Det finns människor som sprider glädje omkring sig bara genom att liksom finnas. Och så finns det såna som kan sänka ett helt rums energinivå av samma anledning. Jag förundras över hur en enda person kan påverka så mångas humör och tankar utan att verka begripa sin egen roll i sammanhanget. Och varför inget egentligen görs när det drabbar så många.
Det måste vara oerhört jobbigt att se alla människor runt omkring sig som sina fiender och aldrig riktigt fatta det sociala samspelet. Att man inte kan gå från fiende till vän över en natt och att man bör vara försiktig med var man lägger sina förtroenden.
Jag hoppas verkligen jag lär mig något av det här. Om mig själv om inte annat. Något som jag kan ha med mig resten av livet så jag kan hantera liknande situationer på ett tillbakalutat och neutralt sätt. Och jag tycker verkligen synd om den som drabbas värst. Nedräkning pågår på flera håll... :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar