Om jag inte hade Internet hade jag nog dött av tristess. Jag undrar hur jag ska agera i den här situationen? Om jag påpekar för femtioelfte gången att jag inte har nåt att göra så uppfattas jag som gnällig och det känns inte särskilt proffsigt. Dessvärre är det inte omöjligt att det inte kommer finnas något att göra förrän efter semestern. Om ens då. Så känns det nu.
Jag ser liksom inte att det finns någon plan för mig. Just nu känns det som de plockat in mig som rent politisk utfyllnad. Jag har redan kommit till det stadie när jag slutat bry mig ens om det lilla som finns att göra och jag har jobbat här i snart en månad. Jag märker att jag redan börjar bli bitter, inte bra! Dessutom verkar det dyrt att inte utnyttja min kapacitet.
Bör jag prata med min konsultchef?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar