"Bäbisen bonka!"

Tove vet ju att det är en bebis i magen. I alla fall på sitt sätt. Hon försöker känna med handen ibland men har aldrig fått någon lyckospark. I lördags satt hon i mitt knä med ryggen mot min mage och plötsligt sparkar Filuren till ganska ordentligt rakt i ryggen på Tove. Tove vände sig om mot mig och säger "Bäbisen bonka!". Hon verkade både jätteglad och lite förvånad. Jag blev också förvånad och fascinerad över att hon faktiskt på en gång förstod vad det var som hände. Men hon förstår kanske mer än vi? Man vet aldrig.