Idrottsgalan

Gårkvällen ägnades åt Idrottgalan. Jag är hyfsat duktig i att hänga med i sportvärlden och tittar gärna på just denna gala. Dessutom var ju Peter Settman värd och då blir det inte tråkigt. Jag vet nog ingen som har ett härligare och mer bubblande skratt än han. Det verkar börja nere i magen liksom och är otroligt smittsamt. :)

Tyckte priserna gick ungefär dit dom borde och att det var helt ok underhållning. Sämst var Claes Malmbergs sluttoner som skar i öronen och festligast var sopranen Malena Ernmans hejarklacksnummer. Sen blir jag alltid lika glad av att se LaGaylia Frasier som har energi för flera.

Det var förstås också jättekul att Andreas Berg och Jessica Lennartsson fick Sportspegelpriset. Att dansen får lite uppmärksamhet i rutan är vi ju inte bortskämda med. Och glädjebilderna från VM går ju inte av för hackor.

Och sen Jerringpriset. Ja, Sanna kan ju inte vinna varje år även fast hon är min favoritidrottare. Så söt och glad och så otroligt positiv. Lyckas se kvinnlig ut trots en fruktansvärt vältränad kropp. Och så har hon världens skönaste fighting face!

För övrigt finns det inget som får mej att känna mig så slö som när jag ligger i tv-soffan och dricker te och äter kakor och sambon står och kör värsta träningspasset bredvid...

Fighting face!