måndag 14 januari 2008

I vecka 33

Nu är det alltså mindre än två månader kvar. Filuren kan själv skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Filuren uppfattar också ljus och mörker, natt och dag och väger ca 2,2 kg. "Ibland kan du få uppleva att barnet hickar, du känner ett litet tickande i magen." Kände det i morse när jag vaknade och också precis nyss. I morse funderade vi vad det kunde va, som väldigt regelbundna små kickar. Vi funderade om det var pulsen som kunde kännas så starkt. Men nu tror jag helt klart det var små hickningar. "Rörelserna i magen känns nu mer som rullningar än sparkar då det inte finns så mycket svängrum längre." Så är det verkligen, som att nån verkligen får anstränga sig för att byta ställning därinne. Man kan se magen gå i vågor om man har tur också.

"Kanske är det dags att besöka en förlossningsmottagning?" Jo, det har vi pratat om ett tag, så nu har jag anmält oss till två föreläsningar på Danderyds sjukhus som är vårt närmaste BB. Kan nästan krypa dit från jobbet om vattnet skulle gå helt plötsligt ;).

"Om det är första graviditeten börjar många fundera och undra över amning och spädbarnsskötsel. " Jo, det är klart man funderar på sånt och försöker läsa lite. Jag kanske inte skrivit det förut men jag har egentligen noll koll på barn. Har aldrig haft med barn att göra, inga småsyskon eller småkusiner. Inga syskonbarn. Har därmed inget naturligt förhållande till barn heller. Har aldrig dragits till bebisar och så. Aldrig varit intresserad. Men jag är ändå inte särskilt orolig. Tror man kommer långt på sina egna minnen och sunt förnuft.

Till sist en lite lustig sak. "En del kvinnor kan drabbas av separationsångest, hur blir livet utan magen." Det borde kanske stå "hur blir livet med barnet" eller nåt sånt istället kan jag tycka. De flesta borde väl minnas ungefär hur det var att inte ha en mage som ser ut som en spärrballong.

Inga kommentarer: