Mysigt med barn

Innan man har egna barn så har man en massa föreställningar hur det kommer att bli. Omgivningen fokuserar mest på negativa saker. Särskilt media och andra som inte har barn; man får aldrig sova, man kan inte göra det man brukar, livet måste anpassas efter barnet, förhållandet kommer utsättas för stora påfrestningar och så vidare, och så vidare.

Det är märkligt att det har blivit såhär. Barn är ju ändå det naturligaste som finns. De har alltid funnits, hör och häpna. Det är först på senare år det har blivit sån cirkus när det gäller barn. IT-samhället har verkligen sina baksidor. Jag har försökt ha inställningen att det inte är så märkvärdigt. (Även fast det är det största i livet, ja, kanske till och med meningen med livet?) Om man ser barn som en naturlig del av livet så kanske det helt enkelt blir en naturlig del av livet. Inte konstigare och mer besvärligt än så. Kanske bara roligt.

Ingenstans har jag läst och ingen har nånsin sagt till mig hur mysigt det är med barn. Myyyyysigt. En liten varm och mjuk kropp som man bara vill krama, snusa i nacken och kittla under fötterna. Nån som skrattar sådär gurglande och älskar en gränslöst tillbaka. Jag tittar på Tove säkert hundra gånger om dagen och undrar hur någon kan vara så söt och så full av energi och livsglädje.

I morse vid åtta hörde jag att Tove vaknat, hon satt i spjälsängen och mornade sig. Hon och jag kröp ner under mitt täcke, jag ammade en stund och sedan när hon var nöjd fick jag ett piggt leende och ett "aba-aba-ba" och hon började stöka runt i sängen. Det kallar jag en mysig morgon!! Man inser att det är så kort tid det kommer vara såhär så det gäller att verkligen ta vara på stunderna.
Självklart är hon ledsen ibland. Som alla andra är hon grinig när hon är hungrig eller trött men det avhjälps snabbt med mat eller sömn. Och man älskar henne lika mycket när hon är ledsen också. Det hör ju till livet. Fantastiskt är det också att ha fört vidare en liten del av sig själv, att se hur hon är lik oss på olika sätt och vad hon kommer få för intressen.

Tove är snart tio månader nu och jag kan inte komma på något som varit negativt med att få barn. Kanske är det för att Tove är så godmodig. Det är sällan vi inte fått sova bra, hon äter bra, det är lätt att ha henne med och lika lätt att lämna henne till barnvakt. Men jag tror att vår inställning påverkar hur hon är mer än man kan tro. I alla fall om jag lyssnar på de förskollärare jag känner.

Mamma Frida har fotat själv...


Tove älskar diskmaskinen, så fort man öppnar den så kommer hon farande. Och så älskar hon att skjuta runt på sin alldeles egna "gå-pall".