..och än slank hon dit och än slank hon ner i diket!" Ja, den strofen har ju fått en reell innebörd efter att jag testade aktiviteten "singelolycka" för snart en vecka sedan. Jag ger denna aktivitet IG i betyg då jag blev väldigt rädd och för att det är väldigt opraktiskt att ha bilen på verkstad igen. Det blev ju inte bättre av att det låg en bil på taket i mitt dike redan på fredagskvällen när vi åkte till Yesterday. "Åh, så kunde det också gått" tänkte jag då.
Nu, en vecka senare känns det ganska bra igen. Jag hade en klump i magen hela fredagen som effektivt dansades bort under natten. Sen har jag varit ute och kört med hyrbilen några svängar varav samma sträcka igen i måndags på väg hem från konserten och det har känts bra även fast jag tog det extra lugnt just där. I morgon är det dags igen och förhoppningsvis har vi fått tillbaka bilen då. Enligt verkstaden har bilen inte en enda liten buckla. De skulle bara kolla hjulinställningarna nu innan vi får den igen.
Jag har funderat en hel del på vad som egentligen hände. Hur jag kunde få sån sladd på bilen på raksträcka. Pappa, som såg mina spår, tror att det helt enkelt började med att jag fick punka på ett däck, därav sladden. Sen fick jag andra punkan på väg ner i diket. Kanske var det så. Det känns i alla fall bättre att tänka så för då känns raksträckor inte lika läskiga längre. Då hände det ju verkligen nåt! Men jag får ju aldrig veta om det är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar