Att vara gravid känns just nu som en mental berg-och-dal-bana. Om Daniel tyckte jag var ovanligt harmonisk förra svängen så är jag ganska säker på att han inte tycker likadant nu. Vissa dagar är jag helt hopplös och bara gråter vid minsta motgång istället för att möjligen försöka tänka konstruktivt och lösa eventuella problem.
Det är förmodligen jobbigt att leva med ett hormonstint gråtpaket. Det är ganska jobbigt att vara ett också. Jag är ju inte så ledsen egentligen, men tårarna rinner ändå. Rent intellektuellt begriper jag ju att det är totalt onödigt, men jag kan ändå inte hejda det. Väldigt irriterande.
1 kommentar:
Oj oj oj... Kommer ihåg det där. För mig har det knappt gått över än. Gråter åt TV:n titt som tätt vid minsta lilla känslosamma ögonblick.
Tror det är bra att "släppa ut det" utan att tänka så mycket på varför för det vet man ju egentligen. För allt och inget... Kram på er!
Skicka en kommentar