omsorg just då) och jag tänkte att "ojojoj grabben, du vet inte vad som väntar...". ;) Det är bara att hoppas att de ställer upp på att dansa runt med mig igen. Enda problemet är att om killen också har lite mage så tappar man benkontakten till förmån för rejäl magkontakt.

Just nu befinner jag mig i vecka tolv. Snart känns det alltså fritt fram att berätta för dom man vill ska veta. Filuren är 6 cm lång nu och har hunnit få naglar på fingrar och tår. Helt otroligt. Jag längtar tills det kan bli helt och fullt officiellt så man slipper tänka på att smyga hela tiden. Och så hoppas jag det ska ordna sig med arbetstidsförkortningen utan för mycket trassel så jag kan slappna av med det, få lite mer tid med Tove och bara se framåt. :)

Kapitel 2, skrivet 2 september:
Igår var jag hos min arbetsgivare på det där sjukt jobbiga samtalet. På vägen hem tänkte jag att fy f----n vad inte kul det kommer bli att avslöja nästa lilla detalj när det här första väl är klart. Det känns ju inte riktigt som att jag kommer få ett "Men GRATTIS!!" utan jag kommer mest vara en värdelöst besvärlig anställd. Jag trodde ju att jag i princip skulle hinna slutföra uppdraget men nu blir det ju inte så. Jag kommer gå fyra månader för tidigt eller nåt sånt. Det positiva är att jag nu bara kommer jobba sex månader till, sen är man ledig igen! :)

Filuren verkar må bra därinne. Det känns så även fast jag inte direkt känner att det finns nåt där än. Magen känns stor ibland och som vanligt ibland. Ibland har jag redan lust att gå med en hand runt magen som man gör sen på slutet. Det kommer naturligt liksom. Men då ser man verkligen ut att vara gravid.

Filuren är 7,4cm nu från huvud till rumpa och då kan man ju förstå att det kan börja synas så småningom. Ska bli intressant att se hur mycket snabbare det syns nu än sist och när folk börjar undra. Jag har ju midjemått och vikt antecknat för varje vecka sedan förra gången.

Hemma håller vi på och funderar hur vi ska få plats med en till. I början är det ju inga problem men de växer ju de små. Vårt hus har ju som bekant ett sovrum för lite. Kanske vinden kan vara en lösning. Lite sugna är vi även fast det är sjukt mycket jobb och räknande, framförallt för Daniel. Men han tycker som tur var att det är ganska kul och så är han envis som synden. Jag kan lätt avbryta projekt mitt i när de blivit jobbiga och tråkiga. Men han slutför. Tur jag har! (Daniels motto: Det är inte så noga bara det blir perfekt!)

Nu är vi ju i vecka 13 och då är den största missfallsrisken över. Det mesta är utvecklat(!) och fostret ska växa och växa ännu mer. Nu kan man alltså börja berätta för andra man vill ska veta. Några såna finns det. :)

Kapitel 3, skrivet 14 september:
I morgon börjar vecka femton. Nu har mitt hjärta tjugo procent högre kapacitet för att kunna syresätta blodet till Filuren också. Fantastiskt! I går var jag och dansade på Estraden och tänkte ha svarta byxorna innan de blir för små. Men det var redan lite svårt. :( Lite för fort går det den här gången tycker jag. Ska jag bli stor nu så kommer jag ju vara det i evigheter. Och jag har ju precis fått upp lådan med mammakläder på vinden. Suck.

Jag har ingen jättelust att skylta med magen någonstans än så det fick bli en danstopp med lite fluff och när jag väl sträcker på mig, som i dansen, tror jag inte det märks än direkt. På ett sätt vill man berätta för hela världen och på ett sätt är det vår högst privata hemlighet. Men inte så länge till känns det som.

Kapitel 4, skrivet 15 september:
Jahapp, nu syns det tydligen så pass mycket att man kan fråga om man känner mig. Alltså, det gör ju ingenting att man frågar om man känner mig, men det är synd att det syns så mycket redan. Jag mätte magen igår och jämförde. Sist var jag 50cm runt midjan i vecka 16. Nu är det vecka 15 och jag mätte 55 cm. Det går fortare nu, precis som jag trodde. Jag undrar hur jag ska göra på jobbet. Hur jag ska avslöja det och för vem i vilken ordning? Hm. Det börjar ju närma sig. Folk kanske redan anar. Det känns ju som att alla stirrar, men det kan bara vara inbilling. I graviditetsdimman känner man sig ju lite som centrum av universum och ingen borde vara intresserad av någonting annat än min mage.

Kapitel 5, skrivet 21 september:
I helgen plockade jag ner gravidkläderna från vinden (jag som äntligen fått upp dom dit!) och kikade igenom vad jag hade på mig för exakt två år sedan; grått och svart. Bara. Faktiskt ingen upplyftande syn med alla tröjor i samma dystra vinterfärger. Jag känner mig i alla fall lite mer färgglad nu. Visserligen kan man komplettera med färgglada accesoarer men ändå. Jag har kikat igenom mammasajterna nu efter nya schyssta danstoppar men även fast det är helt ok kläder så finns det inga roliga Fridalinnen. Får spana vidare.

Idag har jag haft lunch med mina två chefer här och vi gick igenom hur mina nya arbetsuppgifter kommer att se ut. Jag passade också på att berätta att jag bara kommer jobba februari ut. De blev glada för min skull men min ena chef suckade lite emellan att "jahapp, då får vi skaffa en ny assistent..." Men ingen blev sur utan jag får jobba på tills dess bäst jag kan. Skönt att ha det sagt. Nej föresten; skööööööönt att ha det sagt!

Kapitel 6, skrivet 2 oktober:
Vecka 17. Filuren är nu 11-12cm från huvud till rumpestump. Klart det syns. 5-7 cm större om midjan än sist i samma vecka. Ikväll är det dans på Yesterday, Zlips igen. Får se om nån vågar sig på att fråga. Vet inte vad jag ska ha på mig heller, nåt tajt och avslöjande eller nåt stort om döljande. Det jag känner mig finast i ikväll får avgöra.

Under veckan har en ny foxkurs blivit spikad. Tyvärr sent i vår för det andra datumet som fanns var i vecka 35 (februari) och jag kände att även om jag kan dansa då så skulle jag känna mig som en elefant där inne i ringen. Lite snygg och smidig vill man ju ändå känna sig när man ska visa upp sig. Sen krockade datumet med en närliggande tävling också och det gjorde ju inte saken bättre. Vi hade hoppats på januari men det gick inte hos denna arrangör. Kanske hos någon annan.

Här på jobbet börjar det bli dags att avslöja för övriga som nog går och undrar lite. Berättade för ett par på kören igår eftersom ämnet kom upp. Vet inte varför det är så besvärligt men det är det.

Kapitel 7, skrivet 3 oktober:
Dansen igår passerade utan någon kommentar om magen även fast jag själv tycker att det känns tydligt i foxen med vissa. (Jo, jag vet, man vill ju inte bara fråga...tänk om man tror fel!) Dock känner jag mig än så länge inte orolig att magen ska dunsa in i någon i buggen. Jag har trots allt betydligt bättre koll nu på mina egna rörelser i dansen än jag hade för två år sedan. Kände mig väldigt fin och slank i en ny lång top och leggings.

Ikväll har jag för första gången säkert känt ett livstecken där inifrån. Någon rörde helt klart på sig. :-) En stund senare så kände jag dessutom den första sammandragningen, då magen blir alldeles hård. Here we go...

Kapitel 8, skrivet 9 oktober:
Det är definitivt någon som gör sig påmind där inne nu. Väldigt skönt att få lite livstecken! Låg på mage i morse i sängen en stund och då var det någon som sa gomorron genom att vända på sig. :) Jag känner mig alltmer som ett med magen och Filuren där inne. Men på gott och ont känns det lite som en repris av livet för två år sedan. Allt känns väldigt välbekant och lugnt och det är skönt. Tyvärr är jobbsituationen kusligt lik den som var då och det är ju synd.

Ikväll kommer Emma och Nina hit och då ska vi jämföra magarna Emma och jag. :-) Det var den extra överraskningen som vi fick veta när vi själva berättade om vår nya Filur (se Kap 1). Emma och Nils har en liten kusin på väg och det skiljer bara några veckor på oss. Roligt!

Det läskiga är att Nina drömde en verklig dröm i våras att Emma och jag skulle få barn samtidigt och att en av oss dessutom skulle få tvillingar. Hon mindes drömmen när vi alla fick veta hur det låg till. Jag har då bara en Filur i magen i alla fall men Emma har inte gjort ultraljud än.... Tänk om...

Kapitel 9, skrivet 17 oktober:
I går var den stora dagen när vi fick se vår nya Filur på skärmen igen. Mer på riktigt. Ultraljudsbilderna visade en riktigt fin liten Filur. Perfekt på alla sätt. De räknade tårna, kollade hjärtklaffarna och allt sånt som ska kollas och allt såg bara bra ut. Filuren tyckte att de bråkade utifrån och rörde sig mycket under undersökningen och hann både med att suga på tummen och göra tummen upp. Datumet blev justerat en dag, till 15 mars. Vi gick och fikade tillsammans efteråt och det kändes mysigt. Är ändå lite svårt att förstå vad som är på gång.

På kvällen var det dans på Yesterday och jag kände av magen riktigt mycket. Även fast jag borde vara van sen sist så kändes det ganska jobbigt och balansen kändes ja...i obalans. Nu borde de jag dansar med känna vad som är på g också och jag fick direkt tankar som att "hoppas killarna kommer vilja dansa med mig resten av tiden nu" och annat sånt dumt, precis som förra gången. De borde ju egentligen känna sig priviligierade att varligt få föra runt mig och Filuren, eller!?

I morse var det riktig fart på Filuren och jag känner mig gravid på riktigt nu. Konstant kissnödig, sparkar och sammandragningar. Känns lite suckigt men ganska mysigt samtidigt. Jag vet ju att det är låååång tid kvar. Och snart är det dags att lägga ut det här inlägget. När halva tiden har gått verkar väl lagom? En vecka kvar nu.

Kapitel 10, skrivet 18 oktober:
I går kväll när jag skulle sova var det full fart i magen. Så pass att Daniel också kunde känna det utenpå. Det blir liksom extra mysigt när pappan kan vara med och begripa det på riktigt!

Det här korta kapitlet blev sista på det här lååånga inlägget. Nu återgår jag till normal ordning. :)

Tjejkväll på FACE

Igår efter jobbet susade jag in till staaan för att träffa Elin. Vi skulle ses i Sturegallerian för Make-uprådgivning på FACE som vi fått i present. Jag slutade tidigare än Elin och skulle ha en dryg timma på mig innan hon kom och tänkte att jag går väl runt och kikar lite och sen tar jag en fika.

Jag kan säga att jag kände mig som ett riktigt ufo i Sturegallerian. Där finns bara dyra märken och rika människor. Även fast jag var hyfsat "rätt" klädd var jag rädd att när som helst bli avslöjad som lantis. Priserna avskräckte mitt eventuella shoppingsug och det blev till att hitta ett fik. Jag var rädd att jag inte skulle kunna få en latte under hundringen, men det fanns faktiskt ett bra fik där jag slog mig ner med varma scones och min bok. Sedan läste jag en timme till Elin kom.

Make-uprådgivningen var riktigt kul. Det intressantaste var att tjejen som sminkade oss valde de färger till mig som jag själv använder. Så nånstans har jag lite koll. Lite bra tips och lite nya idéer följde med hem. Det ingick produkter för 300kr och det gällde att välja med omsorg eftersom allt var dyyyyyrt. Vad är värt att satsa på och vad kan man lika bra ha billigare märken till?

Det blev en svart ögonbrynsskugga med pensel för mig som hon använde för att lägga kajal. Jag tänkte att kajal är sånt som rinner iväg och då kan det vara bra med kvalitet, plus att kajal är tidlöst om skuggan nu räcker i en tio år... Och vad gäller verktyg är kvalitet alltid vettigt.

Efter sminkningen gick vi till Jensens och åt god mat tills magen var alltför full. Det var så himla länge sen vi sågs på tumanhand så det var skönt att få lite kvalitetstid och hinna prata av sig. En riktigt trevlig kväll! :-)

tisdag 27 oktober 2009

Bounce - What IS that shit!?

Igår var det träningsdags igen. Första halvan fortsatte vi på temat; ner i benen och trampa ner i golvet. En hänger på ens axlar och så får man hålla på och trampa med riktigt böjda knän i en minut till musik. As-jobbigt! Mina lår har inte musklerna som krävs, det är bara så. Sen massa låtar träna samma sak i par. Daniel älskar såna här övningar, där man får kämpa tills det gör ont överallt. Han säger bara "mera, mera, äntligen lite riktigt träning!" Jag blir bara grinig och säger "snälla sluta, låt mig va, jag vill inte ha några muskler!" Men nyttigt är det förstås.

Det som jag inte blir klok på är det där med bounce för tjejer. Vad ska man sträva efter egentligen? Hur mycket och på vilket sätt? Om Daniel får döma har jag inget bounce alls. Om jag tittar på dansfilmer så har tävlingstjejerna knappt nåt heller (eller så förstår jag inte vad jag ser). Men är det bra eller dåligt? Är det nåt jag verkligen borde träna mycket på eller är det ganska ok som det är?

Andra halvan var det fortsatt praktiserad musikteori. Lyssna efter sista åttan och sånt. Jättebra träning, framförallt för förarna men även för följarna. Man vet ju hur trist det är att dansa ute med någon till en riktigt bra låt med massor med break och annat att plocka och han bara dansar "förbi" allting. Och hur kanonbra det kan sitta när man räknar rätt och vilken pannkaka det kan bli när man räknar fel. :-)

måndag 26 oktober 2009

Inte undra på...

...att det var trångt i mässhallen i fredags. Det var tydligen 700 pers där! Kan ju också upplysa om att det nu kostar 170kr (!) att dansa på Mälarsalen. Plus garderob då. Bu för det!

söndag 25 oktober 2009

Den okammade sanningen

Om man bara träffar människor i ett särskilt sammanhang hela tiden så kan man lätt tro att det är sanningen och det kan till och med vara svårt att känna igen personen i ett annat sammanhang. Till exempel när man möter kassörskan på Ica utan arbetskläder någon helt annanstans. Eller varför inte en dansare som istället för den vanliga dansoutfiten, makeup etc plötsligt är i sina arbetskläder, om det så är en dräkt/kostym eller blåbyxor.

Förra veckan gick jag in i hissen här på väg ner från jobbet och på våningen under kliver en byggare på. Jag tänkte inte mer på det för det byggs mycket här. Men sen möttes våra blickar i spegeln och det var ju en squaredancecaller från min gamla klubb! Han kände igen mig också och avslutade sitt mobilsamtal snabbt och vi hann byta några ord. Helt oväntat.

Själv ser jag nästan jämt ut likadan nu förtiden känns det som. Jag har tagit dansmodet med mig till jobbet. (Utom de mest avslöjande toparna kanske...) Här är det ganska casual så det är skönt. På så sätt behöver man ju inte dubbla garderober. Men hemma i skåpet hänger ändå kavajer, kritstrecksbyxor, blusar och finskor i väntan på ett annat slags uppdrag.

Man kan ju kanske också tro att man också vaknar tiptop varje morgon. Liksom färdigsminkad och fixad. Men jag kan bestämt dementera det. Om jag lägger mig med blött hår vilket jag gör ganska ofta vaknar jag antingen med en riktigt fin spretlugg alternativt en näst intill perfekt tuppkam. Ibland tänker jag att jag kanske bara borde spraya på den och gå till jobbet, men nä, än har det inte hänt...
Godmorgon...?

Höstfest på halvfart

Efter danstävlingen åkte Daniel hem med Tove och jag åkte vidare till Södertälje efter lite tillpiffning. Jag hade gott om tid men jag tyckte det var låååångt dit den här gången. Jag var ganska trött så det kändes som jag aldrig skulle komma fram. Lite mat skulle sitta fint.

Jag var ganska tidigt framme ändå och fick vänta lite innan de jag känner närmare dök upp. Jag är ju inte direkt en aktiv medlem i min dansklubb så jag känner igen de flesta men känner få. Trevligt brukar det bli ändå. Det är alltid en liten utmaning att åka själv för då är det verkligen bara upp till mej att ha trevligt. Ingen att luta sig mot. Men jag hade ju kollat innan att det skulle finnas ett par säkra danskort i alla fall.

Middagen var helt ok men lite seg. Jag blir lätt rastlös när det inte händer något. Lite trevligt prat med bordsgrannar och övriga vänner hanns det med i alla fall. Lyckades lova bort Daniel för en danskurs med en annan tjej också utan att fråga honom, men om jag känner honom rätt så skulle han inte misstycka.

Efter kaffe och en stenhård kaka (tur att jag inte åt så mycket av den tror jag..) så röjdes det av till dans. Bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg och så en fox. Vad tror du vi (jag och min foxsugna kropp) tyckte om det upplägget!?

Nä, just det. Ingen hit alls. Festen kändes faktiskt ovanligt loj denna afton och folk droppade av ännu tidigare än vanligt. Jag tror att lite högre volym (jo faktiskt) och kanske max fyra bugg, två fox hade hjälpt. Man orkar ju inte dansa bugg precis hela tiden. Och klubben borde se till att skola sina medlemmar till fullfjädrade socialdansare, det är bästa sättet att behålla dem, och då krävs lite foxträning. Basta!

Dansade ganska mycket ändå under kvällen och försökte pricka in de få stackars foxlåtarna när de kom, men det var ju inte lätt. Innan jag åker brukar jag försöka få till "sista dansen" med nån mysig men det är ju faktiskt omöjligt om det aldrig kommer någon lugn låt. Så lite antiklimax där! Får hoppas på revansch en annan gång.

Nu kommer jag nog inte på någon fest förrän om ett år eller så och till dess hoppas jag festkommittén har tagit sig i kragen och låtit någon riktig socialdansare sätta musiken. Det är synd när det som skulle kunna bli så bra blir så sådär.

Men, förutom det, allt som allt en trevlig kväll och jag kom ju hem tidigare än jag hade trott. På gott och ont.

Tog inga egna kort men kanske får några så småningom..

Brunnasnurren 2009

Igår så åkte hela familjen och tittade på danstävling för första gången. Alltså första gången för hela familjen men inte för oss. Men i alla fall. Tove sov i bilen på väg dit och var yrvaken och förvirrad när vi kom fram. Men ganska snart var det fullt med spring i benen och hon motionerade sina föräldrar fram och tillbaka i sporthallen. Prio ett var att hon inte skulle springa ut på dansbanan och det förtod hon ganska snart att hon inte fick. Så då blev det prio ett för henne att göra just det. Förstås. Någon slags bakvänd pedagogik i de där små liven.

Det var högnivåtävling och det blev blandade resultat för paren vi hejade på. Från platt fall till pallplats. Sen var det Jack'n'Jill för licensierade dansare. Riktigt kul. Alla åldrar och klasser huller om buller. Ung till äldre, trad till åhej, D till A. På ett sätt är det då man ser vilka som verkligen kan dansa. På riktigt. :-) Sen måste man ju ha lite tur med lottningen också.

Efter ett tag blev Tove jättetrött och gnällig men tyckte det var bra att sitta i vagnen och fika lite och ta det lugnt. Så småningom kom energin tillbaka för nya irrfärder.
Sammanfattningsvis en trevlig eftermiddag med bra musik, dans, bus och trevliga vänner och bekanta. :)

lördag 24 oktober 2009

Blender i Mässhallen

Mälarsalen var upptagen så dansen var i mässhallen vilket jag tycker är bättre. Och det var tur, för det var så otroligt mycket folk. Det var till och med trångt fast vi var där och det är mycket större än Mälarsalen.

Ovanligt hög medelålder och väldigt få av de jag känner droppade in. Kändes som Hudikmaran denna gång sugit åt sig alla Stockholms duktigare dansare. Jag satt i början och tittade in i folkhavet och till min förvåning foxar en toppfavvo förbi. Han som dyker upp när man minst anar. Så ock denna gång. Jag fick ett par danser innan paus och sen sa han och hans tjej hejdå för de tyckte båda att de hade fått de danser de ville för kvällen. (Skönt, jag är faktiskt inte värst...)

Min dansdejt för kvällen kom sent och vi fick tag på varandra i paus och dansade oss trötta tillsammans fram till nästa paus och sen åkte jag hem. Tur att man har ett säkert kort i bakfickan ibland, annars hade den här kvällen varit helt onödig. Trots att jag verkligen längtat efter Blender och de lät lika bra som vanligt. Kom i säng runt halv ett och det var bra för då kommer jag orka med bra idag. :-)

fredag 23 oktober 2009

Burr

Det är väldigt upprört i vissa led här och jag har på något underligtvis hamnat i centrum för något som legat och grott väldigt länge. Långt innan jag började här. Även fast jag vet hur många som står upp för mig så är det obehagligt. Svårt att skaka av sig även fast jag vet att det är det bästa.

Ska ladda batterierna med massa dans och umgås i helgen!

Nu är man ordinarie! :-)

Igår var det kör. Det behövdes. Jag var fortfarande upprörd när jag åkte dit men väl på plats skingras tankarna ytterst effektivt. Jag kom tidigt visade det sig och bara körledaren och en kille var där. Vi pratade lite och hon sa sen att "Jag vet inte hur du känner, men om du vill vill vi jättegärna att du fortsätter sjunga med oss!" "JA, såklart jag vill!!" sa jag. "Vad roligt" sa hon "du är ju klockren.." (hon verkar gilla det ordet och jag också nu.. ;-) "..så det är perfekt!"

När kören var samlad var det lite allmän information först och då sa körledarinnan att "Nu har vi efter beslut i styrelsen frågat Frida om hon vill fortsätta med oss." Och då blev det faktiskt lite spontant och välkomnande jubel. Det känns inte alls fel, särskilt inte med tanke på vad som hänt på jobbet senaste dagarna och man är lite under isen.

Enda gisslet är att jag kanske inte kommer kunna vara med på nästa planerade konsert (som är i vår) för den infaller ytterst olägligt. Men jag ska vara med och öva i alla fall så får vi se sen. :)

GLAD!!!

torsdag 22 oktober 2009

Tur det är lunch ibland!

Direkt efter mötet åkte jag iväg på veckans lunchdejt och det var väldigt skönt. Skönt att lämna byggnaden för en stund och andas lite frisk luft. Lunchen blev kortare än vanligt eftersom vi hade möten inbokade på varsitt håll men det var ändå jättetrevligt att hinna prata fritt en stund.

Vi kommer förmodligen ses nåt i helgen också så då kanske vi hinner ta igen den förlorade halvtimmen. :)

Jaha?

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här dagens möte. Det lämnade efter sig ett stort "Jaha???" Resultatet blev inte riktigt som jag hoppades även fast jag förstår att det var enda sättet att hantera det och jag är imponerad av min chefs diplomati. Jag vill också bli så smart när jag blir stor!

Tyvärr så löste inte mötet någonting för mig. Jag känner mig fortfarande ordentligt förorättad och hade hoppats att det verkliga problemet på något vis skulle tagits om hand. Men så blev det alltså icke. Nu blir det till att hålla god min tiden som är kvar. Nedräkning pågår.

Slutsatsen blir: Vissa människor slutar man aldrig att förundras över och det är bara synd att deras negativa energi kanaliseras åt just ens eget håll någon gång ibland och att man smittas av den.

onsdag 21 oktober 2009

Crazy day

Den här arbetsdagen blev till slut helt galen. Man kan inte bli älskad av alla det vet jag, men att få en utskällning angående sina "attitydproblem" mitt framför chefens dörr är lite väl...

Länge sen jag var så upprörd men kanske lika bra att det drogs till sin spets. Morgondagens möte med chefen blir intressant.

tisdag 20 oktober 2009

Pinsamt värre!

Färjan på kanal5. Sånt skräp tittar jag helst inte på men nu var ju massa dansare med och jag kollade på klippet som var länkat från DM. Öhhh...är det bara jag som tycker det är riktigt pinsamt!???

En kommentar under klippet lyder: "Har precis tittat på färjan och kunde inte hålla mig från att skriva något. De där så kallade dansarna var ju fan det värsta jag någonsin sett hahah! För det första så dansade de ju knappt, de torrjuckade ju mest för visso i olika tempon men iaf ujujuuju. Fick känslan av att de var swingers också vilket gjorde det hela ännu roligare. (...)"

Även fast jag begriper vad de tror sig hålla på med så är jag benägen att hålla med! *urk*

(Varför blir jag mer och mer övertygad om att det finns något viktigt som glömts bort inom begreppet; fox? Typ dansen...)

Apropå puls...

Äntligen en intressant diskussion i jämförelsen åhej-trad på DM nu. Det intressanta är ju att summan av kardemumman blir ungefär detsamma när dansarna kommer till en hög nivå (typ A) och då fattar jag fortfarande inte varför man ska gå "omvägen" via åhej. Men det är ju jag. (På socialgolvet där medelmåttorna och även jag håller till så är ju åhejarna (för att dra alla över en kam) sååå trista. *jääääsp...*)

Jag håller så med Mathias som skrev "Nuvarande sätt att döma tycker jag dock har främjat det dansanta beteendet hos buggdansarna över lag. Dansarna lär sig snabbare att få en snygg egendans, ett schyst sväng och en musikanpassad dans. Men det sker ofta på bekostnad av andra delar av dansen, så som variation av turer, flyt i dansen, ett naturligt "flow" över golvet." Point taken! Egendans i all ära, men var det inte pardans vi höll på med?? ;)

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om puls. På träningen igår hade vi ett musikteoripass där vi fick lyssna på musik, leta åttor, brejk, återkommande figurer etc. Jag har inga som helst problem med att läsa av musiken jag dansar till, jag har det liksom med mig i modersmjölken på nåt vis. Men det är ändå nyttigt att få ner det på papper ibland.

Det intressantaste var dock det som Henke gick igenom som start; Begreppsförvirringen mellan musiker och dansare. Jag anser mig tillhöra båda grupperna men har ändå (eller kanske just därför) aldrig reflekterat över detta;

För en musiker är takt en tidsenhet innehållande ett bestämt antal slag. Slagen är en mindre tidsenhet som markerar musikens puls och kan anges i bpm (beats per minute).

När dansaren pratar om musikens takt så är det alltså egentligen pulsen man menar. Men dansaren använder ordet puls när de menar den fysiska rörelse som man strävar efter för att markera takten (alltså eg pulsen). Därför är ordet bounce att föredra framför puls just för den fysiska rörelsen.

Krångligt, inte sant!?

Därtill kommer musikens rytm. Rytm och puls är ju inte samma sak även fast man kan vilseledas att tro det då vår västerländska musiken är relativt fri från synkopering, dvs betoningen ligger på ett annat ställe än i den normala pulsen. I buggen kan man som tjej plocka en del från rytmen i överkroppen, men man måste ju alltid trampa på slagen. Men i foxen är rytmen allt. De killar som lyssnar på den och inte bara på pulsen har förtur på min lista... ;)

(Och om man vill lära sig mer om synkopering i foxen så kan man ju alltid gå en kurs! ;) Återkommer med datum och länkar...)

måndag 19 oktober 2009

Kram eller gnuss? (Om tjejen själv får välja..)

I fredags blev jag uppbjuden av en yngre kille som var med på foxkursen. Modigt av honom att bjuda upp för det första. För det andra frågade han innan vi började "vill du kramas eller gnussa?"

Eh...jaha...utesluter det ena det andra frågade jag och valde att kramas. Andra låten tog vi gnuss istället, nu när jag fick välja måste jag ju testa båda för att fatta vad han menade. Och precis som jag misstänkte borde ju ha frågat "vill du dansa eller gnussa?" istället. Tänk att så många gått in i samma fälla!

Nu ska jag försöka författa nåt vettigt om det här med fox och exakt vad just vi egentligen vill lära ut. Hur det skiljer sig från annat som lärs ut idag. Knepigt.

söndag 18 oktober 2009

Lugn helg och ny kurs

Även denna helg har gått i förkylningens tecken och jag har inte orkat göra mycket nytta. Lite städat har det blivit, matplanerat och handlat men det är också allt.

Däremot blev en ny foxkurs inbokad sådär helt plötsligt under dagen idag. Känns jätteroligt, som en liten lotterivinst ungefär. :-)

Spana in bebben... :-)

Hittade denna länk i en annan blogg. Här finns takt- och danskänslan från start! Varsågod och le!

lördag 17 oktober 2009

Nu e de jul igen..

Jag gillar inte att behöva tänka på julen i oktober men nu är det i alla fall bestämt var vi ska va och biljetter bokade. Skönt.

Shake på Yesterday

Jo, det var ju Daniels dansdag, men jag är ju inte sämre än att jag ser om mina egna intressen och ordnade så att morfar kom hit och sov över igen. Då kunde vi ju åka båda igen och det är ju trevligt. :) Jag visste också att de flesta av våra vänner skulle dyka upp den här kvällen så då ville man ju dit. Plus en numera långväga vän som jag inte sett röken av sedan i våras. Vänligt av honom att komma ner och dansa med mig tycker jag!

Det var maaaassor med folk när vi kom! Över fyrahundra vistades på dansgolvet samtidigt under kvällen och danskvaliten blev därefter. Ovanligt många höga klackar utan giltigt förarbevis fanns där också och två av dessa prickade i tur och ordning samma punkt på min fot. Andra gången gjorde så sjukt ont så jag trodde inte jag skulle kunna fortsätta, men det gick ändå på något sätt. Idag har jag ett blåmärke på 5x4cm uppe på foten och det är ÖMT! Ajajajaj!

Det blev massor med höjdardanser under kvällen. Eller så höjdar- det går i trängseln. Ett par efterlängtade toppfavoritdanser håvades in även denna kväll. (När man minst anar det dyker de upp!) Dagens största överraskning var ändå att jag blev uppbjuden av en ung tjej som jag sett brukar dansa mycket tjejfox. Jag har dansat med ganska få tjejer och det här var nog första gången jag blev spontant uppbjuden av någon för mig okänd. Liten och späd men förde bra och hittade av musiken.

Efter ett par låtar sa hon att hon tyckte jag var jätteduktig. Jag fick såklart berömma tillbaka men kände mig ganska gammal och tyckte det hela var lite komiskt. Haha. Men så otroligt modigt att bjuda upp tycker jag och fram för fler sådana initiativ när man ändå sitter båda två! Jag är inte säker på att jag skulle bjuda upp någon okänd tjej sådär.

Fikapausen försvann på en tio minuter kändes det som och sen var det fullt ös med lite bättre plats på golvet. Jag och Daniel körde lite i början och sen blev det jakt på de som jag ville hinna med. En efter en betades av och jag blev också uppbjuden i farten. :)

Sista och extra dansades av med den långväga vännen och han är bara så gryyym! En sån där lite hemlig kille som få tjejer riktigt har upptäckt. Han begriper det ju inte själv heller hur många gånger jag än tjatar. Min lunchdejt som också var där sa efter dansen att "men hur kan han bara vara så bra!?" Flen, Mercy, Maniac och slutligen Livin' on a prayer var fyra sista låtarna (de tre sista var extranummer). Fox, slow, snabb och fox igen. MUMS! Utmärkt upplägg av världens bästa SHAKE tycker jag!

torsdag 15 oktober 2009

Lunchterapi

Det blev en lunchdejt denna vecka med nöd och näppe. Det var bra för det var ju så länge sen nu eftersom jag blev sjuk sist.

När jag åkte därifrån idag så kändes det nästan som att jag gått i terapi, på ett positivt sätt. Det är mycket tankar som snurrar just nu om olika saker som jag skrev om igår och dagens lunchsamtal kom att handla uteslutande om jobb och ekonomi. Mycket konstruktivt, förvånansvärt för att vara vi. Det känns med ens lite lättare när man fått upp tankarna i ljuset. Då blir de inte lika farliga.

Det är nästan skrämmande att upptäcka hur lika vi är på många sätt. Det trodde jag nog inte alls innan vi började umgås om jag nu trodde nåt överhuvudtaget. Men jag har aldrig förut träffat några som har exakt samma upplägg, tankar och prioriteringar runt detta som vi. Men ta-daaaa!

Våra luncher är helt klart den största vinsten med att jag fick ett uppdrag just här! :-)

onsdag 14 oktober 2009

Fel i kalendern :(

Jag hade antecknat Shake i Skultuna på söndag men det var ju fel. Fel fel fel. Det är om en månad först. Nu är det Waaahlströms. Tjoho. Alltså återstår bara ett dansalternativ. Fredag och Yesterday. Daniels dansdag.

Måste kolla mina källor lite bättre i fortsättningen...

Smartheten är lathetens bästa vän

Jag är en lat person. Jo, faktiskt. Och nu på senare tid har jag varit mer än lovligt lat och slö. Inte orkat ta itu med någonting utom äta, sova, näta och dansa. Det har nog mycket att göra med min arbetssituation. Energinivån går ju inte direkt upp på jobbet och jag är lika seg när jag kommer hem som när jag åker dit. Jag märker direkt skillnad om det varit en bra dag.

Men nu ska det bli ändring har jag tänkt. I och med att jag kommer hem först av oss sedan ett par veckor tillbaka så hänger det lite mer på mej. Daniel har ju varit hemma heltid och servat mig länge nu så jag är lite bortskämd.

Vi har till exempel aldrig planerat vår mat utan handlat nästan varje dag och tagit det lite som det kommit. Det går ju bra när en är hemma men nu känns det värre och jag har börjat försöka med veckomeny och veckohandling. Det har varit enormt skönt att veta vad som ska göras när jag kommer hem med Tove och att allt finns hemma. Mycket roligare att sätta igång då också.

Det man måste ta sig över är det jobbiga att hitta på mat för en vecka och skriva en handlingslista. Men om man tar sig den tiden har man igen det många gånger om. Smartheten är lathetens bästa vän kan man säga. Säkert kommer vi spara lite pengar också.

Jag ska också försöka få någon slags koll på våra pengar. Vi har aldrig behövt oroa oss över ekonomin sedan vi flyttade ihop och även fast vi har haft extrem koll på vem som betalar vad och hur mycket och så har vi aldrig riktigt behövt bry oss eller haft nån plan. Men nu vet vi inte riktigt hur inkomsterna kommer se ut framåt och vad vi egentligen kommer ha kvar. Vi har också börjat spåna på ett gemensamt ekonomiskt mål som kräver att vi har lite koll. Budgetarbete är på gång alltså.

På hushållsfronten är det ju alltid mycket förutom maten som behöver göras och det kan kännas som att det är svårt att hinna när Tove är vaken. Tricket är att komma på att hon kan vara med på det mesta. Hon tycker ju faktiskt att det är roligt att hjälpa till och tråkigaste sak blir faktiskt lite roligare även för mig när hon är med.

Att tvätta till exempel: Jag ger Tove plagg efter plagg som hon knölar in i tvättmaskinen tills den är full. Hon får trycka på on-knappen när jag lagt i medel och ställt in rattarna. Hon kan sedan hjälpa till att hänga upp underkläder och annat smått nederst i torkskåpet. Visst, man får fixa lite efteråt men det gör inget. När det är torrt får hon ta ner kläderna från torkskåpet och ge till mig och jag viker ihop. Nästa steg är att lägga in den rena tvätten i skåpen och där kan hon också hjälpa till. Medan jag tar hand om de stora sakerna får hon ett par strumpor i taget att springa och lägga i rätt låda som jag dragit ut. Hon springer fram och tillbaka och vill ha "me!" (mer). Till slut är allt klart. Jag har fått det gjort, Tove har hjälp till och vi har haft roligt och umgåtts under tiden.

Som ni vet sedan förut försöker jag också rensa vårt hem från prylar. Idén är att om det inte finns massa prylar kan det inte bli så stökigt (och då slipper man städa). Tyvärr fylls det ändå på hela tiden. Post till exempel som, även fast vi inte har reklam, ramlar in kontinuerligt. Toves leksaker, de är inte många, men ständigt utspridda. Daniels leksaker. Mina kläder. Men jag strävar vidare.

Jag har även tagit ett pyttesteg i min arbetslivsplanering; mejlat min förra chef om arbetsgivarintyg. Trodde jag gjorde det för ett tag sen men det var tydligen bara till förrförra chefen jag skrivit och det intyget har jag fått. Enligt det är jag "noggrann, ansvarstagande, har stor arbetskapacitet, snabb, initiativrik och dessutom mycket trevlig och lätt att samarbeta med." Låter ju fint, inte sant!?

Det är bra för mig att börja tänka och planera. Det krävs för min sinnesro. Jag är ju egentligen som skapt för det; Älskar att skriva listor, att sortera att skapa ordning i kaos. Därför jobbar jag också med det jag gör. Senaste tiden har latheten lagt sig som en sordin över detta men nu hoppas jag kreativiteten ska få utlopp. Åtminstone på hemmafronten. Framtiden är nära...

tisdag 13 oktober 2009

Sista dagen hemma

Sen får det vara nog. Då tar jag mitt hostande och snorande och beger mig till arbetsplatsen. Tove är på dagis idag och jag ska snart hämta henne där. Hon har inte hostat nånting i natt så det är skönt. Jag sov också riktigt gott. Idag är det föräldrafika när jag kommer så jag ska försöka vara lite social. Jag känner mig alltid onödigt obekväm i såna situationer, men det är väl bra att öva antar jag så Tove inte blir som jag.

Jag har åtminstone varit lite duktig idag och plockat in morötterna och rödbetorna som fanns i landet och så har jag förberett supergod rödbetssoppa till middag! Annars har jag mest läst. Började på Läckbergs fyra i morse och har hunnit en bra bit i alla fall.

Jag vill verkligen vara tillräckligt frisk på torsdag så jag inte missar sångövningen igen. Det är ju så lite tid kvar! Jag borde öva massor men det har jag inte gjort. Det blir som i skolan inför proven - hårdplugg sista två kvällarna.

Och sen i helgen är det ju dans oxå.

måndag 12 oktober 2009

Tove och nallarna - en bildserie

Tove leker i gästsängen med sina två nallar:





Det börjar närma sig

Att drunkna i plommon

Jag har ju skrivit förut om vårt plommonträd som slagit alla rekord i år. Såhär såg det ut i helgen efter senaste dagarnas fallfrukt. Klicka upp bilden så syns det bättre.
Daniel var duktig (det är alltid han som är duktig som ni nog har konstaterat vid det här laget) och plockade ihop allt som måste slängas i lördags eftermiddag. (Jo, jag lagade faktiskt mat under tiden så det gills!) På bilden är inte jättebunken med som nu står här på bänken för åtgärd. Sen har jag burit åtskilliga liter till jobbet. Men det märks ju inte.

Fortfarande sjuk

Jag är hemma även idag. Känns sådär. Jag har tröttnat på att vara förkyld nu och eftersom Tove hostade en haltimme från fem i morse fick hon också vara hemma. Hon är dock pigg som en nötskrika om än en något snorig sådan så det blir inte direkt nåt ligga-i-soffan-och-vila för mig.

Missar sista dansträningen idag och det är riktigt tråkigt. Nästan så jag är sugen på att fortsätta nu. Men då måste barnvakterna ställa upp och Daniel också förstås. Är förmodligen hemma i morgon också. Men sen kanske. Får 80% av 80% nu när jag är sjuk så det blir ju inte så fet lön om jag är borta länge. :(

(Och jag som behöver nya dansskor. Eller alltså jag visste inte att jag behövde dem förrän jag såg dem..)

Men jag ska fixa en budget nu á la Lyxfällan, så får jag se vad jag har råd med sen. :)

Helg med Nina och Emma

Helgen är redan slut. Fort gick det. Nina och Emma kom mitt i Idol ungefär och vi satt och tittade på det ett tag, pratandes och fikandes tills Settlersnerven tog överhanden och vi tog ett parti innan det var sovdags. Tove sov så gott i sitt rum och hade ingen aning om besöket.

Nina och Emma smög sedan försiktigt ner i sina sängar i Toves rum så när Tove vaknade på lördagsmorgonen såg hon väldigt fundersam ut över sällskapet som dykt upp. Sen blev hon glad och hon fick en morgonstund med fastrarna innan föräldrarna orkade upp. Jag kände mig ändå ganska pigg trots förkylningen.

Vi flickor promenerade i solen på förmiddagen medan Daniel hjälpte till med områdesstädningen och sedan gick vi alla och åt lunch på Café Biscotti. Sedan sov Tove ett par timmar och vi spelade ett par partier och fikade gott till. Sedan blev det så småningom middag: Ruccola-, soltorkad tomat- och vitlökspaj. Namnam! Och sedan fotboll. Suck! Det gick ju sådär kan man säga. Ingen VM för oss verkar det som.

På söndagen hade Daniel plötsligt blivit inkallad som hjälpdansare på en BW-kurs och vi tjejer fick rå om oss själva. Jag vaknade sämre igen :(, orkade knappt ta mig ur sängen, men vi åkte till närmaste shoppingcenter och letade kläder och åt lunch. Tove gillar inte att shoppa men om hon får springa omkring själv går det bra. Då är det bra att man är tre... Hon försvinner väldigt snabbt mellan klädställningarna och pilar blixtsnabbt in bakom kassan och ut igen på andra sidan.

När vi kom hem hann vi med tre partier Settlers, varav Emma vann alla, medan Tove sov och vi hann också smaska i oss våra medköpta och delikata white lady-bakelser. Pappa Daniel kom sen hem och fick ställa sig vid spisen och laga mat. Palt stod på menyn och även morfar kom till middagen. Sedan var det bara några timmar kvar innan det var dags att skjutsa mot Arlanda igen.

Lite bilder från helgen kommer här:
Tove hjälper Emma att duka fram frukosten
Tove och Nina testar att rita med fötterna
Är det ett flygplan...?
Tove, Emma och Nina trivs ihop
Ett något blixtartat familjeporträtt
Tove gillar Polar'n. Han ser inte lika övertygad ut..
Liten Tove på promenad med Nina
En angenäm vy; Settlers med smaskigt fika!

fredag 9 oktober 2009

Modet upphör aldrig att förvåna...

Jag trodde faktiskt aldrig att squaredancekjolar skulle bli hett. Men jag har ju sett att de dykt upp lite här och var senaste året och nu - i IDOL! Kan ett plagg bli hetare? Skulle inte tro det. Kolla bara in Karolinas i silver.
Hon verkar dock ha slarvat lite med överkjol och jag undrar om hon har på de obligatoriska petty pantsen? ;-)


De här i silver skulle ju matcha! Läckerrrt!

Oktober - snart slut?

Jag inser att tiden går jättefort just nu. Det är ju snart mitten av oktober! Det kändes som att det var så mycket inbokat på helgerna den här månaden men det kanske det inte är ändå. Det mesta är lite halvpreliminärt sådär. Och bokar man inte in saker på allvar så är det lätt att det inte blir nånting alls. Men oktober rinner bara iväg den saken är klar.

Och på den tredje dagen...

...ska jag försöka vara lite mer duktig. Vågar inte ens börja på en ny bok. Ska istället försöka fixa hemmet lite inför helgen med Nina & Emma. Fylla kylskåpet lite, städa lite och så.

Hade hoppats att jag skulle vara ännu lite friskare idag men...nja...inte riktigt känns det som. Snuvig som bara den. Det är fantastiskt osexigt med snuva kan jag tycka.

Tur i oturen är att jag inte missar nån bra dans för att jag är förkyld. Alltid nåt. Vi hade ändå inte tänkt utföra några stordåd under helgen utan bara umgås och det orkar jag definitivt med. Det blir lite promenader, lite Settlers, massa mys med Tove, lite fotboll och massa god mat förstås! Ska bli så trevligt så!

Men nu: ladda växlaren med fem skivor => börja greja!

torsdag 8 oktober 2009

Stenhuggaren: *check*

Dagens bok utläst. Jag har varit piggare idag. Det kan bero på den varma chokladen till frukost. Eller på en promenad i solen med Tove. En positiv dag i förkylningens tecken var det i alla fall. Dagens bok var något vassare än gårdagens också.

Återkommande kvinnoporträtt i böckerna hittills är dessa:
Mödrar och svärmödrar av den allra värsta sorten. Såna som lägger sig i sina barnbarns uppfostran och där döttrarna aldrig riktigt får känna att de duger.
Kvinnor (framförallt unga) som ser män som enkla varelser som går att få precis dit man vill genom sexuella inviter. Nu går det inte alltid som de tänkt sig men ändå.

Förutom huvudpersonerna som är vanliga och vettiga ges ofta en bild av kvinnor som cyniska, bortskämda, kalla och beräknande och männen som kärlekskranka, inskränkta och lättlurade. Intressant.

Predikanten: *check*

Gårdagen gick i läsandets tecken. Jag började på Läckbergs andra roman på morgonen och slog igen den innan Daniel kom hem. Tur jag lånade nästa också när jag ändå var på bibblan. Jag hämtade Tove tidigare än vanligt och hon var jätteduktig och lekte mycket själv på eftermiddagen så jag kunde fortsätta vila och läsa.

Förkylningen är kanske lite bättre redan idag, hostan river inte på samma sätt, men det är skönt att få vara hemma en dag till. Tråkigt att jag missar övningen ikväll bara. Men det är ju sådär att så länge man bara ligger på soffan känns det ganska bra. Men igår när jag hämtade Tove så gick jag vidare till affären och sen hem igen. Det tog ungefär en trekvart. Sen var jag helt slut.

Har börjat dagen idag med två koppar varm choklad, två leverpastejmackor och ett kokt ägg. Gott! Det är fördelen med att va hemma sjuk. :)

onsdag 7 oktober 2009

En helt vanlig kväll..


Sjuk

Idag är det synd om mig. Mitt lilla halsont i går morse utvecklades sig under eftermiddagen till en attackförkylning. Och just det - såna gillar vi inte! Är hemma från jobbet idag och det gör mig förvisso inget men lite otur var det eftersom jag skulle på utbildning hos bemanningsföretaget ikväll.

Men nu får jag ta det lugn i soffan med en bok istället hela dagen. Tove är på dagis. Får man ha barnet på dagis om man själv är hemma sjuk? Vi visste inte riktigt. Men det måste vara hälsosammare och roligare för henne att vara där än hemma med en jättetrött mamma som hostar sönder halsen.

tisdag 6 oktober 2009

Att dansträna eller inte?

Igår var det träning igen och det gick bara fint även fast vi var ganska sega båda två. Vi tränade brutna turer vilket är ganska svårt för båda parter med preparation och tajming. Som tjej måste man få nån slags hint om att det kommer en förning på fel slag så man är beredd och inte "tappar axeln" och det är som sagt inte helt lätt.

Nu är det bara en enda träningskväll kvar av sex och det känns lite både och. Vi tyckte båda att sex gånger kändes väldigt lagom för terminen. Nu startar dock en fortsättning med sex gånger till. Det känns lite mycket, men samtidigt känns det lite synd att inte ha nån träning alls. Då är det bara socialdans som gäller för att få sin danskvot per vecka och nu finns det inte ens lika mycket att välja på i Stockholm. Jag kommer vara än mer danshysterisk, jag vet det.

Det bästa hade varit att ha tillgång till bra klubbsocialdans nån kväll i veckan. Alla fyra storklubbarna har ju såna kvällar men ingen passar oss bra. Tre ligger för långt bort (två har dessutom på torsdagar då jag inte kan) och den fjärde känns inte heller som något alternativ. Eftersom vi oftast inte kommer kunna åka tillsammans vill man veta att det finns nån intressant att dansa med.

Vad göra?

Ont i halsen

Jag har varit frisk för länge nu tydligen för nu känns lite halsont och lite snuva av. Trist. Men det var faktiskt länge sen jag fick vara oförkyld så här länge känns det som.

Jag har inget att göra idag. INGET! Jag hade hoppats få med mig en bok att läsa men det blev inte så. Får låna en ny på bibblan i eftermiddag. Får snart skicka ut ett ritkigt snyftmejl till mina två avdelningar. Men det tar ändå emot. Som sagt, man blir ganska dum i huvudet av att inte göra nåt.

Idag har det skickats ut inbjudan till julfest med jobbet men inte ett ord om vad det är. Knäppt. Hur ska jag veta om jag ska prioritera bort en fredagskväll om jag inte vet vad vi ska göra?? Dessutom är det dans både lördag och söndag som jag är sugen på och jag kan knappast vara borta alla tre kvällarna. Sånt begriper de inte här!

Ute är det fint. Solen skiner och luften är riktigt frisk.

måndag 5 oktober 2009

Tove hjälper pappa med träningen

Igår kväll så skulle Daniel och Tove bada. Tove älskar ju att bada och det var liksom sånt väder ute som lämpade sig för bad. Daniel tyckte det var lämpligt med lite träning innan så han skulle förtjäna badet och Tove ville leka så det fick bli en kombination. Daniel tränade med Tove som vikt helt enkelt och det tyckte hon var väldigt roligt. Hon blev bara lite fundersam när han började bli trött eftersom han både lät konstigt och gjorde konstiga miner då. :-)
Upp och ner på ett ben..
...lite biceps...
...och så höga lyft med flygtur som avslutning.
Sen blev det bad och pyamas på och så här söt blir man då!

söndag 4 oktober 2009

För liten för att vara stor - eller tvärtom?

I lördags förmiddag var vi i centrum och letade överdragskläder till Tove. Som bekant är det nu råkallt ute och lilla tjejen som är ute och leker mest hela dagarna på förskolan behöver nåt varmt att dra på. Nu ser hon ut som en liten michelingubbe med alla lager.

Uppdraget visade sig vara lättare sagt än gjort. Vår lilla tjej är för liten. Hon har 80cl nu och då får man fortfarande leta på bäbisavdelningen. Där finns mysiga åkpåsar och fleeceoveraller med fötter. Inte direkt nåt att ut och gräva i sandlådan med. Man räknar tydligen inte med att barn kan var så rörliga i den storleken. Dåligt med överdragskläder överhuvudtaget i de vanliga klädaffärerna. Men på Stadium hittade vi precis vad vi behövde. Everest hade ett kanonutbud för aktiva barn. Tyvärr var första storleken 86 och med den jackan stack bara ett par fötter och en huvudknopp fram när Tove fick prova.

Men nu vet vi var vi ska handla sen i alla fall. En fleecetröja fick det ändå bli, den går ju att kavla upp ärmarna på så länge. Så mysig, precis en sån man själv vill ha. Tove gillar verkligen inte att gå i affärer utan gnäller så fort man lämnar centrumgångarna. Men i sin nya fleece sprang hon ett par varv runt löparbanorna på Stadium och tyckte shopping var helfestligt. Ända tills hon fick återvända till vagnen.

I brist på annat shoppade vi loss på ny mössa och vantar till Tove och Daniel hittade en ny tröja i favoritaffären. Sen passade vi på att äta lunch tillsammans och det var jättemysigt och gott. De har så bra caféer där. Sen bar det hemåt för sovstund för Tove och fika för oss. Kvällen ägnades åt fotboll men jag var på tok för trött. Även fast morfar gått upp med Tove på morgonen så vaknar jag alltid när hon börjar kvittra och somnar sällan om ordentligt sen och efter en danskväll blir det inte så många timmar då. Så jag lade mig kvart över nio och gick inte upp förrän tolv timmar senare. Det behövdes!

lördag 3 oktober 2009

Sötungen

Den här goa tjejen hämtade morfar och jag på förskolan igår! :)

Gamblers på Yesterday

Jag gillar Gamblers. Jag gjorde det redan första gången jag dansade till dem vilket måste vara 1,5 år sedan på BDKs vårfest. Nu fick jag chansen att dansa till dem igen eftersom de blixtersatte Zlips igår på Yesterday. Jag undrade lite om folk skulle vända i dörren alternativt ställa in sina långresor när de fick veta hur det låg till men till min stora glädje var det fullt med publik och en ovanligt ung sådan! :-) Kul för både Gamblers, Yesterday och mej!

Eftersom det är repris på den stora foxkursen i stan i helgen så fanns en hel del "foxelit" på plats. Hjälpdansarna och instruktörerna till kursen alltså. (Jorå, jag var tillfrågad även denna gång men avböjde pga andra prioriteringar och det känns som helt rätt beslut.) Stället fullkomligt kryllade av favoriter av olika dignitet och om man fick en dålig danskväll fick man verkligen skylla sig själv.
Jag var lite halvseg i början. Tyckte dansen gick sådär och efter varje dans så förvirrade jag mig iväg nånstans och såg ingen alls. Konstigt nog löste det sig för det mesta ändå. Var på väg till toan, mötte en favorit som just kommit, följde med honom istället och fick 3,5 låt. Eller var på väg mot vattenflaskan i hörnet och blir uppbjuden av nån annan som ska till toan men prioriterade om när hon såg mig. ;) Ja, som ni ser. Det kan lösa sig smidigt ibland. Efter paus fick jag lite mer energi och därmed flyt.

Tre(!) toppar fanns på plats varav två hanns ikapp. Det var väl den enda missen under kvällen. Men det kommer som tur är fler chanser när konkurrensen inte är fullt lika galen. (Dessutom börjar jag misstänka att han faktiskt dansar i ofas med flit för att få lite lugn och ro i bytena...?) De andra två fick slita desto mer med tre danser i var *hoppsan*. (Puss på er för att ni bjuder tillbaka när jag fyllt min kvot..! )

Nånting händer dock med min dans när det går för långt mellan gångerna. (Alltså mellan danstillfällena, inte mellan danserna samma kväll..) Nån slags nervös förväntan byggs upp i kroppen och jag får anstränga mig att slappna av och följa som vanligt. (Tur jag får fler chanser.) Positivt för kvällen var också att äntligen få bli omfamnad alldeles mjukt igen. ;)

Just ja, Gamblers igen. Jag kan hålla med om att de inte spelar särskilt mycket äkta bugglåtar, men men vad gör väl det. Det fanns ju som vanligt fler bra foxkillar än buggkillar på plats så varför klaga. De två bugg-essen som jag kunde räkna till hann jag förstås med ändå men det blir ju inte lika roligt när den där glöden inte tänds. Så jag tror inte riktigt jag lyckades tillfredsställa den biten just denna kväll. ;)

Foxlåtar däremot. De spelar en hel del som finns med på mina Youtube-listor och det är ju aldrig fel. Gammalt eller nytt spelar mig ingen roll, bara det är hög mysfoxkvalité. Dr Hook är t ex gravt underskattade.

Jag och Daniel var där tillsammans igår eftersom pappa/morfar ställt upp som sovande barnvakt. (När det är dans från 21 så sover ju Tove för länge sen så det är inte så jobbigt att vakta.) Vi dansade första och sista tillsammans utom sista extra som jag vilade när Daniel dansade loss med en tjej som borde hunnits med.
Sammanfattningsvis; Bra musik. Bara bra dans hela kvällen. Satt nån enstaka. Bara glada miner i bilen på väg hem! :)

Redan sugen på mer...

Foton: Angelica Brobeck

fredag 2 oktober 2009

Körövning/babysång

Igår kväll susade jag iväg till min körövning efter middagen. Vi var full kör denna gång också och det är ju alltid roligt. Tjejen som jag vickar för som skulle va med sen ändå, ska nu inte vara med igen. Inte i det här projektet i alla fall. Sen får man se. Hon ska visst flytta till Täby också.

Våra två körbebisar som inte ens är en månad gamla, höll ställningarna någorlunda. Jag får serva min stämkamrat med att hålla noterna åt oss båda då lilla sonen inte vill sova i vagnen under övningen utan ligga i knät alternativt äta konstant. Men det går ju utmärkt att amma och sjunga samtidigt som tur är.

Vi kommer i alla fall framåt i materialet även fast det ibland känns som alla låtar är lika och i bakgrundsmusiken finns plötsligt takter som inte är med i våra noter. Intressant minst sagt. Jag borde ta och öva lite duktigt hemma på de låtar som ska vara utantill, ungefär hälften.

Övningen var lika rolig som vanligt, det är så trevlig stämning och fikat består av mycket skratt. Har alltid en väldigt positiv energi i kroppen när jag åker hemåt även fast jag är trött och även fast E18 är sååååå tråkig att köra. Men jag har ju en viss vana.

La mig direkt när jag kom hem och sov väldigt gott. Vaknade i morse med Polar'n liggandes i famnen längs kroppen. En alldeles varm och mjuk kurrande kropp. Då vill man inte riktigt gå upp. Men i dag är det ju fredag! :-)

Mitt förskolebarn

Igår hämtade jag Tove på förskolan för andra gången och de är ute på gården när jag kommer. Tove kom springande i helt galen fart med en vagn. Inte för att hon såg mej utan för att det förmodligen var roligt med vagnen. Sen såg hon mej. Kikade lite, släppte vagnen och sprang iväg några meter. Sen vände hon sig om igen, log sitt gladaste leende och sprang mot mig och kramade mina ben. Då blir mamman glad.

Allt går jättebra på förskolan. Hon äter, sover och leker bra. Inget att oroa sig för. Inväntar första vab-dagen. Den brukar väl komma efter ett par veckor?

torsdag 1 oktober 2009

Glada miner idag

Några glada saker att rapportera från dagen:
  • Har arbetat hela dagen med riktiga saker, sånt jag faktiskt ska göra. Tiden går fort då.
  • Har haft en jättejättetrevlig lunch med massa god mat *mätt fortfarande* och massa gott prat plus några danssteg.
  • En ny foxkurs är inbokad till försommaren och ännu en kanske är på g.
  • Jag slutar nu. Klockan är tre! *Mohahaha*