Ni som kikat uppe i högre hörnet här på bloggen har sett att jag bland annat skrivit "ibland osäker" i min beskrivning av mig själv. Jag tror inte att folk tror att jag är blyg och därför uppfattas jag kanske som något underlig i vissa situationer där jag egentligen bara är osäker.
Det kan vara att jag har sån respekt för personer som jag tycker är duktiga, proffsiga eller verkar så självsäkra. Som exempel kan jag få ögonkontakt med en person som jag tycker om och ser upp till men inte är så bekant med, men så blir jag blyg och slår ner blicken. Och då tror förmodligen personen att jag är en snobb som inte ens hälsar och ännu mindre kommer fram och pratar. Och om man då inte är otroligt snabb att rätta till det hela är loppet liksom kört. Och sen kan jag gå och gräma mig över det jättelänge, det är liksom inte jag - egentligen.
I dansvärlden där jag nu rört mig flitigt har liknande saker hänt massor av gånger i och med att jag träffat så mycket nya människor. Dels killar jag dansat med och dels tjejer som jag träffat i vimlet. Det värsta är förstås när personen i fråga fungerar likadant. Då kan man lätt börja titta snett på varann istället. Helt vansinnigt.
Det här beteendet grundar sig väl i någon slags taskig självkänsla som förmodligen sträcker sig waaaay back. Men eftersom jag är medveten om det har jag nu aktivt försökt börja ändra på det. Och hittills har det gått riktigt bra när jag tagit mig i kragen, folk är inte så läskiga som man kan tro. Och sen är det så meningslöst att gå och gräma sig över saker man hade velat gjort eller borde sagt. Bättre att ta nya tag nästa gång man får chansen istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar