tisdag 7 december 2010

Änglarnas Tid

Igår gick de två utsålda konserterna med Magnus Carlsson av stapeln. (Vi fattade inte riktigt hur alla skulle få plats när vi såg kön ringla runt hela kvarteret mellan konserterna!) Två lyckade konserter med allt mer publikstöd och de röster jag hörde efteråt när jag korsade kyrkogården var att det definitivt varit värt pengarna. Det tyckte jag också även fast jag såg konserten bakifrån, men sen betalade jag ju inget heller. Fniss.

Vi körsångare i Norrtäljes barn- och ungdomskör (med inlånade säkra "damer" dvs jag och tre till) samlades innan genrepet och övade lite och sjöng upp. Innan vi gick till kyrkan räckte ett av barnen upp handen och frågade "Men vem är Magnus Carlsson??" Kompisen bredvid förklarade det självklaraste; "En gubbe." Hahaha. Så märkvärdigt var det.

Sen var det ett kort genrep med Magnus och bandet i kyrkan. Jag minns ju repet inför Sarekkonserterna och såg fram emot kaos. Genrepet var faktiskt helt ok, men efteråt visste t ex fortfarande ingen i kören vilken ordning låtarna skulle komma. Det fick bli en glad överraskning. Sen är det ju tydligen hopplöst svårt att micka upp kör så man kunde ju misstänka att vi ändå inte skulle höras så mycket.

Kören satt längst fram i kyrkan, på bänken runt koret, med ansiktena mot publiken. Framför oss stod bandet och huvudpersonen. Och konserten började. Med luciatåg!? Jaha, där ser man. Norrtäljes lucia tågade in och stressade igenom några nummer innan de skyndade ut igen. Största behållningen av det var slutsången som jag inte hört förut då de mixade "Sancta Lucia" med "White Christmas". :-)

SEN började konserten. Magnus togs emot med applåder och tillsammans med sina duktiga musiker framförde en blandad och balanserad repertoar av egna julhits och traditionella jullåtar, de senare mestadels på utrikiska. Jag blev än mer fast i min övertygelse att han är en mycket kompetent sångare oavsett genre. Han har behaglig mjukhet eller värme i rösten som liksom är svår att inte uppskatta. Det kommer dock inte fram lika bra på de låtar jag lyssnat på från skivorna tycker jag.

Visste ni att Magnus i grunden är klassiskt skolad (dvs opera och operett) på Musikhögskolan? (Och på helgerna sjöng han med Barbados... :-) En av höjdpunkterna om man ska tro publiken blev därför "Ave Maria". Kanske just på grund av överraskningsmomentet. Det hade man inte väntat sig. Kul! Det var också lagom med trevliga mellansnack som både underhöll publiken och förde konserten framåt.

Så till körens insats. Efter våra två egna stycken lyckades jag kika över tre axlar ner på keyboardistens noter och se vilken sång som var i tur. Ah, skönt med några sekunders förberedelse. De tre gemensamma styckena gick tillräckligt bra. Publiken tjöt i alla fall utan att ha en aning om att altstämman nog sjöng något annat än just altstämman. Jag kände mig i alla fall ibland ganska ensam på mina toner (de som faktiskt stod i noterna) men vad gjorde det. När vår insats var klar återgick vi till våra platser framme i koret.

På den första konserten var det barnen som hade det lite jobbigt med all väntan. Det blev lite kissnödigt och spring i benen innan konserten var slut. Till den andra konserten hade barnen fått gå hem och sova. Då var det istället ungdomarna som var rastlösa. De satt och spexade och dansade där de satt på sina bänkar och hade nog inte en tanke på att allt som "vi" gjorde syntes utåt och kunde störa fokus från huvudartisten. Jaja, det var ju inte mina ungdomar.

Men det var inte allt: plötsligt märker jag att tjejen som sitter bredvid mig börjar luta huvudet bakåt och blunda. Hm....ser ju inte så bra ut, tänkte jag. Sen tappar hon pärmen utan att märka det! Vi sitter alltså rakt bakom Magnus, om än några meter bak, och hon sätter sig och sover! Ok, var och en får väl skämmas för sig själv, tänker jag men pickar ändå på henne tills hon vaknar igen. Himmel! Det var inte svårt att själv känna sig proffessionell i det läget....

Så var det över. Riktigt kul att få hoppa in och köra lite bara sådär. Min egen utmaning mot mig själv - ett rep - två konserter - gick ju strålande bra. Nu är det också hugget i sten att jag klarar av att sjunga andraalt på riktigt, trots att jag är mezzosopran. Ända nere på F var vi och grottade.

Tilläggas kan också att flera av Magnus egna jullåtar passar utmärkt som dansmusik. Kanske sitter danstempot i ryggmärgen sen Barbadostiden? "Mitt vinterland" har till exempel ett trevligt foxdriv och jag skulle gärna höra Blender spela den på Annandagen. :-)

Norrtelje Tidning har lagt ut ett klipp från konserten. Den som har ett skarpt öga kan skymta även mig.

Inga kommentarer: