måndag 9 november 2009

Konserterna med Sarek

Konsertdagen började med att vi samlades för uppvärmning i replokalen. Sen tillfixning och överknallning till kyrkan där det roddades ljud och ljus för fullt. Vi testade att stå och gå lite i väntan på vårt soundcheck.

Första konserten var klockan fyra och Sarek började soundchecka vid tre. Sen var det vår tur runt halv och då kändes det som att det började välla in folk. Smått stressande. Men till slut var vi klara och fick dra oss tillbaka i väntan på start.

Konserten började med att vi i kören stod utspridda i bakre delen av kyrkan och framförde en koral av Bach. På slutet tågade vi fram och tog oss till våra platser (över hundratals sladdar på scenen). Sen presenterades Sarek och de kom in och programmet började på allvar.

Det gick riktigt bra. Kören gjorde inga större missar och inte jag själv heller. Sarek kändes lite osäkra just med mellansnacken i början men annars var det fullt ös och det kändes som att vi fick ett jättebra gensvar från publiken. När sista låten annonserades kändes det som att det bara gått en halvtimme, men det hade tydligen gått en timme för när extranummerna var avklarade så hade det gått en och tjugo, helt lagom.

Daniel och bror var där på första konserten och jag hann prata kort med dem efteråt innan de for hem till pappa och bytte av barnvaktandet så han skulle hinna till nästa konsert. Halva kören gick ut och åt i pausen och andra halvan, vi som hade med oss mat, knallade iväg till personalrummet intill replokalen och slog oss ner i soffan där och åt. Så skönt. Benen kändes ganska mycket efter att ha stått hela konserten.

Plötsligt var det bara tjugo minuter till nästa konsertstart och vi gick tillbaka till kyrkan och försökte ladda om. Det var faktiskt inte helt lätt. Snart var det dags igen och vi körde hela programmet i repris. Denna gång hade jag pappa i publiken.

Trots att konserterna var exakt lika programmässigt så upplevde jag dem ganska olika. Första konserten var jag lite tagen av situationen i början, jag är ju lite lättrörd just nu, och fick försöka hålla känslorna i styr. Speciellt under "Lilla barn" som är en jättefin tonsatt dikt om hur det är att hålla sin nyfödda. Ojojoj, då fick jag räkna lamporna i taket en stund.

Första konserten var lite mer på tårna än andra som var mer avslappnad, helt naturligt. Det märktes både på Sarek och kören. Som helhet kändes första bättre, även fast vissa saker sattes bättre andra gången. Första föreställningen kändes lite mer lättsam och andra lite mer finstämd. Publiken kunde ju inte jämföra och fick nog en bra upplevelse båda gångerna.

Efter konserterna samlades vi allihop hemma hos Sarek-Stina för gemensam fest. Festkommittén hade fixat med jättegod mat och dryck och man fick tillfälle att prata av sig och umgås i största allmänhet. Jag var kvar ganska länge men kände väl att jag måste orka köra hem också så jag avvek före tolv. En trevlig avrundning på en jätterolig dag!

Dagens recension i Norrtelje Tidning (mest svammel tycker jag men dock...)
En resumé i pappas blogg.

Foto: Bo Åhs för Norrtelje Tidning

2 kommentarer:

Anonym sa...

En sak som säkert bidrog till skillnaden var också belysningen, då mörkret hade fallit utanför fönstren till andra konserten. Det måste ha bidragit om den andra konsreten blev mer intim. Jag är glad att jag var på den senare.
Far

Frida sa...

Jaa, så skulle det kunna varit men faktum var att det var mörkt redan vid fyra. Jag tänkte särskilt på det när jag stod längst bak och väntade. :)